Statsutskottets Utlåtande Nr 62.

i

Nr 62.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen,
angående rektorn vid realskolan i Oskarshamn J. V.
Asplunds tjänstår sberäkning för uppflyttning i högre
lönegrad.

(2:a Af cl.)

I en den 15 sistlidne april till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling aflåten proposition, nr 185, har Kung!. Maj:t med
åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att rektorn vid realskolan i
Oskarshamn Johan Vilhelm Asplund må för uppflyttning i andra lönegraden
såsom rektor vid realskola äfvensom för erhållande af pension i
nämnda egenskap tillgodoräkna sig den tid han från den 18 augusti 1898
till den 1 juli 1908 tjänstgjort såsom rektor vid allmänna läroverket i
Eskilstuna.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:

»Rektorn vid realskolan i Oskarshamn Johan Vilhelm Asplund anhöll
på sin tid hos öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk om rätt att för
uppflyttning i högre lönegrad såsom rektor få räkna sig till godo den tid,
han varit tillförordnad rektor vid lägre allmänna läroverket i Eskilstuna.
Sedan såväl öfverstyrelsen som sedermera regeringsrätten afslagit denna
begäran, föreligger frågan, huruvida billighetsskäl tala för att åt Asplund
söka utverka en förmån, som icke med stöd af gällande författningar kunnat
tillerkännas honom. Innan jag vidare ingår på ämnet tillåter jag mig
erinra om följande.

Bill. till Rikad. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. (Nr 62-64.)

1

2

Statsutskottets Utlåtande Nr 62.

Enligt kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pension
sreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk, finnas
för rektorer vid realskola två lönegrader å 8,200 och 3,700 kronor jämte
tjänstgöringspenningar å 1,800 kronor. Rektor må vinna uppflyttning
från första till andra lönegraden efter förloppet af tio år, därest han med
nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mera än fyra femtedelar af
samma tid. Denna löne- och pensionsreglering gäller för befullmäktigade
eller af Kungl. Maj:t tillförordnade rektorer vid, bland annat, sådana lägre
allmänna läroverk, som skulle ombildas till högre läroverk eller till realskolor
för gossar, försåvidt nämnda rektorer ingå på den nya lönest aten
eller blifvit utnämnda efter det ifrågavarande kungörelse utkommit.

Asplund har, såsom jag förut antydt, innan han förordnades till rektor
vid realskolan i Oskarshamn, varit tillförordnad rektor vid lägre allmänna
läroverket i Eskilstuna, numera ombildadt till realskola. Frågan gäller nu,
huruvida Asplund billigtvis bör få räkna sig sin tjänstgöring såsom rektor
i Eskilstuna till godo för uppflyttning i högre lönegrad som rektor vid
realskola.

Enligt cirkuläret den 15 april 1887 skulle lediga eller ledigblifvande
rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken icke besättas
med ordinarie innehafvare utan skulle tillsvidare uppehållas på förordnande.
Vikarie, som i följd af denna föreskrift komme att bestrida sådan
rektorsbefattning, ägde att, jämte den rektor tillförsäkrade ämbetsgård
eller hushyresersättning äfvensom rektor beviljadt lönetillägg, åtnjuta,
om han fullgjort villkoren för att kunna till rektor vid lägre allmänt läroverk
utnämnas, öfriga enligt gällande stat med befattningen förenade löneförmåner,
men eljest 500 kronor mindre. I händelse ordinarie lärare förordnades
att bestrida dylik rektor stjänst, finge denne räkna sådan tjänstgöring
sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad.

Rektorn vid Eskilstuna läroverk, J. G. T. Ehnqvist, hvilken hade
fullmakt å sin tjänst enligt äldre bestämmelser, blef af direktionen öfver
Stockholms stads undervisningsverk i december 1888 förordnad att tills
vidare vara rektor vid Östermalms allmänna läroverk i Stockholm. Med
anledning däraf anhöll Elmqvist hos Kungl. Maj:t, att rektorsbefattningen
vid läroverket i Eskilstuna måtte, under den tid Elmqvists förordnande
vid Östermalms läroverk komme att fortfara, få uppehållas genom vikarie.
Kungl. Maj:t biföll den 31 december 1888 Elmqvists ansökning och medgaf,
att den vikarie, som, under det Elmqvists förordnande såsom rektor
vid Östermalms läroverk fortvarade, komme att bestrida rektorsbefattningen
vid läroverket i Eskilstuna, finge, jämte den rektor tillförsäkrade ämbetsgård
eller hushyresersättning äfvensom rektor beviljadt lönetillägg, åt -

Statsutskottets Utlåtande Nr 62.

