Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till Eiksdagens kansli den 4 februari 1910 kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrivelser till Kungl.
Maj:t angående förbud mot försäljning af brännvin m. m.
■ '' '' *”!$
I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 75, anför herr J. A.Motion ii: 75.
Jonsson i Hökkult, med instämmande af sju andra af kammarens ledamöter,
följande:
»Frågan om åvägabringandet af ett rusdrycksförbud i vårt land är så
behjärtansvärd och trängande, att jag anser det vara min plikt att åter
upptaga och föra fram denna viktiga angelägenhet inför Riksdagen. Ingen
annan fråga torde för närvarande vara mera allvarlig och starkare kräfva
en snar lösning än denna.
Vi ha icke råd att längre hålla på med rusdryckshandteringen i vårt
land. Den kostar oss hundratals miljoner kronor årligen utan att lämna
någon behållning eller frambringa några nya värden. Vi behöfva använda
våra miljoner för produktiva företag, som skapa nya värden och ge full
valuta genom att höja välståndet i landet. Det är orättfärdigt att förvandla
de produkter, som Gud låtit växa för att människor och djur
skola hafva näring däraf, till ett gift, som åstadkommer mycket större
skada bland vårt folk än alla andra gifter tillsammans.
Rusdryckerna äro vårt folks farligaste fiender såväl för den enskilde
som för familjen och för samhället. Ingen annan fiende har så djupt
förnedrat, misshandlat och farit illa med vårt folk på så många sätt, som
rusdryckerna gjort. De fördärf va både kropp och själ, och ändå har man
tålt och tillåtit denna fiende att härja i vårt land bland vårt folk i århundraden.
Genom att taga bort rusdryckerna skola vi utrota denna för
Bill. till Rilcsä. Prot. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 3 Käft. (Nr 4.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
människosläktet så skadliga brännande orm, som på ett förfärligt sätt sprider
sitt gift bland vårt folk.
Det är efter min mening alldeles nödvändigt, att statsmakterna vidtaga
betryggande åtgärder för samhällets befrielse från de alkoholhaltiga
dryckernas gift, hvars verkningar sträcka sig jämväl in på efterkommande
släkten. Då intet annat gift i vårt land skördat så många offer som rusdryckerna,
kan alkoholen med skäl göra anspråk på att kallas gifternas konung.
Bort därför med rusdryckerna som njutningsmedel! Dessa dryckers
natur är sådan, att de verka begär efter mer och mer: det ena glaset rusdrycker
föder begär efter det andra. Vårt folk kan mycket väl undvara
detta njutningsmedel; vi ha icke något behof af alkohol som dryck. Om
bruket och vanan att använda rusdrycker icke funnes, skulle ingen känna
saknad efter dem.
Bruket och vanan att använda berusande drycker äro alltså icke naturliga
utan ha framkallats på onaturligt sätt. Ingen har kunnat visa, att
bruket af rusdrycker som njutningsmedel har något egentligt värde eller
är till någon nytta för människan. Men däremot få vi nästan dagligen
se och erfara många stora skadegörelser och förluster, som rusdryckerna
åstadkomma såväl beträffande de enskildas välstånd, hälsa och sedlighet
som i fråga om landets ekonomi. Det behöfves inga andra bevis för nödvändigheten
af rusdryckernas afskaffande än hvad vi själfva kunna se, om
vi annars vilja se, hur det verkligen förhåller sig. Vetenskapsmännen, som
studerat alkoholfrågan, säga oss dock därjämte, att en stor del samhällssjukdomar
också ha sin rot och orsak i rusdrycksbruk, och att de anse
allt arbete för dessas botande nära nog förgäfves, så länge rusdrycker
finnas att tillgå. Helt visst ha dessa drycker gjort mycket större skada
än både krig och farsoter tillsamman. Vi göra stora uppoffringar och
ansträngningar för att skydda oss för krig och sjukdomar, då böra vi väl
också göra hvad vi kunna för att skydda oss för rusdryckernas elände,
så mycket mer som det icke kräfves något annat, än att vi endast afstå
från rusdryckshandteringen. Ett sådant steg skall blifva till den allra
största välsignelse för såväl den enskilde som för familjen och samhället.
Tack vare regeringens välbetänkta och förståndiga åtgärd att, då storstrejken
utbröt, förbjuda vederbörande att tillhandahålla rusgifvande drycker,
ha vi redan under mer än en månads tid fått pröfva på och hunnit få
en liten försmak af det väntade permanenta rusdrycksförbudets många
stora fördelar och välsignelser.
