Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

1

Ankom till Riksdagens kansli den 19 april 1910 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition till Riksdagen
angående vissa ändringar i bestämmelserna rörande statsunderstöd
till enskilda läroanstalter jämte en i ämnet väckt
motion. (2:a.A.)

I en den 25 sistlidne februari till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 91) har Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att förklara, att af de
bestämmelser, som af Riksdagen antagits i fråga om de å åttonde hufvudtiteln
under rubriken: enskilda läroanstalter uppförda särskilda anslag

dels punkt 1) under af delningen B. Bestämmelser i fråga om anslaget
till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter skall
erhålla följande ändrade lydelse:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till en
aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000
kronor i 3:dje lönegraden,

dels ock punkterna 2 och 12 under af delningen G. Särskilda bestämmelser
i fråga om anslaget till enskilda mellanskolor skola erhålla följande
ändrade lydelse:

2. Inträdessökande till sådan i punkt 1 afsedd enskild skola, som
utgör öfverbyggnad på folkskolan, skall vid offentlig pröfning visa sig innehafva
det i samma punkt omnämnda lcunskapsmåttet.

Eib. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 31 ffäft. (Nr 40).

1

2

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i punkterna 8—10
stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912,
på de villkor Kungi. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af
understöd från anslaget till enskilda mellanskolor, dock under förutsättning
att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som
statsund erstö det.

Departementschefens anförande i ämnet till berörda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:

I den till 1909 års Riksdag aflåtna propositionen nr 81 angående
statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter föreslog Kung!
Maj:: Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten af två särskilda under
åttonde hufvudtiteln upptagna anslag, häraf ett till högre skolor för kvinnlig
ungdom, å nämnda hufvudtitel uppföra ej mindre under rubrik kommunala
och enskilda läroanstalter fyra anslag, tillsammans utgörande ett gemensamt
reservationsanslag å 600,000 kronor, än äfven ett förslagsanslag å 190,000
kronor med titel lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala
och enskilda läroanstalter, äfvensom att godkänna dels vissa af Kungi. Maj:t
föreslagna grunder för tilldelande af understöd från omförmälda anslag,
dels ock af Kung! Maj:t angifna grunder för lärarinnepersonalens aflöning
vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter.

Kung! Maj:ts ifrågavarande framställning blef i det väsentliga af Riksdagen
bifallen. De beslut, som Riksdagen i anledning af denna proposition
och särskilda motioner i ämnet fattade, synas mig emellertid i två särskilda
afseende!!, böra undergå någon jämkning. Hvad jag härvid åsyftar är dels
vissa statsunderstödda samskolors ställning, dels ock ett af de för understöd
från anslaget till lönetillägg åt lärarinnor bestämda villkor.

Hvad till en början den sista frågan angår — jag behandlar de båda
frågorna i denna ordning på grund af den ordningsföljd de fått uti Riksdagens
skrifvelse i ämnet — skulle enligt den nådiga propositionen ur
anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala och
enskilda läroanstalter utgå 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som vore
berättigad till en aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i
2:dra och 2,000 kronor i 3:dje lönegraden. Efterser man de i propositionen
angifna villkoren för åt! lärarinna skulle komma i åtnjutande af nämnda
aflöning, finner man att denna skall utgå till ämneslärarinna med full
tjänstgöring, därest hon aflagt de prof, som erfordras för behörighet till
ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk.

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

3

Riksdagens beslut i frågan innefattas i följande:

A. Bestämmelser om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter.

För lärarinnepersonalens aflöning vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
gälla följande grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de
närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa grunder må finnas
erforderliga:

1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något af de i reservationsanslaget
till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslag, skola
föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst följande
belopp, för läsår räknadt:

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,
som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt
läroverk, 1,400 kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e
lönegraden, eljest — — — — — lönegraden;

B. Bestämmelser i fråga om anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter understöd från
något af de i reservationsanslaget till enskilda läroanstalter ingående särskilda
anslag, under den tid statsunderstöd åtnjutes, utgå följande bidrag,
för läsår räknadt:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna med full tjänstgöring, som
förvärfvat behörighet för ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk,

Med detta innehåll äro bestämmelser offentliggjorda till efterrättelse
genom nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 angående aflöning åt
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter m. in.

På sätt riksdagsbeslutet utmärker hafva berörda anslag ej fått alldeles
samma benämningar som af Kungl. Maj:t föreslagits. Detta sammanhänger
därmed, att på grund af ett rnotionsvis framställdt yrkande de egentliga
kommunala mellanskolorna utskilts från öfriga ifrågavarande läroanstalter

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

samt fått för sig uppfördt ett särskildt förslagsanslag å 10,000 kronor
under titeln kommunala mellanskolor.

Det spörsmål jag här vill framlägga berör emellertid en annan afvikelse
från den nådiga propositionen. Det är nämligen så, att Riksdagens
beslut i fråga om villkor för bidrag af anslaget till lönetillägg innebär en
skärpning, i förhållande till hvad Kung!. Magt härutinnan föreslog. Enligt
Kung! Maj:ts förslag var det, för vinnande af nämnda bidrag, tillräckligt
att vederbörande lärarinna med full tjänstgöring aflagt de prof, — examens-
eller andra prof — som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst
vid allmänt läroverk. Det ansågs ej nödigt att kräfva den
lulla kompetensen, för hvars ernående, utöfver profven, fordras minst två
års tjänstgöring vid vissa läroanstalter. Enligt Riksdagens beslut åter
kräfves utöfver profven äfven nämnda tjänstgöring.

Den härutinnan sålunda åvägabragta ändringen tillkom efter förslag
af det särskilda utskott, till hvars handläggning förutnämnda proposition
och motioner af kamrarna hänvisades. Utskottet yttrade uti ifrågavarande
afseende följande:

»Punkt 1)» — i omförmälda bestämmelser i fråga om anslaget till
lönetillägg — »bör enligt utskottets mening formuleras: 200 kronor för
hvarje ämneslärarinna med full tjänstgöring, som förvärfvat behörighet
till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk.

