Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1910 kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Majrts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41
och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående
stämpel af giften, dels ock i ämnet väckta motioner.
(2:a A.)
Genom proposition nr 22 af den 14 januari 1910 har Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden för samma
dag föreslagit Riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogadt
förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen
den 18 september 1908 angående stampelafgiften, dels ock
besluta, att de nya bestämmelserna skulle tillämpas från och med den
dag, som af Kungl. Maj:t bestämdes.
Berörda proposition, som remitterats till bevillningsutskottets förberedande
behandling, finnes bilagd detta betänkande, och anhåller utskottet
att i afseende å dess innehåll få hänvisa till själfva propositionen.
Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed
utlåtande öfver ej mindre omförmälda proposition än äfven följande inom
Riksdagen väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade motioner
rörande nu ifrågavarande ämne, nämligen
inom Första kammaren:
nr 42 af herr L. Ljungberg,
nr 45 af herr E. Bolinstedl och
nr 47 af herr O. Eklund samt
Bill, till Riksd. Prof, 1910. 5 Sami. 1 Af cl. 10 Raft. (Nr 11.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
inom Andra kammaren:
nr 173 af herr friherre Palmstierna,
nr 174 af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra, med hvilken tjugu
andra af kammarens ledamöter instämt,
nr 181 af herr Er. Söderbergh i Karlshamn,
nr 198 af herr Hj. Wijk,
nr 206 af herr Hj. Branting,
nr 207 af herr G. Kobb jämte trettionio andra af kammarens
ledamöter,
nr 208 af herr W. Lundin och
nr 209 af herr E. Åkerlund.
Beträffande innehållet i de olika motionerna tillåter utskottet sig att,,
i den mån desamma icke här nedan återgifvas, hänvisa till sj kifva
motionerna.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljer den kung!,
propositionen, erinrar departementschefen, att vid mer än ett tillfälle,
då fråga varit om täckande af statens ökade skattebehof, departementschefen
framhållit, hurusom stämpelbeskattningen i vårt land icke på långt
när hunnit den utveckling som i främmande länder, och detta såväl i
fråga om mångsidighet som beträffande skaf teresultat. Nämnda förhållande
jämte departementschefens ofta uttalade mening, att de omsättnings-
och indirekta kapitalskatter, som inrymdes inom stämpelbeskattningens
område, vore i stort sedt en lämplig form för beskattning,
hade under nu rådande statsfinansiella förhållanden föranledt departementschefen
att söka i tid vinna en sådan utredning om möjligheterna
till en utsträckt stämpelbeskattning, att det ökade skattebehofvet för
1911 års statsreglering skulle kunna täckas äfven med anlitande af
beskattning af nyssnämnda natur.
För sådant ändamål hade under förlidet år igångsatts åtskilliga
utredningar rörande bouppteckningsstämpeln, hvilka utredningar, statistiskt
sammanförda, bifogats den kungl. propositionen. Vidare hade uppdragits
åt särskildt tillkallade sakkunniga att uppgöra förslag i syfte att genom
allmän utredning af stämpelbeskattningen åt staten bereda ökade inkomster
under denna skattetitel; och utmynnade ett i anledning däraf
sedermera uppgjordt förslag i bestämmelser rörande dels i lagstiftningen
redan införda stämpelskatter, dels ock nya sådana. Efter att hafva redogjort
för de skäl, som föranledt att icke för det närvarande något
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 3
förslag till ökad stämpelbeskattning, grundadt på bemälda sakkunnigas
förslag, kunnat framläggas, anför departementschefen vidare, att han i
stället ansett sig böra för täckande af erforderliga skattebehof anlita,
bland annat, den enda rena förmögenhetsskatt, som gällande stämpelförordning
erbjöde, eller bouppteckningsstämpeln, därvid inskränkande sig
till i hufvudsak en revision af skattesatserna allenast.
I sist omförmälda hänseende innebär det kungl. förslaget, hvilket
som kändt bibehåller den nuvarande indelningen i klasser och ej heller
— frånsedt den föreslagna höjningen — velat rubba det nuvarande förhållandet
mellan nämnda klasser, att maximum, nu utgörande i klass I
1.5 procent, i klass II 3 procent och i klass III 6 procent, skulle förhöjas
till respektive 4, 8 och 16 procent. Beträffande vidare anordnandet
af de nya skatteskalorna har departementschefen, utgående från
att den ökade afkastningen af skatten borde gifva ungefärligen brutto
3,000,000 kronor, ansett, att med en systematisk och jämn förhöjning
i nu gällande skatteskalor intill nyss angifna maximiprocenttal ett dylikt
resultat skulle kunna uppnås. Denna förhöjning har i det kungl.
förslaget så anordnats, att för hvarje skatteskala den nuvarande maximiprocenten
fördubblats vid andel af samma storlek, där maximum i skatteskalan
nu inträder.
I afseende å den sålunda ifrågasatta förhöjningen hafva åtskilliga
förslag väckts, åsyftande att än ytterligare utnyttja förevarande skattekälla.
Sålunda har herr Ljungberg i sin ofvanberörda motion I: 42, med
förklarande att han ej funnit anledning till någon befogad erinran vare
sig mot den bibehållna klassindelningen eller mot de föreslagna skattesatserna,
likväl ansett progressionsskalan, särskildt i fråga om de större,
mycket skattekraftiga arfsbeloppen väl tåla vid en jämkning. Det syntes
motionären föga tillfredsställande, att medan i klass I skillnaden mellan
de arfsbelopp, för hvilka skattesatsen föreslagits till respektive 1 och 2
procent, utgjorde endast 11,000 kronor och mellan de belopp, för hvilka
skattesatsen föreslagits till respektive 2 och 3 procent, 60,000 kronor,
skillnaden mellan de arfsbelopp, för hvilka skattesatsen föreslagits till
respektive 3 och 4 procent, uppginge ända till 375,000 kronor. Motsvarande
ojämnhet, ehuru icke så iögonenfallande, förefunnes äfven i
klasserna II och III. Motionären ansåge därför, att befogad anmärkning
icke skulle kunna göras, om högsta skattesatsen nåddes i klass I vid
200.000 kronor samt i klasserna II och III vid respektive 175,000 och
150.000 kronor; och har motionären i anslutning härtill framlagt förslag
till förändrade skatteskalor.
Herr Ljung•
bergs motion.
Herr Brantinge
motion.
Herr Kolbs
m. fl. motion.
4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Vidare liar herr Branting i sin förenämnda motion II: 206 framhållit,
att det syntes honom uppenbart, att de större arfven utan någon
som helst olägenhet kunde blifva föremål för en snabbare progression,
än Kungl. Maj:t föreslagit, äfvensom vidare anfört, att, därest stegringen
sålunda, såsom billigt vore, gjordes större, man själfklart ej heller kunde
stanna vid de respektive 4—8—16 procent, som i Kungl. Maj:ts förslag
blifvit de nya maxima. En mera naturlig stegring ledde af sig själf
till (för första gruppen) 6 procent vid ungefär den gräns af 450,000
kronor, där Kungl. Maj:t trott sig böra stanna; och behölles för de
öfriga grupperna samma relation, komme man, vid arf af så stora belopp
som inemot 500,000 kronor, för icke bröstarfvingar upp till 12
procent och för helt aflägsna släktingar (eller testamentstagare) 24 procent.
Motionären har slutligen föreslagit den ytterligare påbyggnad på skalan,,
att från 500,000 till 1,000,000 kronor arfsskatteprocenten måtte stiga i
klass I från 6 till 8 procent och i klass II från 12 till 16 procent, belopp,
hvilka för emottagare af sådana arf omöjligen syntes kunna betecknas
såsom oskäligt betungande. I fråga om klass III har motionären
däremot icke ansett sig böra för närvarande gå öfver 24 procent, som
där uppnåddes redan vid 500,000 kronor. I motionen har vidare uppgjorts
förslag till den sålunda betingade förändrade lydelsen af skattetarifferna,
hvarjämte motionen åtföljes af en bilaga, utvisande en jämförelse
mellan Kungl. Maj:ts och motionärens förslag.
Vidare anföra herr Kol b och hans medmotionärer i deras förberörda
motion II: 207, att med hänsyn framför allt till arfslottens storlek
det syntes, som om man utan fara skulle kunna gå längre, än Kungl.
Maj:t föreslagit, och därigenom bereda staten en ej obetydligt större
inkomst. Enligt Kungl. Maj:ts förslag afstannade exempelvis skatteprogressionen
i klass I vid 4 procent vid 450,000 kronor, under det att
densamma vid klass II stege till 8 procent redan vid 375,000 kronor.
Då vid bestämmande af skattesatsen i första rummet skatteförmågan
torde vara afgörande, syntes intet vägande skäl kunna anföras mot att
fortsätta progressionen något längre i såväl klass I som klass II; och
hemställa motionärerna, att maximum måtte bestämmas i klass I till 8
procent och i klass II till 12 procent, i båda fallen vid arfsandel af
minst 1,000,000 kronor. I fråga om klass III föreslås icke någon
ökning i procenten, ej heller fortsättning i progressionen, enär stora
arfsdelar i denna klass väl ganska sällan förekomme. Motionärerna
hafva däremot i afseende å sistnämnda klass ifrågasatt viss öfverflyttning
till klass IT, hvartill utskottet framdeles i annat sammanhang återkommer.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 5
Förslag till de af förhöjningen betingade förändringar i skatteskalorna
återfinnes äfven i motionen.
Slutligen har herr Eklund i sin ofvan omförmälda motion I: 47,
med framhållande, hurusom beträffande själfva progressionsmetoden den
anmärkning kunde göras, att genom de föreslagna skalorna olämpliga
språng i stegringen uppstode, vidare anfört, att han för åstadkommande
af kontinuerliga skattesatser helst önskat deras omläggning i enlighet
med den progressionsmetod, som återfunnes i inkomstskatteförordningen.
Därest emellertid bevillningsutskottet icke skulle anse skäligt att själft
framkomma med förslag till en sådan principiell ändring i de föreslagna
skattesatserna, hemställer motionären, att tarifferna i den kungl. propositionen
måtte inom de tre klasserna fortsättas, så att de högsta skattesatserna
blefve respektive 6, 12 och 24 procent.
För vinnande af öfverskådlighet har i fråga om de olika förslag,
som sålunda framställts, utskottet låtit upprätta en tabellarisk öfversikt,
hvilken återfinnes i särskild bilaga vid detta betänkande.
Det lärer icke kunna förnekas och har äfven af bevillningsutskottet
vid föregående tillfällen framhållits, att stämpelbeskattningen erbjuder
ett rikt fält för upphämtande af medel till mötande af statens
växande utgiftsbehof. Icke heller torde någon bestrida, att härvid bouppteckningsstämpeln
eller den form, hvarunder arfsskatt här i landet
utgår, träder i förgrunden. Ifrågavarande skatt är nämligen, såsom
ock af departementschefen framhållits, en verklig och ren förmögenhetsskatt
samt väl ägnad att främja det mål, man genom en förmögenhetsbeskattning
vill uppnå. Ej nog med att skatten träffar den verkliga
förmögenheten, utan detta sker tillika vid ett sådant tillfälle, att den,
som får vidkännas afgiften, i allmänhet torde kunna med lätthet bära
densamma. Enligt hvad kändt är och därom för öfrigt den kungl.
propositionen lämnar en utförlig redogörelse, har man ock i utlandet
såväl i våra grannländer som i de stora kulturstaterna funnit sig böra
i större eller mindre grad anlita ifrågavarande skattekälla. Med hänsyn
till hvad sålunda anförts anser utskottet i likhet med Kungl. Maj:t,
att, då statens ökade inkomstbehof nu måste tillgodoses, en efter skatteförmågan
vederbörligen afpassad ökad arfsbeskattning äfven bör ifrågakomma.
Med afseende å måttet af denna ökade beskattning och dess
Herr Eklunds
mation.
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
närmare anordnande har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
lämnat eu redogörelse för de grundsatser, som varit
för den kungl. propositionen bestämmande, hvarvid departementschefen
framhållit, bland annat, hurusom af angifna skäl ifrågasättas kunde,
om icke det i den kungl. propositionen framlagda förslaget, hvarigenom
skatteprogressionen skulle ökas med öfver 150 procent, innebure
en högre belastning af skattekällan, än tillrådligt vore. Utskottet
anser visserligen äfven, att fog för tvekan kan i detta hänseende
förefinnas, särskild! i betraktande af den relativa knappheten på rörligt
kapital inom landet och angelägenheten af att icke i och för
anskaffande af medel till utnyttjande af landets naturliga tillgångar göra
oss i alltför hög grad beroende af utlandet. Nödig hänsyn härtill lärer
böra föranleda särskild varsamhet, då det gäller att för statens löpande
utgifter taga i anspråk ej blott det rörliga kapitalets afkastning utan äfven
delvis detta kapital själft. Också finner man af de jämförande tabeller,
som bifogats den kungl. propositionen, hurusom dylika eller andra i
samma riktning verkande synpunkter gjort sig gällande och föranledt vida
lindrigare arfsbeskattning än den nu hos oss föreslagna — åtminstone
i fråga om mera närskylda arftagare — ej blott i grannländer, hvilka
med hänsyn till mängden af rörligt kapital äro med oss mera likställda,
utan äfven hos erkändt rika nationer och till och med hos sådana, där
den vanliga inkomstbeskattningen ännu icke införts. Utskottet har i
detta sammanhang icke heller kunnat bortse från att man vid innevarande
riksdag har att förvänta förslag rörande den direkta beskattningen,
enligt hvilka afses, att i form af förmögenhets- och inkomstskatt
en kraftigare belastning än hittills skall drabba kapitalet. Trots de
betänkligheter, som sålunda kunna resas mot den af Kungl. Maj:t föreslagna
afsevärda ökningen af arfsskatten, synes man dock icke kunna
underkänna de skäl, som departementschefen anfört till stöd för förslaget;
och utskottet kan för sin del icke annat än tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag i detta afseende. Däremot har utskottet, med afseende
å hvad ofvan anförts, funnit sig icke böra tillstyrka att, på sätt ett
flertal motionärer påyrkat, ännu mera skärpa arfsbeskattningen. Då här,
såsom redan förut erinrats, är fråga om ett årligt tillskott till de löpande
statsutgifterna, bör dessutom icke förgätas, att arfsskattens afkastning
är stadd i jämn och naturlig utveckling jämsides med den inom landet
fortgående kapitalbildningen.
Vidkommande själfva skatteskalorna och den däri föreslagna
progressionen, har, såsom redan nämnts, herr Eklund i sin förberörda
motion framkastat tanken, att för undvikande af olämpliga språng
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 7
i stegringen och åstadkommande af kontinuerliga skattesatser en omläggning
af skatteskalorna borde ske i öfverensstämmelse med den
progressionsmetod, som vunnit tillämpning i gällande inkomstskatteförordning.
Utskottet finner visserligen, att en riktig tillämpning af den
ifrågasatta metoden skulle aflägsna nyssnämnda i motionen antydda
olägenheter och att i följd häraf den af motionären framhållna synpunkten
är förtjänt af beaktande. Då emellertid tillräckliga skäl att
frångå den hittills använda progressionsmetoden ej kunna anses förebragta,
har utskottet äfven i detta hänseende anslutit sig till Kungl.
Maj:ts förslag.
Utskottet har emellertid, på sätt nyss antydts, icke kunnat undgå
att beakta, hurusom det kungl. förslaget i denna del företer afsevärda
språng i skatteskalorna. Förslag hafva ock inom utskottet framställts,
hvilka utan att principiellt afvika från nuvarande anordning varit ägnade
att i väsentlig mån afhjälpa denna brist, men då i andra afseenden
anmärkningar framkommit mot samma förslag och här i hufvudsak bör
vara fråga allenast om en formell förbättring af den nuvarande tariffen,
har det synts utskottet lämpligast, att frågan finge underkastas en mera
ingående behandling i samband med det arbete, som, enligt hvad departementschefen
till statsrådsprotokollet oraförmält, pågår i och för en
formell omgestaltning af bestämmelserna rörande arfsskatten. Utskottet
har nämligen ansett sig kunna antaga, att, sedan uppmärksamheten
numera riktats å nu ifrågavarande olägenhet, Kungl. Maj:t icke lärer
underlåta att i samband med omförmälda arfsbeskattningen rörande
arbete vidtaga erforderliga åtgärder till olägenhetens afhjälpande.
Med den föreslagna höjningen af arfsbeskattningen sammanhänger
frågan, intill livilket belopp skattefrihet lämpligen bör åtnjutas. I detta
afseende har Kungl. Maj:t icke föreslagit någon förändring i nu
gällande bestämmelser, enligt hvilka, hvad klass I beträffar, sådan frihet
medgifves för belopp, understigande 400 kronor.
Häremot riktar sig ofvanberörda af herr O. A. Ericsson väckta
motion, däri motionären, under hänvisning bland annat till exemplen i
några af våra grannländer, föreslår, att beträffande arfsiotter i nyssnämnda
klass skattefrihet skulle få åtnjutas, därest lotten icke uppginge
till 1,000 kronor.
Före tillkomsten af 1894 års förordning voro dödsbon med behållning
under 1,000 kronor fria från stämpel. Vid öfvergången till
Skattefrihet.
Kcrr O. A.
Ericssons
motion.
Utskottet.
Skattelindring.
Herr Söder
bergås
motion.
8 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
beskattning af de särskilda arfsandelarna bestämdes gränsen för stämpelfrihet
till 400 kronor i klass I. Några öfvertygande skäl för att stanna
vid just detta belopp synas, såvidt handlingarna utvisa, icke hafva blifvit
anförda. Erkännas måste visserligen, att det ingalunda är lätt att bestämma,
hvar gränsen rätteligen bör sättas. Men det torde icke kunna
förnekas, att för mången, som erhåller en dylik jämförelsevis liten arfslott,
svårigheter kunna förefinnas att erlägga den därför ifrågasatta
afgiften. Detta gäller särskild! i fråga om små arfslotter, som till
väsentlig del utgöras af andel i fastighet med tillbehör; samma förhållande
torde äfven i många fall förefinnas vid små arffall, där egendomen
till hufvudsaklig del består i andel af husgeråd, verktyg för
yrkesutöfning o. d. Det får icke heller förbises, att, sedan nu gällande
minimibelopp af Riksdagen fastställdes, penningvärdet ej obetydligt
sjunkit. Vid sådant förhållande har utskottet funnit sig höra biträda
motionärens yrkande.
I den kungl. propositionen har vidare i sammanhang med den
föreslagna höjningen inom klass III ifrågasatts, att någon nedsättning
i stämpelafgiften skulle medgifvas för donationer, gjorda för allmännyttigt
eller välgörande ändamål, för närvarande inordnade under nyssnämnda
klass.