Det nämnda tillfälliga rusdrycksförbudet förde med sig många förmåner
på många områden såväl för den enskilde som för familjen och
samhället enligt de erfarenheter, som gjordes i vårt land under den tid
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
e
rusdrycksförbudet varade, och att största delen af vårt folk med glädje och
tacksamhet för detta rusdrycksförbud hyser den lifliga önskan och det
hoppet till statsmakterna, att vi snart måtte få ett varaktigt rusdrycksförbud,
under hvilket vi beständigt måtte få njuta samma goda förmåner.
Äfven de äro många, som visserligen äro begifna på rusdrycker, men
som dock intet hellre önska, än att dessa drycker blefve afskaffade, enär
de sakna kraft att motstå frestelsen att använda sådana drycker så länge
de finnas att tillgå. Då den största delen af vårt folk nu vill blifva kvitt
rusdryckshan dteringen, vågar jag hoppas, att statsmakterna äfven skola
inse behofvet och fördelen af att rusdryckerna blifva undanröjda och med
tillfredsställelse öfver att folket kommit till sådan insikt gå dess önskan
till mötes genom att förbjuda såväl tillverkning som importering och försäljning
af alla rusgifvande drycker.
Vi ha nu också genom rusdrycksförbudet under storstrejken fått bekräftelse
på att ett rusdrycksförbud är möjligt att genomföra i vårt land,
och att vårt folk mycket väl kan undvara rusgifvande drycker. Vi ha
tillika så mycket större anledning att påskynda rusdrycksförbudets införande,
som alla fördelarna af ett sådant förbud icke tråda fram på en
gång, utan tid kräfves bland annat för att alla de skador, som rusdryckerna
hittills åstadkommit, skola hinna blifva af naturen botade.
Det skall blifva en härlig tid, då människosläktet blifvit återställdt
ifrån alla de skador af olika slag, som rusdryckerna åstadkommit under
den långa tid rusdrycksseden härskat öfver vårt folk, och då hälsa, krafter,
lefnadsmod och arbetslust återkommit till människorna.
Visserligen försvinner icke allt ondt ur världen med att rusdryckerna
komma bort. Det fanns nog åtskilligt ondt i världen, innan rusdryckerna
kommit, och mycket ondt stannar nog kvar äfven sedan de afskaffats.
Men allt ondt, som rusdryckerna åstadkommit och fört med sig, det kommer
dock att försvinna, när rusdryckerna komma bort.
Likasom det nu är ådagalagdt, att vårt folk mycket väl kan undvara
rusdryckerna, lika säkert är det också, att staten och de allmänna kassor,
som ha inkomst från rusdryckshandteringen, kunna undvara denna inkomst.
De kunna nog få medel till att fylla sina behof med från annat håll än
genom rusdrycker.
Om vårt folk på grund af rusdrycksförbud sparar 115 å 120 miljoner
kronor årligen, kan det utan tvifvel lättare betala en cirka 45 miljoner
kronor högre skatt till staten och kommunerna än vi nu göra. Vi
göra ju därvid i alla fall till att börja med en vinst på 70 ä 75 miljoner
kronor hvarje år, och när vi sedermera småningom till följd af rusdrycksförbudet
komma att få betydligt minskade utgifter för fattigvård, sjukvård,
4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
hospital svärd, fångvård och polisväsende m. m. in. m., blir vinsten ännu
mycket större.
När alla utgifter, som förorsakas af rusdrycker, hunnit försvinna,
komma vi antagligen i det närmaste att få lika mycket mindre utgifter
för det allmänna, som vi nu ha inkomster från rusdryckshandteringen, och
vi komma sannolikt ej att sakna dessa inkomster.
För att samhället i de allmänna kassorna skall få in omkring 45
miljoner kronor hvarje år af rusdryckshandteringen måste vårt folk förbruka
rusdrycker för minst 115 ä 120 miljoner kronor årligen. Kan det
vara välbetänkt att låta ett sådant tillstånd fortfara och låta så stora
summor offras på rusdrycker, hvilka blott skada och fördärfva människosläktet?
