Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 45.
1
Nr 45.
Ankom til! Kiksdagens kansli den 5 april 1910 kl. 2,so e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maf.t angående ordnande af kreditförhållandena för det
mindre och medelstora jordbruket m. in.
(I. A.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 123, har herr K. Karlsson i Mo föreslagit, att Riksdagen
ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag till ordnande af kreditförhållandena för det mindre oeh medelstora
jordbruket samt för detta ändamål ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett belopp af 10,000 kronor.
Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:
»För den jordbrukande befolkningen i många delar af vårt land
möter det ofta stora svårigheter att anskaffa nödigt kapital för att
hålla sig uppe i existenskampen. Dessa svårigheter i förening med
dess i sig själf vackra sträfvan att förvärfva sig och förbättra sitt jordbruk
hafva tvingat den att använda sig af utvägar, som framkallat
betänkliga missförhållanden. Så har framför allt i Korrland bruket att
skaffa sig lån medelst växlar tagit en utsträckning, som innebär uppenbara
vådor för en sund ekonomi och ofta ledt till fullständig ruin. Man
skaffar sig i denna form icke blott driftkapital, utan äfven medel till
jordförbättringar, nybyggnader och annat. Och mången har icke kunnat
inse faran, förrän det varit för sent. Ku har emellertid detta, att an
Bih.
till Rikscl. Prof. 1910. 8 Sami. 18 Höft. (Nr 45) 1
2
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 45.
vända sig af växlar, blifvit ett inrotadt missbruk, bvilket, som ofvan
framhållits, just förorsakats af svårigheterna att på annat sätt skaffa nödigt
kapital och som det därför fordras positiva åtgärder att aflägsna, i all
synnerhet som ett dröjsmål härutinnan också kan få betänkliga följder
för den själfständiga bondestammen i särskildt ifrågavarande landsända.
Den befolkningsgrupp det sålunda gäller bispringa, är icke enbart de mindre
jordbrukare, hvilkas fastigheter ligga inom det värdemaximum, som bestämts
för erhållande af egnahemslån, enär för dem redan mycket gjorts från
statens sida. Det är äfven och närmast för innehafvarne af så kallade
medelstora jordbruk som ett ingripande i och för ordnande af kreditförhållandena
är af nöden. Egnahemssträfvandena omfattas af befolkningen
med största intresse. Och de medelstora jordbruken äro eu af
de få former för egna hem, som kunna tillförsäkra sin brukare en någorlunda
säker utkomst. Men dessa medelstora jordbruk kunna ej komma
i åtnjutande af lån ur egnahemslånefonden, utan äro hänvisade till hypoteksföreningar,
privatpersoner eller banker. De bestämmelser, som gälla
för hypoteksföreningar, äro ej under nuvarande former särdeles lämpliga
och att få privatpersoner att ställa kapital till jordbrukares disposition
har varit rätt svårt och ofta förenadt med olägenheter på grund af de
uppställda, ofta ofördelaktiga villkoren. Det har sålunda endast återstått
bankerna som den enda utvägen.
Och om nu eu höjning af gränsen för lån af hypoteksföreningar
icke skulle kunna ifrågasättas, har jag tänkt, att en lånefond af staten
upprättades, ur hvilken under vissa betryggande villkor lån kunde lämnas
i syfte att skaffa vederbörande jordbrukare nödigt kapital. Detta skulle
kunna ordnas, utan att staten behöfde löpa någon afsevärd risk,
t. ex. genom kraftigt främjande af så kallade jordbrukskreditföreningar,
till hvilkas bildande ett beaktansvärdt förslag öfverlämnades den 1 december
1908 af kungl. landtbruksstyrelsen till Kungl. Maj:t, hvari anhölls om
proposition, att Eiksdagen ville för åren 1910—1919 till Kungl. Maj:ts
dispositiou ställa ett belopp af 10 miljoner kronor att såsom statslån
tilldelas sådana i och för lättare lånfång bildade föreningar, hvarvid
man dock måste se till att icke äfven där gränsen för lån af dessa sättes
för lågt för att af brukare å de medelstora jordbruken kunna anlitas.
Skulle förhållandena kunna ordnas äfven på annat fördelaktigt
sätt, är däremot ingenting att invända. Hufvudsaken är emellertid, att
något i det af mig angifna syftet blir gjordt.»
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 45.
3
Frågan om lättande af kreditförhållandena för jordbruket har under
den senare tiden vid flere tillfällen på grund af i ämnet väckta motioner
varit föremål för Riksdagens behandling, dock utan att hafva föranledt
någon Riksdagens åtgärd i själfva saken. Senast var frågan före vid
1906 års riksdag, då inom Andra kammaren motion väcktes om skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning angående lämpligaste
sättet att bereda jordbruket utväg att anskaffa erforderligt driftkapital
och att härvid särskild uppmärksamhet måtte ägnas småbrukets behof
samt om föreläggande för Riksdagen af de förslag, hvartill en dylik utredning
kunde gifva anledning. Det tillfälliga utskott, som i anledning
af denna motion afgaf utlåtande, förklarade sig dela motionärernas mening
om behofvet af den ifrågasatta utredningen, men då denna angelägenhet
genom af hushållningssällskapens ombud år 1903 fattadt beslut redan
gjorts till föremål för Kungl. Maj:ts ompröfning, fann utskottet en begäran
om utredning i saken jämväl från Riksdagens sida näppeligen
vara behöflig eller lämplig samt hemställde därför, att motionen icke
måtte till någon kammarens åtgärd föranleda. Detta blef ock kammarens
beslut.
Med anledning af hushållningssällskapens ombuds berörda hänvändelse
till Kungl. Maj:t har landtbruksstyrelsen sedermera afgifvit utlåtande
och förslag i ämnet — det af motionären omförmälda förslaget,
genom jordbruksdepartementet utgifvet af trycket under titel Landtbruksstyrelsens
förslag af den 1 december 1908 angående ordnande af kreditförhållandena
för det mindre jordbruket. Till grund för förslaget ligger
en för ändamålet verkställd ingående utredning, omfattande, bland annat,
yttranden från hushållningssällskapens förvaltningsutskott samt en utaf
en sommaren 1906 särskild! för studerande af det mindre jordbrukets
kreditförhållanden i Danmark utsänd sakkunnig person afgifven detaljerad
redogörelse i nämnda afseende. I sitt utlåtande har styrelsen uppmärksammat
de af motionären påpekade i vårt land rådande mindre tillfredsställande
förhållandena på ifrågavarande område äfvensom de af
honom antydda uppslagen att åstadkomma förbättring däraf; och ehuruväl
styrelsen själf angifver sitt förslag afse det mindre jordbruket, äro
förslagets bestämmelser så affattade, att däri inbegripes jämväl jordbruk
af storlek, motsvarande hvad i allmänhet torde afses med medelstort
jordbruk.
Frågan har alltså nyligen i den omfattning, hvari motionären betraktat
densamma, varit föremål för utredning. På grund häraf och då
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 45.
det är att hoppas, att Kungl. Maj:t, som allt fortfarande har frågan under
pröfning, så fort ske kan kommer att förelägga Riksdagen det förslag,
som kan föranledas af den utredning i ämnet, som sålunda redan verkställts
eller må komma att ytterligare föranstaltas, får utskottet hemställa,
att Riksdagen icke må bifalla herr K. Karlssons
ifrågavarande motion.
Stockholm den 5 april 1910.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1910.