Enligt förslaget skulle sålunda, där andel tillkomme kyrka, landsting,
kommun, hushållningssällskap, akademi, vetenskapligt samfund,
allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- eller
fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse och andelen uppginge
till 7,500 kronor eller därutöfver, stämpelafgiften nedsättas med hälften
af det belopp, hvarmed stämpelafgiften enligt de i klass III angifna
grunder öfverstege 8 procent af andelens hela belopp.
Departementschefens motivering i detta hänseende återfinnes å
sid. 33 och 34 i den kungl. propositionen.
Ofvan omförmälda, af herrar Söderbergh, Wijk, Lundin och Kobb
väckta motioner beröra samtliga nu föreliggande fråga, de tre förstnämnda
uteslutande och herr Kobbs till viss del.
Herr Söderbergh anför i sin motion följande:
»Uti det förslag till revision af bouppteckningsstämpeln, som innehålles
i Kungl. Maj:ts proposition nr 22 rörande ändrad lydelse af vissa
paragrafer af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften,
har eu särskild undantagsställning i skatteafseende blifvit beredd
åt ATissa slag af dispositioner, i det att i fråga om andel, som tillkommer
9
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
kyrka, landsting, kommun, hushållningssällskap, akademi, vetenskapligt
samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt, sjukeller
fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse, stämpelafgiften, därest
berörda andel uppginge till 7,500 kronor eller därutöfver, skulle nedsättas
med hälften af det belopp, hvarmed stämpelafgiften, enligt de
under klass III i den föreslagna tariffen angifna grunder, öfverstege
8 procent af andelens hela belopp.
De skäl för den sålunda föreslagna lindringen från bouppteckningsstämpeln,
som i den kungl. propositionen blifvit anförda eller som eljest
tämligen själffallet föreligga, torde med fullt fog kunna åberopas till
stöd för ett ytterligare steg i samma riktning, till fullständig befrielse
från stämpelafgift för donationer, gjorda uteslutande för välgörande
ändamål.
I hur stor utsträckning lindring från bouppteckningsstämpeln bör
i samtliga ofvan angifna fall medgifvas, lärer, enligt herr finansministerns
förmenande, ’få anses vara mer eller mindre en smaksak’. Men om
så är, synes det mig vara icke allenast mest smakligt, utan äfven staten
värdigast att icke med någon skatteskyldighet i ifrågavarande afseende
betunga en inrättning, som icke har annat ändamål än att idka välgörenhet
och som i regel icke har andra medel att tillgå för sina
barmhärtighetsverk än de medlidandes frivilliga gåfvor. För en sådan
inrättning måste hvarje grepp från statens sida i en afsedd donation
alltid befinnas kännbart, i all synnerhet när detta grepp skulle bli af
den betydenhet, som i den kungl. propositionen ifrågasattes.
Från stämpelafgift enligt art. I i stämpelförordningen äro bland
annat befriade ''fromma stiftelser’, allenast med undantag af den särskilda
stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol af testamente.
Jämlikt gällande förordning om inkomstskatt skall sådan icke erläggas
af ''sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra fromma stiftelser’ och
enligt förordningen angående bevillning af fäst egendom samt af inkomst
erlägges icke fastighetsbevillning af''barmhärtighetsinrättningar’, likasom
från utgörande af inkomstbevillning äro frikallade ''sjuk och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser’.
Samma af billighet och medkänsla förestafvade hänsyn, som varit
för statsmakterna afgörande i sistberörda hänseenden, torde böra få
gälla i lika hög grad i nu föreliggande fäll. Huru den af mig ifrågasatta
befrielsen skulle komma att verka, kan näppeligen utrönas af den i den
kungl. propositionen förekommande utredningen, men jag antager, att
det beräknade skatteresultatet af den afsedda reformen i dess helhet
icke skulle häraf förorsakas någon väsentligare minskning. De testajBill.
till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2
Herr Wijks
motion.
10 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
mentariska donationerna i vårt land till enbart välgörande ändamål lära
icke förekomma så talrikt eller i allmänhet till någon _ så betydande
omfattning, att den ekonomiska synpunkten för staten härvidlag förtjänar
afseende framför de, enligt min asikt, mera beaktansvärda, nyssnämnda
hänsyn.
Med stöd af livad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt
hemställa,
att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i 8 § i förordningen
den 18 september 1908 angående stampelafgiften, att från
stämpelafgift enligt den under A) Bouppteckning upptagna tariff klass
III må befrias fromma stiftelser af sådant slag, som afses i i § i samma
förordning.))
Den af herr Wijk väckta motionen är af följande lydelse:
»Arfsskatten är utan tvifvel en förmögenhetsskatt i egentligaste
mening. Dess syfte är att beskatta den oförtjänta förmögenhetsökning,
som genom arf eller testamente tillfaller en person. Den afser att i
ett ögonblick, då den beskattade anses böra kunna bära skatten jämförelsevis
lätt, återbörda till samhället en del af den förmögenhet, som
den enskilde medborgaren under sitt lif lyckats hopföra och tillgodogöra
sig i kraft af den af samhället upprätthållna rättsordningen.
Ju mer aflägset arf- eller testamentstagaren är befryndad med
arflåtaren, desto klarare karaktär har arfvet af ren förmögenhetsökning,
och desto hårdare blir beskattningen. Ju större arfslotten är, desto
större afdrag till det allmänna anses arftagare!! med rätta kunna bära.
Vi finna i dessa arfsskattens principer öfverallt personlighetssynpunkten
genomförd. Det är från synpunkten att bestämmelserna gälla
fysiska, personer, som de finna sin förklaring och sitt berättigande.
År det åter icke en fysisk person, utan en institution eller allmän
inrättning af något slag, som är arf- eller testamentstagare, förlora de
nämnda grundsatserna sitt berättigande. Den progression i beskattningen,
som afser att hos arftagaren drabba öfverfiödet, blir meningslös, då arftagaren
är en institution, hvars behof är obegränsadt, och för hvilken
ingen del af arfvet kan betraktas som öfverflödig eller onyttig. Arfsskattens
motiv att till det allmänna återbörda en del af den enskiloe
individens hopförda förmögenhet förfaller likaledes, då det är en allmännyttig
institution, som är arftagare.
Den skillnad jag sökt göra gällande mellan en fysisk person och
en allmän inrättning från arfsbeskattningens synpunkt kan i själfva verket
anses redan erkänd därigenom, att institutioner af de slag, jag åsyftar,
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 11
enligt gällande författning ej äro underkastade inkomstbeskattning.
Tanken att öfver hufvud beskatta t. ex. en sjukhusinrättnings ränteinkomster
förefaller oss lika oriktig och främmande som tanken, att denna
inkomst skulle kunna beskattas i stigande progression i förhållande till
storleken af de räntemedel, som inflyta för upprätthållandet af sjukhusets
verksamhet. Men lika principiellt oriktig förefaller då äfven
tanken att beskatta, och progressivt beskatta, de testamentariska donationsmedel,
hvarigenom verksamheten grundas eller upprätthålles.
Betraktar man arfsskatten enbart som en »afgift för förmögenhetsförvärf
genom arf och liknande fång», och det är på denna synpunkt
förslaget till arfsskatt i den kungl. propositionen helt och hållet är
grundadt, så linnes alltså efter min mening intet motiv att ålägga donationer
någon bouppteckningsstämpel.
Men arfsskatten har äfven en annan karaktär, nämligen den att
vara en direkt skatt på den aflidnes samlade förmögenhet, afsedd att
drabba denna, oafsedt arten af förmögenhetens framtida användning.
Ehuru denna arfsskattens karaktär ej direkt framträder i det nu framlagda
förslaget till arfsskatt, måste den dock anses ingå som ett moment
i hvarje arfsbeskattning, och från denna synpunkt kan det försvaras, att
äfven testamentariska donationer beskattas, såsom utgörande en del af
den aflidnes samlade förmögenhet. Men att skattesatsen i dessa fall
bör vara högst väsentligt reducerad synes mig klart motiveradt däraf,
att hela arfslotten här tillfaller ett allmänt ändamål och öfvergår från
att vara personlig egendom till att bli allmännyttig.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet medger äfven finansministern,
att en lindring af arfsbeskattningen å donationer är berättigad,
men vid skattens afmätning utgår han alltjämt ifrån att betrakta allmännyttiga
institutioner som hörande till samma grupp af arftagare som
aflägsna släktingar och oskylda personer, och följden häraf är, att donationsstämpeln
enligt hans förslag kommer att stiga så högt som till
ett maximum af 12 procent.
Lika godtyckligt som detta förslag är, lika litet synes det motiveradt
af de exempel, den kungl. propositionen själf anför på de skattesatser,
som i motsvarande fall gälla i utlandet.
I Danmark är skatten på testamentariska donationer satt till 10
procent, med den viktiga inskränkningen, att den af finansministern
kan sänkas till 4 procent.
I Tyskland utgår den i regel med 5 procent, medan stämpeln
å arf till oskylda stiger till 10 å 25 procent.
I Frankrike utgår den med 9 procent, medan samtidigt skatten
Herr Limdins
motion.
12 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
i den högsta gruppen af andra arf- och testamentstagare uppgår till
15 å 20,5 procent.
I intetdera af dessa länder är skatten på testamentariska donationer
progressiv.
I England kan vederbörande uppbördsmyndighet medgifva fullkomlig
skattefrihet.
Eet förefaller mig själfklart, att ett litet och jämförelsevis fattigt
land bör ännu mer än större och rikare kulturländer vakta sig för
att kringskära de tillflöden, som från enskildt håll tillföras dess institutioner
af kulturell eller i annat afseende samhällsgagnande art. Det
kan väl sättas i fråga, om det jämförelsevis obetydliga tillskott i statskassan,
som skulle vinnas med en hög stämpelskatt å dylika donationer,
ej i själfva verket vore mycket dyrt betaldt.
Frågan om behandlingen i skatteafseende af testamentariska donationer
till allmänna ändamål synes mig kunna förtjäna en mer ingående
och principiell behandling än hvad som i den nu föreliggande kungl.
propositionen kommit den till del.
Mitt syftemål för närvarande är gifvetvis icke att förebringa
någon dylik utredning utan endast att söka förebygga, att dessa former
af arf nu bli indragna i den allmänna förhöjning af bouppteckningsstämpeln,
som af Kungl. Maj:t föreslås.
* Ett motiv till att ej för närvarande fastslå en höjd stämpel för testamentariska
donationer finner jag äfven däri, att förslag till ändrade
bestämmelser om stämpel å gåfva af Kungl. Maj:t kommer att föreläggas
nästkommande Riksdag. Det förefaller, som om frågorna om testamentariska
donationer och andra former af gåfvor ägde så mycket
gemensamt, att det vore till fördel att behandla dem i ett sammanhang.
Jag tillåter mig därför hemställa, att Riksdagen, med afslag i
förevarande punkt å Kungl. Maj:ts proposition nr 22, ville besluta, att
för andel af arf, som tillkommer kyrka, landsting, kommun, hushållningssällskap,
akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,
stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning
eller annan from stiftelse, skall stämpelafgiften utgå med det belopp,
som i nu gällande författning är stadgadt.»
Herr Lundins motion är af följande lydelse:
»Finansministern angifver (sid. 34 i kungl. propositionen nr 22)
lindringen i bouppteckningsstämpeln för s. k. from stiftelse såsom mer
eller mindre eu ’smaksak’, och man borde således ej ingå på någon
kritik därutinnan. Som jag emellertid håller före, att en så pass dryg
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 13
beskattning till statsverket rent af kommer att motverka dylik disposition
af efterlämnad förmögenhet — hvilken dock synes val värd af
uppmuntran — så anser jag en förändring här på sin plats. Folkpsykologien
får ej alldeles lämnas ur sikte; att aflösa denna torde visserligen
ej vara lätt, men då man, såvidt jag kan erinra mig, aldrig sett
några donationer till statsverket, så torde man ej taga miste, om man
härutinnan gör sina slutsatser.
Donation till dylik from stiftelse synes mig i stället böra skattebeläggas
enligt klass II. På ingen punkt bör donatorn känna, att han,
då han velat betrygga ett visst, för honom kärt syftemål af allmännare
intresse, för att kunna nå detta, nödgas offra en större eller mindre
del däraf som extraafgift till statskassan, som han i regel anser allaredan
utkräft sitt till fullo. Om exempelvis en halfbror finner, att hans
halfsysters ättlingar kunna väl reda sig utan arf efter honom och därför
vill donera till något välgörande ändamål, %å skall staten icke
komma emellan här och utkräfva högre skatteprocent än måhända eljest
utginge.
Dylika stiftelser äro helt och hållet fritagna från annan statseller
kommunalbeskattning; allmänhetens uppfattning går äfven i fortsättningen
i samma riktning. Skälet för att ej bouppteckningsstämpeln
helt och hållet kunde utelämnas skulle bl. a. ligga däri, att dylik förmögenhet
i regel ej vidare drabbas af arfsskatt. Men man förbiser vid
sådan jämförelse en annan erfarenhet, att ej all ärfd eller till enskilda
testamenterad förmögenhet bibehålies eller förkofras, utan ofta nog
försvinner, hvadan staten ej heller där alltid får göra sig säker om
ytterligare stämpel i framtiden.
Motsvarande skattesatser i Danmark och Frankrike äro väsentligt
lägre, relativt taget. I Norge är allmänna maximum 10 procent.
Med stöd af det anförda får jag föreslå, att Riksdagen ville besluta,
att bouppteckningsstämpeln skall utgå enligt klass II för andel, som tillkommer
kyrka, landsting, kommun, hushållningssällskap, akademi, vetenskapligt
samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt,
sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse.))
I hithörande del af herr Kobbs motion yrkas, jämte det att dessa
donationer liksom öfver hufvud taget alla andelar, som tillkomma testamentstagare,
måtte'' inordnas under klass II, att Konungen må äga att
på ansökan efter pröfning af förhandenvarande omständigheter medgifva
befrielse från skattens erläggande.
Herr Kobbs
motion.
14
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
utskottet. Enligt livad af departementschefens anförande framgår, hade 1893
års stämpelkommitterade beträffande väckt fråga om skattefrihet för
inrättningar och stiftelser på angifna grunder icke ansett sig böra medgifva
någon undantagsställning i berörda afseende. Denna kommitterades
uppfattning blef ock af Riksdagen godkänd. Någon anledning att trånga
nämnda ståndpunkt, hvilken fortfarande synes äga sitt berättigande,
torde enligt utskottets mening icke förefinnas; och har utskottet alltså
funnit sig böra afstyrka herr Söderberghs motion, åsyftande skattebefrielse
för de i motionen afsedda stiftelser.
Då emellertid en väsentlig höjning af skatteskalan i klass III föreslås,
anser utskottet lika med departementschefen någon nedsättning
böra medgifvas för donationer till allmänna ändamål, och synes, hvad
angår andel, som tillkommer kyrka, landsting, kommun eller hushållningssällskap,
man lämpligen kunna stanna vid hvad Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit. ^Vidkommande åter öfriga i det kungl. förslaget
åsyftade donationer, tala enligt utskottets mening behjärtansvärda skäl
för någon ytterligare skattelindring utöfver den af Kungl. Maj:t föreslagna.
Man synes nämligen böra tillse, att man icke genom för hög
beskattning motverkar tillkomsten af sådana dispositioner, om hvilka
här är fråga, likasom ock att donationsbeloppen icke allt för mycket
kringskäras. Utskottet har därför i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
herr Lundins motion ansett sig böra föreslå, att stämpelafgiften för
andel, som tillkommer akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,
stipendiefond eller pensionsanstalt likasom ock sjuk- eller
fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse, skall utgå enligt klass II.
Häraf följer, att utskottet icke kunnat biträda herr Wijks yrkande, som
dessutom skulle kräfva en särskild skatteskala i detta hänseende. Att
såsom herr Kobb in. fl. föreslagit, lämna Konungen rätt att medgifva
befrielse från erläggande af stämpelafgift, anser utskottet ej väl ansluta
sig till de om bevillningar här gällande konstitutionella bestämmelser.
Herr Kobbs I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft den i
motion. perr Xohbs motion ifrågasatta öfverflyttningen till klass II af andelar,
som skulle tillkomma testamentstagare enligt klass III. Herr Kobb
och hans medmotionärer motivera sitt förslag härom på följande sätt:
»Om en person i testamente tilldelar en annan en penningesumma
eller dylikt, så gör han detta antingen emedan han hyser särskildt välvilja
mot honom eller af något skäl anser sig stå i tacksamhetsskuld
till denne. Men om en arfslott tillfaller en aflägsen släkting, så har
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 15
denna ofta icke käft det ringaste med denne aflidne att göra, kanske
icke ens varit af honom personligen känd. Skall då en dylik person i
arfsskattehänseende likställas med t. ox. en fosterson eller fosterdotter?»
Hvad motionärerna anfört synes utskottet icke innebära tillräckliga
skäl att tillstyrka en åtgärd sådan som den i motionen föreslagna.
Väl kan det beträffande särskildt fosterbarn synas riktigt, att en billigare
skatteskala komme till användning, men så länge den svenska lagstiftningen
saknar hvarje bestämmelse i fråga om adoption, lärer någon
hänsyn till berörda förhållande i nu förevarande afseende icke kunna tagas.
Utskottet har alltså icke ansett sig kunna tillstyrka motionen i denna del.
På sätt chefen för finansdepartementet framhåller, (se sid. 24, 25 i
den kungl. propositionen) sammanhänger med de höjda skattesatserna
äfven spörsmålet om anstånd med skattens utgörande.
I anslutning härtill hafva herrar Bolmstedt och Åkerlund i sina
ofvannämnda, till innehållet likalydande motioner yrkat, att Riksdagen
måtte vid besvarandet af förevarande proposition anhålla, att Kungl.
Maj:t ville vid utarbetandet af bestämmelser om anstånd med arfsskatts
erläggande i fråga om andel, som hufvudsakligen består af fast egendom
med tillbehör, taga i betraktande i motionerna angifna synpunkter
och därom till nästa Riksdag afgifva förslag.
Till stöd för berörda förslag anföra motionärerna följande:
»Uti Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 22 angående ändrad
lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 sept. 1908 om
stämpelafgiften föreslås förhöjning i den så kallade arfsskatten. I de
fall, då kontanta medel finnas i dödsboet eller ock sådana värdeföremål,
som lätt kunna realiseras, skall denna skatt gifvetvis kunna utgöras.
Så är dock i regeln ej förhållandet, där förmögenheten enbart eller i
väsentlig del består af fast egendom med eller utan tillbehör, möjligen
utarrenderad, och besvärad af inteckningar, men hvilken arfvingarna ej
vilja sälja, utan antingen samfäldt behålla eller låta någon af arfvingarne
lösa sig till. Det torde för blifvande öfvertagare af arfvet blifva särdeles
betungande att på en gång erlägga de efter § 8 utgående stämpelafgifter,
då dessa säkerligen komma att betydligt öfverstiga den
årliga afkastningen af egendomen, och detta i högre grad, ju aflägsnare
i ledet arftagaren står till den, hvilken lian skall ärfva.
