Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
1
Nr 6„
Ankom till Biksdagens kansli den 4 mars 1910 kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående förslag till ändringar i aflöningsstaten för
riksbanken m. m.
Do.
Fullmäktige i riksbanken hafva den 20 januari 1910 till utskottet af- «?•
låtit följande framställning: uppförande
o Q a ordinarie
tt. n stat af vissa
»Vid ötverlämnandet till bankoutskottet vid 1907 års riksdag af full- sfversiatsmäktiges
förslag till nu gällande aflöningsstat för riksbanken meddelades/7™8*6’’ m'' m''
att fullmäktige samma år beslutit att vid hvartdera af angifna IG stycken
af de i grupper indelade afdelningskontoren inrätta en tjänst öfver stat
i registrators- och bokhållaregraden.
Anledningen härtill var, att en del arbete, som bort omhänderhafvas
af mera fast anställda tjänstemän, måst förrättas af extra ordinarier.
Fullmäktige ville dock ej för det dåvarande föreslå öfverförande på
ordinarie stat af en eller flera sagda tjänster utan önskade, innan sådant
gjordes, vinna någon tids erfarenhet om den fortfarande behöfiigheten af
tjänsterna.
Ingen af dessa tjänster har hittills kunnat indragas, och utan tvifvel
komma de alla att till följd af riksbankens ökade verksamhet fortfarande
blifva behöfliga.
Detsamma torde gälla äfven för de efter ofvannämnda tid inrättade
öfverstatstjänsterna, nämligen under år 1908 en i första och en i andra
graden vid hvarje af kontoren i Göteborg och Malmö samt under förlidet
år en tjänst i registrators- och bokhållaregraden vid Uppsalakontoret.
Utom förenämnda tjänster är vidare vid Göteborgskontoret sedan
medlet af år 1907 för åstadkommande af bättre bevakning inrättad en
Bih. till Riksd. Prot. 1910. G Sami. 1 Afd. 6 Höft. (Nr 6.) 1
2
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
husdrängssyssla öfver stat, hvilken, enligt fullmäktiges förmenande, icke
heller kan undvaras.
Då de öfver stat anställda hafva samma åligganden och ansvar som
bankens ordinarie funktionärer i motsvarande grader, och banken allt fortfarande
är i behof af deras tjänster, lär billigheten kräfva, att de beredas
samma förmåner och tryggade ställning som deras uti ordinarie tjänst
varande kamrater åtnjuta.
Alla öfver stat anställda uppbära för sina befattningar lön och tjänstgöringspenningar
i likhet med fast anställda, hvadan den ökade kostnad,
som banken skulle få vidkännas för de ifrågavarande öfverstatstjänsternas
öfverförande på ordinarie stat, inskränker sig till ålderstillägg å lönen
och arfvoden till vikarier under semester.
Utöfver hvad nu anförts i afseende å öfverstatstjänsterna vilja fullmäktige
erinra om den till förliden Riksdags bankoutskott af tjänstemännen
i registrators- och bokhållaregraden gjorda framställningen om
utsträckt semester. Beträffande denna framställning anförde fullmäktige
i sitt däröfver till utskottet afgifna yttrande, att framställningen syntes
fullmäktige böra bedömas i sammanhang med frågan om öfverflyttande af
vissa öfverstatstj änster på stat.
Denna semesterfråga lärer således nu böra upptagas till pröfning.
Enligt gällande bestämmelser äga tjänstemännen i registrators- och
bokhållaregraden under de första fem åren efter det de vunnit ordinarie
anställning endast rätt till 15 dagars semesterledighet årligen och först
från och med sjätte året efter det, hvarunder de blifvit ordinarie, likställas
de med tjänstemännen i lägsta graden vid hufvudkontoret samt
kontoren i Göteborg och Malmö och få åtnjuta en månads semester.
Grunden till denna olikhet i afseende å semesterrätt torde hufvudsakligen
vara den, att tjänstemännen i lägsta graden vid de mindre kontoren
anses i allmänhet blifva ordinarie vid helt unga år och att de därför till
en bör] an hafva mindre behof af hvila.
Då emellertid extra ordinarietiden åtminstone hittills tenderat till att
blifva ganska lång, innan befordran till fast tjänst kan vinnas, och förutvarande
öfverstatstjänstemän icke äga att efter sin befordran till ordinarie
tjänst för semester räkna sig till godo sina förordnanden öfver stat, anse
fullmäktige, att de ifrågavarande tjänstemännens önskan i afseende på
semesterledighet i någon mån bör tillmötesgås. Detta torde lämpligen
ske på så sätt, att antalet tjänsteår såsom ordinarie för rätt till en månads
semester sänkes från nuvarande fem till tre, eller samma tid som i aflöningsstaten
för tjänstemännen i lägsta graden är bestämd för erhållande
af första ålderstillägget å lönen. En månads semester skulle då kunna er
-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
3
hållas från och med fjärde året efter det, hvarunder registratorer och bokhållare
vid de mindre kontoren vunnit ordinarie anställning. Denna förmån
kan beredas de ifrågavarande tjänstemännen utan någon nämnvärd
ökning i kostnaden för riksbanken.
På de skäl, som nu angifvits beträffande såväl öfverstatstjänsternas
öfverflyttande på stat som tjänstemännens i registrators- och bokhållaregraden
på sin tid gjorda framställning om utsträckt semester, få fullmäktige
hemställa, att utskottet ville hos Riksdagen föreslå,
dels att följande öfverstatstjänster måtte varda å ordinarie stat uppförda,
nämligen: 1 tjänst i andra och 1 i första graden vid hvardera af
kontoren i Göteborg och Malmö, respektive 2 och 2, 1 tjänst i registrators-
och bokhållaregraden vid kontoren i Falun, Galle, Halmstad, Härnösand,
Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå, Nyköping,
Sundsvall, Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg och Västerås, tillsammans
17, samt 1 husdrängssyssla vid kontoret i Göteborg,
dels sådan ändring åt § 70 bankoreglementet, att tjänstemännen i
registrators- och bokhållaregraden vid de i grupper indelade afdelningskontoren
äga åtnjuta en månads semester från och med fjärde året efter
det, hvarunder de vunnit ordinarie anställning i riksbanken.»
Hvad först angår förslaget att på ordinarie stat uppföra de ofvan
angifna öfverstatsbefattningarna, innebär detta visserligen en ganska afsevärd
tillökning i den aflöningsstat, som ej längre än sedan 1908 års ingång
varit tillämpad för riksbanken. Men denna tillökning är till större
delen egentligen endast skenbar, då de allra flesta af de ifrågavarande
tjänsterna inrättats redan år 1907, eller samma år som den nya aflöningsstaten
antogs af Riksdagen. Någon vidare stegring af riksbankens utgifter
torde, enligt hvad af fullmäktige framhålles, ej heller behöfva befaras
som följd af förslagets genomförande, eftersom samtliga befattningarna
redan aflönas efter enahanda grunder, som gälla för ordinarie inom motsvarande
grader, allenast med den skillnad, att öfver statstjänsterna
icke medföra rätt till ålderstillägg eller semester. Ökningen i kostnaden
inskränker sig sålunda till de utgifter, som förorsakas af att nyssnämnda
förmåner utsträckas till de ifrågavarande befattningshafvarna. Däremot
inträder med dessas öfverförande på ordinarie stat skyldighet för dem
att erlägga stadgade pensionsafgifter, hvarigenom utgiftsökningen i viss
mån uppväges.
Därtill kommer, att, äfven om till följd af den förändrade ekonomiska
ställningen riksbankens omsättning under den senaste tiden utvisat en viss
nedgång, så lärer ändock någon inskränkning i personalen svårligen kunna
Utskottets
yttrande.
4
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
genomföras såväl på grund däraf, att den antydda nedgången i omsättningen
torde få anses endast tillfällig, som ock särskildt i betraktande af
den ökning i göromål, som vållas af öfverflyttningen på riksbanken af vissa
delar utaf statsverkets kassarörelse. I sammanhang med landtränteriernas
indragning vid 1909 års ingång har länsstyrelsernas kassarörelse tillika med
den ränterierna förut åliggande växling öfverflyttats på riksbankens skilda
kontor i residensstäderna, hvarigenom helt naturligt ett afsevärdt tillskott
i arbetet vållats för personalen vid dessa kontor; och i den män,
som checkar och giroöfverföringar komma till ökad användning inom
statens kassarörelse, måste ock bestyren med bokföring och expedition
vid riksbankens olika kontor helt naturligt tillväxa.
