Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 april 1910 kl.''5 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till
Riksdagen angående anordnande af elektrisk belysning
och värmeledning inom vissa delar af Vadstena hospital.
(2:a A.)
I en den 4 sistlidne april till Riksdagen afbiten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 128, har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden samma dag föreslagit Riksdagen att för anordnande af
elektrisk belysning och värmeledning inom vissa delar af Vadstena
hospital bevilja ett anslag af 228,900 kronor samt däraf på extra stat
för år 1911 anvisa 20,900 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af
tillgängliga medel redan under innevarande år utanordna beloppet.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Uti den till 1909 års riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t, i anslutning till
en af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 25 september 1908 gjord
framställning, Riksdagen att för anordnande af elektrisk belysning och
värmeledning vid vissa delar af Vadstena hospital bevilja ett anslag
af 268,100 kronor samt däraf på extra stat för år 1910 anvisa 100,000
kronor.
Vadstena hospital och asyl består af två skilda hufvudafdelningar,
belägna i hvar sin del af staden. Den södra komplexen, gemenligen
kallad »asylen», inrättades i början af 1890-talet, rymmer 400 sängar
Bill. till Riksd. Prut. 1910. 4 Smal 1 Afä. SA Haft. (Nr 41.) 1
Tidigare
förslag.
2
Statsutskottets Utlåtande Nr ål.
ocli användes för vård af män, tillhörande allmän klass. Denna afdelning
försågs redan från början med såväl elektrisk belysning som
centraluppvärmning och afsågs alls icke i det för 1909 års riksdag
framlagda förslaget. Förändringarna afsågo allenast hospitalets nordligare
del, hvilken användes dels för kvinnor af allmän klass, 374
sängar, dels för patienter af första betalningsklassen, 26 sängar. Allmänna
klassen är inrymd hufvudsakligen i det gamla nunneklostrets
byggnader, men äfven i annan byggnadskomplex, likasom de förra
uppförd af sten. Alla dessa byggnader skulle i stället för fotogenbelysning
och kakelugnar få elektrisk belysning och värmeledning.
Patienterna af första betalningsklassen inhysas i tre små trähus af
skäligen dålig beskaffenhet; för dem skulle allenast elektrisk belysning
ifrågakomma.
För anordnande af den elektriska belysningen var afsedt att anlägga
eget elektricitetsverk i samband med centraluppvärmning, en
anordning, som, enligt hvad framgick af eu utaf ingenjören Gäld A.
Rossander verkställd utredning, för hospitalet skulle både ekonomiskt
och från trygghetssynpunkt vara lämpligast.
Förslaget till sådan anläggning var uppgjordt af ingenjör Rossander
och omfattade ångmaskineri, kombineradt, såsom ofvan nämndt, med
värmeledningen för afloppsångans tillgodogörande, generatorer, så kallad t
utjämningsmaskineri, ackumulatorbatteri samt ledningar och armatur.
Kostnaden för ångpannorna var upptagen i värmeledningsförslaget.
öfriga kostnader beräknades till 79,200 kronor.
Värmeledningen, hvartill förslaget utarbetats af ingenjören H. Theorell,
och hvari afloppsångan från elektricitetsverket skulle tillgodogöras,
innefattade först en ångpanneanläggning, som utom till uppvärmning
och belysning skulle lämna ånga för vattenpumpning, vatten värmning,
kök och tvätt.
Själfva värmeledningen ansågs icke kunna utföras enligt vanligen vid
hospitalsanläggningar tillämpade system. De gamla klosterbyggnaderna
hafva nämligen olika liöjdlägen, sakna mestadels källare och äro i öfrigt
så beskaffade, att det visat sig svårt, ja, omöjligt att åvägabringa kulvertar
mellan husen för rörledningar med ändamålsenliga lutningai.
Det föreslogs därför, att anläggningen skulle ske efter ett i utlandet,
särskild! i Danmark, på sista tiden infördt »snabbcirkulerande varmvattensystem»,
hvarvid det uppvärmda vattnet med tillhjälp af mekanisk
kraft, pumpning, sättes i cirkulation inom ledningssystemet.
Kostnaden för ångpannor, ledningssystem i alla de ifrågavarande
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
3
siukhusbyggnaderna, värmekroppar med mera beräknades uppgå till
68,000 kronor.
För ångpannor och maskiner ansågs ett nytt ångpannelrus beliöfligt,
afsedt att utgöra en tillbyggnad till de öfriga ekonomibyggnaderna,
hvarförutom ganska betydliga byggnadskostnader betingades
af värmeledningens införande i de gamla husen. Ritningar till ångpannehus
voro utförda af medicinalstyrelsens biträdande arkitekt, hofintendenten
A. Kumlien, som äfven beräknat kostnaderna härför samt
för underjordisk kanal med mera; och ställde sig dessa kostnader på
följande sätt:
nybyggnad för ångpanne- och maskinhus..........................
240 längdmeter underjordisk tunnel af stampad betong,
utvändigt asfalterad, med nedstigningsluckor, gräfning
och ställningar å 90 kronor..............................
diverse ritnings-, murnings-, lagnings- och målningsarbeten
i omkring 260 rum eller andra lokaler till
ett medelpris af 250 kronor ..............................
