Riksdagens Skrifvelse 2f:o 19.
1
N:o 19.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 27 februari 1909.
— — •— — Andra Kammaren den 25 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående af Riksdagen beslutade
ändringar i rikets grundlagar.
(Konstitutionsutskottets memorial n:o 1.)
Till Konungen.
Riksdagen har för sin del godkänt och antagit följande till slutligt
afgörande vid innevarande Riksdag hvilande förslag till ändrad lydelse
af rikets grundlagar, nämligen:
l:o) om ändrad lydelse af §§ 39, 41, 42 och 43 regeringsformen;
2:o) om ändrad lydelse af § 1 mom. 10, § 3 mom. 7, § 4 mom.
1, 2 och 4 tryckfrihetsförordningen äfvensom till införande i sistnämnda
§ af ett tillagdt mom. 12;
2>:o) om ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen;
4:o) om ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt
§§ 6 till och med 23, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande
i riksdagsordningen;
5:o) om ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 86 och
105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen;
6:o) om ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34,
87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och
69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;
Bik. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft. (N;o 19.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
7:o) om ändrad lydelse af § 30 regeringsformen;
8:o) om ändrad lydelse af § 4 mom. 9 och § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen
äfvensom till införande i förstnämnda § af tillagda
mom. 13 och 14;
9:o) om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen att däri införas
näst efter stadgandena om själfdeklarationer;
10:o) om förslag till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen;
ll:o) om ändrad lydelse af § 53 regeringsformen samt §§ 37, 38,
45, 50, 75 och 78 riksdagsordningen; samt
12:o) om ändrad lydelse af §§ 53, 69 och 87 regeringsformen samt
§§ 37, 38, 39, 41 till och med 45 och 55 riksdagsordningen.
Enligt de af Riksdagen sålunda fattade beslut skulle förenämnda
grundlagsparagrafer i nedanskrifna delar erhålla följande lydelse:
l:o) §§ 39, 41, 42 och 43 regeringsformen:
Regeringsformen.
§ 39.
Vill Konungen utrikes resa, meddela Han statsrådet in pleno denna
sin föresats och inhämte dess tankar däröfver, på sätt 9 § omtalar. Besluter
Konungen därefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej
med rikets styrelse eller utöfve den konungsliga makten, så länge Han
utrikes vistas, utan föres riksstyrelsen under Konungens frånvaro, i Hans
namn, af den till tronföljden närmast berättigade prins, om han uppnått
den ålder, som i 41 § sägs. Han styre såsom regent med äll
konungslig makt och myndighet, enligt denna regeringsform; dock
må han ej adeligt stånd och värdighet förläna, eller till grefligt och
friherr ligt stånd upphöja, eller riddarevärdighet utdela; äfvensom alla
lediga förtroendesysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem, som
regenten därtill förordnar.
År den till tronföljden närmast berättigade prins af sjukdom eller
af utrikes vistande hindrad att riksstyrelsen utöfva, då styre såsom regent
i Konungens namn med nu sagda befogenhet den af tronföljarens bröstarfvingar,
som är till tronen närmast berättigad, för så vidt han uppnått
den i 41 § stadgade ålder och hinder af ofvannämnda beskaffenhet för
honom ej möter.
Finnes ej prins, som, efter hvad nu är stadgadt, må utöfva riksstyrelsen,
före statsrådet styrelsen med samma makt som regent. j j
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Huru förhållas skall, därest Konungen längre tid än
ur r iket blifver, därom varder i 91 § stadgadt.
12 månader
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda aderton år. Lag samma vare för
den till tronföljden närmast berättigade prins och den af lians bröstarfvingar,
som efter honom är till tronen närmast berättigad. Dor
Konung, innan tronföljaren denna ålder uppnått, föres styrelsen af
statsrådet, enligt 39 §, i Konungens namn, intill dess Riksdagen sammankommer,
och den förmyndarestyrelse, Riksdagen förordnar, regeringen
tillträdt; ställande sig statsrådet denna regeringsform till ovillkorlig
efterlefnad.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom hvilket arfsrätten
till riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven
statsrådet regeringen med den makt, 39 § stadgar, intill dess Riksdagen
hinner sammankomma och ett nytt konungahus utkora, samt den välde
Konungen regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, då enligt denna och föregående tre §§ riksstyrelsen
föres af statsrådet, skola dess samtliga ledamöter, där de icke aga
lana förfall, vara närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter resei, föiordne
tre ledamöter af statsrådet, under den ordförande, som Han,
antingen ibland prinsar åt sitt hus eller ibland statsrådets ledamöter,
särskilt nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.
