Bevillningsutskottets Memorial Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 juni 1910 kl. 2 e. in.

Memorial, i anledning af åter remisser å vissa delar af det vid
bevillningsutskottets betänkande nr 31 fogade förslag
till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering.

Vid behandlingen af bevillningsutskottets betänkande nr 31, i anledning
af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, dels ock i ämnet
väckta motioner, hafva kamrarna, enligt utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, beslutit att till utskottet återremittera nedan omförmälda
delar af det vid betänkandet fogade författningsförslaget.

l:o.

Utskottet hade föreslagit, att 25 § i förslaget till förordning om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering måtte erhålla följande
lydelse:

»Taxeringsnämnd utgöres af ordförande samt ett antal af minst
fyra, högst nio ledamöter; dock att, där ett taxeringsdistrikt utgöres af
två eller flere kommuner, ledamöternas antal kan uppgå till elfva.

Ordföranden och en ledamot förordnas af Kungl. Maj:ts befallBih.
till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 33 Höft. (Nr 37—38.) 1

2

Bevillningsutskottets Memorial Kr 37.

ningshafvande. Sådant förordnande meddelas för en tid af högst fem
år, Kungl. Maj:ts befallningshafvande dock obetaget att återkalla detsamma.

Ofriga ledamöter utses för hvarje år till det antal, som, där ej
taxeringsdistrikt utgöres af två eller flere kommuner, bestämmes i sammanhang
med valet.

I stad skola dessa ledamöter väljas af stadsfullmäktige eller, där
stadsfullmäktige icke finnas, af allmän rådstuga.

På landet skola de väljas af kommunalstämma; dock att, där
kommunalfullmäktige finnas, valet verkställes af dessa. Åro två eller flera
kommuner förenade till ett taxeringsdistrikt, skola för hvarje kommun
väljas högst fem ledamöter, med iakttagande likväl att antalet valda
ledamöter i taxeringsnämnden icke må i något fall öfverstiga tio.

Vid samma tillfälle, som ledamöter i taxeringsnämnden väljas,
skall äfven förrättas val af en suppleant för hvar ledamot af nämnden.
För öfrigt skall vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, såvidt möjligt är, såväl ägare af jordbruksfastighet och
annan fastighet som näringsidkare, arbetare och andra inkomsttagare
komma att äga säte och stämma i taxeringsnämnden.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är, med iakttagande
af hvad i 51 § stadgas, en hvar i orten boende person, som
under året näst före det, då taxeringen sker, inom taxeringsdistriktet
erlagt bevillning eller inkomst- och förmögenhetsskatt eller som i egenskap
af arrendator af fast egendom i distriktet är kommunalt röstberättigad.
))

Denna paragraf har af båda kamrarna återremitterats till utskottet
för ny behandling. Med afseende å den inom kamrarna härom
förda öfverläggningen har utskottet funnit anledning antaga, att enighet
mellan kamrarna skulle kunna vinnas om lydelsen af ifrågavarande
paragraf, därest i densamma infördes en bestämmelse af innehåll, att
förordnande att vara ledamot i taxeringsnämnden ej finge af Konungens
befallningshafvande meddelas annan person än den, som vore boende i
taxeringsdistriktet eller angränsande distrikt.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må besluta, att 25 § i förslaget
till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering skall erhålla följande lydelse:

Bevillning sutskottets Memorial Nr 37.

3

25 §.

Taxeringsnämnd ntgöres af ordförande samt ett
antal af minst fyra, högst nio ledamöter; dock att,
där ett taxeringsdistrikt ntgöres af två eller flere
kommuner, ledamöternas antal kan uppgå till elfva.

Ordföranden och en ledamot förordnas af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande. Sådant förordnande meddelas
för en tid af högst fem år, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dock obetaget att återkalla detsamma.
Förordnande att vara ledamot må ej meddelas annan
person än den, som är inom taxeringsdistriktet eller
angränsande distrikt boende.

Öfriga ledamöter utses för hvarje år till det
antal, som, där ej taxeringsdistrikt ntgöres af två eller
flere kommuner, bestämmes i sammanhang med valet.

I stad skola dessa ledamöter väljas af stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige icke finnas, af
allmän rådstuga.

På landet skola de väljas af kommunalstämma;
dock att, där kommunalfullmäktige finnas, valet verkställes
af dessa. Åro två eller flera kommuner förenade
till ett taxeringsdistrikt, skola för hvarje kommun
väljas högst fem ledamöter, med iakttagande
likväl att antalet valda ledamöter i taxeringsnämnden
icke må i något fall öfverstiga tio.