»Lärarinna med denna behörighet skall, enligt den föreslagna löneregleringen,
under de första 15 åren af sin tjänstgöring åtnjuta 200 kronors
högre aflöning än den, som visserligen är berättigad till lönetursberäkning
men icke är behörig för allmänt läroverk. Då det tydligen måste anses
som ett allmänt intresse, att förvärfvande af den högre kompetensen uppmuntras,
och denna uppmuntran i form af lönetillägg icke kan kräfvas
af den enskilda skolan, som då skulle frestas att undvika att anställa
lärarinnor med högre kompetens, så har Kungl. Maj:t föreslagit, att detta
lönetillägg af 200 kronor skall utgå af statsmedel.»

Af hvad utskottet sålunda anfört framgår ingalunda, att den föreslagna
formuleringen afsåg att f åstadkomma någon ändring i sak. Tvärtom
yttrar utskottet strax därefter: »Utskottet tillstyrker för sin del Kungl.
Maj:ts förslag till bestämmelser med afseende på nu ifrågavarande anslag.»

Jag anser mig på grund af hvad jag nu omförmält samt i öfrigt
kunnat i ämnet inhämta vara fullt berättigad att antaga, det ifrågavarande
bestämmelsers omformulering icke tillkommit i syfte att uti här berörda
afseende åstadkomma någon ändring i sak.

Tid sadant förhållande torde det vara lämpligt att genom framställning
till Riksdagen söka utverka en affattning af bestämmelsen under B. 1),

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

5

som oj utgör hinder för en tillämpning af densamma, öfverensstämmande
med hvad som i den kungl. propositionen varit afsedt.

Jag öfvergår nu till den andra af de två frågor, som utgöra föremål
för denna min framställning. Såsom jag nämnde skulle enligt Kungl.
Maj:ts förslag under rubriken kommunala och enskilda läroanstalter
uppföras fyra särskilda anslag, gemensamt bildande ett reservationsanslag.
Det första af dessa fyra anslag, stort 85,000 kronor, skulle enligt samma
förslag hafva titeln kommunala mellanskolor. För tilldelande af understöd
från detta anslag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag gälla följande grunder,
hvaribland de i punkterna 1, 2 och 11 upptagna i detta sammanhang särskild!
komma i betraktande:

1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna
utgå ej mindre till sämskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd från
anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som
utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen
af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ lätt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad
enligt gällande normalplans typ Ditt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i
medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig lärare
med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall finnas
minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Har kommun endast en
kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar som
flickor.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor .om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster
erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd
sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig
undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda
lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen
skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder,
som framdeles må varda stadgade.

8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan om
befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af en nämnd,

6

Statsutskottets ''Utlåtande Nr 40.

bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt
en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att
terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.

9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelse!! för rikets allmänna
läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kung!. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,
därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med
högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med
högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna
erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande
600 kronor, allt för år räknadt.

11. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor
ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor
Kung!. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från
anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen
eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

Såsom jag redan nämnt fingo vid Riksdagens behandling af frågan
vissa anslag förändrade benämningar i följd af de kommunala mellanskolornas
utsöndrande. Detta gäller bland annat just om nyss omförmälda
anslag, som enligt Riksdagens beslut skulle utbyta den af Kungl.
Maj:t föreslagna titeln kommunala mellanskolor mot titeln enskilda mellanskolor.

Denna ändring tillkom på grund af ett i motionsväg framställdt yrkande
af herrar Berg m. fl. Samma motionärer ifrågasatte äfven ändringar
i de af Kungl. Maj:t föreslagna villkoren för åtnjutande af understöd
från anslaget till kommunala mellanskolor, eller, enligt den sedermera
vedertagna terminologi en, enskilda mellanskolor. De punkter i
Kungl. Maj-.ts förslag, hvilka ej äro af betydelse för den fråga jag i detta
sammanhang åsyftar, lämnar jag här åsido, blott nämnande att motionärerna
ej uttryckligen påyrkade ändring af punkt 2 i de af Kungl. Maj:t
framlagda, förut omnämnda villkor, men dock uttalade sig mot uppställandet
af den i samma punkt angifna fordran. I öfrigt inneburo motionärernas
förslag att bestämmelserna skulle få följande lydelse:

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd kunna utgå
dels till enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnad er på den egentliga
folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått,
som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

7

normalplans typ litt. A, dels intill utgången af år 1914 äfven till samskola,
som icke utgör öfverbyggnad på folkskola, men för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

11. Samskola -—- —- — ändock att de i punkterna 2—10 stadgade
villkoren ej till alla delar uppfyllas — — — understöd från anslaget
till enskilda mellanskolor — — — som statsunderstödet.

Af en motionär, herr Juhlin, hvilken ej hade något att invända mot
benämningen kommunala mellanskolor på ifrågakomma första grupp af de
läroanstalter, som skulle vara delaktiga af det stora reservationsanslaget,
hemställdes, att punkt 1 bland grunderna och villkoren för tilldelande af
understöd från anslaget till kommunala mellanskolor skulle lyda sålunda:

Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna utgå
ej mindre till samskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd från anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till sådana å orter,
där allmänt läroverk icke finnes, upprättade skolor, som utgöra öfverbyggnader
på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen af folkskola,
anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A.

I fråga om de punkter i Kung! Maj:ts förslag, som jämte i anledning
af dem framkomna motioner äro af betydelse för min förevarande
framställning, anförde utskottet följande:

Punkt 1. »Enligt Kungl. Maj:ts förslag», yttrade utskottet, »skall
mellanskola, kommunal i egentlig mening eller enskild, kunna erhålla
understöd, äfven om allmänt läroverk finnes å orten.

»Med anledning af herr Juhlins motion och då utskottet anser, att
statens uppoffringar för bildningsanstalter med realskolexamen som mål,
belägna å samma ort, böra begränsas, vill utskottet föreslå, att till punkt 1
fogas ett moment af följande lydelse: Mellanskola å ort, där allmänt läroverk
eller statsunderstödd mellanskola finnes, må erhålla understöd, endast om
lärjungeantalet i motsvarande klasser af allmänt läroverk resp. i redan
befintlig statsunderstödd mellanskola under de senaste tre åren uppgått i
medeltal till 100.

»I öfrigt bör punkten enligt utskottets mening ändras i öfverensstämmelse
med herr Bergs in. fl:s förslag.»