3

njuta, om han fullgjort villkoren för att kunna till rektor vid lägre allmänt
läroverk utnämnas, öfriga enligt gällande stat med befattningen förenade
löneförmåner, men eljest 500 kronor mindre; dock skulle, i händelse
ordinarie lärare förordnades att bestrida rektorstjänsten, denne lärare,
hvilken ägde att räkna berörda tjänstgöring sig till godo för uppflyttning
i högre lönegrad, afstå hela sin lön med därtill hörande tillägg på
extra stat.

Sedan därefter genom nådiga kungörelsen den 16 december 1892 meddelats
förändrade bestämmelser rörande förordnande af rektorer, blef Elmqvist
af Kungl. Maj:t förordnad att under en tid af 5 år, räknadt från
och med den 1 juli 1893, bestrida rektorsbefattningen vid Östermalms
läroverk. Sedermera anhöll domkapitlet i Strängnäs att, enär föreskriften i
nyssnämnda kungörelse i afseende på rektorers förordnande i förevarande
fall icke syntes äga tillämpning, Kungl. Maj:t måtte meddela föreskrift,
huru med uppehållande af rektorsbefattningen vid läroverket i Eskilstuna,
under det Elmqvists förenämnda förordnande varade, borde förfaras. Genom
nådigt bref den 7 juli 1893 förordnades, att rektorsbefattningen i Eskilstuna
skulle tillsvidare uppehållas genom af domkapitlet förordnad vikarie,
samt att beträffande aflöningen åt denne vikarie m. m. de därom i nådiga
brefvet den 31 december 1888 gifna föreskrifter fortfarande skulle lända
till efterrättelse.

Elmqvists förordnande såsom rektor vid Östermalms läroverk har sedermera
upprepade gånger förnyats.

Den 18 augusti 1898 förordnade domkapitlet Asplund, som var kollega
vid läroverket i Eskilstuna, att tills vidare mot åtnjutande af de
genom nådiga brefvet den 31 december 1888 bestämda löneförmåner bestrida
rektorsbefattningen vid nyssnämnda läroverk. Detta förordnande
innehade Asplund ända till dess han den 29 juni 1908 af Kungl. Maj:t
förordnades till rektor vid realskolan i Oskarshamn.

Under åberopande af de nu af mig omförmälda nådiga brefven anhöll
Asplund i november 1908 hos öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
att få räkna lön i andra lönegraden såsom rektor vid realskola från
och med den 1 januari 1909. Till stöd för denna framställning anförde
Asplund hufvudsakligen: I det exceptionella fall, som här förelåge eller

att en fast anställd rektor inlämnade ansökan om tjänstledighet för att
mottaga ett förordnande vid annat läroverk för en lång följd af år, syntes
det hafva varit meningen, att tjänstförrättande rektorn skulle fullkomligt
likställas med den ordinarie, hvilket framginge af bland annat nådiga
brefvet den 31 december 1888, där med bifall till rektor Elmqvists ansökan
särskildt framhölls, att den tillförordnade skulle komma i åtnjutande

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 62.

af rektors ämbetsgård eller hyresersättning, af det honom beviljade lönetillägget
och af öfriga enligt gällande stat med befattningen förenade löneförmåner.
Detta förordnande hade kommit att under 20 år innehafva»
af två ordinarie lärare med den kompetens, som i nyssnämnda nådiga
bref omförmäldes, nämligen rektor R. F. Almqvist och Asplund, hvardera
under 10 år, och hade detta rektorat ställt större fordringar på innehafvarna
än något annat med motsvarande verksamhetskrets. Det syntes
under dessa förhållanden hårdt, om med detta arbete ej skulle förenas
de förmåner, som eljest dylika rektorsbefattningar medförde, helst som
skillnaden mellan ifrågakomma rektorsförordnanden och de vanligen förekommande
icke torde vara särdeles stor, då ju äfven de förra kunde sägas
vara grundade på kungl. förordnande. Hvad särskilt Asplund beträffade
skulle ett afslag på hans ansökan medföra synnerligen ödesdigra följder.
Först och främst skulle han icke kunna komma i åtnjutande af ifrågavarande
löneförhöjning förr än i bästa fall vid fyllda 62 år, hvilket innebure,
att han under 23 års tjänstgöring såsom rektor skulle få åtnjuta
denna förmån endast i 3 år.

Då ärendet den 19 februari 1909 företogs till afgörande, förklarade
öfverstyrelsen att, ehuru öfverstyrelsen ansåge vissa skäl tala till förmån
för den gjorda ansökningen, funne sig öfverstyrelsen, enär Asplunds rätt
till uppflyttning i högre lönegrad såsom rektor icke syntes tillräckligt
grundad i gällande författningar, likväl icke kunna för sin del bifalla densamma.

