Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 februari 1910 kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förhud mot annonsering
i tidning eller skrift rörande försäljning (tf
brännvin.

Närvarande: herrar Staaff, Nyström, Eahlbeck, Säve, Uppström, Sjöholm,
Berger, Bellinder, von Mentzer, Ekman, Björck, af Callerholm, Nilsson,
Beckman, Magnusson, von Schéele, Berg, Broomé, Gustafsson och
Zimdahl.

Uti en i Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 81, har herr Berggren hemställt, att Riksdagen ville
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida förbud mot annons eller tillkännagifvande i
tidning eller skrift om försäljning af brännvin bör införas i tr yck fri hetsförordningen,
samt för Riksdagen till grundlagsenlig behandling framlägga
det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t kan finna lämpligt.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Kändt är, hurusom innehafvare af rättighet till försäljning af
brännvin genom annonser i tidningar och tidskrifter söka öka sin omsättning
af spirituösa. Innehållet i dessa annonser är ofta sådant, att
allmänheten därigenom lockas till köp af dylika drycker. Bland dem,
som låta sig fångas af de lockande annonserna, befinner sig ett stort
antal unga män, hvilka på så sätt inledas på superiets farliga väg.
Otvifvelaktigt är, att, om sådan annonsering vore i lag förbjuden, skulle
det bidraga till superiets förminskning.

Att denna uppfattning är riktig, bekräftas af såväl brännvinsförsäljare
som nykterhetsvänner. De förra skulle naturligtvis ej underkasta
sig att år efter år utge dryga annonskostnader, om de ej åt erfarenhet
visste, att desamma väl betala sig genom ökad spritkonsumtion. Och
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 3 Sami. 2 Höft. (Nr 2.) 1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 2.

livad de senare angår ha de genom ofta gjorda framställningar till tidningsutgifvare
att hålla sina tidningars spalter stängda för s. k. bränn -vinsannonser, tydligen ådagalagt, hvilka åsikter de hysa därom. Rättvisligen
bör ock erkännas, att åtskilliga tidningsutgifvare, inseende det
fördärfbringande i dylika annonser, själfmant afstått från intagande af
sådana.

Förbud mot lockelse till handlingar, som kunna medföra människors
sedliga och ekonomiska ruin, äro ingalunda främmande för vår lagstiftning.
Så är stadgadt i kungl. förordningen angående försäljning af
brännvin den 9 juni 1905 § 5 mom. 2, att innehafvare af rättighet till
försäljning af brännvin ej må vid personligt besök eller genom ombud
hos annan än innehafvare af dylik försäljningsrättighet till salu utbjuda
brännvin eller upptaga beställningar därå till mindre belopp än 250 liter,
samt i § 3 mom. 12 tryckfrihetsförordningen, att inbjudningar till deltagande
uti inländskt lotteriföretag, som ej är tillåtet, äfvensom i utländskt
lotteri, äro belagda med böter.

G-ifvetvis har ett förbud mot annonsering om försäljning af brännvin
sin gifna plats i tryckfrihetsförordningen. Då denna förordning nu
är föremål för revision, synes därför lämpligt, att, om saken annars förtjänar
beaktande, därvid äfven tages under ompröfning, huruvida ett förbud
af ifrågavarande beskaffenhet bör intagas i tryckfrihetsförordningen.»

Utskottets

yttrande.

Motionären har till stöd för det framställda förslaget velat göra
gällande, att stadganden af likartad natur med det af honom afsedda
förbudet redan förekomme i vår lagstiftning. Han har i sådant hänseende
åberopat dels den i 5 § 2 mom. af gällande förordning angående
försäljning af brännvin förekommande bestämmelse, enligt hvilken innehafvare
af rättighet till försäljning af brännvin ej må å annan ort än
den, där han utöfvar sin försälj ningsrättighet, vid personligt besök eller
genom ombud hos annan än innehafvare af dylik försälj ni ngsrättighet
till salu utbjuda brännvin eller upptaga beställningar därå i mindre belopp
än 250 liter, dels ock stadgandet i § 3, 12:o, af tryckfrihetsförordningen,
enligt hvithet inbjudningar till deltagande uti inländskt lotteriföretag,
som ej är tillåtet, äfvensom i utländskt lotteri äro belagda
med böter.

