Statsutskottets Utlåtande Nr 32.
5
Nr 32.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 april 1910 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Ma j:ts proposition till Riksdagen
angående vidtagande af åtgärder för bevarande af Näs
slottsruin.
(2:a A.)
I en den 4 sistlidne februari till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 78) har Kungl Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att till bekostande af åtgärder
för konserverande af Näs slottsruin på extra stat för år 1911 anvisa
ett anslag af 3,390 kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 29 november 1909 har Norra Smålands
fornminnesförening gjort framställning om beredande af ett anslag å
3,390 kronor till vidtagande af åtgärder för bevarande åt framtiden af
Näs slottsruin å Visingsö.
Till stöd för denna af kostnadsförslag åtföljda framställning har anförts
följande.
Under sommaren 1907 bragtes, efter hos vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien af enskild person gjord anhållan, i dagen hvad som
ännu återstode af den på södra udden af Visingsö belägna Näs fordom
så stolta kungaborg. Kostnaderna härför, som uppgingo till omkring
1,200 kronor, bestredos af samma enskilda person, med undantag af ett
bidrag å 200 kronor, som lämnades af vitterhetsakademien. Samtliga vid
utgräfningen gjorda fynd tillföllo samma akademi. Under arbetets gång
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 32.
visade sig allt tydligare nödvändigheten af att skyndsammast skydda södra
sidan af ruinen mot Y ätter stormarnas våldsamma åverkan, enär i annat
fall snart hvarje spår af fästet skulle komma att försvinna. Af Kungl.
Maj:t ställdes ock genast det erforderliga beloppet af 1,500 kronor till
akademiens förfogande och härigenom blef denna del af ruinen bevarad
från förintelse. Däremot hade ännu intet kunnat åtgöras för att rädda
ruinens öfriga delar från en väl långsammare, men dock lika säker undergång,
hvilket blefve fallet, om murar, hvalf, portöppningar och annat
finge förblifva utan skydd.
Denna ruin från medeltiden vore dock värd mer än vanligt intresse
och omvårdnad. Oaktadt de medeltida källornas fattigdom i allmänhet,
kunde man dock med säkerhet påvisa många historiska minnen, med hvilka
detta slott vore förbundet. Det syntes rent af hafva utgjort hufvudresidenset
för konungarna under 1100- och 1200-talen. Karl Sverkersson
uppehöll sig där långa tider, blef ock där mördad af Knut Eriksson.
Här slutade ock jarl en Birger Brosa, konungarna Erik Knutsson, Johan
Sverkersson och Magnus Ladulås sina dagar. 28 år efter den sistnämndes
död afbrändes och förstördes borgen vid dess återtagande från danskarna.
Att ett fäste, som under långa tider varit det hufvudsakliga tillhållet för
Sveriges konungar med deras ofta stora följen, måste hafva afsevärda
dimensioner, läge i sakens natur. Huru mycket vågorna bortspolat vore
nu omöjligt att bestämma. Hela norra sidan kvarstode dock till tre å
fyra meters höjd, med en längdsträckning af 34 meter. De massor af sten
och grus, som betäckte ruinerna, tydde på en betydande höjd hos de
delvis ända till 3,5 meter tjocka murarna. Äfven andra detaljer talade
om flera våningar. Yttermurarnas plananordning visade en kännedom i
befästningskonst, som ännu saknade sitt motstycke i vårt land och som
man icke kunnat vänta från en så tidig del af medeltiden. Hörntornen,
i synnerhet det östra, företedde ock en del säregna och intressanta detaljer.
Allt tydde på, såvidt man hittills kände, att ''castrum in insula Visingsö’
på sin tid varit landets säkraste och stoltaste borg. Hvad som ännu
återstode måste bevaras från undergång.
På grund af nådig remiss har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län från fornminnesföreningen införskaffat upplysning, huruvida
bidrag till bestridande af kostnadenia för ifrågavarande konserveringsåtgärder
kunde förväntas från intresserade i orten.
I anledning häraf har föreningen i hufvudsak anfört följande. Det
syntes föga sannolikt, att ett upprop till insamling för ifrågavarande
ändamål skulle vinna någon nämnvärd anslutning inom orten eller inbringa
några afsevärda belopp. Dels torde befolkningen därstädes anse
Statsutskottets Utlåtande Nr 32.
7
sig hafva fullgjort sin skyldighet i fråga om vårdandet af länets fornminnen
genom sina bidrag till kostnaderna för föreningens verksamhet
och dels torde vetskapen om att de vid Visingsborgs slottsruin vidtagna
skyddsåtgärderna bekostats uteslutande af staten göra ett hänvändande till
allmänheten, då det gällde Näs slottsruin, föga tilltalande. Visingsborgs
slottsruin påminde nämligen endast om en privatmans bostad under en
jämförelsevis nära liggande tid, under det att Näs slottsruin under tolfte
och trettonde århundradet var landets konungaborg, därifrån landets öden
leddes.
För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt
utlåtande den 28 december 1909 förklarat sig anse det vara synnerligen
önskvärd!, att ifrågavarande ruin blefve i sin helhet bevarad från
undergång. Om detta skulle kunna ske, måste åtgärder för ruinens konservering
snart vidtagas. Då emellertid bidrag till bestridande af kostnaderna
för de afsedda konserveringsåtgärderna icke syntes kunna förväntas
inflyta från intresserade i orten, finge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet hemställa om nådigt bifall till förevarande
underdåniga framställning.
Slutligen har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien uti infordrad!,
den 4 januari 1910 afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att
Näs slott på grund både af sin ålder — det omtalades redan på 1100-talet — och af de historiska minnen, som därmed vore förbundna, hörde
till de märkligaste medeltidsbyggnader, af hvilka lämningar bevarats till
våra dagar. Dessa lämningar hotades emellertid af undergång därigenom,
att de läge på öns sydligaste spets, som småningom komrne att förstöras
af Vätterns vågor, därest detta ej genom särskilda åtgärder förhindrades.
Under sådana förhållanden vore det af stor vikt, att de skyddsåtgärder,
hvilka med ett af Kungl. Maj:t den 13 september 1907 i nåder beviljadt
anslag påbörjades, snarast möjligt kunde afslutas. Akademien tillstyrkte
därför lifligt bifall till fornminnesföreningens anhållan.
Af hvad ofvan anförts framgår, att anslag af allmänna medel redan
anvisats till konserverande af Näs slottsruin. Därigenom har dock endast
en del af ruinen kunnat räddas från förstörelse. Emellertid synes mig
skyldig hänsyn till våra historiska minnen kräfva att denna redan genom sin
ålder märkliga medeltidsborg i sin helhet räddas åt eftervärlden från en
eljest säker undergång. Enligt det handlingarna i ärendet bilagda, af Algot Friberg
uppgjorda kostnadsförslaget skulle ifrågavarande konserveringsåtgäider
hufvudsakligen omfatta dels anordnande af vågbrytare och skyddsmur på
södra och västra sidorna af ruinen, dels anbringande af stöd under och
murbeklädnad å tornen, dels förstärkning af hvalf och murkrön samt
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 32.
lagning af muröppning, dels ock jordschaktning och uppförande af stängsel.
Emot det ifrågasatta anslagsbeloppet har jag intet att erinra.»
På grund af hvad till stöd för framställningen i statsrådsprotokollet
anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till bekostande af åtgärder för
konserverande af Näs slottsruin på extra stat för år
1911 anvisa ett anslag af 3,390 kronor.
Stockholm den 12 april 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.