Men
för att få in dessa 45 miljoner kronor måste vi offra äfven det
som är dyrbarare och värdefullare än penningar. Yi få offra friden, kärleken
och välmågan i många tusende hem. Vi få offra hälsans dyrbara
gåfva för tusentals personer, en gåfva, som sedan ej kan återköpas för
penningar. Yi få offra många af vårt lands förhoppningsfulla söner,
många till kropp och själ rikt utrustade, men som genom bruket af rusdrycker
ruineras och taga obotlig skada. Vi få offra många dyrbara
människolif hvarje år; många tusende do en förtidig död dels direkt och
dels indirekt genom bruket af rusdrycker. Mycket mera, som jag icke kan
eller behöfver nämna, få vi offra för att få in dessa penningar, som rusdryckshandteringen
inbringar till det allmänna.
Kan det vara värdt göra dessa dyrbara offer för sådant ändamål?
Nej och åter nej! Människorna ha ett allt för högt värde. Den skada de
lida genom rusdryckerna kan ej uppvägas med penningar.
Staten anser sig äga all den rätt i förhållande till sina medlemmar,
som statsändamålet fordrar, äfven om detta ändamål påkallar offer af
människolif för statens värnande mot fiender. Skulle då icke staten äga
också den rätt öfver sina medlemmar, som fordras för utfärdandet af ett
förbud mot rusdryckshandteringen i vårt land, då ett sådant förbud påkallas
för att värna samhället mot inre fienden, mot rusdryckerna, som
beröfvat oss många gånger flera människolif än någonsin våra yttre fiender.
Samhällets medlemmar böra hafva så mycken frihet de kunna bruka.
Men det har visat sig under den långa tid rusdryckerna varit i bruk
bland vårt folk, att de ej kunna rätt bruka friheten med afseende på rusdryckerna.
Därför är det statens plikt och skyldighet att inskränka friheten
på detta område. Vi böra ordna vår rusdryckslagstiftning så, att
vi få ett verkligt förbud för tillverkning, importering och försäljning af
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
5
alla rusgifvande drycker med högre alkohol halt än tre procent utom för
medicinska, tekniska och vetenskapliga behof.
Människorna ha ett alltför stort värde för att utsättas för den stora
frestelse, som tillhandahållande af rusdrycker medför. Så länge rusdrycker
finnas att tillgå, åstadkommer vanans makt och århundradens bruk, att
en stor del af vårt folk ej kan motstå begäret att använda dem. Människorna
utgöra den dyrbaraste och värdefullaste egendom vårt land har,
och staten bör vara rädd om denna egendom och undanröja allt, som
kan vålla den skada. Det är af större betydelse och värde för staten att
hafva friska, sunda, starka och kraftiga medborgare än att ha tillgång till
de miljoner, som staten och de allmänna kassorna årligen få in från rusdryckshandteringen.
I öfrigt åberopar jag för min framställning den motivering, som
innehölls i en år 1908 af mig i Andra kammaren framburen motion nr
27 i samma syfte.
Jag inser mycket väl, att man bör gå försiktigt till väga vid införande
af rusdrycksförbud, och detta äfven af den anledning, att icke en
större rubbning plötsligt må åstadkommas i vår budget. För att så småningom
kunna fylla den brist i statsinkomsterna, som uppstår genom rusdryckernas
borttagande, har jag tänkt mig en öfvergångstid af exempelvis
20 år.
Jag är fullt öfvertygad om att t. ex. med en under 20 år successivt
minskad alkoholhalt i rusdryckerna eller en på annat sätt ordnad indragning
af desamma vårt folk så småningom skulle vänja sig att undvara
dessa drycker.
Med ett rusdrycksförbud, som tilläte tillverkning och försäljning af
drycker med en alkoholhalt af endast intill tre procent, vore mycket
vunnet, och med nutidens högt utvecklade bryggarkonst kunde med så
låg alkoholhalt en i alla afseenden välsmakande dryck åstadkommas.
Ordnandet af denna tjugoåriga öfvergångstid kan naturligtvis ske först
efter en allsidig utredning. Denna utredning borde då särskildt omfatta,
på hvad sätt inskränkning i tillverkningen och försäljningen lämpligast
borde äga rum, huru den härigenom möjligen uppkomna bristen i statskassan
skulle täckas, och öfverhufvud taget belysa allt, som sammanhänger
med föreliggande fråga.
Ehuru min afsikt sålunda är att väcka förslag om införande af ett
fullständigt tillverknings-, försäljnings-, och importförbud af rusdrycker,
måste jag dock af formella skäl begränsa denna motion till förbud mot
försäljning af brännvin, och vågar jag på grund af hvad här sålunda
anförts vördsamt föreslå,
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj: t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga
förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen i riket, att,
efter en lämplig öfvergångstid, all försäljning af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål.»