Punkt 2. Utskottet uttalade: »För att en kommunal mellanskola skall
på fyra år kunna föra till realskolexamen, bör den icke mottaga andra
lärjungar än sådana, som visat sig innehafva de kunskaper, hvilka meddelas
i folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A. I
likhet med herrar Berg m. fl. anser utskottet emellertid, att uppställandet
af eu sådan inträd esfordran ingalunda klöfver, att folkskolan på platsen

8

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

nödvändigt måste vara just af nämnda typ; det ifrågavarande bildningsmåttct
kan nämligen mycket väl under gynnsamma omständigheter inhämtas
äfven i andra skolformer.

»På grund häraf föreslår utskottet, att punkt 2 i Kungl. Maj:ts förslag
utgår.

»Men då det är angeläget, att inträdesfordringarna hållas uppe på den
angifna höjden, bör det stadgas, att särskild inträdespröfning skall fordras.»

Punkten 11 — eller, såsom den af utskottet, hvilket inskjutit en ny
punkt, benämndes, punkt 12 — ansåg utskottet böra ändras så, att det tydligt
framginge, från hvilka villkors uppfyllande dispens måtte kunna medgifvas
intill utgången af år 1912.

Med afseende på den nya formuleringen af punkterna hänvisade utskottet
till sitt slutyrkande.

Detta innebar i de afseenden, hvarom här varit fråga, att Riksdagen
skulle antaga följande i utskottets förslag under I C upptagna särskilda
bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda mellanskolor:

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd kunna utgå
dels till enskilda skolor, som utgöra örverby ggnader på den egentliga folkskolan
och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått,
som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande
normalplans typ litt. A, dels intill utgången af år 1914 äfven till samskola,
som icke utgör öfverbyggnad på folkskola, men för år 1909 åtnjutit
understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

Enskild mellanskola å ort, där allmänt läroverk eller statsunderstödd
mellanskola finnes, må erhålla understöd, endast om lärjungeantalet i
motsvarande klasser af allmänt läroverk respektive i redan befintlig statsunderstödd
mellanskola under de senaste tre aren uppgått i medeltal till 100

2. Inträdessökande skall vid offentlig pröfning visa sig innehafva
det i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet.

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i punkterna
2—10 stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år
1912, på de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande
af understöd från anslaget till enskilda mellanskolor, dock under
förutsättning att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statsunderstödet.

Bland de reservationer, som funnos fogade vid utskottsutlåtandet,
berörde en, afgifven af friherre Fleming och herr Hedenlund, punkt 1 i de

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

9

under I G i utskottets förslag upptagna särskilda bestämmelser. Dessa
reservanter både ansett, att man icke utan föregående utredning borde
tvinga nu befintliga statsunderstödda enskilda samskolor att ombilda sig
till på folkskolan direkt byggda meilanskolor, detta så mycket mindre som
en dylik omläggning till mellanskola syntes komma att ske på de platser,
där förhållandena så kräfde och där ej en friare skolform kunde befinnas
mera påkallad, och att därför punkt 1 af de särskilda bestämmelserna
ifråga om anslaget till enskilda meilanskolor borde hafva följande lydelse:

»Af anslaget till enskilda meilanskolor må understöd utgå dels till
enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan
och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans
typ litt. A, dels till samskolor, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

Mellanskola -—- — — —- — -—■ •—• — — —- — — — — — —

När den genom omförmälda proposition väckta frågan förevar till
behandling inom kamrarna, stannade dessa i olika beslut i afseende å
lydelsen af bestämmelserna i punkt I C.

I Första kammaren segrade nämligen vid omröstning friherre
Flemings och herr Hedenlunds reservation med 104 röster mot 26, hvilka
voro för utskottets förslag. Andra kammaren åter anslöt sig till utskottets
mening, dock med ändrad lydelse af andra stycket af punkt 1,
på grund af en motion, för hvilken jag, med hänsyn till frågans slutliga
förlopp, ej ansett nödigt i det föregående redogöra, då den ej heller
berör den sak jag här åsyftar.

Vid den sammanjämkning, som af utskottet föreslogs i anledning af
kamrarnas skiljaktiga beslut såväl i nu omförmälda som liera andra hänseenden
beträffande den omfattande fråga, hvilken utgiorde föremål för
omförmälda nådiga proposition, blef den af Första kammaren antagna
lydelsen af punkt 1 i de under 1 C upptagna bestämmelserna med en oväsentlig
redaktionsförändring i andra stycket af punkten också gillad af
Andra kammaren, som alltså frånträdde sitt beslut i denna del.

Jag skall nu, för en fullständig öfversikt af Riksdagens beslut i det
särskilda spörsmål som jag här af handlar, be att få i deras helhet återgifva
de af Riksdagen antagna, i förutnämnda kungörelse i afdelningen C
tfpptagna

Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda meilanskolor.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. i Sami. 1 Åfd. til Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande Nr 40,

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd utgå dels till
enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan
och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans
typ litt. A, dels till samskolor, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

Enskild mellanskola å ort, där allmänt läroverk eller statsunderstödd
mellanskola linnes, må erhålla understöd, endast om lärjungeantalet
i motsvarande klasser af allmänt läroverk respektive i redan befintlig
statsunderstödd mellanskola under de senaste tre åren uppgått i medeltal till 100.

2. Inträdessökande skall vid offentlig pröfning visa sig innehafva det
i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet.

3. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal
sammanlagdt minst 32 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisa s, skall finnas minst en manlig
lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall
finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.

6. Undervisningen skall fortgå minst 38 läsveckor om året, påskoch
pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell, och de vid skolan anställda
lärarinnorna skola aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

8. Kommun eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som det från anslaget till enskilda mellanskolor utgående understödet,
äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg
med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter,
så ock till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles
må varda stadgade.

9. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas
till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

10. Skolan skall stå under ‘inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Majrt kan finna godt föreskrifva.

11. Statsunderstödet till enskilda mellanskolor må kunna utgå med
högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna
erhålla ett särskild! understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande
600 kronor, allt för år räknadt.

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

Ii

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i punkterna 2—10
stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912,
på de villkor Kungi. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af
understöd från anslaget till enskilda mellanskolor, dock under förutsättning
att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som
statsunderstödet.