Från detta beslut voro dåvarande läroverksrådet Bergqvist och
öfverdirektören Carlson skiljaktiga. Läroverksrådet Bergqvist anförde:
För bedömande af beskaffenheten af det förordnande, Asplund innehaft
såsom rektor vid allmänna läroverket i Eskilstuna, borde hänsyn
tagas till de omständigheter, under hvilka nämnda förordnande
tillkommit. Efter att hafva erinrat om innehållet af förutnämnda nådiga
cirkulär den 15 april 1887 och nådiga brefvet till domkapitlet i Strängnäs
den 31 december 1888 framhöll Bergqvist, att mellan de enligt berörda
nådiga cirkulär förordnade rektorsvikarierna och rektorsvikarien i Eskilstuna
ingen olikhet förefunnits ifråga om sättet för deras förordnande ej heller
beträffande deras löneförmåner. Enda skillnaden hade bestått däri, att rektorstjänsten
i Eskilstuna var ledig på det sätt, att den ordinarie innehafvaren af
tjänsten fullgjorde rektorsförordnande vid annat läroverk. Men denna skillnad
vore ingen annan än den, som ännu bestode mellan den numera af
Kungl. Maj: t förordnade rektorn i Eskilstuna och andra af Kungl Maj:t förordnade
rektorer vid tjänster, där inga ordinarie rektorer funnes. Borde
oaktadt här antydda olikhet nuvarande rektorn i Eskilstuna i fråga om

SjAtsutslcottets Utlåtande Nr 62.

5

lönetursberäkning anses likställd med andra af Kungl. Maj:t förordnade rektorer
— något hvarom ingen tvekan torde förefinnas — så kunde icke finnas
något skäl, hvarför icke också den af domkapitlet i Eskilstuna förordnade
rektorsvikarien i fråga om lönetursrätt borde likställas med de enligt nådiga
cirkuläret den 15 april 1887 förordnade rektorer. Kungl Maj:t hade i
upprepade fall för uppflyttning i högre lönegrad såsom rektorer tillgodofört
enligt nådiga cirkuläret den 15 april 1887 tillförordnade rektorer den
tjänstgöring, de utfört under den tid de innehaft förordnande enligt meranämnda
cirkulär. På grund häraf och i betraktande af ofvan antydda
öfverensstämmelse i fråga om beskaffenheten af det förordnande, som sistnämnda
rektorer innehaft, och det förordnande, som rektorsvikarien i
Eskilstuna mottagit, syntes det otvifvelaktigt att äfven sistnämnda vikarie,
först och främst hvad beträffade tiden mellan den 31 december 1888 och
den 16 december 1892, då nådiga kungörelsen om förändradt sätt för
förordnande af rektorer vid de femklassiga allmänna läroverken utfärdades
borde hafva varit berättigad till samma lönetursberäkning som öfriga
under samma tid tillförordnade rektorer vid femklassiga läroverk. Då nu
Kungl. Maj:t genom nådiga brefvet till domkapitlet i Strängnes den 7
juli 1893 i alldeles oförändrad form prolongera! föreskriften i nådiga
brefvet till samma domkapitel den 31 december 1888 angående sättet för
oftanämnda vikaries förordnande och de löneförmåner, han ägde åtnjuta,
funnes ingen anledning att antaga, att han icke också fortfarande skulle
innehafva den lönetursrätt, han tidigare syntes hafva varit berättigad till.
Han hade alltjämt äfven efter den 16 december 1892 bestridt rektorstjänsten
på eget ansvar, alldeles på samma sätt som om ingen ordinarie
rektor vid tjänsten funnits, och han hade vidare under tiden varit tillförsäkrad
samtliga med tjänsten förenade löneförmåner. Af enahanda grunder
som Kungl. Maj:t i fråga om uppflyttning i högre lönegrad tillgodofört
åtskilliga andra af domkapitel eller eforsämbete förordnade rektorer vid
de femklassiga allmänna läroverken den tjänstgöring, de utfört under tiden
för sina förordnanden, borde äfven Asplund vid uppflyttning i högre lönegrad
få tillgodoräkna sig sin föregående tjänstgöring såsom vikarierande
rektor vid allmänna läroverket i Eskilstuna.

Öfverdirektören Carlson fann icke blott alla billighetsskäl utan äfven
mycket starka formella skäl, anförda af Bergqvist, tala för att Asplund
finge för uppflyttning i högre lönegrad såsom rektor tillgodoräkna sig sin
föregående tjänstgöring såsom vikarierande rektor vid allmänna läroverket
i Eskilstuna.

Mot öfverstyrelsens beslut anförde Asplund besvär under anhållan tilllika,
att, om besvären ej kunde bifallas, Kungl. Maj:t behagade vidtaga

6

Statsutskottets Utlåtande Nr 62.

nödiga åtgärder för att en löneförhöjning af 500 kronor för år måtte från
och med år 1909 komma Asplund till godo så länge han innehade förordnande
såsom rektor vid statens realskola.

