Statsutskottets Utlåtande Nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1910 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förhöjd aflöning för
vaktmästarne i vissa ämbetsverk.
(3:e Afd.)
I eu inom Andra kammaren af herr H. Rissén vackt, till statsutskottet
remitterad motion (nr 136) har föreslagits, att Riksdagen
ville besluta sådan ändring i gällande afton in gsstater för de redan
reglerade centrala ämbetsverken och hofrätterna, att åt förste vaktmästare
måtte komma att utgå ett ålderstillägg å 200 kronor efter
fem års tjänstgöring och åt vaktmästare i stället för det dem tillerkända
ålderstillägget å 100 kronor måtte komma att utgå två sådana
tillägg å 200 kronor hvardera efter fem och tio års tjänstgöring
samt att med hänsyn till pensionsbeloppets storlek 100 kronor
af första ålderstillägget måtte läggas till lön och återstoden (100
kronor af första ålderstillägget och hela andra) må läggas till tjänstgöringsp
engarna.
Till stöd för motionen har anförts följande:
»Den rad om- och löneregleringar, som inleddes af 1907 års
Riksdag genom fastställande af ny aflöningsstat för statskontoret samt
omreglering af arméns centrala förvaltningsmyndighet, hvilken aflöningsstat
sedan varit normgifvande vid regleringen af öfriga centrala
ämbetsverks stater, som senare varit föremål för Riksdagens pröfning,
hafva i möjligaste mån varit af sedda att bereda lättnad emot
de värsta ekonomiska bekymmer i den jämt fortgående stegringen
af såväl lefnads- som ock bostadsförhållanden.
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 39 Häft. (Nr 48).
1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 48.
I de verk, hvilkas stater varit föremål för sådan reglering, har
livad beträffar vaktmästarna aflöningen åt dessa fastställts, för förste
vaktmästare 1,500 kronor utan ålderstillägg, för vaktmästare 1,200
kronor med rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor att utgå efter fem
års väl vitsordad tjänstgöring.
Af denna aflöning afgår till egen pensionering samt till civilstatens
änke- och pupillkassa, för förste vaktmästare 60 kronor 60
öre, för vaktmästare, som ej erhållit ålderstillägg, 46 kronor 20 öre
och för vaktmästare, som åtnjuter sådant tillägg, 49 kronor 20 öre.
Om man härtill beräknar utgiften för den direkta skatten för respektive
löntagare till 60 ä 50 kronor årligen, så återstår af aflöningen
för förste vaktmästare kronor 1,379: 80, för vaktmästare resp. kronor
1,103: 80 och 1,200: 80.
Att dessa aflöningsbelopp med de nu rådande och fortfarande
i jämt stigande dyra lefnadsomkostnader äro knappt tillmätta och
alldeles otillräckliga att försörja familj på, torde ligga i öppen dag.
Vid flera tillfällen hafva ifrågavarande statstjänares ekonomiska
bekymmer blifvit framförda, dels genom statens vaktmästares förening
medels underdåniga skrifvelse!’ till Kung! Maj:t år 1906 och
1907, dels genom motioner i Andra kammaren framförda 1906 af
hrr Lindhagen in. fl. angående förhöjt dyrtidstillägg, år 1907 af
herr Tliyländer med begäran om två ålderstillägg och höjd maximilön,
samt vid föregående års riksdag af herr Johansson i Jönköping
med anhållan likaledes om två ålderstillägg åt vaktmästare vid
rikets hofrätter. Dessa sistnämnda framställningar beträffande ålderstilläggen
hafva emellertid ej ledt till önskadt resultat.
I den ofvan nämnda af herr Tliylander väckta motion, nr 248,
anfördes bland annat följande, som här förtjänar att återgifvas:
»Det torde emellertid ej kunna sättas i fråga, att Riksdagen skulle
vara villig att höja den redan fastslagna begynnelseaflöningen, nämligen
1,500 kronor för förste vaktmästare och 1,200 kronor för öfriga
vaktmästare.
Men det finnes en annan aflöningsform, som i fråga om dessa
vaktmästare vunnit ingen eller blott — i jämförelse med andra stadskällare
— ringa tillämpning, nämligen ålderstillägg en. Sådant åtnjutes
ej alls enligt regeringens nu föreliggande förslag1 af förste vakt
-
1 Och ej heller enligt den af Riksdagen fastställda staten.
Anmärkning af motionären.
Statsutskottets Utlåtande Nr 48.
3
mästare, och öfriga vaktmästare erhålla endast ett dylikt tillägg
efter fem års tjänst å 100 kronor.
Detta är enligt min uppfattning eu orättvisa gentemot vaktmästarne
i statens centrala ämbetsverk, och vågar jag härmed påkalla
Riksdagens uppmärksamhet för vinnande af rättelse härutinnan.
De så kallade ålderstilläggen äro afsedda dels att utgöra belöning
för en längre tids väl vitsordadt arbete i statens tjänst, dels att möjliggöra
för en familjefader — tv staten måste väl utgå från att dess
tjänare skola vara i stånd att vid ej alltför sen ålder ingå äktenskap
och kunna försörja familj — att möta de med åren tillväxande
utgifterna för familjen. Dessa skäl tala ju i samma mån för ålderstillägg
åt såväl tjänstemän som åt betjänte.»
