tJordbruksutskottets Utlåtande Nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till Riksdagens kansli den 5 april 1910 kl. 2,30 m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om bildande af en
ny odling slånefond för kronotorpare i Västerbottens och
Norrbottens lån. /T . ,
(I. A.)
Uti en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion (ur 69) har herr E. F. Hellberg hemställt, att Eiksdagen ville besluta
att bemyndiga riksgäldskontoret att under år 1911 i mån af behof
tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst femtio tusen kronor för
att utgöra eu fond under benämning kronotorparnes nyodlingslånefond,
hvarur lån finge utlämnas under af Kungl. Maj:t godkända villkor åt
kronotorpare i Västerbottens och Norrbottens län.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
»Som bekant, hafva statsmakterna på initiativ af norrlandskommittén
inrättat en fond, afseende befrämjande af öfre Norrlands uppodling, den
s. k. norrländska nyodlingslånefonden. Den har under de få år, den funnits,
i afsevärd grad anlitats, särskildt inom Västerbottens län, och verkat
mycket godt.
Hushållningssällskapen fungera därvid, såsom kändt är, som låneförmedlare,
och det är ingalunda små risker, som dessa på så sätt ikläda
sig, i synnerhet som den borgen, som de olika låntagare prestera, ofta är
skäligen klen.
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott beslöt
också sistlidne sommar att ej utlämna lån för nyodlingar till andra än
sådana, som skälfva äga den mark lånet afser. Förhållandet är, enligt
hvad jag inhämtat, detsamma i Norrbottens län.
Att ett sådant förhållande dock är mindre lyckligt, är uppenbart.
Men å andra sidan ansågs detta ofvan nämnda beslut för mycket välbetänkt
såväl för hushållningssällskapets egen skull som ock för borgensmännens,
som i de allra flesta fall äro hemmansägare. Ty det har ansetts
för mycket begärdt, att hushållningssällskapet eller enskilda hemmansägare
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 8 Samt. 17 Höft. (Nr 44). 1
2
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 44.
skola ansvara för både att odlingen verkställes och att de för densamma
af staten utlämnade medel återbetalas, då de utlånats för odling af statens
egen mark.
Men hvad som å andra sidan kan sägas vara absolut säkert är, att
nog behöfde äfven skogstorparne få tillgång till billiga lån, för torpens
uppodlande.
Senaste Riksdag beslöt vissa förbättringar för kronotorparne. Det
bidrag af 500 kronor, som de förut bekommit först sedan torpet afsynats,
höjdes då visserligen till 750 kronor att numera utbetalas successivt af
staten genom domänstyrelsens försorg till dem, som fått rättighet att slå
ned sina bopålar på kronomark. Men denna godtgörelse, som utgår af
statsmedel, räcker, som bekant, knappast till bostad och nödiga åbyggnader,
och det är ej att förutsätta, att eu sådan person skall vara i tillfälle att
af egna medel bidraga något; jag tror, att det skall blifva mycket svårt
att framdraga exempel på sådana fall.
Emellertid bör, eller rättare sagdt måste, kronotorparen beredas
möjlighet att skaffa sig något rörelsekapital, om han skall lyckas slå sig
igenom och kunna lefva på sin torfva. Ett önskemål måste därför vara,
att äfven kronotorpare kunde beredas möjlighet att bekomma lån för nyodling,
ja, jag går så långt, att jag anser det vara ett lifsvillkor för dem.
Hvad som är säkert är, att något bör göras för att försöka hjälpa fram
äfven denna form för egnahemsanläggningar, som kallas kronotorp.
Därigenom att hushållningssällskapen i Västerbottens och Norrbottens
län icke anse sig kunna bevilja lån åt kronotorpare ur den norrländska
nyodlingslånefonden, har kronotorparen kommit i en sämre ställning än
andra jordbrukare; om kronotorparen skall kunna reda sig på sin torfva,
måste han beredas möjlighet att göra densamma grön; tidsandan går ju
numera också i den riktningen att söka bereda egna hem åt så många
som möjligt; och kronotorparen har nog sin mission att fylla, äfven han.
Men möjligheten till billiga lån för nyodlingar å torpen bör öppnas, och
detta anser jag skulle bäst ske därigenom, att en särskild fond bildades
enbart för detta ändamål.
Denna fond skulle stå under förvaltning af statskontoret. Lån från
fonden skulle utgå endast för nyodlingar å kronotorp, efter upprättad plan
och kostnadsförslag för odling, samt må ej utgå med högre belopp än
hälften af den beräknade kostnaden för nyodlingen, och under alla omständigheter
ej till mera än 500 kronor. Lånen utlämnas succesivt, t. ex.
med eu tredjedel vid utfärdandet af förbindelse å penningarna och arbetet,
eu tredjedel, när hälften af odlingsarbetet blifvit utfördt, samt återstoden,
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 44.
3
när bevis om detsamma» fullbordande lämnats. Detta för att göra den
risken för staten så ringa som möjligt, att penningarna användts för
torparens behof, utan att odlingen blifvit verkställd. Plan och kostnadsförslag
böra upprättas af i jordbruk kunnig person, och låneansökan med
dennes förord ingifvas till Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som förmedlar
lånet. Tillsyn och kontroll öfver att odlingen verkställes enligt
den upprättade planen utöfvas af jägmästare eller kronojägare, som äfven
utfärda de erforderliga intygen om arbetets fortskridande och fullbordande.
