Riksdagens Skrifvelse N:o 58,

11

N:o 58.

Uppläst och godkänd hos Forsta Kammaren den 30 mars 1909.
_ — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. JSfajit med anhållan om förslag
till lag angående obligatorisk kontroll å beredda kraftfodermedel
m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 29.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag kar enskild motionär gjort framställning
om utarbetande af förslag till lag angående obligatorisk kontroll å beredda
kraftfodermedel m. m.

År 1896 begärde Riksdagen i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, om ock huruledes vid handel
med konstgjorda beredda fodermedel ock gödningsämnen säljaren må förpliktas
att alltid med ansvar för uppgiftens riktighet angifva varans namn och
beståndsdelar, samt för Riksdagen framlägga förslag till den lag, som i
sådant afseende kunde finnas erforderlig. I anledning häraf afläts till
1902 års Riksdag en kungl. proposition, däri Kungl. Maj:t förklarade sig
vilja inhämta Riksdagens yttrande öfver ett i propositionen framlagdt
förslag till förordning angående handel med konstgjorda gödselmedel.
Under förarbetena till denna förordning hade bland andra myndigheter

^ - Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

landtbruksstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande och därvid öfverlämnat
uPP&j°rdt förslag till lag om handel med gödsel- och fodermedel samt
äfven utsädesvaror. Såsom skäl för att det till Riksdagen öfverlämnade
föislaget icke afsåg kraftfodermedel och utsädesvaror, anförde vederbörande
departementschef vid ärendets föredragning i statsrådet, att det
visat sig vara med så. stora svårigheter förenadt att åstadkomma bestämmelser
om en effektiv kontroll å handeln med sistnämnda två slag af
varor, att frågan om meddelande af bestämmelser i sådant syfte ansetts
höra för det dåvarande falla. 1902 års proposition föranledde emellertid
icke något yttrande i själfva saken från Riksdagens sida, af den anledning
att Riksdagen ansåg vissa i propositionen ifrågasatta stadganden
vara af sådan beskaffenhet att de icke lagligen kunde åvägabringas i
annan ordning än den för stiftande af allmän civillag föreskrifna. Riksdagen,
som på denna grund fann sig förhindrad att afgifva det ifrågasatta
yttrandet, aflat emellertid en skrifvelse till Eders Kungl. Makt; däri
Riksdagen, under hänvisning därtill att behof af lagstiftning i ämnet syntes
vara för handen, så till Anda förnyade den år 1896 gjorda framställningen,
som Riksdagen nu anhöll, att Eders Kungl. Maj:t ville för Riksdagen
framlägga förslag till lag angående handel med konstgjorda gödselmedel.
I enlighet härmed afgafs vid 1904 års riksdag en kungl. proposition
med förslag till sådan lag. Ej heller detta förslag blef emellertid af
Riksdagen antaget.

Innan Riksdagen går att vidare uttala sig i anledning af den föreliggande
motionen, har Riksdagen ansett sig böra något beröra den utländska
lagstiftningen i förevarande ämne. Därvid är till en början att
märka den. finska. förordningen af den 8 augusti 1901 angående handel
med konstgjorda gödslingsämnen och beredda fodermedel samt med utsädesvaror.
Enligt förordningens första paragraf åligger det hvar och eu
som yrkesmässigt försäljer eller förmedlar försäljning af i förordningen
atsedda ämnen att, därest icke annorlunda skriftligen aftalats, senast
da varan till köparen levereras tillställa denne faktura eller annat med
saljarens namnunderskrift försedt bevis, innehållande vissa för hvart af
varuslagen särskild! angifna uppgifter. Varan anses såld under garanti
tor dessa uppgifters riktighet. Hvad sålunda stadgats gäller dock icke
om det försålda partiet är mindre än 25 kg. gödslingsämnen eller fodermedel
eller 10. kg. utsädesvaror. Kär gödslingsämne, fodermedel eller
utsadesvara säljes i säck, kärl eller annan fast förpackning bör, där ej
annorlunda aftalats, å hvarje förpackning anbringas tydligt och varaktigt

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

märke, som jämväl skall i garantibeviset upptagas. Förordningen innehåller
vidare bestämmelser, huru kontrollprof af levererade varor skola
tagas och undersökas, äfvensom stadgande därom att i fall undersökningen
skulle utvisa, att den försålda varans verksamma beståndsdelar
äro mindre, än hvad beviset innehåller, skall aftalet ändock anses behörigen
fullgjordt, därest afvikelsen icke är större än hvad som blifvit såsom
lagligt analysspelrum fastställdt. Närmare föreskrifter i dessa båda
hänseenden återfinnas i en kungörelse af samma dag som förordningen.
Slutligen meddelas straffbestämmelser såväl för underlåtenhet att till köpare
öfverlämna föreskrifna uppgifter som för det fall, att beviset till men för
köparen är oriktigt eller vilseledande. I sistnämnda hänseende stadgas
olika straffsatser, om säljaren allenast varit vållande till oriktigheten eller
därest säljaren haft vetskap om densamma. Endast i sistnämnda fall hör
förbrytelsen, utan att angifvelse skett, under allmänt åtal.

