Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 4 mars 1910 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till § 51 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet.

Närvarande: herrar Staafl, Nyström, Östberg, Fahlbeck, Behm, Säve,

Uppström, Sjöholm, Berger, Clason, Bellinder, Jansson, af Callerholm,
Almqvist, Beckman, Ericsson, von Schéele, Berg, H. S. Hallin och
Larsson.

I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 82, har herr Berggren hemställt, att Riksdagen ville
besluta, att § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skulle
erhålla följande ändrade lydelse:

Vid kommunalnämndens sammanträden förer ordföranden protokoll
— — — — — — — — — — — — — —- — — — — —
vårdar nämndens handlingar och håller öfver dem register, allt med
den godtgörelse för hans besvär, skrifmaterialier, postporto samt skrifvare-
och räkenskapshjälp, som af kommunalstämman anslås.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Enligt stadgandet i § Öl af förordningen om kommunalstyrelse
på landet äger ordförande i kommunalnämnd att för utförandet af sina
åligganden ej uppbära annan ersättning ’än den godtgörelse för skrifmaterialier,
postporto samt skrifvare- och räkenskapshjälp, som af komik^.
titt Riksd. Prof. 1910. 3 Samt. 5 Höft. 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

innnalstämman anslås’. Kommunen saknar således laglig befogenhet
att tillerkänna honom ersättning för besvär och arbete, som följer med
uppdraget. Detta anses vara ett förtroendeuppdrag, och som sådant
bör det enligt den grundsats, som genomgår kommunallagarna, vara
oaflönadt.

Denna grundsats må hafva varit riktig vid tiden för kommunallagarnas
antagande, men är det näppeligen numera. Den arbetsbörda,
som nu livilar på ordföranden i kommunalnämnd, är ojämförligt större
än då. I ett stort antal kommuner har det gått därhän, att ordföranden
särskildt vissa tider af året dag efter dag är upptagen af kommunalt
arbete. Äfven om han använder sig af den skrifvare- och räkenskapshjälp,
hvartill han är berättigad, måste han icke desto mindre ägna en
betydlig del af sin tid däråt. Vid sådant förhållande kan knappast på
allvar sättas i fråga att påtvinga någon ordförandeskapet i kommunalnämnd
utan ersättning.

Den i kommunallagarna tillämpade grundsatsen, att kommunala
förtroendeuppdrag skola vara oaflönade, har också för länge sedan allmänt
frångåtts beträffande ordförande i kommunalnämnd. I de allra
flesta åtminstone större kommuner anslås numera medel till hans aflönande.
Det sker under något växlande form, i det att anslaget angifves
utgöra än aflöning åt ordföranden, iin ersättning för skrifvare- och
räkenskapshjälp, ehuru väl är känd!, att han ej begagnar sig af sådan.

Att kommunerna sålunda satt åsido kommunallagarnas tydliga
stadgande, har varit en tvingande nödvändighet. Ordförandeskapet i
kommunalnämnden är af den betydelse för kommunen, att det ligger
stor vikt på att därtill erhålla dugliga och lämpliga män. Med noggrant
iakttagande af berörda stadgande blefve följden naturligtvis den, att
kommunerna till skada för ett ordentligt och insiktsfullt handhafvande af
deras angelägenheter, ständigt nödgades byta om ordförande i kommunalnämnden,
för att nu icke tala om olämpligheten af att man vid
val af dylik ordförande ständigt måste hålla sig till inom kommunen
varande förmögnare personer, som hafva råd att utan ersättning offra tid
och krafter åt skötandet af förtroendeuppdraget.

Från hvilken sida saken än ses, synes stadgandet om ett aflönadt
ordförandeskap i kommunalnämnden numera vara olämpligt. Den invändningen
kan ju göras, att det ligger en viss fara nti att frångå kommunallagarnas
princip om oaflönade förtroendeuppdrag. Denna fara torde
dock vid närmare eftertanke befinnas vara ganska ringa eller ingen. Här
är ju endast fråga om ordföranden i kommunalnämnden. Dennes åligganden,
särskildt som han i regel tillika är ordförande i ffattigvårds -

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

3

styrelsen, äro af den besvärliga och kräfvande art, att något fikande
efter ordförandeskapet ej behöfver befaras. Därjämte lära kommunerna,
om man får döma efter deras hittills iakttagna förfarande, ej komma
att bestämma så stora ersättningsbelopp, att de i sig innebära något
lockande.

