Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 5 februari 1910, kl. 5.30 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition angående
ändring af tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat,
dels ock en i ämnet väckt motion.
Genom proposition, nr 24, af den 14 januari 1910, som hänvisats
till bevillningsutskottets behandling, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att besluta,
dels att rubrikerna nr 257 och 258 i gällande tulltaxa skola för
tiden till och med den 30 november 1911 erhålla följande förändrade
lydelse:
Tullsats. |
|||
Kvantitet för tull- |
|||
beräkningen. |
Kronor |
öre |
|
257. Kaffe........................................................... |
1 kilogram |
18 |
|
| 258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag |
1 kilogram |
— |
30 |
dels att nämnda tullsats å kaffe skall anses gälla från och med
den 1 januari 1910,
dels med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat;
alla slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skall anses
gälla från och med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre
för kilogram skall anses gälla under tiden från och med den 1 till
och med den 28 i samma månad,
Bih. till liiksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häft. (Nr 3.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
dels ock att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat,
som ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder,
af vederbörande skall till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan
den för förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift, som med
tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen.
Beträffande innehållet i ofvan omförmälda utdrag af statsrådsprotokollet
tillåter sig utskottet hänvisa till ifrågavarande proposition.
Till förberedande behandling af bevillningsutskottet har jämväl
hänvisats en inom Andra kammaren af herr Karlsson i Fjäl väckt
motion, n:r 179, hvari motionären, under instämmande af en annan af
kammarens ledamöter, hemställt, »att, för den händelse Kungl. Maj:ts
proposition nr 24 skulle af Riksdagen bifallas, den i propositionen föreslagna
tullförhöjningen af kaffe måtte gälla från den 26 december 1909».
I afseende å hvad motionären anfört till stöd för detta yrkande
får utskottet hänvisa till motionens innehåll.
Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna höjningen af tullen å rått kaffe
med 6 öre per kilogram eller från 12 öre till 18 öre per kilogram har
utskottet icke funnit något att erinra. Den ökade beskattning, som på
grund af statens finansiella läge uppenbarligen måste tillgripas, bör, enligt
utskottets förmenande och på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, åstadkommas
icke blott genom användande af direkta skatter utan äfven i
någon mån genom anlitande af indirekt beskattning. Af de utvägar,
som i detta afseende kunna ifrågakomma, finner utskottet på de skäl,
som af föredragande departementschefen anförts, en reglering af kaffetullen
vara den lämpligaste. Ehuruväl kaffe måste anses vara en förnödenhetsartikel
af stor betydelse och sålunda vid beskattningen af densamma
största varsamhet bör iakttagas, lärer dock en måttlig förhöjning
af tullen å ifrågavarande artikel icke få anses medföra någon nämnvärd
olägenhet för konsumenterna. En med ledning af de statistiska siffror,
som återfinnas i Kungl. Maj:ts proposition, inom utskottet gjord uträkning
gifver vid handen, att den föreslagna tullförhöjningen skulle för
ett ganska stort hushåll öka utgifterna för kaffe med allenast några få
öre i veckan.
Vidkommande härefter frågan om det skydd, den inhemska kafferostningsindustrien
bör åtnjuta, vill utskottet framhålla, att utskottet icke
funnit det till fullo ådagalagdt, att den af Kungl. Maj:t föreslagna tullen
för brändt kaffe är i detta afseende fullt tillräcklig, utan att måhända,
s
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
på sätt af tulltaxekommittén föreslagits, ett något högre skydd bör tillmätas
denna industri. Då emellertid den nu ifrågasatta tullsatsen är
föreslagen att tillämpas endast under en jämförelsevis kort tid eller till
och med den SO november 1911 och vid behandlingen af Kungl. Maj:ts
väntade proposition angående en ny tulltaxa lämpligare tillfälle lärer
gifvas för utredning af berörda fråga, finner sig dock utskottet böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag äfven i denna del.
