Bevillningsutskottets Betänkande Nr 33.
5
Nr 33.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 maj 1910, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af vädd motion angående skrifvelse till
Konungen i fråga om åtgärder för undanröjande af en
till minskad äktenskapsfrekvens bidragande oegentlighet i
skattelagstiftningen.
(2:a Afd.)
I en inom Första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 85, har herr Sam Clason anfört:
»Det så kallade bevillningsfria af draget vid bevillningen och likartade
bestämmelser i fråga om inkomstskatten lära i sin nuvarande anordning i
ett hänseende bidraga till betydande sociala missförhållanden. De verka
nämligen så, att de i vissa fall i skattehänseende ställa dem, som ingå
äktenskap, vida ogynnsammare än dem, som lefva i lösare förbindelser, och
de innebära därigenom ett slags premiering af de sistnämnda i jämförelse
med äktenskapet. Förhållandet åskådliggöres, om man tänker sig en man
och en kvinna med hvardera 800 kronors inkomst; de få enligt bevillningsförordningen
hvardera ett bevillningsfritt afdrag af 500 kronor, kvilket
under vissa förhållanden kan utsträckas till 700 kronor; det återstående
skattepliktiga beloppet blir för hvardera sålunda blott 100 kronor
eller för båda tillsamman 200 kronor. Träda de åter i äktenskap med
hvarandra, blir deras sammanlagda inkomst 1,600 kronor, från hvilka
högst 500 kronor få afdragas, hvadan återstående skattepliktigt» belopp
blir 1,100 kronor. För samma inkomst alltså i det ena fallet en nära
6-dubbel skatteplikt mot i det andra. Med det låga bevillningsbelopp,
som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition nr 89, skulle visserligen bevillningen
till staten numera icke spela någon synnerlig roll, men då den
sedermera lägges till grund för den kommunala beskattningen, som utgår
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 33.
med ett mångdubbelt större belopp, kommer oegentligheten att så mycket
starkare framträda. Den skall ock, enligt uppgift på vissa håll i vårt
land, vara eu medverkande orsak till att lösa förbindelser föredragas framför
lagliga äktenskap, och den blir under sådana förhållanden eu af anledningarna
till den låga äktenskap sfrekvens den svenska statistiken, såsom
jag i en annan motion erinrat, har att uppvisa, likasom ock till dess beklagligt
höga siffra för barn, födda utom äktenskapet.
I den mån vår skattelagstiftning jämväl i fråga om andra skatteformer
än bevillningen bygger på likartad grund med hänsyn till mindre
bemedlades beskattning gäller äfven där det sagda. Det kungliga förslaget
till inkomst- och förmögenhetsskatt går i detta hänseende icke fritt.
Eu man och eu kvinna med hvardera ett taxeradt belopp af inemot 800
kronor äro båda fria från inkomstskatt; gifta de sig åter med hvarandra,
hvarigenom de sålunda uppnå ett taxeradt belopp af sammanlagdt inemot
1,600 kronor, skola de erlägga inkomstskatt med 1 °/o af det taxerade
beloppet, det vill säga närmare 16 kronor. Äfven här således en bestämmelse,
som kan vara ägnad att motverka ingående af äktenskap.
Det lärer icke kunna bestridas, att det är en svaghet i statens skattelagstiftning,
om den innehåller stadganden, som hafva en sådan innebörd.
Familjens betydelse såsom samhällets grundval är allmänt erkänd; meningarna
kunna icke heller vara delade om det samhällsskadliga i att skaror
af barn uppväxa utom äktenskapet. Huru man skall kunna undanröja
denna skattelagstiftningens oegentlighet, är dock svårare att säga. En förståndig
anordning af familjeförsörjares rätt till afdrag vid beskattningen
torde emellertid kunna bidraga till målets vinnande; i en annan motion
har jag ock framställt förslag i detta hänseende. Möjligen kan också
något vinnas genom införande i vår skattelagstiftning af ett bevillningsfritt
afdrag, lika för alla inkomster, sådant som finnes i den danska skattelagstiftningen.
Erågan i dess helhet är emellertid för omfattande för att
kunna lösas utan föregående utredning, och får jag därför hemställa, att
Eiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, hvilka
åtgärder lämpligen kunna vidtagas för att i möjligaste mån undanröja ofvan
omförmälda oegentlighet i vår skattelagstiftning.»
De af motionären framhållna verkningarna af gällande bestämmelser
angående lindring i bevillning och inkomstskatt synas visserligen vara förtjänta
af beaktande. På sätt i motionen blifvit antydt, framträda dessa
7
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 33.
verkningar särskilt vid den kommunala beskattningen, hvars beroende af
den allmänna bevillningen emellertid torde komma att inom en ej alltför
aflägsen framtid upphöra; och synes det kunna förväntas, att vid fastställandet
af nya grunder för inkomstbeskattningen till kommunen det kommer
att tagas under öfvervägande, i hvilken mån lättnader i beskattningen
böra beredas gifta familjeförsörjare.
Med afseende härå anser sig utskottet höra hemställa,
att herr Clasons ifrågavarande motion, nr 85, icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 maj 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.