Under sådana förhållanden synes det riktigt, att såsom herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet på sid. 24 och 25 af nämnda
Utskottet.
Anstånd
med skattens
utgörande.
Herrar Bolinste.
dts och
Åkerlunds
motioner.
16
Hr Eklunds
motion.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
proposition framhåller som en möjlighet, ehuru han nu ej framlagt förslag
därom, att arftagare af förenämnda sorts egendom beredas möjlighet
att på vissa år få uppdela afbetalningen af dessa stämpelafgifter, och
torde redan nu vid behandling af propositionen denna möjlighet böra
tagas i öfvervägande.
Vid uppgörande af bestämmelser om anstånd med arfsskattens
erläggande synes därför böra komma till beaktande önskvärdheten
däraf, att arfvinge eller testamentstagare, hvars lott helt och hållet eller
hufvudsakligen består af fast egendom med tillbehör, må medgifvas
rätt att erlägga skatten med egendomens afkastning, exempelvis genom
afbetalning med V6 årligen. Skattebetalningarna torde icke kunna göras
beroende af bättre eller sämre skördeförhållanden, goda eller dåliga
konjunkturer. I författningen lärer därför böra fastställas bestämda
afbetalningsterminer, men dessa terminer synas dock böra regleras med
ledning af fast egendoms genomsnittsafkastning. Från statens sida
lärer det icke vara något att anmärka däremot att nu nämnda synpunkter
vinna beaktande i fråga om alla arfslotter af förut angifna beskaffenhet,
helst i ett förslag uti ämnet antagligen kommer att ingå
äfven fordran på säkerhet för skattens utgörande.»
Vidare har herr Eklund hemställt, att till 8 § stämpelförordningen
måtte läggas ett nytt moment af följande tydelse:
»Därest stämpelafgift, som enligt i denna förordning stadgade
grunder belöper å arfvinges eller testamentstagares andel, öfverstiger 3
procent å samma andel, samt boets hufvudsakliga inkomst härflyter
antingen af fast egendom eller ock af handel, fabrik eller annan industriell
verksamhet, äge vederbörande domstol på ansökan af arfvingen
eller testamentstagaren medgifva stämpelafgiftens erläggande i skilda
poster med viss tids, högst ett års mellanrum, och efter fördelning, som
af domstolen bestämmes. Vid ansökning, som för nu nämndt ändamål
göres, skall fogas för afgiftens behöriga erläggande ingången borgen
eller annan säkerhet, som kan af domstolen godkännas.
Utgöres behållningen i boet till största delen af fast egendom,
må domstolen, utan afseende å behållningens storlek, kunna, mot säkerhet
som ofvan sägs, medgifva anstånd med stämpelafgiftens erläggande
i högst sex månader efter det bouppteckningen till domstolen ingifvits.»
Till stöd härför anföres följande:
»Gentemot den af mig tänkta förhöjningen af de högre skattesatserna
kunna, liksom gentemot hvarje hög skattesats, två väsentliga
invändningar göras.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 17
För det första är det tydligt, att det kan möta ganska stora
svårigheter, särskildt då arfvet utgöres af fast egendom eller af medel,
som äro fastlåsta i en affär, att för skattens gäldande ur egendomen
eller affären lösgöra de för skatten erforderliga ganska betydande kontanta
belopp, ett förhållande som jämväl vunnit beaktande i den kungliga
propositionen utan att dock för det närvarande föranleda förslag
till lagbestämmelse.
Att utan vidare af en person, som, saknande kontant kapital, fått
i arf öfvertaga en kanske skuldtyngd jordegendom, utkräfva en arlsskatt,
uppgående till vida mera än ett eller ett par års afkastning, skulle
kunna medföra arftagare^ ekonomiska undergång. Å andra sidan
skulle han i allmänhet kunna antagas blifva i stånd att reda ut de med
öfvertagandet af den ärfda egendomen förenade kostnaderna, därest han
finge betala arfsskatten i vissa årsposter.
Jag har därför föreställt mig, att det vore i öfverensstämmelse
med billighet och lämplighet, om såsom ett komplement till den af mig
tänkta förhöjningen ett nytt stadgande i stämpelförordningen gjordes,
enligt hvithet bestämdes, att vid fall, där stämpel för bekommet arf
öfverstege 3 procent af arfvet, arftagaren skulle, mot godkänd borgen
eller annan säkerhet, kunna medgifvas att gälda arfsskatten i flera årsposter.
Emellertid gäller det särskildt beträffande arf i fast egendom, att
svårigheter för erläggandet af arfsskatten kunna inträda äfven vid ganska
små arf. För sådana fall synes utan olägenhet kortare uppskof, efter
domstolens pröfning, kunna beviljas mot ställande af godkänd borgen
eller annan säkerhet.
Med de två stadganden, som nu af mig framhållits, torde skatteökningens
tryck i icke oväsentlig mån hafva minskats.»
Hvad i motionerna anförts synes utskottet vara förtjänt af beaktande.
Det torde nämligen icke kunna förnekas, att i åtskilliga fall, såsom
då arfs- eller testamentslott utgöres hufvudsakligen af fast egendom
med inventarier, särskildt af fideikommissnatur, eller af egendom, som är
bunden i affärsrörelse eller eljes icke med lätthet kan realiseras, svårigheter
kunna uppstå för vederbörande att utan direkt skuldsättning på
en gång utgöra den å lotten belöpande stämpelafgiften. Det lärer fördenskull
få anses med billighet öfverensstämmande, att något göres till
minskande af de antydda svårigheterna. Emellertid har, såsom framgår
af statsrådsprotokollet, chefen för finansdepartementet riktat sin uppmärksamhet
å nu anförda förhållanden. Det kunde måhända därför
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3
Utskottet.
18
Gåfva.
Herr Eklunds
motion.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
synas icke vara erforderligt att särskilt upptaga denna fråga. Men då
utskottet anser dess lösning icke böra längre än nödigt undanskjutas,,
har utskottet, i anledning af de väckta motionerna, funnit sig höraföreslå
en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan att förslag i ämnet
måtte om möjligt föreläggas nästkommande års Riksdag samt att vid
den utredning, som lärer komma att föregå ett dylikt förslag, hänsyn
tages till icke allenast sådana fall, då boets tillgångar utgöras hufvudsakligen
af fastighet med tillbehör, utan äfven då tillgångarna bestå af
annan egendom, som ur anståndssynpunkt skäligen bör därmed likställas..
Såsom chefen för finansdepartementet erinrar (sid. 24 i den kungl.
propositionen), står äfven frågan om stämpel å gåfva i visst samband
med höjningen af bouppteckningsstämpeln. I detta afseende har herr
Eklund i sin förberörda motion hemställt, att till 8 § 2 mom. stämpelförordningen
måtte göras följande tillägg:
»Har veterligen afliden person inom år och dag före sin död
genom gåfva afhändt sig egendom af sådant värde, att behållningen i
dödsboet därigenom märkeligen minskats, skall sådan egendom behandlas,,
som om densamma funnits i den aflidnes bo vid dödstillfället och skall
förty egendomens värde tagas i beräkning vid stämpelafgiftens åsättande..
Samma lag vare, där köp, byte eller annat sådant aftal veterligen skett
och af missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästade villkor antagas
kan, att aftalet hufvudsakligen har egenskap af gåfva.»
I motionen anföres till stöd härför följande:
»Den andra invändningen med förhöjningen af arfsstämpeln har
jämväl framhållits af herr finansministern och gäller den ökade anledningen
till lagens kringgående, som kan anses ligga i en skattehöjning
af denna art. Ett sådant kringgående kan lättast tänkas ske därigenom,
att arflåtaren med varm hand — »donatio mortis causa» eller på annat
sätt — skänker bort egendom.
I England med dess utvecklade arfsskatteinstitut hafva redan år
1881 införts vissa bestämmelser, som i berörda hänseende anses betryggande.
Hos oss inskränkte sig 1893 års kommitterade till att för gåfva
föreslå tre fasta skattesatser, motsvarande ungefär medelvärdet af de
progressiva satserna för arf inom motsvarande skyldskapskategorier, hvarjämte
för gåfva af fast egendom eu lagfartsstämpel föreslogs bibehållen.
De af kommitterade föreslagna skattesatserna för gåfva blefvo emellertid
icke antagna, hvarför vår gällande stämpelförordning, beträffande
gåfva af fast egendom, endast känner lagfartsstämpel på 60 öre eller
1 krona 60 öre per 100 kronor, beroende på om gifvare och mottagare
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 19
stå i visst skyldskap till hvarandra eller icke, och i fråga om gåfva af
lös egendom, där i undantagsfall afhandling om sådan gåfva göres,
liknande stämpelafgift som sagda lagfartsstämpel.
Att detta icke är tillfredsställande och att det icke är tillfyllestgörande
för att råda bot för eventuellt kringgående af lagen, är uppenbart.
Med full uppfattning härom har herr finansministern ställt i utsikt
ett för en kommande riksdag framlagdt lagförslag i sådant syfte som
här ifrågasättes, och han anser icke någon fara föreligga i ett uppskof,
alldenstund ett exempelvis nästa år fattadt beslut skulle kunna anses
gälla åtminstone alla under ett år före beslutet gjorda gåfvodispositioner.
Framtiden är emellertid alltid oviss, och mig synes, att vissa åtgärder
redan nu skulle kunna vidtagas för att åtminstone i någon mån
vinna berörda komplettering af stämpelförordningen. Väl håller jag
före, att för fullständiga och betryggande bestämmelser mot kringgående
af arfsskatten genom gåfva erfordras ändringar af civillags natur. Ett
steg i denna riktning vore, att i 9 kap. 1 § ärfdabalken införa stadgande
därom, att vid bouppteckning uppgift bör lämnas jämväl om
gåfvodisposition, som den aflidne gjort inom viss tid före dödsfallet.
Men i afvaktan på de förslag, som kunna väntas, torde, i synnerhet
om skattesatserna än- vidare höjas, redan nu böra vidtagas en åtgärd,
hvarigenom det blefve möjligt att, försåvidt en viss tid före dödsfallet
gjord gåfvodisposition kommer till vederbörande myndigheters kunskap,
sådan gåfva bör i så måtto inräknas i arfsmedlen, att den såsom sådana
medel stämpelbelägges.
Herr finansministern ifrågasätter en tid af ''öfver ett år'' före
dödsfallet, och han omnämner såsom maximum fem år. För min del
föreställer jag mig, med hänsyn till den kommande lagstiftningen i
ämnet, hvilken antagligen torde komma att innebära flera års fastställande,
att för närvarande ett år kunde anses tillfyllest. Det gäller
ju allenast eu provisorisk åtgärd, afsedd att gälla till dess, att eu fullständig
lagstiftning i detta afseende genomförts.
Lämpligast torde ett stadgande, sådant jag tänkt mig, kunna införas
såsom en ny punkt under 8 § 2 mom. i stämpelförordningen,
och torde däråt kunnat ges följande lydelse:
Har afliden person veterligen inom år och dag före sin död
genom gåfva afhändt sig egendom af sådant värde, att behållningen i
dödsboet därigenom märkeligen minskats, skall sådan egendom behandlas
■som om densamma funnits i den aflidnes bo vid dödstillfället och skall
Utskottet.
Frih. Palmstiernas
motion.
20 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
förty egendomens värde tagas i beräkning vid stämpelafgiftens åsättande.
Samma lag vare, där köp, byte eller annat sådant aftal veterligen skett
och af missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästade villkor antagas
kan, att aftalet hufvudsakligen har egenskap af gåfva.
Visserligen är härmed endast sörjdt för sådan gåfva, som kommer
till vederbörandes kännedom, medan däremot annan gåfva går fri från
arfsbeskattning. Men då den senare kategoriens gåfvor svårligen kunna
nås utan ändring i andra lagrum, och då den af mig föreslagna bestämmelsen
dock icke alldeles bör sakna betydelse, har jag föreställt
mig att densamma borde tills vidare kunna i stämpelförordningen ingå.»
Att med en höjning af arfsskatten benägenheten växer att genom
gåfvor med varm hand undandraga förmögenhet arfsbeskattning torde
få anses vara ställdt utom allt tvifvel. Uppenbart är ock, att under
sådana förhållanden särskilda åtgärder måste vidtagas till förhindrande
af dylika transaktioner. Då emellertid chefen för finansdepartementet,
enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, äfven åt denna fråga ägnat
särskild uppmärksamhet, har det synts utskottet lämpligast att afvakta
det förslag, som redan lärer vara under utarbetande, helst förevarande
spörsmål kan sägas vara ett problem af svårlöst natur. Bevillningsutskottet
har emellertid med hänsyn till frågans stora vikt och betydelse
äfven i detta fall ansett sig böra framhålla angelägenheten af att förslag
i ämnet om möjligt förelägges nästkommande års Riksdag och förty
i anledning af motionen tillstyrkt en skrifvelse till Kungi. Maj:t i angifvet
syfte.
Utskottet har vidare att yttra sig rörande förut omförmälda af
herr friherre Palmstierna väckta motion, i hvilken hemställes
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj: t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta vidtaga erforderliga åtgärder, för att
de medel, som beräknas inflyta på grund af arfsbeskattning, må upptagas
såsom särskild post i riksstaten; samt
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning angående lämpligheten
af arfsskattemedlens afsättande till en särskild fond, som endast
må användas till ändamål, hvartill upplåning eljest skulle behöfvas, och
framlägga det förslag, hvartill denna utredning må föranleda.»
Till stöd för sin hemställan anför motionären följande:
»Genom den ökning af arfsskatten, som Kungl. Maj:t uti propositionen
nr 22 föreslagit Riksdagen, har denna form af förmögenhetsskatt
21
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
intagit en mer bemärkt plats än förut i den allmänna skatteregleringen.
Det är därför skäl uti att något närmare granska karaktären hos detta
slag af beskattning.
I olikhet mot vanlig förmögenhetsbeskattning, som utgår med
vissa procent af kapitalvärdet och förutsattes kunna erläggas med den
årliga af kastningen från förmögenheten, innebär arfsbeskattning, att viss
del af det ärfda produktiva kapitalet skall afstås till staten. Någon
invändning mot det rättvisa i denna beskattningsmetod kan ej med fog
anföras, men i den mån arfsbeskattningen, som jag hoppas, blir stegrad,
framträda principiella ekonomiska betänkligheter emot det sätt, hvarpå
arfsskattemedlen användas. Nu förutsättes, att de skola begagnas till
fyllande af behofven uti 1911 års riksstat. Men härigenom blir produktivt
kapital användt för löpande utgifter under året, något, hvartill räntan
af detsamma i stället med större fog bort användas. På detta sätt
skulle årligen någon del af landets kapitalförmögenhet förtäras, hvilket
ur nationalekonomisk synpunkt icke kan anses vara riktigt. För att
undanröja detta missförhållande, borde den ur rättvisans synpunkt väl
motiverade arfsskatten äfven användas på ett ekonomiskt fullt lämpligt
sätt, d. v. s. för ändamål, som kräfva kapitalanskaffning. Uti ett land
med relativt liten kapitalbildning är detta särskildt att beakta.
Denna princip står man i begrepp med att tillämpa på den kommunala
beskattningens område.
Uti det förslag till förordning angående värdestegringsskatt å fastighet,
hvilket förlidet år utarbetats inom kungl. finansdepartementet och
som kan antagas ligga till grund för den väntade kungl. propositionen i
ärendet, stadgas nämligen i tredje paragrafen, att medel, som på grund
af förordningen tillflyta kommunen, endast skola användas till Varaktiga
anläggningar, såsom vägar, järnvägar, gator och byggnader, till
inköp af fast egendom eller till afbetalning af lån, som upptagits för
sådana anläggningar eller inköp’. Härigenom förhindras, att det kapital,
som tillföres kommunen vid tillämpning af en såsom försäljningsskatt
anordnad värdestegringsbeskattning, förbrukas under året för täckande
af dess många behof af olika slag.
Det synes mig förefinnas skäl att öfverväga, om denna princip ej
äfven bör följas inom statens skatte- och finanspolitik. I främsta rummet
borde det genom arfsbeskattning staten tillförda kapitalet användas för
att minska statens skuldbörda. För detta ändamål ligger det nära
till hands att vilja öfverföra arfsskattemedlen till riksgäld skontoret för
den utestående skuldens amortering, men detta kan ej anses vara välbetänkt,
emedan annuiteterna å statsskulden böra bestridas med den af
-
22 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
kastning, som erhålles från de anläggningar m. m., som förorsakat upplåningen.
I stället borde medlen fonderas för att begagnas till sådana
ändamål, hvilka, såsom utbyggandet af statens vattenfall, fastighetsförvärf,
inköp af järnvägsmateriel o. d., kräfva ny upplåning. Genom arfsskattens
användning på detta sätt skulle det årliga lånebeliofvet kunna
nedbringas och billigt kapital erhållas för produktiva ändamål.
Vare sig man anser lämpligt disponera arfsskattemedlen på detta
sätt eller ej, är det under alla förhållanden önskvärd! och behöfligt, att
storleken af deras beräknade belopp tydligt framgår i staten. För närvarande
inflyta de uti den klumpsumma, som inneslutes af posten stämpelmedel.
På grund af deras från olika stämpelskatter väsentligen olika
natur borde de emellertid upptagas såsom en alldeles särskild post.»
Herr Kolis Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit jämväl
motwn. (]0|- af herr Nabb m. fl. framställda yrkande,
»att den ökade inkomst af arfskatter, som i händelse af bifall till
förevarande motion uppkommer, icke under annan förutsättning må
användas till de omedelbara statsutgifternas fyllande, än att detta med
iakttagande af sti''ängaste sparsamhet vid uppgörande af årets statsreglering
erfordras för undvikande af den allmänna konsumtionens ytterligare
belastande med tullförhöjning, utan i stället afsättes till arbetareförsäkringsfonder.
»
utskottet. Hvad först angår det af friherre Palmstierna framställda yrkandet
om vidtagande af åtgärder för arfsskattemedlens upptagande såsom särskild
post i riksstaten, är det visserligen riktigt, att dessa medel för
närvarande ingå i den allmänna posten stämpelmedel. Utskottet vill
emellertid erinra därom, att, jämlikt bestämmelser i kungl. blefven den
12 september 1884 och den 19 april 1895, årligen inom finansdepartementet
utarbetas uppgifter rörande bland annat beloppet af använda
bouppteckningsstämplar. Vid sådant förhållande kan alltså redan nu
storleken af ifrågavarande stämplars belopp utrönas i nyssnämnda genom
finansdepartementets försorg publicerade uppgifter. Utskottet har med
hänsyn därtill ansett sig böra afstyrka bifall till friherre Palmstiernas
motion i denna del.