Hvad slutligen beträffar tiden för ikraftträdande af de föreslagna
tullsatserna, torde i afseende därå böra erinras, att det för tillgodseende
af statens rätt och för ernående af den med tull förhöj ningen afsedda
verkan i statsfruansiellt syfte synes vara riktigt, att beslutet om tullsatsernas
fastställande erhåller en viss tillbakaverkande kraft. Att härvid
gå så långt som af motionären föreslagits eller att förhöjda tullsatser
skulle träda i tillämpning för någon tid under ett redan förflutet statsregleringsår,
hvarom för öfrigt tillkännagifvande icke på förhand lämnats,
synes under inga förhållanden böra ifrågakomma. Men äfven den bestämmelse,
som i förevarande afseende af Kungl. Maj:t föreslagits eller
att de högre tullsatserna med viss modifikation för tullen å brändt kaffe
ovillkorligen skola få återverkande kraft från detta års början, synes
icke vara fullt tillfredsställande, utan torde komma att med för stor
stränghet drabba åtskilliga näringsidkare. Enligt hvad utskottet inhämtat,
lärer det med säkerhet kunna antagas, att under nästlidet år
ingåtts en afsevärd mängd aftal rörande leverans af kaffe, i hvilka
aftal leveranstiden fastställts till början af innevarande år, utan att
därvid förbehåll gjorts med afseende å priset med hänsyn till eventuellt
inträdande ändrade tullförhållanden. Skulle nu tullförhöjningen drabba
dessa kaffeleverantörer, kan uppenbarligen i åtskilliga fall härigenom
förorsakas dem förluster. Då de emellertid näppeligen haft anledning
förutsätta, att en tullförhöjning skulle inträda tidigare än å tid, då
Riksdagen kunnat fatta beslut därom och då följaktligen dessa näringsidkare
knappast kunna sägas hafva uraktlåtit att iakttaga nödig försiktighet
till säkerställande af sin rätt, synes billigheten kräfva, att de
i möjligaste mån skyddas för en dylik förlust. Utskottet anser sålunda,
att åt Kungl. Maj:t bör inrymmas befogenhet att med afseende å kaffe,
som under sistförfluten januari månad införtullats, i ofvan antydda fall
meddela befrielse från utgifvande af den skillnadstull, som eljest enligt
föreliggande förslag skolat gäldas. Gifvetvis bör dock dylik befrielse
endast medgifvas sådan leverantör, som låtit själf införtulla det af honom
levererade partiet och som icke kan anses berättigad på grund af
leveransaftalet eller eljest att af köparen uttaga det högre tullbeloppet.
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
I anslutning härtill har utskottet ansett sig böra föreslå ett tillägg till
Kung!. Maj:ts förslag.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,
att Riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kunnat oförändradt bifallas,
samt med afslag å herr Karlssons i Fjäl ofvanberörda
motion måtte besluta,
l:o) att rubrikerna nr 257 och 258 i gällande
tulltaxa skola för tiden till och med den 30 november
1911 erhålla följande förändrade lydelse:
Tullsats. |
|||
Kvantitet för tull- |
|||
beräkningen. |
Kronor |
öre |
|
257. Kaffe ........................... |
1 kilogram |
18 |
|
258. brändt, och kaffe- |
|||
surrogat, alla slag |
1 kilogram |
— |
30 |
2: o) att nämnda tullsats å kaffe skall anses
gälla från och med den 1 januari 1910,
3:o) med afseende å tullen å kaffe, brändt, och
kaffesurrogat, alla slag, att ofvan angifna tullsats af
30 öre för kilogram skall anses gälla från och med
den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre för
kilogram skall anses gälla under tiden från och med
den 1 till och med den 28 i samma månad, samt
4:o) att för hvarje förtullning af kaffe eller
kaffesurrogat, som ägt rum från 1910 års ingång
efter annan än nu angifna grunder, af vederbörande
skall till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan
den för förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift,
som med tillämpning af ofvan angifna tullsatser
skolat utgå vid tiden för förtullningen, dock med rätt
för Kungl. Maj:t att i särskilda fall, där tillförlitligen
styrkes, att vederbörande på grund af tidigare ingångna
leveransaftal skulle genom tullförhöjningen
tillskyndas förlust, och förtullning för aftalens full
-
5
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
görande ägt rum under januari 1910, medgifva befrielse
från utgifvande af skillnadsbeloppet, skolande
framställning om dylik befrielse göras före den 1
mars 1910.
