Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
1
Nr 46.
Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående användande
af öfverskott i den s. k. Djurgårdskassan till
byggnads- och reparationsarbeten vid Ulriksdals slott.
(l:a Afd.)
I eu till Riksdagen den 14 april innevarande år aflåten till statsutskottet
för förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 151)
har Kungl. Magt under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att af den behållning, som den s. k. Djurgårdskassan
må lämna för innevarande år, ett belopp af intill 25,000 kronor må
användas för utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af ståthållareämbetet
vid Ulriksdals och Haga slott framlagdt, af öfverintendentsämbetet
tillstyrkt förslag, af byggnads- och reparationsarbeten vid
Ulriksdals slott med därtill hörande byggnader.
Till ofvanberöraa statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:
»I sin underdåniga skrifvelse den 17 mars 1908 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens första hufvudtitel anförde Riksdagen,
bland annat, att, då det från riksmarskalksämbetet upplysts,
att de inkomster, som redan med dåvarande i många fall låga tomthyror
tillfölle Djurgårdskassan, vore tillräckliga för Djurgårdens underhåll och
utveckling, Riksdagen ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke en del
af de betydligt ökade inkomster, Indika med all sannolikhet på grund
af höjda tomthyror för framtiden komme att inflyta till kassan, skulle
kunna utan olägenhet användas såsom bidrag till de kungl. lustslottens
Bih. till Bilcsd. Prot. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 37 Höft. (Nr 46.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
underhåll; Och anhöll Riksdagen därför, att Kung!. Magt ville låta
verkställa utredning, huruvida och i hvad mån de till Djurgårdskassan
inflytande inkomster kunde, förutom till det med kassan för närvarande
afsedda ändamål, användas jämväl till de kungl. lustslottens underhåll,
och därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kunde gifva anledning.
I nådig proposition den 8 maj 1908 hemställde därefter Kungl.
Magt, att Riksdagen måtte medgifva att, för utförande af byggnadsoch
reparationsarbeten vid Haga och Ulriksdals slott med därtill hörande
byggnader, finge af den s. k. Djurgårdsfonden användas ett belopp af
254.000 kronor. Vid underdånig föredragning af detta ärende erinrade
jag därom, att arkitekten i öfverintendentsämbetet, liofintendenten G.
A. H. Lindgren enligt uppdrag verkställt besiktning å ifrågavarande
lustslott samt därefter till riksmarskalksämbetet afgifvit berättelse öfver
resultatet af de anställda besiktningarna och i sammanhang därmed framlagt
förslag till reparations- och ombyggnadsarbeten vid slottet jämte ritningar
och kostnadsförslag. Enligt dessa kostnadsförslag skulle de reparationsoch
ombyggnadsarbeten, som af Lindgren ansetts erforderliga, i fråga
om Haga lustslott betinga ett belopp af 381,000 kronor samt för Ulriksdal
360.000 kronor. Med särskilda skrifvelser den 27 och den 31 mars 1908
öfverlämnade riksmarskalks- ämbetet nämnda besiktningsinstrument jämte
öfriga till ärendet hörande handlingar till öfverintendentsämbetet med
anhållan, att ämbetet ville genomgå och pröfva de uppgjorda beräkningarna
och kostnadsförslagen samt till riksmarskalksämbetet afgifva
yttrande däröfver äfvensom rörande lämpligheten och behofvet af de föreslagna
reparationsarbetena. Då emellertid en sådan granskning syntes
erfordra någon längre tid, vore det särdeles önskvärd!, att riksmarskalksämbetet
snarast möjligt erhölle särskild! yttrande beträffande sådana i
förslagen förekommande mindre reparationsarbeten, som syntes öfverintendentsämbetet
böra utföras redan under den närmaste tiden, äfvensom
rörande föreslagen reparation af Hennes Maj:t Drottningens paviljong å
Haga eller det s. k. palais’et, hvilket enligt Lindgrens berättelse syntes
vara mest i behof af snara åtgärder för dess iståndsättande. I det yttrande,
som i anledning häraf afgafs af öfverintendentsämbetet den 14
april 1908, vitsordade ämbetet önskvärdheten af en snar reparation af det
s. k. palais’et samt ingick i en närmare redogörelse för de arbeten, som
omedelbart borde komma till utförande, hvarvid ämbetet föreslog vissa
förenklingar i det af Lindgren uppgjorda förslaget; Och tillstyrkte öfverintendentsämbetet
att, i afbidan på erforderlig utredning i öfriga hänseenden,
medel måtte beredas för utförande af nedan omförmälda åtgärder
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
B
för följande kostnadsbelopp nämligen, i fråga om Haga slott: reparation
af ))palais’et» 103,000 kronor, nybyggnad af köks- och ekonomiflyglar
90,000 kronor, reparation af åtskilliga ekonomibyggnader 28,000 kronor
och anordnande af inre vatten- och afloppsledningar 5,000 kronor, eller
tillhopa 226,000 kronor, samt beträffande till Ulriksdals slott hörande
byggnader: iståndsättande af dels ståthållarebostaden 7,800 kronor och
dels slottskapellet och åtskilliga ekonomibyggnader 20,200 kronor, eller
sålunda sammanlagdt 254,000 kronor.