Under ofvan antydda förhållanden anser utskottet sig böra biträda
fullmäktiges ifrågavarande förslag.
Hvad därefter beträffar förslaget att bereda tjänstemännen i registrator-
och bokhållaregraden vid andra afdelningskontor än Göteborg och
Malmö förmånen af en månads semester redan från och med 4:de (nu 6:te) året
efter vederbörandes ordinarie anställning i riksbanken, har bankoutskottet,
såsom af fullmäktige erinrats, sistlidet år haft att pröfva en af tjänstemännen
i nämnda grad hos utskottet gjord framställning i enahanda syfte. I anslutning
till fullmäktiges åsikt fann utskottet framställningen icke för det
dåvarande föranleda till någon åtgärd från utskottets sida. I det förändrade
läge, hvari frågan nu bragts under utskottets pröfning, synes däremot
hinder ej böra möta för den af fullmäktige föreslagna förändringen,
hvarigenom de ifrågavarande tjänstemännen blifva mera likställda med
tjänstemännen i lägsta lönegraden vid hufvudkontoret och vid kontoren i
Göteborg och Malmö.
Under åberopande af hvad här ofvan anförts, får utskottet, i anslutning
till fullmäktiges förslag, hemställa,
att Riksdagen må besluta,
a) att följande öfverstatstjänster skola uppföras å
ordinarie stat, nämligen:
1 tjänst i andra och 1 i första graden vid hvardera
af kontoren i Göteborg och Malmö, respektive 2
och 2, 1 tjänst i registrators- och bokhållaregraden vid
kontoren i Falun, Gäfle, Halmstad, Härnösand, Kalmar,
Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Luleå,
Nyköping, Sundsvall, Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg
och Västerås, tillsammans 17, samt 1 husdrängssyssla vid
kontoret i Göteborg; samt
b) att § 70 bankoreglementet skall erhålla följande
förändrade lydelse:
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
5
(Nuvarande lydelse:)
§ 70.
Tjänstemännen vid riksbankens
hufvud- och afdelningskontor äga, så
vidt sådant utan hinder för göromålens
jämna och oafbrutna gång kan
ske, hvar i sin ordning åtnjuta semester
vid
hufvudkontoret och afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö:
tjänstemännen i 3:dje och 4:de
graderna under en och en half månad
samt tjänstemännen i lista och
2:dra graderna under en månad;
vid de i grupper indelade afdelningskontoren:
tjänstemännen
i kamrerare- och
kassörsgraderna under en månad, och
tjänstemännen i registrators- och
bokhållaregraden under de första fem
åren 15 dagar, men från och med
sjätte året efter det, hvarunder de
vunnit ordinarie anställning i riksbanken,
en månad, allt hvarje år.
Semesterindelningen för hvarje
år fastställes vid hufvudkontoret af
deputerade och vid afdelningskontoren
af styrelsen.
(Föreslagen lydelse:)
§ 70.
Tjänstemännen vid riksbankens
hufvud- och afdelningskontor äga, så
vidt sådant utan hinder för göromålens
jämna och oaf brutna gång kan
ske, hvar i sin ordning åtnjuta semester
vid
hufvudkontoret och afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö:
tjänstemännen i 3:dje och 4:de
graderna under en och en half månad
samt tjänstemännen i lista och
2:dra graderna under en månad;
vid de i grupper indelade afdelningskontoren:
tjänstemännen
i kamrerare- och
kassörsgraderna under en månad, och
tj änstemännen i registrators- och bokhållaregraden
under de första tre åren
en half månad, men från och med
fjärde året efter det, hvarunder de
vunnit ordinarie anställning i riksbanken,
en månad, allt hvarje år.
Semesterindelningen för hvarje år
fastställes vid hufvudkontoret af deputerade
och vid afdelningskontoren
af styrelsen.
2:o.
Fullmäktige hafva den 20 nästlidne januari till utskottet aflåtit följande
framställning:
»Med åberopande af bifogade utdrag af det hos fullmäktige förda
protokoll få fullmäktige, som i sammanhang med ifrågasatta ändringar i
afseende å arfvodena till vissa extra ordinarie tjänstemän funnit önskvärdt,
att tillämpningsstadgarna till aflöningsstaten blefve så affattade att till
-
Ang. förhöjd
ersättning åt
extra ordinarie
tjänstemän
(tillämpningsstadgarna
mom.
6 och 7).
6
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
delandet för visst fall åt extra ordinarie tjänsteman af något större arfvode
för bestridande af tjänstgöring under semester eller vid sjukdomsförfall än
nu stadgade 1,800 kronor för år, kunde ifrågakomma, hemställa, att utskottet
ville hos Riksdagen föreslå, att 6 och 7 momenten af samma stadgar
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
6:o För den tid — — — — — — —--— — — — arfvode.
För bestridande af tjänstgöring under semester, som åtnjutes af
tjänsteman vid något af bankens kontor, äga fullmäktige samt styrelserna
för afdelningskontoren att anvisa till extra ordinarie tjänstemän arfvoden
efter 1,800 kronor för år räknadt eller, därest den förordnade skulle i sin
egenskap af extra ordinarie tjänsteman komma i åtnjutande af högre arfvode,
detta högre arfvode. Härjämte må till vikarie för kassör, som åtnjuter
semester, utbetalas mot vederbörandes missräkningspenningar svarande
belopp för tiden ifråga.
7:o Blifver tjänsteman eller verkställande styrelseledamot, som tillika
är tjänsteman i banken, af sjukdom hindrad att sin syssla förrätta, äger
han under tjänstledigheten uppbära hela lönen samt dessutom, efter fullmäktiges
eller vederbörande styrelses pröfning, under högst en månad
hvarje år de för tjänsten anslagna tjänstgöringspenningar. För bestridande
af vikariat i dylikt fall äga fullmäktige eller vederbörande styrelse att af
riksbankens medel använda 1,800 kronor för år räknadt eller, därest den
förordnade skulle i sin egenskap af extra ordinarie tjänsteman komma i
åtnjutande af högre arfvode, detta högre arfvode.»
Vid framställningen var fogadt följande
»Utdrag af protokollet, hållet hos herrar fullmäktige
i riksbanken den 20 januari 1910:
§ 20. Sedan under den 2 resp. 16 december 1909 anmälts och
förklarats hvilande särskilda från J. Stenius m. fl. extra ordinarie tjänstemän
vid vissa afdelningskontor äfvensom från R. Nyström m. fl. extra
ordinarie tjänstemän vid hufvudkontoret inkomna framställningar angående
förbättrande af deras ställning i riksbanken, så företogos nu dessa framställningar
till fortsatt behandling.
Härvid anförde herr deputeraden Berg:
»Såsom anfördes vid behandlingen hos fullmäktige den 25 februari
1909 af en då gjord liknande framställning, torde inrättandet af nya ordinarie
tjänster icke kunna tillräckligt motiveras däraf, att vid en viss tidpunkt
de extra tjänstemännen fått länge vänta på befordran. Det var
naturligt att i följd af den starka utveckling, i hvilken riksbanken de se
-
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
7
nare åren varit stadd, ett stillestånd i fråga om befordringarna för bankens
tjänstemän förr eller senare skulle äga rum. Att ett sådant stillestånd
nu inträdt lärer icke kunna betviflas, och det kan ej heller förnekas,
att befordringsutsikterna för de nu obefordrade te sig ganska mörka. Men
huru länge detta tillstånd skall fortfara är icke möjligt att öfverskåda.
Från det nuvarande tillståndet kan därför icke dragas någon slutsats för
framtiden. En ljusning i befordringsutsikterna kan till följd af mellankommande
omständigheter tämligen snart inträda. I alla händelser synes
med det system, på hvilket nuvarande lönestat är byggd, icke kunna väl
förenas den principen, att befordring för de extra tjänstemännen skall
vinnas efter viss tids tjänstgöring. Följden häraf blefve otvifvelaktigt en
oriktig proportion mellan antalet tjänster i lägsta och närmast högre
tjänstegrad med den verkan att tjänstemännen i den lägsta graden snart
komme att påyrka inrättandet af flera ordinarie tjänster i den högre
graden.