Med de mål, Konungen då Själf åtgör, förhålles på det sätt, som
8 § stadgar. .
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende på regent, da
riksstyrelsen af honom utöfvas.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
2:o) § 1 mom. 10. § 3 mom. 7 samt § 4 mom. 1: 2, 4 och
12 tryckfrihetsförordningen.
T ryckfrihetsförordningen.
§ 1.
10:o. Å hvarje skrift varde boktryckarens namn, tryckningsorten
och årtalet utsatta. Uraktlåter boktryckare sådant, vare förfallen till
böter från och med femtio till och med femhundra riksdaler eller fängelse
i högst sex månader. Utsätter någon------af dylik
beskaffenhet.
§
O
O.
7:o. Uppmaning till brott eller försök att annorledes än genom
uttrycklig uppmaning, såsom genom prisande af brottslig handling, förleda
till brott, så ock försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag
eller laga myndighet; förbrytelsen skall straffas efter allmän lag, och
skriften konfiskeras.
§ 4.
I afseende på bevakningen öfver skrifters lofligt allmängörande
skola följande stadganden gälla:
l:o. Chefen för justitiedepartementet skall tillkomma att både
inom hufvudstaden och i orterna, antingen själf eller genom vederbörligen
af honom förordnade ombud, vaka öfver skrifters allmängörande,
på det sätt och i de delar, som här nedanföre stadgas. På
Konungens pröfning ankomme, huruvida å annan ort, än där tryckeri
anlagts, chefen för justitiedepartementet må hafva särskildt ombud.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
2:o. I samma stund, ej senare än en skrift till försäljning eller
till spridande, på hvad annat sätt som helst, utgifvos, skall ett exemplar
aflämnas i Stockholm till chefen för justitiedepartementet och i hvarje
annan ort till hans förordnade ombud. Boktryckare, som denna föreskrift
uraktlåter, vare förfallen till böter från och med femtio till och med femhundra
riksdaler eller fängelse i högst sex månader; och om lian, utan
att vara försedd med chefens för justitiedepartementet bevis om gjord
anmälan af ett dagblad eller periodisk skrift, desamma trycker, böte
etthundra riksdaler, och skriftens utgifvande inställes, intill dess utgifvaren
iakttagit hvad ofvanföre därom stadgadt är.
4:o. Till ordningsmål räknas, om, vid tryckeris anläggande, uraktlåtes
hvad 1 § 5 mom. därom stadgar, eller om, emot 1 § 12 inom.,
tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej äro
utsatta, föryttras. I dessa fall äge — — — — — i denna lag
icke leda.
12:o. Anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg skrift,
hvilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet
eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden,
må, ehvad skriften synes straffbar eller icke, indragning ske
af de exemplar af skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas.
Den, som vid truppen eller å fartyget högsta befälet utöfvar, äger omedelbart
vidtaga nödig åtgärd för hindrande af sådan skrifts spridande
inom truppen eller å fartyget under tid, som åtgår, till dess förordnande
om indragning kan af honom utverkas. Förordnande om indragningen
meddelas å ort utom Stockholm af chefens för justitiedepartementet ombud
samt i Stockholm af den eller de personer, som nämnde departementschef
för detta ändamål tillsatt. Förordnandet skall genast af befälet
verkställas, men varde ofördröjligen af den, som meddelat det, anmäldt
hos tryckfrihetskommittén; och ankomme på kommittén att pröfva,
huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Tillsättas för Stockholm flera personer med befogenhet, som nu
är sagd, varde för enhvar af dem angifvet hans verksamhetsområde.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
3:o) § 28 mom. 1 regeringsformen.
Regeringsformen.
