Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 8,

1

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 mars 1910 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § 24 i förordningen om landsting.

Närvarande: herrar Staaff, Nyström, Östberg, Fahlbeck, Belial, Säve, Uppström,
Sjöholm, Berger, Clason, Bellinder, Jansson, af Callerholm, Almqvist,
Beckman, Ericsson, von Schéele, Berg, H. S. Hallin och Larsson.
(Herrar Östberg, Fahlbeck, Säve och Jansson hafva icke närvarit vid
utlåtandets justering.)

I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 133, har herr Wallin med instämmande af sex kammarledamöter,
hemställt, att § 24 i kungl. förordningen om landsting måtte
erhålla följande ändrade lydelse:

Landstingsman eller suppleant äger i godtgörelse för inställelse
vid landstingets möte åtnjuta dagtraktamente med 8 kronor om dagen
för den tid, som mötet varar och som oundgängligen åtgår till resan
fram och åter, samt ersättning för själfva resekostnaden, beräknad efter
skjutslega för två hästar, där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet
begagnas, men efter afgiften i första klassens vagn på järnväg,
där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer,
en salongsplats på ångfartyg, där resan såmedelst sker.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»År 1910 träda för första gången de nya bestämmelserna om
kommunal rösträtt i kraft. På grund af det vid de nya rösträttsbestämmelserna
fogade proportionella valsystemet gifves en — om ock liten
— möjlighet för det hittills orepresenterade småfolket att i landstingen
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 3 Sami. 6 Höft. (Nr 8.) 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 8.

invälja män, som representera dess åsikter och uppfattning om hvad
som är för länet nyttigt och gagnande. Denna möjlighet blir dock
endast formell, beroende därpå att 1907 års riksdag icke tog konsekvensen
af den sålunda utvidgade rösträtten och tillerkände landstingsmannen
dagtraktamente. Att frånvaron af arfvode för dessa hittills ej
känts så betungande, förklaras lätt därmed, att den mindre bemedlade
klassen genom den gamla kommunala röstskalan helt och hållet saknat
inflytande på valen, hvarför landstingsmannaskapet i realiteten varit ett
de förmögnas privilegium. Men naturligtvis har man icke afsett att åt
dessa bibehålla detta privilegium, ty då skulle ju syftet med rosträttsutvidgningen
vara förfeladt.

För att så grundligt som möjligt kunna sätta sig in uti de ärenden
landstingen har att behandla erfordras helt naturligt en del studier af
dithörande ämnen, som äfven äro förenade med, åtminstone för en arbetare,
rätt afsevärda kostnader. Att arbetarne i stor utsträckning ikläda
sig sådana kostnader, beror till stor del därpå, att det varit dem
möjligt använda sin fritid därtill, men att fordra, att de dessutom skola
afstå från sin ringa lön för att utan ersättning utföra en för det allmänna
gagnande verksamhet, kan ej vara samhället värdigt.

Den nu påpekade bristen i den nya författningen påpekades också
vid 1907 års riksdag i tvenne motioner i Andra kammaren, dels af hrr
Lindhagen m. fl., som föreslogo 6 kr. pr dag, samt dels af hrr Branting
m. fl., som föreslogo 10 kr. pr dag i dagtraktamente för landstingsmän.
Riksdagen afslog dock i enlighet med särskilda utskottets afstyrkande
båda dessa motioner.

De skäl, utskottet anförde för sitt afstyrkande, synas mig icke tillräckligt
vägande för att man skall låta denna fråga förfalla. Utskottets
yttrande i denna punkt lyder:

''"Att som hrr Lindhagen och Branting in. fl. föreslagit landstingsman
skulle erhålla, förutom reseersättning, jämväl dagtraktamente kan
utskottet icke tillstyrka.

Ett stadgande härom skulle enligt utskottets förmenande innebära
en betänklig afvikelse från den hittills hos oss gällande regeln, att
kommunala förtroendeuppdrag böra vara oaflönade.

Landstingsmannaskapet har alltjämt betraktats som en hederspost,
hvilken gärna mottages. Att omläggningen af landstingsmannavalen
skulle medföra någon förändring härutinnan, lärer icke vara antagligt.’

Den afvikelse från hittills gällande praxis, som utskottet ansåg
ett bifall till ifrågavarande motioner innebära, synes mig redan vara
vidtagen i och med införande af arfvode åt Första kammarens leda -

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 8.

3

möter, emedan Första kammaren, på grund af sättet för dess sammansättning,
i viss mån kan betraktas som ett slags kommunal representation.

Med sänkningen af valbarhetscensus samt införande af arfvode
jämväl till Första kammarens ledamöter afsågs tydligen att bereda större
möjlighet åt de bredare lagren att låta sig representeras af de män de
helst önskade och som de anse bäst lämpade att företräda dess åsikter.

I samma mån som det bereddes den mindre bemedlade klassen
ökad möjlighet till inflytande på landstingsmannavalen, borde det äfven
beredts dem en liknande möjlighet att, utan att hänsyn till förmögenhetsförhållande
måtte inverka, i landstingen insätta de män de helst önska.))

Frågan om införande af arfvode åt landstingsmän har flere gånger
varit föremål för Biksdagens pröfning.

Vid 1880 års riksdag föreslog herr Olof Larsson i en inom
Andra kammaren väckt motion sådan ändring af landstingsförordningens
ifrågavarande § 24 — hvilken paragraf genom kungörelse af den 14
maj 1869 erhöll sin nuvarande lydelse —, att ett dagtraktamente af fem
kronor för hvarje dag, landstingsman vore närvarande vid landstinget,
skulle honom tillerkännas. I samband härmed yrkade motionären, att
resekostnadsersättningen skulle så tillvida nedsättas, att skjutslega skulle
beräknas icke efter två hästar utan endast efter en. Enligt motionärens
mening skulle det af honom framställda förslaget i det hela icke föranleda
ökad kostnad, men väl leda till ersättningens jämnare och rättvisare
fördelning landstingsmännen emellan.