Under åberopande af hvad i motiveringen till den nu omförmälda
motionen, nr 75, anförts, har herr Jonsson, med instämmande af samma
sju ledamöter i kammaren, vidare i motionerna nr 76 och 77, hemställt:
Motion ii:76. i motionen nr 76,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag
till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att, efter lämplig
öfvergångstid, all tillverkning inom riket af brännvin må vara förbjuden
till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål»,
Motion ii:77. och i motionen nr 77,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga
förslag till sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att allt införande
i riket af vin, brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor samt Öl
med mer än 3 procents alkoholhalt må, efter lämplig öfvergångstid, vara
förbjudet till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål.»
utskottet. Bevillningsutskottet, som fått berörda tre motioner till sig hänvisade,
har funnit lämpligt upptaga desamma till behandling i ett sammanhang.
Motioner med enahanda yrkanden hafva af herr Jonsson blifvit väckta
vid 1907 och 1908 års riksdagar. Vid båda tillfällena hemställde bevillningsutskottet,
att motionerna icke måtte af Riksdagen bifallas. Första
kammaren godkände bägge gångerna utskottets hemställan; i Andra kammaren
åter växlade utgången, i det att kammaren år 1907 med 89 röster
mot 86 biföll en vid utskottets betänkande fogad reservation, innefattande
hemställan om bifall till motionerna, år 1908 däremot med 100 röster
mot 96 biföll utskottets hemställan.
Bevillningsutskottet har vidare ansett sig böra erinra, hurusom vid 1909
års riksdag förslag framställdes om att en allsidig utredning måtte verkställas
rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens
frigörande från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen
härflytande medel.
I den skrifvelse, hvarmed Riksdagen anmälde sitt i anledning af berörda
förslag fattade beslut, anförde Riksdagen, bland annat, att Riksdagen
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4. 7
hölle före, att med den växande nykterhetsrörelsen krafven på särskilda
åtgärder till begränsning af handeln med rusdrycker inom kommunerna
alltmera skulle framträda samt att efter utvidgningen af rösträtten kommunerna
äfvenledes med den dem i sådant afseende förlänade makt skulle
allt allmännare tillmötesgå dessa kraf. Följaktligen vore en minskning i
vinsten af rusdryckshandteringen att förvänta; och därmed stode staten,
kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen inför nödvändigheten
att med hänsyn härtill ordna sin ekonomi. Vid sådant förhållande syntes
det Riksdagen, som om en allsidig utredning rörande det lämpligaste sättet
att frigöra det allmänna från beroendet af dessa inkomster vore af förhandenvarande
omständigheter särskildt påkallad. Riksdagen, som emellertid,
med hänsyn till hvad Riksdagen i ämnet inhämtat, funne det föga
antagligt, att det allmänna kunde helt frigöras från beroendet af rusdrycksmedlen,
finge sålunda anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta på lämpligaste
sätt verkställa en allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens
och hushållningssällskapens frigörande i större eller mindre omfattning
från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen
härflytande medel samt för Riksdagen framlägga resultatet af denna utredning
med de förslag, hvartill samma utredning möjligen kunde föranleda.
Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse har ock Kungl. Maj:t
den 20 augusti 1909 uppdragit åt en kommitté att verkställa den af Riksdagen
sålunda begärda utredningen. Att, innan resultatet af omförmälda
utredning rörande den ekonomiska sidan af saken föreligger, vidtaga några
ytterligare åtgärder, på sätt i de nu föreliggande motionerna blifvit ifrågasatt,
anser bevillningsutskottet icke vara lämpligt, hvarför utskottet hemställer,
l:o) att förevarande motion, nr 75, om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående förbud mot försäljning af
brännvin icke måtte af Riksdagen bifallas;
2:o) att förevarande motion, nr 76, om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående förbud mot tillverkning af
brännvin icke måtte af Riksdagen bifallas; samt
3:o) att förevarande motion, nr 77, om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående förbud mot införande i riket
af brännvin samt vin och öl icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 februari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
8
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
Reservationer:
vid punkt l:o):
af herr Kvarnzelius, med hvilken herr J. B. Eriksson i Grängesberg förenat
sig, därvid den förstnämnde anfört:
»Alkoholfrågan är en af vårt lands viktigaste sociala frågor, och sommarens
händelser i förening med den storartade folkopinion, som genom
förbudsomröstningen åstadkommits, ådagalägga, att det är en fråga, som
kräfver sin lösning på rationellt och definitivt sätt.