Som bär förut framhållits, har allmän praxis blifvit, att kommunalnämndens
ordförande, oaktadt det strider mot kommunalförordningens
tydliga föreskrift, erhåller skälig ersättning för sina besvär med skötandet
af de kommunens angelägenheter, som tillhöra hans uppdrag, och, då så
är, tyckes tiden vara mogen för att förordningen ändras till öfverensstämmelse
därmed.))

Frågan om rätt för ordförande i kommunalnämnd att uppbära ersättning
för sitt arbete var år 1900 föremål för Riksdagens pröfning. I en inom
Andra kammaren väckt motion föreslog nämligen herr A. Johansson i Möllstorp,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung!. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida icke sådan ändring af den i
motionen afsedda § Öl i förordningen om kommunalstyrelse på landet
kunde vidtagas, att ordförande i kommunalnämnd och fångvårdsstyrelse
måtte äga rätt att uppbära lön för sin tjänst, samt att härom aflåta förslag
till Riksdagen. Lagutskottet vid 1900 års Riksdag förklarade sig
icke kunna förorda bifall till motionärens förslag. Utskottet ansåg nämligen,
att förslagets antagande skulle på ett betänkligt sätt rubba den
princip, som genomginge vårt kommunala förvaltningssystem, att nämligen
de kommunala förtroendeuppdragen fullgjordes utan ersättning för
därmed förenadt arbete. Något praktiskt behof af den föreslagna förändringen
hade ej heller, såvidt utskottet kände, gjort sig gällande, och
det mötte i allmänhet ej några svårigheter att finna personer, villiga och
lämpliga att bekläda ordförandebefattningarna i kommunalnämnd och
fångvårdsstyrelse. Utskottets afstyrkande hemställan bifölls af båda
kamrarna utan votering.

Frågan om ersättning i allmänhet för kommunalt arbete upptogs
vid 1909 års Riksdag- i en af herr Tengdahl med flera instämmanden
vackt motion, däri yrkades, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära
utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till revision
af kommunallagstiftningen. Bland andra synpunkter, som vid ett sådant
revisionsarbete borde beaktas, framhöll motionären, att principen
om gratisarbete af kommunalmännen åtminstone såtillvida borde brjdas,
att kommunerna tillerkändes rätt att själfva afgöra, huruvida kommunala
uppdrag borde ersättas, och eventuellt äfven genom ett åläggande för

Utskottets
yttrande.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

större kommuner att betala för dylika uppdrag, respektive för vissa
uppdrag med drygare arbetsbörda. Lagutskottet, som i sitt i anledning
af nämnda motion afgifna utlåtande icke särskildt berörde frågan om
ersättning för kommunalt arbete, afstyrkte motionen under hänvisning
till de utredningar rörande vissa af de i motionen afsedda frågor på
den kommunala lagstiftningens område, som igångsatts dels af Stockholms
stad, dels af svenska stadsförbxmdet. I afgifven reservation hemställde
herr Lindhagen, att Eiksdagen i anledning af motionen ville
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och i
hvad mån organisationen af städernas förvaltning behöfde undergå revision,
samt för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i kommunalförfattningarna
för städerna, hvartill detta öfvervägande kunde
föranleda. Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan, Första kammaren
utan votering och Andra kammaren efter votering, därvid 103
röster afgifvits för utskottets och 81 röster för reservantens hemställan.

Konstitutionsutskottet delar de af lagutskottet vid 1900 års Riksdag
uttalade betänkligheter mot. att rubba den för vår kommunala själfstyrelse
utmärkande grundsatsen, att de kommunala uppdragen såsom
förtroendesysslor böra fullgöras utan ersättning för därmed förenadt
arbete. Då utskottet vidare icke kan finna, att afgörande praktiska
skäl för det i motionen framställda förslaget af motionären förebragts
eller eljes föreligga, kan utskottet icke förorda bifall till detsamma.
Utskottet kan i (ifrigt icke biträda den af motionären uttalade uppfattningen,
att ett godkännande af hans förslag icke skulle innebära någon
fara för framtida ytterligare afvikelser från principen, att kommunala
förtroendeuppdrag icke böra aflönas. Snarare torde med säkerhet kunna
förutsättas, att, därest förslaget bifölles, yrkanden icke skulle uteblifva
om ersättning för åtskilliga andra kommunala förtroendeuppdrag.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1910.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