Öfverstyrelsen afgaf, på grund af nådig remiss, den 7 april 1909
underdånigt utlåtande i ärendet, därvid styrelsen gjorde det uttalandet, att,
därest Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt vidtaga åtgärder för att åt Asplund
utverka ifrågavarande förmån, styrelsen för sin del icke hade något
att erinra däremot.

Statskontoret yttrade i infordra dt underdånigt utlåtande den 14 oktober
1909:

Under den tid, som Asplund yrkade att få räkna sig tillgodo för åtnjutande
af ålderstillägg, hade lian i egenskap af vikarie uppehållit en
rektorstjänst, hvars ordinarie innehafvare af annat uppdrag var förhindrad
att sköta sin tjänst. Visserligen ägde adjunkt eller lektor vid allmänt
läroverk att för uppflyttning i högre lönegrad räkna viss föregående tjänstgöring
såsom vikarierande adjunkt eller vikarierande lektor sig till godo.
Men någon motsvarande rätt hade icke funnits medgifven i fråga om rektorstjänster.
Den omständigheten, att sådan tjänst vore med ordinarie innehafvare
försedd, måste enligt statskontorets mening, i öfverensstämmelse
med den grundsats, som i allmänhet tillämpades i frågor om ålderstillägg,
anses utgöra hinder för annan, som på förordnande uppehölle tjänsten,
att för ålderstillägg tillgodoräkna sig sådant förordnande. Till stöd för
sin vid ärendets föredragning i öfverstyrelsen afgifna reservation hade
dåvarande läroverksrådet Bergqvist åberopat, att vissa jämlikt nådiga
cirkuläret den 15 april 1887 tillförordnade rektorer vid femklassiga läroverk
fått räkna sig sådant förordnande tillgodo för uppflyttning i högre
lönegrad såsom rektorer. Men i fråga om dessa hade dock förelegat den
i förevarande hänseende betydelsefulla skillnaden, att ifrågavarande personer
varit förordnade att uppehålla lediga rektorstjänster, hvilka enligt
föreskrift i nämnda nådiga cirkulär icke. skulle annorledes än medelst
förordnande tills vidare uppehållas. Af ofvan anfördt skäl ansåge alltså
statskontoret öfverstyrelsens öfverklagade beslut vara lagligen grundadt.
Med hänsyn emellertid till såväl den afsevärda tid, hvarunder Asplund
mot åtnjutande af fulla aflöningsförmåner uppehållit rektorsbefattningen
i Eskilstuna, som ock därtill att, då Elmqvist vore en af de ytterst få
rektorer i riket, som hade ordinarie anställning såsom rektor, ett tämligen
enstaka undantagsförhållande kunde anses här föreligga, hemställde
statskontoret, huruvida ej Kungl. Maj:ts skulle finna skäligt att genom
framställning till Riksdagen söka bereda rätt för Asplund att för åtnjutande
af ålderstillägg såsom rektor vid realskola få tillgodoräkna sig åt -

Statsutskottets Utlåtande Nr 62.

7

minstone någon del af den tid, han tjänstgjort såsom vikarierande rektor
vid allmänna läroverket i Eskilstuna.

Asplunds besvär föredrogos i regeringsrätten, som enligt utslag den
15 november 1909 ej fann skäl att göra ändring i öfverstyrelsens beslut.

Genom detta regeringsrättens beslut är det således fastslaget, att
Asplund icke äger formell rätt att för uppflyttning i högre lönegrad såsom
rektor vid realskola räkna sig till godo den tid han varit tillförordnad
rektor vid allmänna läroverket i Eskilstuna. I likhet med statskontoret
finner jag dock starka billighetsskäl tala för att sådan rätt måtte
tillerkännas honom. I sammanhang härmed torde äfven skäligen omförmälda
tid böra räknas honom till godo för beräknande af pension såsom
rektor vid realskola. Hans ställning såsom rektor vid Eskilstuna läroverk
har, reellt sedt, varit af samma art som de i ärendet omförmälda
rektorers, hvilka varit förordnade å lediga rektorstjänster, och hans arbete
har i afseende å omfattning och betydelse icke understigit hvad dessa
andra rektorer varit pålagdt.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att rektorn vid realskolan
i Oskarshamn Johan Vilhelm Asplund må för
uppflyttning i andra lönegraden såsom rektor vid realskola
äfvensom för erhållande af pension i nämnda egenskap
tillgodoräkna sig den tid han från den 18 augusti 1898
till den 1 juli 1908 tjänstgjort såsom rektor vid allmänna
läroverket i Eskilstuna.

Stockholm den 6 maj 1910.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Herr H. Andersson har begärt få antecknaat, att han icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.