Vidkommande härefter sistbemälde motionärs förslag i öfrigt, med
hvilket hen- Kobbs nyssberörda yrkande kan sägas i princip sammanfalla,
vill utskottet erinra, hurusom den ifrågavarande skatteförhöjningen
anlitats i syfte att täcka omedelbara statsbehof. Redan häri har bevill
-
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 23
ningsutskottet funnit en tillräcklig anledning att icke biträda förevarande
förslag.
Med anledning af utskottets förslag om skattefrihet i klass I för
belopp intill 1,000 kronor bär utskottet låtit verkställa en beräkning
rörande det i följd däraf minskade ekonomiska utbytet af arfsskatten,
grundad på förhållandena under åren 1906—1908, därvid befunnits, att
berörda minskning skulle utgjort
år 1906 ........................ kr. 44,431: —
„ 1907 ....................... » 18,551: —
„ 1908 ....................... » 51,740: —
Någon beräkning i fråga om den ekonomiska verkan, som uppfiyttningen
till klass II af vissa donationer skulle medföra, har icke
kunnat verkställas.
Beträffande slutligen öfriga i den kungl. propositionen omförmälda
förslag till ändringar i stämpelförordningen har bevillningsutskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till desamma, likasom utskottet icke heller funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, att samtliga förändringar
i förordningen skola tillämpas från och med den dag under innevarande
år, som af Kungl. Maj:t bestämmes.
Bevillningsutskottet får alltså hemställa
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande, i propositionen nr 22 innefattade
förslag till förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41
och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908
angående stämpelafgiften, icke kunnat oförändradt
bifallas, måtte antaga samma förslag med de ändringar,
utskottets härvid fogade författningsförslag utvisar;
2:o) att Riksdagen, med afseende å denna författning,
måtte besluta, att de nya bestämmelserna
skola tillämpas från och med den dag under innevarande
år, som af Kungl. Maj:t bestämmes;
3:o) att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes,
för så vidt hinder däremot ej möter, till nästkommande
års Riksdag afgifva förslag i syfte att åt arfs- eller
testamentstagare måtte kunna i vissa fall medgifvas
anstånd med stämpelskattens erläggande, då boets till
-
24
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
gångar utgöras hufvudsakligen af fastighet med tillbehör
eller annan egendom, som ur anståndssynpunkt
skäligen bör därmed likställas;
4: o) att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes, för
så vidt hinder däremot ej möter, till nästkommande
års Riksdag framlägga förslag i syfte att förhindra,
att genom gåfva förmögenhet undandrages arfsbeskattning;
5:o)
att de i detta betänkande behandlade motioner
af
a) herr Ljungberg,
b) „ E. Bohnstedt,
c) „ Eklund,
d) „ O. A. Ericsson i Ofvanmyra,
e) ,, Er. Söderbergh i Karlshamn,
f) „ Hj. Wijk,
g) „ Brantinq,
h) „ Kobb m. fl.,
i) ,, Lundin och
k) „ Åkerlund,
måtte få anses besvarade genom hvad utskottet här
ofvan hemställt; samt
6:o) att ofvanberörda af herr friherre Palmstierna
väckta motion II: 173 icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Beträffande två af herr C. E. Svensson i Nyköping väckta, till bevillningsutskottet
likaledes hänvisade motioner II: 94 och 175 rörande
förändrad lydelse af 49 § stämpelförordningen kommer utskottet framdeles
att afgifva utlåtande; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen
7:o) anmäla.
Stockholm den 8 mars 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
25
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse åt'' 3, 8, 41 ocli 58 §§ af förordningen den
18 september 1908 angående stämpelafgiften.
Härmed förordnas, att 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den
18 september 1908 angående stämpelafgiften skola erhålla följande
ändrade lydelse:
3 §•
Bevis angående — — — — — — — — — — — — — — — _
„ vederhäftighets-, — fritt.
„ som afses i 2 och 3 §§ af lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft
ägande utslag — fritt.
8 §.
Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
A) Bouppteckning:
Bouppteckning skall-----belagd.
24. Stämpelafgift beräknas icke för andel, som på grund af arf
eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente
efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, där samma andels
värde understiger 1,000 kronor, ej heller för annan andel, som icke
uppgår till ett värde af 200 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4
26 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
I öfrigt beräknas stämpelafgiften enligt denna
Tariff.
Klass I. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make
eller bröstarfvinges afkomling, utgör stämpelafgiften
60 |
öre för hvarje fulla 100 kr. |
af andel, |
som uppgår till |
1,000 kr., |
men icke till 2,000 kr. |
|
80 |
11 11 |
>> |
11 |
2,000 |
„ „; fooo „ |
|
kr. |
ii |
ii |
11 |
4,000 |
„ „ 6,000 „ |
|
»» |
20 |
a ii |
it |
11 |
6,000 |
„ „ 8,000 „ |
»» |
40 |
ii ii |
ii |
11 |
8,000 |
„ „ 10,000 „ |
„ |
60 |
11 ii |
ii |
10,000 |
„ „ 12,000 „ |
|
»» |
80 |
ii ii |
ii |
12,000 |
„ „ 15,000 „ |
|
»» |
ii |
ii |
„ |
15,000 |
„ „ 20,000 „ |
|
n |
20 |
ii ii |
ii |
20,000 |
„ „ 25,000 „ |
|
ii |
40 |
it ii |
v |
25,000 |
„ „ 40,000 „ |
|
ii |
60 |
ii ii |
it |
11 |
40,000 |
v >t 55,000 „ |
ii |
80 |
ii it |
ii |
11 |
55,000 |
„ „ 75,000 „ |
ii |
ii |
ii |
11 |
75,000 |
„ „ 100,000 „ |
|
ii |
20 |
ii ii |
it |
100,000 |
„ „ 150,000 „ |
|
71 |
40 |
71 11 |
77 |
150,000 |
„ „ 225,000 „ |
|
11 |
60 |
11 11 |
11 |
225,000 |
„ „ 325,000 „ |
|
11 |
80 |
11 11 |
11 |
325,000 |
„ „ 450,000 „ |
|
11 |
11 |
11 |
11 |
450,000 kr. |
och därutöfver. |
Klass II. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders
(halfbroders) eller systers (halfsysters) afkomling eller på grund af testamente
akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,
stipendiefond eller pensionsanstalt, likasom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning
eller annan from stiftelse, utgör stämpelafgiften
60 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 200 kr., men icke till 500 kr.
O 00 |
11 |
11 |
11 |
500 |
11 |
11 |
1,000 „ |
1 kr. |
11 |
„ |
11 |
1,000 |
11 |
11 |
1,500 „ |
1 „ 20 „ |
11 |
11 |
11 |
1,500 |
11 |
11 |
2,000 „ |
1 40 „ |
11 |
11 |
11 |
2,000 |
It |
11 |
2,500 „ |
27
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
1 |
kr. |
60 öre |
för hvarje fulla 100 kr. |
af andel, |
som uppgår till |
2,500 kr., |
men |
icke till |
3,000 kr. |
|
1 |
>) |
80 |
» |
It |
It |
It |
3,000 |
a |
>t |
3,500 „ |
2 |
it |
it |
tf |
„ |
3,500 |
tt |
tt |
4,000 „ |
||
2 |
ti |
20 |
it |
It |
It |
it |
4,000 |
a |
it |
4,500 „ |
2 |
tf |
40 |
it |
It |
tf |
It |
4,500 |
n |
it |
5,000 „ |
2 |
„ |
60 |
it |
It |
It |
It |
5,000 |
it |
it |
5,500 „ |
2 |
tt |
80 |
it |
TT |
TT |
V |
5,500 |
TT |
TT |
6,000 „ |
3 |
tt |
TT |
TT |
TT |
6,000 |
TT |
TT |
6,500 „ |
||
3 |
tt |
20 |
it |
TT |
TT |
TT |
6,500 |
TT |
TT |
7,000 „ |
3 |
it |
40 |
it |
it |
It |
,, |
7,000 |
it |
it |
7,500 „ |
3 |
tt |
60 |
it |
It |
It |
It |
7,500 |
it |
it |
8,000 „ |
3 |
a |
80 |
it |
it |
it |
It |
8,000 |
It |
it |
8,500 „ |
4 |
n |
it |
it |
it |
8,500 |
it |
it |
10,000 „ |
||
4 |
it |
20 |
it |
it |
ti |
It |
10,000 |
It |
it |
12,000 „ |
4 |
it |
40 |
it |
It |
It |
12,000 |
it |
it |
15,000 „ |
|
4 |
it |
60 |
it |
,, |
It |
It |
15,000 |
It |
It |
20,000 „ |
4 |
n |
80 |
it |
It |
It |
it |
20,000 |
it |
it |
25,000 „ |
5 |
ti |
it |
it |
IT |
25,000 |
it |
it |
30,000 „ |
||
5 |
it |
20 |
it |
it |
it |
it |
30,000 |
„ |
5» |
35,000 ,. |
5 |
it |
40 |
it |
It |
It |
it |
35,000 |
it |
it |
40,000 „ |
5 |
„ |
60 |
a |
tf |
it |
it |
40,000 |
it |
it |
45,000 ,, |
5 |
tf |
80 |
it |
TT |
Tf |
TT |
45,000 |
TT |
TT |
50,000 , |
0 |
tt |
„ |
it |
TT |
50,000 |
TT |
TT |
60,000 „ |
||
ti |
TT |
20 |
TT |
TT |
TT |
TT |
60,000 |
TT |
TT |
75,000 „ |
6 |
Ti |
40. |
IT |
TT |
V |
V |
75.000 |
it |
TT |
95,000 ., |
6 |
TT |
60 |
TT |
TT |
TT |
TT |
95,000 |
TT |
TT |
120,000 „ |
6 |
TT |
SO |
TT |
TT |
TT |
TT |
120,000 |
TT |
TT |
150,000 „ |
7 |
TT |
TT |
TT |
TT |
150,000 |
TT |
TT |
185,000 „ |
||
7 |
TT |
20 |
IT |
TT |
TT |
TT |
185,000 |
TT |
TT |
225,000 ., |
7 |
TT |
40 |
IT |
TT |
TT |
„ |
225,000 |
it |
„ |
270,000 „ |
7 |
TT |
60 |
TT |
it |
it |
TT |
270,000 |
TT |
TT |
320,000 „ |
7 |
TT |
80 |
It |
TT |
TT |
TT |
320,000 |
TT |
TT |
375,000 „ |
8 |
it |
TT |
TT |
TT |
375,000 kr. |
och därutöfver. |
Klass IIL För andel, som tillkommer annan arfvinge eller testamentstagare
än sådan, som omförmäles under klass I eller klass II, så
ock för andel, som är danaarf, utgör stämpelafgiften
1 kr. för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 200 kr., men icke till 500 kr.
1 j 50 , „ , „ 500 „ „ 1,000 „
28 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
2 kr. 50 öre |
för hvarje fulla 100 kr. af andel, |
som uppgår till |
1,500 kr., men |
icke till |
2,000 kr. |
||
3 » |
» |
» |
2,000 |
> |
2,500 > |
||
3 » 50 » |
> |
» |
> |
2,500 |
» |
» |
3,000 » |
4 » |
> |
> |
3,000 |
» |
3,500 » |
||
4 » 50 > |
3,500 |
3> |
4,000 » |
||||
5 » |
» |
> |
> |
4,000 |
> |
> |
4,500 » |
5 » 50 > |
> |
» |
4,500 |
» |
» |
5,000 » |
|
6 > |
» |
> |
» |
5,000 |
5,500 » |
||
6 » 50 » |
> |
» |
5,500 |
> |
» |
6,000 » |
|
7 » |
> |
> |
> |
6,000 |
6,500 » |
||
7 » 50 » |
> |
» |
6,500 |
7,000 » |
|||
8 > |
> |
> |
7,000 |
» |
7,500 > |
||
8 » 50 » |
> |
> |
7,500 |
> |
> |
10,000 » |
|
9 > |
> |
> |
> |
10,000 |
15,000 » |
||
9 » 50 » |
> |
15,000 |
» |
» |
20,000 » |
||
10 s » |
» |
> |
» |
20,000 |
» |
25,000 » |
|
10 „ 50 „ |
11 |
n |
„ |
25,000 |
ii |
„ |
30,000 „ |
11 * |
V |
M |
77 |
30,000 |
Ii |
» |
35,000 * |
11 „ 50 „ |
11 |
77 |
ii |
35,000 |
7) |
11 |
40,000 „ |
12 „ |
11 |
„ |
11 |
40,000 |
77 |
,1 |
50,000 „ |
12 , 50 „ |
77 |
77 |
11 |
50,000 |
» |
77 |
65,000 „ |
13 „ |
11 |
71 |
77 |
65,000 |
„ |
85,000 „ |
|
13 „ 50 „ |
V |
V |
11 |
85,000 |
77 |
77 |
110,000 * |
14 , |
77 |
77 |
77 |
110,000 |
77 |
77 |
140,000 „ |
14 „ 50 „ |
11 |
11 |
11 |
140,000 |
11 |
11 |
175,000 „ |
15 , |
77 |
77 |
77 |
175,000 |
77 |
77 |
215,000 „ |
15 „ 50 * |
« |
11 |
11 |
215,000 |
11 |
11 |
260,000 „ |
16 , |
77 |
77 |
77 |
260,000 |
och därutöfver. |
Tillkommer andel kyrka, landsting, kommun eller hushållningssällskap
och uppgår andelen till 7,500 kronor eller därutöfver, nedsättes
stämpelafgiften med hälften af det belopp, hvarmed stämpelafgiften
enligt ofvan angifna grunder öfverstiger 8 procent af andelens hela
belopp.
B) Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref, Morgongåfvobref,
Testamente och Äktenskapsförord.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
29
C) Öfrig» stämpelpliktiga enskilda handlingar.
Afkomst eller annan förmån af fast egendom — —--— —--
Certeparti — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Check; lika med Växel.
Depositionsräkning — — — — — — — — — — — — — — —
Växel skall förses med stämpel enligt följande grunder:
a) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å inrikes ort
betalas, skall, innan den öfverlåtes eller till betalning företes,
beläggas med stämpel af 50 öre för hvarje påbörjadt belopp af
1,000 kronor, hvarå växeln lyder;
dock att dylik växel å belopp, ej öfverstigande 100 kronor, är
fri från stämpel, samt att sådan växel å belopp, som öfverstiger
100 kronor, men icke 300 kronor, skall förses med stämpel af 20
öre, och växel å belopp, som öfverstiger 300 kronor, men ej 500
kronor, med stämpel af 30 öre.
b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort
betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes
eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket öfverlåtes
eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel
af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och därutöfver
50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder.
Utom i fall, hvarom här ofvan under a) sägs, äger frihet från
stämpel för växel rum i följande fall, nämligen
1) för postremissväxel och annan inom riket utfärdad växel, som
är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet;
2) för växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes
ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, därest växeln är ställd
att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank, annan kreditinrättning
eller bankir föras i räkning för utställaren;
3) för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast
är betalbar i utlandet; samt
4) för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen tillhörande
allmänt verks eller styrelses order.
År växel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med
föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.
30
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel kos offentlig
myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes;
dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däraf
fordran bevakas i konkurs.
Se för öfrigt 20 §.
Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge — — — —
41 §.
1. De insända stämpeldelarna skola i hofrätterna granskas och
med protokollen jämföras af den eller de tjänstemän, som enligt den
för vederbörande hofrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete
sig ålagdt; och bör, i händelse granskningen utförts af annan tjänsteman
än advokatfiskal, de vid densamma befunna felaktigheter hos
advokatfiskalen anmälas. För alla under ett år aflämnade protokoll
bör granskningsarbetet vara fulländadt senast inom slutet af det nästföljande
året.
2. Finner advokatfiskalen på grund af anmärkning, som vid den
i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller
tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i afseende å
stämpelbeläggning, förfares på sätt 54 § stadgar. Advokatfiskalen vare
jämväl obetaget att, där han för bevarande af kronans rätt finner sådant
nödigt, i hofrätten föra talan mot enskild part om utgifvande af felande
stämpelbelopp.
58 §.
1. -------------------
2. Har på grund af anmärkning vid den i 41 § omförmälda
granskning högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning
varit beräknadt, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarfvode
å dessa medel med femton procent, hvilket arfvode, i händelse
granskningen verkställts af advokatfiskalen, tillfaller denne men eljest
fördelas mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt
granskningen, med hälften till hvardera.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
31
Klass I.
Belopp. |
Kungl. proposi- tionen. |
Motion II: 174 |
Motion 1:42 (hr Ljung- |
Motion |
Motion II: 206 |
Motion II: 207 |
Ericsson). |
berg). |
lund). |
ting). |
|||
0— 400 400— 1,000 |
0.6 |
|||||
1,000— 2.000 |
||||||
2,000— 4.000 |
0.8 |
CD |
||||
4.000— 6,000 |
1.0 |
pr |
|| |
II |
||
6,000— 8,000 |
1.2 1.4 |
3 00^ |
CD |
Qu CD |
||
10.000— 12,000 |
1.6 |
v |
3 3 OQ _ |
pr <—! |
||
12.000— 15.000 15.000— 20,000 |
1.8 2.o |
O T3 |
3 00, |
|||
20,000— 25,000 |
2.2 |
1-1 * |
2.2 |
|||
25.000- 30,000 |
2.4 |
ö *■3 |
||||
30,000 — 40,000 |
11 |
00 |
2.4 |
Il |
o |
O U1 V-* • |
40.000— 50,000 |
2.6 |
2.6 |
O-i |
02 |
erb |
|
50,000— 55,000 |
2.8 |
CD O |
ert- O* |
O 3 |
||
55,000— 70,000 |
2.8 |
Q-. CD |
11 |
pr |
3 CD |
B |
70.000— 75.000 |
3 |
3.0 |
T* |
|||
75,000— 90,000 |
3.o |
pr |
00, |
|||
90.000—100.000 |
s |
3.2 |
TP |
|||
100,000—110,000 |
3.2 |
1—1 |
g |
3.25 |
||
110,000-125,000 |
"Ö |
3.4 |
*o |
|||
125.000—140.000 |
O ►Ö |
r+- |
3.4 |
|||
140,000—150,000 |
o Ul |
3.6 |
o |
„ |
||
150,000—170,000 |
3.4 |
c-t-^ |
cd |
3.6 |
3.50 |
|
170,000—175.000 |
O 3 |
3.8 |
■ |
|||
175,000—200.000 |
3 |
3.8 |
||||
200,000—225,000 |
4.o |
3.7 5 |
||||
225,000—250,000 |
3.6 |
4.2 |
||||
250,000—275,000 |
4.4 |
4.oo |
||||
275,000-300,000 |
4.6 |
|||||
300,000-325,000 |
4.0 |
4.8 |
4.25 |
|||
325,000—350,000 |
3.8 |
5.o |
||||
350,000—375,000 |
5.2 |
4.5 0 |
||||
375,000—400,000 |
5.4 |
|||||
400,000—425,000 |
5.6 |
4.7 5 |
||||
425.000-450.000 |
11 |
5.8 |
11 |
32
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Belopp. |
Kung! proposi- tionen. |
Motion II: 174 Ericsson). |
Motion 1:42 (hr Ljung-berg). |
Motion |
Motion |
Motion 11: 207 |
450,000 — 480,000 |
4.0 |
6.o |
5.oo |
|||
480,000— 500,000 |
6.2 |
|||||
500,000- 515,000 |
5.25 |
|||||
515,000— 550,000 |
6.4 |
V) |
||||
550,000— 555,000 |
O: |
5.5 0 |
||||
555,000— 600,000 |
6.6 |
|||||
600,000— 650,000 |
OQ rf* |
4.3 |
6.8 |
5.75 |
||
650,000— 700,000 |
7.o |
6.oo |
||||
700,000- 710,000 |
77 |
y) |
6.25 |
|||
710,000— 750,000 |
CD |
7.2 |
77 |
|||
750,000— 775,000 |
77 |
V) |
6.50 |
|||
775,000- 800,000 |
4.0 |
£ |
4.o |
4.6 |
7.4 |
77 |
800,000— 845.000 |
6.75 |
|||||
845,000- 850,000 |
■ |
7.6 |
77 |
|||
850,000- 900,000 |
7.oo |
|||||
900,000— 920,000 |
7.25 |
|||||
920,000— 950,000 |
to* |
77 |
7.8 |
77 |
||
950,000— 975,000 |
O* |
1 |
7.50 |
|||
975,000-1,000,000 |
s CD |
4.9 |
77 |
|||
1,000,000-1,200,000 |
:n |
|||||
1,200,000—1,450,000 |
5.2 |
l Ö A |
Q rv |
|||
1,450,000-1,725,000 |
5.6 |
O.0 |
||||
1,725,000 o. därutöfver. |
i |
1 |
6.o |
) |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
33
Klass II.
