10

Statsutskottets Utlåtande Nr 55.

Nr 55,

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1910 kl. 3,SO e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående höjning af arfvodet till amanuensen vid domkapitlet
i Lund. (2:a Afd.)

I eu den 15 sistlidne april till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 183, har Kungl.
Maj:t under åberopande af närlagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att, intill
dess ny reglering af amanuensens vid domkapitlet i Lund löneförmåner
i vederbörlig ordning lian komma att vidtagas, till honom må af ränteinkomsten
å den under domkapitlets förvaltning stående äldre pastoraliefonden,
i den mån samma ränteinkomst därtill lämnar tillgång, utbetalas
ett årligt aflöningsbidrag af högst 300 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 18 november 1908 har domkapitlet i
Lund gjort framställning om höjning af arfvodet till amanuensen vid domkapitlet
samt i sådant afseende anfört följande.

Enligt den genom nådiga cirkuläret den 13 juni 1902 fastställda aflöningsstat
för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna utgjorde
amanuensens vid domkapitlet i Lund arfvode 1,800 kronor för år. Detta
arfvode kunde under nuvarande förhållanden icke anses motsvara billiga
anspråk i förhållande till det arbetskraf, som måste ställas på konsistorieamanuensen
i Lunds stift, hvilket i alla afseenden, utom i fråga om areal,
torde vara större än något annat af rikets stift. Då härtill komme, att

Statsutskottets Utlåtande Nr 55.

11

den vid domkapitlet tjänstgörande amanuensen, e. o. kofrättsnotarien Fr.
Callmer numera innehaft befattningen under något mera än fem år, efter
hvilken tid de flesta andra statens tjänstemän åtnjöte förmånen af ålderstillägg,
funne domkapitlet det högeligen önskvärd! att löneförbättring i
någon form kunde beredas honom.

Som det emellertid icke vore att förvänta, att en förhöjning af hans
arfvode nu skulle kunna utverkas och erhållas af statsverkets medel,, hade
domkapitlet nödgats se sig om efter en annan utväg att, utan anlitande
af nämnda medel, kunna''bereda honom åtminstone någon förbättring i
hans jämförelsevis ringa lön. Domkapitlet tilläte sig härvid erinra därom,
att under åren 1877—1902 utbetaltes, med Kung! Maj:ts för vissa år i sänder
lämnade medgifvanden, första gången genom nådigt bref den 30
december 1876 och senast genom nådigt bref ^den 17 november 1899,
ur den under domkapitlets förvaltning varande så kallade äldre pastoraliefonden
ett belopp af 400 kronor årligen såsom löneförhöjning åt amanuensen.
Beloppet upphörde att utgå med nya lönestatens tillämpning ar
1903, vid hvilkens fastställande det föreskrifvits, att äldre pastoraliefonden
fortfarande skulle bekosta domkapitlets utgifter för bokinköp, inbindning
af böcker och tidningsprenumeration.

Ifrågavarande fond vore grundad på en post besparade pastoratsinkomster
från tiden före år 1820, då det i skolordningen föreskrifvits, att
dylika efter den tiden uppkommande besparingar skulle ingå till vissa
elementarläroverkskassor. Den hade ursprungligen utgjort en summa af
omkring 1,000 kronor och hade sedermera icke haft andra inkomster än
räntor. Fondens tillgångar utgjorde vid 1903 års början 11,150 kronor
40 öre och vid 1907 års slut 12,803 kronor 29 öre, hvadan alltså fonden
under dessa fem år ökats med 1,652 kronor 89 öre. Under samma tid hade
inkomsterna i medeltal uppgått till 510 kronor 53 öre och utgifterna belöpt
sig till 177 kronor 5 öre årligen. Vid 1908 års slut kunde fonden
beräknas äga en tillgång af omkring 13,200 kronor.

På grund häraf och då äldre pastoraliefonden alltså utan någon som
helst olägenhet torde kunna för en kortare eller längre tid framåt, till dess
ny reglering af amanuensens löneförmåner kunde varda i vederbörlig. ordning
verkställd, lämna ett bidrag för ändamålet å 400 kronor, i likhet
med hvad som ägt rum under ofvanberörda 26 år, hemställde domkapitlet,
det Kungl. Maj:t täcktes medgifva att, till beredande^ af löneförbättring åt
den hos domkapitlet anställde amanuensen, måtte från och med 1909 års
början och tills vidare få utbetalas ett belopp af 400 kronor årligen. _

Statskontoret, som på grund af nådig remiss den 22 maj 1909 afgifvit
underdånigt utlåtande i detta ärende, har därvid yttrat följande.

