Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.
1
Nr 9,
Ankom till Riksdagens kansli den 18 febr. 1910, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln
med brännvin å landsbygden och i vissa städer.
I en inom Andra kammaren af herrar Johansson i Jönköping och
Leander väckt motion, nr 103, som hänvisats till bevillningsutskottet, har
föreslagits, »att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täckes låta verkställa utredning därom, huruvida
upplåtandet af annan rätt till detaljhandel med brännvin än tillfällig
må kunna förbjudas eller väsentligen inskränkas å landsbygden och i städer,
hvilka icke före den 1 januari 1910 inträdt i utöfning af stadsrättigheter,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning
kunde föranleda.»
Till stöd härför har i motionen anförts:
»1905 års förordning om försäljning af brännvin och 1907 års beslut
om aflösning af vissa privilegierade utskänkningsrättigheter ha förorsakat
en betydande nedgång af antalet ställen å landsbygden, där detaljhandel
med brännvin idkas.
Försäljningsåret 1904 —1905 funnos endast 4 län — Uppsala,
Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands — där å landsbygden,
köpingar med brännvinsförsäljningsbolag ej inberäknade, ingen ständig
rättighet till bränn vinsförsäljning var upplåten. Numera, sedan alla dylika
rättigheter upphört jämväl inom Kronobergs, Grottlands, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Göteborgs och Västerbottens län, har antalet
län, där landsbygden på sådant sätt är »torrlagd», stigit till 12. I österBih.
till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (Nr 9.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.
götlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge och Norrbottens län förekomma
å landsbygden endast privilegierade rättigheter, sammanlagdt 7 till antalet.
I Hallands samt Göteborgs och Bobus län finnas tillsammans 3
klubbrättigheter å landsbygden. I Älfsborgs län är ä landsbygden utom
2 privilegierade rättigheter blott en rätt till detaljhandel med brännvin
(utskänkning) medgifven. Endast i återstående 4 län — Stockholms,
Skaraborgs, Kristianstads och Malmöhus — finnes å landsbygden något
större antal brännvinsförsäljningsrättigheter upplåtna. Sålunda finnas:
i Stockholms län 10 dylika rättigheter, däraf 4 till klubbar,
i Skaraborgs län 8, däraf en privilegierad och 4 klubbrättigheter,
i Kristianstads län 18, däraf 7 privilegierade, och
i Malmöhus län ej mindre än 38, däraf 11 privilegierade.
Från de län, där brännvinsförsäljningsrättigheter å landsbygden blifvit
indragna, har man ej sport någon som helst klagan öfver däraf uppkomna
olägenheter, i dess ställe har det från flera håll vitsordats, att
de minskade tillfällena till brännvinsförtäring varit till ovedersäglig fromma
för ordning, nykterhet och välstånd och att äfven personer, hvilka. förut
å utminuteringslokalerna och krogarna, nedlagt större eller mindre del af
sin arbetsförtjänst, gifvit till känna sin tillfredsställelse med de ändrade
förhållandena.
Anledningen, hvarför i Skåne det ansetts nödigt att sa att säga öfversålla
landsbygden med brännvinsförsäljningsställen, är svår att inse. Sannolikt
har tillräckligt intresse för inskränkning af dessa ställens antal icke
förelegat hos de beslutande myndigheterna. Möjligen kan en bättre sakernas
ordning vinnas, därest s. k. lokalt veto införes. Oss synes dock,
att en kraftigare åtgärd härvidlag kan och bör vidtagas, nämligen förbud
mot upplåtande å "landsbygden af annan än tillfällig detaljhandel med
brännvin. Den landsdel, som däraf egentligen skulle drabbas, eller Skåne,
har ju så många städer och så utvecklade kommunikationer, att ett dylikt
förbud icke kan anses vålla någon svårighet för den brännvinskonsumerande
allmänheten att tillfredsställa sitt begär efter spritdrycker, allraminst
så länge de i Skåne befintliga 18 privilegierade rättigheterna fortlefva.
Det kunde jämväl ifrågasättas att förbjuda detaljhandeln med brännvin
i de småstäder, hvilka i föga annat än namnet skilja sig från stations-
eller municipalsamhällen. En sådan åtgärd låter sig dock icke omedelbart
vidtagas med hänsyn till dessa städers ekonomi. Det skulle icke heller
vara förenligt med rättvisa att låta en del städer bibehålla och en annan
del förlora sina inkomster af brännvinshandteringen.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.