Den afvikelse från utskottets förslag, som tillkom genom Första kammarens
beslut i fråga om l:a punkten i af delningen C, var föranledd af
en önskan att ej utan vidare nödga de befintliga statsunderstödda enskilda
samskolorna att ombilda sig till på folkskola af viss typ direkt byggda
mellanskolor. De motionärer, på grund af hvilkas framställning nämnda
afvikelse kom till stånd, uttala, att en sådan ombildning ej utan föregående
utredning borde framtvingas. Af den diskussion, som föregick
och ledde till Första kammarens beslut i ämnet, framgår otvetydigt att
man åtminstone afsåg ett ej till bestämd tid begränsadt moratorium för
dessa skolor.

Nu heter det emellertid i den af Riksdagen antagna punkten 12 under
afdelningen C, att samskola, som för år 1809 åtnjutit understöd från anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i punkterna
2—10 stadgade villkor ej till alla delar uppfyllts, intill utgången
af år 1912 på de villkor Kung!. Maj:t äger bestämma, komma i åtnjutande
af understöd från anslaget till enskilda mellanskolor, dock under
förutsättning o. s. v. Denna formulering kommer otvifvelaktigt att omintetgöra
afsikten med den nämnda afvikelsen från utskottsförslaget i
punkt 1. Det föreskrifves nämligen i punkt 2, att inträdessökande, och
härmed måste afses äfven inträdessökande i samskola, skall vid offentlig
pröfning visa sig innehafva det i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet —
det som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande
normalplans typ litt. A.

På detta sätt har man, tydligen oafsiktligt, kommit till en bestämmelse,
som ej allenast, såsom antydts, omintetgör det syfte, som låg till
grund för ändringen i punkt 1, utan äfven är strängare mot samskolorna
än de motionärer, på hvilkas yrkande utskottets ändringsförslag i punkt 1
tillkom. Enligt dessa motionärer skulle nämligen samskola kunna, utan
att öfvergå till påbyggnad å folkskola, åtnjuta understöd intill utgången
af år 1914. Men Riksdagens beslut afstänger anslagsmöjligheten i dylikt
fall redan med utgången af år 1912.

12

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

Då denna konsekvens af de stadfästa bestämmelserna rörande understöd
från anslaget till enskilda mellanskolor som sagdt uppenbarligen är oafsikt.
bg,
hänseende hos Riksdagen utverka erforderlig ändring.

I fråga om sättet för genomförande af de önskade ändringarna uti
nu afsedda föreskrifter tillåter jag mig framhålla, att i det af mig i denna
framställning först omförmälda afseendet bör upptagas den i nådiga propositionen
föreslagna formuleringen af de i Riksdagens skrifvelse under
punkt 1) i afdelningen B upptagna bestämmelser i fråga om anslaget till
lönetillägg.

Vidkommande åter den ändring, som erfordras i afseende å samskolas
rätt till anslag, synes man böra åstadkomma densamma genom att i punkt 12
af afdelningen C hänföra sig till punkterna 3—10, i stället för såsom nu
till punkterna 2—10. Det torde också vara ensidigt att gifva punkt 2 en
lydelse, som tydligen undantager samskolorna från tillämpning af punkten.»

Herrar i. g. I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
B&ralöfoch Andra kammaren af herrar L. G. Broom é i Bårslöf och O. Forssling väckt
o. Förklinga motion, nr 267, däri hemställes,
motlon'' att Riksdagen, vid bifall till hvad Kungl. Maj:t i propositionen nr 91 före slagit

beträffande punkterna 2 och 12 af »Särskilda bestämmelser i fråga
om anslaget till enskilda mellanskolor» måtte besluta, att punkt 1 i första
stycket af samma bestämmelser skall erhålla följande ändrade lydelse:

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd utgå dels till
enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan
och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas
i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans
typ litt. A, dels intill utgången af är 1920 äfven till samskolor, som för
år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig
ungdom.

Till stöd för framställningen hafva motionärerna anfört följande:

»I det utlåtande, som förlidet år afgafs af Riksdagens andra särskilda
utskott i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 81 angående statsunderstöd
till kommunala mellanskolor och enskilda läroanstalter samt en
del motioner i dithörande ämnen, föreslog utskottet, att i riksstaten skulle
bland annat uppföras ett anslag med titel enskilda mellanskolor å 60,000
kronor, och att i fråga om detta anslag skulle gälla vissa bestämmelser,
affattadc i 12 särskilda punkter.

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

13

Mot utskottets förslag i denna del hade afgifvits tre reservationer:
en af friherre Fleming och herr Hedenlund mot första stycket af punkt 1,
en annan af herr N. Larsson i Klagstorp in. fl. mot andra stycket af samma
punkt, en tredje af herr J. Hellgren m. fl. mot punkt 9.

För öfversiktens skull återgifvas här nedan vid sidan af hvarandra
dels utskottets förslag, dels de tre reservationerna, hvarvid med kursiv stil
utmärkas de punkter, hvilka icke kommo att ingå i riksdagsbeslutet:

Utskottets förslag:

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor
må understöd kunna utgå dels till enskilda
skolor, som utgöra öfverbyggnader på den
egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsrnätt, som
inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad
enligt gällande normalplans typ litt.
A, dels intill utgången af år 1914 äfven till
samskola, som icke utgör öfverbyggnad, på
folkskola, men för år 1909 åtnjutit understöd
frän anslaget till högre skolor för kvinnlig
ungdom.

Enskild mellanskof å ort, där allmänt
läroverk eller statsunderstödd mellanskof
finnes, må erhålla understöd, endast om lärjungeantalet
i motsvarande klasser af allmänt
läroverk respektive i redan befintlig statsunderstödd
mellanskof under de senaste tre
åren uppgått i medeltal till 100.

2. Inträdessökande skall vid offentlig pröfning
visa sig innehafva det i punkt 1 omnämnda
kunskapsmåttet.

3. Skolan skall omfatta minst 4 årsklasser
utöfver den egentliga folkskolan och i dessa
klasser under de senaste tre åren hafva haft
i medeltal sammanlagdt minst 32 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta
skild undervisning.

Eeseryationer:

af friherre Fleming och
herr Hedenlund:

1. Af anslaget till enskilda
mellanskolor må understöd
utgå dels till enskilda
skolor, som utgöra öfverbyggnader
på den egentliga
folkskolan och i afseende å
inträdesfo rdringarna förutsätta
det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta klassen af
folkskola, anordnad enligt
gällande normalplans typ litt.
A, dels till samskolor, som
för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre
skolor för kvinnlig ungdom.