Stockholm den 5 februari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservationer:
vid ''punkten l:o):
af herrar K. G. Karlsson, J. Bromée, Branting, friherre Bonde,
Kvarnzelius och Böing, hvilka anfört:
»Då tullsatserna å kaffe och kaffesurrogat år 1888 nedsattes till
ännu gällande belopp, skedde detta med tanke, att denna nedsättning
skulle utgöra en, om ock obetydlig, kompensation för de samma år införda
spannmålstullarna. Nu säges i det statsrådsprotokoll, som åtföljer
Kungl. Maj:ts proposition angående höjning af ofvannämnda tullsatser,
att statsverket genom 1888 års beslut icke på något sätt inskränkt sin
befogenhet att allt efter sig företeende omständigheter ånyo höja ifrågavarande
tullsatser. Detta må nu äga sin riktighet. Men nog böra i
högsta grad tvingande skäl föreligga för att eu sådan åtgärd skall af
Riksdagen vidtagas. De skäl, som år 1888 förelågo för en sänkning af
tullsatserna å kaffe och kaffesurrogat, förefinnas fortfarande och nu i
ännu högre grad. Icke blott att spannmålstullarne fortfarande äro
orubbade. Efter sagda år ha som kändt är andra konsumtionsskatter
dels skärpts och dels nyskapats. Men härtill kommer, att under senare
åren, beroende på olika omständigheter, men säkerligen bland dessa i
främsta rummet på vårt tullsystem, en oroande stegring af lefnadskostnaderna
ägt rum. Att under sådana omständigheter höja tullen å
en artikel, som i alla svenska hem, men särskildt i de mindre bemedlade,
intager ett så framträdande rum som kaffet, kunna vi omöjligen
finna tillrådligt.
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
I förut nämnda statsrådsprotokoll omtalas, att till framläggandet
af förevarande förslag »medverkat, utom''1, statens behof och hänsynen till
skattebördornas fördelning, jämväl den omständigheten, att omläggningen af
den direkta beskattningen omedelbarligen medför en lättnad i denna beskattning
för de folklager, hvilka skulle efter en likformigt verkande skatt som
en konsumtionsskatt af ifrågavarande slag kunna anses blifva mera häråt
drabbade». Angående den skattelindring, hvilken genom den direkta
beskattningens omläggning skulle komma ifrågavarande folklager till
del, får man i årets statsverksproposition den upplysningen, att den
»icke oväsentligen lärer öfverstiga 1,000,000 kronor». Då höjningen
af kaffetullen beräknas inbringa 1,800,000 kronor — med den antagna
årskonsumtionen af 32,000,000 kilogram skxdle beloppet stiga till 1,920,000
kronor — och då kaffeförbrukningen är synnerligen stor bland den
mindre bemedlade delen af befolkningen, kan med visshet beräknas, att
det ojämförligt största beloppet af ifrågavarande tullinkomst skulle
komma att tagas från sagda del af befolkningen. Ett bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande proposition skulle alltså innebära, att Riksdagen
med den ena handen genom höjd kaffetull toge igen, hvad den med
den andra gifvit genom omläggningen af den direkta beskattningen.
Vi kunna icke finna ett sådant tillvägagångssätt försvarligt. Under
många år har det inom snart sagdt alla Riksdagens meningsgrupper
erkänts, att vissa lättnader beträffande den direkta beskattningen borde
i vårt land komma de breda folklagren till del. Men det är en fullständigt
ny idé, att dessa lättnader skulle köpas genom höjd tull å eu
artikel, hvilken i högst betydlig omfattning förbrukas äfven i de fattigaste
hem och som just i dessa fattiga hem betraktas som en nödvändighetsvara.