5

Reservationer:

af herrar Staaff, Uppström, Berger, c?/ Callerholm, Beckman, Ericsson,
Berg och Larsson, som ansett, att utskottets yttrande bort hafva följande
lydelse:

Inom utskottet har blifvit upplyst, att inom ett afsevärdt antal af
rikets större landskommuner utbildat sig den praxis att åt ordförande i
kommunalnämnd under den i § 51 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse
å landet angifna titel skrifmaterialier, postporto samt skrifvare-
och räkenskapshjälp anslå godtgörelse till belopp, så högt tilltaget
att det faktiskt icke blott motsvarar berörda utgifter utan också innefattar
ersättning för med uppdraget förenade besvär och kostnader i
öfrigt, samt att ett dylikt tillvägagående äger rum i full och medveten
afsikt att bereda ordföranden särskild ersättning i och för själfva befattningens
utöfvande. Det synes utskottet icke vara lämpligt, att en dylik
praxis, som står i bestämd strid mot den våra kommunala författningar
undantagslöst genomgående princip, att kommunala förtroendeuppdrag
icke böra vara förenade med lön eller arfvode, får opåtaldt fortgå och
än vidare fastslås vid sidan om lagen. Men å andra sidan kan det icke
förnekas, att uppdraget såsom ordförande i kommunalnämnd särskild!
inom större kommuner kan vara förenad! med kännbar uppoffring af tid
och arbete äfvensom med direkta utgifter för resor och uppehälle utom
hemmet. Utskottet har därför ansett giltiga skäl föreligga till närmare
öfvervägande af frågan, huruvida, på sätt motionären ifrågasatt, den
praxis, som vid sidan af lagen vunnit rotfäste mångenstädes, borde
genom ändring i vedei’börande författning regleras. Innan författningsändring
i det af motionären afsedda syfte företages, torde det emellertid
först böra undersökas, i hvilken utsträckning det i motionen anmärkta
förhållande redan vunnit häfd, och därvid tagas i betraktande såväl
förhållandena inom olika delar af landet, som ock den inverkan, kommunernas
större eller mindre utsträckning och folkmängd kunna antagas
utöfva. En sådan ingående undersökning af beskaffenhet att utgöra
tillförlitligt underlag för frågans vidare bedömande är det dock gifvetvis
icke möjligt för utskottet att åstadkomma, utan torde verkställigheten
däraf lämpligast böra genom Kungl. Maj:ts försorg äga rum. Äfven
Bih. till Piksd. Prof. 1910. 3 Sami. 5 Käft. 2

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

har utskottet icke förbisett, att ett allmänt hållet stadgande, som lämnar
i kommunernas skön att utan all inskränkning anslå sådant arfvode,
hvarom nu är fråga, kan tänkas gifva anledning till missbruk, hvadan
kommunernas rätt torde böra i själfva författningen så begränsas, att nödiga
garantier mot dylikt missbruk stå att vinna; och torde utredning
härutinnan lämpligen ske i sammanhang med härofvan antydda undersökning.

Då frågan är att för viss kategori af kommunala förtroendemän
afvika från en eljes gällande, såsom regel utan tvifvel riktig grundsats,
är själfklart, att det ock bör komma under öfvervägande och utredning,
huruvida en sådan afvikelse må antagas medföra vidare konsekvenser
och i sådant fall hvilka.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Piksdagen, i anledning af herr Berggrens
förevarande motion, ville besluta att i skrifvelse till
Kung!. Magt anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
fullständigt utreda, huruvida och under hvilka villkor
det må kunna tillkomma kommun å landet att åt ordföranden
i kommunalnämnden anslå särskild godtgörelse för
med uppdraget förenade besvär och kostnader, samt
till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill den
sålunda skedda utredningen kan föranleda;

af herr von Schéele i fråga om motiveringen samt
af herr Nyström.

«

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.