Likartade bestämmelser i fråga om skyldighet för säljare att vid försäljning
garantera varans beskaffenhet finnas beträffande både fodermedel
och gödningsämnen uti danska lagen den 26 mars 1898 om handel med
Gödnings- og Foderstoffer, engelska lagen den 22 september 1893, belgiska
lagen den 29 december 1887 samt med afseende a gödselmedel uti
franska lagen den 4 februari 1888. Enligt de tre sistnämnda lagarna skola
föreskrifna uppgifter alltid lämnas, och någon rätt för säljaren att medelst
förbehåll eller aftal sätta lagbestämmelserna ur kraft är icke medgifven.
I Danmark däremot äro lagens bestämmelser i denna del af tvingande
natur endast i fråga om handel på leverans med gödningsämnen, men
önskemål hafva där från landtbrukshåll framförts att i samband med en
ifrågasatt revision af 1898 års lag skärpa densamma i denna del. Samtliga
omförmälda lagar stadga straff såväl för försummelse från säljarens sida
att aflämna föreskrifna uppgifter som äfven för den händelse uppgifterna
befinnas oriktiga, de danska, franska och belgiska lagarna dock i sistnämnda
fall endast, därest sviklig afsikt föreligger.

I vårt land likasom i utlandet har man sökt göra gällande, att de
missförhållandan, hvarom här är fråga, och hvilka af motionären väckts
på tal, skulle kunna undanröjas utan särskild lagstiftning. Så har man
hänvisat till möjligheten att på ett enkelt sätt från de kemiska stationerna
erhålla analyser å dessa ämnen samt på de särskilda åtgärder i sådant
hänseende, som från producenternas sida här i landet understundom vidtagits.
Äfvenledes har man gifvit uttryck åt den förhoppningan, att genom
allmän anslutning till den kooperativa rörelsen bland landtmännen

14 Riksdagens Skrifvelse N:o 58.

möjlighet skulle beredas dessa att under betryggande garantier för varans
godhet få sina behof i det förevarande afseendet tillgodosedda. Eedan
1897, då landtbruksstyrelsen både att afgifva infordradt utlåtande till Eders
Kungl. Maj:t med anledning af 1896 års ofvannämnda riksdagsskrifvelse,
fann styrelsen emellertid anledning förklara, att den af styrelsen vid ett
föregående tillfälle uttalade meningen, att med hänsyn särskildt därtill,
att kostnadsfria analyser angående gödselmedel allt oftare tillhandahölles
köpare, det utan lagstiftningens ingripande skulle kunna åstadkommas
erforderlig kontroll å handeln med gödselmedel, icke blifvit af erfarenheten
till riktigheten bekräftad, utan framställdes fortfarande klagomål
öfver bristen å sådan kontroll i fråga såväl om gödsel- som fodermedel.
Anledningarna till dylika klagomål lära icke sedan dess hafva förminskats.
Tvärtom torde den omständigheten, att lagstiftningen i andra länder lagt
hinder i vägen för handeln med underhaltiga foder- och gödselmedel,
hafva föranledt därtill, att man hos oss, där dylika hinder icke förefinnas,
i större omfattning söker marknad för sådana mer eller mindre underhaltiga
varor. Särskildt lära i utlandet tillverkade underhaltiga ämnen
af förevarande beskaffenhet i stor omfattning utbjudas i sydligaste Sverige.
Hvad angår möjligheten att på den kooperativa rörelsens väg tillförsäkra
sig fullgoda varor, har denna rörelse bland landtmännen af olika anledningar
ännu icke tagit sådan omfattning, att den illojala handeln med
dessa varor får antagas kunna blifva på den vägen omöjliggjord eller
ens afsevärdt inskränkt.

Ehuru uppenbarligen svårigheter äro förbundna med åstadkommande
af lämpliga och väl afvägda lagbestämmelser i den riktning motionen
afser, anser dock Riksdagen, att af de ofvan omförmälda exemplen å
hvad i utlandet i nämnda afseende åtgjorts och de, enligt hvad det påstås, i
allmänhet goda verkningarna däraf framgår, att dylika bestämmelser äfven
för vårt lands vidkommande skulle kunna leda" till ett bättre sakernas
tillstånd. Förhåller det sig, såsom erinrats, på det sätt, att genom det
skydd, som finnes i grannländernas lagstiftning, vårt land äfventyra!'' att,
mer än eljest skulle äga rum, öfversvämmas med fabrikat af förfalskade
varor, hvarom här är fråga, utgör detta en särskild anledning att upp
märksamma denna sak. Riksdagen finner därför, att en lagstiftning bör
komma till stånd i det af motionären föreslagna syftet. Härvid synes
man efter utlandets föredöme böra bygga på skyldighet för säljare att
med ansvar för uppgiftens riktighet lämna de upplysningar angående
varan, som lämpligen kunna föreskrifvas. Beträffande den närmare be

Riksdagens Skrifvelse N:o 58. 1°

skaffenheten af dessa upplysningar och sättet för deras åstadkommande
finner sig Riksdagen icke kunna göra något uttalande. Dock bör beaktas,
att hvarje anordning i kontrollsyfte alltid medför kostnad och
därmed äfven inverkar på varans pris samt sålunda, äfven den, träffar
konsumenten. Stor försiktighet vid kontrollåtgärdernas närmare anordnande
synes därför af nöden.

I hvilken omfattning en sådan lagstiftning, som den Riksdagen vill
ifrågasätta, bör utsträckas till att eventuellt afse äfven gödsel- och utsädesmedel,
lär en blifvande undersökning ådagalägga.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke en lagstiftning
bör komma till stånd för vinnande af kontroll å handeln med beredda
kraftfodermedel samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna
utredning kan föranleda.

Stockholm den 30 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.