§ 28.
l:o. Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten och tjänster inom riket, högre och
lägre, hvilka, äro af den egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, där
sådana hittills ägt rum. Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter,
de teologiska läraretjänsterna vid universitet-ernå likväl undantagna, till
andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst
samt till läkarebefattningar må i den ordning, som ofvan sagts, och
med tillämpning af grunder, som af Konungen och Riksdagen godkänts,
kunna utnämnas och befordras äfven infödda svenska kvinnor. Konungen
vare ock obetaget att, efter vederbörandes hörande eller uppå deras
framställning, till lärarebefattningar vid universiteterna, de teologiska
läraretjänsterna likväl undantagna, såsom ock till lärare- och andra
beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst, äfvensom till läkarebefattningar, kalla och befordra äfven utländske
män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men icke till kommendanter i fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes
förtjänst och skicklighet, men icke på deras börd. Till prästerligt
ämbete eller till annan tjänst, hvarmed är förenadt åliggande att meddela
undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast
den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran. Till alla
öfriga ämbeten eller tjänster, med det undantag i afseende å statsrådets
ledamöter, som i 4 § stadgas, må bekännare af annan kristen troslära,
äfvensom af den mosaiska, kunna nämnas; dock må icke någon, som
ej tillhör den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning eller afgörande af fråga, som angår
religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
kyrkan. Hvarje departementschef skall föredraga och expediera alla
ärenden rörande befordringar, förordnanden, tjänstledighet och afsked,
till och ifrån ämbeten och tjänster vid de verk och stater, som under
departementet hora.
4:o) §§ 31, 49 och 53 regeringsformen, §§ 6 till och med 23, 25, 28
och 38 riksdagsordningen samt öfvergångsstadgandet ?
riks dag so rdningen,
Regeringsformen,
Till borgmästare tjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna
angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer,
då Konungen en af dem ntnämne. På lika sätt förhålles med
rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 4».
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter
Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, livilkas ledamöter väljas
på sätt riksdagsordningen och särskild af Konungen och Riksdagen
gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor lika behörighet
och myndighet; skolande Riksdagen i kraft af denna grundlag
sammankomma till lagtima möte hvarje år den 15 januari, eller, om
helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock obetaget att,
emellan lagtima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.
Hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt
Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma
framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,
att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet
förda protokoll; ett statsutskott, att utreda och för Riksdagen
uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och
behof; ett bevillningsutskott, att behandla bevillningsfrågor; ett bankoutskott,
att öfverse bankens styrelse och tillstånd samt föreskrifter
om bankoförvaltningen gifva; samt ett lagutskott, att utarbeta de från
kamrarna remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal och kyrkolagarnas
förbättring.
Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
*
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Forsta Kammaren.
§ c.
1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundraiemtio
utses af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i
landsting deltaga. Valet gäller för eu tid af sex år, räknade från och
med januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,
utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område,
väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafem
tiondedel af rikets folkmängd.
!)
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,
väljes dock en riksdagsman.
4. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i mom. 2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarue, vara berättigade att hvardera
välja ytterligare en riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; dock må
hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans
rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att
utse riksdagsman då, enligt 7 § 2 eller 3 inom., nytt val skall ske inom
den valkrets, staden förut tillhört. År ej, då stadens rätt att välja inträder,
riksdagsmännens antal för staden af Konungen bestämdt, skall
en af valkretsens platser tillkomma staden.
7. Åro icke, då tillämpning skall ske af den i mom. 5 nämnda
bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att nya valkretsar,
som i följd af stadgandet i näst förestående mom. ännu ej utsett riksdagsmän,
samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet riksdagsmän
bör äga rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande af rättigheten
att välja fullt antal riksdagsmän, skall, i afseende å ordningen för sagda
rättighets utöfning dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse: att
nya valkretsar äga företräde framför äldre; att bland två eller flera
nya valkretsar företrädet tillkommer den, som tidigast utträdt ur landsting;
att valkretsar, för hvilka tillökningen i riksdagsmännens antal är
grundad på stadgande^ i mom. 2, äga företräde framför valkretsar, för
hvilka sådan tillökning härleder sig från föreskrifterna i mom. 4; att
bland sådana valkretsar, hvilka på grund af stadgandena i mom. 2 äga
välja ökadt antal riksdagsmän, den har företrädet, för hvilken detta
antal är störst, eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar,
den bland dem, hvars folkmängd mest öfverskjuter de tal, som enligt
samma mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarne;
att bland sådana valkretsar, hvilka jämlikt mom. 4 äga
utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet tillkommer den, för hvilken
det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott är störst; samt
att i de fall, där folkmängdsöfverskottet, såsom lika stort för två
eller flera valkretsar, ej kan tjäna till grund för bestämmande af företrädet
dem emellan, detta skall afgöras genom lottning inför chefen för
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
justitiedepartementet i närvaro af tre bland fullmäktige i rikets bank
och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret.
