Riksdagens Skrifvelse N:o ‘do.

1

N:o 25.

Uppläst och godkänd ho3 Första Kammaren den 9 mars 1909.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens
framställning om förklaring eller ändring af
4 kap. 10 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

Uti sin till innevarande riksdag afgifna ämbetsberättelse bär justitieombudsmannen
hemställt, att Riksdagen måtte för sin del meddela den
förklaring af 4 kap. 10 § strafflagen, att med detta lagrums grund och
mening öfversstämmer, att, därest någon, sedan han blifvit till straff
dömd, men innan han det till fullo undergått, föröfvat nya brott, straffen
för dessa brott, med iakttagande af förut i nämnda kapitel stadgade
grunder, böra af domstolen förenas eller sammanläggas med det förra
straffet eller, om detta var till någon del verkställdt, när brott ånyo
föröfvades, med hvad af samma straff då återstod, äfvensom att å det
sålunda bestämda straffet skall afräknas hvad af förra straffet eller sagda
återstod däraf kan vara verkställdt, efter det brott ånyo föröfvades.

För den händelse Riksdagen skulle finna, att lagförklaring uti ifrågavarande
fall icke lämpligen borde meddelas, har justitieombudsmannen
alternativt hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga ett af justitieBih.
till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Höft. (Näs 25—27.)

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

ombudsmannen formuleradt förslag till lag om Undrad lydelse af 4 kap.
10 § strafflagen.

Enligt ordalydelsen af gällande 10 § i 4 kap. strafflagen meddelas
där bestämmelse angående förfarandet vid sammanläggning af straff, därest
någon, sedan han blifvit till straff dömd, föröfvat nytt brott, innan han
till fullo undergått det förut ådömda straffet. För detta fall stadgas ett
förfaringssätt med afseende å sammanläggningen, enligt hvilket det nya
brottet medför ökning af det slutliga straffresultatet regelmässigt och utan
att afseende fästes vid det tidigare ådömda straffets beskaffenhet af att
redan det kunna vara resultatet af en sammanläggning af straff för flere
reellt konkurrerande brott. Såsom justitieombudsmannen framhållit, har
emellertid i praxis tvekan uppstått, huruvida, i händelse efter lagföring
för ett eller flere brott, men innan därför ådömdt straff till fullo undergåtts,
flere nya brott blifvit begångna, nämnda straff eller återstoden däraf
borde enligt vanliga regler sammanläggas med de för de nya brotten förskyllda
straffen hvart och ett för sig betraktade eller med deras enligt
vanliga regler sammanlagda summa. Enligt den senare tolkningen kan
det slutliga straffresultatet blifva afsevärdt strängare än enligt den förra.

Riksdagen för sin del kan icke finna annat än att, såsom justitieombudsmannen
också sökt visa, med andan och meningen i här ofvan
omförmälda stadgande i 4 kap. strafflagen bäst öfverensstämmer det af
de nyssnämnda båda förfaringssätten, som innebär att, i enlighet med
hvad i allmänhet vid reell brottskonkurrens äger rum, hvart och ett af
straffen för de nya brotten ingår såsom särskild term i sammanläggningen,
och hvilken lagtillämpning leder till ett straffresultat, som visserligen
bestämts med beaktande af inträffadt återfall i brott trots förut
ådömdt icke till fullo undergånget straff, men dock under likartade
faktiska förutsättningar ofta blir lindrigare, än om före den slutliga straffsammanläggningen
förening skett af straffen för de nya brotten. Då
emellertid en motsatt uppfattning understundom gjort sig hos myndigheterna
gällande, samt jämväl inom högsta domstolen meningarna i frågan
visat sig vara delade, synes det Riksdagen, lika med justitieombudsmannen,
vara af vikt, att åtgärd vidtages för undanröjande af en förefintlig
osäkerhet i rättstillämpningen, som i så afsevärd grad som den
ifrågavarande kan beröra medborgares personliga frihet.

Med hänsyn till att högsta domstolens pluralitet i ett af justitieombudsmannen
omförmäldt rättsfall synes hafva omfattat en mottsatt
mening mot den, som Riksdagen sålunda anser hafva mera fog för sig,

Riksdagens Skrifvelse A: o 25. <J

(orde en ändring af förevarande lagrum vara att föredraga framför den
alternativt ifrågasatta lagförklaringen. Mot den af justitieombudsmannen
föreslagna formuleringen har Riksdagen den erinran att göra, att densamma
icke tagit tillräcklig hänsyn till det fall, att de efter den förra
domen begångna brotten skola bedömas enligt 4 kap. 1 § strafflagen.
Riksdagen har därför gjort ett förtydligande i nämnda afseende.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen funnit
sig böra för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 10 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 10 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det
till fullo undergått, ånyo föröfvat brott; då bör det eller de särskilda
straff, hvartill han härför gjort sig skyldig, med iakttagande af de kär
ofvan stadgade grunder, af domstolen förenas eller sammanläggas med
det förra straffet eller, om detta var till någon del verkställdt, när brott
ånyo föröfvades, med hvad af samma straff då återstod; och skall å det
sålunda bestämda straffet afräknas hvad af förra straffet eller sagda
återstod däraf kan vara verkställdt, efter det brott ånyo föröfvades.

Stockholm den 9 mars 1909.

Med undersåtlig vördnad.