På grund af hvad sålunda anförts och då något behof att öka antalet
ordinarie tj änster vid hufvudkontoret icke för närvarande lärer förefinnas,
torde ifrågavarande framställning från de extra ordinarie vid hufvudkontoret
icke föranleda till åtgärd, afseende inrättande af nya tjänster vid
hufvudkontoret.
Då emellertid icke blott vid hufvudkontoret utan äfven vid afdelningskontoren
det anmärkta stilleståndet medfört att extra ordinarie tjänstemän
allt för länge kvarstått såsom obefordrade och någon ökning af det hittills
stadgade högsta arfvodet 150 kronor i månaden vid sådant förhållande
kan finnas skäligt, anser jag, att arfvodet till extra ordinarie tjänstemän
vid såväl hufvudkontoret som afdelningskontoren borde under tjänsteåret
efter det femte kunna höjas till 175 kronor i månaden, eller samma arfvode,
som åtnjutes af de vid hufvudkontoret anställda amanuenserna. Fn
sådan höjning bör dock icke äga rum i annat fall, än att den extra ordinarie
tjänstemannen genom sin föregående tjänstgöring pröfvas hafva gjort
sig förtjänt af den högre aflöningen.
En förändring i denna riktning torde icke behöfva medföra någon
ökning af de för extra ordinarie tjänstemän m. m. i staten upptagna förslagsanslag.
Däremot lärer den ifrågasatta löneförbättringen icke kunna
O o o o
genomföras under annan förutsättning än att 6 och 7 punkterna af tilllämpningsstadgarna
till aflöningsstaten dessförinnan ändras.
Enligt dessa bestämmelser utgå nämligen arfvodena till extra ordinarie
tjänstemän för bestridande af tjänstgöring under semester och vid
sjukdomsförfall efter 1,800 kronor för år räknadt, motsvarande lägsta lön
i första graden. Då det synes obilligt, om en extra ordinarie tjänsteman,
8
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
som på grund af reglerna för de extra ordinarie tjänstemännens aflönande
borde utan erhållet förordnande åtnjuta arfvode efter 175 kronor i månaden
eller 2,100 kronor om året, skulle vid tillträdande af förordnande
under semester eller vid sjukdomsförfall se sin aflöning minskad, vore
önskvärd! om sådant kunde förebyggas. Detta sker, om till nyssnämnda
bestämmelser fogas ett tillägg af innehåll att till extra ordinarie tjänsteman,
som i denna sin egenskap skulle komma i åtnjutande af högre årligt
arfvode än 1,800 kronor, må äfven under här afsedda vikariat utgå detta
högre arfvode.
Jag hemställer således, under förutsättning att den eventuellt ifrågasatta
löneförbättringen för de extra ordinarie tjänstemännen anses skälig,
att herrar fullmäktige ville hos bankoutskottet föreslå en ändring af tilllämpningsstadgarna
i nu anförda syfte.»
Herr deputeraden Norberg anförde, att han ansåge herr Bergs yttrande
i allt väsentligt äga tillämpning på de extra ordinarie tjänstemännens
vid afdelningskontoren framställning och att han så mycket hellre anslöte
sig till deputeraden Bergs förslag, som detta öfverensstämde med nyssnämnda
tjänstemäns alternativt gjorda framställning.
Herr ordföranden anförde:
»I en reservation till fullmäktiges protokoll af den 6 april 1907,
hvilken reservation finnes aftryckt i bankoutskottets memorial nr 10 vid
1907 års riksdag, sid. 57 och följande, uttalade jag min åsikt beträffande
bland annat de extra ordinarie tjänstemännens ställning inom riksbanken.
Denna åsikt har sedan dess ytterligare stärkts och särskildt finner jag dess
riktighet bekräftad af den omständigheten, att fullmäktige nu tyckas benägna
att tillgripa eu nödfallsutväg för att i någon mån råda bot på de
olägenheter, som vidlåda det nuvarande extraordinariesystemet. Och den
grundsats, på hvilken denna åsikt hvilar, eller att hvarje stadigvarande
arbete, som tager vederbörandes tid helt i anspråk, skall skötas af ordinarie
personal, under förutsättning att tjänstemannens kompetens blifvit till fullo
pröfvad, har vunnit allt större terräng på olika håll. Jag skulle därför
gärna hafva sett, om fullmäktige nu velat utarbeta ett förslag på grundvalen
af de framställningar, som blifvit gjorda dels af de extra ordinarie
tjänstemännen vid hufvudkontoret, dels såsom främsta alternativ af de extra
ordinarie tjänstemännen vid afdelningskontoren, och den motivering, som
deputeraden Berg anfört för sitt förslag att ej slå in på denna väg, kan
jag ingalunda gilla.»
Öfriga herrar fullmäktige instämde i hvad deputeradena anfört mot
inrättande af nya tjänster samt ansågo i likhet med deputeradena, att de
extra ordinarie tjänstemännen borde erhålla den ifrågasatta löneförbättringen.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6,
9
Hvad af deputeradena hemställts blef af herrar fullmäktige bifallet,
och skulle till bankoutskottet aflåtas skrifvelse enligt registraturet.»
Ifrågavarande förslag afser att bereda de extra ordinarie tjänstemännen
vid riksbanken en förbättrad ställning därigenom, att deras arfvoden,
hvilka för närvarande ej öfverstiga 150 kronor i månaden, skulle kunna
efter fem års tjänstgöring höjas till 175 kronor i månaden, motsvarande
2,100. kronor per år. I betraktande af den tjänstgöring, som åligger dessa
funktionärer, hvilka i allmänhet äro sysselsatta under hela expeditionstiden,
torde den föreslagna arfvodesförhöjningen ej kunna anses oberättigad;
och då billigheten synes kräfva, att extra ordinarie tjänsteman, som
erhåller förordnande att bestrida ordinarie tjänst, icke skall därigenom
lida minskning i sina inkomster, torde de föreslagna ändringarna i till—
lämpningsstadgarna böra godkännas, på det att vikariatsersättningen vid
semester- eller sjukdomsledighet må kunna bestämmas äfven till högre
belopp än det nu stadgade af 1,800 kronor per år.
Med biträdande af fullmäktiges framställning får utskottet alltså föreslå,
att 6 och 7 momenten af tillämpningsstadgarna till
aflöningsstaten för riksbanken måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
(Nuvarande lydelse:)
6:o) För deri tid, verkställande
styrelseledamot vid afdelningskontor
på grund af medgifvande i § 52 mom.
4 åtnjuter semester, äga fullmäktige
bestämma godtgörelse till vikarie att
utgå af kontorets medel, med tilllämpning
därvid åt de i aflöningsstaten
meddelade föreskrifter angående
aflöningsförrnånerna för dylik
ledamot; och då annan styrelseledamot
vid afdelningskontor enligt ofvan
åberopade stadgande åtnjuter semester
samt suppleant till följd däraf
inträder i styrelsen, må till denne,
likaledes af kontorets medel, utgå
ersättning med belopp, motsvarande
Bih. till Rilcscl. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 6 Raft.
(Föreslagen lydelse:)
6: o) För den tid, verkställande
styrelseledamot vid afdelningskontor
på grund af medgifvande i § 52 mom.
4 åtnjuter semester, äga fullmäktige
bestämma godtgörelse till vikarie att
utgå af kontorets medel, med till—
lämpning därvid af de i aflöningsstaten
meddelade föreskrifter angående
aflöningsförrnånerna för dylik
ledamot; och då annan styrelseledamot
vid afdelningskontor enligt ofvan
åberopade stadgande åtnjuter semester
samt suppleant till följd däraf
inträder i styrelsen, må till denne,
likaledes af kontorets medel, utgå
ersättning med belopp, motsvarande
Utskottets
yttrande.
10
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
det för ordinarie ledamot i staten
anvisade arfvode.
För bestridande af tjänstgöring
under semester, som åtnjutes af
tjänsteman vid något af bankens kontor,
äga fullmäktige samt styrelserna
för afdelningskontoren att anvisa till
extra ordinarie tjänstemän arfvoden
efter 1,800 kronor för år räknadt,
hvarjämte till vikarie för kassör, som
åtnjuter semester, må utbetalas mot
vederbörandesmissräkningspenningar
svarande belopp för tiden i fråga.