Belopp. |
Kungl. proposi- tionen. |
Motion 1:42 (hr Ljung-berg). |
Motion |
Motion II: 206 |
Motion II: 207 |
0— 200 |
1 |
||||
200— 500 |
0.6 |
l |
|||
500- 1,000 |
0.8 |
||||
1,000— 1,500 |
1.0 |
||||
1,500— 2,000 |
1.2 |
j |
|||
2,000— 2,500 |
1.4 |
||||
2,500— 3,000 |
1.6 |
||||
3,000— 3,500 |
1.8 |
- |
|||
3,500— 4,000 |
2.0 |
M |
, , |
||
4,000— 4,500 |
2.2 |
il |
|||
4,500— 5,000 |
2.4 |
Qj CD |
£u CD |
||
5,000— 5,500 |
2.6 |
||||
5,500— 6,000 |
2.8 |
£ |
|||
6,000— 6,500 |
3.o |
cr£ |
ti |
oq, |
i| |
6,500— 7,000 |
3.2 |
£U |
|||
7,000— 7,500 |
3.4 |
73 |
CD ö |
73 |
CD* |
7,500- 8,000 |
3.6 |
73 o |
pr |
>75 O |
|
8,000— 8,500 |
3.8 |
to |
5 |
to |
|
8,500- 10,000 |
4,o |
cr+- O* |
ap |
cH O* |
CTQ^ |
10,000— 12,000 |
4.2 |
cd |
►ö |
hJ CD |
, |
12,000— 15,000 |
4.4 |
p |
ö |
ö |
O |
15,000- 20,000 |
4.6 |
o |
73 |
||
20,000— 25,000 |
4.8 |
t-1 • (Tf |
to. |
||
25,000— 30,000 |
5.o |
O |
O 1 |
||
30,000- 35,000 |
5.2 |
CD S3 |
<I> 1 |
||
35,000— 40,000 |
5.4 |
||||
40,000— 45,000 |
5.6 |
||||
45,000— 50,000 |
5.8 |
||||
50,000— 60,000 |
6.o |
||||
60,000— 70,000 |
6.2 |
6.2 |
6.2 |
||
70,000— 75,000 |
6.4 |
6.4 |
|||
75,000— 80,000 |
6.4 |
||||
80,000— 90,000 |
6.6 |
6.6 |
|||
90,000— 95,000 |
6.8 |
6.8 |
|||
95,000 -100,000 |
6.6 j |
||||
100,000-110,000 |
7.o |
7.0 |
|||
110,000-115,000 |
i |
7.2 |
|||
115,000—120,000 |
» 1 |
7.2 |
5? |
4. |
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd, 10 Raft.
h
34
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Belopp. |
Kungl. proposi- tionen. |
Motion 1:42 [hr Ljung-berg). |
Motion |
Motion II: 206 |
1 Motion II: 207 | (hr Kobb). j |
120,000-130,000 |
6.8 |
7.2 |
7.4 |
||
130,000-140,000 |
7.4 |
7.6 |
|||
140,000-145,000 |
99 |
7.8 |
|||
145,000-150,000 |
99 |
7.6 |
99 |
f |
|
150,000—160,000 |
7.o |
99 |
8.o |
||
160,000-170,000 |
7.8 |
8.2 |
CD |
||
170,000-175,000 |
9? |
M |
8.4 |
d |
|
175,000—180,000 |
Cl, |
99 |
c |
||
180,000-185,000 |
99 |
co d |
8.6 |
d cro |
|
185,000—190,000 |
7.2 |
pr |
99 |
1 |
|
190,000-200,000 |
c c |
8.8 |
*-s |
||
200,000—210,000 |
OQj |
9.o |
|||
210,000-220,000 |
V |
9.2 |
g |
||
220,000—225,000 |
O |
9.4 |
a-. O |
||
225,000-230,000 |
7.4 |
o |
99 |
CO |
|
230,000—240,000 |
9.6 |
? |
|||
240,000—250,000 |
o a |
9.8 |
|||
250.000— 265,000 265.000— 270,000 |
5 d |
10.o |
|||
10.2 |
|||||
270,000—280,000 |
7.6 |
99 |
|||
280,000—300,000 |
10.4 |
||||
300.000- 320,000 320.000— 340,000 |
10.6 |
7.9 |
|||
7.8 |
10.8 |
||||
340.000- 360,000 360.000— 370,000 |
99 |
8.o |
11.0 11.2 |
” 99 |
|
370,000-375,000 |
99 |
99 |
8.2 |
||
375,000—380,000 |
8.o |
99 |
99 |
||
380,000-400,000 |
99 |
11.4 |
99 |
||
400,000—420,000 |
99 |
11.6 |
99 |
||
420,000—440,000 |
99 |
11.8 |
8.5 |
||
440,000—470,000 |
8.3 |
12.o |
99 |
||
470,000—500,000 |
99 |
99 |
8.8 |
||
500,000—515,000 |
99 |
12.5 |
99 |
||
515.000- 520,000 520.000- 560,000 |
8.o |
8.6 99 |
99 ''9 |
99 9.1 |
|
560,000—570,000 |
99 |
13.o |
” |
||
570,000-605,000 |
99 |
99 |
9.4 |
||
605,000—620,000 |
8.9 |
99 |
99 |
||
1 620,000-670,000 |
9 j |
99 |
13.5 |
9.7 |
|
670,000—690,000 |
1 |
99 |
99 |
10.o |
|
690,000-710,000 |
. |
99 |
14.o |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
35
Belopp. | |
Kung! |
Motion 1:42 |
Motion 1:47 |
Motion 11:206 |
Motion II: 207 |
proposi- tionen. |
(hr Ljungi-berg). |
(hr Ek-lund). |
(hr Bran-ting). |
||
710,000— 720,000 |
9.2 |
14.0 |
10.0 |
||
720,000— 760,000 |
99 |
99 |
10.3 |
||
760,000— 770,000 |
99 |
14.5 |
99 |
||
770,000— 820,000 |
99 |
V» |
10.6 |
||
820,000— 835,000 |
99 |
99 |
10.9 |
||
835,000— 870,000 |
9.5 |
15.0 |
99 |
||
870,000— 915,000 |
99 |
99 |
11.2 |
||
915,000— 920,000 |
8.o |
8.o |
99 |
15.5 |
99 |
920,000— 985,000 |
99 |
99 |
11.5 |
||
985,000—1,000,000 |
9.8 |
99 |
99 |
||
1,000,000—1,160,000 |
>9 |
||||
1,160,000—1,360,000 |
10.2 |
||||
1,360,000-1,585,000 |
10.6 |
lö.o |
12.o |
||
1,585,000—1,835,000 |
11.0 |
||||
1,835,000—2,110,000 |
11.5 |
||||
12.0 |
36
Bevillning sutskottets Betänkande Nr 11.
Klass III,
Motion
1:42
(hr Ljungberg).
Kungi.
proposi
tionen.
Motion
1:47
(hr Eklund).
Motion
II: 206
(hr Branting).
Belopp.
200—
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
37
Belopp. |
Kung!. propositionen. |
Motion 1:42 (hr Ljung-berg). |
Motion 1:47 (hr Eklund). 1 |
Motion 11:206 (hr Branting). |
140,000— 150,000 |
14.5 |
15.5 |
16.o |
|
150,000— 170,000 |
11 |
PL, |
16.5 ! |
|
170,000— 175,000 |
ro P |
17.o |
||
175,000— 190,000 |
15.o |
sr |
||
190,000— 210,000 |
17.5 |
|||
210,000— 215.000 |
<*L |
18.o |
||
215,000— 230,000 |
15.5 |
. , |
||
230,000— 250,000 |
ö |
18.5 |
||
250,000- 260,000 |
y |
19.0 |
||
260,000— 270,000 |
16.o |
|||
270,000— 290,000 |
19.5 |
|||
290,000— 310,000 |
20. o |
|||
310,000— 330.000 |
16.3 |
20.5 |
||
330,000— 350,000 |
21.o |
|||
350,000— 370,000 |
21.5 |
|||
370,000— 375,000 |
16.6 |
|||
375,000— 400,000 |
22.o |
|||
400,000— 430,000 |
22.5 |
|||
430,000— 445,000 |
23.o |
|||
445.000— 460,000 |
l 16 o |
16.9 |
||
460,000— 500,000 |
23.5 |
|||
500,000— 535,000 |
||||
535,000— 645,000 |
17.2 |
|||
645,000— 775,000 |
17.5 |
|||
775,000- 925,000 |
16.o |
17.8 |
||
925,000—1,000,000 |
18.i |
|||
1,000,000-1,200,000 |
18.4 |
|||
1,200,000-1,425,000 |
18.8 |
|||
1,425,000—1,675,000 |
19.2 |
|||
1,675,000 -1,900,000 |
19.6 |
|||
1,900,000—2,200,000 |
20. o |
24,o |
||
2,200,000—2,525,000 |
20.4 |
|||
2,525,000-2,875,000 |
20.8 |
|||
2,875,000—3,250,000 |
21.2 |
|||
3,250,000-3,650,000 |
21.6 |
|||
3,650,000—4,075,000 |
22.o |
|||
4,075,000—4,525,000 |
22.5 |
|||
4,525,000—5,000,000 |
23.o |
|||
5,000,000—5,500,000 |
23.5 |
|||
5,500,000 och därutöfver. |
24.o |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Reservationer:
vid punkten l:o):
af herrar friherre C. J. Beck-Friis, A. E. Håkanson och Åkerberg,
hvilka ansett, att äfven kyrka, landsting-, kommun och hushållningssällskap
bort öfverflyttas till klass II;
af herr Ljungberg, som ansett, att utskottet bort i Kungl. Maj:ts
förslag såvidt angår progressionen tillstyrka ändring i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med dels den af herr Ljungberg i ämnet väckta
motionen och dels ett inom utskottet i syfte att förekomma afsevärda
skattesprång vid öfvergång från lägre till högre skattesats upprättadt
progressionsförsiag, grundadt på proportionerlig stegring uti intervallerna;
kvarjämte herr Ljungberg förklarat sig icke vilja biträda viss del åt
den principiella motiveringen;
af herrar K. G. Karlsson, B fänting, Kvarnzelius, Böing och Kobb,
livilka anfört:
»Uti motioner, väckta inom såväl Första som Andra kammaren,
har framhållits, att Riksdagen borde kunna anlita ifrågavarande skatteköp
i högre grad än Kungl. Maj:t föreslagit, då från alla håll erkännes,
att denna skatteform i alldeles särskild grad träffar den bärkraftiga inkomsten.
Så yttrar herr Ljungberg i motionen 1:42 bland annat
följande: »För min del vågar jag emellertid ifrågasätta, huruvida icke
Riksdagen utan att frånträda varsamhetens väg skulle kunna finna
lämpligt att med något större effekt utnyttja förevarande skattekälla,
som med mindre påkänning än den direkta beskattningen i öfrigt lämnar
sin tribut till statskassan.» Nämnda motionär föreslår på grund af
denna sin åskådning, att de af Kungl. Maj: t föreslagna högsta skattesatserna,
respektive 4, 8 och 16 procent, skola uppnås inom klass I vid
200,000, inom klass II vid 175,000 samt i klass III vid 150,000 kronor.
Äfven i motionen I: 47 af herr Eklund uttalas, »att höjningen bör kunna
göras kraftigare än i propositionen», hvarefter föreslås en skatteskala,
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 39
enligt hvilken högsta skattesatserna skulle vara respektive 6, 12 och 24
procent, dock med en väsentligt annorlunda beskaffad progressionsskala
än den af Kungl. Maj:t föreslagna.
Motionärer inom Andra kammaren ha funnit mindre tillfredsställande,
att progressionen inom de olika klasserna stannar vid respektive
450.000, 375,000 och 260,000 kronor. Man har ansett, att den utan
fara borde kunna gå icke obetydligt längre. Sålunda föreslår undertecknad
Branting, i motion II: 206 en höjning i klass I till 8 % vid
1.000. 000 kronor, i klass II till 16 % vid samma belopp och i klass III
till 24 % vid 500,000 kronor. Undertecknad Kobb och medmotionärer
föreslå i motionen II: 207 en höjning i klass I till 8 % vid 1,000,000,
i klass II till 12 % vid samma belopp, under det klass III enligt denna
motion icke skulle undergå någon förändring i hvad Kungl. Maj:t
föreslagit.
I likhet med ofvannämnda motionärer hafva äfven vi funnit, att,
när en utveckling af arfsskatten nu skall företagas och då man måste
gifva departementschefen rätt däruti, »att täta rubbningar af skatter i
allmänhet medföra olägenheter på flera områden», det skulle vara i hög
grad både lämpligt och rättvist att gå längre än hvad Kungl. Maj:t
föreslagit. På samma gång som staten bereddes en något rikare inkomst
af förevarande skattekälla skulle man härigenom äfven ha ordnat
så, att icke behof af ytterligare ökning alltför snart gjorde sig gällande.
Såväl departementschefen som utskottet framhålla, att arfsskatten
icke blott träffar den verkliga förmögenheten, utan att detta tillika
sker vid ett sådant tillfälle, att den, som får vidkännas afgiften, i allmänhet
torde kunna med lätthet bära densamma. Vi anse, att detta
i särdeles hög grad bör vara fallet med de stora arfslotterna och yrka
därför antagandet af en skatteskala, som tagit möjligaste hänsyn till
det gemensamma i de föreliggande höjningsförslagen och som sålunda
dels tidigare än den af Kung]. Maj:t föreslagna tariffen i klasserna I
och II uppnår procentsatserna 4 och 8 och dels fullföljer progressionen
till 1,000,000 kronor med 8 % i klass I och 12 % i klass II, under det
klass III, såsom varande af mindre betydelse, i hufvudsak lämnas oförändrad,
sådan som Kungl. Maj:t föreslagit densamma.
Det förefaller oss, att man mot detta vårt förslag icke borde
kunna rikta anmärkningen, att det för hårdhändt drabbar den större
förmögenheten. Då exempelvis en person är i det lyckliga läget att
få ärfva en miljon kronor, synes det oss verkligen icke oresonligt, om
han till det samhälle, som med sina institutioner möjliggjort samlandet
af en sådan förmögenhet på en hand, afstår 80,000 kronor.
40 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Då man erinrar sig, att denna skatt blott utfaller en gång i
hvarje generation, bör det icke med fog kunna påstås, att den belastning,
som vi föreslagit, kan verka hämmande på landets kapitalbildning
eller, som utskottet synes förutsätta, göra oss beroende af utlandet.
Hela det belopp, hvarmed vi afse att öka arfsskatten utöfver
hvad Kungl. Maj:t föreslagit, rör sig allenast om en miljon kronor.
Beträffande själfva skatteskalan måste erkännas, att den anordning,
som i herr Eklunds motion föreslagits och hvilken är densamma,
som funnit tillämpning i gällande inkomstskatteförordning, skulle aflägsna
de språng i stegringen, som medfölja det kungl. förslaget. Då
utskottet äfven med erkännande af sagda förhållande icke velat inlåta
sig på den utredning, som med antagandet i denna punkt af herr
Eklunds förslag torde blifvit nödvändigt, ha vi inom utskottet förordat
en anordning af skalan, hvilken i hufvudsak anslöt sig till Kungl.
Maj:ts förslag, men som likväl i lika hög grad som herr Eklunds
undanröjde de olägenheter, hvilka äfven enligt utskottets mening i detta
afseende vidlåder det kungl. förslaget. Enligt den anordning vi förordat
skulle hvarje ökning af arfslotten med 100 kronor inom hvarje
intervall framkalla en proportionsvis skeende ökning af skatteprocenten.
Härigenom skulle åstadkommas en skatteskala, mot hvilken inga väsentliga
invändningar torde kunna göras. Vi ha likväl icke lyckats vinna
majoritet för vårt förslag i utskottet. Men i det förslag till ändrade
skattetariffrer, som vi härmed framlägga, ha vi tillämpat den anordning,
som vi inom utskottet förordat och som gör en kort, enkel och lätthandterlig
skala.
Med ledning af i den kungl. propositionen lämnade uppgifter ha
vi sökt verkställa en ungefärlig beräkning öfver huru mycket ett bifall
till vårt förslag skulle höja arfsskattens årliga afkastning utöfver den
summa, som Kungl. Maj:ts förslag skulle inbringa. Vi hafva därvid,
som redan nämnts, funnit, att detta belopp skulle utgöra omkring
1,000,000 kronor, som till ofantligt öfvervägande delen falla på de stora
arfslotterna och bland dessa åter till allra största delen på de egentliga
miljonarfven.