§
1. Valkretsarna indelas i sex grupper. Denna indelning fastställes
i vallagen. År stad, som i 6 § 6 mom. sägs, berättigad att utse
riksdagsman, skall staden tillhöra samma grupp som det landstingsområde,
hvari staden förut ingått.
2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper förrättas
val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid skall
mellan grupperna iakttagas, därom stadgas i vallagen. Val verkställes
af landsting vid lagtima möte och af stadsfullmäktige vid sammanträde
under september månad.
3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas sådant
val i hvarje valkrets lör tiden intill utgången af den sexårsperiod, för
hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen tillhör.
4. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riksdagsmännens
antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den lediga platsen,
fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas
genom nytt val, verkställes sådant för den återstående tiden.
5. Skall plats, när sexårsperioden för en valkrets tilländalupit,
öfvergå från denna till valkrets inom annan grupp, varde under sjätte
året af sagda period, å tid, som i 2 mom. sägs, inom sistnämnda valkrets
nytt val anställdt för det eller de år, som återstå af löpande sexårsperiod
för samma valkrets.
6. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde i sistnämnda
valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses;
dock att, där platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid
efter löpande året, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall
gälla allenast till årets slut.
7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så erfordras,
till urtima möte.
§ 8.
Valen till Första Kammaren äro proportionella, där två eller flera
riksdagsmän skola utses.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
11
§ 9-
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått trettiofem års ålder samt äga och minst tre år näst före
valet ägt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande femtiotusen
riksdaler, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd,
skattat för minst tretusen riksdaler årlig inkomst. Kommer riksdagsman,
efter det han vald hlifvit, i den ställning, att han ej längre
skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.
§ io.
För en hvar, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas
i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och
det andra insändes till justitiedepartementet.
§ Il
År
någon missnöjd med val till riksdagsman i Första Kammaren,
må han däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger
för sådant ändamål hos vederbörande protokolls förare äska behörigt
protokollsutdrag, hvilket inom högst två dagar därefter bör till klaganden
utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen
ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva
till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i
allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig
förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande
aflämnas. Sedan den tid tilländagå^;, har Konungens befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hafva inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända, för att i Hess högsta domstol skyndsamt
föredragas och afgöras.
§ 12-
Hvarje ledamot af Första Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning
för resekostnad till och från Riksdagen samt arfvode af ett tusen
två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Konungen upplöser riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans,
eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin befattning under Riksdagen,
innan så lång tid af dess sammanträde förflutit, eller Riksdagen
sammanträder i följd däraf att Konungen, med upplösande af riksdag,
förordnat om nya val, så ock under urtima riksdag, kammarens ledamot
undfår, jämte resekostnadsersättning, i'' dagtraktamente tio riksdaler,
hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två hundra
riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid Riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler
af arfvodet.
Vill ledamot af kammaren befattningen sig afsåga, äger han det
gorå vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens
befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 13-
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 14-
1. Hvart och ett af rikets län så ock Stockholms stad utgör en
eller flera valkretsar.
2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens folkmängd vid
början af andra året inom en treårsperiod uppgår till eller öfverstiger
tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en valkrets i
fråga om val, som afser tid efter periodens utgång; dock må stad,
hvars folkmängd utgör minst sex tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd,
kunna delas i valkretsar.
Inträffar vid början af andra året inom en treårsperiod, att i stad,
som utgör en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en nittiondel
af rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen valkrets.
3. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.
Biksdagens Skrifvelse N:o 19.
13
§ 15.
1. I hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början åt
andra året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman
för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af
rikets folkmängd.