7:o) Blifver tjänsteman eller verkställande
styrelseledamot, som tillika
är tjänsteman i banken, af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta, äger
han under tjänstledigheten uppbära
hela lönen samt dessutom, efter fullmäktiges
eller vederbörande styrelses
pröfning, under högst en månad
hvarje år de för tjänsten anslagna
tjänstgöringspenningar. För bestridande
af vikariat i dylikt fall äga
fullmäktige eller vederbörande styrelse
att af riksbankens medel använda
1,800 kronor för år räknadt.
det för ordinarie ledamot i staten
anvisade arfvode.
För bestridande af tjänstgöring
under semester, som åtnjutes af
tjänsteman vid något af bankens kontor,
äga fullmäktige samt styrelserna
för afdelningskontoren att anvisa till
extra ordinarie tjänstemän arfvoden
efter 1,800 kronor för år räknadt
eller, därest den förordnade skulle i
sin egenskap af extra ordinarie tjänsteman
komma i åtnjutande af högre arfvode.
, detta högre arfvode. Härjämte
må till vikarie för kassör, som åtnjuter
semester, utbetalas mot vederbörandes
missräkningspenningar svarande
belopp för tiden i fråga.
7:o) Blifver tjänsteman eller verkställande
styrelseledamot, som tillika
är tjänsteman i banken, af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta, äger
han under tjänstledigheten uppbära
hela lönen samt dessutom, efter fullmäktiges
eller vederbörande styrelses
pröfning, under högst en månad
hvarje år de för tjänsten anslagna
tjänstgöringspenningar. För bestridande
af vikariat i dylikt fall äga
fullmäktige eller vederbörande styrelse
att af riksbankens medel använda
1,800 kronor för år räknadt
eller, därest den förordnade skulle i
sin egenskap af extra ordinarie tjänsteman
komma i åtnjutande af högre arfvode,
detta högre arfvode.
BankoutsJcottets Utlåtande Nr 6.
3:o.
11
I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 43) har herr Oskar motion
Berg i Göteborg, under åberopande af den motivering, som funnes före-ra™^f„w'',.
bragt i en motionen såsom bilaga åtföljande afskrift af en inlaga till banko- förmåner åt
utskottet, hemställt, att Riksdagen ville bevilja de ordinarie vaktmästarna ^kZ^MarZ
vid riksbankens hufvudkontor antingen ett årligt hyresbidrag af 400 kronor vid hufvudeller
ock ett årligt tillägg till lön och tjänstgöringspenningar med 200kontorel m-mkronor
på hvardera, allt beräknadt från den 1 januari detta år.
Ofvannämnda inlaga är af följande lydelse:
»Till 1910 års bankoutskott.
Undertecknade, ordinarie vaktmästare vid riksbankens hufvudkontor, få härmed
till bankoutskottet vördsamt anföra följande. Alldenstund hyres- och lifsmedelspris
ännu icke visat tendens till nedgående, utan tvärtom i de flesta fall ytterligare stegrats,
se vi oss nödsakade att än en gång vända oss till bankoutskottet med anhållan om
sådan förhöjning af våra löneförmåner, att möjlighet må beredas oss att försörja oss
och våra familjer, utan att, såsom nu är fallet, bittida och sent behöfva jäkta efter
biinkomster från andra håll.
Det torde icke vara bankoutskottet obekant, att vi endast i enstaka fall komma
i åtnjutande af vår högsta aflöning, förr än 50-årsåldern är uppnådd, en tidpunkt af
människans lif, då krafterna i regel märkbart aftaga, så att det icke är möjligt att
arbeta så som i yngre dagar, helst som de arbeten, hvilka stå oss till buds, äro af
den art, att en del af natten måste tagas i anspråk för deras fullgörande. Häraf
blir helt naturligt följden den, att vi under påföljande dag blifva mindre arbetsdugliga,
hvilket ovillkorligen måste blifva till nackdel för såväl oss själfva som den institution
vi tillhöra.
Men nöden har ingen lag, vi äro tvingade att vid sidan af vår ordinarie tjänstgöring
söka erhålla de inkomster, som äro nödvändiga för fyllande af bristen i vår
existensmöjlighet, då vi för vårt arbete i banken icke erhålla, hvad som erfordras för
vara
nödvändigaste behof.
Yi vilja här nedan söka visa, hvad som oundgängligen fordras för underhåll af
en familj på 4 å 5 personer, hvilket torde vara lägsta medeltalet, som enhvar af oss
har att försörja, därvid strängt hållande oss till gängse priser, öfverensstämmande med
officiella statistiska uppgifter.
Bostad, bestående af 2 rum och kök, lägst.......................................... kronor 600
LifsfÖrnödenheter .................................................................................... > 1,560
Kläder, skodon, läkare, medicin m. m................................................. » 438
Yed och lyse .......................................................................................... » 102
Skatter..................................................................................................... » 160
Summa kronor 2,860: —
Då vår högsta aflöning, efter afdrag till pensions- och änkekassor, uppgår till
1,734 kronor, förefinnes sålunda en brist af 1,126 kronor, hvilken måste täckas medelst
extra inkomster, om sådana öfver hufvud taget stå att erhålla. Svårigheten att för
-
}2 Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
skaffa sig extra inkomster är för närvarende så stor, att endast den, som själf probat
på vanskligheten däri, kan därom -öra sig ett begrepp, helst som vi, pa grund af de
regelmässigt återkommande lokalvakterna, icke kunna binda oss för. stadigvarande
arbete Följderna af dessa svårigheter blifva af så betänklig art, att vi maste lefva i
in ständig ”än"slån för hvad framtiden bär i sitt sköte; nervsystemet forstores af
ständigt grubbel öfver hvar och på hvad sätt vi skola kunna anskaffa medel till vara
barns och hustrurs uppehälle och, skulle vi till råga pa eländet, laggas pa ett långvarig
siukläger, skulle ovillkorligen det förhållande^ uppstå att alla vara under svett
och °möda anskaffade tillhörigheter skulle af utmätningsman och fordringsägare bortföras
för gäldande af skatter och andra skulder. Bekymren öfver hur allt sadant skall
komma att gestalta sig har mera än eu gång lågt familjeförsörjaren 1 en förtidig graff
hvilket åter haft till följd, att fattigvård och välgörenhetsinrättningar fatt taga hand
om de efterlefvande. Tanken på att dylika förhållanden nar som helst kunna inbåda
för våra familjer kunna sannerligen beröfva enhvar modet att se framtiden an.
I sammanhang härmed torde böra omnämnas, att vi dagligen aro pa ett elJe_
annat sätt anförtrodda stora penmngtransporter saval inom som utom banken, darv
helt naturligt stora fordringar ställas på de medverkandes. ärlighet, och de. torde utbända
kunna ligga inom möjlighetens område, att eu familjefar hvars barn pa morgouen
roDat efter mat, men icke kunnat tillfredsställas, skulle i ett ögonblick af förtviflan
SuLTP3ömma, Tvär gränsen mellan egna och andras tillhörigheter ligger och därigenom
"öra både sig själf och dem han är förpliktad att försörja ett namnlöst elände.
§ Om "vi jämföra våra inkomster med våra yrkeskamraters inom de fornamsta enskilda
banker i Stockholm, så synes tydligt, att dessa vaktmästare aro betydligt mera
■V Sålunda hafva''vaktmästarne i nedanskrifna banker följande löneförmåner.
I Skånes Enskilda bank efter 10 års tjänst ................................ kronor 2,000: —
Med pension efter 30 tjänste- och 55 lefnadsår
med 70 procent på lön eller..................... kronor 1,400:
I Stockholm Enskilda bank: kronor 2 970: _
läte vaktmästaren................................................................................... ’ -
öfriga vaktmästare efter 25 år............................................................
» » » 4 .............................................................
Pension efter 25 tjänste- och 60 lefnadsår med ..............................
I Skandinaviska Kreditaktiebolaget högst....................................
Pension efter 25 tjänste- och 60 lefnadsår med ............................
I dessa banker betalar ej personalen något till egen pension.
Dessutom fri bostad eller hyresersättning, lyse och ved.
I Stockholms handelsbank:
En efter 27
2.600
2,000
900
1,980
1,200
ar
kronor
22
17
12
6
4
1
Dessutom fri bostad, ved och iyse, som utgår med något olika belopp.
2.600
1,900
1,900
1,700
1,800
1.600
1,550
1,440
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6. 13
Banken betalar saväl krono- som kommunalutskylder jämte läkararfvode för sina
vaktmästare.
Pension utgår med 2/3 af lön efter 25 tjänste- och 60 lefnadsår. Till pensionskassan
betalas alla afgifter af banken.
