Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 febr. 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om kostnadsfri utstämpling
af till försäljning afsedt virke inom skyddsskogsområde.
(2. A.)

I en inom Andra kammaren vackt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling öfverlämnad motion (nr 68) har af herr J. Ström i Transtrand
in. fl. hemställts, att Riksdagen måtte besluta sådan ändring eller sådant
förtydligande af § 1 i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar, att
ägare till skog och skogsmark inom skyddsskogsområde måtte kostnadsfritt
få utstämpladt där befintligt och för försäljning afsedt virke.

Till stöd för sin hemställan hafva motionärerna anfört följande:

>,I lagen af den 24 juli 1903 angående skyddsskogar heter det i 1 §,
»att annan utverkning än till husbehof må äga rum ondast efter utsyning,
som på statens bekostnad af skogsstatens tjänstemän verkställes».
Denna bestämmelse har hittills tolkats så, att ersättningen till jägmästaren
skall utgå af statsmedel, men jordägaren själf vidkännas kostnaden för
nödig handtlangning. Denna kostnad blir i de flesta fall ganska kännbar
för jordägaren, enär flere man måste biträda vid förrättningen, som
annars skulle taga jägmästarens tid alltför länge i anspråk. Lagbestämmelsen
i detta fall har emellertid tolkats så, att utsyning visserligen skall
vara för jordägaren afgiftsfri, men icke utstämpling af träden. Oss synes
emellertid utsyning icke kunna göras på annat sätt än medelst de särskilda trädens
utmärkande, d. v. s. stämplande; ty, på annat sätt förfaret, blefve det
omöjligt att efteråt kontrollera afverkningen, såsom omfattande endast ti 11-latna träd. Tolkningen af § 1 att sålunda skilja mellan utsyning och
utstämpling synes därför oriktig och jordägaren alltså vara berättigad erhålla
kostnadsfri utstämpling af de träd, som han på sitt inom skyddsskogar
belägna skifte äger att för afsalu uttaga.

Då skogsägaren dessutom lider eu afsevärd inskränkning i dispositionsrätten
af sitt inom skyddsskogsområdet belägna skogskifte, och det i
väsentlig del för att befrämja äfven det allmännas bästa, bör han åtminstone
vara befriad från betydande extra utgifter för att tillgodogöra sig
endast en del fullmogna träd, under det eu annan skogsägare, hvars skogsBih.
till Riksd. Prof. 1910. 8 Sami. 6 Käft. (Nr 21.)

2

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 21.

Utskottets

yttrande.

mark kanske är angränsande, men liggande utom skyddsskogsområdet, utan inskränkning
helt disponerar alla: ty för så vidt skydsskogen skall motsvara
sitt ändamål, måste ovillkorligen på ett skyddsskogsområde ock synnerligast
vid fjällgränsen många för afverkning mogna träd af ägaren vid drifningar
kvarlämnas till skydd för den uppväxande skogen ock till gagn således
ej Mott för det skiftet, utan på samma gång äfven för andra, som
icke kesväras af sådana inskränkningar.

Hade skogen ock skogsmarkens gradering ock därpå grundad fördelning
af skogsskiften joi’dägarna emellan skett efter skyddsskogslagens tillkomst,
så att nödig känsyn vid storskifte eller laga skifte kunnat tagas
till denna omständighet, så kade ingen orättvisa drakkat den ägare, som
fått sitt skifte utlagdt inom skyddsskogsområdet; men när så icke är förkållandet,
utan den skogstrakt, som efteråt fallit inom skyddsskogsområdet,
vid allmänt skifte tilldelats utan inskränkning i rätten att få använda allt
därinom befintligt gagnvirke, då bör ägaren åtminstone icke drabbas af
ytterligare extra kostnader för att kunna tillgodogöra sig hvad kan numera
enligt lagen om skyddsskogar äger rätt att uttaga.»

Genom ofvannämnda lag den 24 juli 1903 angående skyddsskogar
kar i det allmännas intresse till skydd mot flygsandstält ock fjällgränsens
nedgående gjorts den afsevärda generella inskränkning i enskildes
dispositionsrätt öfver dylika skogar, att annan afverkning än till kusbekof
får äga rum endast efter utsyning af skogsstatens tjänstemän. För att
inskränkningen icke skulle blifva alltför betungande för skogsägarna kar
emellertid stadgats, att utsyningen skulle ske på statens bekostnad.

Såsom motionärerna anfört, kar sistnämnda stadgande vid tillämpningen
tolkats sä, att visserligen utsyningen men däremot icke stäm,plingen
af träden skulle vara för jordägaren afgiftsfri.

Hetta framgår ock af ett af Ivungl. Maj:t. den 11 maj 1906 afgjordt
ärende, däri följande förekommit:

Två skogsägare, som efter kungörelse af länsstyrelsen i Jämtlands län
fingo inställa en pågående afverkning å områden, kvilka enligt kungörelsen
skulle anses såsom skyddsskogsområden, tillkandaköllo vid en sedermera på
deras begäran af skogsstatstjänstemän verkställd utsyning nödigt kandtlangningsmanskap.
Under åberopande af 1 § i skyddsskogslagen begärde skogsägarna
därefter kos Kungl. Maj:t ersättning för kandtlangarnas aflöning.