A lånet, som bör vara räntefritt åtminstone ett år efter medlens lyftande,
lämnas skuldförbindelse, men med de bestämmelser angående följderna af
försummelse att verkställa odling eller göra föreskrifna afbetalningar, som
af vederbörande må befinnas nödiga. Förbindelsen torde ock helst böra
vara sådan, att den äfven gäller eventuell ny innehafvare af torpet, då ju
genom lånet detsamma förbättrats och afkastningen höjts. Lånet löper med
tre procents ränta och årlig amortering, på samma sätt som lån ur norrländska
nyodlingslånefonden, och inbetalningarna upptagas å debetsedlarna.
Detta är några tankar om, huru det möjligen kunde och borde ordnas.
Men törhända finnes det ännu bättre sätt att lösa denna viktiga fråga;
erfarenhet och tillräcklig sakkunskap lära nog finnas att tillgå hos våra
vederbörande.»
Med de i motionen omförmälda kronotorparna torde afses innehafvare Utskottet.
af sådana lägenheter, som upplåtits enligt kung!, skrifvelsen till domänstyrelsen
den 29 maj 1891 angående upplåtande af odlingslägenheter å
kronoparker i Norrbottens län, kungl. kungörelsen den 27 maj 1904
angående upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens
och Norrbottens län samt kungl. kungörelsen den 18 juni 1909 angående
upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de
sex nordligaste länen. Enligt nämnda kungl. skrifvelse voro dessa upplåtelser
hufvudsakligen att betrakta såsom ett medel för åstadkommande af
förbättrad vård af kronoskogarna, hvarest lägenheterna, de s. k. skogstorpen,
förlädes. Sålunda var för skogstorparen stadgad viss skyldighet att utföra
bevakningstjänst och, mot skälig ersättning, andra å skogen erforderliga
arbeten efter vederbörande skogstjänstemans anvisning. I de senare författningarna
modererades af vissa anledningar upplåtelsevillkoren, så att
stadgandet om skyldighet för lägenketsinnehafvaren att åt kronan utföra
arbete å skogen borttogs. Till grund för upplåtelserna — äfven för dem
enligt sistnämnda kungörelse — låg dock alltjämt en sträfvan att å skogarna
bereda tillgång å för deras skötsel och vård nödig arbetskraft. I
öfverensstämmelse härmed torde en icke oväsentlig del af ifrågavarande
4
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 44.
lägenhetsinnehafvares inkomster härflyta från skogsarbetet. Deras ställning
som jordbrukare torde därför icke kunna anses vara sådan, som
motionären synes hafva uppfattat densamma, nämligen att de skola »kunna
lefva på sin torfva», utan torde i åtskilliga afseenden förefinnas en väsentlig
skillnad mellan dem och de norrländska jordbrukare, som uteslutande
ägna sig åt jordbruket, så icke minst beträffande behofvet af nyodlingslån.
I alla händelser torde lägenhetsinnehafvarnes lånebehof icke vara af den
betydelse, motionären uppgifver. Och detta så mycket mer som de för
anläggandet af sina lägenheter erhålla, utan återbetalningsskyldighet, eu i
penningar utgående odlingshjälp, hvilken enligt sistberörda kungörelse
höjts till 750 kronor. I fråga härom yttrar motionären, att »denna godtgörelse,
som utgår af statsmedel, räcker, som bekant, knappast till bostad
och nödiga åbyggnader». Visserligen har utskottet, då nyssnämnda kungörelse
ännu gällt endast kort tid, för sin del icke kunnat bilda sig något
på erfarenhet grundadt omdöme i berörda afseende. Men då lägenhetsinnehafvaren
äger att å skogen kostnadsfritt taga behöfligt virke till lägenhetens
åbyggnader och nödiga hägnader äfvensom gagnvirke till öfrig!
husbehof samt han väl själf bör utföra det för lägenhetens bebyggande
och uppodlande nödiga arbetet, torde enligt utskottets förmenande den
kontanta odlingshjälpen förslå jämväl till utförande af så mycket odlingsarbete,
att den af motionären åstundade nyodlingslånefonden icke kan anses
vara af behofvet påkallad.
På grund af hvad sålunda anförts och då, enligt hvad utskottet har
sig bekant, statsbidrag för utförande af odlingsföretag å lägenheter af nu
ifrågavarande slag beviljats från norrländska afdikningsanslaget, hvadan
alltså innehafvarna af sådana lägenheter icke, såsom motionären synes antaga,
äro uteslutna från möjligheten att, utöfver odlingshjälpen, af allmänna
medel erhålla understöd för nyodlingar, får utskottet hemställa,
att Riksdagen icke må bifalla herr Hellbergs förevarande
motion.
Stockholm den 5 april 1910.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 44.
5
har anmälts
lund och S.
Reservation
af herrar G. Jansson, grefve It. G. Hamilton, G. A. E. KrönLinders,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen, i anledning af herr E. E. Hellbergs
förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
och i hvilken form innehafvare af sådana odlingslägenheter,
som afses i kungl. skrifvelsen till domänstyrelsen
den 29 maj 1891 angående upplåtande af odlingslägenheter
å kronoparker i Norrbottens län, kungl. kungörelsen
den 27 maj 1904 angående upplåtande af odlingslägenheter
å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län samt kungl. kungörelsen den 18 juni 1909 angående
upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker och
öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen, må kunna
komma i åtnjutande af lån af statsmedel för uppodling
af lägenheterna, samt därefter för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill utredningen må föranleda.
Bill. till likså. Prof. 1910. 8 Samt. 17 Hatt.
2