12

Statsutskottets Utlåtande Nr 55.

Till ifrågavarande amanuens hade, såsom domkapitlet riktigt erinrat,
under åren 1877—1902 från äldre pastoraliefonden utgått ett årligt aflöningsbidrag
af 400 kronor. Men vid den aflöningsstat för tjänstemännen
vid de ecklesiastika konsistorierna, som fastställts genom nådiga cirkuläret
den 13 juni 1902 och som ännu vore gällande, vore fästadt det förbehåll,
att med densammas trädande i kraft rätten till förut utgående, i staten
icke upptagna aflöningsbidrag och sportler skulle upphöra med undantag
för vissa till konsistorienotarierna utgående medel. På grund af detta
förbehåll torde Riksdagens medgifvande vara erforderligt, om nu föreliggande
underdåniga hemställan ansåges böra bifallas.

I fråga om de af domkapitlet anförda skälen för löneförbättringens
önskvärdhet kunde statskontoret icke tillmäta någon betydelse åt den af
domkapitlet i sådant afseende anförda omständighet, att tjänstgörande amanuensen
numera innehaft befattningen under något mera än fem år, efter
hvilken tid de flesta andra statens tjänstemän åtnjöte förmånen af ålderstillägg.
Enligt gällande aflöningsstater vore ju ålderstillägg tillförsäkradt
endast ordinarie tjänstemän. Däremot ville statskontoret icke bestrida att,
såsom domkapitlet anfört, amanuensarfvodet under nuvarande förhållanden
icke kunde anses motsvara billiga anspråk i förhållande till det arbetskraf,
som måste ställas på konsistorieamanuensen i Lunds stift, hvilket enligt domkapitlets
förmenande i alla afseenden utom i fråga om areal vore större
än något annat åt rikets stift. Statskontoret funne denna åsikt bestyrkt
af hvad domkapitlet anfört i sitt yttrande den 13 juli 1901 angående då
ifrågasatt lönereglering för de vid domkapitlen och Stockholms stads konsistorium
anställde tjänstemän och betjänte m. m. Domkapitlets nyssnämnda
yttrande utmynnade, hvad konsistorieamanuensen anginge, i ett
förslag om en betydligt högre aflöning, än som sedermera vid 1902 års
lönereglering beviljats, hvarförutom domkapitlet, med afseende på den
årliga ökningen i expeditionsgöromålen, hemställt om anställande af en
andre amanuens med aflöning af 1,500 kronor, hvilken hemställan vid
löneregleringen lämnats utan afseende.

I fråga om beloppet af det aflöningsbidrag, som äldre pastoraliefonden
utan olägenhet skulle kunna lämna, hade domkapitlet uppgifvit, att nämnda
fond under de fem åren 1903—1907 i medeltal haft en årsinkomst af
kronor 510: 53 och årliga utgifter till belopp af kronor 177: 05. Nettobehållningen
hade således varit kronor 333: 48 om året. Häraf syntes, att
beviljande af det äskade beloppet 400 kronor skulle leda till fondens förminskning,
hvarför detsamma torde höra nedsättas till 300 kronor.

På grund af hvad statskontoret anfört hemställde statskontoret, det
Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva

Statsutskottets Utlåtande Nr 55.

13

att, intilldess ny reglering af konsistorieamanuensens i Lund löneförmåner
blefve i vederbörlig ordning verkställd, till honom finge från äldre pastoraliefonden
utbetalas ett årligt aflöningsbidrag af 300 kronor».

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att, intill dess ny reglering
af amanuensens vid domkapitlet i Lund löneförmåner
i vederbörlig ordning kan komma att vidtagas,
till honom må af ränteinkomsten å den under
domkapitlets förvaltning stående äldre pastoraliefonden,
i den mån samma ränteinkomst därtill lämnar tillgång,
utbetalas ett årligt aflöningsbidrag af högst 300 kronor.

Stockholm den 3 maj 1910.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Herrar II. Andersson och A. Ekman hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.