På grund af hvad ofvan anförts, hemställa vi,
att den i 8 § stämpelförordningen intagna tariffen
må erhålla följande lydelse:
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
41
T a r i f f.
Klass 1. Andel etc. (lika med utskottet).
andelsbelopp |
procenttal |
skattebelopp |
ökning för hvarje fullt 100-tal kr., |
kr. |
*/•■ |
kr. |
kr. |
1,000 |
0.6 |
6 |
1.00 |
2,000 |
0.8 |
16 |
1.20 |
4,000 |
1.0 |
40 |
1.60 |
6,000 |
1.2 |
72 |
2.00 |
8,000 |
1.4 |
112 |
2.40 |
10,000 |
1.6 |
160 |
2.80 |
12,000 |
1.8 |
216 |
2.80 |
15,000 |
2.0 |
300 |
2.80 |
20,000 |
2.2 |
440 |
2.80 |
30,000 |
2.4 |
720 |
3.20 |
40,000 |
2.6 |
1,040 |
3.60 |
50,000 |
2.8 |
1,400 |
3.6 0 |
65,000 |
3.0 |
1,950 |
3.80 |
85,000 |
3.2 |
2,720 |
4.oo |
110,000 |
3.4 |
3,740 |
4.30 |
140,000 |
3.6 |
5,040 |
4.7 0 |
170,000 |
3.8 |
6,460 |
ö.io |
200,000 |
4.0 |
8,000 |
5.50 |
300,000 |
4.5 |
13,500 |
6.50 |
400,000 |
5.0 |
20,000 |
7.5 0 |
500,000 |
5.5 |
27,500 |
8.50 |
600,000 |
6.0 |
36,000 |
9.50 |
700,000 |
6.5 |
45,500 |
10.50 |
800,000 |
7.0 |
56,000 |
11.50 |
900,000 |
7.5 |
67,500 |
12.50 |
1,000,000 |
8.0 |
80,000 |
För högre belopp utgår stämpelafgiften med 8 procent.
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 10 Raft.
6
42
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Klass 11. |
Andel etc. |
(lika med utskottet). |
|
ökning för hvarje fullt |
|||
andelsbelopp |
procenttal |
skattebelopp |
100-tal kr. som faller |
kr. |
% |
kr. |
angifna andelsbeloppen |
200 |
0.6 |
1.20 |
0.9 0 |
500 |
0.8 |
4 |
1.20 |
1,000 |
1.0 |
10 |
1.80 |
2,000 |
1.4 |
28 |
2.60 |
3,000 |
1.8 |
54 |
3.40 |
4,000 |
2.2 |
88 |
4.20 |
5,000 |
2.6 |
130 |
5.0 0 |
6.000 |
3.o |
180 |
5.50 |
20,000 |
4.8 |
960 |
6.80 |
50,000 |
6.0 |
3,000 |
7.20 |
60,000 |
6.2 |
3,720 |
7.80 |
80,000 |
6.6 |
5,280 |
8.60 |
100,000 |
7.0 |
7,000 1 |
8.7 0 |
130,000 |
7.4 |
9,620 |
9.io |
200,000 |
8.0 |
16,000 |
9.50 |
300,000 |
8.5 |
25,500 |
10.5 0 |
400.000 |
9.0 |
36,000 |
11.50 |
500''000 |
9.5 |
47.500 |
12.50 |
600,000 |
10.o |
60''000 |
13.50 |
700.000 |
10.5 |
73,500 |
14.50 |
800''000 |
11.0 |
88,000 |
15.50 |
900,000 |
11.5 |
103,500 |
16.50 |
1,000,000 |
12.0 |
120,000 |
För högre belopp utgår stämpelafgiften med 12 procent.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
43
Klass III. Andel etc. (lika med utskottet).
andelsbelopp |
procenttal |
skattebelopp |
ökning för hvarje fullt |
kr. |
% |
kr. |
gifna andelsbeloppen |
200 |
1 |
2 |
1.80 |
500 |
1.5 |
7.5 0 |
2.50 |
1,000 |
o U |
20 |
4 |
2,000 |
3 |
60 |
6 |
3,000 |
4 |
120 |
8 |
4,000 |
5 |
200 |
10 |
5,000 |
6 |
300 |
12 |
6,000 |
7 |
420 |
12 |
10,000 |
9 |
900 |
12 |
30,000 |
11 |
3,300 |
15 |
60,000 |
13 |
7,800 |
16 |
175,000 |
15 |
26,250 |
18 |
260,000 |
16 |
41,600 |
— |
För högre belopp utgår stämpelafgiften med 16 %.
af herr friherre Bonde, som anfört:
»Då genom de förändrade bestämmelser, som af Kungl. Maj:t
blifvit föreslagna beträffande en höjning af arfsskatten, den grundsatsen
synes fastslagen att utfallande arfsbelopp böra mer än hittills beskattas
i förhållande till skatteförmågan, har det förefallit mig, som om den
föreslagna progressionen särskild! inom de tvenne första klasserna väl
snart fått afstanna. Det kan likväl ej förnekas, att den gräns för
progressionen som bör sättas liksom också sättet för denna progressions
fortlöpande alltid måste blifva i viss mån godtycklig och beroende
på olika uppfattningar, hvarom också vittna de olika förslag, som i
motionsväg därom blifvit framställda. Den afdelning inom utskottet,
som haft för förberedande behandlingen af denna fråga hade med be
-
44
Bevillningsutskottets Betänkande Ärr 11.
aktande af olika uppfattningar framkommit med ett förslag, som afsåg
att såväl göra progressionens fortgång jämnare, som äfven något längre
fullfölja densamma.
Utaf en inom utskottet uppgjord beräkning af verkningarna af de
föreslagna förändringar med hänsyn till utbytet af arfsskatten för åren
1906—1908 i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag i detta afseende
framgår att hvad först angår förslaget om skattefrihet i klass I för belopp
intill 1,000 kronor, skulle häraf förorsakas en minskning, utgörande:
år 1906 .............................. 44,431: —
„ 1907 ............................. 48,551: —
„ 1908 .............................. 51,740: —
Beträffande härefter den af utskottet föreslagna höjningen till resp. 5
och 10 procent inom klasserna I och II skulle det ökade utbytet häraf blifva:
år 1906 .......................... 04,679: —
„ 1907 ........................... 231,479: —
„ 1908 ........................... 309.939: —
I fråga om den af utskottet föreslagna förändrade procentstegringen
skulle densamma medföra en höjning, uppgående till:
år 1906 ......... 89,607: —
„ 1907 .......................... 117,762: —
„ 1908 ........................... 131,995: —
Förändringarna i skatteskalorna skulle alltså medföra ett ökadt
utbyte af:
år 1906 ........................... 109,855: —
„ 1907 ............ 300,690: —
„ 1908 ................ 450,194: —
Summa 860,739: —
eller i medeltal för dessa 3 år 286,913 kronor.
Med anledning häraf har jag ansett, att utskottet uti punkt Bo
måtte hemställa,
att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande i propositionen nr 22 innefattade förslagom
ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen
den 18 september 1908 angående stämpelafgiften
icke kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga
samma förslag med de ändringar och tillägg, härvid
fogade författningsförslag utvisar.»
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
45
Förslag
till
Förordning
om
ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den
18 september 1908 angående stämpelafgiften.
Härmed förordnas, att 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den
18 september 1908 angående stämpelafgiften skola erhålla följande
ändrade lydelse:
3 §.
Bevis angående — — — — — — — — — — — — — — — —
„ vederhäftighets-, — fritt.
,, som afses i 2 och 3 §§ af lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft
ägande utslag — fritt.
3 §•
Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
A) Bouppteckning:
Bouppteckning skall----belagd.
24. Stämpelafgift beräknas icke för andel, som på grund af arf
eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente
efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, där samma andels
värde understiger 1,000 kronor, ej heller för annan andel, som icke
uppgår till ett värde af 200 kronor.
46 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
I (ifrigt beräknas stämpelafgiften enligt denna
Tariff.
Klass I. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make
eller bröstarfvinges afkomling, utgör stämpelafgiften
60 |
öre |
för hvarje fulla |
100 kr. af andel, |
som uppgår till |
1,000 kr., |
men |
icke till |
1,500 kr |
||
70 |
35 |
33 |
33 |
1,500 |
33 |
33 |
2,000 ,, |
|||
SO |
77 |
77 |
V |
33 |
2,000 |
33 |
33 |
3,000 , |
||
90 |
„ |
77 |
70 |
77 |
3,000 |
33 |
77 |
4,000 » |
||
1 |
kr. |
77 |
„ |
77 |
33 |
4,000 |
33 |
77 |
5,000 B |
|
1 |
.33 |
10 |
77 |
77 |
77 |
33 |
5,000 |
33 |
17 |
6,000 „ |
1 |
.33 |
20 |
77 |
77 |
77 |
33 |
6,000 |
33 |
77 |
7,000 „ |
1 |
33 |
30 |
77 |
■77 |
V |
33 |
7,000 |
33 |
77 |
8,000 „ |
1 |
•33 |
40 |
77 |
77 |
V |
33 |
8,000 |
33 |
77 |
9,000 „ |
1 |
33 |
50 |
77 |
33 |
77 |
33 |
9,000 |
33 |
33 |
10,000 „ |
1 |
77 |
60 |
77 |
17 |
77 |
33 |
10,000 |
77 |
» |
11,000 „ |
1 |
i7 |
70 |
77 |
77 |
’3 |
33 |
11,000 |
77 |
77 |
12,000 „ |
1 |
v |
80 |
77 |
77 |
V |
33 |
12,000 |
77 |
33 |
13,500 * |
1 |
-» |
90 |
77 |
33 |
33 |
33 |
13,500 |
11 |
77 |
15,000 „ |
2 |
y> |
77 |
70 |
33 |
15,000 |
77 |
77 |
17,500 „ |
||
2 |
v |
10 |
77 |
77 |
77 |
33 |
17,500 |
77 |
77 |
20,000 „ |
2 |
77 |
20 |
77 |
77 |
70 |
33 |
20,000 |
17 |
77 |
22,500 „ |
2 |
33 |
30 |
*7 |
» |
„ |
11 |
22,500 |
11 |
11 |
25,000 „ |
2 |
•33 |
40 |
77 |
„ |
33 |
25,000 |
77 |
77 |
32,500 „ |
|
2 |
33 |
50 |
.77 |
77 |
33 |
33 |
32,500 |
77 |
77 |
40,000 „ |
2 |
77 |
60 |
77 |
77 |
77 |
33 |
40,000 |
11 |
77 |
47,000 „ |
2 |
77 |
70 |
77 |
77 |
33 |
33 |
47,000 |
77 |
77 |
55,000 „ |
2 |
77 |
80 |
77 |
77 |
33 |
77 |
55,500 |
77 |
77 |
65,000 „ |
2 |
77 |
90 |
77 |
77 |
3? |
33 |
65,000 |
77 |
77 |
75,000 „ |
.3 |
Tf |
■77 |
77 |
77 |
33 |
75,000 |
77 |
11 |
87,500 „ |
|
3 |
77 |
10 |
77 |
77 |
77 |
33 |
87,000 |
77 |
77 |
100,000 „ |
3 |
77 |
20 |
33 |
77 |
77 |
33 |
100,000 |
33 |
77 |
125,000 „ |
3 |
77 |
30 |
77 |
77 |
77 |
77 |
125,000 |
.33 |
17 |
150,000 „ |
3 |
77 |
40 |
77 |
70 |
77 |
77 |
150,000 |
33 |
77 |
187,500 „ |
3 |
77 |
50 |
77 |
77 |
11 |
.33 |
187,500 |
33 |
33 |
225,000 „ |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
47
3 kr. 60 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 225,000 kr., men icke till 275,000 ki
3 |
it |
70 |
it |
it |
it |
3 |
it |
80 |
it |
„ |
n |
3 |
tf |
90 |
It |
||
4 |
tf |
„ '' |
|||
4 |
„ |
10 |
it |
it |
it |
4 |
V |
20 |
it |
V |
it |
4 |
,, |
30 |
it |
It |
|
4 |
„ |
40 |
„ |
it |
it |
4 |
„ |
50 |
it |
it |
it |
4 |
tf |
60 |
it |
it |
i* |
4 |
it |
70 |
it |
a |
it |
4 |
it |
SO |
it |
it |
|
4 |
•t |
90 |
it |
it |
tf |
o |
ti |
t, |
275,000 |
it |
325,000 „ |
|
it |
325,000 |
it |
it |
375,000 „ |
t, |
375,000 |
tf |
it |
425,000 ., |
it |
425,000 |
„ |
tf |
475,000 ,. |
ti |
475,000 |
it |
it |
525,000 „ |
525,000 |
'''' |
it |
575,000 ,, |
|
it |
575,000 |
it |
it |
625,000 „ |
tt |
625,000 |
a |
it |
687,500 ., |
it |
687,500 |
it |
it |
750,000 „ |
»» |
750,000 |
it |
it |
812,500 ,. |
t* |
812,500 |
it |
it |
875,000 „ |
it |
875,000 |
it |
n |
937,500 „ |
„ |
937,500 |
it |
it |
1,000,000 „ |
„ 1,000,000 kr. och därutöfver.
Klass II. För andel, som på grund af aif eller testamente tillkommer
fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders
(halfbroders) eller systers (halfsysters) afkomling eller på grund af testamente
akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,
stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller
annan from stiftelse, utgör stämpelafgiften
60 |
öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till |
200 kr., |
men |
icke till |
300 kr. |
||
70 |
it it it *» |
300 |
a |
„ |
500 „ |
||
80 |
it v it a |
500 |
it |
a |
700 ,. |
||
90 |
it # V V » |
700 |
it |
ti |
1,000 ,. |
||
1 |
kr. |
tt a a |
1,000 |
„ |
it |
1,200 „ |
|
1 |
i» |
10 |
it it ’> it |
1,200 |
»» |
„ |
1,500 ,. |
1 |
• t |
20 |
it it •• it |
1,500 |
it |
it |
1,700 ,. |
1 |
a |
30 |
it a *t it |
1,700 |
it |
it |
2,000 ,. |
1 |
11 |
40 |
it ti •» a |
2,000 |
it |
2,200 ,. |
|
1 |
a |
50 |
V 11 •» it |
2,200 |
it |
>5 |
2,500 „ |
1 |
a |
60 |
it »i >• it |
2,500 |
t) |
1» |
2,700 |
1 |
it |
70 |
it v " *> |
2,700 |
>t |
„ |
3,000 ,. |
1 |
it |
80 |
it ii a it |
3,000 |
a |
it |
3,200 „ |
1 |
it |
90 |
it it it it |
3,200 |
it |
V |
3,500 „ |
2 |
it |
it a n |
3,500 |
it |
it |
3,700 „ |
|
2 |
it |
10 |
it it a a |
3,700 |
it |
it |
4,000 „ |
2 |
20 |
it it »> it |
4,000 |
it |
•'' |
4,200 „ |
48 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
2 kr. |
30 |
öre |
för hvarje fulla 100 kr. |
af andel, |
som uppgår till |
4,200 kr., |
men |
icke till |
4,500 kr. |
9 -< >» |
40 |
»» |
55 |
55 |
55 |
4,500 |
55 |
55 |
4,700 , |
9 -• v |
SO |
9 |
55 |
55 |
55 |
4,700 |
9 |
.55 |
5,000 „ |
9 “* 9 |
60 |
9 |
55 |
55 |
55 |
5,000 |
9 |
9 |
5,200 , |
9 -* 9 |
70 |
9 |
55 |
55 |
55 |
5,200 |
9 |
7) |
5,500 „ |
9 -1 it |
80 |
it |
55 |
55 |
15 |
5,500 |
55 |
55 |
5,700 „ |
9 -1 »» |
90 |
It |
55 |
55 |
55 |
5,700 |
55 |
55 |
6,000 „ |
3 „ |
J» |
5? |
■5 |
55 |
6,000 |
55 |
55 |
6,200 „ |
|
3 „ |
10 |
It |
55 |
55 |
6,200 |
55 |
55 |
6,500 „ |
|
3 „ |
20 |
It |
5 5 |
55 |
55 |
6,500 |
55 |
.. |
6,700 „ |
3 „ |
30 |
11 |
55 |
55 |
55 |
6,700 |
55 |
ii |
7,000 „ |
3 „ |
40 |
55 |
55 |
7,000 |
55 |
It |
7,200 „ |
||
3 „ |
50 |
55 |
55 |
„ |
7,200 |
r |
55 |
7,500 „ |
|
3 „ |
60 |
55 |
J 5 |
55 |
55 |
7,500 |
55 |
ti |
7,700 „ |
3 „ |
70 |
55 |
55 |
„ |
55 |
7,700 |
55 |
8,000 „ |
|
8 „ |
80 |
55 |
55 |
55 |
8,000 |
55 |
55 |
8,200 „ |
|
3 „ |
90 |
55 |
55 |
55 |
55 |
8,200 |
9 |
.9 |
8,500 „ |
^ .-9 |
55 |
55 |
55 |
9 |
8,500 |
9 |
9 |
9,200 ,, |
|
4 „ |
10 |
5 5 |
55 |
„ |
„ |
9,200 |
55 |
.5 |
10,000 „ |
4 „ |
20 |
55 |
5» |
*5 |
55 |
10,000 |
55 |
55 |
11,000 „ |
4 ii |
30 |
55 |
55 |
,, |
55 |
11,000 |
55 |
55 |
12,000 „ |
4 „ |
40 |
55 |
55 |
,, |
55 |
12,000 |
It |
13,600 „ |
|
4 „ |
50 |
55 |
55 |
,, |
55 |
13,500 |
55 |
55 |
15,000 „ |
4 „ |
60 |
J1 |
5» |
55 |
55 |
15,000 |
Si |
’5 |
17,500 „ |
4 , |
70 |
55 |
55 |
55 |
.55 |
17,500 |
9 |
9 |
20,000 „ |
4 , |
80 |
55 |
55 |
55 |
55 |
20,000 |
9 |
9 |
22,500 , |
4 „ |
90 |
55 |
55 |
„ |
55 |
22,500 |
55 |
.9 |
25,000 „ |
5 » |
» |
» |
X- |
25,000 |
» |
» |
27,500 » |
||
5 » |
10 |
» |
27,500 |
» |
» |
30,000 » |
|||
5 » |
20 |
» |