Hvad först angår det senare stadgandet, må anmärkas, att detsamma,
vid jämförelse med den af motionären föreslagna bestämmelsen,
företer en väsentlig olikhet, därutinnan att det innefattar förbud mot
inbjudningar till deltagande i företag, som äro i lag förbjudna. Tillkommet
i anledning af en vid 1881 års Riksdag väckt motion, afsåg

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 2.

3

samma stadgande att undanröja en ofullständighet i då gällande lagstiftning
om förbud mot lotterier. Detta framgår af konstitutionsutskottets
öfver berörda motion afgifna utlåtande, däri det, beträffande
den föreslagna åtgärden att i tryckfrihetsförordningen införa förbud af
ifrågavarande innebörd, anföres, bland annat:

))En sådan åtgärd har dessutom synts utskottet så mycket mera
af behofvet påkallad, som därigenom en betänklig ofullständighet i
gällande lagstiftning skulle undanröjas. Enligt tryckfrihetslagen kan
nämligen hvad som i tryck lägges under allmänhetens ögon icke åtalas
annorlunda, än samma lag bjuder. En följd häraf är, att utbjudande
af lotter, hvilket i 1844 års kungl. förordning är belagdt med straff,
däremot för närvarande icke kan åtalas, om utbjudandet sker i tryck,
emedan tryckfrihetsförordningen för denna handling icke stadgar någon
ansvarspåföljd; men att samma handling, hvilken, begången under
annan form än i tryck, är straffbar, skulle under skydd af tryckfrihetslagen
vara fri från straff, kan ej vara förenligt med rättvisans kraf».

Att ifrågavarande stadgande betingats af och står i omedelbart samband
med en förbudslagstiftning, torde sålunda vara påtagligt. Därmed
synes vara gifvet, att den åberopade analogin med berörda stadgande icke
är af den natur, att den kan tjäna såsom stöd för motionärens förslag.

Det af motionären likaledes åberopade förbudet i fråga om utbjudande
af och upptagande af beställningar å brännvin innefattar ju, i likhet
med det af motionären ifrågasatta, en inskränkning, som rör rätten till
brännvinsförsäljning, och erbjuder såtillvida en påtaglig likhet med den
i motionen afsedda. Olikheten framträder dels däri, att den af motionären
tilltänkta inskränkningen är af långt mera ingripande art, dels
ock däri, att densamma måste fastställas genom grundlag. Med erkännande
af det behjärtansvärda i motionens syfte att vilja befrämja nykterheten,
kan utskottet dock icke förorda ett så kraftigt ingrepp i utöfningen
af en lagligen tillåten näring som det i motionen afsedda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 februari 1910.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 2.

Reservationer:

af herrar Ekman och von Schéele, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som finner motionens syfte mycket behjärtansvärdt och
möjligen kunna utan intrång på tryckfrihetens berättigade kraf i viss
mån tillgodoses, anser sig dock, då, enligt hvad utskottet har sig bekant,
frågan om en fullständig revision af gällande tryckfrihetslagstiftningför
närvarande är under handläggning inom justitiedepartementet genom
för ändamålet af Kungl. Maj:t särskilt tillkallade sakkunniga, och det
torde få antagas, att förslag till en dylik revision kommer att föreläggas
nästkommande års Riksdag, föranlåtet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.»

af herrar Beckman, Nilsson, Berg och Broomé, hvilka anfört:

Med fullt behjärtande af motionens syfte att motarbeta försäljningen
af rusdrycker, har det dock, icke minst med hänsyn till de
grundsatser, som för tryckfrihetsförordningen böra vara bestämmande,
synts oss olämpligt att i grundlag stadga förbud mot införande i tidningar
eller tidskrifter af ifrågavarande tillkännagifvanden rörande en
handtering, hvilken, beklagligtvis, icke ännu är i lag förbjuden.

STOCKHOLM, 1SA.AC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Ändring.

I konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 skall bland de såsom närvarande
antecknade herr von Mentzers namn utgå och herr Östbergs i stället införas.

Bih. till Riksd. Prof. 1910,

3 Sami

2 Höft.