Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8,
1
Nr 8.
Ankom till Riksdagens kansli den 17 febr. 1910, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse
af 25 § i förordningen angående försäljning af brännvin.
Gällande förordning angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905,
innehåller beträffande fördelningen af de s. k. brännvinsmedlen följande
bestämmelser:
>25 §.
De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna till
detaljhandel med brännvin, äfvensom den nettovinst af rörelsen, som bolag
enligt 21 § skall afstå, skola på följande sätt fördelas:
för stad:
tjugunio hundradedelar af bolagets nyssnämnda afgifter och nettovinst
tillfalla staden;
återstoden insättes i Statskontoret;
för landsbygd:
hela beloppet insättes i Statskontoret.
Af de andelar, hvilka sålunda ingå till Statskontoret, skall Statskontoret
dels afsätta ett belopp, motsvarande en hundradedel af samtliga afgifter
och vinstmedel för riket, för att användas till främjande af nykterhet och
motarbetande af dryckenskapens följder;
Bxh. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 7 Häft. (Nr 8.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.
dels ock utdela:
till landstingen och städer, som ej deltaga i landsting:
ett belopp, motsvarande en femtedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen;
till
hushållningssällskapen:
ett belopp, motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.
Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som
ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall läggas
i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare
fallet hushållningssällskapsoinrådenas folkmängd.
Återstående medel fördelas af Statskontoret efter folkmängden mellan
samtliga kommuner i riket.
Öfvergångs stadganden.
Denna förordning träder i kraft, i fråga om stad den 1 oktober 1 907
samt beträffande landsbygden den 1 november 1907.
Städerna skola de första tolf försäljningsåren, under hvilka denna förordning
äger tillämpning, åtnjuta, utöfver de genom 25 § dem tillerkända
andelar, af de i hvarje stad inflytande brännvinsförsäljningsmedlen
första |
året........ |
....................................... 19 |
hundradedelar |
andra |
» ........ |
........................................ 17 |
» |
tredje |
» ........ |
.................................... 15 |
|
fjärde |
» ....... |
......................................... 18 |
|
femte |
» ........ |
.................................. 11 |
» |
sjätte |
» ....... |
......................................... 9 |
» |
sjunde |
» ....... |
........................................ 7 |
» |
åttonde |
! » ....... |
........................................ 5 |
» |
nionde |
» |
....................................... 4 |
|
tionde |
» ....... |
......................................... 3 |
» |
elfte |
> ....... |
......................................... 2 |
» |
tolfte |
» ....... |
........................................ 1 |
hundradedel. |
För tiden |
till och |
med år i925 skola med |
afseende å inkomst af |
brännvinsförsäljningsmedlen till städerna räknas de öfriga orter, i hvilka
under försäljningsåret 1904—1905 minuthandel med och utskänkning af
Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.
3
brännvin varit jämlikt § 11 mom. 2 i kung! förordningen den 24 maj
1895 öfverlåtna åt bolag.»
I två likalydande motioner väckta, den ena inom Första kammaren, Motioner l 21
nr 21, af herr von Mentzer jämte fem andra af kammarens ledamöter och II: 48''
och den andra inom Andra kammaren, nr 48, af herr Meurling jämte
ytterligare tretton ledamöter af samma kammare, hvilka motioner hänvisats
till bevillningsutskottet, har föreslagits,
»att Riksdagen behagade besluta, att § 25 i kungl. förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning af brännvin måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
De avgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna till
detaljhandel med brännvin, äfvensom den nettovinst af rörelsen, som
bolag enligt 21 § skall afstå, skola insättas i statskontoret och på följande
sätt fördelas: tjugunio hundradedelar af de från städernas brännvinsbolag
influtna afgifter och nettovinster tillfalla rikets samtliga städer.
Af öfriga i statskontoret insatta andelar skall statskontoret
dels afsätta ett belopp, motsvarande en hundradedel af samtliga afgifter
och vinstmedel för riket, för att användas till främjande af nykterhet
och motarbetande af dryckenskapens följder;
dels ock utdela:
till landstingen och städer, som ej deltaga i landsting:
ett belopp, motsvarande en femtedel af samtliga bränn vinsförsäljnirigsmedlen;
till
hushållningssällskapen:
ett belopp, motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.
De andelar, som efter hvad förut är sagdt tillfalla rikets samtliga
städer, fördelas dem emellan efter folkmängden.
Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som
ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall läggas,
i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare
fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.
Återstående medel fördelas af statskontoret efter folkmängden mellan
samtliga kommuner i riket,
samt att de i förordningens öfvergångsstadganden städerna tillerkända,
andelar skola fördelas på samma sätt och efter samma grund som de tjugunio
hundradedelar, hvilka tillkomma städerna enligt förordningens § 25 i
dess nu föreslagna lydelse.»
4:
Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.