Riksmarskalksämbetet förklarade för sin del i underdånig skrifvelse
den 21 april 1908, att ämbetet, i likhet med ståthållareämbetet å Ulriksdals
och Haga slott, funne sig böra instämma i de af öfverintendentsämbetet
gjorda uttalanden och i de förslag till reparationsarbeten, som
öfverintendentsämbetet tillstyrkt till omedelbart utförande. Riksmarskalksämbetet
hemställde därför, att för utförande af ifrågavarande reparationsarbeten
medel måtte anvisas till sammanlagdt belopp af 254,000 kronor,
dåra!'' dock af de för arbetena å Haga slott beräknade 226,000 kronor
endast 100,000 kronor behöfde disponeras under år 1908, och föreslog
ämbetet att berörda belopp 254,000 kronor måtte få utgå från den s. k.
Ojurgårdsfonden. Ehuru den af Riksdagen i dess ofvanberörda skrifvelse
begärda utredning ännu ej kunnat verkställas, ansåge sig riksmarskalksämbetet
dock kunna uttala, att ofvanberörda belopp 254,000 kronor
utan olägenhet kunde tagas af Djurgårdsfonden, och att den minskning
i ränteinkomst, som därigenom skulle drabba Djurgård skassan, ej vore
större än att kassan med hänsyn till den förväntade höjningen i kassans
inkomster kunde bära densamma.
I den underdåniga skrifvelse, som, i anledning af omförmälta proposition,
den 1 juni 1908 afiäts af Riksdagen, anfördes, att Riksdagen
visserligen funnit den i ärendet förebragta utredning till fullo ådagalägga,
att omfattande arbeten vore i hög grad af behofvet påkallade för
iståndsättande af nämnda slott med därtill hörande byggnader, men då
dessa arbeten till stor del icke torde kunna hänföras till vanliga underhållsarbeten,
syntes, förrän medel till desamma anvisades, böra afvalctas
den utredning i hithörande frågor, hvarom Riksdagen i skrifvelsen den
17 mars samma år gjort framställning. På det att slottsbyggnaderna
emellertid icke måtte taga ytterligare skada, hade Riksdagen funnit
erforderligt att medel ställdes till Kungi. Maj:ts förfogande för utförande
af de nödvändigaste reparationsarbetena; och hade Riksdagen därför
ansett sig böra medgifva, att af den ränta, som från Djurgårdsfonden
inginge till Djurgårdskassan, finge användas ett belopp, motsvarande
räntan å 254,000 kronor eller den summa, som riksmarskalksämbetet
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
förklarat, att Djurgårdskassan med hänsyn till andra för densamma
påräkneliga inkomster kunde afvara. På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt och under uttalande af den mening, att Djurgårdsfondens kapital,
som vore bildadt af försäljningsmedel för statsegendom, icke borde användas
till bestridande af tillfälliga utgifter, hade Riksdagen på det sätt
bifallit Kungl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen för sin
del medgifvit, att tills vidare och intill dess annorlunda blefve bestämdt,
för bestridande af de nödvändigaste underhållsarbetena å ifrågavarande
slottsbyggnader vid Haga och Ulriksdal finge af de räntemedel, som
tillfördes Djurgårdskassan från Djurgårdsfonden, årligen användas ett
belopp, motsvarande räntan å 254,000 kronor.
Innan jag härefter öfvergår att omnämna den utredning, som
verkställts i det af Riksdagen i dess skrifvelse den 17 mars 1908 begärda
afseende, tillåter jag mig att i fråga om Djurgårdsfonden erinra
om följande. Denna fond, som förvaltas af statskontoret, men hvaraf
årliga räntan utbetalas till Djurgårdskassan, har uppkommit därigenom,
att Djurgården tillhörig mark vid olika tillfällen, första gången år 1884,
inköpts dels af Stockholms stad och dels af vissa allmänna institutioner.
