Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
1
N:o 92.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 april 1909.
— — — Andra Kammaren den 21 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning och
förslag i fråga om anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 3.)
Till Konungen.
Uti inom Riksdagen väckta motioner har framhållits behofvet af''
att i vårt land anordnades landtbrukshögskoleundervisning, vare sig vid
en fullt fristående läroanstalt eller i samband med en eller flere närstående
undervisningsanstalter.
Till stöd för motionerna har anförts hufvudsakligen följande:
För den högre landtbruksundervisningen i vårt land funnes blott
ett slag af läroanstalter, landtbruksinstituten.
Dessa institut hade till ändamål dels att dana praktiska jordbrukare,
nämligen brukare af något större jordegendomar samt förvaltare
och inspektörer vid sådana, dels att gifva landtbrukslärare, konsulenter,
landtbruksingenjörer, landtbrukskemister och frökontrollanter teoretisk
undervisning i landtbrukets grundläggande vetenskaper och i de egentliga
landtbruksämnena, dels slutligen att bereda tillfälle till fria studier af
mer vetenskaplig art.
På grund af olikheten i de syften, som olika elever sökte nå
genom undervisningen vid instituten, vore emellertid den teoretiska
grundval, på hvilken undervisningen måste byggas, ganska olikartad;
och uppenbart vore, att dessa väsentligt olika ändamål icke kunde tillBih.
till Riksd. Prof. 1909. 10 Samt. 1 Äfd. 1 Band. 27 Häft. (Nös 92, 93). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
godoees genom en för alla institutets elever lika utbildningskurs. Också
klagades med rätta däröfver, att de mer vetenskapliga studier, som
borde ingå i landtbruksundervisares och försöksledares utbildning icke
blifvit i vederbörlig grad tillgodosedda vid instituten. De kraf, som
ställdes på den högre vetenskapliga utbildningen på jordbrukets område,
vore ock numera större än tillförene.
Sätten för anordnande af en tillfredsställande vetenskaplig undervisning
på _ ifrågavarande område kunde emellertid tänkas vara flera.
Att . som hittills skett, blott öka kurserna vid instituten kunde uppenbarligen
ej vara lämpligt. Därigenom skulle dessa läroverk blifva allt
mindre lämpliga för dem, för hvilka de hufvudsakligen vore afsedda —
de blifvande praktiska jordbrukarne. Däremot kunde man tänka sig,
att mer vetenskapliga studier skulle kunna anordnas i en högre afdelning
eller fortsättningskurs vid instituten, för hvilken utväg landtbruksstyrelsen
uttalat sig för i afgifvet underdånigt yttrande i ämnet.
Med hänsyn till svårigheten att vid landtbruksinstituten meddela
undervisning af olika slag elementar- och högskoleundervisning, hvilket
skulle kunna förrycka undervisningens jämna gång och inverka menligt
på den utbildning, instituten afsåge att hufvudsakligen bibringa, syntes
emellertid högskoleundervisningens meddelande vid landtbruksinstituten
mindre lämplig, och ändamålet med densamma skulle knappt kunna
vinnas annat än genom dess öfverflyttande till en verklig högskola,
hvilken då af många skäl borde förläggas till Stockholm.
Den nära beröringen och kanske i viss mån samverkan med öfriga
där befintliga högskolor skulle otvifvelaktigt bidraga att väcka och
underhålla ett friskare och mera vidsynt vetenskapligt intresse, än om
studierna förlädes på landet. Därtill komme, att landtbrukshögskolan
skulle kunna komma att draga nytta af en del af de framstående lärarekrafter,
som funnes vid dessa andra högskolor, och för vissa speciella studiegrenar
skulle möjligen Iandtbrukshögskolans studerande kunna få tillträde
till t. ex. veterinärinstitutet, tekniska högskolan, skogsinstitutet
och Stockholms högskola, likasom ock de studerande skulle kunna få
deltaga i arbetena vid centralanstalten för jordbruksförsök, där de skulle
blifva i tillfälle att sätta sig in i undersökningarnes och försökens teknik.
Hvad beträffade kostnaden för en landtbrukshögskola i Stockholm,
syntes det tvifvelaktigt, huruvida en fortsättningskurs af föreslagen art
vid något af landtbruksinstituten skulle ställa sig billigare än upprättande
_ af en särskild landtbrukshögskola, synnerligen som, därest en
fortsättningskurs af ifrågavarande slag anordnades vid det ena af våra
landtbrukinstitut, kraf helt visst skulle komma att framställas om in
-
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
rättande af en sådan kurs jämväl vid det andra af dessa institut, hvilket
kraf det möjligen skulle vara svårt att icke tillmötesgå. Vidare förtjänade
beaktas, att vid en landtbruksbögskola i Stockholm en redan
antydd samverkan med andra där befintliga institutioner skulle kunna
ej blott bereda den förra vissa fördelar för undervisningen, utan också
medföra afsevärda besparingar i anläggnings- och underhållskostnader,
och från denna synpunkt syntes det synnerligen önskvärdt, att frågan
om en landtbrukshögskolas inrättande upptoges till slutlig behandling
vid nuvarande tidpunkt, då stora planer om nybyggnader och omorganisation
förelåge eller redan vore afgjorda för flere af de till Stockholm
förlagda högskolorna.