Utskottet.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:
»När man vill ordna brännvinshandeln på ett, så långt ske kan,
tillfredsställande sätt, torde det vara icke minst viktigt att tillse, det
ingen må känna sig föranledd ätt tillåta eller främja sådan handel för
att därigenom förskaffa ekonomisk vinst åt någon enskild eller åt någon
kommun. Nu gällande brännvinsförsäljningsförordning stadgar också fördenskull,
att s. k. brännvinsbolag skola hafva till ändamål endast att i
sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel med brännvin.
Men därjämte är det äfven föreskrifvet, att hvarje stad samt till och med
år 1925 hvarje ort, i hvilken under försäljningsåret 1904—1905 minuthandel
med och utskänkning af brännvin varit jämlikt § 11 mom. 2 i
kungl. förordningen den 24 maj 1895 öfverlåtna åt bolag, skall af de
medel, som brännvinsbolaget på platsen har att utbetala enligt §§20 och
21 i nu gällande förordning behålla tjugunio hundradedelar samt tillika
de hundradedelar, som enligt förordningens öfvergångsstadganden blifvit
bestämda att utgå under förordningens första tolf försäljningsår. Då de
belopp, som sålunda blifvit förbehållna städerna och de dem i detta afseende
jämställda orter, äro mycket af se värda, kan denna sistberörda föreskrift
uppenbarligen lätt förorsaka, att brännvinsbolag bibehållas eller
bildas, icke för det af förordningen fastslagna ändamålet att i sedlighetens
intresse ordna och handhafva detaljhandeln, utan för bibehållande eller
vinnande af den hvarje stad särskildt förbehållna inkomst. Denna oegentlighet
skulle enligt vår mening, åtminstone till väsentlig grad, undanröjas,
i fall förordningen ändrades sålunda, att ingen kommun finge behålla någon
del af de penningar, brännvinshandteririgen inbringar på platsen, och att
till följd däraf de bär ofvan omnämnda brännvinsförsäljningsmedlen måste
i likhet med andra dylika medel insättas i statskontoret Finge medlen
därefter fördelas efter invånareantalet mellan städerna och förutnämnda,
med dem likställda kommuner oberoende af den omständigheten, huruvida
brännvinsbolag funnes å de särskilda platserna eller ej, så hade städerna
och dessa kommuner ingen skälig anledning att beklaga sig däröfver, att
ifrågavarande dem särskildt tillförsäkrade andelar af brännvinsförsäljningsmedlen
genom förändringen möjligen blefve dem delvis fråntagna och på
andra öfverlåtna.»
Här ifrågavarande förslag afser alltså, att de andelar af brännvinsbolagens
vinster, som nu tillfalla städer och med dem likställda samhällen,
i hvilka de olika bolagen hafva sin verksamhet, hädanefter skulle gå till
Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8. 5
fördelning mellan samtliga städer och nyssberörda samhällen, uteslutande
efter invånareantalet.
Bevillningsutskottet vill till en början erinra därom, att nu ifrågavarande
bestämmelser tillkommit efter beslut af 1905 års Riksdag och, hvad
städerna angår, trädt i kraft den 1 oktober 1907. Det torde vid sådant
förhållande med skäl kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses lämpligt
att redan nu, så kort tid efter det bestämmelserna börjat tillämpas, rubba
den sålunda fastslagna fördelningen, och detta så mycket mera, som det
torde vara otvifvelaktigt, att med hänsyn till öfvergångsstadgandena i förordningen
många samhällen utgått från att ändring i bestämmelserna icke
skulle ifrågakomma under öfvergångstiden och förty på grundvalen häraf
ordnat sin ekonomi.
Utskottet anser sig för öfrigt i detta sammanhang icke böra underlåta
att framhålla, huru väsentligt olika ifrågavarande samhällen bero af de
från brännvinsmedlen härflytande inkomsterna. Såsom exempel härpå kan
anföras, att, enligt hvad utskottet inhämtat, berörda inkomster i medeltal
under försäljningsåren 1902—03 till 1906—07 utgjort i Mörbylånga icke
mindre än 84 kronor 18 öre, i Stockholm 4 kronor 57 öre samt i Skanör
och Falsterbo allenast 1 krona 23 öre, allt för invånare räknadt.
Slutligen har utskottet velat erinra om att förlidet års Riksdag i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
eu allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens
frigörande i större eller mindre omfattning från deras
ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen härflytande medel,
äfvensom att Kungl. Maj:t den 20 augusti 1909 uppdragit åt en kommitté
att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda utredningen. Att
under sådana förhållanden nu vidtaga de i motionerna föreslagna åtgärderna
synes icke vara lämpligt.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,
att förevarande motioner om ändrad lydelse af
25 § i förordningen angående försäljning af brännvin
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 februari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd.
2
6
Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.
Reservation
af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra.
Herrar Cavalli, friherre Trolle, J. Bromée i Bilista och P. Nilsson i
Bonarp hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes
behandling inom utskottet
-
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1910.