Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om utförande
af en försöksundersökning rörande skogarna inom
viss del af landet. (l:a A.)

I en till Riksdagen den 4 april 1910 aflåten, till jordbruksutskottet
för förberedande behandling hänvisad proposition, nr 143, har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för utförande
af en försöksundersökning rörande virkestillgång och tillväxt m. in. af
skogarna i Värmlands län å extra stat för år 1911 anvisa ett förslagsanslag
af 60,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1910
af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna erforderlig
del af beloppet.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollsutdraget.

Under de senaste årtiondena har skogshandteringen i synnerhet Utskottet.
genom den storartade utvecklingen af träförädlingsindustrierna samt
exporthandeln med skogsprodukter, såväl oförädlade som förädlade,
kommit att i allt högre grad intaga den ledande ställning i vårt lands
näringsliv som med rätta tillkommer denna på landets måhända rikaste
naturtillgång grundade näring. Och då en del af nämnda industrier
ännu torde stå i begynnelsen af sin utveckling samt allestädes i landet
förspörjes ett vaknande intresse för skogarna, deras skötsel och tillgodogörande
och hvad därmed i öfrigt sammanhänger, torde med visshet
kunna antagas, att skogshandteringen ännu ej nått sin slutliga plats
i nationalhusliållningen. I mån som sålunda skogarnas betydelse för
Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 8 Sami. 37 Höft. {Nr 79.)

2 Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 79.

landets ekonomiska välfärd växer, i samma mån blir gifvetvis vikten
däraf större, att skogskapitalet handhafves på ett fullt rationellt sätt,
så att detsamma å ena sidan utnyttjas i så hög grad som från ekonomisk
synpunkt och för skogens föryngring kräfves, men å andra sidan
icke genom afverkningen förminskas. Angående grunderna för en sådan
rationell skogshushållning, huru densamma bör åvägabringas samt i
hvad mån brister i nyssberörda afseenden vidlåda den nuvarande skogshushållningen,
därom råda som bekant för närvarande vidt skilda meningar.
Annat torde förhållandet ej heller kunna blifva, så länge man,
såsom fallet nu är, saknar grundförutsättningen för att klarhet i dessa
spörsmål öfver hufvud taget skall kunna vinnas, nämligen en i möjligaste
mån tillförlitlig kännedom om skogarnas verkliga virkesmassa och
den årliga virkestillväxten såväl i landet i dess helhet som beträffande
dess särskilda delar. Visserligen hafva skogarna inom mer eller mindre
begränsade områden här och hvar i landet varit föremål för undersökningar
i syfte att utreda deras beskaffenhet i nämnda afseenden. Men
då dessa undersökningar verkställts för olika ändamål och enligt skilda
metoder, torde desamma få anses vara af förhållandevis ringa värde vid
bedömandet af frågan om skogskapitalets nuvarande storlek och afkastningsförmåga.
Af än mindre betydelse för frågan äro de uppskattningar
af hela landets skogstillgångar samt den årliga tillväxten och afverkningen,
som tid efter annan verkställts af enskilda, med skogsförhållandena
i landet visserligen väl förtrogna personer. Dessa uppskattningar,
som i större eller mindre grad, af brist på tillförlitliga uppgifter, grundats
på blotta antaganden, hafva nämligen ledt till sinsemellan så
olika resultat, att de endast ådagalägga behofvet af en sakkunnigt och
systematiskt utförd undersökning af landet i dess helhet såsom den enda
tillförlitliga utgångspunkten för en uppskattning af det befintliga skogskapitalet.

Med ofvan angifna uppfattning måste utskottet finna den vid
skogsvårdsstyrelsernas möte i december 1908 uppkomna frågan om eu
undersökning af landets skogar för utrönande af deras virkesmassa
och tillväxt m. in. af allra största betydelse såväl för landets ekonomiska
lif i allmänhet som särskildt för skogshushållningen.

I fråga om tillvägagångssättet vid en sådan undersökning har
utskottet funnit sig tilltaladt af det i förberörda statsrådsprotokoll
återgifna, af den vid skogsvårdsstyrelsernas nämnda möte för ändamålet
utsedda kommission utarbetade programmet därför. Som det emellertid
gifvetvis är af synnerligen stor vikt att, innan en undersökning af hela
landet beslutes, vinna erfarenhet, huru den undersökningsmetod, som

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 79.

3

därvid skulle tillämpas, verkar, finner utskottet det välbetänkt att, såsom
Kung! Maj:t nu föreslagit, till en början i försökssyfte utföra undersökningen
beträffande endast en del af landet. Genom en dylik försöksundersökning
gåfves dessutom tillfälle att fullständiga och ändra
metoden i de delar, där sådant kunde visa sig behöflig!

Den landsdel, Värmlands län, som föreslagits för försöksundersökningen,
synes utskottet därför väl lämpad med hänsyn till dess förstuga,
i länets sydliga delar med mellersta Sverige och i dess nordliga delar
med norra Sverige jämförliga beskaffenhet.

Beträffande planen för försöksundersökningen sådan densamma i
departementschefens yttrande i ärendet till statsrådsprotokollet framlagts
har utskottet icke funnit anledning till erinran. Ej heller har utskottet
något att erinra i afseende å den för undersökningen i fråga
beräknade kostnaden. Då denna gifvetvis ej kan på förhand fullt exakt
bestämmas, torde det vara lämpligt, att, såsom föreslagits, anslaget för
ändamålet, om sådant beviljas, i riksstaten upptages såsom förslagsanslag.

På grund af hvad sålunda anförts och då det synes utskottet
af vikt, att anslaget må kunna disponeras för undersökningens omedelbara
påbörjande, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kung], Maj:ts förevarande
proposition, må för utförande af en försökstmdersöhiing
rörande virkestillgång och tillväxt m. m. af
skogarna i Värmlands län å extra stat för år 1911 anvisa
ett förslagsanslag af 60,000 kronor med rätt för
Kungl. Maj:t att under år 1910 af tillgängliga medel
förskottsvis för ändamålet utanordna erforderlig del
af beloppet.

Stockholm den 3 maj 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Paulson, D. Persson och
grefve B. G. Hamilton icke deltagit i förestående ärendes behandling
inom utskottet.