Under sådana förhållanden borde utskottets yttranden därför ej ha
gått i den riktning, som nu skett.
Det torde vara klart för enhvar, som tagit alkoholfrågans läge i vårt
land i närmare skärskådande, att 1855 års brännvinslagstiftning, hvars
principer ännu äro i sina hufvuddrag gällande, ej kunna kvarstå i sin nuvarande
otidsenliga form, oaktadt de för sin tid utgjorde ett beaktansvärdt
framsteg öfver ett förutvarande olidligt tillstånd.
Ett par af dessa principer, som fört alkoholfrågan närmare sin lösning,
må i detta sammanhang framhäfvas. Den privata vinningslystnad, som
förstår att spekulera i en begärlig vara, äfven om det sker genom att uppmuntra
en last, har genom konsekvenserna af 1855 års brännvinslagstiftning
i jämförelsevis hög grad kringskurits. Utan att vilja framställa
brännvinsförsäljningsbolagen såsom något mönster för oegennytta, anser
jag, att i Sverige göra sig de intressen betydligt svagare gällande, hvilka
på ett i ögonen fallande sätt framträda t. ex. i Frankrike och Danmark
med hänsyn till genomförandet af en konsekvent nykterhetslagstiftning,
just på grund af dessa länders fria försäljning af spitituösa drycker.
Genom 1855 års lagstiftning kunde visserligen icke på grund af förhållandenas
makt bränn vinsförsäljningen förklaras vara olaglig, men dess
erkända samhällsskadlighet belyses skarpt af de stränga restriktioner, hvarmed
den både då och efteråt belagts.
Den andra principen, som i 1855 års brännvinslagstiftning upptogs,
ehuru den då fick ett ofullständigt utförande, var erkännandet af hvarje
kommuns (lokal enhets) rätt att i viss grad själf bestämma, huruvida den
samhällsskadliga näring, som bränn vinsförsäljningen innebär, skulle få
inom dess område förekomma. Med andra ord, en kommun kunde på
grund af lag-ens bestämmelser och sålunda under statens medgifvande inom
sitt område förklara försäljningen olaglig.
9
Bevillningsutskottets Betänkande Nr é.
Utefter dessa linjer har lagstiftningsarbetet rört sig, ehuru hittills
synnerligen långsamt, utan att några bestående frukter lagts till de redan
vunna.
Härtill ha flera omständigheter medverkat.
Genom 1855 års lagstiftning infördes en ny hittills icke beräknad
faktor i alkoholfrågan — och denna punkt är en af de förnämsta skuggsidorna
i denna lagstiftning — nämligen statens och kommunernas intresserande,
i hittills okänd omfattning, för brännvinshandteringen genom
de synnerligen stora inkomster, som flöto ur brännvinsbeskattningen.
Det fördröjande moment, som detta innebar — särskildt genom de
stora svårigheter, som reste sig mot omläggningen af en icke obetydlig del
af statsinkomsterna — framstår tydligt vid betraktandet af de skal, som
anförts mot en konsekvent utveckling af principerna i 1855 års lagstiftning.
Genom 1909 års Riksdags beslut att begära en utredning, om det
allmännas frigörande från beroendet af från rusdryckshandteringen härflytande
medel, har emellertid det första steget tagits för att lösa denna
första förutsättning för ett fortsatt rationellt arbete på detta område.
Vid 1855 års lagstiftning beaktades ej den stora betydelse, som äfven
de alkoholsvagare dryckerna ha för alkoholfrågan. Härtill ha mäktiga
intressen sedermera knutit sig, hvilka ej oväsentligt motverkat ett konsekvent
nykterhetsarbete.
I begiänsandet af dessa intressen och införandet af likartade restriktioner
för vin- och ölhandeln som i fråga om brännvinsförsäljningen, se vi
ett af de närmaste nödvändiga stegen.
Syftemålet med den lagstiftningspolitik, som inaugurerats 1855 och
som sedan utvecklats och stödts, är det totala förbudet. Kväfvandet af
det privata intresset ifråga om rusdryckshandteringen, rätt för kommunerna
att förbjuda rusdrycksförsäljningen, upphäfvandet af statens och
kommunernas ekonomiska beroende af rusdrycksinkomsterna äro åtgärder,
som alla peka blott i en riktning, det i sinom tid skeende undertryckandet
af rusdryckshandteringen själf. Vägen till det totala förbudet är också
redan beträdd med dessa etapper.
