Bankoutskottets Utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till Riksdagens kansli den 4 mars 1910, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning
om höjning af anslaget till arfvoden åt e. o.
tjänstemän och vaktmästare i riksgäldskontor et.
I en den 24 nästlidne januari till bankoutskottet aflåten skrifvelse hafva
fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt, att bankoutskottet behagade föreslå
Riksdagen, att det i 70 § af nu gällande reglemente för riksgäldskontoret
anvisade anslaget till arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän och vaktmästare
samt till belöning för extra arbeten må, räknadt från och med innevarande
år, bestämmas till 11,000 kronor.
Till stöd för detta förslag hafva fullmäktige anfört följande:
»Enligt 70 § af det för riksgäldskontoret nu gällande reglementet äga
fullmäktige att till arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän och vaktmästare
samt till belöning för extra arbeten använda 8,000 kronor årligen. Detta
anslag, som allt sedan år 1894 utgått med oförändradt belopp, har mer
och mer visat sig vara för sitt ändamål otillräckligt. Under den tid, som
förflutit efter nämnda år, har endast eu ny ordinarie tjänst, nämligen en
kammarskrifvarebefattning, inrättats i riksgäldskontoret, men göromålen
hafva däremot ökats högst betydligt. Till belysning häraf vilja fullmäktige
endast meddela, att riksgäldskontorets obligationsskuld utgjorde
vid 1894 års slut kr. 293,151,386: 93
o»_ 1909 » » » 529,524,110: 22
samt att antalet årligen förfallande räntekuponger utgjorde under år 1894
470,944 st. och uppgår för de vid 1909 års slut utelöpande obligationerna
till 1,375,870 st.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (Nr 8.)
1
2
Banhoutslcottets Utlåtande Nr 8.
Såsom häraf framgår, har antalet årligen förfallande kuponger ökats i
långt högre grad än obligationsskulden, hvilket varit beroende af att för
de statslån, som under de senare åren, nämligen allt sedan 1894, upptagits
till sammanlagdt belopp af mer än 200 miljoner kronor, obligationer
å hufvudsakligen mycket låga valörer blifvit i enlighet med långifvarnes
önskan utfärdade. Det tidsödande arbete, som kräfves för granskning och
bokföring af de år för år i allt större mängder inkommande förfallna
kupongerna, har till en mycket väsentlig del blifvit utfördt af extra ordinarie
tjänstemän, och för framtiden måste detta i ännu högre grad blifva fallet,
emedan en af de ordinarie kaminarskrifvarna, som förut hufvudsakligen
varit sysselsatt med dylikt arbete, numera måste tagas i anspråk för bestridande
af vissa revisionsgöromål, livilka i följd af arbetsbördans stegring
på andra områden icke vidare kunna medhinnas af vederbörande förste
revisor. Denna förändrade anordning bidrager i sin mån att öka behofvet
af en förstärkning af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen, en förstärkning,
som emellertid redan förut visat sig vara erforderlig af den anledningen,
att kuponggranskningen icke kunnat verkställas så skyndsamt
som önskligt varit och god ordning fordrar. För större sändningar af i
utlandet inlösta kuponger, livilka sändningar stundom kunnat omfatta
inemot 200,000 kuponger hvardera, har det sålunda i flera fall måst draga
en tid af fyra å fem månader eller till och med mera, innan alla kupongerna
blifvit granskade och bokförda samt kvitto däröfver kunnat tillsändas vederbörande
utländska bankinrättning.
För en, på sätt ofvan framhållits, behöflig ökning af den extra ordinarie
tjänstemannapersonalen lämnar emellertid det nuvarande anslagsbeloppet
ej någon tillgång, detsamma har nämligen visat sig vara väl knappt
redan för att åt de nu anställda e. o. tjänstemännen bereda en nöjaktig
godtgörelse. I sådant afseende må nämnas, att de högsta arfvoden, som
under sistlidet år kunnat utgå af anslaget, belöpa sig till i afrundade tal
2,000 och 1,900 kronor, livilka arfvoden tilldelats de två äldste e. o.
tjänstemännen, livilka varit anställda i riksgäldskontoret, den ene under mer
än åtta och den andra under mer än sju år. För öfriga e. o. tjänstemän
hafva arfvodena från anslaget belöpt sig till 1,300 å 1,500 kronor för
tjänstgöring under hela året. Visserligen hafva de e. o. tjänstemännen
härutöfver haft någon inkomst genom vikariat under semester och vid andra
ledigheter, men den godtgörelse, de på det hela bekommit för sitt arbete,
måste dock särskilt med hänsyn till nuvarande höga lefnadskostnader anses
vara väl låg.
För att åt riksgäldskontoret bereda den ökade arbetskraft, som, enligt
BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 8.
3
livad ofvan framhållits, redan under den närmaste tiden är af behofvet
pakallad, äfvensom för att i någon mån förbättra de e. o. tjänstemännens
ställning, anse fullmäktige erforderligt, att ifrågavarande anslag höjes med
3,000 kronor eller sålunda till 11,000 kronor, och är det, såsom af den
lämnade redogörelsen torde framgå, önskvärdt, att denna förböjning inträder
redan med innevarande år.»
Hvad fullmäktige sålunda anfört har synts utskottet beaktansvärdt,
och får utskottet i anledning däraf föreslå,
att Riksdagen må besluta, att det i § 70 af nu
gällande reglemente för riksgäldskontoret anvisade anslaget
till arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän och
vaktmästare samt till belöning för extra arbeten må,
räknadt från och med innevarande år, bestämmas till
11,000 kronor.
Stockholm den 25 februari 1910.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.