6
Riksdagens Skrifvelse N:o 233.
tf:0 233:
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen om ändring i lasarettsstadgans
bestämmelser rörande tillsättandet af underläkare
vid lasarett.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 2) utlåtande N:o 13.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (K:o 4) utlåtande N:o 26.]
Till Konungen.
Inom Riksdagen har gjorts framställning om sådan ändring i nu
gällande lasarettsstadga, att lasarettsdirektion, som så önskar, måtte erhålla
rätt att med legitimerad läkare träffa aftal om underläkartjänstens
bestridande under en tid ej öfverstigande fem och ej understigande tre
år, med uppsägningsrätt å ömse sidor och med rätt för direktionen att
för den sålunda antagne läkaren utfärda förordnande.
Att medicinalstyrelsen stundom till underläkare vid länslasarett
nödgas förordna föga kvalificerad sökande torde vara obestridligt. Detta
lärer hafva sin grund däri, att antalet sökande till vissa af ifrågavarande
befattningar är obetydligt och att hvarje legitimerad läkare enligt nuvarande
bestämmelser är formellt kompetent att erhålla sådan underläkartjänst.
Motionären har föreslaget, i ändamål att bereda länslasaretten till -
Riksdagens Skrifvelse N:o 233. 1
fälle att för underläkartjänsterna förvärfva lämpliga personer, att medicinalstyrelsen
bör fråntagas rätten att tillsätta sådan läkare och denna
befogenhet öfverlämnas åt länslasaretten själfva. Riksdagen anser emellertid
denna utväg icke vara lämplig. Enligt hvad Riksdagen inhämtat, äro
nämligen underläkartjänsterna vid länslasaretten att anse såsom utbildningsplatser
för blifvande läsarettsläkare och lärer det hufvudsakligen
vara ur denna grupp underordnade tjänsteläkare, som de mindre länslasarettens
och sjukstugornas läkare rekryteras. Vid sådant förhållande
måste gifvetvis medicinalstyrelsen såsom rikets högsta myndighet för den
offentliga sjukvården hafva medbestämmanderätt vid sådan underläkares
anställande.
För öfrigt torde vid denna frågas bedömande jämväl böra tagas i
betraktande de från flera håll af tjänsteläkarna i vårt land gjorda uttalanden
att medicinalstyrelsen skall vara den myndighet, från hvilken de
erhålla sina fullmakter och utan hvilkens hörande de icke må kunna
skiljas från sina befattningar i kommuns eller institutions tjänst.
Enligt hvad till Riksdagens kännedom kommit är ett af särskilda
sakkunniga utarbetadt förslag om obligatorisk assistent-tjänstgöring å sjukhus
såsom villkor för behörighet till ett flertal läkarbefattningar för närvaranda
beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Då denna frågas
lösning med all sannolikhet kommer att i hög grad inverka på länslasarettens
underläkarfråga, håller Riksdagen före, att till dess frågan om
obligatorisk sjukhustjänstgöring för flertalet tjänstläkare blir afgjord, ingen
annan ändring i nu gällande föreskrifter bör ske, än att medicinalstyrelsen
måtte erhålla rätt att på framställning af lasarettsdirektion, som icke
finner någon sökande lämplig, medgifva förnyadt ledigförklarande af underläkartjänst.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i nu gällande lasarettsstadga,
att medicinalstyrelsen erhåller rätt att på framställning af lasarettsdirektion,
oaktadt formellt kompetent sökande anmält sig, medgifva förnyadt
ledigförklarande af underläkartjänst.
Stockholm den 24 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.