Den närmast liggande reformen på vägen mot totalförbudet, och äfven
en af de viktigaste, är utan tvifvel genomförandet af det lokala vetot i
dess fulla utsträckning. I flera motioner har hemställan gjorts till Riksdagen,
att den för sin del måtte biträda förslag härom, och jag anser, att
åtgärders påbörjande för genomförande af ett permanent Och totalt rusdrycksförbud
främst består i det lokala vetots genomförande.
Den förevarande af utskottet afstyrkta motionen påyrkar detta slut
Bih.
till Riksd. Prot. 1.910. 5 Samt. 1 Afd. 3 Häft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
måls genomförande under en öfvergångstid af 20 år. Jag kan, på grund
af nyss framställda skäl, icke anse det lämpligt att fastställa någon viss
tid, under hvilken förbudet må genomföras. Enligt min mening blir den
öfvergångstid, som erfordras för det totala förbudets genomförande, betingad
af de förhållanden, under hvilka förberedelserna i ofvan antydd
riktning kunna utföras. Likaså kan jag ej medgifva riktigheten af att på
förhand fastslå den alkoholgräns, som motionären uppställt. Snarare synes
mig, att det hade varit riktigare, att den gräns, som redan nu finnes angifven
mellan skattepliktigt och skattefritt Öl, borde blifva den, som äfven
för framtiden blef gällande.
Då äfven andra frågor än den om det allmännas ekonomiska frigörande
från rusdryckshandteringen måste lösas före eller i samband med
ett beslut om totalförbud, synes det mig vara klokt att i god tid vidtaga
de åtgärder, som äro erforderliga för dessa frågors lösning. Detta så mycket
mera som en del af desamma äro af den omfattning, att deras lösning
icke kan tänkas ske utan föregående utredning. Jag anför som exempel:
frågan om det i rusdryckshandteringen intresserade kapitalets fullständiga
aflösning samt frågan om de nu gällande handelstraktaternas ställning till
ett import- och försäljningsförbud.
På grund af det anförda tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryckshandteringen
i riket må kunna så regleras, att efter
lämplig öfvergångstid all försäljning af brännvin till
annat än medicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål
må vara förbjuden samt hvilka åtgärder, utöfver det
allmännas ekonomiska frigörande, som äro härför erforderliga,
och därefter för Riksdagen framlägga denna
utredning jämte de förslag, densamma kan föranleda.»
af herrar K. G. Karlsson och Hörna, hvilka anfört:
»Utskottet afstyrka’ ifrågavarande motion hufvudsakligen på den grund,
att förra årets Riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhöll om en allsidig
utredning rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens
frigörande från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen
härflytande medel samt om framläggande för Riksdagen af de
förslag, hvartill sagda utredning möjligen kunde föranleda.
11
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
Enligt vårt förmenande utgör denna riksdagsskrifvelse icke tillräckligt
skäl för att ställa sig fullständigt afvisande till motionärernas förslag.
Rusdrycksspörsmålet är så mångsidigt, att om Riksdagen en gång skulle
vilja taga i allvarligt öfvervägande att helt slå in på förbudsvägen, föreligga
jämte frågan om det allmännas frigörelse från det ekonomiska beroendet
af rusdryckshandteringen åtskilliga andra frågor, hvilka måste
undersökas och utredas, innan man kan slutgiltigt bestämma sig för att
beträda sagda väg.
För vår del anse vi, att frågan om hvilka åtgärder som böra vidtagas
för att effektivt bekämpa alkoholmissbruket, inträdt i ett skede, där äfven
frågan om ett rusdrycksförbud måste tagas under ompröfning. Den
under sistlidne sommars stora arbetskonflikt vunna erfarenheten talar ett
kraftigt språk till förmån för en sådan åtgärd. Väl är det sant, att
likhetstecken icke får sättas mellan detta tillfälliga, icke fullständigt effektiva
förbud och ett strängt genomfördt rusdrycksförbud, afsedt att gälla
för en afsevärd period framåt. Men de glädjande verkningar, förra sommarens
försök medförde, äro dock obestridliga och från alla håll erkända.