I sitt med anledning af denna motion afgifna utlåtande anförde
lagutskottet, att om än medgifvas måste, att den till landstingsmännen
utgående reseersättningen understundom utfölle ojämnt i förhållande
till den verkliga kostnaden för inställelsen till landstingets möten, så
syntes dock denna ojämnhet, som i viss mån hade sin grund i själfva
förhållandenas natur, icke blifva i synnerlig grad förekommen genom
motionärens förslag. Den behållning, som på dåvarande reseersättning
någon gång kunde för den aflägset boende uppstå, svarade sannolikt i
många fall icke mot den större uppoffring i tid och olägenhet genom
längre frånvaro från hem och egna angelägenheters vård, som drabbade
honom i vidsträcktare mån än den nära boende. Enligt utskottets tanke
borde för öfrigt dagtraktamente lika litet framdeles som hittills tillerkännas
landstingsmännen. Utskottet fann nämligen en viktig garanti
för landstingsmannauppdragets riktiga utförande just ligga uti det
allmänna intresse, som borde kunna förutsättas hos dem, som erhölle
dylika förtroendeuppdrag, och med hvilket man för deras fullgörande

Utskottets

yttrande.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 8.

icke undandroge sig att vidkännas äfven någon obetydligare ekonomisk
uppoffring. På dessa grunder afstyrkte utskottet bifall till motionen.

Utskottets afstyrkande hemställan bifölls i bägge kamrarna utan
votering.

Frågan upptogs vidare vid 1898 års riksdag i en inom Andra
kammaren af herr S. Nordström m. fl. väckt motion, däri föreslogs,
bland annat, att landstingsman eller suppleant skulle åtnjuta, utom
resekostnadsersättning enligt gällande grunder, dagtraktamente med sex
kronor för hvarje dag, som han vid landstinget tjänstgjorde.

Detta förslag afstyrktes af lagutskottet, som därom yttrade, att
detsamma stode i strid med den allmänna grundsatsen i fråga om
kommunala förtroendeuppdrag, att nämligen desamma borde fullgöras
utan särskild ersättning; hvartill komme, att, såvidt utskottet kunnat
erfara, dittills ej yppats den ringaste svårighet att finna lämpliga personer,
villiga att utan ersättning för vistelsen vid landstinget åtaga sig
ifrågavarande uppdrag.

Bägge kamrarna biföllo utan votering utskottets afstyrkande hemställan.

Senast har frågan om dagtraktamente åt landstingsmän förekommit
vid 1907 års riksdag, då, i samband med den till Riksdagens pröfning
föreliggande frågan om omläggning af valen till landstingen, förslagom
arfvode af berörda slag framställdes i två särskilda inom Andra
kammaren väckta motioner.

I den ena hemställde herr Branting in. fl., att landstingsman eller
suppleant skulle af statsmedel åtnjuta, utom ersättning för resekostnad
enligt gällande grunder, i dagtraktamente tio kronor för hvar daglandstinget
vore samladt, äfvensom för resedagar till och från landsting.

I den andra föreslog herr Lindhagen m. fl., att landstingsman
skulle äga i g-odtgörelse för inställelse vid landstingets möte åtnjuta
dagtraktamente med sex kronor om dagen för den tid, som mötet
varade och som oundgängligen åtginge till resan fram och åter. Därjämte
hemställdes i sistnämnda motion om sådan ändring i fråga om
resekostnadsersättningen, att denna skulle beräknas efter skjutslega fölen
häst samt efter andra klassens vagn på järnväg.

Hvad det särskilda utskott, som erhöll berörda motioner till sig
hänvisade, i afgifvet utlåtande i anledning af dem anfört, därom har
motionären i sin ofvan intagna motivering erinrat.

Utskottets afstyrkande hemställan bifölls af bägge kamrarna.

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 8.

5

Såsom förestående historiska redogörelse visar, hafva de utskott,
hvilka vid skilda tillfällen haft att yttra sig i fråga om införande af
arfvode åt landstingsman, afstyrkt bifall till härom framställda förslag
under erinran, bland annat, att desamma stode i strid med den för vår
kommunala själfstyrelse utmärkande grundsatsen, att de kommunala uppdragen
såsom förtroendesysslor böra fullgöras utan ersättning för därmed
förenadt arbete. Riksdagen har också såsom af samma redogörelse framgår
vid samtliga tillfällen biträdt utskottens hemställan.

I förut afgifvet utlåtande (nr 7), i anledning af en vid innevarande
riksdag af herr Berggren väckt motion angående rätt för ordförande
i kommunalnämnd att uppbära godtgörelse för sitt arbete, har konstitutionsutskottet
redan anslutit sig till samma uppfattning. Ej heller med
hänsyn till nu föreliggande förslag finner utskottet hvad motionären i
sin framställning anfört gifva anledning att frångå en sålunda vid olika
tillfällen inom Riskdagen häfdad grundsats, och hemställer alltså,

att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1910.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910,

3 Sami. 6 Käft.

2

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande Kr 8.

Reservationer:

af herrar Staaff, af Callerholm, Beckman, Ericsson, Rer# och
Larsson, Indika ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen, i
anledning af förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t efter vederbörlig utredning måtte för Riksdagen
framlägga förslag till sådan ändring af § 24 i förordningen om landsting,
att skäligt dagtraktamente måtte för deltagande i landstings sammanträden
tillerkännas lands tingsmän och deras suppleanter;

af herrar Nyström., Uppström och Berger, mot viss del af motiveringen.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.