Den sista inbetalningen till fonden ägde rum på grund af Kungl. Maj:ts
nådiga bref den 27 maj 1909 och uppgick till ett belopp af 73,632
kronor, hvilket belopp utgjorde köpeskilling för ett, efter samtycke af
Riksdagen, till vetenskapsakademien upplåtet område hörande till lägenheten
lilla Frescati. Vid slutet af sistnämnda år uppgick fondens storlek
till 908,657 kronor. På grund af beslut af 1905 års Riksdag, i anledning
af Kungl. Maj:ts nådiga proposition med förslag angående nytt
öfningsfält för arméens i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper
samt försäljning af två områden af norra Djurgården, kommer fonden
emellertid att ytterligare ökas med 172,500 kronor, motsvarande det
kapitaliserade värdet å det belopp, hvarmed på grund af försäljningen
Djurgårdskassans inkomster af arrenden ansetts kunna komma att minskas.
Jag öfvergår härefter till ofvanberörda af Riksdagen begärda utredning,
i hvithet afseende utlåtande föreligger från den för behandling
af vissa med Djurgårdens förvaltning sammanhängande frågor tillsatta
kommitté, hvarjämte riksmarskalksämbetet med öfverlämnande af detta
utlåtande inkommit med underdånigt yttrande. Kommittén har vid sitt
utlåtande fogat uppgift å Djurgårdsfondens storlek. Då utlåtandet afgifvits
redan under år 1908, har såsom tillgång ej kunnat upptagas
ofvanberörda, fonden under år 1909 tillfallna belopp å 73,632 kronor,
men har kommittén däremot såsom tillgång beräknat förenämnda belopp
å 172,500 kronor, i följd hvaraf fondens storlek upptagits till 1,007,525
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
5
kronor, däraf Djurgårdskassans årliga inkomst beräknats, efter en räntefot
4 procent, till 40,301 kronor. Kommittén har vidare förslagsvis
uppgjort en beräkning öfver Djurgårdsförvaltningens årliga inkomster
och utgifter under åren 1910—1929. Enligt denna beräkning skulle de
årliga inkomsterna uppgå till 239,143 kronor SO öre, och ingå i denna
summa bl. a. nyssnämnda 40,301 kronor i räntemedel, 104,242 kronor
30 öre i lägenhets arrenden, 23,000 kronor för bostadshyror och 35,000
kronor i utgifter för utskänkning. De årliga utgifterna beräknas till
148.000 kronor och förekomma bland utgiftsposterna bl. a. 10,000 kronor
för nybyggnader och reparationer, 38,000 kronor för kör- och gångvägar
och 10,000 kronor för diverse utgifter. Enligt denna beräkningskulle
således uppstå ett årligt öfverskott å 91,143 kronor 30 öre.
Kommittén har slutligen lämnat uppgift å på en gång erforderliga
utgifter, och hafva såsom sådana upptagits 150,000 kronor för vägar och
stensättning, 100,000 kronor för nybyggnader och större husreparationer,
125.000 kronor för lägenhetslösen samt 8,000 kronor för kartläggning
eller tillhopa 383,000 kronor.
1 sitt utlåtande anförde kommitterade, att de i samtidigt afgifvet
underdånigt utlåtande rörande utarrendering af lägenheter på Djurgården
föreslagit, att arrendetiden för dessa i regeln skulle bestämmas till 20
år. Af denna anledning hade kommitterade ansett, att den beräkning
af inkomster och utgifter för Djurgården, som skulle utgöra grund för
kommitterades ifrågavarande utredning, jämväl borde omfatta en tid af
20 år. Med stöd af utgifter och beräkningar, på begäran uppgjorda och
meddelade af Djurgårdsintendenten, hot jägmästaren Fr. Edelstam, hade
kommitterade upprättat omförmälta förslag till inkomster och utgifter
för Djurgården för åren 1910—1929. Detta förslag visade en årlig
inkomstsumma af 239,143 kronor 30 öre och utgiftssumma af 148,000
kronor, i följd hvaraf ett årligt öfverskott skulle uppstå af 91,143 kronor
30 öre eller för hela 20-årsperioden 1,822,866 kronor. Förutom de
årliga utgifterna erfordrades dock under den närmaste tiden, enligt hvad
äfven i förslaget närmare angåfves, för inlösen af lägenheter, väganläggningar,
nybyggnader, större reparationer m. in. ett sammanlagdt belopp
beräknadt till 383,000 kronor, vid hvilken beräkning kommitterade för
sin del ansett, att alla sådana utgifter å Norra Djurgården borde
inskränkas till det minsta möjliga. Emellertid torde, hvad inkomsterna
anginge, de till 23,000 kronor upptagna årliga hyrorna af Djurgården
tillhöriga hus säkerligen komma att rätt snart minskas, då några af
dessa hus vore gamla och vanprydande och därför afsedda att inom kort
rifvas samt de af dessa upptagna områden införlifvas med Djurgårds
-
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
parken. Äfven torde de af kommitterade föreslagna, nu utgående årliga
afgifter af tillsammans 35,000 kronor för rätt till idkande af utskänkning
till följd af den år för år kraftigare tilltagande nykterhetsrörelsen sannolikt
icke alltjämt kunna till lika högt belopp beräknas. Vidare föreställde
sig kommitterade, att den upptagna summan af 104,242 kronor 30 öre
för lägenhetsarrenden komme att minskas genom återtagande af en eller
annan lägenhet, som skulle utläggas till park i stället för att ånyo
uthyras. Det vore omöjligt att kunna noga bestämma, hvad inverkan
dessa förhållanden kunde hafva på inkomsternas minskning, men sannolikt
blefve den icke allt för betydande under den första hälften af
20-årsperioden och torde i medeltal icke behöfva beräknas högre än
till 15,000 kronor per år under hela perioden, eller tillsammans under
denna tid till omkring 300,000 kronor.
De ofvannämnda till 383,000 kronor beräknade utgifterna för
lägenhetslösen, väganläggningar m. m. vore afsedda att utgå under de
första åren och därtill funnes då icke medel till hela detta belopp
disponibla, hvarför en stor del deraf torde böra bestridas genom lån,
som sedan före 20-årsperiodens slut skulle till fullo amorteras. Ehuru
svårt det än vore att på förhand göra eu* noggrann beräkning öfver
utgifternas fördelning, torde man dock våga antaga, att de ifrågavarande
arbetenas utförande kunde så ordnas och medel därför på sådana tider
anskaffas, att en annuitet af 25,000 kronor per år under 20-årsperioden
blefve tillräcklig härför och således en sammanlagd utgiftssumma af
omkring 500,000 kronor vara erforderlig under dessa år.
Fråndroges nu ofvannämnda bägge belopp, tillsammans omkring
800,000 kronor, från summan af det beräknade öfverskottet 1,822,866
kronor, återstod omkring 1,000,000 kronor eller i medeltal 50,000
kronor per år, hvarmed Djurgårdskassan skulle kunna för nämnda 20
år bidraga till de kung!, lustslottens underhåll. I dessa 50,000 kronor
vore då äfven inberäknad den ränta å ett belopp af 254,000 kronor,
som enligt Riksdagens skrifvelse den 1 juni 1908 och Kungl. Maj:ts
nådiga resolution den 12 i samma månad skulle få tillsvidare användas
för bestridande af de nödvändigaste underhållsarbetena å slottsbyggnaderna
vid Haga och Ulriksdal.
Huru inkomster och utgifter för Djurgården komme att ställa
sig efter utgången af omförmälta 20-årsperiod eller om och i hvad
mån Djurgårdskassan jämväl därefter fortfarande kunde afstå några
medel till nämnda ändamål, därom vågade kommitterade icke nu uttala
sig.
Riksmarskalksämbetet anförde för sin del i ärendet följande.
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
7
Kommitterades nyssberörda yttrande och förslag hade afgifvits
samtidigt med att kommitterade till Hans Maj:t Konungen ingifvit sitt
underdåniga betänkande med utredning och förslag rörande vissa frågor
angående Djurgården, hufvudsakligen vidkommande Djurgårdslägenheternas
reglerande och förnyade upplåtande samt bestämmandet af de
årliga arrendeafgifterna därför; och kommitterades beräkning af Djurgårdskassans
eventuella årliga öfverskott hade naturligtvis grundats på
det förslag till afgifter m. in., som af kommitterade uppgjorts. Vid det
därefter följande arbetet med uppgörande och afsilande af de nya aftalen
med de särskilda lägenhetsinnehafvarna hade dock åtskilliga, af
omständigheterna påkallade modifikationer och nedsättningar i de af
kommitterade föreslagna arrendebeloppen dels för hela arrendeperioden,
dels för viss del däraf måst vidtagas, Indika ändringar i ej oväsentlig
grad inverkat på de af kommitterade beräknade slutsummorna. Särskildt
anhölle riksmarskalksämbetet få erinra om nådiga beslutet den 18 januari
1909, hvarigenom Kungl. Maj:t, med anledning af gjorda framställningar
från åtskilliga innehafvare af lägenheter å Djurgården, för vissa år
medgifvit en nedsättning i de föreslagna nya arrendebeloppen för vissa
äldre bostadslägenheter, hvilkas arrenden blifvit väsentligt höjda, sålunda
att för första året beviljades en nedsättning af 50 procent, för andra
året af 40 procent, för tredje året af SO procent, för fjärde året af 20
procent och för femte året af 10 procent, hvarefter först med sjätte
året, börjande med den 1 april 1914, fulla beloppet skulle utgå. Dessa
nedsättningar, innebärande, att de nya arrendebeloppen, kvilka med afseende
å de respektive lägenheternas nuvarande värde funnits erforderliga,
endast småningom och efter en viss bestämd tidrymd skulle uttagas
till sitt fulla belopp, voro motiverade af det ur billighetssynpunkt
önskvärda däri, att lägenhetsinnehafvarne ej genast underkastades den i
jämförelse med förutvarande förhållanden i de flesta fall mycket väsentliga
höjning i utgifter, som de medförde. Den minskning i beräknade
inkomster, som Djurgård skassan på grund häraf måste vidkännas, uppginge,
under förutsättning att vissa ännu sväfvande frågor afgjordes på
sätt riksmarskalksämbetet föreslagit, för det första arrendeåret till omkring
23,000 kronor, ett belopp, som under de följande fyra åren naturligtvis
i angifven progression successivt minskades. Emellertid vore
det tydligt, att under de ifrågavarande öfvergångsåren härigenom en
mycket väsentlig afprutning måste göras å det belopp, som kommitterade
beräknat såsom Djurgårdskassans eventuella årliga öfverskott.
I detta sammanhang ville riksmarskalksämbetet vidare framhålla,
dels att några få arrendefrågor, som rörde ett belopp af omkring 8,000
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
kronor, ännu icke kunnat slutligt afgöras, utan vore beroende på underhandlingar
med vederbörande lägenhetsinnehafvare eller eventuellt rättsligt
afgörande, dels att vissa andra frågor, såsom en del tilltänkta
väganläggningar på Norra Djurgården öfver Stora Skuggans och Landtbruksakademiens
m. fl. områden, inlösen af vissa till Rosendals slott
och Svenska Trädgårdsföreningen hörande byggnader, hvilka vore alsedda
att iordningsställas och uthyras för Djurgårdens räkning, in. fl.
andra på Djurgårdens ekonomi väsentligen inverkande frågor, vore under
behandling och i många delar ännu ej utredda. Mycket svåra att
med någon grad af säkerhet beräkna vore vidare de utgifter, som under
den följande tiden kunde komma att förorsakas af de ständigt stigande
anspråken på renhållning af vägar och gräsmattor, vattning och belysning
in. in. Allt efter som staden utvidgades in på Djurgårdens område
och dess mark allt mera toges i anspråk för statens och allmänna
institutioners byggnader, blefve dessa utgifter allt nödvändigare och
allt större, och huru stor denna stegring kunde blifva under de närmaste
åren, vore synnerligen svårt att förutsäga.
På grund af hvad riksmarskalksämbetet sålunda anfört, torde det
vara tydligt, att Djurgården för närvarande befunne sig i ett öfvergångsskede,
och detta såväl med afseende å arrendeförhållandena, hvilka
först efter ett visst antal år komme till sitt normala belopp, som med
hänsyn till åtskilliga planlagda arbeten, som ännu ej hunnit beredas tillräckligt
för att omedelbart kunna sättas i verkställighet. Riksmarskalksämbetet
hade därför, vid besvarandet af den fråga, hvaröfver Kungh
Magt infordrat dess Yttrande, ansett rättast att endast hålla sig till år
19i() och det öfverskott af inkomster, som kunde vara att därunder
motse.
Kommitterade hade till sitt yttrande iogat dels en tablå öfver
Djurgårdskassans beräknade årliga inkomster och utgifter, dels en summarisk
uppgift a för eu gång erforderliga utgifter a sammanlagdt
383,000 kronor, hvilket belopp kommitterade ansett böra anskaffas genom
lån. Hvad detta sistnämnda förslag beträffade, vore riksmarskalksämbetet
nu ej i tillfälle att ingå i någon granskning af de där upptagna
beloppen. Kommitterade hade utan tvifvel rätt däri, att sådana betydande
kostnader under en ej aflägsen framtid komme att erfordras lör
att försätta Djurgården i ett välordnad! och för allmänheten tillfredsställande
skick, ett förhållande, som till stor del förklarades däraf, att
vid uppgörande af de nya kontrakten efter Konung Oscar II:s frånfälle
rätt betydande områden på skilda ställen blifvit återtagna till Djurgården,
hvilka områden kräfde dryga kostnader för sitt ordnande, vägars
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
9
anläggning- in. m., hvarförutom åtskilliga byggnader öfvertagits mot
lösen, som dock framdeles i de flesta fall komme att ersättas genom
hyror. Beträffande åter kommitterades förslag att anskaffa medel till
dessa utgifter genom upptagande af ett amorteringslån, kunde riksmarskalksämbetet
ej instämma däri. Riksmarskalksämbetet kunde ej
finna lämpligt, att Djurgårdskassan belastades med en så stor skuldsumma,
som af kommitterade blifvit ifrågasatt, och ansåge, att de ifrågavarande
arbetena och de af dem betingade utgifterna, hvilka hvarken
kunde eller behöfde omedelbart och på en gång ifrågakomma till utförande,
skulle kunna genom ändamålsenlig fördelning öfver en följd af
år bestridas af Djurgårdens ordinarie inkomster, i synnerhet sedan dessa
efter öfvergångsårens förlopp stigit till sin förväntade normala nivå.
Riksmarskalksämbetet ville därför för sin del bestämdt motsätta sig
kommitterades förslag i detta afseende.
Den af kommitterade uppgjorda tablån öfver Djurgårdskassans
inkomster och utgifter vore afsedd att lämna ett ungefärligt öfverslag
öfver de årliga tillgångarna och behofven under tjuguårsperioden 1910—
1929. Då riksmarskalksämbetet på ofvan angifna skäl anhölle få inskränka
sig till att endast lämna en uppgift å det påräkneliga öfverskottet
för 1910, ville riksmarskalksämbetet påpeka de poster i kommitterades
tablå, som med anledning däraf måste underkastas någon
väsentligare ändring. Hvad då först anginge den af kommitterade till
40,301 kronor beräknade ränteinkomsten från den af statskontoret förvaltade
Djurgårdsfonden, torde få anmärkas, att kommitterade såsom
tillgång i nämnda fond upptagit ett belopp af 172,500 kronor, som ännu
icke blifvit dit inbetaldt, men på grund af Riksdagens i skrifvelse till
Kungl. Maj:t den 18 maj 1905 anmälda beslut förväntades framdeles
komma att dit ingå. Ifrågavarande belopp utgjorde det beräknade, efter
4 procent kapitaliserade värdet af vissa till Djurgårdskassan inflytande
inkomster af arrenden, hvilka skulle upphöra att dit ingå, sedan Djurgården
afstått vissa områden, som enligt Kungl. Maj:ts proposition till
1905 års Riksdag och Riksdagens med anledning däraf fattade beslut
Iramdeles skulle intagas i stadsplan och för statsverkets räkning försäljas.
Som detta troligen först efter någon tids förlopp komme till
utförande, kunde ifrågavarande summa nu ej upptagas såsom tillgång
för Djurgårdsfonden. Däremot hade numera till fonden inbetalts ett
belopp af 73,632 kronor enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1909,
till följd hvaraf fonden nu uppginge till 908,657 kronor, hvarå räntan
efter 4 procent utgjorde 36,346 kronor.
Lägenhetsarrendena hade af kommitterade upptagits till 104,242
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
kronor 30 öre. I detta belopp, som utgjorde summan af de af kommitterade
föreslagna arrendeafgifterna för samtliga lägenheterna, hade
dock vid uppgörelserna med de särskilda lägenhetsinnehafvarne åtskilliga
jämkningar och nedsättningar måst vidtagas, i följd hvaraf summan af
lägenhetsarrendena nu endast kunde beräknas till i rundt tal 99,900
kronor. Från detta belopp måste vidare för år 1910 fråndragas den,
enligt hvad förut anförts, för nämnda år medgifna nedsättningen af 40
procent för vissa bostadslägenheter, uppgående till omkring 20,000
kronor. Lägenhetsarrendenas sammanlagda belopp för år 1910 blefve
således omkring 79,900 kronor.
Bland utgifterna hade kommitterade upptagit en post af 10,000
kronor såsom årligen erforderlig för nybyggnader och reparationer.
Men utöfver detta belopp, som skulle bestridas af Djurgårdskassans ordinarie
inkomster, hade kommitterade bland de för en gång erforderliga
utgifterna upptagit ett belopp af 100,000 kronor till nybyggnader och
större husreparationer. Då riksmarskalksämbetet, på sätt förut anförts,
ej ansåge sig kunna tillstyrka, att medel för sistnämnda utgifter anskaffades
genom lån, utan funne lämpligare, att de fördelades under en följd
af år till bestridande med de ordinarie inkomsterna, måste naturligtvis
bland utgifterna för år 1910 upptagas hela det belopp, som för ifrågavarande
ändamål under nämnda år erfordrades, och torde detta enligt
verkställda beräkningar komma att uppgå till omkring 39,000 kronor.
Kommitterade hade bland utgifterna ej upptagit något belopp till
lägenhetslösen, utan infört hela den för sådant ändamål beräknade kostnaden
bland utgifter för en gång med 125,000 kronor. Då emellertid
för 1910 ifrågakomme inlösen af åtskilliga hus och byggnader å lägenheter,
som återfölle till Djurgården, blefve det nödvändigt att till något
belopp upptaga den härför erforderliga kostnaden, och syntes densamma
kunna beräknas till omkring 20,000 kronor.
Till kör- och gångvägar hade kommitterade i sin tablå öfver de
årliga utgifterna upptagit ett belopp af 38,000 kronor. Såvidt därmed
afsåges underhåll af redan befintliga vägar, torde ej hela denna summa
behöfva tagas i anspråk för 1910. Då emellertid något belopp borde
för detta år finnas tillgängligt för ett eventuellt påbörjande af något af
de större vägarbeten och nyanläggningar, som kommitterade upptagit
bland utgifterna för en gång, ville riksmarskalksämbetet ej ifrågasätta
någon ändring i det af kommitterade uppförda beloppet, hvilket då torde
lämna tillgång äfven till de för 1910 möjligen ifrågakommande arbeten
af sistnämnda slag.
Sammanfattades de ändringar i kommitterades förslag, som sålunda,
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
11
enligt hvad riksmarskalksämbetet anfört, måste göras för 1910, erhölles
följande resultat. Bland inkomsterna borde den beräknade ränteinkomsten
från Djurgårdsfonden nedsättas med 3,955 kronor till 36,346 kronor
och lägenhetsarrendena med 24,342 kronor 30 öre till 79,900 kronor.
Om skillnaden 28,297 kronor 30 öre, fråndroges inkomsternas slutsumma
239,143 kronor 30 öre, återstode 210,846 kronor, hvartill dock borde
läggas Djurgårdskassans vid 1909 års slut befintliga kassabehållning,
uppgående till omkring 20,000 kronor, då summan tillgångar för 1910
blefve 230,846 kronor.
A utgiftssidan ökades kostnaderna för nybyggnader och reparationer
med 29,000 kronor till 39,000 kronor och tillkomme inlösen af
hus och byggnader med 20,000 kronor, således en ökning af sammanlagdt
49,000 kronor, hvarigenom hela summan utgifter skulle uppgå
till 148,000+49,000 kronor eller 197,000 kronor. Då tillgångarna
beräknats till 230,846 kronor, uppstode således ett öfverskott af 33,846
kronor. Af detta öfverskott måste dock en del reserveras för oförutsedda
utgifter, och riksmarskalksämbetet vågade ej sätta detta belopp
lägre än omkring 8,000 kronor, hvarigenom en rest skulle uppstå af i
rundt tal 25,000 kronor, hvilket riksmarskalksämbetet ansåge vara det
belopp, som Djurgårdskassan för år 1910 kunde afstå såsom bidrag till
de kung!, lustslottens underhåll. Häri vore då inberäknade de jämväl
af kommitterade i deras beräkning intagna, till omkring 10,000 kronor
uppgående räntemedel, som enligt Riksdagens skrifvelse den 1 juni
1908 och Kungl. Maj:ts med anledning däraf meddelade nådiga beslut
af den 12 i samma månad finge tills vidare användas för bestridande
af de nödvändigaste underhållsarbetena vid Haga och Ulriksdal.
Riksmarskalksämbetet hade, på skäl som förut nämnts, nu endast
ansett sig böra framställa förslag rörande det belopp, som Djurgårdskassan
under år 1910 borde kunna öfverlämna till de kungl. lustslotten;
och riksmarskalksämbetet ankölle att under de närmast följande åren, i
den mån Djurgårdskassans ställning medgåfve höjning af bidraget, få
inkomma med förnyadt förslag i sådant afseende. Riksmarskalksämbetet
ansåge sig dock kunna redan nu med bestämdhet uttala att, sedan det
öfvergångsskede, hvaruti Djurgården för närvarande befunne sig, förflutit,
Djurgårdskassan skulle vara i stånd att bidraga till de kungl. lustslottens
underhåll med betydligt högre belopp, som snarare torde komma
att öfverstiga än understiga det af kommitterade ifrågasatta.
Med afseende å användningen af den summa af 25,000 kronor,
som sålunda under år 1910 skulle af Djurgårdskassan öfverlämnas till
de kungl. lustslotten, anhölle riksmarskalksämbetet nu endast få uttala,
att ämbetet ansåge önskligt, att detsamma finge användas till fortsät
-
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 46.
tande af de vid Haga och Ulriksdal påbörjade reparationsarbetena. Under
de sistförflutna tvänne åren hade, sedan ett fullständigt förslag till
reparations- och ombyggnadsarbeten vid nämnda slott blifvit på uppdrag
utarbetadt af arkitekten Lindgren, vissa mindre delar af de i
detta förslag upptagna arbetena blifvit efter öfverintendentsämbetets
hörande af Kungl. Magt anbefallda till utförande. I sitt med anledning
af de senaste reparationsarbetena afgifna yttrande både öfverintendentsämbetet
framhållit önskvärdheten däraf, att ett ytterligare fortsättande
af en del af de i förslaget upptagna arbetena ej måtte längre uppskjutas.
Riksmarskalksämbetet anhölle därför att, sedan förslag till dessa
arbeten, såvidt de med användande af nu ifrågasatta belopp syntes böra
under år 1910 komma till utförande, blifvit af vederbörande uppgjord t,
få till Kungl. Maj:t inkomma med underdånig framställning därom.
Förslag i sistnämnda afseende bar sedermera af riksmarskalksämbetet
med skrifvelse den 28 sistlidne februari till Kungl. Maj:t aflämnats.
Detta förslag är upprättadt af ståtbållareämbetet på Ulriksdals
och Haga slott, som vid förslagets insändande till riksmarskalksämbetet
anfört, hvad slottsbyggnaderna vid Haga anginge, att till reparationer
därstädes blifvit enligt upprättadt utgiftsförslag- för år 1910 af slottskassans
beräknade inkomster upptaget ett belopp af 8,000 kronor; och
då ståthållareämbetet ansett denna summa tillräcklig för årets reparationsarbeten
vid Haga, medan däremot hvad Ulriksdal beträffade tillgång
icke funnes till bestridande af kostnaden för erforderliga reparationer
därstädes, hemställde ståthållareämbetet, att hela det ifrågavarande beloppet
från Djurgårdskassan måtte få användas vid Ulriksdal till utförande
därstädes af vissa byggnads- och andra arbeten.
De sålunda föreslagna arbetena utgöras i främsta rummet af vissa
ännu återstående arbeten af dem, som af öfverintendentsämbetet föreslagits
till utförande i dess förutnämnda skrifvelse den 14 april 1908,
och hvilka återstående arbeten betinga en kostnad af 12,140 kronor.
Rörande det därefter af förenämnda 25,000 kronor återstående
beloppet, 12,860 kronor, har ståthållareämbetet hemställt, att detsamma
måtte få användas dels till utförande af vissa andra, i ståthållareämbetets
skrifvelse särskildt uppräknade reparationer i slottet och de olika byggnaderna,
uppgående till en sammanlagd kostnad af 8,060 kronor, dels
till vattenledningsarbeten enligt särskildt, vid skrifvelsen fogadt förslag,
slutande på ett belopp af 4,800 kronor.
Riksmarskalksämbetet har i sin sistberörda skrifvelse tillstyrkt ståthållareämbetets
berörda förslag; hvarefter öfverintendentsämbetet i afgifvet
underdånigt utlåtande anmält, att ämbetet, efter skedd granskning,
icke funnit något att mot ifrågavarande förslag anmärka.
Statsutskottets Utlåtande Nr 46. 13
Af skäl, som af riksmarskalksämbetet anförts, torde man vid beräkning
af Djurgårdskassans eventuella öfverskott icke kunna för närvarande
erhålla någon tillförlitlig uppgift å det belopp, hvartill ett
dylikt öfverskott kan komma att uppgå under de följande åren. Lika
med riksmarskalksämbetet anser jag därför, att allenast frågan om
användning af öfverskottet för innevarande år nu bör komma under bedömande,
och torde detta belopp icke kunna uppskattas högre än
ämbetet beräknat eller till 25,000 kronor, i hvilket belopp jämväl ingår
den räntan å 254,000 kronor motsvarande summa, hvilken enligt ^Riksdagens
skrifvelse den 1 juni 1908 tillsvidare ställts till Kungl.
Maj:ts disposition i och för bestridande af de nödvändigaste underhållsarbetena
å slottsbyggnaderna vid Haga och Ulriksdal. Af den nu förebragta
utredningen synes vara ådagalagdt, att de från Djurgårdskassan
sålunda tillgängliga medlen böra lämpligen på föreslaget sätt användas
till reparations- och andra arbeten vid Ulriksdals slott.
I hvad män Djurgårdskassan framdeles kan lämna tillgång till
bestridande af kostnad för de kungl. lustslottens underhåll, synes böra
bero på särskild utredning för hvarje år; och torde därför frågan om
ett dylikt användande af Djurgårdskassans öfverskottsmedel böra tillsvidare
årligen hänskjutas till Riksdagens pröfning.»
Utskottet har icke haft något att erinra mot förevarande framställning
och hemställer alltså,
att Riksdagen må medgifva, att af den behållning,
som den s. k. Djurgårdskassan må lämna för innevarande
år, ett belopp af intill 25,000 kronor må användas
för utförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af ståthållareämbetet vid Ulriksdals och Haga
slott framlagda, af öfverintendentsämbetet tillstyrkta
förslag, af byggnads- och reparationsarbeten vid Ulriksdals
slott med därtill hörande byggnader.
Stockholm den 26 april 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Åfd. 37 Höft.
3