Då härtill lades kostnaden för belysningen.............
samt kostnaden för värmeledningen med mera ....
uppkom en totalkostnad af ........................................
kr. 34,300:
21,600:
..... » |
65,000: — |
..... )> |
79,200: — |
..... » |
68,000: — |
..... kr. |
268,100: — |
Vid frågans behandling i statsutskottet yttrade utskottet, som erkände
behofvet af anordnande af elektrisk belysning och centraluppvärmning
inom vissa delar af Vadstena hospital, att omkostnaderna för
de föreslagna anordningarna dock synts så väsentligt höga, att utskottet
måst taga under ompröfning, huruvida de icke skulle kunna afsevärdt
nedbringas. Vid verkställd granskning hade utskottet trott sig
finna, att på flera punkter väsentliga reduceringar^ i omkostnaderna
skulle kunna göras. Då det emellertid icke varit utskottet möjligt att
föreslå något bestämdt belopp, hvarmed nedsättning bort ske, och då
någon fara i frågans uppskjutande till en kommande riksdag icke syntes
förefinnas, ansåg utskottet önskligt, att Kungl. Maj:t bereddes tillfälle
att taga frågan under förnyadt öfvervägande. Utskottet hemställde
fördenskull, att Kungl. Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Tre reservanter inom utskottet hemställde emellertid, att Riksdagen
måtte för ändamålet bevilja ett anslag af 245,000 kronor.
Såsom skäl för detta förslag anförde reservanterna, att de trott sig
Frågans Jehamdl
ing vid
1909 års
riksdag.
Medicinalstyrelsens
underdåniga
skrifvelse
i ämnet
29 nov. 1909.
4 Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
finna, att förslaget öfver hufvud taget varit rikligt tilltaget, och att de
särskild! fäst sig vid dels att en i förslaget ingående underjordisk
tunnel varit upptagen större och dyrbarare än behofvet kräfde, dels att,
vid belysningsanordningens beräknande, anläggningen afsetts i hufvudsak
för koltrådslampor, hvarigenom ledningar och dylikt behöft räknas för
betydligt starkare ström och därigenom kraft gröfre och dyrbarare ledning
än fallet varit, därest de modernare metalltrådslamporna vunnit
beaktande. Från sakkunnigt håll hade reservanterna erfarit, att utan
olägenhet för anläggningen genom förslagets ändring i dessa hänseenden
mer än 20,000 kronor skulle kunna besparas, och föreslogo därför,
såsom nämndt, anslagets bestämmande till 245,000 kronor.
Vid ärendets behandling i kamrarna biföll Första kammaren det
förslag, som innefattades i reservationen, hvaremot Andra kammaren
biföll hvad utskottet hemställt. Vid anställd gemensam omröstning segrade
yrkandet om afslag å Kungl. Maj:ts proposition, hvilket af Riksdagen
i skrifvelse den 22 maj 1909 anmäldes.
Uti underdånig skrifvelse den 29 november 1909 har medicinalstyrelsen
åter upptagit frågan och därvid anfört, att behofvet af centraluppvärmnings
och elektrisk belysnings införande i de äldre delarna af
Vadstena hospital syntes genom ärendets behandling inom Riksdagen
vara erkändt.
Hvad angår möjligheten att genom förändrade anordningar åstadkomma
besparingar i de förut beräknade kostnaderna, har styrelsen
underkastat förslaget förnyad granskning och därvid tagit i betraktande
hvad som i statsutskottets betänkande i ärendet anförts. Sedan frågan
varit föremål för pröfning vid en af generaldirektören K. Linroth verkställd
inspektion af hospitalet, liar medicinalstyrelsens arkitekt, biträdd
af fackmän i värme- och belysningsledningsfrågor, på styrelsens uppdrag
och med ledning af hvad vid inspektionen förhandlades uppgjort eu
modifierad plan för arbetets utförande.
Enligt denna plan skulle, hvad beträffar byggnadsarbetena, den i styrelsens
föregående förslag upptagna underjordiska tunneln för värmeledningsrör
med mera ersättas af en ofvan jord anbragt trätrumma, upphängd
på en befintlig mellan hospitalets byggnader löpande i godt stånd
varande stenmur; endast vid korsningen af en stadens gata och på en
annan kortare sträcka skulle ledningarna förläggas i tunnel. Genom
denna anordning, angifven på en handlingarna bifogad situationsplan öfver
ifrågavarande del af hospitalet, beräknas kostnaden för de behöfliga led
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
o
ningarnas skyddande, där de skola framdragas mellan hospitalets olika
afdelningar, blifva 3,600 kronor i stället för 21,600 kronor, som utgjorde
den beräknade kostnaden för den underjordiska tunneln; det vill säga
man skulle erhålla en besparing å 18,000 kronor. Styrelsen anser visserligen
den sålunda föreslagna anordningen med trätrumma vara betydligt
underlägsen den med tunnel, då soliditeten blifver betydligt mindre
och trumman därjämte kommer att framgå utmed en promenadgård för
sjuka, där den blifver utsatt för åverkan, men då eu så betydlig besparing
i anläggningskostnaden kan erhållas, har anordningen med trumma
synts styrelsen kunna godkännas. Någon nedsättning i kostnaden för
nybyggnaden för ångpanne- och maskinhus, upptagen till 34,300 kronor,
har däremot ej kunnat åstadkommas. Ej heller har man kunnat
göra någon nedprutning å. den för rifnings-, murnings-, lagnings- och
målningsarbeten upptagna kostnaden 65,000 kronor. Genombrytningen
på talrika ställen af ofta metertjocka murar i hospitalets äldre byggnader
blifver nämligen, anmärker medicinalstyrelsen, tidsödande och
kostsam, uppbrytningen af golf med underliggande hvalf likaså. Vidare
förekommer upphuggning af djupa nischer för värmekroppars placering,
nedtagning af befintliga kakelugnar, om- och delvis nymålning
i olja af stora ytor, insättning af evakuationsventiler med mera. Nämnda
arbeten omfatta sammanlagdt 260 rum och andra lokaler och hafva beräknats
efter ett medelpris af 250 kronor för rum.