Hvad vår dagliga tjänstgöring beträffar, så beräknas denna från kl. 1/2 10 f. m.
~ Ii ^ e- m• hvarje söckendag, hvartill kommer bevakning af banken hvar*6:te vecka
hela dygnet om utom den vanliga tjänstgöringen under expeditionstiden. Dessa vakter,
hviika hufvudsakligen bestå af stora portens bevakning, börjar lördags middag kl. 4
e. m. och afslutas påföljande lördag kl. 4 e. m. Tjänstgöringen för den ena af vakterna
börjar då kl. 6 f. m. och fortsätter till kl. V2 9 f. m., fortsätter sedan kl. 10—7^3
och kl. 4—9 e. in., och efter en timmes ledighet för aftonmåltid till kl. 6 f. m.,
hvilken senare tid dock far användas till hvila. Den andra af vakterna är portvakt
V29—V210 f- m., har vanlig tjänstgöring 10—i/,,3 e. m. och är portvakt 4—10 e. m.
Under denna vakttjänst få vi öppna och stänga porten i medeltal 100—120 gånger
per dag, enär alla personer, som besöka banken under den tid vakten afses, måste inech
utsläppas denna väg, alldenstund inkörsporten endast hålles öppen 2 timmar per
dag och då endast; för personer, som färdas med häst ock åkdon. Medeltiden af vaktoch
dagtjänst blifver då c:a 872 timmar per dag och kan likställas med tjänstetiden
för vaktmästarne i ofvanstående enskilda banker.
Häraf torde tydligt framgå, att vi under vaktveckorna icke kunna erhålla annan
hvila än den, som fås mellan kl. J/2 11 e. m. och kl. 6 f. m.
Af hvad vi här ofvan anfört, torde med full tillförlitlighet och tydlighet framgå,
att vi icke i onödan framkommit med begäran om förhöjning af våra inkomster, och
vilja vi därför på det vördsammaste bedja bankoutskottet bebjärta vår nöd och antingen
bevilja ett hyresbidrag af kronor 400 eller ock ett tillägg å lön och tjänstgöringspenningar
med kronor 200 a hvardera, sa att det ma blifva oss möjligt att nödtorftigt
försörja oss själfva och våra familjer, hvarjämte vi äfvenledes vilja hemställa, att hvad
bankoutskottet beviljar måtte tillerkännas oss från och med den 1 januari 1910.
(Namnteckningar.)
Enahanda framställning har af fullmäktige med skrifvelse den 20
januari 1910 öfverlämnats till utskottet under åberopande af innehållet i
följande utdrag af det hos fullmäktige förda protokoll:
»Utdrag af protokollet, hållet hos herrar fullmäktige
i riksbanken den 20 januari 1910.
§ 19. Föredrogs ånyo den vid sammanträdet den 7 januari 1910 anmälda
och då bordlagda, från ordinarie vaktmästare vid hufvudkontoret
öfverlämnade framställningen till såväl bankoutskottet som fullmäktige i
fråga om erhållande af förbättrade aflöningsförmåner.
I afseende å denna framställning anförde herr deputeraden Bero-;
»Då vid jämförelse med den till vaktmästare i andra statens verk anslagna
aflöning det befinnes, att vaktmästarna i riksbanken redan erhållit
något större aflöningsförmåner än de förra, särskildt genom ålderstilläggens
storlek och möjligheten att erhålla särskilda arfvoden i banken, samt anledning
ej är för handen, att någon ändring i den för vaktmästarna i
14 Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
andra statens verk nyligen antagna lönestat nu kommer att äga rum, lärer
framställningen icke kunna vinna fullmäktiges förord.
Åt en särskild klass af de ordinarie vaktmästarna synes dock någon
förbättring i aflöningsförmåner skäligen böra beredas, nämligen först och
främst åt de tre vaktmästare, hvilka såsom växelinkasserare hafva att för
bankens räkning uppbära kontanta penningar, men därjämte äfven åt de
sex s. k. postvaktmästarna. De medel, växelinkasserarna hafva om hander,
uppgå dagligen till betydliga belopp, och förluster i följd åt felräkning
äro ej allt för ovanliga. Dessa inkassera^, som enligt fullmäktiges beslut
den 11 oktober 1907 uppbära ett särskild! arfvode af 25 kronor 1 “ån.a:"
den, synas böra fullt likställas med de s. k. postvaktmästarna. Då till
följd af den under de senare åren inträdda ökningen i värde af de försändelser
och medel, som postvaktmästarna hafva sig anförtrodda, det till
dem utgående arfvodet af 40 kronor i månaden nu synes böra höjas till
50 kronor, skulle således äfven växelinkasserarna tilläggas samma belopp
såsom inkasserarearfvode. Vid den höjning, som sålunda af mig föies ås,
torde dock i fråga om postvaktmästarna den afvikelse från hittills skeda
praxis böra inträda, att ifrågavarande särskilda arfvode ej utgår under den
tid postvaktmästare på grund af 9 mom. af tillämpningsstadgarna åtnjuter
ledighet med bibehållande af de vaktmästaretjänsten anslagna afiömngs
förmånerna.
; , ,,
Jao- hemställer alltså med stöd af mom. 3 i tillämpningsstadgarna att
herrar ''fullmäktige ville medgifva, att det till de s. k. postvaktmästarna
och växelinkasserarna utgående särskilda arfvode måtte höjas till oO kronor
i månaden för en hvar, att tillämpas från och med den 1 januari 1910.»
Herrar fullmäktige anslöto sig till hvad deputeraden Berg anfört i
fråga om den föreliggande framställningen från de ordinarie vaktmästarna
samt biföllo deputerandens hemställan.
Till bankoutskottet skulle aflåtas skrifvelse enligt registratur^.*
Sedan fullmäktige därefter af utskottet anmodats yttra sig öfver åen
ifråo-avarande, af herr Berg väckta motionen, hafva fullmäktige, då motionärens
förslag helt och hållet stödde sig på den framställning, som vaktmästarna
själfva i enahanda syfte gjort hos utskottet, inskränkt sig till
att hänvisa till det öfver samma framställning afgifna, här ofvan intagna
yttrande.
utskottets Framställningar i enahanda syfte som den ofvan omförmälda hafva af
yttrande. dc ordinarie vaktmästarna vid riksbankens hufvudkontor inlämnats till
bankoutskottet äfven vid 1908 och 1909 årens riksdagar, men vid båda
tillfällena blifvit i enlighet med fullmäktiges hemställan af utskottet atböjda.
Några särskilda omständigheter, som kunde föranleda till att den
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
15
nu förevarande framställningen borde bifallas och sålunda den nyligen
fastställda staten rubbas, synas icke hafva tillkommit. Tvärtom inhämtas
af fullmäktiges protokoll för den 20 januari 1910, att fullmäktige från
innevarande års början förhöjt det särskilda arfvodet till 3 växelinkasserare
och 6 postvaktmästare från resp. 25 och 40 kronor till 50 kronor i månaden
och sålunda beredt dessa vaktmästare en afsevärd tillökning i de
aflöningsförmåner, som enligt lönestaten tillkomma vaktmästarna vid hufvudkontoret.
Visserligen kommer denna särskilda godtgörelse ej samtliga
vaktmästarna till godo, men äfven de öfrigas ställning synes, särskildt i
jämförelse med den aflöning, som tillkommer motsvarande befattningshafvare
inom andra statens verk, icke vara sådan, att den påkallar en
ändring i den år 1907 fastställda aflöningsstaten.
Utskottet hemställer fördenskull,
att herr Bergs förevarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.
4:o.
I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 66) har herr Johan Ang. motion
Ericsson i Valuta hemställt, att Riksdagen måtte besluta inrättandet af0^"^
sex nya ordinarie vaktmästarebefattningar vid riksbankens hufvudkontor. VaktmästareTill
stöd härför har motionären anfört följande: lufuhTd
»Uti särskilda likalydande skrifvelse!’ af den 28 december 1908 an~ kontoret.
höllo sex extra ordinarie vaktmästare vid riksbankens hufvudkontor dels
hos herrar bankofullmäktige och dels hos bankoutskottet vid 1909 års
riksdag, att åtgärder måtte vidtagas därhän, att antalet ordinarie vaktmästarebefattningar
i någon mån ökades eller, om detta ej kunde bifallas,
att det måtte tagas under öfvervägande, huruvida ej någon ökning i det
till dem utgående arfvodet skulle kunna dem beredas.