» |
30,000 |
» |
» |
32,500 » |
||
5 » |
30 |
» |
32,500 |
3> |
» |
35,000 » |
|||
5 » |
40 |
» |
» |
35,000 |
37,500 » |
||||
5 » |
50 |
» |
37,500 |
» |
40,000 » |
||||
5 » |
60 |
» |
» |
» |
40,000 |
42,500 » |
|||
5 » |
70 |
» |
» |
» |
42,500 |
» |
45,000 » |
||
5 » |
80 |
V |
» |
» |
45,000 |
47,500 . |
|||
5 > |
90 |
» |
47,500 |
3> |
> |
50,000 » |
|||
6 » |
S> |
» |
50,000 |
55,000 » |
|||||
6 > |
10 |
» |
» |
» |
55,000 |
» |
60,000 » |
||
6 » |
20 |
» |
» |
5> |
60,000 |
3> |
67,500 . |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
49
6 kr. |
30 öre för hvarje fulla 100 kr. |
af andel, som |
uppgår till |
67,500 kr., |
men |
icke till |
75,000 kr. |
|||
6 |
11 |
40 |
11 11 |
11 |
11 |
75,000 |
ii |
11 |
85,000 |
ii |
6 |
11 |
50 |
11 |
11 |
11 |
85,000 |
ii |
11 |
95,000 |
ii |
6 |
11 |
60 |
11 11 |
11 |
11 |
95,000 |
ii |
11 |
107,500 |
ii |
6 |
11 |
70 |
11 11 |
11 |
11 |
107,500 |
ii |
11 |
120,000 |
li |
6 |
11 |
80 |
11 11 |
11 |
11 |
120,000 |
ii |
11 |
135,000 |
ii |
6 |
11 |
90 |
11 11 |
11 |
„ |
135,000 |
ii |
11 |
150,000 |
il |
7 |
11 |
11 |
11 |
11 |
150,000 |
ii |
11 |
167,500 |
n |
|
7 |
11 |
10 |
11 11 |
11 |
11 |
167,500 |
ii |
11 |
185,000 |
ii |
7 |
11 |
20 |
11 11 |
11 |
11 |
185,000 |
ii |
11 |
205,000 |
ii |
7 |
11 |
30 |
11 11 |
11 |
11 |
205,000 |
ii |
11 |
225,000 |
|
7 |
11 |
40 |
11 11 |
11 |
11 |
225,000 |
ii |
11 |
247,500 |
il |
7 |
11 |
50 |
11 11 |
11 |
11 |
247,500 |
ii |
11 |
270,000 |
il |
7 |
11 |
60 |
11 11 |
11 |
11 |
270,000 |
ii |
11 |
295,000 |
il |
7 |
11 |
70 |
11 11 |
11 |
11 |
295,000 |
ii |
11 |
320,000 |
il |
7 |
„ |
80 |
11 11 |
11 |
11 |
320,000 |
ii |
11 |
347,500 |
li |
7 |
11 |
90 |
11 11 |
11 |
11 |
347,500 |
ii |
11 |
375,000 |
ii |
8 |
11 |
„ |
11 |
11 |
375,000 |
ii |
11 |
402,500 |
ii |
|
8 |
11'' |
10 |
11 11 |
11 |
11 |
402,500 |
ii |
11 |
430,000 |
il |
8 |
11 |
20 |
11 11 |
11 |
11 |
430,000 |
ii |
11 |
457,500 |
il |
8 |
11 |
30 |
11 11 |
11 |
11 |
457,500 |
ii |
11 |
485,000 |
li |
8 |
11 |
40 |
11 11 |
11 |
11 |
485,000 |
ii |
11 |
515,000 |
ii |
8 |
11 |
50 |
11 11 |
11 |
11 |
515,000 |
ii |
11 |
545,000 |
li |
8 |
11 |
60 |
11 11 |
11 |
11 |
545,000 |
ii |
11 |
575,000 |
li |
8 |
11 |
70, |
11 11 |
11 |
11 |
575,000 |
ii |
11 |
605,000 |
li |
8 |
11 |
80 |
11 11 |
11 |
11 |
605,000 |
ii |
.11 |
635,000 |
ii |
8 |
11 |
90 |
11 11 |
11 |
11 |
635,000 |
ii |
11 |
665,000 |
ii |
9 |
11 |
11 |
11 |
11 |
665,000 |
ii |
11 |
697,500 |
ii |
|
9 |
11 |
10 |
11 11 |
11 |
11 |
697,500 |
ii |
11 |
730,000 |
ii |
9 |
11 |
20 |
11 11 |
11 |
11 |
730,000 |
ii |
11 |
762,500 |
ii |
9 |
11 |
30 |
11 11 |
11 |
11 |
762,500 |
ii |
11 |
795,000 |
ii |
9 |
11 |
40 |
11 11 |
11 |
11 |
795,000 |
ii |
11 |
827,500 |
ii |
9 |
11 |
50 |
11 11 |
„ |
„ |
827,500 |
ii |
11 |
860,000 |
il |
9 |
11 |
60 |
11 11 |
11 |
11 |
860,000 |
ii |
11 |
895,000 |
il |
9 |
11 |
70 |
11 11 |
11 |
11 |
895,000 |
ii |
11 |
930,000 |
li |
9 |
11 |
80 |
11 11 |
11 |
11 |
930,000 |
ii |
11 |
965,000 |
li |
9 |
11 |
90 |
11 1» |
11 |
11 |
965,000 |
ii |
„ ],000,000 |
ii |
|
10 |
11 |
11 |
11 |
11 |
1,000,000 och därutöfver. |
|||||
Bill. |
till Biksd. Prot. 1910. |
5 |
4 .4/Vi. |
10 Höft. |
7 |
50
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Klass III. För andel, som tillkommer annan arfvinge eller testamentstagare
än sådan, som omförmäles under klass I eller klass II, så
ock för andel, som är danaarf, utgör stämpelafgiften
1 kr. |
för hvarje |
fulla 100 kr. af andel, |
som uppgår till |
200 kr., |
men |
icke till |
300 kr, |
1 „ 25 öre |
11 |
11 |
11 |
300 |
ii |
11 |
500 „ |
1 ,, O0 ,, |
11 |
11 |
11 |
500 |
ii |
11 |
700 „ |
1 jj ^0 j. |
11 |
11 |
11 |
700 |
ii |
11 |
1,000 „ |
2 „ |
11 |
11 |
11 |
1,000 |
ii |
11 |
1,200 „ |
2 „ 25 „ |
11 |
11 |
11 |
1,200 |
ii |
11 |
1,500 „ |
2 „ 50 „ |
11 |
11 |
11 |
1,500 |
ii |
11 |
1,700 „ |
2 ,, 75 ,, |
11 |
11 |
11 |
1,700 |
ii |
11 |
2,000 „ |
3 „ |
J» |
11 |
11 |
2,000 |
ii |
11 |
2,200 „ |
3 „ 25 „ |
») |
11 |
11 |
2,200 |
ii |
11 |
2,500 „ |
3 ,, oO ,, |
J) |
11 |
11 |
2,500 |
ii |
11 |
2,700 „ |
va t- CO |
11 |
11 |
11 |
2,700 |
ii |
11 |
3,000 „ |
4 „ |
11 |
11 |
11 |
3,000 |
ii |
11 |
3,200 „ |
4 „ 25 „ |
11 |
11 |
11 |
3,200 |
ii |
11 |
3,500 „ |
4 „ 50 „ |
11 |
11 |
11 |
3,500 |
ii |
11 |
3,700 „ |
4 „ 75 „ |
11 |
11 |
11 |
3,700 |
v |
11 |
4,000 „ |
h „ >> |
11 |
11 |
11 |
4,000 |
ii |
11 |
4,200 „ |
5 „ 25 „ |
11 |
11 |
11 |
4,200 |
ii |
11 |
4,500 „ |
5 „ 50 „ |
11 |
11 |
11 |
4,500 |
ii |
11 |
4,700 „ |
5 „ 75 „ |
11 |
11 |
11 |
4,700 |
ii |
11 |
5,000 „ |
6 „ |
11 |
11 |
11 |
5,000 |
ii |
It |
5,200 „ |
6 „ 25 „ |
11 |
11 |
11 |
5,200 |
ii |
11 |
5,500 „ |
6 „ 50 „ |
11 |
11 |
11 |
5,500 |
ii |
11 |
5,700 „ |
6 „ 75 „ |
11 |
11 |
11 |
5,700 |
ii |
11 |
6,000 „ |
7 „ |
11 |
11 |
11 |
6,000 |
ii |
11 |
6,200 „ |
7 „ 25 „ |
11 |
11 |
11 |
6,200 |
D |
11 |
6,500 „ |
7 „ 50 ,, |
11 |
11 |
11 |
6,500 |
ii |
11 |
6,700 „ |
7 ,, 75 ,, |
11 |
11 |
11 |
6,700 |
ii |
11 |
7,000 „ |
8 „ |
11 |
11 |
11 |
7,000 |
ii |
11 |
7,200 „ |
CO LO Q4 |
11 |
11 |
11 |
7,200 |
ii |
11 |
7,500 „ |
8 »i 50 „ |
11 |
11 |
11 |
7,500 |
ii |
It |
8,700 „ |
8 „ 75 „ |
11 |
11 |
11 |
8,700 |
ii |
11 |
10,100 „ |
9 „ |
11 |
11 |
11 |
10,000 |
ii |
11 |
12,500 „ |
9 „ 25 „ |
11 |
11 |
11 |
12,500 |
ii |
11 |
15,000 „ |
9 „ 50 „ |
11 |
11 |
11 |
15,000 |
ii |
11 |
17,500 „ |
9 „ 75 „ |
11 |
11 |
11 |
17,500 |
ii |
11 |
20,000 „ |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 51
10 kr. |
för hvarje |
fulla 100 kr. af andel, |
som uppgår till |
20,000 kr., |
men |
icke till |
22,500 kr |
||
10 „ |
25 |
öre |
11 |
11 |
11 |
22,500 |
55 |
55 |
25,000 „ |
10 „ |
50 |
11 |
11 |
11 |
11 |
25,500 |
11 |
55 |
27,500 „ |
10 „ |
75 |
11 |
11 |
11 |
11 |
27,500 |
11 |
55 |
30,000 „ |
11 „ |
11 |
11 |
11 |
30,000 |
11 |
11 |
32,500 „ |
||
11 „ |
25 |
11 |
11 |
11 |
11 |
32,500 |
11 |
11 |
35,000 „ |
11 „ |
50 |
11 |
11 |
11 |
11 |
35,000 |
55 |
11 |
37,500 „ |
11 » |
75 |
it |
11 |
„ |
11 |
37,500 |
5» |
11 |
40,000 „ |
12 „ |
11 |
11 |
11 |
40,000 |
55 |
11 |
45,000 „ |
||
12 „ |
25 |
11 |
11 |
11 |
11 |
45,000 |
55 |
11 |
50,000 „ |
12 „ |
50 |
11 |
11 |
11 |
11 |
50,000 |
55 |
11 |
57,500 „ |
12 „ |
75 |
11 |
11 |
11 |
11 |
57,000 |
5» |
11 |
65,000 „ |
13 „ |
11 |
11 |
11 |
65,000 |
55 |
11 |
75,000 „ |
||
13 „ |
25 |
11 |
11 |
11 |
IT |
75,000 |
55 |
1) |
85,000 „ |
13 „ |
50 |
11 |
11 |
11 |
11 |
85,000 |
55 |
11 |
97,500 „ |
13 „ |
75 |
11 |
11 |
11 |
11 |
97,500 |
55 |
11 |
110,000 „ |
14 „ |
11 |
11 |
11 |
110,000 |
55 |
11 |
125,000 „ |
||
14 „ |
25 |
11 |
11 |
11 |
11 |
125,000 |
11 |
11 |
140,000 „ |
14 „ |
50 |
11 |
11 |
11 |
11 |
140,000 |
11 |
11 |
157,500 „ |
14 „ |
75 |
11 |
11 |
1• |
11 |
157,500 |
11 |
11 |
175,000 „ |
15 „ |
55 |
11 |
11 |
175,000 |
55 |
11 |
195,000 „ |
||
15 „ |
25 |
11 |
11 |
11 |
11 |
195,000 |
11 |
11 |
215,000 „ |
15 „ |
50 |
11 |
11 |
11 |
11 |
215,000 |
11 |
11 |
237,500 „ |
15 ,, |
75 |
11 |
11 |
11 |
11 |
237,500 |
11 |
11 |
260,000 „ |
16 „ |
11 |
11 |
11 |
260,000 kr. |
och därutöfver. |
Tillkommei’ andel kyrka, landsting, kommun eller hushållningssällskap
och uppgår andelen till 7,500 kronor eller därutöfver, nedsättes
stämpelafgiften med hälften af det belopp, hvarmed stämpelafgiften
enligt ofvan angifna grunder öfverstiger 8 procent af andelens hela
belopp.
B) JFideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref, Morgongåfvobref,
Testamente och Äktenskapsförord.
52
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
C) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.
Afkomst eller annan förmån af fast egendom — — — —----
Certeparti--— — — —--— — — — — — — — — —
Check, lika med växel.
IJepositionsr åkning — — — — — — — — — — — — — — —
Växel skall förses med stämpel enligt följande grunder:
a) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å inrikes ort
betalas, skall, innan den öfverlåtes eller till betalning företes,
beläggas med stämpel af 50 öre för hvarje påbörjadt belopp af
1,000 kronor, hvarå växeln lyder;
dock att dylik växel å belopp, ej öfverstigande 100 kronor, är
fri från stämpel, samt att sådan växel å belopp, som öfverstiger
100 kronor, men icke 300 kronor, skall förses med stämpel af 20
öre, och växel å belopp, som öfverstiger 300 kronor, men ej 500
kronor, med stämpel af 30 öre.
b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort
betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes
eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket öfverlåtes
eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel
af 50 öre för belopp, ej öfverstigande 1,000 kronor, och härutöfver
50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor, hvarå den lyder.
Utom i fall, hvarom här ofvan under a) sägs, äger frihet från
stämpel för växel rum i följande fall, nämligen:
1) för postremissväxel och annan inom riket utfärdad växel, som
är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet;
2) för växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes
ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, därest växeln är ställd
att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank, annan kreditinrättning
eller bankir föras i räkning för utställaren;
3) för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast
är betalbar i utlandet; samt
4) för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningens tillhörande
allmänt verks eller styrelses order.
År växel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med
föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.
53
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel kos offentlig
myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes;
dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däraf
fordran bevakas i konkurs.
Se för öfrigt 20 §.
Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge — — — —
41 §.
1. De insända stämpeldelarna skola i hofrätterna granskas och
med protokollen jämföras af den eller de tjänstemän, som enligt den
för vederbörande hofrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete
sig ålagdt; och bör, i händelse granskningen utförts af annan tjänsteman
än advokatfiskalen, de vid densamma befunna felaktigheter hos
advokatfiskal en anmälas. För alla under ett år aflämnade protokoll
bör granskningsarbetet vara fulländad! senast inom slutet af det nästföljande
året.
2. Finner advokatfiskalen på grund af anmärkning, som vid den
i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ärnbetseller
tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i afseende å
stämpelbeläggning, förfares på sätt 54 § stadgar. Advokatfiskalen vare
jämväl obetaget att, där han för bevarande af kronans rätt finner sådant
nödigt, i hofrätten föra talan mot enskild part om utgifvande af felande
stämpelbelopp.
58 §.
2. Har på grund af anmärkning vid den i 41 § omförmälda
granskning högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning
varit beräknadt, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarfvode
å dessa medel med femton procent, hvilket arfvode, i händelse granskningen
verkställts af advokatfiskalen, tillfaller denne, men eljest fördelas
mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt granskningen,
med hälften till hvardera.
54
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Klass I.
Kung! proposi- tionen. |
Motion |
Utskottets |
Motion 1:42 |
Motion 1:47 |
Motion |
Motion |
(hr O. A. |
förslag. |
(hr Ljung-bergi. |
(hr Ek-lund). |
(hr Bran-ting). |
II: 207 |
|
0.6 |
— |
— |
If CD P |
|||
11 |
||||||
0.8 |
?r |
, |
Ii |
|||
1.0 |
P |
II |
||||
1.2 |
''E, |
P^ CD |
CD P |
|||
1.4 1.6 |
*73 |
3 pr |
pr p c |
|||
1.8 2.o 2.2 |
O: tfa |
ep 2.2 |
P ao, *73 |
(JO, ►Ö •-J o |
||
2., |
00* ct- |
&4 |
ti 1 It |
O *73 O |
*73 O U1 |
|
2.6 |
i |
1 |
2.6 |
P, CD |
w. fri- |
cri- O* |
P-. |
2.8 |
3 |
3 |
|||
11 2.8 |
3- CD 3 |
CD 3 pr |
11 3.0 |
pr p p |
P CD P |
CD P | |
11 3.0 |
pr p ö |
3 3 09 |
11 |
(jo. |
||
cro. |
3.2 |
ep |
||||
11 3.2 ” |
*73 o *73 |
o *73 o |
11 3.4 |
O *73 O w. |
3.4 |
3.25 11 |
D |
O w |
w H-<• ert- |
3.6 |
2 |
11 |
|
11 3.4 |
e-t- i—«• O P CD |
O P CD P |
11 3.8 |
CD P |
11 3.6 |
11 3.50 |
11 |
3 |
11 |
11 |
|||
11 |
11 |
3.8 |
||||
11 |
4.0 |
3.75 |
||||
3.6 |
4.2 |
11 |
||||
11 |
4.4 |
4.oo |
||||
11 |
4.6 |
11 |
||||
11 |
i 4.o |
4.8 |
4.25 |
|||
3.8 |
5.o |
|||||
11 |
5.2 |
4 50 |
||||
11 |
1 |
5.4 |
||||
11 |
1 |
5.6 |
4.75 |
|||
11 |
— |
! |
5.8 |
11 |
Belopp.
0-
400-
1,000-
2,000-
4.000-
6.000-
8,000-
10,000 -
12,000-
15.000-
20.000-
25.000-
30.000-
40.000-
50.000-
55.000-
70.000-
75.000-
90.000-
100,000-
110,000-
125.000-
140.000-
150.000 -
170.000-
175.000-
200.000-
225.000-
250.000-
275.000-
300.000-
325.000-
350.000 -
375.000-
400.000-
425.000-
400
- 1,000
- 2,000
- 4,000
- 6,000,
- 8,000
- 10,000
- 12,000
- 15,000
- 20,000
- 25,000
- 30,000
- 40,000!