I planen för värmeledningen bär ingen förändring gjorts. Snarare
har, säger medicinalstyrelsen, det sistförflutna årets erfarenheter styrkt
styrelsen i dess mening om det föreslagna systemets tjänlighet särskildt
för de gamla byggnaderna vid Vadstena hospital. Enligt hvad ingenjören
Theorell i utlåtande af den 9 november 1909 anfört bär ej heller
kostnaden kunnat beräknas lägre än till 68,000 kronor eller samma
summa, som var upptagen i styrelsens underdåniga förslag år 1908.
Hvad slutligen angår den elektriska belysning sanor dning en, har styrelsens
biträde på detta område, ingenjören Rossander, i utlåtande af
den 23 november 1909 framhållit, att några inskränkningar i det
först beräknade antalet lampor ej lämpligen kunde göras. Däremot
kunde på grund af under allra sista åren vunnen erfarenhet numera utan
risk metalltrådslampor i större utsträckning användas, hvarigenom kraftbehofvet
och i följd häraf maskineri och ledningar blefve betydligt reducerade
mot i fjolårsförslaget, som afsåg koltrådslampor. Härom yttrar
ingenjören Rossander: »I den föregående beräkningen antogs, att kraftstationen
skulle vara tillräcklig för den förekommande högsta belastningen
äfven om uteslutande koltrådslampor skulle användas, detta dels
6 Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
med hänsyn till den jämförelsevis ringa erfarenhet, som man då hade af
metalltrådslamporna, dels för att tillgodose möjligen blifvande framtida kraf
på utvidgad belysning. Den erfarenhet, som numera vunnits om metalltrådslampornas,
speciellt tantallampornas, användning i praktiken, är emellertid
så pass gynnsam, att det icke synes mig vara någon risk att antaga,
att endast dylika lampor komma till användning, samt att beräkna
ledningar och maskineri under detta antagande». Ingenjör Rossander
beräknar anläggningskostnaden under dessa förändrade förutsättningar
till 56,000 kronor "i stället för 79,200 kronor, till hvilket belopp den
förra kostnadsberäkningen uppgick. Genom det sålunda föreslagna belysningssystemet
nedbringas kostnaden med 23,200 kronor. Hvad beträffar
metall trådslampor, har medicinalstyrelsen ytterligare anfört, att styrelsen
under senaste året äfven vunnit någon egen erfarenhet om dem, i det
att de kommit i bruk vid Lunds hospital och asyl. De äro visserligen,
anmärker styrelsen, ännu betydligt dyrare i inköp än koltrådslampor
och förbrukas hastigare än dessa, hvadan driftkostnaden vid bruk af
tantallampor torde blifva större än vid användandet af koltrådslampor.
Men man tordo dock enligt styrelsens mening kunna hysa berättigade
förhoppningar, att metalltrådslampor, sedan de kommit mer i bruk, skola
blifva såväl billigare i inköp som af varaktigare och starkare konstruktion.
De i enlighet med förestående redogörelse omräknade kostnaderna
för anordningar med elektrisk belysning och värmeledning i de äldre
husen vid Vadstena hospital och asyl ställa sig alltså på följande sätt:
Nybyggnad för ångpanne- och maskinhus.................. kronor 34,300: —
15 längdmeter underjordisk kanal af stampad betong,
utvändigt asfalterad å 100 kronor........................ » 1,500: —
210 meter upphängningslåda af tjärade plank med
beslag å 10 kronor...................................................... » 2,100:
Diverse rifnings-, murning»-, lagnings- och målningsarbeten
i omkring 260 rum eller andra lokaler
till ett medelpris å 250 kronor.............................. » 65,000: —
Ny ångpanneanläggning och värmeledning enligt ingenjören
Id. Theorells förslag................................ » 68,000:
Elektrisk belysnings- och kraftanläggning enligt ingenjören
Carl A. Rossanders förslag.................... » 56,000: —
Summa kronor 226,900: —
På grund af hvad sålunda förekommit har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för anordnande af
Statsutskottets tillåtande Nr 41.
7
elektrisk belysning och värmeledning inom de äldre delarna af Vadstena
hospital bevilja ett anslag af 226,900 kronor.
Öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss fått befallning
att yttra sig i ärendet, har uti underdånigt utlåtande den 28 december
1909 anfört, att ur teknisk-ekonomisk synpunkt icke något torde vara
att erinra mot förslaget. Ämbetet har dock ansett sig böra framhålla,
att någon, om än tilläfventyrs ringa, värmeförlust kommer att uppstå
genom ytterledningarnas anbringande på sätt som förslaget utvisar.
Emellertid har öfverintendentsämbetet upptagit till behandling en
ny synpunkt, som icke förut skärskådats, den nämligen huruvida det
öfver hufvud taget är lämpligt att vidtaga ifrågavarande anordningar,
med hänsyn därtill att de äro afsedda att införas i den del af hospitalsanläggningen,
som inrymmes i det ur kulturhistorisk synpunkt högeligen
beaktansvärda åldriga nunneklostret — detta enda i Sverige
någorlunda fullständigt bevarade kloster.
Öfverintendentsämbetet har med anledning häraf infordrat riksantikvariens
yttrande i ämnet.
I detta sitt yttrande har riksantikvarien påpekat, att Vadstena
kloster, som är det långt utom våra gränser högt aktade mönstret för
alla i andra länder grundade kloster, hörande till den heliga Birgittas
orden, är af synnerligen högt historiskt värde. Be ifrågasatta anordningarna,
särskildt värmeledningen, skulle emellertid, såsom medicinalstyrelsen
i sin skrifvelse den 29 november 1909 anfört, medföra genombrytning
på talrika ställen af ofta metertjocka murar i hospitalets byggnader
samt uppbrytning af golf med underliggande hvalf. Då sådana
ingrepp i hög grad skulle skada den gamla byggnaden, har riksantikvarien
för sin del på det kraftigaste afstyrka förslaget, i hvad det
rör den del af hospitalet, som är inrymd i den gamla klosterbyggnaden,
likasom beträffande den i förslaget omnämnda byggnad, som är känd
under namnet »Mårten Skinnares hus», ett af landets märkligaste byggnadsminnen
från slutet af medeltiden.