Mellanskola —--—

Af herr N. Larsson i Klagstorp
m. fl.

1 kommun, där statsunderstödd
kommunal eller enskild
mellanskola finnes, må statsunderstöd
ej tilldelas annan
enskild mellanskola, utan att
samtliga mellanskolors klasser
äro i lämplig grad fyllda.

14

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall
finnas minst en manlig lärare med full tjänstgöring,
och vid skola, däri flickor undervisas,
skall finnas minst en kvinnlig lärare med full
tjänstgöring.

6. Undervisningen skall fortgå minst 38
läsveckor om året, påsk- och pingstferier
samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Skolan skall till sitt förfogande hafva
tjänliga undervisningslokaler och erforderlig
undervisningsmateriell, och de vid skolan anställda
lärarinnorna skola aflönas enligt de i
sådant afseende stadgade grunder.

8. Kommun eller enskilda donatorer skola
till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst
samma belopp som det från anslaget till
enskilda mellanskolor utgående understödet,
äfvensom bidraga till de vid skolan anställda
lärarinnornas ålderstillägg med hälften af
det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter,
så ock till lärarinnornas pensionering
enligt de grunder, som framdeles må
varda stadgade.

9. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter
skola medgifvas till den omfattning
Kungl. Maj:t bestämmer.

10. Skolan skall stå under inseende af frågan om befrielse från eller

öfvers tyre! sen för rikets allmänna läroverk nedsättning i terminsafgifter -samt vara underkastad den kontroll och de na handläggas af en nämnd,
bestämmelser i öfrigt, som Kungl. Maj:! kan bestående af skolans inspektor
finna godt föreskrifva. och föreståndare ellerförestän 11.

Statsunderstödet till enskilda mel- darinna samt snäfkommunallanskolor
må kunna utgå med högst 4,800 styrelsen utsedd ledamot, och
kronor, hvarjämte skola, däri flickor under- skall härvid iakttagas, att tervisas,
må kunna erhålla ett särskild! under- minsafgifter ej må uttagas af
stöd till undervisning i huslig ekonomi, ej medellösa lärjungar från biöfverstigande
600 kronor, allt för år räknadt. dragsgifvande kommun.

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit
understöd från anslaget till högre skolor

o O

Af herr J. Hellgren m. fl.

9. Därest statsunderstödd
enskild mellanskola åtnjuter
kommunalt understöd, skall

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

15

för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i
punkterna 2-—10 stadgade villkor ej till alla
delar uppfyllas, intill utgången af år 1912,
på de villkor Kung]. Maj:t äger bestämma,
kunna komma i åtnjutande af understöd från
anslaget till enskilda mellanskolor, dock
under förutsättning att kommun eller enskilda.
donatorer till skolans uppehållande lämna
ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår
till minst samma belopp som statsunderstödet.

Vid utlåtandets föredragning den 12 maj beslöt Andra kammaren
bifalla den af utskottet föreslagna lydelsen utom i fråga om punkt 1
andra stycket samt punkt 9, där de af herr N. Larsson i Klagstorp in. fl.
och herr J. Hellgren in. fl. afgifna reservationerna antogos. I Första
kammaren åter bifölls utskottets förslag utom i fråga om punkt 1, där
efter en längre öfverläggning den af friherre Fleming och herr Hedenlund
afgifna reservationen bifölls med 104 röster mot 26, Indika senare
tillföllo utskottets förslag

Då de skiljaktiga besluten sedan skulle sammanj ämkas, enade sig
utskottets medlemmar från båda kamrarna om den hemställan, att med
afseende å »Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda
mellanskolor» Andra kammaren måtte i allo förena sig med Första kammaren.
Den enda afvikelse från dennas beslut, som i sammanj ämkningsmemorialet
tillstyrktes, var deri rent redaktionella, att man i begynnelsen
af punkt 1 andra stycke! i stället för ordet »Mellanskof» återinförde
det af utskottet föreslagna uttrycket »Enskild mellanskof».

Sammanjämkningsförslaget antogs af Första kammaren den 17 maj
och af Andra kammaren den 19 maj. På grand häraf erhöllo i Riksdagens
skrifvelse nr 249, hvilken af kamrarna godkändes den 21 maj,
samt i den kungl. kungörelse, som af Kung!. Maj:t utfärdades den 29
oktober 1909, de särskilda bestämmelserna om anslaget till enskilda
mellanskolor i alla afseenden just det innehåll, som blifvit af Första
kammaren för dess del beslutadt.

Sedan de af Första kammaren genomdrifna bestämmelserna sålunda
blifvit definitivt gällande, har det befunnits, att de i ett afseende icke
motsvara det syfte, som kammaren med dem velat vinna.

Afsikten med Första kammarens formulering af punkt 1 första stycket
hade nämligen varit, att de lägre samskolor, som för år 1909 åtnjutit

16

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

understöd från anslaget »till högre skolor för kvinnlig ungdom», skulle
få åtnjuta sådant understöd, äfven om de för all framtid behölle sin
hittillsvarande anordning såsom väsentligen parallellskolor till folkskolan.
Andra kammarens ledamöter inom utskottet hade i motsats härtill yrkat,
att detta slags samskolor måtte få sig bevil] ad en öfvergångstid intill
utgången af år 1914, under hvilken de, med bibehållen rätt till statsunderstöd,
skulle kunna fortfarande delvis vara parallellskolor till folkskolan,
men att de efter nämnda, tidpunkt måste vara ordnade såsom
öfverbyggnader på denna, alltså som »mellanskolor», ifall de skulle
kunna erhålla bidrag från det nya anslaget »till enskilda mellanskolor».
Friherre Fleming och Herr Hedenlund, som funnit det obilligt, att nämnda
skolors rätt till fortsatt statsunderstöd skulle göras beroende af deras
omorganiserande till mellanskolor, hade i sin reservation yrkat, att den
i bestämmelsernas punkt 1 första stycket föreslagna tidsbegränsningen:
»intill utgången af år 1914» måtte bortfalla, och de hyste uppenbarligen
den föreställningen, att deras syfte härmed skulle vinnas. Denna föreställning
berodde emellertid på ett förbiseende af innehållet i de följande
punkterna 2 och 12, rörande hvilka utskottet varit enhälligt, och i hvilka
kamrarnas beslut därför blefvo sammanstämmande. I punkt 12 medgafs
nämligen åt lägre samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från
anslaget »till högre skolor för kvinnlig ungdom», möjlighet till partiell
befrielse från de i punkterna 2—10 stadgade villkoren endast till utgången
af år 1912. Efter denna tidpunkt skulle de alltså vara bundna
af det i punkt 2 upptagna villkoret, som lydde sålunda: »Inträdessö kande