3
Hvad angår inskränkning i städernas brännvinsförsäljningsrättigketer i
allmänhet, blir detta tydligen en senare fråga, som kan upptagas till behandling,
först sedan den kommitté, som är sysselsatt med utredning af
hithörande ämnen, hunnit af sluta sina arbeten och afgifva sitt betänkande.
Het finnes emellertid en stad, Tidaholm, med rättigheter från den 1
januari 1910, hvarest någon bränn vinshandel förr icke någonsin eller åtminstone
icke under de senaste årtiondena förekommit. Flera andra förutvarande
köpingar och municipalsamhälien ha äfven sökt och flera torde —
särskildt för undslippande af vägunderhåll — komma att söka stadsrättigheter,
och sannolikt är väl, att åtminstone en del af dessa ansökningar
komma att bifallas. Någon anledning att låta sådana nytillkommande
städer komma i åtnjutande af högre andel af brännvinsförsäljningsmedel,
än som tillkommer landtkommuner, torde endast förefinnas, om den nya
staden utgjorde en af de köpingar, hvilka omförmälas i näst sista stycke
af öfvergångsbestämmelser i 1905 års bränn vinsförsäljningsförordning; i
sådant fall synes en nytillkommen stad böra åtnjuta del af bränn vinsförsäljningsmedlen
i likhet med annan stad intill den 1 januari 1926.»
Hvad först beträffar motionärernas förslag, i hvad detsamma afser
frågan om rätt till detaljhandel med brännvin å landsbygden, vill utskottet
erinra, hurusom lagstiftningen i berörda afseende genom antagandet af den
nya brännvinsförsäljningsförordningen undergick eu väsentlig förändring, i
det att samtidigt med att gästgifverierna fräntogos rätten till utminutering
det tilläts, att jämväl å landsbygden bolagsinstitutionen skulle få komma
till användning. De farhågor, som vid frågans behandling inom Riksdagen
uttalades för att bolag framdeles skulle komma att i större omfattning inrättas
på landsbygden, synas emellertid, såsom också framgår af motionen, icke
i det stora hela hafva bekräftats. Vid sådant förhållande och dä icke
heller i öfrigt några skäl förebragts för en förändrad lagstiftning uti nyss
berörda afseende, har bevillningsutskottet ansett sig böra afstyrka motionärernas
framställning i denna del.
Vidkommande härefter förslaget, såvidt detsamma afser de i motionen
åsyftade stadssamhällena, tala enligt utskottets mening goda skäl för en
utredning i den riktning motionärerna föreslagit. Det är nämligen uppenbart,
att, då Riksdagen förlidet år uttalat sig för en utredning i syfte att
minska det allmännas beroende af rusdrycksmedlen, det icke kan vara
lämpligt, att ifrågavarande samhällen, hvilka, innan de erhållit sina stadsrättigheter,
icke åtnjutit större andel af brännvinsmedlen än öfriga lands
-
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.
kommuner, skulle beredas tillfälle att erhålla den öfriga städer tillförsäkrade
andel i samma medel, hvarvid det följaktligen icke vore uteslutet, att de
på grundvalen häraf ordnade sin ekonomi. För att, såsom motionärerna
ifrågasatt, inom dessa samhällen förbjuda allt annat upplåtande af rätt
till detaljhandel med brännvin än tillfälligt och hvarigenom de skulle
komma i sämre ställning än förut, då de tillhörde landsbygden, synas
dock svårligen kunna förebringas skäl. Då emellertid, som kändt, en kommitté
blifvit af Kungl. Maj:t tillsatt med uppdrag att verkställa den ofvan
omförmälda, af Riksdagen begärda utredningen, lärer det vara att förvänta,
att äfven nu föreliggande fråga kommer att blifva föremål för behandling
inom kommittén, äfvensom att, därest eu provisorisk lagstiftning i ämnet
skulle anses vara af omständigheterna påkallad, kommittén icke torde underlåta
att därom hos Kungl. Maj:t göra särskild framställning. Att under
sådana förhållanden aflåta någon särskild skrifvelse i ämnet till Kungl.
Maj:t synes utskottet icke vara erforderligt och har utskottet därför icke
heller velat tillstyrka motionen uti nu ifrågavarande del.
Bevillningsutskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln med brännvin
å landsbygden och i vissa städer icke måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 18 februari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Herrar Cavalli, friherre Trolle och J. Bromée i Billsta hafva begärt
få antecknadt. att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910.