På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas.»
vid punkten 2:o):
af herr Boman, som anfört:
»Införandet af retroaktivt verkande tullförhöjningar är en nyhet i
konstitutionell praxis, mot hvilken allvarliga betänkligheter kunna framställas.
Att affärsvärlden därmed drabbas af afsevärda olägenheter är
uppenbart, och om Riksdagen fattar sitt beslut utan föregången utredning
om och fastställande af, huru långt tillbaka en dylik retroaktiv
7
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
tullbevillning må kunna göras gällande, ha köpmännen ingen möjlighet
att skydda sig för oberäkneliga förluster. Vidare torde eventuellt beslut
om retroaktiva tullsatser böra föregås af ändring i åtskilliga författningar,
däribland tullstadgan, hvars innehåll i t. ex. § 73 med nuvarande
lydelse: »Nederlagsgods skall förtullas efter de taxor och författningar,
som åro gällande, då det till förtullnnig angifves», väl knappast
är förenlig med bestämmelse om efterdebitering på grund af senare
riksdagsbeslut.
På grund af hvad jag sålunda anfört, har jag ansett, att utskottet
i förevarande punkt bort föreslå Riksdagen att besluta,
att förestående tullsatser skola tillämpas från
dag efter Riksdagens beslut, som Kungl. Maj:t må bestämma.
))
af herrar friherre Bonde, J. Bromée och liöing, som yttrat:
»Ehuru vi inom utskottet yrkat afslag å Kungi. Maj:ts förslag om
förhöjning af tullen å kaffe, hafva vi dock, för den händelse sådan förhöjning
af Riksdagen skulle komma att beslutas, ansett, att på de skäl,
som af herr Boman i afgifven reservation mot denna punkt anförts, de
nya tullsatserna ej borde komma att tillämpas förr än desamma blifvit
af Riksdagen godkända»; samt
af herrar Ollas A. Ericsson, Branting och Kvarnzelius, hvilka anfört:
»För den händelse att Riksdagen beslutar åsätta en förhöjd kaffetull,
ha vi, i fråga om tullens retroaktivitet, uttryckt den mening, att
sådan borde i detta fall stadgas och att densamma borde, i öfverensstämmelse
med herr Karlssons i Fjäl motion, utsträckas ännu något
längre, än Kungl. Maj:t föreslagit, nämligen till dagarne närmast före
årsskiftet, sålunda tillämpas från den 26 december 1909. Vi hålla
nämligen före, att det icke kan vara skäligt, att staten genom sin lagstiftning
lämnar tillfälle till att en afsedd vinst för statskassan i stället
kommer enskilda spekulanter till godo. Enligt hvad i den kungl.
propositionen upplyses, förtullades mellan jul och nyår ej mindre än
3,879,996 kilogram kaffe. I all synnerhet med det tillägg, som utskottet
gjort i sin hemställan i mom. 4 i syfte att betrygga, att enskildas rätt
icke må på något sätt trädas för nära, torde inga sådana betänkligheter
8
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 3.
kvarstå mot att gifva den höjda tullen retroaktiv verkan äfven för dessa
omfattande förtullningar. De praktiska skälen torde härvid öfverväga
de formella betänkligheter, som utskottet pekar på, då det erinrar, att
dessa dagar ligga inom ett annat statsregleringsår. Och intet hindrar
att, under förutsättning att tullförhöjningen bifallits af Riksdagen,
motionärens yrkande om retr o aktivitetens utsträckning till 26 december
1909 bifalles med det förbehåll, som innehålles i mom. 4 af utskottets
hemställan.))
Dessutom har herr Ljungberg anmält reservation mot viss del af
utskottets motivering.
Härjämte hafva herrar Cavalli, Hammarström och Åkerberg begärt
få antecknadt, herr Cavalli, att han på grund af sjukdom icke kunnat
deltaga i detta ärendes afgörande inom utskottet, samt herrar Hammarström
och Åkerberg, att de icke deltagit i ärendets behandling.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.