skall vid offentlig pröfning visa sig innehafva det i punkt 1 omnämnda
kunskapsmåttet» (»det kunskapsmått, som inhämtas i högsta
klassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A»).
Enligt detta villkor, hvarom under ärendets behandling ingen meningsskiljaktighet
försports, måste de lägre samskolorna följaktligen organisera
sig så, att de för inträde i sin lägsta klass fordrade kännedom om
egentliga folkskolans lärokurs, d. v. s. att de utgjorde öfverbyggnader
på folkskolan, och detta redan 1912, alltså två år tidigare än utskottet
velat kräfva.

Följden af nu berörda förbiseende, hvilket icke blef uppmärksammadt
vare sig vid utskottsutlåtandets föredragning i kamrarna den 12 maj eller
vid affattandet af sammanjämkningsmeniorialet den 14 maj eller vid dettas
föredragning i Första kammaren den 17 maj, vill nu Kung!. Maj:t hafva
undanröjd genom sin vid innevarande riksdag afgifna proposition nr 91.
I denna föreslås för sådant ändamål, att de af 1909 års Riksdag fastställda
och genom kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 till efterrättelse ut -

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

17

färdade »särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda mellanskolor»
måtte på det sätt omredigeras, att punkterna 2 och 12 erhålla
följande ändrade lydelse:

2. Inträdessökande till sådan i punkt 1 afsedd enskild skola, som
utgör öfverbyggnad på folkskolan, skall vid offentlig pröfning visa sig
innehafva det i samma punkt omnämnda kunskapsmåttet.

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de i punkterna 3—10
stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912,
på de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande
af understöd från anslaget till enskilda mellanskolor, dock under förutsättning
att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statsunderstödet.

Den åtgärd, som sålunda föreslås, är icke blott i hög grad ovanlig,
utan måste ock anses vara ur flera synpunkter särdeles egendomlig och
betänklig. Mot de af 1909 års Riksdag fastställda bestämmelser, hvilka
nu skulle ändras, kan ingalunda anmärkas, att de skulle hafva tillkommit
på något formellt inkorrekt sätt, eller att de i och för sig skulle
vara så olämpliga, att något slags »rättelse» nu vore af nödvändigheten
påkallad.

Särskild! från Andra kammarens synpunkt kan detta senare naturligtvis
så mycket mindre medgifvas, som denna kammare förlidet år
utan minsta meningsskiljaktighet uttalade sig för den åsikten, att bidrag
från anslaget till enskilda mellanskolor borde för framtiden tillkomma
endast sådana anstalter, som verkligen äro »mellanskolor», d. v. s. öfverbyggnader
på folkskolan.

Äfven i Första kammaren hade den af Andra kammaren hysta uppfattningen
kraftiga förfäktare. Visserligen stämplades där af en talare
den föreslagna bestämmelsen, att de lägre samskolorna borde efter hand
omdana sig till mellanskolor, såsom ett »våld», hvilket vore »minst sagd!
orättfärdigt», och den ifrågasatta omdaningen karakteriserades rent af
såsom »en snöpning af klasser», hvilken hos de samhällen, där lägre
samskolor nu funnes, måste väcka »deras berättigade harm». Men° å
andra sidan saknades ej uttalanden, hvilka skarpt protesterade mot dessa
våldsamma öfverdrifter. Sålunda yttrade sig gentemot friherre Fleming
och herr Hedenlund utskottets ordförande, landshöfdingen Fr. Pettersson,
sålunda:

Bill. till Riked. Prat. 1910. 4 Samt. 1 Afd. ol Haft.

3

18

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

»Jag ber då att till deras rätta dimensioner få reducera de betänk
ligheter, de tvenne föregående talarne här hafva uttalat; dessa gälla de
22 samskolorna, af hvilka några föra ett så tynande lif, att det är fråga
värdt, huruvida det verkligen kan anses vara ett statsintresse att understödja
dem medelst anslag. En dylik skola till exempel med 5 elever i
en klass och 3 i en annan åtnjuter statsanslag; en annan har 10 i ena
och 4 i den andra klassen, och på detta sätt skulle man kunna gå igenom
eu hel del. Men dessa skolor hafva i alla fall sitt berättigande, och det
borde nog tagas mer hänsyn till nu anförda betänkligheter, om det vore
fråga om att indraga dessa skolor, men så är icke meningen; meningen
är att gifva dem en lämplig öfvergångstid, som enligt utskottets förslag
är satt till 5 år, hvarunder de hafva tillfälle att ombilda sig till en ny
form, hvarefter de säkerligen komme att verka bättre till förmån för det
samhälle, där de nu arbeta såsom parallellskolor vid sidan af folkskolorna,
så att man i stället för tvenne sådana kanske tynande läroverk genom
bådas sammanslagning finge en läroverkstyp, som bättre kunde tillgodose
samhällets intressen. Det är ju så, att vid alla organisationer förekomma
en hel del tvifvelsamma fall, gränsfall, som man icke vet, huru man skall
behandla. Men då är frågan: skall man låta dessa 22 samskolor alltid stå
kvar? Dessa äro skolor af en typ, som Riksdagen alltid sökt begränsa,
och enligt hvad därom beslutats vid riksdagarna 1902 och 1906 skulle de
inskränkas till samhällen, där allmänt läroverk för gossar ej finnes och
som före 1902 års utgång fullgjort gällande villkor för erhållande af understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom. Jag betonar
ytterligare, att meningen icke är att omintetgöra dessa skolor, utan endast
att gifva dem en lämplig öfvergångstid för att kunna öfvergå till den skolform,
som vi hafva ansett bättre och fullständigare kunna fylla de kraf,
som ställas på densamma».