Med hänsyn till hvad riksantikvarien sålunda anfört och då det
måste ligga i landets välförstådda intresse, att de kulturhistoriskt synnerligen
intressanta byggnaderna räddas och blifva försatta i ett skick,
som mera öfverensstämmer med deras egenskap af historiskt monument,
har öfverintendentsämbetet ansett det med fog kunna ifrågasättas, huruvida
man bör genom ytterligare kostnaders nedläggande på byggnanaderna
i fråga för ytterligare någon längre tid hafva bundit sig vid
Öfverinten
dentsämbetet.
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
Medicinalstyrelsens
utlåtande
den 14
februari 1910.
desamma, och detta så mycket hellre som de naturligen icke äro så
särdeles idealiska såsom hospitalsbyggnader.
I anslutning härtill hemställer öfverintendentsämbetet, om icke en
utredning bör verkställas i ändamål att undersöka, huruvida det icke
vore nr såväl ekonomisk som praktisk synpunkt att föredraga att på
andra sidan om Hospitalsgatan uppföra en ny tidsenlig paviljong för
de sinnessjuka, som förvaras i de gamla klosterbyggnaderna, och i sammanhang
med denna nybyggnad också uppföra en dylik för pannorna
till värmeledningen.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 14 februari
1910 afgifvit underdånigt utlåtande i anledning af hvad riksantikvarien
och öfverintendentsämbetet anfört.
Därvid har medicinalstyrelsen till en början framhållit nödvändigheten
af att de gamla klosterbyggnaderna i Vadstena, därest de fortfarande
skola användas för sinnessjukas vård, underhållas respektive
sättas i sådant skick, att en ändamålsenlig sjukvård i dem kan bedrifvas.
Skulle utvägar finnas för den af öfverintendentsämbetet framkastade
planens förverkligande och byggnaderna sålunda anses böra afsättas
allenast såsom fornminnen, kunna de naturligtvis icke begagnas såsom
sjukhus. Äfven om af hänsyn till sådana betänkligheter, som af riksantikvarien
framförts, alla möjliga förändringar inom husen skulle undvikas,
blefve deras utrymmande nödvändigt. I båda fallen måste andra
byggnader anskaffas till deras ersättande i sinnessjukvårdens tjänst.
I de två klosterbyggnaderna vårdas för närvarande 185 sjuka.
Nybyggnader för ett så stort antal patienter skulle, meddelar medicinalstyrelsen,
icke kunna utföras för ringare kostnad än omkring 800,000
kronor, oberäknad! mark, som antagligen måste för ändamålet förvärfvas,
då hospitalets nuvarande område är synnerligen begränsadt, hvartill
kommer, att de nya byggnaderna skulle få sin plats alltför långt bort
från den nuvarande, i omedelbar närhet af klosterbyggnaderna belägna
afdelningen för oroliga och stormande patienter. Man skulle därför
vid flyttning af sjuka från lugn till orolig afdelning eller tvärtom
nödgas föra hospitalets mest svårskötta patienter lång väg och öfver
eu stadens gata, hvilket vore så stor olägenhet, att det efter allt att
döma blefve nödvändigt att uppföra en ny byggnad äfven för att ersätta
den nuvarande så kallade cellafdelningen. Hela anstaltens —
hospitalets och asylens — köks- och tvättlokaler ligga äfvenledes invid
klosterbyggnaderna, hvilket hittills i hög grad underlättat de kvinnliga
patienternas sysselsättande med de för dem lämpliga arbeten, som här
Statsutskottets ''Utlåtande Nr 41.
9
erbjuda sig. Det vill därför, anför medicinalstyrelsen, synas som skulle
klosterbyggnadernas utrymmande komma att medföra öfvergifvandet af
så godt som kela den stora komplex af byggnader, Indika nu befinna
sig på samma tomtområde som de förstnämnda. Att kostnaderna härför
skulle blifva högst betydande är, påpekar styrelsen, uppenbart.
Beträffande kostnaderna för klostrets återställande, såvidt möjligt,
i sitt ursprungliga skick, hvarförutan byggnadernas utrymmande icke
skulle vara af nämnvärd kulturhistorisk betydelse, säger sig medicinalstyrelsen
gifvetvis icke kunna yttra sig, men styrelsen håller för sannolikt,
alt de skulle blifva kanske oväntadt stora.
Från sjukvårdens synpunkt vore naturligtvis ingenting att erinra
mot utbytande af eu gammal och i flera afseenden omodern anstalt mot
en ny sjukhusanläggning. Så stora belopp hafva emellertid under en
följd af år nedlagts på hospitals vårdens utvidgning och så stora anspråk
på nybyggnader i olika delar af landet återstå ännu att tillgodose, att
medicinalstyrelsen icke anser sig kunna ifrågasätta nybyggnader i stor
skala äfven vid Vadstena hospital, där de gamla byggnaderna, ännu
gifva och för eu lång framtid kunna väntas lämna fullt användbara
sjukafdelningar, om de af medicinalstyrelsen föreslagna förbättringarna
nu genomföras.
Medicinalstyrelsen säger sig också för sin del vara öfvertygad, att
dessa åtgärder icke i någon mån skulle förringa byggnadernas nuvarande
värde såsom historiska minnesmärken, hvilket hittills med stor
pietet skyddats af hospitalsförvaltningen.