Arbetare och arbetsgifvare, hvad de än tvista om, äro likasom myndigheterna
alla ense om, att utan rusdrycksförbudet den stora konflikten icke
fått ett i yttre afseende så fredligt förlopp som fallet nu blef. Det yttre
lugn, som trots de eljest upprörda förhållandena under den tiden rådde
på alla dessa olika platser, där tusentals sysslolösa människor voro samlade,
har kommit mången att allvarligen öfverväga den frågan, om icke ett
permanent allmänt rusdrycksförbud kunde vara något för samhället ertersträfvansvärdt.
Säkert är, att det skulle i hög grad öka lyckomöjligheterna
i otaliga hem.
Härmed äro vi inne på ett annat, om också icke nytt, så dock på
sista tiden i synnerligen hög grad bestyrkt faktum. Det har ju ofta
erkänts, att nykterhetsrörelsen har sitt starkaste stöd bland de mindre bemedlade.
Den under senare delen af förra året igångsatta folkomröstningen
angående rusdrycksförbud har i hög grad bekräftat, att så är fallet.
Slutresultatet af omröstningen föreligger ju icke ännu. Men af många,
som deltagit i röstsamlingen, har sagts, att de förmögna oftast ställt sig
antingen liknöjda eller rentaf fientliga till tanken på rusdrycksförbud,
under det att jarösterna strömmat rikligt in från de mindre bemedlade,
från kroppsarbetarne och deras hustrur samt med dem i ekonomiskt afseende
likställda. Hvad innebär detta? För oss synes det innebära å ena sidan,
att de som lefva i lyckliga ekonomiska förhållanden, de som i stort sedt
äro direkt oberörda af de olyckor, som rusdrycksmissbruket medför, ännu
icke fått upp ögonen för det djupgående sociala elände, rusdryckerna
12 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
o
åstadkomma inom folkets breda lager. A andra sidan innebär den liflighet,
hvarmed förbudstanken omfattas af de mindre bemedlade, ett verkligt
nödrop, riktadt till dem, som ha makt att i denna fråga besluta. Den
synes oss vara en från tusentals mera eller mindre härjade hem, från
nedbrutna hustrur och nödlidande barn gången bön, att statsmakterna
skola befria deras män, söner och bröder från den frestelse, som rusdryckshandteringen
medför. Här synes oss vara ett verksamhetsfält för
den i dessa dagar ofta på tungan förda samhällssolidariteten.
Vi äro icke blinda för att äfven andra utvägar böra undersökas, då
det gäller att med allvar försöka komma ur det djupgående och mångsidiga
elände, hvari rusdrycksmissbruket bragt stora lager af vårt folk.
Men vi kunna därför icke ställa oss afvisande till den tanke, motionärerna
framburit, utan på grund af hvad vi ofvan anfört instämma vi i det yrkande,
som vid detta betänkande reservationsvis framburits af herr Kvarnzeliuz
m. fl.»;
af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och J. A. Jonsson i Hökhult,
hvilka anfört:
»De skäl, som motivera genomförandet snarast möjligt af ett fullständigt
rusdrvcksförbud, synas oss vara så välgrundade, att utskottet bort
föreslå Riksdagen åtgärder i motionens syfte.
De olyckor och lidanden, som rusdryckshandteringen drager öfver
den enskilde och familjerna, äro så omfattande, att de kräfva ett beslutsamt
ingripande från samhällets sida. Samma slutsats kommer man till, om
man betraktar de olägenheter, som samma handtering förorsakar samhället
i dess helhet. Dessa olägenheter äro så påtagliga och allmänt kända, att
vi här icke anse oss böra ange desamma. Vi endast erinra om att ett
litet folk som vårt har icke råd att gå miste om den kraft och det kapital,
som icke blott missbruket utan icke minst själfva dryckesseden undandrager
det produktiva arbetet. Vi äro därför besjälade af den öfvertygelsen,
att ett rusdrycksförbud skulle blifva till stor välsignelse såväl för
den enskilde som för samhället i dess helhet.
Genom rusdrycksförbudets införande skulle det uppväxande släktet
befrias från en af de största frestelser, som nu ligga i dess väg.
Genom detsamma skulle det i rusdryckshandteringen nedlagda kapitalet
blifva frigjordt och insatt i värdeskapande produktivt arbete.
Därigenom skulle också otvifvelaktigt arbetsintensiteten i hög grad ökas.