Prof. Aug. Wijkander, som likaledes var ledamot af utskottet, yttrade
bland annat:

»Om statsmakterna möjliggöra en mellanskola af lämplig typ och
denna får en mer lifskraftig tillvaro, hvilket jag för min del är fullkomligt
öfvertygad att den får, så är det naturligt att i ett mindre samhälle,
om det har en lägre samskola, denna af sig själf kommer att öfvergå till
mellanskola. Den får nämligen icke något statsanslag för de tre lägsta
klasserna, utan utgår detta enligt förslaget endast för de fyra klasser, som
motsvara klasser i en mellanskola. Hvad de tre lägsta icke statsunderstödda
klasser angår, hvilka äro parallella med folkskolan, är det naturligt,
att i ett samhälle lätt uppstår den önskan, att dessa med hvarandra parallella
klasser, hvilka kanske hvar för sig ej äro fullt besatta, sammanslås

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

19

och därigenom besparingar uppkomma. Det är emellertid en bestämd
skillnad i schema och arbetsordning för de till mellanskolor förvandlade
samskolorna och den ursprungliga planen. Man har nämligen hittills i
de lägre samskolorna ordnat språkundervisningen med början genast från
första klassen, och det gör, att, när en elev, som genomgått folkskolan,
söker sig in i eu samskola, undervisningen icke passar för hans föregående
utbildning, ty han har icke den språkkunskap, som behöfves, och utom
den allmänna olägenheten uppkommer däraf förlust af tid och penningar.
Under sådana förhållanden får icke en lägre samskola för omgifvande nejd
samma betydelse, som om den förvandlas till mellanskola. Det är först
sedan en sådan förvandling försiggått, som anordningarna inom skolan
passa för kringliggande kommuner, för de gossar och flickor, som genomgått
folkskolan. Det kan således finnas fog för att få ändring i detta afseende,
och då staten gifver anslag till den ifrågavarande skolan, kan den
också fordra, att undervisningen ordnas på sådant sätt i mellanskolans
klasser, att den passar för de elever, som komma direkt från folkskolorna.
Därmed är icke uteslutet, att man icke kan hafva kvar de tre lägsta klasserna,
men då bör undervisningen i dessa skolor ordnas på sådant sätt,
att skolan ändock börjar språkundervisningen i mellanskolans lägsta klass.
Det är icke fråga om att tvinga skolan att skilja sig från de tre lägre
klasserna, men staten säger: vill ni hafva anslag till mellanskolans klasser,
bör undervisningen ordnas så, att elever, som genomgått folkskolan, kunna
hafva nytta däraf. Därför har flertalet af denna kammares ledamöter i
utskottet utan tvekan gått med på Andra kammarens ledamöters åsikt
härom, och vill man åstadkomma samarbete mellan kamrarna samt få till
stånd reformer, som kunna vara önskliga, är detta ett af villkoren, visserligen
icke i sig själf af någon större betydelse, då den ifrågasatta reformen
går af sig själf, men af vikt för att få en uppgörelse med Andra
kammaren, så mycket mera som den uppenbarligen har fog för sig.»

Åt samma mening var ock lektor ./. F. Nyström, som anförde:

»Jag vill på samma gång med några ord vidröra hr Hedenlunds
reservation. Han och baron Fleming anse det mycket obilligt, att de
nuvarande samskolorna skola behöfva ombildas till mellanskolor. Men
man kan med skäl fråga: hvarför skulle staten underhålla två parallella
skolor i dessa små samhällen, som herrarna finna uppräknade på sid. 94,
i hvilket det finnes så litet olikhet i socialt och andra afseenden, där
alla föräldrarna känna hvarandra, och alla barnen känna hvarandra;
hvarför skulle icke där barnen kunna gå i samma skola, hvarför skall
det finnas en samskola och en folkskola på dessa ställen. Det finnes
ju ej något skäl för staten att uppmuntra sådant. Att emellertid de

20

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

samhällen, som hafva samskolor, icke komma att på något vis misshandlas,
om utskottets betänkande går igenom, är ju tydligt och klart, ty hvad
vi vilja gifva dem är någonting bättre än de hafva. De hafva en samskola,
som icke leder till någon kompetens, vi vilja gifva dem eu mellanskola,
som leder till en examen med kompetens att inträda i vissa statstjänster.
Det kan icke vara tu tal om, att icke dessa samhällen få
någonting bättre, än de nu hafva. Jag vågar påstå, att, om man år 1904
bjudit de småstäder, som då förlorade sina pedagogier, på denna mellanskola
i stället för på samskolor, de skulle hafva med glädje och tacksamhet
tagit emot den gåfvan, hvilket naturligtvis icke hindrar, att måhända
i dag något ombud för dessa småstäder kommer att uppträda mot den
här reformen.»

Då man mot hvarandra väger de skäl, hvilka anförts å ena sidan för
de lägre samskolornas bibehållande såsom parallellanstalter till folkskolan
samt å andra sidan för deras omdaning till mellanskolor, lärer ur saklig
synpunkt ingen tvekan kunna råda.

Endast i ett afseende synes en modifikation af fjolårets beslut beträffande
de enskilda mellanskolorna vara af billighetshänsyn påkallad.

Enligt utskottets förslag skulle, såsom i det föregående blifvit påpekadt,
för de lägre samskolornas utveckling till mellanskolor fastställas en
öfvergångstid, som skulle räcka till utgången af år 1914. Genom Första
kammarens bifall till friherre Flemings och herr Hedenlunds reservation
samt genom Andra kammarens anslutning härtill blef denna öfvergångstid
begränsad till utgången af år 1912. Den inskränkning, som sålunda kom till
stånd, var utan tvifvel för sträng, och det torde kunna antagas, att Andra
kammaren ej skulle hafva något emot, att den medgifna omclaningsfristen
blefve ej oväsentligt förlängd, så att inga berättigade enskilda intressen
måtte genom ett brådstörtadt genomförande af omdaningen blifva lidande.»

Vidkommande först den af Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i de
af 1909 års Riksdag antagna bestämmelserna i fråga om anslaget till lönetillägg
åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter innebär
densamma, att lönetillägg å 200 kronor skall tillkomma lärarinna med full
tjänstgöring, därest hon aflagt de prof, som erfordras för behörighet till
ordinarie; äinneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk, i stället för att nu,
enligt Riksdagens beslut, för dylikt lönetillägg erfordras, att lärarinnan förvärfvat
behörighet för sådan tjänst. På sätt af departementschefen framhålles,
framgår med all tydlighet af motiveringen till Riksdagens berörda

Statsutskottets Utlåtande Nr £0.