Till stöd för denna sin anhållan anförde de, att befordringsutsikterna
för det stora flertalet af de extra vaktmästarna för närvarande icke tedde
sig synnerligen ljusa. I allmänhet vore den extra ordinarie tjänstetiden
afsevärdt lång, och för de senast befordrade hade den uppgått till 10, 16
och 18 år. Det läge i sakens natur, att en så lång extraordinarietid
skulle för dem medföra stora olägenheter i skilda hänseenden. Först och
främst vore att märka, att deras ekonomiska ställning under årens lopp
måste blifva mer eller mindre undergräfd, då de icke vore i tillfälle att
genom biförtjänster förskaffa sig den tillökning i deras inkomster, som
under nuvarande högt uppdrifna lifsmedel- och hyrespris vore oundgängligt
nödig för att kunna försörja familj. Till följd af den dem åliggande skyl
-
Ig Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
dfrheten att hvar tredje, stundom hvarannan natt bestrida nattvakt, stode
dem nämligen icke den utvägen till buds att förskaffa sig ökade inkomster.
Följden däraf vore, att -flertalet af dem måste åsamka sig skulder,
hvilka under den långa väntetiden på ordinarie tjänst alltjämt ökades och
äfven efter erhållen befordran en lång tid framåt gjorde sig i hög grad
kännbara. Vidare hade man att taga hänsyn därtill, att deras hälsa gifvetvis
måste i längden blifva lidande på den år ut och år in ständigt återkommande
natttjänstgöringen, hvilken icke blott nedsatte kroppskrafterna,
utan äfven angrepe nervsystemet, i synnerhet som de icke åtnjöte förmånen
af en enda dags semester för nödig hvila. Den osäkra ställning de
såsom extra intoge gjorde naturligen, att ofvannämnda förhållanden blefve
för dem än mera kännbara. I händelse af sjukdom stode de utan existensmedel.
Denna framställning föranledde emellertid icke någon åtgärd från
bankoutskottets sida. Enligt hvad af den uti Andra kammaren den 28
april 1909 förda diskussionen rörande vissa ändringar i aflömngsstaten för
riksbanken utvisar, synes anledningen härtill hafva varit, att herrar bankofullmäktig
med föranledande af den till dem gjorda framställningen redan
den 21 januari 1909 medgifvit, att det till extra vaktmästare med daglig
tjänstgöringsskyldighet utgående arfvodet för natt- och helgdagsbevakningen
finge höjas till 5 kronor och 50 öre efter tre års stadigvarande sådan
tjänstgöring och till 6 kronor och 50 öre efter ytterligare 3 års sådan
tjänst o-öring. Då det af de extra vaktmästarna i deras skrifvelse till bankoutskottet
framställda alternativet om arfvodesförhöjning sålunda redan
vunnit beaktande, hade bankoutskottet icke ansett sig kunna tillstyrka
nåoon framställning till Riksdagen om inrättande af nya ordinarie vakt
mästarebefattningar.
. » „ ,
Ehuru således denna senare fråga icke kunde blifva föremal för något
Riksdagens beslut, bragtes saken likväl på tal inom Andra kammaren vid
behandlinoen af bankoutskottets memorial nr 10 angående ändringar i
aflöningsstaten för riksbanken. Uti en vid nämnda memorial fogad reservation
hade nämligen herrar Kronlund, Thylander och Neiglick förklarat,
att, då den af de extra vaktmästarna gjorda framställningen om inrättandet
af nya ordinarie vaktmästarebefattningar synts dem minst lika berättigad
som en från extra ordinarie tjänstemän vid riksbanken gjord framställning
om inrättande af flera ordinarie sysslor inom tjänstemannaklassen, hvilken
blifvit af bankoutskottet tillstyrkt, de ansett, att dessa båda frågor bort
upptagas till pröfning i ett sammanhang. _ _
Under öfverläggningen inom kammaren framhölls jämväl åt samt
liga talare, att den°af de extra vaktmästarna gjorda framställningen vore
både behj ärtans värd och befogad och att önskligt hade vant, därest frågan
redan då hade kunnat på ett tillfredsställande sått ordnas.
Bankoutskottets Utlåtande Nr 6.
17
Da de skäl, som lågo till grund för de extra vaktmästarnes ofvannämnda
framställning om inrättandet af nya ordinarie vaktmästarebefattningar,
fortfarande synas mig äga full giltighet och då jag på grund af
hvad som i Riksdagen i ärendet förekommit har all anledning antaga,
att en framställning i ämnet skall röna, ett välvilligt mottagande af Riksdagens
kamrar, har jag ansett mig höra mntionsvis bringa saken under
Riksdagens pröfning.
Utöfver hvad de extra ordinarie vaktmästarna i sin ofvannämnda
skrifvelse till stöd för sin framställning anfört, tillåter jag mig att, andraga
följande.
Antalet extra ordinarie vaktmästare vid riksbankens hufvudkontor
utgör för närvarande tio. Af dessa hafva sex full daglig tjänstgöringsskyldighet
i likhet med de ordinarie vaktmästarna samt därutöfver skyldighet
att hvarannan eller hvar tredje natt bestrida bevakningstjänst inom bankens
lokaler. Af de öfriga fyra extra vaktmästarna hafva tre full daglig
tjänstgöring, men icke någon nattjänst. Det torde häraf till fullo framgå,
att det arbete de hafva sig ålagdt är för bankens tjänst behöflig! och till
sin art mera betungande än det, som åligger den ordinarie vaktmästarepersonalen.
Det synes mig under sådana omständigheter vara både rätt
och billigt, att förhållandena ordnas så, att de extra ordinarie vaktmästarna
inom rimlig tid kunna erhålla ordinarie befattning.
dill belysande af huru lång tid som förflyter, innan ordinarie
tjänst erhålles, tillåter jag mig omnämna, att de sju senast befordrade
vaktmästarna haft en extra ordinarie tjänstetid af respektive 13, 13, 16,
18, 16, 21 och 10 år.
Huru ifrågavarande sex extra vaktmästares egen tjänstetid hos riksbanken
ställer sig, framgår af följande utdrag ur matrikeln öfver bankens
tjänstemän och vaktbetjänte.
\ |
Född |
Inträdde i |
Erhållit inne- hafvande tjänst |
F. E. Bergman..................... |
26/9 78 |
23A 98 |
18/2 04 |
0. V. Lundqvist..................... ..... |
lö/7 79 |
21/s 99 |
ls/2 04 |
A. E. A. Bergman................................ |
14/t 75 |
18/x 00 |
2% 04 |
Cf. A. Holm............... |
Va 77 |
27t 03 |
31/3 07 |
C. A. Andersson.......... |
37i2 79 |
24/2 0 5 |
2% 08 | |
C. W. Lindqvist.................... |
10/(; 83 |
% 05 |
25/e 08 ! |
Bill. till Jtiksd. Prat. 1910. 6‘ Samt. 1 Afä. ti Höft.
18
Bankoutskoltets Utlåtande Nr G.
Åf detta utdrag framgår således, att tre af dessa vaktmästare varit i
bankens tjänst respektive 11, 10 och 9 år och därunder haft full daglig
tjänstgöring i nära 6 år. Därjämte lära de hafva haft nattjänstgöring i
respektive 9 och 7 år. De öfriga tre vaktmästarna hafva en tjänstetid af
respektive 7, o år och hafva därunder haft full daglig tjänstgöring i respektive
3—2 år. Nattbevakning hafva dessa enligt uppgift bestridt i
respektive 5—3 år. Såsom befordringsutsikterna för närvarande gestalta
sig, hafva de att emotse ännu flera års extraordinarietid.»
En med motionen öfverensstämmande framställning från de däri omnämnda
sex extra vaktmästarna har af fullmäktige med skrifvelse den 20
januari 1910 öfverlämnats till utskottet; och hafva fullmäktige öfver denna
framställning afgifvit följande yttrande:
»Såsom hos fullmäktige anfördes vid behandlingen den 21 januari 1909
af då gjord enahanda framställning, synes det nuvarande systemet, att
natt vaktstjänstgöringen bestrides af extra vaktmästare, icke böra öfvergifvas.
Andamålet med sökandenas framställning är otvifvelaktigt att,
jämte vinnandet af en mera tryggad ställning, blifva befriade från nattvakterna.
Denna anordning kan dock icke vidtagas utan ökning af vaktmästarepersonalen,
men en sådan ökning anse fullmäktige icke vara erforderlig.
