Bevillningsutskottets Betänkande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till Riksdagens Kansli den 15 febr. 1910 kl. 2 e. m.
Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förlängning af den mellan Sverige och Tyska riket den
8 maj 1906 afslutade handels- och sjöjärtstraktaten.
Genom proposition nr 21 af den 21 januari 1910, som hänvisats
till bevillningsutskottets behandling, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollen öfver utrikesdepartementsärenden
för den 20 augusti 1909 och den 21 januari 1910 angående
förlängning till den 1 december 1911 af den i Stockholm den 8
maj 1906 mellan Sverige och Tyska riket afslutade handels- och sjöfartstraktaten,
äskat Riksdagens godkännande af denna förlängning.
Enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll af den 20 augusti
1909 har vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t herr ministern för
utrikes ärendena, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,
anfört följande:
»Den mellan Sverige och Tyskland den 8 maj 1906 afslutade handelsoch
sjöfartstraktat upphör att gälla med utgången af 1910. En ''stillatigande’
förlängning af densamma är icke i nämnda traktat, i olikhet
med hvad med hänsyn till andra handelstraktater i allmänhet äger rum,
förutsedd.
För att förebygga de olägenheter, som skulle blifva följden af ett
traktatlöst tillstånd efter 1910, måste antingen en ny traktat träda i kraft
från och med den 1 januari 1911, eller ock, om så icke låter sig göra,
den gamla traktaten förlängas på viss tid.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. d Häft. (Nr 5).
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 5.
Den svenska tulltaxa, som är afsedd att ligga till grund för
blifvande underhandlingar med Tyskland om en ny handelstraktat, kan
emellertid först blifva antagen af nästkommande års Riksdag, och det är
uteslutet att efter nämnda förhandlingars slutförande — i lyckligaste fall
under loppet af nästkommande år eller i början af 1911 — kunna framlägga
kungl. proposition om en ny traktats godkännande förrän under
1911 års Riksdag. Under sådana förhållanden återstår endast att söka
genom träffandet af ett aftal med Tyska riket åstadkomma en förlängning
af gällande traktat, för att undvika ett traktatlöst tillstånd mellan
de båda länderna, under hvilket svenska varor, som utfördes till Tyskland,
skulle där drabbas af den höga tyska maximaltariffen. Det skulle äfven
ur andra synpunkter vara olämpligt att nu, så körd efter tillkomsten af
en direkt färjeförbin delse mellan Sverige och Tyskland, genom att låta
ett traktatlöst tillstånd inträda, om äfven för kortare tid, i väsentlig mån
hämma varuutbytet mellan de båda länderna.
Sedan jag underhand hört mig för, huru den kejserliga tyska regeringen
ställde sig till frågan om en eventuell förlängning af traktaten,
har jag nu från härvarande tyske minister fått mottaga en skrifvelse,
hvaraf framgår, att tyska regeringen är benägen att ingå på en dylik
förlängning. Tyska regeringen har därvid ansett, att två vägar funnes
för att undvika ett traktatlöst tillstånd efter den 31 december 1910,
nämligen:
antingen
1) att till den nu gällande traktaten foga en tilläggsbestämmelse,
hvarigenom traktaten förblefve i gällande kraft, äfven efter den 31 december
1910 och till dess att ett år förflutit efter skedd uppsägning,
dock så, att denna uppsägning från den ena eller andra sidan icke finge
äga rum före den 1 januari 1911
eller,
2) att förlänga traktaten utan vidare på ett år, räknadt från den 1
januari 1911 d. v. s. till och med den 31 december 1911.
Det första alternativet skulle, enligt tyska regeringens mening,
hafva den fördelen, att man därigenom under alla omständigheter förhindrade
inträdandet af ett traktatlöst tillstånd, och detta särskildt för
det fall, att det icke skulle lyckas att i Sverige få den nya tulltaxan
till stånd under loppet af 1910 års Riksdag, och att man vidare därigenom
undveke en ytterligare förlängning, hvilken äfven den skulle blifva
beroende på godkännande från respektive parlament. Ifrågavarande utväg
skulle dessutom icke utgöra något hinder, för att man kunde bringa tråk
-
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 5.
3
taten att utlöpa den 31 december 1911, om sådant från någon af de båda
parternas sida skulle synas önskvärdt.
Skulle emellertid svenska regeringen hysa betänkande mot att välja
denna utväg, borde i hvarje fall en förlängning af traktaten träffas på ett
år, då en kortare frist icke skulle innebära säkerhet för att förhandlingarna
angående den nya traktaten kunde föras i önskvärd ro.
Tyske ministern har dessutom uttalat, att det syntes den tyska regeringen,
som om det första alternativet vore att föredraga ur såväl den
ena som den andra partens intresse.
Beträffande båda dessa alternativ måste emellertid desamma, oafsedt
andra möjliga betänkligheter, redan af konstitutionella grunder betecknas
såsom från svensk sida oantagliga. Det förhåller sig nämligen så, att den
tulltaxa, som af 1910 års Riksdag eventuellt antages, och som är afsedd
att ligga till grund för traktatsförhandlingarna, måste träda i kraft senast
någon gång under loppet af nästföljande år, d. v. s. 1911, och kan följaktligen
icke 1910 års Riksdag vid antagandet af en ny tulltaxa bestämma att densamma
skall trjida i kraft först med ingången af 1912 eller eventuellt
ännu senare. A andra sidan måste gifvet-vis den nya traktaten träda i
kraft samma dag som den nya tulltaxan, på hvilken den kommer att
vara grundad.