2f

beslut, att afsikten med detsamma ingalunda varit att i det förslag till
bestämmelse i förevarande hänseende, som af Kungl. Maj:t förelädes 1909
års Riksdag och som är lika lydande med det nu framlagda förslaget,
åstadkomma den skärpning i kompetensfordringarna för rätt till lönetilllägg,
som innebäres i den af Riksdagen beslutade lydelsen af förevarande
bestämmelse, utan torde denna skärpning endast få tillskrifvas ett mindre
lyckligt val af uttryck vid beslutets skriftliga affattning. Vid sådant förhållande
anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl. M.aj:ts framställning i
denna del.

Beträffande härefter Kungl. Maj:ts och motionärernas förslag om
ändringar i de likaledes af 1909 års Riksdag antagna särskilda bestämmelserna
i fråga om anslaget till enskilda mellanskolor är innebörden af det
förstnämnda förslaget den, att understöd från anslaget må för obegränsad
tid framåt kunna utgå till samskolor, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom. Motionärernas förslag
däremot afser, att understöd till nämnda samskolor må kunna utgå endast
intill utgången af år 1920. Enligt nuvarande bestämmelser kan, med
hänsyn till stadgadt villkor om visst kunskapsmått hos inträdessökande
samt bestämmelsen om den tid, för hvilken dispens från detta villkor är
medgifven, sådant understöd, realiter sedt, icke åtnjutas längre än intill
utgången af år 1912. Utskottet, som väl håller före, att de nu gällande
bestämmelserna i förevarande hänseende äro till sina följder för ifrågavarande
samskolor något för hårda, i det de lämna dessa skolor alltför
knapp tid att, om de så önska, afveckla sina affärer eller öfvergå till annan
skolform, har alltså intet att erinra mot att dessa bestämmelser ändras så,
att statsunderstöd må kunna utgå för längre tid än hvad nu är fallet. Däremot
kan utskottet icke tillstyrka ett uppgifvande af 1909 års Riksdags
beslut i den utsträckning, som, enligt hvad ofvan nämnts, innebäres i Kungl.
Maj:ts förslag, utan lära skäliga anspråk på hänsyn till förevarande skolors
intressen blifva tillgodosedda, om, på sätt af motionärerna föreslagits,
tiden för understödet utsträckes till 1920 års utgång. På grund häraf
får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Broornés och Forsslings
motion må

a) förklara, att af de bestämmelser, som af Riksdagen
antagits i fråga om de å åttonde hufvudtiteln under
rubriken: enskilda läroanstalter uppförda särskilda anslag,
punkt 1) under afdelningen B. Bestämmelser i fråga
om anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunder -

22

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

stödda enskilda läroanstalter skall erhålla följande ändrade
lydelse:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är
berättigad till en aflöning af minst 1,400 kronor i l:a,
1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e lönegraden,

b) förklara att af förstnämnda bestämmelser punkt
1 under afdelningen C. Särskilda bestämmelser i fråga
om anslaget till enskilda mellanskolor skall erhålla följande
ändrade lydelse:

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd
utgå dels till enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader
på den egentliga folkskolan och i afseende å
inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt
gällande normalplans typ litt. A, dels intill utgången af
år 1920 äfven till samskolor, som för år 1909 åtnjutit
understöd från anslaget till skolor för kvinnlig ungdom;
samt

c) under förutsättning af bifall till hvad under b)
föreslagits, förklara att af förstnämnda bestämmelser
punkterna 2 och 12 under afdelningen C skola erhålla
följande ändrade lydelse:

2. Inträdessökande till sådan i punkt 1 afsedd enskild
skola, som utgör öfverbyggnad på folkskolan, skall
vid offentlig pröfning visa sig innehafva det i samma
punkt omnämnda kunskapsmåttet.

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, må,
ändock att de i punkterna 3—10 stadgade villkor ej
till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på
de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma
i åtnjutande af understöd från anslaget till enskilda
mellanskolor, dock under förutsättning att kommun eller
enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst
samma belopp som statsunderstödet.

Stockholm den 19 april 1910.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

23

Reservation

af herr E. A. G. A. Wijkander, som ansett att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»På grund af hvad af departementschefen till stöd för Kungl. Maj:ts
förslag anförts får utskottet tillstyrka bifall till detsamma. Häraf följer,
att utskottet icke kan biträda den i ämnet väckta motionen. Utskottet
får alltså hemställa,

att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med afslag å herrar Broomés
och Forsslings motion må

a) förklara, att af de bestämmelser, som af Riksdagen
antagits i fråga om de å åttonde hufvudtiteln under
rubriken: enskilda läroanstalter uppförda särskilda anslag,
punkt 1) under afdelningen B. Bestämmelser i fråga
om anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter skall erhålla följande ändrade
lydelse:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som

är berättigad till en aflöning af minst 1,400 kronor i
l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e lönegraden,

b) förklara, att åt förstnämnda bestämmelser punkt
1 under afdelningen C. Särskilda bestämmelser i fråga
om anslaget till enskilda mellanskolor skall erhålla följande
oförändrade lydelse:

1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd
utgå dels till enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader
på den egentliga folkskolan och i afseende å
inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt
gällande normalplans typ litt. A, dels till samskolor,
som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
skolor för kvinnlig ungdom; samt,

c) under förutsättning af bifall till hvad under b)
föreslagits, förklara, att af förstnämnda bestämmelser
punkterna 2 och 12 under afdelningen C skola erhålla
följande ändrade lydelse:

24

Statsutskottets Utlåtande Nr 40.

2. Inträdessökande till sådan i punkt 1 afsedd enskild
skola, som utgör öfverbyggnad på folkskolan, skall
vid offentlig pröfning visa sig innehafva det i samma
punkt omnämnda kunskapsmåttet.

12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, må,
ändock att de i punkterna 3—10 stadgade villkor ej
till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på
de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma
i åtnjutande af understöd från anslaget till enskilda
mellanskolor, dock under förutsättning att kommun eller
enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst
samma belopp som statsunderstödet.»

Det skulle här antecknas, att herrar A. Wiklund och A. Ekman icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B. 1910.