Bevillningsutskottets Betänkande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 31 januari 1910, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om
ändrad lydelse af 35 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen.
Genom proposition nr 9 af den 3 december 1909, som hänvisats
till bevillningsutskottets behandling, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen besluta, att 35 § 1 mom. förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin skulle från
dag, som Kung!. Maj:t bestämde, erhålla följande ändrade lydelse:
Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å
landet åligge tillse, att å ställe, där detaljhandel med brännvin idkas,
ordning samt de i denna författning meddelade föreskrifter noga iakttagas.
När störande oordning förekommer eller anledning finnes att
befara sådan, äga Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfvensom polismyndighet
i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å landet anbefalla
stängning af lokalen och rörelsens inställande.
Enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört,
bland annat, följande:
»Under erinran att enligt 31 § 1 mom. i nådiga förordningen den
9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande kunde för bestämdt tillfälle, då oordningar skäligen
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft. (Nr 1—2.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 1.
kunde vara att befara, såsom, bland annat, då större folksamling väntades
äga rum, förbjuda bedrifvandet af eljes tillåten utskänkning eller
annan försäljning af vin och Öl eller för sådant tillfälle föreskrifva de
inskränkningar i försäljningsrätten, som till ordningens upprätthållande
kunde finnas nödiga, framhåller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län i underdånig skrifvelse den 29 sistlidne september, att i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin icke funnes
någon motsvarande befogenhet för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Enligt 35 § 1 mom. i denna förordning vore det polismyndighet i stad
samt kronobetjänt och kommunalnämnd å landet, på hvilka det ankomme
att anbefalla stängning af lokal, där detaljhandel med brännvin idkades,
och rörelsens inställande, när störande oordning förekomme eller anledning
funnes att befara sådan.
Erfarenheten vid tiden för början af den i augusti månad år 1909
utbrutna storstrejken hade visat, att den angifna olikheten mellan de
båda författningarne icke vore utan betydelse. Vid de tillfällen, då ett
allmänt spritförbud för hela länet vore af bebofvet påkalladt, vore
snabbhet och likformighet i åtgärder af stor vikt; och då kunde det
icke vara lämpligt, att länsstyrelsen, med fria händer att besluta om Öl
och vin, måste i fråga om brännvinet inskränka sig till att fästa magistraters
och kronofogdars uppmärksamhet på nödvändigheten af vissa
åtgärder. Länsstyrelsen vore i dessa fall, där förutsättningen vore, att
den allmänna ordningens ovägerliga upprätthållande hotades, närmast
att bedöma ställningen och behofvet inom länet i det hela och kunde
med lätthet på snabbaste sätt skaffa sig upplysningar om läget inom
de särskilda orterna.
På det att länsstyrelsen måtte kunna i detta hänseende på bästa
sätt och utan onödig omgång fullgöra sin skyldighet enligt § 10 i landsliöfdingeinstruktionen
att hafva omsorgsfull vårdnad därå, att allmän
ordning och säkerhet upprätthölles, torde det därför vara nödvändigt,
att sådan ändring gjordes i 35 § 1 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen,
att åt länsstyrelse bereddes samma befogenhet, som nu tillkomme
polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd å landet.
Och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som uppgjort förslagtill
ändring af samma författningsrum, hemställt, huruvida Eders Kungl.
Maj:t kunde finna anledning vidtaga åtgärder i ofvan angifvet sylte.
Vidare har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands
län i underdånig skrifvelse den 25 sistlidne oktober, med ungefärligen
samma motivering som länsstyrelsen i Stockholms län, gjort framställning
i ändamål, att länsstyrelse tillädes samma rätt att förordna om
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 1. 3
förbud för eller inskränkning i rätten till försäljning af brännvin, som
redan tillkomme länsstyrelse i fråga om försäljning af vin och Öl. Och
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län, till belysande
af behofvet af sådan ändring i brännvinsförsäljningsförordningen,
meddelat, att under vissa delar af den tid, nyssnämnda strejk
pågick och ölförsäljning i anledning däraf var förbjuden, magistraten
i två städer inom länet medgifvit viss försäljning af brännvin.
Kontroll- och justeringsstyrelsen har i infordradt underdånigt utlåtande
den 20 nästlidne november för egen del anfört, att det torde
vara obestridligt, att det vore behöflig! för länsstyrelse, som det ålåge
att hafva omsorgsfull vårdnad därå, att allmän ordning och säkerhet
upprätthölles, att hafva samma befogenhet med afseende å brännvinsförsäljningen
som i fråga om försäljningen af vin och Öl. Bestämmelse
härom torde alltså böra införas i gällande förordning angående försäljning
af brännvin; och hemställde styrelsen, att 35 § 1 mom. i
nämnda förordning måtte erhålla den förändrade lydelse, Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län föreslagit.
Mot en till länsstyrelse utsträckt rätt att i samma ordning som
ortsmyndighet förbjuda eljest medgifven brännvinsförsäljning lärer i och
för sig icke något vara att erinra; och då erfarenheten visat, att saknaden
af sådan befogenhet för länsstyrelse kan vålla olägenheter af
betydelse, finner jag mig böra biträda det uppgjorda förslaget till ändring
i 35 § brännvinsförsäljningsförordningen.»
Bevillningsutskottet, som icke har något att erinra mot den kungl.
propositionen, hemställer fördenskull,
att Kungl. Maj ds ifrågavarande proposition nr 9
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 31 januari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.