På grund häraf och då till följd af fullmäktiges beslut nämnda
den 21 januari ifrågavarande extra vaktmästare erhållit en förbättring i
aflöning därhän, att, på sätt de själfva framhållit, de skulle genom befordran
till ordinarie tillskyndas betydlig minskning i inkomster, hafva fullmäktige
icke funnit skäl tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning.»
Sedermera hafva fullmäktige i infordradt yttrande öfver herr Ericssons
ifrågavarande motion den 10 februari 1910 anfört:
»Då fullmäktige i sin till utskottet aflåtna skrifvelse af den 20 januari
1910, innefattande yttrande rörande en af sex extra vaktmästare
gjord framställning i enahanda syfte, redan uttalat sin åsikt i förevarande
fråga, tillåta sig fullmäktige att hänvisa till detta uttalande.
Härförutom vilja fullmäktige erinra därom, att, om än bifall till förevarande
motion icke skulle komma i strid med § 60 mom. 3 bankoreglementet,
Riksdagen dock enligt samma stadgande anförtrott åt fullmäktige
att bestämma antalet vaktbetjänte vid hufvudkontoret.
Att fullmäktige behjärtat de ifrågavarande vaktmästarnas ställning
framgår af fullmäktiges beslut den 21 januari 1909, som ju innefattade
bifall till den af vaktmästarna då gjorda alternativa framställningen om
löneförbättring.»
c
Bankoutskottets Utlåtande JYr 6.
19
På sätt jämväl omförmäles i den ifrågavarande motionen, har frågan ut»kottet*
om inrättande af nya ordinarie vaktmästarebefattningar vid hufvudkontoret y ™n e‘
förevarit till behandling äfven inom sistlidet års bankoutskott, i det att
från sex af de extra ordinarie vaktmästarna vid hufvudkontoret hade inkommit
en framställning därom, att antingen antalet ordinarie vaktmästarebefattningar
skulle i någon mån ökas eller, om detta ej kunde bifallas,
någon ökning i dittills utgående arfvode beredas dem. Sedan fullmäktige
den 21 januari 1909 medgifvit viss arfvodesförhöjning för de sökande
samt fördenskull afstyrkt vidare åtgärd i anledning af den gjorda framställningen,
fann utskottet densamma ej till någon åtgärd föranleda.
Nu hafva ofvanbemälde sex extra ordinarie vaktmästare ånyo hos
utskottet gjort framställning om öfverförande å ordinarie stat samt tillika,
då de eljest skulle genom befordran till ordinarie få sina inkomster minskade
med omkring 150 å 200 kronor om året, ifrågasatt att vid eventuell
befordran få räkna sig viss del af sin föregående tjänstgöring till godo
för uppflyttning i högre lönegrad; och har därjämte, såsom redan nämnts,
i den ofvan omförmälda motionen framställts det förslaget, att Riksdagen
måtte besluta inrättandet af sex nya ordinarie vaktmästarebefattningar vid
hufvudkontoret.
Då fullmäktige, livilka det enligt gällande bankoreglemente tillkommer
att bestämma antalet vaktbetjänte vid hufvudkontoret, funnit ökning af
den nuvarande ordinarie vaktmästarepersonalen därstädes icke vara erforderlig,
har ej heller utskottet ansett sig böra biträda det nu framställda
förslaget om genomförande af eu sådan ökning.
Utskottet hemställer följaktligen,
att herr Ericssons förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
o:o.
Fullmäktige hafva i skrifvelse till utskottet den 27 nästlidne januari gjort An,J- dkad
r..T i /» T..n • ° ersättning
töjande framställning: t,u valu
»Till
fullmäktige hafva framställningar inkommit dels från vaktmästarna mästarna
vid 19 af de i grupper indelade afdelningskontoren om beviljande af er- a/^tonsättning
för ökadt ansvar och arbete samt förlust af extraförtjänster i följdk°n[or m:maf
de till vaktmästarnas bostäder införda alarmledningar och dels från lins-
mom. 3.)
20
Bankoutskott ds Utlåtande Nr 6.
drängarna vid Göteborgskontoret om tillökning i deras kontanta löneförmåner.
Vidkommande den förstnämnda framställningen kan ej förnekas, att
vaktmästarna under deras från tjänstgöring i banklokalen lediga tid, hvilken
redan förut är ganska inskränkt, blifvit mycket bundna genom de på
senare åren till skydd mot inbrott vid kontoren anordnade alarmapparaterna.
För denna minskade fritid och de med ifrågavarande bevakningstjänst
förenade olägenheter torde någon mindre godtgörelse skäligen böra lämnas
vaktmästarna. Sådan godtgörelse synes fullmäktige böra vid tjänstgöring
utgå efter 10 kronor i månaden.
Hvad åter beträffar husdrängarna vid Göteborgskontoret, hafva dessa,
förutom de vanliga husdrängssysslorna, att ombesörja renhållningen för
bankens åt tvenne gator belägna fastighet samt sköta eldningen af värmeledningspannorna,
att tillika biträda vid uppassningen i kontoret äfvensom
att turvis hvarannan vecka hålla nattvakt och därunder gorå täta ronder
genom olika lokaler i huset.
Sådan nattbevakning, under hvilken den tjänstgörande hela tiden måste
hålla sig vaken, räcker vintertiden i 11 och sommartiden i 10 timmar.
Visserligen äro husdrängarna under de veckor, de hålla nattvakt, befriade
från all dagtjänstgöring, men det ligger ändock i öppen dag att vakttjänstgöringen
för dem är ganska betungande.
Det torde således icke kunna anses obilligt att husdrängarna i Göteborg
för detta sistnämnda åliggande erhålla någon särskild ersättning.
Sådan ersättning anse fullmäktige lämpligen böra bestämmas till kronor
1: 50 för hvarje nattvakt; härigenom skulle kostnaden för nattbevakningen
uppgå till cirka 550 kronor för år, hvilket belopp ej synes vara oskäligt.
Beviljandet af ofvan angifna ersättningar åt vaktbetjänte vid avdelningskontoren
förutsätter emellertid ändring i tredje stycket af tredje
momentet i tillämpningsbestämmelserna för aflöningsstaten, och hemställa
fullmäktige, att utskottet ville hos Riksdagen göra framställning om att
berörda stadgande måtte erhålla följande förändrade lydelse:
''Likaledes äga fullmäktige dels att vid hufvudkontoret utöfver stat
till vaktmästare i och för postbefordran och inkasseringsuppdrag samt för
tjänstgöring vid brandanstalterna äfvensom för biträde vid värmeledningens
skötande meddela de arfvoden, fullmäktige finna skäliga, samt dels att
anvisa nödiga medel för polis- och annan bevakning och för tillhandahållande
åt vaktmästarna af lämplig uniformsbeklädnad vid tjänstgöring.’»
Bankoulskottets Utlåtande Nr G.
21
Enligt förevarande förslag skulle afdelningskontoren komma att i fråga
om särskild godtgörelse för annan bevakning än genom polis likställas med
hufvudkontoret. Enligt nuvarande tillä mpningsstadgar till aflöningsstaten
gä ller nämligen att, medan vid hufvudkontoret kan "meddelas särskildt arfvode
för nattbevakningen, så medgifves en dylik befogenhet icke beträffande
afdelningskontoren. Emellertid torde en sådan åtskillnad mellan de olika
kontoren svårligen kunna upprätthållas. Visserligen måste nattbevakningen
vid hufvudkontoret vara åtskilligt mera kräfvande än vid de flesta af de
öfriga kontoren, men äfven vid dessa senare medför dock den därstädes
anordnade bevakningen för vaktbetjaningen sådana förpliktelser utom den
egentliga tjänstgöringstiden, som synas berättiga till någon särskild godtgörelse.
Med gillande af fullmäktiges framställning hemställer fördenskull utskottet,
att 3:dje stycket af mom. 3 i tillämpningsstadgarna
till aflöningsstaten måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
(Nuvarande lydelse:)
3:o) Då enligt medgifvande i §
€0 af reglementet tjänstemän öfver
stat eller extra vaktmästare anställas,
äga fullmäktige åt dem för tjänstgöringstiden
anslå lämplig aflöning.
Utöfver hvad staten upptager,
äga fullmäktige därjämte, att, där de
finna särskilda omständigheter sådant
påkalla, tilldela lämpliga arfvoden åt
biträden inom kontoret för riksbankens
utrikes affärer.
