Riksdagens . Skrifvelse N:o 45.

1

HT:o 45.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 mars 1909.

— — — — Andra Kammaren — 16 — 1909.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af justitieombudsmannens
framställning om ändring af 1 § i lagen
angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad den
14 september 1906.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2.

Till Konungen.

Uti sin till innevarande års Riksdag angifna arbetsberättelse har
justitieombudsmannen hemställt,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
Bill. Ull Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 18 Höft. (Näs 45—50.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad den 1A september 1906.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906 skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp i
rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde anskaffa, förordne
Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid rätten biträda.
Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen
tillstädes, eller framställes först vid rätten begäran om biträde, varde''biträde
af rätten förordnadt, om lämplig person finnes att tillgå. Ej må den
omständigheten att biträde ej kan af rätten anskaffas utgöra hinder mot
rannsakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet hördt, må dock
icke, mot den häktades bestridande, slutligt utslag af rätten meddelas.

De erfarenheter, som vunnits under den tid, förevarande lag varit i
tillämpning, torde gifva vid handen, att densamma med den begränsade
omfattning, hvari den af 1906 års Riksdag antagits, icke kan anses hafva
fyllt det med lagen afsedda ändamål.

Då det nämligen numera måste anses fastslaget, att rättegångsbiträde
enligt lagen ej kan förordnas för annan än den, som hålles häktad såsom
misstänkt för brott, i hvars straffskala ej ingår lindrigare straff än 2 års
straffarbete, är lagens ifrågavarande bestämmelse tillämplig endast å sådana
häktade, hvilka tilltalats för de allra gröfsta brott, under det åtskilliga
andra häktade, hvilka jämväl måste anses vara i stort behof af biträde i
rättegången och bland dem, såsom justitieombudsmannen framhållit, numera
äfven barnamörderskor, icke kunna erhålla sådant.

Riksdagen anser sålunda, att en ändring af ifrågavarande lagparagraf
i den af justitieombudsmannen angifna riktning bör äga rum.

Emellertid befarar Riksdagen, att en så stor utsträckning af lagens
tillämplighetsområde, som af justitieombudsmannen påyrkas, möjligen skulle
medföra, att rättigheten att erhålla af offentlig myndighet förordnad försvarare
kunde komma att tagas i anspråk i alltför stor utsträckning äfven
i sadana fall, där behofvet af rättshjälp icke kan ansns vara i högre grad
trängande. Häraf kunde följa kostnader för staten af ganska betydande
och för närvarande icke beräknelig omfattning.

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

Då nu därtill kommer, att vid en eventuell omarbetning af vår straffprocess
förevarande fråga gifvetvis kommer att blifva föremål för ingående
pröfning, samt vid sådant förhållande det icke utan synnerligen tvingande
skäl kan anses lämpligt att dessförinnan vidtaga en reform med så vidtgående
konsekvenser som den nu ifrågasatta, finner Riksdagen tillrådligt
att för närvarande stanna vid en något mindre omfattande reform än
justitieombudsmannen föreslagit.

Riksdagen har sålunda tänkt sig, att rättigheten att erhålla rättshjälp
skulle utsträckas till att gälla för alla dem, som hållas häktade såsom
misstänkta för brott, hvarå straffarbete enligt lag följa kan, hvadan lagen
skulle äga tillämpning, förutom i de fall, då häktning jämlikt 19 § 5
mom. promulgationslagen till strafflagen ovillkorligen bör äga rum, jämväl
i de uti 19 § 6 mom. 1 stycket 1 punkten samma promulgationslag
afsedda fall, då häktning må ske, hvaremot Riksdagen af ofvan anförda
skäl ej under för handen varande förhållanden ansett, att en utsträckning
af lagen borde ske jämväl beträffande dem, som på grund af stadgandena
i 19 § 6 mom. 2 stycket och 7 momentet promulgationslagen hållas häktade
för brott, hvarå endast fängelse eller böter följa kan.

Glenom en sådan ändring i lagen torde hufvudsyftet med justitieombudsmannens
framställning vara vunnet, utan att alltför stora kostnader
åsamkas statsverket eller något föregripande äger rum med afseende å en
blifvande lagstiftning i ämnet.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen för sin
del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad den 14 september 1906 skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hvarå
straffarbete efter lag följa kan, hjälp i rättegången, och säger han sig ej
själf kunna biträde anskaffa, förordne Konungens befallningshafvande lämplig
person att honom vid rätten biträda. Kommer den, som till biträde
förordnats, ej vid rannsakningen tillstädes, eller framställes först vid rätten

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

begäran om biträde, värde biträde af rätten förordnadt, om lämplig person
finnes att tillgå. Ej må den omständigheten att biträde ej kan af rätten
anskaffas utgöra hinder mot rannsakningens företagande. Innan biträde
blifvit i målet hördt, må dock icke, mot den häktades bestridande, slutligt
utslag af rätten meddelas.

Stockholm den 16 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.