- 50,000
- 55,000
- 70,000
- 75,000
- 90,000
-100,000
-110,000*
-125,000|
-140,000
-150,000,
-170,ooo;
-175,000
-200,000
-225,000
-250,000
-275,000
-300,000
-325,000
-350.000
375,000
-400,000
-425,000
-450,000
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
55
Belopp. |
Kungl. proposi- tionen. |
Motion II: 174 |
Utskottets förslag. |
Motion 1:42 (hr Ljung-berg). |
Motion |
Motion II: 206 |
Motion II: 207 |
450,000— 480,000 |
4.0 |
4.0 |
6.0 |
5.oo |
|||
480.000— 500,000 500.000— 515,000 |
11 |
11 |
6.2 |
11 5.25 |
|||
515.000— 525,000 525.000— 550,000 |
11 4.2 |
11 |
6.4 |
11 |
|||
550.000— 555,000 555.000— 600,000 600.000— 625,000 |
O: |
5.50 |
|||||
EF Cfc* rf- |
11 |
11 4.3 |
6.6 6.8 |
11 5.75 |
|||
625,000— 650,000 |
1! |
4.4 |
|||||
650.000— 700,000 700.000— 710,000 |
Qj |
7.o |
6.oo |
||||
3 |
6.9 5 |
||||||
710.000— 750,000 750.000— 775,000 775.000— 800,000 |
4.0 |
c t |
11 4.6 |
4.0 |
11 11 4.6 |
7.2 11 7.4 |
11 6.50 |
800.000— 845,000 845.000— 850,000 850.000— 875,000 875.000— 900,000 900.000— 920,000 |
Hg O O Ul'' O* 3 |
11 11 11 4.8 |
11 11 11 11 |
11 7.6 11 11 |
6.75 11 7.oo 11 7.25 |
||
920,000— 950,000 |
CD 3 |
7.8 |
|||||
950,000— 975,000 |
7.50 |
||||||
975,000—1,000,000 |
4.9 |
||||||
1,000,000—1,200,000 |
” |
||||||
1,200.000—1,450,000 |
4.o |
5.2 |
• 8.o |
■ 8.o |
|||
1,450,000—1,725,000 |
5.6 |
||||||
1,725,000 o. därutöfver. |
, |
6.o |
56
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Klass II.
Kungi. |
! |
Motion |
Motion |
Motion |
Motion |
||
Utskottets | |
1:42 |
1:47 |
I :206 |
||||
belopp. |
proposi- tionen. |
förslag, i |
hr Ljung-berg). |
(hr Ek-lund). |
(hr Bran-\ |
II: 207 |
|
0- |
200 |
1 |
|||||
200- |
500 |
0.6 |
|||||
500- |
1.000 |
0.8 |
|||||
1,000- |
1.500 |
1.0 |
|||||
1,500- |
2.000 |
1.2 |
|||||
2,000- |
2,500 |
1.4 |
|||||
2.500- |
3,000 |
1.6 |
|||||
3.000- |
3,500 |
1.8 |
II |
||||
3,500- |
4,000 |
2.o |
It |
||||
4.000- |
4,500 |
2.2 |
eu |
eu CD |
|||
4,500- |
5,000 |
2.4 |
3 |
B |
|||
5,000- |
5,500 |
2.6 |
pr |
pr 3 |
|||
5.500- |
6,000 |
2.8 |
1 |
3 (JO, ►3 r* |
3 crq |
II |
|
6,000-6,500 — |
6,500 7,000 |
3.0 3.2 |
P- CD 3 |
eu CD |
3 d 3 o 03 |
3- CD 3 |
|
7,000- 7.500- |
7,500 8.000 |
3.4 3.6 |
pr 3 3 |
o "3 O |
3 |
pr 3 3 |
|
8.000- 8,500- |
8,500 10,000 |
3.8 4.0 |
qi ! 3 |
ct- O* 3 |
CfQ i—-* |
O* 3 |
3 |
10,000- |
12,000 |
4.2 |
O |
CD 3 |
•3 O 3 O |
CD 3 |
3 O |
12.000- |
15,000 |
4.4 |
3 o |
3 O 03 |
|||
15.000- |
20,000 |
4.6 |
cc. |
cf- |
|||
20,000- |
25,000 |
4.8 |
O ö |
O* |
O 3 |
||
25,000- |
30.000 |
5.0 |
CD 3 |
3 CD |
CD 3 |
||
30,000- |
35,000 |
5.2 |
|||||
35,000- |
40,000 |
5.4 |
|||||
40,000- |
45.000 |
5.6 |
|||||
45.000- |
50.000 |
5.8 |
|||||
50.000- |
60.000 |
6.o |
|||||
60,000- |
70.000 |
6.2 |
6.2 |
6.2 |
|||
70.000- |
75,000 |
II |
6.4 |
6.4 |
|||
75,000- |
80,000 |
6.4 |
11 |
||||
80.000- |
90,000 |
6.6 |
6.6 |
||||
90,000- |
95.000 |
11 |
6.8 |
6.8 |
|||
95.000- |
100,000 |
6.6 |
11 |
||||
100,000- |
110,000 |
7.0 |
7.o |
||||
110,000- |
115,000 |
11 |
7.2 |
||||
1 115,000- |
120,000 |
11 |
7.2 |
11 |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11-
57
Kung! |
1 Utskottets |
Motion 1:42 |
Motion 1:47 |
Motion II: 206 |
Motion 11:207 |
||
Belopp. |
proposi- tionen. |
förslag. |
hr Ljung-berg). |
(hr £fc-lund). |
(hr Uran-Ung). |
||
120,000—130,000 |
6.8 |
7.2 |
7.4 |
||||
180,000—140,000 |
n |
7.4 |
7.6 |
||||
140.000- 145,000 145.000— 150,000 |
11 |
11 7.6 |
7.8 11 |
||||
150,000—160,000 |
7.o |
8.o |
|||||
160,000—170,000 |
11 |
7.8 |
8.2 |
1! i |
|||
170,000—175,000 |
,, |
8.4 |
|||||
175,000-180,000 |
11 |
P-. |
eu |
11 |
CD |
||
180,000—185,000 |
11 |
cd |
2 |
8.6 |
3 |
||
185,000—190,000 |
7.2 |
pr |
pr |
11 |
!*r 3 |
||
190,000-200,000 |
11 |
3 |
3 |
8.8 |
3 crq |
||
200,000-210,000 |
11 |
qo, |
ÖQ^ |
9,o |
|||
210,000-220,000 |
11 |
►ö |
rs |
9.2 |
l-J o *3 |
||
220,000 - 225,000 |
11 |
ö |
• 3 O |
9.4 |
|||
225,000-230,000 |
7.4 |
TD o |
O |
11 |
O in |
||
230,000-240,000 |
11 |
trt- |
ert- |
9.6 |
ert; |
||
240,000 - 250,000 |
11 |
o" 3 CD a |
o" 3 2 |
9.8 lo.o |
3 CD |
||
265,000—270,000 |
11 |
10.2 |
|||||
270,000-280,000 |
7.6 |
11 |
|||||
280,000-300,000 |
11 |
10.4 |
|||||
300,000-320,000 |
,, |
l0.6 |
|||||
320,000-340.000 |
7.8 |
10.8 |
7.9 |
||||
340,000—360,000 |
11 |
8 |
11.0 |
11 |
|||
360,000-370,000 |
* 11 |
11.2 |
11 |
||||
370,000—375,000 |
11 |
11 |
8.2 |
||||
375,000-380,000 |
8.o |
8.o |
11 |
||||
380,000 - 400,000 |
U.4 |
||||||
400,000-420,000 |
11.6 |
||||||
420,000- 430,000 |
11.8 |
8.5 |
|||||
430,000—440,000 |
8.2 |
11 |
„ |
||||
440,000-470,000 |
,, |
8.3 |
l2.o |
11 |
|||
470,000-485.000 |
11 |
8.8 |
|||||
485,000—500,000 |
8.o |
8.4 |
t? |
||||
500,000-515,000 |
12.5 |
||||||
515,000-520,000 |
8.6 |
11 |
|||||
520,000-545,000 |
9.i |
||||||
545,000 — 560,000 |
8.6 |
„ |
|||||
560,000—570,000 |
l3.o |
||||||
570,000-605,000 |
9.4 |
||||||
| 605,000-620,000 |
8.8 |
8.9 |
11 |
11 |
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
8
58
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Belopp. |
Kung!. proposi- tionen. |
Utskottets förslag. |
Motion 1:42 ''hr Ljung-berg). |
Motion |
Motion II: 206 |
Motion II: 207 |
620 000— 665,000 |
8.8 |
8.9 |
13.5 |
9.7 |
||
665,000— 670,000 |
9.0 |
|||||
670.000— 690.000 |
lO.o |
|||||
690,000— 710,000 |
14.o |
|||||
710,000— 720.000 |
9.2 |
|||||
720,000— 730.000 |
10.3 |
|||||
730,000— 760000 |
9.2 |
1 |
||||
760.000— 770.000 |
14.5 |
|||||
770,000— 795,000 |
10.6 |
|||||
795,000— 820.000 |
9.4 |
|||||
820,000— 835,000 |
io!b |
|||||
835,000— 860.000 |
Q A |
9.5 |
15.0 |
|||
860.000— 870.000 |
9.6 |
o.O |
||||
870.000- 915.000 |
11.2 |
|||||
915.000— 920.000 |
15.5 |
|||||
920.000— 930.000 |
11.5 |
|||||
930.000— 985.000 |
9.8 |
|||||
985.000—1.000.000 |
9.8 |
|||||
1.000,000—1.160.000 |
'' |
|||||
1.160,000—1.360.000 |
10.2 |
|||||
1.360.000—1.585.000 |
10.6 |
|||||
1.585.000-1.835.000 |
10.o |
11.0 |
16.0 |
12.o |
||
1,835.000—2.110.000 |
11.5 |
|||||
2.110.000 och därutöfver |
• |
12.o |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
59
Klass III.
Belopp. |
Kung! proposi- tionen. |
Motion I : 42 (hr Ljung-berg). |
Motion I : 47 (hr Eklund), i |
i Motion II : 206 hr Branting).\ |
0— 200 |
||||
200— 500 |
1.0 |
1 |
||
500— 1.000 |
1.5 |
I |
||
1.000— 1.500 |
2.o |
|||
1.500- 2.000 |
2.5 |
|||
2.000— 2,500 |
3.o |
''I |
1 |
|
2,500— 3,000 |
3.5 |
<"> ■ |
II |
|
3,000— 3.500 |
4.o |
a |
p, |
|
3.500— 4.000 |
4.5 |
Fr* |
g |
|
4,000- 4.500 |
5.0 |
3 |
rT* |
|
4.500— 5.000 |
5.5 |
3 3 |
||
5,000- 5.500 |
6.0 |
T3 |
ap. |
|
5,500— 6.000 |
6.5 |
Ö |
>*3 |
|
6,000— 6.500 |
7.o |
O |
Ö |
|
6.500— 7.000 |
7.5 |
c+- |
11 |
O |
7.000— 7,500 |
8.o |
O 3 |
||
7.500— 10.000 |
8.5 |
CD 3 |
Oi CD |
o |
10.000— 15.000 |
9.0 |
CD |
||
15,000— 20.000 |
9.5 |
PT* |
||
20,000— 25,000 |
10.o |
OQ |
||
25,000- 30.000 |
10.5 |
|||
30.000— 35.000 |
11.0 |
Td |
||
35,000— 40.000 |
11.5 |
o ►3 |
||
40,000— 50.000 |
12.o |
O ce |
||
50.000— 60,000 |
12.5 |
12.5 |
e-t- |
12.5 |
60,000— 65.000 |
13.o |
13.o |
||
65,000— 70,000 |
13.0 |
|||
70.000— 75.000 |
. |
13.5 |
||
75,000— 80.000 |
13.5 |
|||
80.000— 85.000 |
14.o |
|||
85,000— 90.000 |
13,5 |
|||
90,000-100.000 |
14,o |
14.5 |
||
100.000—105.000 |
15.o |
|||
105.000—110.000 |
14.5 |
|||
110.000—115.000 |
14.o |
|||
115.000—120.000 |
15.5 |
|||
120,000—130.000 |
15.o |
|||
130.000—135,000 |
16^o |
|||
135.000-140.000 |
■■ |
15.5 |
60
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
Belopp. |
Kungl. jropositionen. |
. i Motion 1:42 (hr Ljung- j |
Motion 1:47 1 (hr EMuncl;. j( |
Motion IF: 206 |
140,000- 150.000 |
14.5 |
15.5 |
il ''i |
16.o |
150,000- 170,000 |
„ |
O, |
16.5 |
|
170,000- 175,000 |
*1 |
O |
17.o |
|
175.000- 190,000 |
15.o |
11 |
||
190,000- 210,000 |
i § |
17.5 |
||
210,000— 215,000 |
Cfq i—'' |
18.o |
||
215,000- 230,000 |
15.5 |
|||
230,000- 250.000 |
3 |
18.5 |
||
250.000- 260,000 |
s ? |
19.o |
||
260,000- 270,000 |
16.o | |
11 |
||
270,000- 290,000 |
11 |
19.5 |
||
290,000- 310,000 |
11 |
20.o |
||
310,000- 330,000 |
16.3 |
20.5 |
||
330,000- 350,000 |
11 |
21.o |
||
350,000- 370,000 |
11 |
21.5 |
||
370,000- 375,000 |
16.6 |
11 |
||
375,000- 400,000 |
11 |
22.o |
||
400,000- 430,000 |
11 |
22.5 |
||
430.000- 445,000 |
11 |
23.o |
||
445.000- 460,000 |
16.o |
16.9 |
11 |
|
460.000- 500,000 |
23.5 |
|||
500,000- 535,000 |
11 |
|||
535,000- 645,000 |
17.2 |
|||
645,000 775,000 |
17.5 |
|||
775.000- 925,000 |
16.o |
17.8 |
||
925,000-1,000,000 |
18.1 |
|||
1,000,000-1,200,000 |
18.4 |
|||
1,200,000-1,425,000 |
18.8 |
|||
1,425.000-1.675,000 |
19.2 |
|||
1,675,000-1,900,000 |
19.6 |
|||
1,900,000-2,200,000 |
20.0 |
24,o |
||
2,200,000-2,525,000 |
20.4 |
|||
2,525,000-2,875,000 |
20.8 |
|||
2,875,000-3,250,000 |
21.2 |
|||
3,250,000-3,650,000 |
21.6 |
|||
3,650,000 4,075,000 |
22.o |
|||
4.075,000-4,525,000 |
22.5 |
|||
4,525,000-5.000,000 |
23.o |
|||
5,000,000-5,500,000 |
23.5 |
|||
1 5,500,000— och därutöfver. |
24.o |
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11. 61
al herr Kolli, med hvilken herrar K. G. Karlsson, Br allting, frihene
Bonde och herr Böing instämt, därvid den förstnämnde anfört:
»I motion 11:207 har jag jämte medmotionärer yrkat, att de testamentstagare,
hvilka enligt knngl. propositionen skulle erlägga stämpelafgift
enligt klass III i tariffen måtte uppflyttas i klass II och sålunda
beredas en bättre ställning i arfshänseende än aflägsna släktingar. Då
onekligen en testamentstagare i regel har stått testator nära, varit af
honom personligen känd och det framförallt genom själfva testamentet
är ådagalagdt, att testator velat lämna honom hela eller någon del af
sm egendom, medan en aflägsen släkting, som en tillfällighet gör till
arfvinge, mången gång ej stått i ringaste förbindelse till den aflidne, ja
kanske rentaf lör denne är fullständigt obekant, så synes det billigt ätt
testamentstagaren försättes i en något bättre ställning. Med anledning
däraf har jag ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte
bifalla motionärernas yrkande i denna punkt, hvarigenom öfverskriften
i klass II skulle få följande lydelse:
»andel---eller systers (halfsysters afkomling) så ock annan
testamentstagare än sådan, som vid klass I omförmäles, samt för andel
som är danaarf.»
vid punkten 6:o):
af herr friherre Bonde, med hvilken herrar K. G. Karlsson Bränn
ting, Kvarnzelius, Böing och Kali instämt, därvid den förstnämnde
anfört:
»Ehuruväl arfsskattens uttagande nog torde vara ett tämligen effektivt
sätt att låta den enskilda kapitaltillgången bidraga till det allmännas
behof, kan det dock ej förnekas att särskildt med den ej obetydliga
förhöjning som nu blifvit ifrågasatt, vissa betänkligheter kunna
förefinnas mot att använda de genom denna beskattningsmetod inflytande
medel till _ bestridande af statens löpande utgifter. Tvenne motionärer
herrar friherre Palmstierna och Kobb hafva också beaktat detta
förhållande och med anledning häraf framkommit med särskilda förslag
vid hvilka jag för min del ansett att utskottet bort fästa något afseende!
Genom arfsskatten få ju enskilda samhällsmedlemmar till staten afstå
under vissa förhållanden mer eller mindre betydande andelar af det i
den allmänna rörelsen befintliga kapitalet, och då dessa medel blifva
använda för bestridande af statens löpande utgifter, utgör detta onekligen
i viss män ett förminskande af landets kapitaltillgång, hvilken tyvärr
redan förut ej kan anses motsvara behofvet för tillgodogörandet af
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 5 samt. 1 Afd. 10 Höft. 9
62 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 11.
landets utvecklingsmöjligheter. Under särskildt bekymmersamma tider
kan det nog ej alltid undvikas, hvarken för staten eller för den enskilde
att för behofven något af kapitalen måste tillgripas, men detta bör
endast få vara ett mycket sällsynt nndantagsförhållande, och torde därför
ej heller någon invändning böra göras mot att, på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit, den arfsskatt *som nu beslutes må få för budgetens uppgörande
för år 1911 disponeras. Då arfsskatt emellertid antagligen
äfven för framtiden kommer att upptagas, bör den del af landets egentliga
kapitaltillgång, som sålunda öfverflyttas från enskilde samhällsmedlemmar
till statskassan, i öfverensstämmelse med en klok ekonomisk
hushållning alltjämt bevaras såsom kapital och därigenom komma den
allmänna rörelsen tillgodo. På hvad sätt detta kapital uti^statens hand
skall tillgodogöras, måste blifva föremål för en genomgående undersökning,
antingen det skall såsom af friherre Palmstierna föreslagits
användas till afbetalning af statsskulden eller, som ju är detsamma, till
undvikande af dess ökning, eller också, såsom herr Kobb hemställt,
afsättas till arbetareförsäkringsfonden. Det senare sättet förefaller mig
synnerligen tilltalande, då därigenom räntan å kapitalet som därest
arfsskatten ej upptagits skulle tillgodokommit samhällets ekonomiskt
mera lyckligt lottade medlemmar, blifver använd till lindrande åt nöd
och fattigdom bland de mest behöfvande af landets innevånare. I^fråc^ans
nuvarande läge torde emellertid ej något bestämdt föislag ööra
framställas, utan detta öfverlämnas till Kungl. Maj:ts bepröfvande, och
det är af dessa skäl som jag ansett, att utskottet bort med anledning
af friherre Palmstiernas och herr Kobbs motioner hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj.-t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, på hvad sätt de genom arfsskatten
inflytande medlen måtte helt eller delvis genom afsättande
till eu särskild fond eller annorledes kunna
göras för det allmännas behof fruktbärande, samt
därefter för Riksdagen framlägga de förslag, som
däraf kunna föranledas.
Herrar friherre Trolle och J. Bromée i Brista hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom
utskottet.
STOCKHOLM, ISAA.C MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910''