Styrelsen har härefter närmare redogjort för de ingrepp på de
gamla byggnaderna, som i enlighet med uppgjorda uppmätningsritningar
nödvändiggöras af värmelednings införande.
Från det föreslagna nya pannhuset skulle hufvudvärmeledningen
dragas genom den så kallade cellafdelningens (icke klosterbyggnad)
källare till midten af den därmed sammanbyggda norra klosterbyggnadens
långsida och inkommer sålunda under sagda byggnad, hvilken
emellertid på detta ställe saknar källarrum, som kunde rubbas. Här
utgräfves en omkring 6 meter lång rörkanal, som i sin ordning utmynnar
i en af ålder befintlig, 2,5 meter bred, längs hela huset löpande källarkorridor.
Från denna korridor genombrytes för värmeledningsrörs
framdragande muren mellan korridoren och vidliggande källarutrymmen
på några ställen, och för ö å 7 rakt uppåt stigande dylika rör måste
källarhvalfven, respektive taket genomborras.
Hufvudledningen framföres sedan genom redan befintliga öppningar
in under det andra, i rät vinkel mot det norra liggande och därmed
Bill. till Rilsd. Prof. IDIG. 4 Samt. 1 Afd. 32 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
sammanbyggda västra klosterhuset, från hvars källare på ofvan anglfvet
sätt uppdragas två stigrör till bottenvåningen. Här är det, som de
flesta genombrytningarna af väggar skola äga rum, såsom af ritningen
öfver denna våning framgår. Till de öfre våningarna gå blott stigrör.
Medicinalstyrelsen anser, att hvarje med byggnadsangelägenheter
något förtrogen person genom en blick på de af styrelsen åberopade
ritningarna skall kunna öfvertyga sig om, att nu skildrade ingrepp på
intet sätt kunna förstöra eller ens nämnvärdt störa byggnadernas historiska
intresse, och de kunna, anmärker styrelsen, alls icke jämföras med
exempelvis det borttagande af väggar, som skett tidigare och innan
byggnaderna kommo under hospitalsförvaltningens vård och hvaraf åtskilliga
förändringar i rumsindelningen torde blifvit en följd, och ännu
mindre med den utvidgning af de ursprungliga klostergluggarna till
moderna fönsteröppningar, hvilket arbete torde hafva skett, då krigsmanshus
inrättades i Vadstena. Styrelsen erinrar också därom, att
öfverintendentsämbetet för egen del ingalunda yttrat, att byggnadernas
värde skulle rubbas af de föreslagna byggnadsarbetena.
Hvad därefter angår själfva värmekropparna, äro de, anför medicinalstyrelsen,
fristående, och ledningsrören till dem skola ligga fria på
väggarna å lämpliga ställen. Från det intryck af modernisering, dessa
anordningar kunna medföra, lärer enligt styrelsens mening den historiskt
intresserade lätt kunna abstrahera liksom från ett icke historiskt troget
möblemang. I hvarje fall torde de verka mindre störande än de numera
utbrända kakelugnar från eu senare tid, hvilka i sammanhang
med värmeledningens införande skulle borttagas, hvarefter rökrören
skulle användas för ventilationsändamål.
I samband med kakelugnarnas borttagande skulle de säkerligen
flera gånger omlagda golfven på en del ställen komma att uppbrytas för
att sedan i förbättradt skick återställas. På klostrets tid torde golfven
i cellerna varit af tegel, hvarför eu obetydlig rubbning af de nuvarande
trägolfven icke heller enligt medicinalstyrelsens mening berör någon
historisk intressant del af byggnaderna.
I fråga om »Mårten Skinnares hus» anmärker medicinalstyrelsen,
att beträffande detta hus, som i orubbadt skick underhållits och numera
användes endast till bostad åt sjuksköterskor, ingen annan åtgärd skulle
vidtagas än insättande af ett fåtal elektriska glödlampor.
Medicinalstjrrelsen anser sig hafva med hvad styrelsen sålunda anfört
ådagalagt, att de farhågor icke äro grundade, hvilka uttalats af
riksantikvarien beträffande det förment skadliga inflytande, de nu föreslagna
byggnadsarbetena skulle komma att hafva .på de gamla kloster
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
11
byggnadernas värde såsom historiska minnesmärken, och hemställer
styrelsen därför om åtgärd i enlighet med styrelsens förslag i skrifvelsen
den 29 november 1909.
Sedermera har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien den
10 mars 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid såsom
sin åsikt uttalat, att genom de ifrågasatta anordningarna klosterlämningarna
skulle i så hög grad skadas, att deras värde såsom fornminne
blefve väsentligen förminskadt.
I anslutning till hvad öfverintendentsämbetet yttrat anser akademien
det vara af synnerligen stor vikt, om Kungl. Maj:t ville anbefalla den
af ämbetet ifrågasatta utredningen af kostnaden för uppförandet af eu
paviljong, hvilken kunde ersätta de nuvarande klosterbyggnaderna såsom
delar af hospitalet. Innan en sådan utredning föreligger och man sålunda
kan se, hvilka kostnader en verkligt god och för framtiden tillfredsställande
anordning skulle kräfva i förhållande till den nu föreslagna, har
akademien ansett sig böra i ärendet afgifva ett afstyrkande utlåtande,
såvida ej de föreslagna åtgärderna skulle befinnas vara alldeles nödvändiga.
Om det emellertid skulle befinnas nödigt att införa elektrisk belysning
och värmeledning i klosterbyggnaderna, anhåller akademien, att
den sättes i tillfälle att yttra sig om detaljföreskrifterna beträffande
genombrytandet af murar och hvalf m. m., på det att de i kulturhistoriskt
afseende dyrbara byggnaderna må så litet som möjligt skadas.