Vid samma tillfälle, som ledamöter i taxeringsnämnden
väljas, skall äfven förrättas val af en suppleant
för hvar ledamot af nämnden. För öfrigt skall
vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, såvidt möjligt är, såväl ägare af jordbruksfastighet
och annan fastighet som näringsidkare, arbetare
och andra inkomsttagare komma att äga säte och
stämma i taxeringsnämnden.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd
är, med iakttagande af hvad i Öl § stadgas,
en hvar i orten boende person, som under året näst
före det, då taxeringen sker, inom taxeringsdistriktet

4 Bevillningsutskottets Memorial Nr 37.

erlagt bevillning eller inkomst- och förmögenhetsskatt
eller som i egenskap af arrendator af fast egendom i
distriktet är kommunalt i’östberättigad.

2:o.

Äfven med afseende å 26 § i författningsförslaget har af båda
kamrarna beslutits återremiss, hvilken torde hafva föranledts däraf, att
ändring i denna paragraf ansetts möjligen kunna påkallas af förändringen
i 25 §.

Därest kamrarna ena sig om det förslag till ändring af 25 §, som
af utskottet under punkten l:o) här ofvan framställts, lärer emellertid
någon förändring af 26 § icke blifva erforderlig.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må godkänna det förslag till
lydelse af 26 § i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, som af utskottet
framställts i dess betänkande nr 31.

3:o.

Det af utskottet afgifna, i bilaga vid dess betänkande nr 31 innefattade
förslaget till lydelse af 33 § i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering har af Andra kammaren godkänts,
hvaremot Första kammaren beslutit återremittera paragrafen.

Med afseende å det af Andra kammaren fattade beslutet anser
sig utskottet böra hemställa,

att Första kammaren må i afseende å 33 § i
det vid utskottets betänkande nr 31 fogade förslaget
till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering fatta beslut.

4:o.

Enligt utskottets förslag skulle i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering efter sista paragrafen införas ett
stadgande af följande lydelse:

Bevillningsutskottets Memorial Nr 37. 5

»Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1911, dock att 26 §
tillämpas från och med den 1 november 1910; skolande med afseende
å deklaration splikt år 1911 dels hvad i 2 § 1 mom. b) är stadgadt om
skyldighet för den, som nästföregående år varit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt, att afgifva deklaration äga tillämpning å den,
som nästföregående år varit taxerad till inkomstskatt, dels ock en hvar
brukare af jordbruksfastighet äga att i fråga om sin inkomst af den
fasta egendomen afgifva deklaration enligt formuläret nr 2.»

Detta slutstadgande har af båda kamrarna visats åter till utskottet
för ny behandling.

Af den förda diskussionen har det synts utskottet framgå, att
syftet med återremissen skulle vara åvägabringande af sådana jämkningar
i tillämpningen med afseende å det betänkandet vidfogade
formuläret nr 2, att brukare af jordbruksfastighet skulle äga att under
år 1911 i uppgift enligt nämnda formulär utelämna de upplysningar,
som äro afsedda att införas i moment IV i formuläret.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må besluta, att slutstadgandet i
det utskottets betänkande nr 31 vidfogade förslaget
till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering skall erhålla följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari
1911, dock att 26 § tillämpas från och med den 1
november 1910; skolande med afseende å deklarationsplikt
år 1911 dels hvad i 2 § 1 mom. b) är stadgadt
om skyldighet för den, som nästföregående år varit
taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt, att afgifva
deklaration äga tillämpning å den, som nästföregående
år varit taxerad till inkomstskatt, dels ock en hvar
brukare af jordbruksfastighet äga att i fråga om sin
inkomst af den fasta egendomen afgifva deklaration
enligt formuläret nr 2 samt att därvid utelämna de
upplysningar, som äro afsedda att införas i moment
IV i samma formulär.

5:o.

I detta sammanhang har utskottet slutligen ansett sig böra — med
afseende å det bemyndigande, som vid betänkandets föredragning inom

6

Bevillningsutskottets Memorial Nr 37.

kamrarna lämnats utskottet i fråga om rättighet för utskottet att föreslå
erforderliga jämkningar äfven i ej återremitterade delar af betänkandet
— hemställa,

att Riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att
med afseende å de vid betänkandet fogade formulären
vidtaga de jämkningar, som må kunna föranledas af
dels de af Riksdagen beslutade öfvergångsbestämmelser
till de vid utskottets betänkanden nr 29 och 31
fogade författningsförslag, dels ock af Riksdagens
beslut, i den mån dessa icke öfverensstämma med de
af utskottet i dess betänkanden nr 29 och 30 afgift^
förslag.

Stockholm den 6 juni 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.