Likaledes äga fullmäktige dels
att vid hufvudkontoret utöfver stat
till vaktmästare i och för postbefordran
och inkasseringsuppdrag samt
för tjänstgöring vid brandanstalterna,
äfvensom för biträde vid värmeledningens
skötande och nattbevakningen
meddela de arfvoden, ful1 mäktige
finna skäliga, samt dels att anvisa
(Föreslagen lydelse:)
3:o) Då enligt medgifvande i §
60 af reglementet tjänstemän öfver
stat eller extra vaktmästare anställas,
äga fullmäktige åt dem för tjänstgöringstiden
anslå lämplig aflöning.
Utöfver hvad staten upptager,
äga fullmäktige därjämte, att, där de
finna särskilda omständigheter sådant
påkalla, tilldela lämpliga arfvoden åt’
biträden inom kontoret för riksbankens
utrikes affärer.
Likaledes äga fullmäktige dels
att vid hufvudkontoret utöfver stat
till vaktmästare i och för postbefordran
och inkasseringsuppdrag samt
för tjänstgöring vid brandanstalterna
äfvensom för biträde vid värmeledningens
skötande meddela de arfvoden,
fullmäktige finna skäliga, samt
dels att anvisa nödiga medel för po
-
Utskottet»
yttrande.
22
Banko utskottets Utlåtande Nr 6.
nödiga medel för polisbevakning och lis- och annan bevakning och för tillför
tillhandahållande åt vaktmästare handahållande åt vaktmästarna af
af lämplig uniformsbeklädnad vid lämplig uniformsbeklädnad vid tjänsttjänstgöring.
göring.
(ko.
a»s. förnöjdt Fullmäktige hafva den 27 nästlidne januari till utskottet afiåtit följande
"{ZTefår framställning:.
takt betjänt »Sedan från flera af afdelningskontoren blifvit anmäldt, att stor svårig
llngskantor
het möter att för det nu i aflöningsstaten bestämda dagarfvode af kronor 2: 50
(måmpumgs- erhåll a vikarie för vaktbetjänt vid sjukdomsfall och annan ledighet samt
att nämnda arfvode för minskande af denna svårighet behöfver bringas
till närmare öfverensstämmelse med de å arbetsmarknaden rådande dagslönerna,
få fullmäktige hemställa, att utskottet ville till Riksdagen ingå
med framställning om sådan ändring i nionde punkten af tillämpningsbestämmelserna
för aflöningsstaten, att arfvode till vikarie för vaktbetjänt
vid afdelningskontor höjes till likhet med hvad som är bestämdt för hufvudkontoret
eller högst 3 kronor om dagen.»
utskottets Dä. den skillnad, som i förevarande afseende för närvarande äger rum
mellan hufvudkontoret och afdelningskontoren, svårligen numera torde kunna
i allmänhet upprätthållas, får utskottet, i anslutning till hvad fullmäktige
hemställt, föreslå,
att mom. 9 af tillämpningsstadgarna till riksbankens
afiöningsstat måtte erhålla följande ändrade lydelse:
(Nuvarande lydelse:)
9:o) Fullmäktige eller vederbörande
styrelse må kunna dels medgifva
vaktbetjänt, som af sjukdom
hindras från tjänstens bestridande,
att under högst eu månad hvarje åruppbära
de för tjänsten anslagna
tjänstgöringspenningar, dels på framställning
af vaktbetjänt, efter pröfning
af förekommande omständig
o
o
(Föreslagen lydelse:)
9:o) Fullmäktige eller vederbörande
styrelse må kunna dels medgifva
vaktbetjänt, som af sjukdom
hindras från tjänstens bestridande,
att under högst en månad hvarje åruppbära
de för tjänsten anslagna
tjänstgöringspenningar, dels på framställning
af vaktbetjänt, efter pröfning
af förekommande omständig
-
BankoutsJcoltels Utlåtande Nr 6.
23
heter, medgifva honom ledighet under
högst 15 dagar hvarje år med
rätt för honom att under tiden uppbära
alla med tjänsten förenade aflöningsförmåner.
Då vaktbetjänt af
sjukdom hindras att sin tjänst förrätta
eller erhåller ledighet i den
ordning, som här ofvan är sagd!, må,
där annan person behöfver förordnas
för göromålens uppehållande, den som
af deputerad eller kontorsstyrelse förordnas
att bestrida tjänsten, af riksbankens
medel erhålla arfvode, motsvarande
vid hufvudkontoret högst
3 kronor om dagen och vid afdelningskontor
högst 2 kronor 50 öre
om dagen, men sökes eljest ledighet
eller måste någon från tjänsten afhållas
därför, att han till borgenärers
förnöjande sin egendom afträdt, skall
den tjänstledige, utöfver tjänstgöringspenningar,
till vikaries aflöning
afstå så mycket af lönen, som fullmäktige
pröfva för ändamålet nödigt.
Stockholm den 24 februari 1910.
heter, medgifva honom ledighet under
högst 15 dagar hvarje år med
rätt för honom att under tiden uppbära
alla med tjänsten förenade aflöningsförmåner.
Då vaktbetjänt af
sjukdom hindras att sin tjänst förrätta
eller erhåller ledighet i den
ordning, som här ofvan är sagd!, må,
där annan person behöfver förordnas
för göromålens uppehållande, den som
af deputerad eller kontorstyrelse förordnas
att bestrida tjänsten, af riksbankens
medel erhålla arfvode, motsvarande
högst 3 kronor om dagen,
men sökes eljest ledighet eller måste
någon från tjänsten af hållas därför,
att han till borgenärers förnöjande
sin egendom afträdt, skall den tjänstledige,
utöfver tjänstgöringspenningar,
till vikaries aflöning, afstå så
mycket af lönen, som fullmäktige
pröfva för ändamålet nödigt.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
Herr Christiernsson har begärt få antecknadt, att han icke närvarit
vid den slutliga behandlingen af punkterna 3:o och 4:o.
(Forts.)
24
Bankoutskottets Utlåtande Nr G.
Reservationer:
vid bo, angående uppförande å ordinarie stat af vissa öfverstatstjänster
m. m.,
af herr Christiernson;
samt
vid 4:o, angående motion om inrättande af sex nya vaktmästarebefattningar
vid hufvudkontoret,
af herrar JSfeiglick, Thylander, Vahlquist, Rune och Carlsson i Malmberget,
hvilka förenat sig om följande uttalande:
Vid riksbankens hufvudkontor äro, såsom i motionen augifves, anställde,
förutom de ordinarie, tio extra ordinarie vaktmästare. Utaf dessa
hafva sex samma dagliga tjänstgöring som de ordinarie vaktmästarna —
och dessutom vakttjänstgöring hvarannan eller hvar tredje natt. De hafva
varit vid riksbanken anställde: den i tjänsten äldste cirka 12 är och den
i tjänsten yngste cirka 5 år. Deras verksamhet i riksbanken har således
till fullo karaktären af fast anställning, men deras utsikt att i verkligheten
blifva fast anställde belyses af motionärens redogörelse för de sju senast
befordrade ordinarie vaktmästarnas tjänstetid såsom extra ordinarie, utvisande
en extra ordinarie tjänstetid af i genomsnitt omkring 15 år.
I fråga om riksbankens tjänstemän hafva såväl 1907 som 1909 års
bankoutskott uttalat önskvärdheten af att användandet af extra ordinarie
tjänstemän måtte begränsas, och Riksdagen har genom inrättandet af allt
flere ordinarie tjänstemannabefattningar visat sig gilla denna uppfattning.
Hvad som sålunda ansetts riktigt beträffande tjänstemännen äger, enligt
vårt förmenande, full giltighet äfven i fråga om vaktmästarna.
Då härtill kommer, att ingen som helst anledning finnes antaga, att
beliofvet af vaktmästare vid riksbankens hufvudkontor kommer att minskas;
och
då det uppenbarligen måste vara Riksdagens sak att tillse, att en begränsning
af extra ordinarie systemet kommer till stånd jämväl i fråga
om vaktmästarebefattningarna, anse vi, att motionen bort bifallas; och
hemställa alltså
att Riksdagen måtte besluta inrättandet af sex nya
ordinarie vaktmästarebefattningar vid riksbankens huf•
vudkontor.
Stockholm, Ivar Hieggströms Boktryckeri A.-B., 1910.