Jag anser mig tillika böra omnämna, att akademien uti en till ecklesiastikdepartementet
ingifven underdånig skrifvelse af den 5 mars 1910,
med anledning af det utaf medicinalstyrelsen väckta förslaget, framhållit
ifrågavarande klosterbyggnaders betydelse såsom hörande till landets
viktigaste fornminnen äfvensom det önskvärda i att hvad som
nu finnes kvar af Vadstena kloster, när omständigheterna sådant medgifva,
försättes i värdigt skick.
Det synes mig uppenbart, att, därest ifrågavarande byggnader
fortfarandé skola användas såsom vårdanstalt för sinnessjuka, det är
alldeles nödvändigt att där införa elektriskt ljus och värmeledning för
att ersätta de nuvarande otidsenliga anordningarna för belysning och
uppvärmning. Riksdagens revisorer framhöllo också redan under år
1904 med anledning af ett besök vid Vadstena hospital och asyl på
grund af fotogenbelysningens eldfarlighet och olämplighet såsom ett
af anstaltens förnämsta behof att elektriskt ljus infördes å de afdelnin
-
Vitterhets,
historie- och
antikvitetsakademien.
Departements
chefens
yttrande.
12
Statsutskottets Utlåtande Nr ål.
gar, där sådant ej redan skett. Ej mindre olämpligt är det nuvarande
uppvärmningssättet genom kakelugnar och järnkaminer. Oafsedt den
stora eldfaran blir värmen i de större rummen otillräcklig särskild! i
de gamla, med mycket tjocka murar försedda klosterbyggnaderna. Ventilationen
är också synnerligen otillfredsställande och kan icke förbättras
med mindre centraluppvärmning införes, så att de nuvarande
rökrören kunna blifva tillgängliga för luftväxlingsändamål.
Inom Riksdagen synes man också hafva varit enig därom, att behofvet
att anordna elektrisk belysning och centraluppvärmning inom
ifrågavarande delar af Vadstena hospital är trängande, om ock Riksdagen
fann kostnaderna väl högt tilltagna. Nu hafva emellertid omkostnaderna,
som i det sistlidet år framlagda förslaget beräknades till
268,100 kronor, genom förenklade anordningar nedbragts till 226,900
kronor, en besparing således af ej mindre än 41,200 kronor. Ur kostnadssynpunkt
synes därför nu icke vara något att anmärka mot förslaget,
som i detta afseende lämnats utan erinran af öfverintendentsämbetet.
Emellertid har, sedan frågan senast var föremål för behandling,
påpekats ännu en omständighet, som är att taga i betraktande vid
sakens afgörande.
Vadstena hospital och asyl har för närvarande plats för 800 patienter.
Af dessa rymmas, såsom förut nämnts, 400 i en under 1890-talet uppförd, söder om Klosterledsgatan liggande byggnadskomplex,
som redan är försedd med elektriskt ljus och centraluppvärmning.
Ofriga 400 patienter inrymmas i ett antal norr om samma gata belägna
byggnader, i livilka de nya anordningarna nu skulle införas.
Af dessa byggnader utgöras två, rymmande 185 kvinnliga patienter af
allmän klass, utaf det gamla nunneklostrets byggnader. Mot anordnande
särskildt af värmeledning i sistnämnda båda byggnader har nu
från vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt riksantikvarien
rests hinder, i det man gjort gällande, att de ifrågasatta anordningarna
skulle i så hög grad skada klosterlämningarna, att deras värde såsom
fornminne blefve väsentligen förminskadt.
Innan jag närmare yttrar mig härom, tillåter jag mig lämna
några ur tillgängliga tryckta källor hämtade uppgifter angående ifrågavarande
byggnaders öden.
Nunneklostret, uppbyggdt omkring år 1400 på initiativ af heliga
Birgitta, bestod af en hufvudbyggnad, 2 våningar hög utom källrarna,
en i rät vinkel mot den förra liggande flygel i väster, äfvenledes
med 2 våningar, jämte mindre byggnader i öster. Samtliga byggna
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
13
derna voro uppförda af tegel. Hufvudbyggnadens nedre våning innehöll
kapitelsalen, antagligen den nuvarande pelarsalen, äfven benämnd refektoriet
m. m. Den öfre våningen inrymde 59 på ömse sidor om
eu hvalfd gång belägna sofkamrar af 6 fots bredd och 15 fots längd
med fönsteröppningar af 1 fots höjd och 6 tums bredd. En utbyggnad
i norr innehöll i öfre våningen ett rum, 16 fot i kvadrat, med tre fönster,
kalladt sanktuariet, där S:t Birgittas, S:t Katarinas och andra helgons
ben förvarades. Västra flygeln innehöll i öfre våningen arbetsrum,
i den nedre samtalsrum, matsal, kök och nunnornas taleport.
Såsom en egendomlighet kan anmärkas, att i en år 1825 utgifven
broschyr »Anteckningar om Wadstena kloster» heter det, bland annat:
»På hvad sätt nunnornas rum vintertiden blifvit uppvärmde, har hittills
varit outredt, emedan rummen varit för små och således icke kunnat
medgifva inrättandet af särskildta eldstäder, några märken därefter
kunna ej heller upptäckas; men vid sednare reparationer har man i
murarne funnit, såväl lodrätta, som längs efter gående långa rör, hvilka
voro sotiga inuti och leda till den förmodan, att de tjänat till rummens
uppvärmande».
Ännu år 1596 synas två nunnor hafva bott kvar i klostret.
Gustaf II Adolf ämnade först i de stora klosterbyggnaderna upprätta
en akademi men öfvergaf denna tanke för planen att där inrätta
ett krigsmanshus, hvilken plan på grund af krigen först realiserades
under drottning Kristina.
År 1647 intogos de första gratialisterna i nunneklostrets byggnader,
som förut legat i ödesmål. Nunnornas kammare blefvo nu inredda till
boningsrum. Endast en enda, som ansågs hafva varit S:t Birgittas
bönkammare, brukades till likrum, det ännu i dag oförändrade, med
väggmålningar försedda sanktuariet.
Såsom krigsmanshus begagnades byggnaderna till år 1784. Sedan
folio husen åter i ödesmål. Dock synes nytt tak hafva pålagts hufvudbyggnaden
år 1799.
År 1816 inreddes husen till korrektionsinrättning, men denna flyttades
år 1826 till Stockholm.
Genom ett kungl. bref af samma år ställdes nu det forna krigsmanshusets
lägenheter till kungl. Serafimerordensgillets disposition, och
synas byggnaderna från år 1829 hafva blifvit använda för Vadstena
hospitals utvidgning.
Hvilka omändringar i anledning häraf vidtagits inom byggnaderna
är jag nu icke i tillfälle att meddela. En viss sannolikhet finnes dock
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
för att de största förändringarna skett redan för krigsmans husets räkning.
Wilh. Tham yttrar nämligen i sin år 1854 utgifna beskrifning
öfver Linköpings län, sedan han anmärkt, att byggnaderna från år 1826
begagnades till hospitalets utvidgande: »Därvid återställdes i viss mån
den gamla inredningen, brädtak öfver cellerna borttogos o. s. v. Emellertid
har, under alla dessa förändringar, föga mera än murar och takhvalf
blifvit kvar af de fordna större byggnaderna, en del mindre hafva
försvunnit».
I hvarje fall synes med undantag af murarna icke mycket finnas
kvar från klostrets dagar, hufvudsakligen allenast kapitelsalen, sanktuariet
och en nunnecell. I öfrigt torde byggnadernas indelning vara
helt och hållet förändrad.
Emellertid synes hospitalsförvaltningen hafva gjort sitt till för att
bevara byggnadernas kulturhistoriska värde.
Enligt hvad öfverläkaren vid hospitalet Thure Björck meddelar i
en promemoria, upptogs i reparationsförslaget för år 1896 inläggning
af nytt golf i »pelarsalen». Denna befann sig då i ett rätt bedröfligt
skick äfven hvad angår pelare, väggar, hvalfstrålar och hvalfkupor.
Golfvet låg ett stycke upp på pelarnas lif, hvalfstrålarna voro trasiga
och öfvermålade med blå färg.
Sedan medicinalstyrelsen efter frågans utredning gifvit sitt bifall,
verkställdes reparation af ofvannämnda sal under år 1897, hvarvid är
att anteckna, att golfvet sänktes till sin ursprungliga nivå — omkring
2 fot — så att pelarnas socklar nu helt blottades, hvarjämte pelarna
och väggkonsolerna, som äro af kalksten, befriades från oljefärg och
iståndsattes. Hvalfstrålarna befunnos mycket trasiga eller lagade med
hvarjehanda materia. Emellertid fanns bitvis i dessa strålar kvar af
det ursprungliga formteglet, som uppmätt befanns innehafva alldeles
samma form och dimensioner som dylika i klosterkyrkan. Efter den
då nära afslutade restaureringen af nämnda kyrka fick hospitalet inköpa
ett tillräckligt antal dylika tegel för att kunna reparera nämnda strålar,
hvadan de alltså sedan erhöllo sitt ursprungliga utseende.
I öfrigt utfördes restaureringen af salen efter af styrelsen godkänd
plan.
För skyddande af de å två af väggytorna upptäckta resterna af
målningar från klostertiden uppsattes sedermera flyttbara skärmar af
målad väf på träramar.
Hvad angår det s. k. Mårten Skinnares hus, tillhör detta icke de
gamla klosterbyggnaderna utan är ett af Mårten Nilsson Skinnare upp
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
15
fördt fattighus, som enligt donation af denne år 1532 samman slogs med
Vadstena hospital, »helgeandshuset», mot att Mårten Skinnare skulle
nöja sig med att få underhåll i hospitalet för sin återstående lifstid.
Det skulle utan tvifvel vara synnerligen tilltalande, om man ansåge
sig kunna för hospitalets räkning uppföra en ny paviljong och däri
inrymma de 185 sinnessjuka, som för närvarande vårdas i de båda
gamla klosterbyggnaderna, för att därefter försätta dessa i värdigt
skick. Medicinalstyrelsen har emellertid vitsordat, att dessa byggnader
ännu för en lång framtid kunna väntas lämna fullt användbara sjukafdelningar,
om de föreslagna, till en kostnad af omkring 225,000
kronor beräknade förbättringarna nu genomföras. En ny paviljong för
nämnda antal sjuka skulle åter enligt medicinalstyrelsens uppgift icke
kunna uppföras för mindre kostnad än omkring 800,000 kronor. Om
också sistnämnda kostnadsbelopp, hvilket synes rundligt tilltaget, skulle
kunna något nedbringas, torde likväl utan vidare vara tydligt, att merkostnaden
för en ny byggnad skulle belöpa sig till omkring 500,000
kronor. Eu utredning sådan som den af öfverintendentsämbetet samt
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien ifrågasatta synes därför
vara utan ändamål, om man icke dessförinnan gjort klart för sig, att
man vill offra sistnämnda belopp för att utrymma klosterbyggnaderna
och därjämte nedlägga ytterligare, säkerligen betydliga summor för att
försätta desamma i värdigt skick.
Sedan jag i ärendet samrådt med chefen för ecklesiastikdepartementet,
hvilken tagit under ompröfning akademiens skrifvelse af den
5 mars 1910, såvidt den angår nunneklostrets byggnader, finner jag
mig emellertid med hänsyn till de betydande kostnaderna icke kunna
tillstyrka en sådan åtgärd.
Under förutsättning att arbetena utföras under kontroll af en med
arbete åt ifrågavarande ömtåliga art fullt förtrogen person och i enlighet
med de anvisningar i fråga om genombrytaudet af murar och
hvalf m. m., som kunna komma att meddelas af vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien, synes också förefinnas skäl antaga, att klosterbyggnadernas
nuvarande värde i kulturhistoriskt afseende icke därigenom
skall alltför mycket skadas. Det torde vara så mycket större
anledning förvänta, att arbetet skall af medicinalstyrelsen verkställas
med omsorg och varsamhet, som både styrelsen och hospitalsdirektionen
allt hitintills synas hafva med största pietet omgärdat de gamla klosterbyggnadernas
minnesvärdare delar.
Jag anser mig därför böra tillstyrka, att medel för de af medi -
16
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
Utskottets
yttrande.
cinalstyrelsen föreslagna anordningarnas utförande nu äskas af Riksdagen;
ocli synes det för år 1911 erforderliga beloppet kunna bestämmas
till 26,900 kronor, dock med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
innevarande år utanordna beloppet.)»
Då, på sätt af statsutskottet vid 1909 års Riksdag framhölls, behofvet
af elektrisk belysning och centraluppvärmning inom Vadstena
hospital måste anses ådagalagdt, samt den betänklighet i afseende å de
med dessa anordningar förenade kostnader, som lärer få antagas hafva
föranledt sistlidne Riksdag att ej bifalla Kungl. Maj:ts då föreliggande
förslag, numera, sedan kostnadsförslaget nedbringats med ej mindre än
41,200 kronor, icke längre skäligen kan anses äga fog för sig, finner
utskottet sig icke böra motsätta sig Kungl. Maj:ts framställning.
Visserligen har från riksantikvarien samt vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
rests motstånd mot vidtagande af ifrågavarande anordningar,
på den grund att de samma skulle i så hög grad skada
klosterlämningarne, att dessas värde såsom fornminne skulle väsentligen
förminskas. Men därest, såsom af vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
ifrågasatts, akademien sättes i tillfälle att vid förenämnda
arbetes utförande yttra sig om detaljföreskrifterna beträffande genombrytande
af murar och hvalf in. in., torde trygghet vinnas för att detta
minnesmärke ej ådrages afsevärd skada. Med hänsyn härtill tvekar
utskottet ej att tillstyrka, att de åtgärder vidtagas, som befinnas nödiga
för byggnadernas användande för sitt nuvarande ändamål, hvarigenom
åtminstone för lång tid framåt undvikes uppförandet af nya hospitalsbyggnader
i de nu ifrågavarandes ställe.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må för anordnande af elektrisk
belysning och värmeledning inom vissa delar af Vadstena
hospital bevilja ett anslag af 226,900 kronor
samt däraf på extra stat för år 1911 anvisa 26,900
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel redan under innevarande år utanordna beloppet.
Stockholm den 19 april 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. KIDLING.
Statsutskottets Utlåtande Nr 41.
17
Reservationer:
af herrar F. Berg, F. W. Thorsson, J. A. Sjö, K. Starbäck, /f. F
Rydén, O. G. Erikson och F. F. Thor, hvilka ansett att utskottets
yttrande och förslag’ bort hafva följande lydelse:
»I Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag ha kostnaderna för de
ifrågavarande belysnings- och uppvärmningsanordningarne nedbragts från
det vid 1909 års riksdag för samma ändamål äskade beloppet, 268,100
kronor, till 226,900 kronor eller sålunda med 41,200 kronor. Ehuru
denna minskning visserligen i och för sig ingalunda kan anses obetydlig,
utgör i allt fall det nu begärda anslaget ett så stort belopp, att
utskottet måst ställa sig synnerligen tveksamt inför frågan, om behofvet af
de föreslagna anordningarne är så trängande, att ifrågavarande betydande
utgift bör göras för dess tillgodoseende. Kostnaderna för vårt hospitalsväsende
hafva under de senare åren varit och komma med all säkerhet åtminstone
under de närmaste åren att fortfarande blifva synnerligen höga, hufvudsakligen
på grund af det i stor skala bedrifna uppförandet af nya
hospital. Då * såsom allmänt är kändt, oaktadt budgetens betungande
med dessa betydande utgifter, möjlighet fortfarande saknas att bereda
hospitalsvård åt en stor mängd sinnessjuka, som däraf äro i behof, vill
det synas utskottet som om goda skäl förelåge för att tills vidare undanskjuta
en fråga, som, om än i och för sig af vikt, likväl icke i betydelse
och behof af snar lösning kan jämföras med åtgärderna för beredande
af ökad möjlighet att förskaffa plats å hospital åt sinnessjuka.
Då härtill läggas de af riksantikvarien och vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien uttalade betänkligheterna i kulturhistoriskt hänseende
mot vidtagande i de gamla klosterbyggnaderna af de för belysningen
och uppvärmningen nödvändiga åtgärderna, anser sig utskottet
sakna anledning att för närvarande tillstyrka anslaget i fråga.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må
af Riksdagen bifallas.»
af herrar grefve A. F. Wachtmeister och grefve F. T. C. von Rosen.
Det skulle här antecknas, att herrar A. Wiklund och A. Ekman
icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 4 Samt. 1 Åfd. 32 Saft.
3