I anledning af denna ansökning yttrade på grund af remiss nämnda
länsstyrelse, att ordalagen i nyssnämnda § innefattade en ovillkorlig bestämmelse
därom, att hela utsyningskostnaden skulle gäldas af staten, således
icke blott den ersättning, som tillkomme vederbörande skogstjhus tern än,

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 21.

3

utan äfven förekommande kostnader för den handtlangning, som nämnda
tjänstemän ansåge sig behöfva och om hvars anskaffande det syntes åligga
dem att draga försorg. Enär utsyningen ej vore fullbordad därmed, att
skogstjänstemannen utpekade de träd inom skyddsskogsområdet, som finge
afverkas, utan dessa träd också måste för kontrollens skull förses med ett
särskild! märke, hvartill haudtlangningsmanskap erfordrades, men af de
betänkanden och framställningar, som föranledt lagens utfärdande, icke
syntes framgå, att en fördelning af utsyningskostnaden mellan staten och
skogsägaren varit af lagstiftaren åsyftad, kunde länsstyrelsen icke finna
annat än att skogsägarna hade fullt fog för sitt yrkande.

Domänstyrelsen som jämväl hördes i frågan, hade däremot en annan
uppfattning. Under framhållande att frågans afgörande i ena eller andra
riktningen skulle i betraktande af den stora mängden af utsyningstagare å
skyddsskogarne medföra vidtgående följder, gjorde styrelsen gällande en
bestämd skillnad mellan de två begreppen utsyning och stämpling. Detta
skulle framgå bland annat ur § 19 i instruktionen för skogsstaten den 29
november 1889 samt §§ 46 och 49 i förordningen den 26 januari 1894
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

I detta afseende anförde domänstyrelsen vidare, att i kungl. brefvet
den 29 november 1889 angående ny reglering af skogsstaten m. m.
omförmäldes utsyningsafgifter såsom bestående i vissa afgifter för hvarje
åt därtill berättigad å t. ex. kronohemman, nybygge och skattehemman
med inskränkt dispositionsrätt öfver skogen utsynadt bjälk- eller sågtimmerträd,
men att därförutom nödig handtlangning skulle enligt § 56 mom.
1 i 1894 års förberörda skogsförordning bekostas af utsyningstagaren.
Äfven i den samtidigt med skyddsskogslagen utfärdade förordningen angående
åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom
Västerbottens och Norrbottens län gjordes åtskillnad mellan utsyning och stämpling.
Utsyning eller åtgärden att utvisa, hvad som finge afverkas, utfördes af
skogstjänstemannen själf och erfordrade icke handtlangning, hvaremot till
stämplingen, vid hvilken de utsynade träden åsattes märken medels stämpelhammare,
tydligtvis behöfdes manskap; och det vore kostnaden för aflönande af
detta stämplingsmanskap, hvarom i ärendet vore fråga. Då § 1 af skyddskogslagen
innehölle, att utsyning skulle verkställas på statens bekostnad af skogsstatens
tjänstemän, borde detta endast innebära, att staten bekostade ersättningen
till dessa tjänstemän, men icke att staten bekostade jämväl den
till stämplingen erforderliga handtlangningen; och som domänstyrelsen därföre
ansåge, att ansökningen saknade stöd i lagen, afstyrkte styrelsen
bifall till densamma.

4

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 21.

I öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen sålunda hemställt, fann
Kungl. Maj:t icke skäl bifalla ansökningen.

Enligt utskottets uppfattning var vid skyddsskogslagens tillkomst
afsedt att gifva lagen en sådan affattning, att kostnaderna för de ur kontrollsynpunkt
erforderliga åtgärderna vid hushållningen med skyddsskogarna
skulle helt och hållet gäldas af staten. Af ofvan anförda fall framgår
emellertid, att den gifna lagbestämmelsen i ämnet blifvit föremål för olika
tolkning af myndigheterna, i det att domänstyrelsen gjort skillnad mellan
olika slag af sådana kontrollåtgärder, hvilken uppfattning vunnit KungL
Maj:ts godkännande, men en länsstyrelse ansett att lagens uttryck icke
innebure en dylik åtskillnad. Då det synes vara öfverensstämmande med
billighet och rättvisa, att de enskilda skogsägarne ej drabbas af kostnader
för kontrollåtgärder, som föreskrifvits uteslutande i det allmännas intresse,
är enligt utskottets mening en förtydligande ändring af lagen uti ifrågavarande
hänseende erforderlig.

Utarbetandet af förslag härtill, som motionärerna ansett böra ankomma
på utskottet, torde emellertid lämpligen böra öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr J. Ströms
m. fl. ifrågavarande motion, må i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
af lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar,
att den skogsägare däri medgifna frihet från kostnad
för utsyning äfven må omfatta kostnad för stämpling.

Stockholm den 18 februari 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Reservation

af herrar A. T. Odelberg, P. Paulson, Aaby A. W. Ericsson, P. O. hunden,
N. Persson, C. G. Barthelson och A. Magnusson, hvilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

att herr J. Ströms m. fl. ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

O. L. Syanbäcks Boktryckeri, Stockholm 1910.