Utan tvifvel är föreliggande fråga af stor betydelse. De stora
framsteg, som under senast förflutna halfsekel gjort sig gällande på
jordbrukets område, hafva väsentligen sin orsak däri, att den vetenskapliga
forskningen under denna tid direkt inriktats på utredandet af
jordbrukets naturvetenskapliga och — om än i mindre mån — ekonomiska
grundvalar, samt däruti att de vunna forskningsresultaten spridts
bland jordbrukarne och af dem blifvit tillämpade. Om ock detta gäller
äfven vårt land och om äfven hos oss synnerligen betydande vetenskapsmän
arbetat på jordbrukets område, så torde ej kunna förnekas, att det
vetenskapliga arbetet hos oss mindre än i åtskilliga andra länder haft
landtbruksfrågors lösning till ändamål och att på grund däraf vårt jordbruk
i ej ringa grad varit hänvisadt till att tillämpa i andra länder, i
synnerhet i Tyskland och Danmark, och därför under andra förhållanden
vunna forskningsresultat.
Detta i åtskilliga afseenden ogynnsamma förhållande har berott
af flere omständigheter, men utan tvifvel ej minst däraf, att vårt land
saknat vetenskapliga undervisningsanstalter på jordbrukets område,
anstalter som dels kunnat utbilda vetenskapliga forskare dels gifva
blifvande landtbrukslärare och konsulenter en mera ingående kännedom
om den vetenskapliga forskningens resultat. Landtbruksinstituten hafva
gjort allt, hvad af dem kunnat begäras i denna riktning, men deras
öfvervägande praktiska uppgift har naturligen hindrat dem att i någon
större utsträckning ägna sig åt vetenskapligt arbete. Följden häraf har
blifvit, att å ena sidan lärare och konsulenter, som år från år utgått
från dessa institut, icke kunnat erhålla en så ingående teoretiskt vetenskaplig
insikt, som kunnat synas önskvärd, och å andra sidan de, som
velat ägna sig åt landtbruksvetenskapligt arbete, fått börja denna sin
lifsgärning utan erforderlig kännedom om det yrke, som deras verksamhet
varit afsedd att gagna.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
Intresset för vetenskapliga forskningar på landtbrukets område
har emellertid vaknat och växer för hvarje dag, och angelägenheten att
genom landtbrukslärare och konsulenter sprida denna forsknings resultat
till landets praktiska jordbrukare erkännes alltmera. Frågan om eu
högre landtbruksundervisning torde sålunda obestridligen vara aktuell.
Detta framgår äfven af de framställningar i ämnet, som, enligt
hvad Riksdagen inhämtat, afgifvits till Eders Kungl. Maj:t dels af land!-mäteristyrelsen angående anstalter för en högre landtbruksundervisning
för landtmäterielever att ingå i en reformerad landtmäteriundervisning
dels ock, såsom i motionerna omförmälts, af landtbruksstyrelsen rörande
anordnande af en högre afdelning eller fortsättningskurs vid landtbruksinstituten,
hvilka framställningar också redan föranledt Eders Kungl.
Maj:t att tillkalla sakkunnige, med uppgift att inom jordbruksdepartementet
biträda vid utredning samt utarbetande af förslag i fråga om
ordnande af landtmäteriundervisningen äfvensom inrättande af utbildningskurser
för blifvande landtbrukslärare m. fl. samt med dessa ämnen
i samband stående frågor.
I det sålunda lämnade uppdraget torde icke kunna anses uttryckligen
uttaladt, att frågan om en högre och vetenskaplig landtbruksundervisning
i hela sin omfattning kommer att upptagas till pröfning.
Enligt Riksdagens mening tala emellertid alla skäl för att en sådan
utvidgning af den igångsatta utredningen må äga rum. Onekligen uppfyller
ej den af landtbruksstyrelsen ifrågasatta fortsättningskurs alla
önskningar angående en högre undervisning på ifrågavarande område,
som med fog kunna framställas. Riksdagen vill dock icke på något
sätt uttala sig angående den väg, hvarpå frågan om en högre landtbruksundervisning
bör lösas, ej heller göra gällande, att den behöfver
lösas i hela sin omfattning på en gång, utan får Riksdagen inskränka
sig till att framhålla önskvärdheten af att, då onekligen flera utvägar
för frågans lösning synas möjliga, de alla blifva upptagna till pröfning.
En sådan utväg synes vara den af landtbruksstyrelsen föreslagna utvidgningen
af landtbruksinstituten, en annan, den som motionärerna förordat,
nämligen en särskild landtbrukshögskoleundervisning i Stockholm,
eventuellt anordnad i samband med andra högskolor därstädes; en
tredje möjlighet torde ock kunna tänkas, nämligen att förlägga den nya
högskoleundervisningen till ett af universiteten med eller utan samband
med närliggande institut. Riksdagen håller i likhet med motionärerna
före, att en utredning af frågan är brådskande såväl på grund af hvad
i saken redan åtgjorts som ock emedan uppslag till densammas lösning
Riksdagens Skrifvelse N:o 92. ®
möjligen skulle kunna gifvas i samband med påtänkt omorganisation
af andra läroanstalter. 1 . sll ,, -n i
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att åders
Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning och förslag rörande
anordnande af landtbrukshögskoleundervianing på satt, som kan befinnas
vara lämpligast.
Stockholm den 21 april 1909.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 27 Käft.
2