Om ock sålunda intetdera af de från tysk sida framställda förslagen
lärer kunna af Eders Kungl. Maj:t godkännas, synas mig dock flera skäl
föreligga för att man från svensk sida borde söka få en så lång förlängning
af traktaten till stånd, som våra konstitutionella förhållanden medgifva.
Man kan ju nämligen antaga, att förhandlingarna af en eller annan
anledning draga ut på tiden till in på nyåret 1911, då traktaten icke
skulle kunna framläggas för de respektive parlamenten förr än fram på
våren. Äfven om i så fall den svenska Riksdagen blefve därmed färdig
i god tid före Riksdagens afslutning, skulle det kunna hända, att det
dröjde i tyska riksdagen till fram på sommaren. Och efter traktatens
parlamentariska godkännande är en viss tid erforderlig för myndigheterna
för traktatens behöriga publicerande o. s. v. Dessutom torde det vara i
hög grad önskvärdt med hänsyn till handel och näringar att inför så
djupt ingripande förändringar på det handelspolitiska området lämna icke
alltför knappt tillmätt tid, innan de nya förhållandena aflösa de gamla.
Det afsedda ändamålet anser jag skulle vinnas, därest den gamla
traktaten finge förblifva gällande intill utgången af november månad
1911.
Hvad formen för ett dylikt aftal angår, så synes lämpligast, att det
träffas i form af utväxling af ministeriella noter.»
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 5.
Enligt här ofvan jämväl åberopade statsrådsprotokoll af den 21
januari 1910 har herr ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning
med chefen för finansdepartementet, anmält, att — sedan vid
föredragning den 20 augusti 1909 Kungl. Maj:t dels bemyndigat honom
att med tyska regeringen, under förbehåll af svenska Riksdagens godkännande,
träffa aftal om förlängning af den mellan Sverige och Tyskland
den 8 maj 1906 afslutade handels- och sjöfartstraktaten till och med
den 30 november 1911, dels ock bestämma, att aftalet ifråga måtte ske
under formen af utväxling af ministeriella noter — dylika noter, i enlighet
härmed, under den 14 påföljande december, rörande förlängning af ofvannämnda
traktat till den 1 december 1911 blifvit i Berlin mellan Kungl.
Maj:ts minister därstädes och tyske utrikesstatssekreteraren utväxlade, hvarefter
herr ministern uppläst ifrågavarande noter, som i svensk öfversättning
funnes protokollet (litt. a och b) bilagda.
De vid statsrådsprotokollet af den 21 januari 1910 fogade bilagorna
äro af följande lydelse:
Bil. A.
»Berlin den 14 december 1909.
Herr minister.
Som bekant utlöper den 31 december 1910 giltighetstiden för den
mellan Tyskland och Sverige den 8 maj 1906 afslutade handels- och sjöfartstraktaten.
För att vinna erforderlig tid för de underhandlingar, hvilka tyska
regeringen är villig att snarast möjligt öppna i och för afslutande af en
ny traktat, afsedd att ersätta den nu gällande, är tyska regeringen beredd
att, under förutsättning af de tyska lagstiftande församlingarnas samtycke,
förlänga traktatens af den 8 maj 1906 giltighet till den 1 december 1911.
I det jag bringar ofvanstående till eder kännedom, begagnar jag
tillfället att för eder, herr minister, förnya försäkran om min utmärkta
högaktning.
(undert.) v. Schoen.
Herr Tro! le, Sveriges minister, etc. etc. etc.»
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 5.
5
Bil. B.
»Berlin den 14 december 1909.
Eders excellens.
I skrifvelse af denna dag bar eders excellens behagat meddela mig,
att tyska regeringen, för att vinna erforderlig tid för de underhandlingar,
Indika snarast möjligt böra öppnas i och för afslutande af en ny handelsoch
sjöfartstraktat mellan Sverige och Tyskland, afsedd att ersätta traktaten
af den 8 maj 1906, som utlöper den 31 december 1910, är beredd
att, under förutsättning af de tyska lagstiftande församlingarnas samtycke,
förlänga giltigheten af sistnämnda traktat till den 1 december 1911.
I det jag i min regerings namn förklarar mig hafva erhållit del af
ofvanstående, har jag äran meddela, att min regering, under förbehåll af
svenska Riksdagens samtycke, likaledes är villig att förlänga giltigheten af
den nu gällande handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Tyskland
till den 1 december 1911.
Jag begagnar detta tillfälle att för Eder, herr statssekreterare, förnya
försäkran om min utmärkta högaktning.
(undert.) Irolle.
Hans excellens herr bai-on v. Schoen, statssekreterare för Kejserliga utrikesministeriet etc. etc. etc.»
Bevillningsutskottet, som funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts
proposition, hemställer alltså,
att Riksdagen ville meddela det af Kungl. Maj:t
äskade godkännandet af förlängning till den 1 december
1911 af den i Stockholm den 8 maj 1906 mellan Sverige
och Tyska riket afslutade handels- och sjöfartstraktaten.
Stockholm den 14 februari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALET.
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 4 Höft.