Då första gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken komma
i åtnjutande af tre ålderstillägg å 500 kr. hvardera, synes det, som
att rättvisa och billighet skulle bjuda, att äfven vaktmästare i
nämnda ämbetsverk mätte komma i åtnjutande af flera ålderstillägg.
Vid fastställande af nya stater för telegraf- och postverket har
Riksdagen åt dessa verks styrelsers vaktmästare fastställt flera dylika
tillägg, än hvad som är fallet åt de med dessa likställda befattningshafvare
i de centrala ämbetsverken. Det synes mig som att det
borde vara Riksdagen angeläget att snarast möjligt utjämna de skiljaktigheter,
som förefinnas härutinnan.
Det framhålles ofta, att vaktmästare hafva så mycket extra
inkomster, utan att man dock gör sig besvär med att undersöka,
huru det verkligen förhåller sig med denna sak.
Att dessa statstjänare, som på grund af sin alltför knappa aflöning
nödgas att under sin fritid söka sig biinkomster — vanligen i
egenskap af uppassare på någon restaurant eller dylikt —- ej äro
att afundas för denna genom ett utslitande nattarbete erhållna extra
inkomst, torde vara själfklart.
Dessa biinkomster blifva emellertid alltmera svåråtkomliga för
statstjänarna, dels på grund af den längre tjänstgöringstiden, som
blifvit eu följd af ämbetsverkens omreglering, dels enär det är svårt för
en i statens tjänst anställd vaktmästare att täfla med inom ena eller
andra yrket särskildt utbildad person. Dessutom kan det ej anses
staten värdigt att så aflöna sina tjänare — låt vara de på rangskalan
lägst stående — att dessa skola nödgas att genom ett uppslitande
nattarbete förskaffa sig inkomster, utan Indika de ej kunna
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 48.
Utskottets
yttrande.
försörja sig och sill familj. Staten borde äfven i fråga om dessa
lägst aflönade handla efter principen full lön för fullt arbete.
Ehuruväl jag anser, att fem års mellanrum för ålderstilläggens
utgående är en alltför lång tid i jämförelse med hvad som är stadgadt
för de s. k. kommunikationsverken, så tillåter jag mig dock i den
delen vidblifva hvad som är stadgadt för ifrågavarande statens verk.
I årets statsverksproposition öfver andra hufvudtiteln säger
departementschefen i fråga om aflöning åt fångvårdsstyrelsens vaktmästare
följande:
»Att ifrågavarande befattningshafvande själfva önska systemet
med flera ålderstillägg i större utsträckning tillämpadt med afseende
å dem, torde framgå af den framställning om löneförbättring, som
statens vaktmästares förening i Stockholm gjorde i underdånig skrifvelse
den 19 oktober 1906. I denna framställning, hvilken af chefen
för finansdepartementet den 12 januari 1907 anmäldes inför
Kung!. Maj:t i sammanhang med då behandlad fråga om dyrtidstillägg
åt vissa statstjänare, begärdes nämligen för (andre) vaktmästare
en begynnelselön af 1,200 kronor eller sålunda samma belopp, som
de sedermera fastställda staterna för en del ämbetsverk upptaga,
men därjämte två ålderstillägg, hvardera å 200 kronor efter fem
och tio års tjänst.»
Efter att hafva gjort detta uttalande, fortsätter departementschefen:
»På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig böra tillstyrka,
att åt förste vaktmästare vid fångvårdsstyrelsen medgifves
efter fem års tjänstgöring ett ålderstillägg af 200 kronor och att, i
stället för det ålderstillägg å 100 kronor, som kommittén beräknat
för de båda öfriga vaktmästare, en hvar af dem tillerkännes såsom
ålderstillägg 150 kronor efter fem års tjänst och ytterligare 150
kronor efter tio års tjänst.»
Såsom i motionen angifves, är den föreslagna ökade förmånen
beträffande ålderstillägg afsedd för vaktmästare endast i en del
verk, nämligen de före år 1910 reglerade centrala ämbetsverken och
hofrätterna. I det vid den till innevarande års Riksdag allåtna
statsverkspropositionen fogade protokoll öfver justitiedepartementsärenden
(sid 41) framhålles, i sammanhang med frågan om reglering
af lönerna för vaktmästare vid fångvårdsstyrelsen, att enahanda
förbättring i aflöningsvillkor borde tillkomma jämväl vaktmästare
i de redan reglerade verken äfvensom vaktmästare i de
Statsutskottets Utlåtande Nr 48.
verk, hvilka efter denna riksdag kvarstå oreglerade. Med afseende
härå torde kunna antagas, att Kungi. Maj:t icke lärer underlåta att
redan till nästa Riksdag inkomma med ett fullständigt förslag i
ämnet, grundadt på Riksdagens innevarande år fattade beslut angående
lönereglering för vaktmästarne i fångvårdsstyrelsen. Vid
sådant förhållande och då det nu föreliggande förslaget endast berör
en del af ifrågavarande löntagare, får utskottet hemställa,
att herr Risséns förenämnda motion icke må vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 29 april 1910.
På statsutskottets vägnar:
GK BILLING.
Bih. till Riksd. Prof. 1910 4 Sami. 1 Afä. 39 Höft,
2