Bevillning sutskottets Betänkande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 april 1910 kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af väckta motioner om sänkning af den till
för säljning smännen utgående provision för försäljning af
stämplar.
(2:a A.)
I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 94) har herr C. E.
Svensson i Nyköping hemställt, att Riksdagen måtte besluta, efter de
grunder bevillningsutskottet kunde komma att föreslå, sådan sänkning
af den till försäljningsmän samt vederbörande ämbets- och tjänstemän
utgående provision å stämpelmedlen, att det till stämpelomkostnader utgående
förslagsanslaget måtte kunna begränsas till 390,000 kronor.
Till stöd för detta förslag bar motionären anfört följande:
»I årets statsverksproposition hemställer Kungl. Maj:t, att det
under sjunde hufvudtiteln upptagna förslagsanslaget till stämpelomkostnader,
bvilket i riksstaten för innevarande år upptagits till ett belopp
af 390,000 kronor, måtte höjas med 80,000 kronor till 470,000 kronor.
Framställningen motiveras med att stämpelomkostnadeima stå i procentiskt
förhållande till stämpelmedlen, hvilka i det för innevarande års
riksdag af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till riksstat beräknas till
ett belopp af 17,000,000 kronor, således till 2,700,000 kronor mera än
i riksstaten för år 1910.
Då emellertid denna förböjning af stämpelmedlen, enligt förebådad
kungl. proposition, är afsedd att tillkomma genom förböjning af redan
befintliga stämpelskatter, torde kunna ifrågasättas behofvet af en så
afsevärd förhöjning af stämpelomkostnaderna. Det förefaller mig oriktigt,
att vid en förböjning af stämpelafgifterna, hvilken icke medför ökadt
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 18 Häft. {Nr 20).
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 20.
arbete eller ökade omkostnader för de försäljningsman samt ämbetsoch
tjänstemän, som hafva stämpelförsäljningen om hand, den till dem
utgående ersättningen skulle utgå efter samma beräkning som förut,
helst då för de flesta af dessa ämbets- och tjänstemän löneregleringar,
innebärande betydliga löneförhöjningar, nyligen företagits eller stå i
begrepp att företagas. Det kan väl näppeligen vara riktigt, att en förhöjning
i befintliga skatter skall medföra åt förut väl aflönade ämbetsoch
tjänstemän en afsevärdt ökad inkomst, då denna skatteförhöjning
för dem icke medför ökadt arbete eller ökade kostnader.
Ehuru den till försäljningsmän jämte ämbets- och tjänstemän utgående
provisionen å stämpelmedlen så sent som 1908 något sänktes,
synes det mig vara på sin plats att nämnda provision äfven nu så
regleras, att stämpelomkostnaderna stanna vid det för närvarande därtill
anslagna beloppet, 390,000 kronor.
En sådan reglering torde lämpligen böra så verkställas, att provisionen
sänkes för de försäljningsmän samt ämbets- och tjänstemän
som hufvudsakligast hafva hand om de stämpelafgifter å hvilka förhöjning
äskas.»
I anslutning till yrkandet i berörda motion och under hänvisning
till motiveringen för densamma, har förutnämnde motionär — efter det
Kungl. Maj:ts proposition nr 22 med förslag till förordning om ändrad
lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908
angående stämpelafgiften till Riksdagen inkommit — i ny motion (nr 175)
framställt närmare preciseradt förslag till bestämmelse angående procentsatserna
för den i 49 § af förordningen angående stämpelafgiften
omhaudlade försäljningsprovisionen för stämplar. Enligt motionärens
nu ifrågavarande förslag skulle sistnämnda § erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 49.
I redovisning för stämplar äger försäljningsman såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna sig till godo i Stockholm en och en half
procent samt i öfriga städer och å landet två och en half procent af det
belopp, för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor. För öfverskjutande belopp till och med
200,000 kr. beräknas provisionen efter fyra femtedels procent och för
belopp utöfver 200,000 kronor efter en femtondedels procent.
Har på grund af — — — — —--— (nuvarande lydelsen)
— —--— gå åter.
Bevillning sutskottets Betänkande Nr 20.
3
I motionen motiveras förslaget sålunda:
»Såsom framgår af Kungl. Maj:ts utredning i ärendet, bör den
nuvarande stämpelprovisionen minskas med i rundt tal 20 procent, om
icke vederbörande stämpelförsäljare skola stoppa en del af den ökade
arfsskatten i sina fickor. Lämpligen synes reduceringen i försäljningsprovisionen
böra så ordnas, att i Stockholm provisionen sänke» från nuvarande
2 procent till lx/2 procent samt i öfriga städer och å landet
från 3 till 2x/2 procent för en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor.
För Överskjutande belopp till och med 200,000 kronor torde provisionen
böra i stället för nuvarande 1 procent utgå med 4/s procent och
för belopp utöfver 200,000 kronor med Vis procent. Då den största
ökningen i stämpelskatten faller på de största inkomsterna, torde sistnämnda
nedsättning i försäljningsprovisionen vara väl motiverad.»
I anledning af omförmälda motioner har, på därom af utskottet
gjord framställning, i vederbörlig ordning från statskontoret införskaffats
och till utskottet öfverlämnats specificerad uppgift å 1909 års försäljningssummor
för enkla och dubbla beläggningsstämplar samt helarksstämplar
äfvensom däraf till vederbörande försälj ningsmän utbetalda
provisioner, allt i enlighet med till statskontoret inkomna redovisningar.
De förändringar i de för stämpelprovisionens beräkning gällande
procentsatserna, som af motionären i den senast afgifna motionen
föreslagits, skulle uppenbarligen medföra en oberättigad minskning i
inkomst för de stämpelförsäljningsmän, hvilka ej försälja stämplar till
bouppteckningar. Och äfven för åtskilliga af de försäljningsmän, som
försälja bouppteckningsstämplar, skulle den föreslagna nedsättningen
af procentsatserna medföra eu minskning i provisionen, hvilken icke
skulle uppvägas af den ökning i försäljningsbeloppet, som skulle blifva
eu följd af den beslutade höjningen i arfsskatten. Någon minskning i
provisionen för vissa grupper af försäljningsmän torde emellertid icke
hafva af motionären åsyftats och synes ej heller billigtvis böra i detta
sammanhang genomföras.
Motionärens ifrågavarande förslag torde hafva väsentligen föranledts
af den i statsverkspropositionen under punkten 2 i sjunde hufvudtiteln
gjorda beräkningen, att omkostnaderna för stämpelförsäljningen
till följd af höjningen i stämpelafgiften för bouppteckningar skulle ökas
4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 20.
med icke mindre än 80,000 kronor. Tvifvelsutan är emellertid detta
belopp alldeles för högt upptaget. Då nämligen en betydande del af
den beslutade höjningen i arfsskatten måste antagas komma att inflyta
genom stämpelförsäljningsmän i Stockholm och Göteborg, hvilkas försäljning
redan under nuvarande förhållanden öfverstiger 200,000 kronor,
och provisionen å denna del af försäljningen följaktligen kommer
att utgå efter allenast 1j10 procent, samt den del af försäljningen, hvarå
provisionen kommer att utgå efter tre procent, torde blifva jämförelsevis
obetydlig, lärer det kunna på goda grunder antagas, att provisionen
för hela riket icke kommer att öfverstiga eu procent af den till 2,700,000
kronor beräknade höjningen i stämpelafgifter för bouppteckningar, eller
sålunda 27,000 kronor, och att, då äfven den ökade kostnaden för
papper och tryckning tages i beräkning, kostnadsökningen i det hela
kommer att stanna vid omkring 30,000 kronor.
Med afseende å den sålunda gjorda beräkningen af den sannolika
ökningen i kostnaderna för stämpeluppbörden och då, såsom ofvan
antydts, betydande svårigheter möta att åstadkomma en rättvist verkande
reduktion af provisionen, har utskottet ansett sig böra afstyrka
motionärens förslag, därvid utskottet emellertid velat uttala, att den
förhöjning i stämpelprovisionen för vissa domare och andra tjänstemän,
som kan blifva en följd af den nu genomförda höjningen af arfsskatten,
icke bör vid eventuellt blifvande löneregleringar för dessa tjänstemän
få åberopas såsom grund för höjning i aflöningarna.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer
utskottet,
att ifrågavarande inom Andra kammaren väckta
motioner nr 94 och 175, om sänkning af den till försäljningsmännen
utgående provision för försäljning af
stämplar, icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 maj 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1910.