13
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
Att ett rusdrycks förbud skulle hafva till följd en väsentlig minskning
i statens och kommunernas utgifter för fängelser, för sjuk-, fattig- och
hospitalsvård m. in. ligger i öppen dag.
Någon vederläggning af härofvan angifna skäl för rusdrycksförbudets
genomförande har utskottet icke försökt sig på, hvilket också måste anses
såsom ett framsteg sedan 1908, då denna fråga förra gången var föremål
för utskottets pröfning. Den bristande kännedom om folkmeningen, som
då och förut utgjorde ett af utskottets hufvudmotiv för afslag, har man
denna gång äfvenledes underlåtit att framhålla. Måhända har utskottsmajoriteten
för närvarande icke heller haft samma intresse utaf att hänvisa
på en sådan folkmening. Visserligen föreligger icke ännu utslaget
af folkets vilja i denna fråga. Men hittills kända siffror från den pågående
folkomröstningen ge dock vid handen, att man redan nu kan räkna
med en afgjord majoritet bland landets vuxna befolkning för rusdrycksförbudets
genomförande.
Det är ett faktum, att från olika håll i samhället under den närmast
gångna tiden förbudskrafvet med stor kraft framförts. Sålunda har
Sveriges prästerskap i många stift ställt sig i spetsen för menigheten,
hvilken talrikt församlad i sina kyrkor, till Kungl. Maj:t riktat bevekande
maningar om snara åtgärder för rusdryckshandteringens afskaffande. Erfarenheterna
från det tillfälliga rusdrycksförbudet i höstas under arbetskonflikten
ha i hög grad bidragit till detta kraf.
Nu har visserligen Kungl. Maj:t, såsom utskottet anför på framställning
af Riksdagen tillsatt en kommitté för en allsidig utredning rörande
statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande
från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen härflytande
medel. Och torde måhända denna ekonomiska utredning komma att äfven
på andra områden hänvisa till åtgärder, hvilka kunna läggas till grund
för rusdryckshandteringens afveckling. Men i hvilken utsträckning detta
kommer att ske, är icke möjligt att nu förutse. Uppenbart är emellertid,
att den omständigheten att denna kommitté fått i uppdrag att utreda ett
af de mera betydande spörsmålen i frågan, detta likväl hvarken bör eller
får på något sätt hindra en utredning, som i öfrigt förbereder rusdrycksförbudets
genomförande. Lika litet som en allsidig utredning angående
rusdrycksförbudets införande får lägga hinder för utredningar och beslut,
som afse partiella reformer på rusdryckslagstiftningens område, hvilka
under tiden kunna anses behöfliga.
14
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
I nära anslutning till motionen hafva vi därför ansett oss böra föreslå:
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryckshandteringen
i riket må kunna så regleras, att, efter
en lämplig öfvergångstid, all försäljning af bränvin till
annat än medicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål,
må vara förbjuden, samt hvilka åtgärder, utöfver det
allmännas ekonomiska frigörande, som äro härför erforderliga,
och därefter för Riksdagen framlägga denna
utredning jämte de förslag densamma kan föranleda.»
vid punkt 2:o):
af herrar K. G. Karlsson, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, Kvarnzelius, Ilning,
J. B. Eriksson i Grängesberg och J. A. Jonsson i Hökhult, hvilka anfört:
»Med hänvisning till hvad vi under punkt’1 härofvan anfört hemställa vi,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryckshandteringen
i riket må kunna så regleras, att
efter lämplig öfvergångstid all tillverkning inom riket
af brännvin till annat än medicinskt, tekniskt och
vetenskapligt ändamål må vara förbjuden, samt för Riksdagen
framlägga denna utredning jämte de förslag,
densamma kan föranleda.»
vid punkt 3:o):
af herrar K. G. Karlsson, 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, Kvarnzelius,
Röing, J. B. Eriksson i Grängesberg och J. A. Jonsson i Hökhult,''hvilka
anfört:
»Med hänvisning till hvad vi under punkt 1 härofvan anfört hemställa vi,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryekshandteringen
i riket må kunna så regleras, att efter
lämplig öfvergångstid allt införande i riket af vin,
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.
15
brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor
samt öl med mer än 3 procents alkoholhalt till annat
än medicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål må
vara förbjudet, samt för riksdagen framlägga denna
utredning jämte de förslag, densamma kan föranleda.»
Herrar Cavalli, Branting, friherre Bonde och P. Nilsson i Bonarp
hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet.