Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.
1
Kr 18.
Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 12 m.
Betuknande, i anledning af dels Kungl. May.ts proposition med
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande
gränstrafiken mellan Sverige och Norge; dels ock en i
ämnet väckt motion.
Under åberopande af bifogad^ utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 4 april 1910 ''bär Kungl. Maj:t i en till Riksdagen
aflåten proposition, nr 153, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslagit
Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning
angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan
Sverige och Norge.
Berörda förslag är af följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge.
§ I
Vid
resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige öfver
nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort,
hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin
och sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare
varor tull skall erläggas,. medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade
naturalster eller tillverkningar tullfritt, och, hvad beträffar socker,
jämväl skattefritt medföra följande mindre partier, nämligen:
Bih. till JRiksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 16 Höft. (Nr 18.)
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.
a) då resa sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan
gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland
och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Kalls
socken äfvensom mellan Kalls och Frostvikens socknar i Jämtland:
bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 10 kilogram,
maltdrycker alla slag, tillsammans 5 liter,
risgryn, 5 kilogram,
socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
spannmål, omalen, 40 kilogram,
» , malen, 25 kilogram,
tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor, samt
andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;
b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan
gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen,
eller öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra gränsen
af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns, samt från
södra gränsen af Frostvikens socken och norr om denna belägna orter:
bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 40 kilogram,
maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,
risgryn, 5 kilogram,
socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
spannmål, omalen, 150 kilogram,
» , malen, 100 kilogram,
tobak, oarbetad och arbetad alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
värde af 40 kronor, samt
andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor.
Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,
skall tull och, hvad beträffar socker, jämväl sockerskatt, enligt
hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda kvantiteten.
3
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.
Afgiftsfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsikt införas, vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller
för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för
varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt de
äro af de slag, med hvilka han idkar handel.
Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,
skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under edlig
förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor han medför, icke
införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke
för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för
hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran,
skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.
§ 2.
1. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger
eller brukar egendom på båda sidor om gränsen och dessa egendomar
antingen gränsa omedelbart till hvarandra eller äro så belägna, att afståndet
mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20 kilometer,
må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige
belägna egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.
2. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från
Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola
vid återinförseln vara fria från tullumgälder.
Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof
föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller
reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återutföras,
vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.
3. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för
transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.
§ 3.
Till förekommande af missbruk af de i 1 och 2 §§ gjorda medgifvanden
äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna
anses erforderliga.
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.
Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1910, och, där
•icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 30
november 1911.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t har, enligt ofvan
åberopade utdrag af statsrådsprotokollet chefen för finansdepartementet
anfört följande:
»Gränstrafiken mellan Sverige och Norge har under de fyra senaste
åren reglerats genom särskilda förordningar den 16 maj 1906, den 13
maj 1907, den 13 maj 1908 samt den 7 maj 1909; och hafva berörda
författningar fastställts att gälla en hvar under ett år, den senast utfärdade
från och med den 16 maj 1909 till och med den 15 maj 1910,
därvid tillika föreskrifvits, att hvad i 2 § af förordningen är stadgadt
.rörande tullfri varuinförsel i vissa fall skall äga tillämpning allenast så
länge däremot svarande bestämmelser gälla i Norge.
Då jag nu anhåller att få till behandling upptaga frågan om
regleringen af nämnda gränstrafik för tiden efter sistnämnda dag, tillåter
jag mig till en början erinra därom, att Riksdagen i skrifvelse den
30 mars 1909 hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning för utrönande,
huruvida och i hvilken omfattning tullfrihet för större varukvantitet, än
hvad som i gällande förordning vore angifven, lämpligen borde medgift^
befolkningen i en del trakter, som gränsade mot Norge.
Öfver denna Riksdagens framställning infordrades underdånigt
utlåtande från generaltullstyrelsen, som, då för den begärda utredningen
erfordrades yttranden ej mindre från Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande än äfven från vissa tullmyndigheter, men dylika
yttranden icke kunde införskaffas under den närmaste tiden, i den 28
april 1909 afgifvet yttrande anhöll att framdeles få inkomma med
underdånigt utlåtande i ämnet.
Då sådan utredning ännu ej föreligger, torde någon ändring af
ifrågavarande bestämmelser i den riktning Riksdagen antydt för närvarande
icke kunna ifrågasättas.
Den af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för
revision af gällande tulltaxa föreslog emellertid uti sitt den 3 maj 1909
afgifna betänkande, att ifrågavarande bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge borde, i öfverensstämmelse med hvad i allmänhet
i liknande fall ägde rum i utlandet, regleras i den ordning,
som gällde för tulltaxans beslutande. Bestämmelserna ifråga intogos
5
■ Bevillningsutskottets Betänkande Nr 13.
därför i kommitténs förslag till förordning med tulltaxa; och framhöll
kommittén därvid särskildt, att dessa bestämmelser, som i kommitténs
förslag likasom uti gällande särskilda förordning i ämnet vore affattade
uteslutande efter hvad svenska intressen påkallade och sålunda icke uppbures
af några internationella hänsyn, i Norge motsvarades af bestämmelser
i ämnet, som — lämpade efter Norges intressen — vore inrymda
i norska tulltaxeförordningen.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som afgifvit gemensamt
underdånigt utlåtande öfver tulltaxekommitténs nämnda betänkande,
yttrade därvid, bland annat, att de i § 1 b) af gällande förordning rörande
gränstrafiken mellan Sverige och Norge förekommande stadganden, hvilka
med få afvikelse!'' ordagrant återgåfves i motsvarande del af kommitténs
förslag, hade, för så vidt anginge införsel till Kalls socken, icke kunnat
få fullt ut den tillämpning, som utan tvifvel afsetts med desamma.
Förhållandet vore nämligen, att Åre socken med eu kil afdelade Kalls
socken och träffade riksgränsen på den plats, där den ena af de två
från Norge till sistnämnda socken ledande vägarna skure riksgränsen.
Följden häraf hade blifvit, att ifrågavarande stadgande ansåges icke
kunna tillämpas å varor, som på denna väg infördes till Kalls socken.
Ämbetsverken hemställde därför, att det i berörda del af förslaget använda
uttrycket »öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas
med uttrycket »öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra
gränsen al Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns».
Sedermera har generaltullstyrelsen ytterligare i underdånig skrifvelse
den 23 december 1909, med erinran om sitt och kommerskollegii nyssberörda
uttalande rörande gränstrafiken till Kalls socken, framhållit, att,
äfven om nämnda ändringsförslag vunne beaktande, en afsevärd tidrymd
torde komma att förflyta, innan vederbörande gränsbor kunde komma i
åtnjutande af den lättnad i tullhänseende, som lagstiftaren velat tillförsäkra
dem, med mindre denna fråga upptoges till särskild behandling.
Generaltullstyrelsen hade för den skull ansett sig böra hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta därom, att den författning, som torde
komma att träda i stället för nu gällande förordning om gränstrafiken,
då tiden för dennas giltighet gått till ända, måtte i berörda del få eu
lydelse öfverensstämmande med omförmälda af kommerskollegium och
generaltullstyrelsen föreslagna.
Genom nådig proposition den 25 nästlidne februari har Kungl.
Magt för Riksdagen till antagande framlagt förslag till förordning med
tulltaxa för inkommande varor, att träda i kraft den 1 december 1911.
Uti detta förslag till förordning, som hufvudsakligen grundar sig på
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.
omförmälda af tulltaxekommittén utarbetade, hafva jämväl inrymts
bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, och har
därvid stadgandet beträffande varuinförseln till Kalls socken gifvits den
af nämnda ämbetsverk föreslagna lydelsen.
Under förutsättning, att berörda tulltaxeförordning kommer att af
Riksdagen antagas, skulle således för tiden från och med den 1 december
1911 någon särskild förordning rörande gränstrafiken mellan Sverige och
Norge icke vidare komma att erfordras, hvaremot för tiden intill sistnämnda
dag torde böra fastställas särskilda föreskrifter af hufvudsakligen
samma innehåll, som den nu gällande särskilda förordningen, men med
förenämnda ändring i fråga om Kalls socken.
Beträffande det i sistnämnda förordning förekommande stadgandet,
att vid tullfrihet för införd t socker jämväl skattefrihet skall åtnjutas, har
tulltaxekommittén ansett detta stadgande icke lämpligen böra inrymmas
i tulltaxeförordningen, utan har kommittén, under förutsättning, att
erforderlig föreskrift i ämnet komme att inflyta i förordningen om
beskattning af socker, i sitt förslag till tulltaxeförordning lämnat hänvisning
till hvad som vore i sådant afseende stadgadt. I den förordning,
som nu bör utfärdas att gälla för tiden till dess den nya tulltaxeförordningen
träder i kraft, torde emellertid äfven bestämmelsen om skattefrihet
för det införda sockret böra bibehållas.
I nu gällande förordning rörande ifrågavarande gränstrafik har,
liksom i föregående förordningar af detta slag, föreskrifvits, att hvad
i 2 § af förordningen vore stadgadt rörande tullfri varuinförsel i vissa
fall skulle äga tillämpning allenast så länge däremot svarande bestämmelser
gällde i Norge. Såsom inhämtas af förenämnda förslag till ny
tulltaxeförordning, har detta villkor funnits böra uteslutas i afseende å
de bestämmelser om gränstrafiken, som intagits i berörda förslag. Vid
sådant förhållande och då, såsom förut nämnts, de norska bestämmelserna
i ämnet redan nu äro inrymda i norska tulltaxeförordningen, synes omförmälda
villkor icke heller böra bibehållas i den förordning angående
gränstrafiken, som nu torde böra utfärdas att gälla från och med den
16 maj 1910 till och med den 30 november 1911.»
Vidare har i en inom Andra kammaren af herr Olofsson väckt
motion, nr 299, hvilken likaledes hänvisats till bevillningsutskottet, hemställts,
»att Riksdagen behagade besluta sådant tillägg eller förtydligande
i förordningen angående gränstrafiken mellan Sverige och Norge, att de
varor, som få tullfritt införas öfver gränsen mot Kall, äfven måtte få
införas på vägen Levanger-Melens tullstation i Kalls socken».
Till stöd för detta yrkande anför motionären:
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18. 7
»I anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 153, rörande
gränstrafiken mellan Sverige och Norge får jag vördsamt afgifva följande
motion.
Fjolårets Riksdag beslöt i enlighet med en af mig då väckt motion,
att samma bestämmelser som förut voro gällande för tullfri införsel af
vissa slag lifsförnödenheter öfver norska gränsen mot Dalarna till Ljusnebäcken
i Härjedalen och gränsen mot Frostvikens socken och norr om
denna belägna orter, jämväl skulle få tillämpas rörande gränsen mot
Kalls socken i Jämtland.
Denna förmån, som afsåg att hjälpa gränsbefolkningen i Kall, har
blifvit helt och hållet illusorisk, därigenom att den enda väg, som måste
användas för dessa varors införskaffande från Norge, nämligen vägen
från Levanger till tullstationen Melen i Kalls socken, råkar att gå
öfver ett litet hörn af Are socken, hvadan den tullfria införseln på denna
väg enligt tullmyndigheternas mening ej kan tillämpas)''.
På sätt såväl i ofvan intagna statsrådsprotokoll som ock af motionären
erinras, fattade Riksdagen nästlidet år beslut, enligt hvilket i § 1 b)
af då antagna gränstrafikförordning skulle insättas, bland annat, orden
»öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland». Af nyssnämnda statsrådsprotokoll
framgår vidare, att hvad som utan tvifvel med ifrågavarande tilllägg
afsetts icke kunnat till fullo vinnas. Förhållandet är nämligen, att
den ena af de två från Norge till Kalls socken ledande vägarna skär riks
fränsen
å en punkt, intill hvilken å svenska sidan icke Kalls socken utan
.re socken gränsar. Följden däraf har blifvit, att den med ifrågavarande
bestämmelse afsedda lättnaden i tullhänseende icke ansetts
kunna tillämpas å varor, som på denna väg införas från Norge till
Kalls socken. Till afhjälpande af detta missförhållande hafva, enligt
hvad i statsrådsprotokollet anföres, uti afgifvet utlåtande kommerskollegium
och generaltullstyrelsen föreslagit, att ofvanberörda uttryck
»öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas med uttrycket
»öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra
gränsen af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns».
Till grund för detta ändringsförslag har legat den uppfattning, att
Are socken med en kil afdelade Kalls socken och träffade riksgränsen
på den plats, där den ena af de två från Norge till sistnämnda socken
ledande vägarna skure riksgränsen. Denna uppfattning är emellertid,
enligt hvad bevillningsutskottet förvissat sig om, oriktig, i det att nu
ifrågavarande väg, hvilken leder från Levanger i Norge till Melen i
Kalls socken, skär riksgränsen ett stycke norr om riksröset nr 167,
Utekottets
yttrande.
8 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.
hvarefter vägen till större delen af sin längd å svenska sidan går inom
Are socken, innan densamma öfvergår på Kalls sockens område.
Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst och för åstadkommande
af det resultat, som med Riksdagens beslut nästlidet år afsågs,
torde åt de i det nu föreliggande författningsförslaget förekommande
bestämmelserna angående tullfri införsel af vissa varor från Norge till
Kalls socken böra gifvas sådan förändrad lydelse, att desamma komma
att gälla äfven varor införda på ifrågavarande väg från Levanger till
Kall; och lärer det till vinnande af detta syfte vara lämpligt, att södra
gränsen för här berörda trafikområde bestämmes till ofvannämnda riksrös
nr 167.
Mot författningsförslaget i öfrigt har någon erinran icke förekommit
från utskottet, som emellertid med anledning af den i statsrådsprotokollet
omförmälda begäran om utredning i gränstrafikfrågan, hvilken af
1909 års Riksdag afläts, förutsätter, att förändringar i förevarande bestämmelser
under den närmaste framtiden kunna befinnas erforderliga.
Med stöd af hvad sålunda anförts, får bevillningsutskottet hemställa,
l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag till
förordning angånde vissa bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge måtte af Riksdagen
antagas, dock med de ändringar, att i § 1 a) orden
»Kalls socken» utbytas mot orden »riksröset nr 167»,
samt i § 1 b) orden »södra gränsen af Kalls socken
i Jämtland och samma sockens norra gräns» utbytas
mot orden »riksröset nr 167 och norra gränsen af
Kalls socken i Jämtland»; samt
2:6) att herr Olofssons ofvanberörda motion nr
299 måtte få anses besvarad genom hvad utskottet
här ofvan under l:o) hemställt.
Stockholm den 25 april 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.