2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar
af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.
3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio,
skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter
öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman.
Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres,
där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 7 mom. är
stadgadt.
4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen.
§ 16-
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,
dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller sistförflutna
kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans
hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och
kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren
;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
§ 17-
1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under
september månad året näst före början af de tre år, för bvilka valen gälla.
2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen
för den tid, som återstår af treårsperioden.
3. Afgår riksdagsman innan den tid, för hvilken han blifvit vald,
tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten
fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den återstående
tiden.
§ 18.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara och, där två eller flera
riksdagsmän skola utses, proportionella. Vid dessa val tillkommer hvarje
röstande lika röst.
Närmare bestämmelserna om valen meddelas i vallagen.
§ 19-
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man, som äger
valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af flera
valkretsar, inom någon af dessa.
§ 20.
För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,
skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas
i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra
insändes till justitiedepartementet.
§ 21.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna
befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse.
Som sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle
eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.
§ 22.
År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,
eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse
af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver
hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos
Konungens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket
inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens
slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle, efter erhållen
del af Konungens befallningshafvandes beslut sina till Konungen ställda
besvär ingifva till befallningshafvanden,’ som, på sätt bil § stadgas,
lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för förklarings
afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konungens befallningshafvande
att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till
Konungen insända, hvarefter med målet vidare så förhålles, som i
11 § sägs.
§ 23.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel resekostnadsersättning
samt arfvode eller dagtraktamente, enligt hvad i 12 §
är i fråga om Första Kammaren stadgadt.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler
af arfvodet.
§ 25.
Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Aro valsedlar till
större antal än hälften ogilla, varde nytt val anställdt.
§ 28.
i
1. Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att riksdagsmän ntses i de afgångnes ställe.
2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när
den afgångne tillhört Andra Kammaren, att så förfara, som i 1 mom.
är sagdt; och, då den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att
om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledighetens
fyllande.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
och vallagen samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem
utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet
hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning
af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill
denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med
anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af
riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga
blifvit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans afgörande
af Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess
talman, då den senare vägrar proposition.
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kammaren, som är vald med tillämpning
af de före år 1909 gällande stadganden, äger ej med sin befattning
fortfara längre än till början af första sexårsperioden för den valkrets,
som utsett honom. Har han vid ingången af året näst före
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
sagda period sin befattning icke nio år innehaft, må han därmed fortfara
till årets skit, ändå att under tiden nio år från valet förflyta.
Där tjänstgöringstidens slut ej sammanfaller med början af sexårsperiod
för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, som
för platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af närmaste
sexårsperiod för valkretsen. Samma lag vare, där platsen varder ledig
före tjänstgöringstidens utgång.
2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den
i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första sexårsperioden
af åren 1910—1915.
Förordnar Konungen om nya val till Första Kammaren, innan
val i sjätte gruppen förrättats för sexårsperiod, skola de nya valen
gälla för grupp, som valt för sexårsperiod, till periodens utgång och
för annan grupp till början af dess första sexårsperiod.
3. Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende
gällande stadganden.
5:o) §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 86 och 105 regeringsformen
samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ ">■
Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 15 § omförmälas,
skola inför Konungen i statsrådet föredragas och där afgöras.
§ 9.
Uti alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma, skall
protokoll föras. Där rikets säkerhet eller eljest synnerligen viktiga
skäl kräfva hemlighållande af mål, som angår rikets förhållande till
främmande makt, skall öfver målet föras särskildt protokoll.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för
rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106 och 107 §§ vidare stadgas,
ovillkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara; Konungen
dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande
mot rikets grundlag eller allmän lag, åligge det då statsrådets ledamöter
att kraftiga föreställningar däremot göra. Den, som ej särskild mening
till protokollet anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt
Konungen att det beslut fatta.
§ ii.
I mål, som angå rikets förhållande till främmande makter, skola
alla meddelanden till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet,
utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för
utrikes ärendena.
§ 12-
Konungen äger att i afhandlingar och förbund med främmande
makter ingå, sedan statsrådet däröfver blifvit hördt.
§ 28.
Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, hvilka
äro af den egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock
böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, där sådana hittills
ägt rum. Konungen vare likväl obetaget att, efter vederbörandes hörande,
eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar vid universiteterna,
de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna, såsom ock till lärareoch
andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst, äfvensom till läkarebefattningar, kalla och befordra
äfven utländske män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska
läran bekänna. Likaledes må Konungen kunna uti militära ämbeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till kommendanter
i fästningarna. Till konsul må ock utländsk man nämnas, där lön ej är
med befattningen förenad. Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjänst och skicklighet, men icke på
deras börd. Till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, hvarmed är
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk
vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska
läran. Till alla öfriga ämbeten eller tjänster, med det undantag
i afseende å statsrådets ledamöter, som i 4 § stadgas, må bekännare
af annan kristen troslära, äfvensom af den mosaiska, kunna nämnas,
dock må icke någon, som ej tillhör den rena evangeliska läran, såsom
domare eller innehafvare af annan tjänst deltaga i handläggning ellei
afgörande af fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning ellei
befordringar inom den svenska kyrkan. Hvarje departementschef skall
föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjänstledighet och afsked, till och ifrån ämbeten och tjänster vid
de verk och stater, som under departementet höra.
§ 32.
Enär sådana sysslor, hvartill förslag blifvit upprättade, skola af
Konungen bortgifvas, böra statsrådets ledamöter yttra sig öfver de
sökandes skicklighet och förtjänster. Åge de äfven rätt, att emot
Konungens utnämningar till andra tjänster och ämbeten underdåniga
påminnelser göra.
§ 33.
Konungen äger att genom naturalisation till svensk medborgare
upptaga utländsk man i den ordning och under de villkor, som bestämmas
genom särskild lag, stiftad i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.
Sålunda naturaliserad utländing njute samma rättigheter och förmåner,
som infödd svensk man, dock utan att kunna till ledamot af statsrådet
utnämnas.
§ 36.
Med tryckfrihet förstås hvarje svensk mans rättighet att, utan
några af den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter,
att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras
innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta
innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän upplysning. Alla handlingar och protokoll i hvad
mål som helst, de protokoll undantagna, som uti statsrådet och hos
Konungen i kommandomål föras, må ovillkorligen genom trycket kunna
20 Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
utgifvas. Ej må tryckas banko- och riksgäldsverkens protokoll och handlingar
rörande ärenden, hvilka böra hemliga hållas.
§ 105.
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott äge att äska de protokoll
som uti. statsrådet blifvit förda, dock att sådant särskildt protokoll5
hvarom, i 9 § förmäles, och protokoll i kommandomål må kunna fordras
endast i det, som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser.
Riksdagsordningen.
§ 38.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
dock att sådant särskildt protokoll, hvarom i 9 § regeringsformen förmäles,
och protokoll i kommandomål kunna fordras endast i hvad som
rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser. Om utskottets
ratt och plikt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen
anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda,
eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när af riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot
eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver,
löre frågans afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
6:°) §§ 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103,
104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4;o tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ 17.
l:o. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf af Honom utnämnda,
lagkunniga män, hvilka fullgjort hvad författningarna före
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 19. 21
skrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och utgöra
Konungens högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver tolf, såvida
ej Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 mom. stadgar, besluta,
att högsta domstolen skall på afdelningar arbeta; och värde, i sådant
fall, såväl justiticrådens antal med iakttagande af hvad ofvan är sagdt
som ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning bestämda.
2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, skall i den
omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad af Konungen och
Riksdagen samfälldt enligt den i 87 § 1 mom. stadgade ordning, uppdragas
minst sju af Konungen utnämnda män, som förvaltat civil beställning
samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De
kallas regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Minst två
tredjedelar af hela antalet regeringsråd skola hafva fullgjort hvad författningarna
föreskrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas.
Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och
tjänstgöring meddelas i omförmälda lag.
§ 18.
Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet
att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra alla ansökningar,
att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft,
eller återställa laga tid, som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar
skola af högsta domstolen afgöras.
§ 19.
Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän förfrågningar
om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd
höra, äge högsta domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.
§ 21.
Tre ledamöter af högsta domstolen och en af regeringsrättens lagfarna
ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd.
Lagrådet tillkommer att afgifva utlåtande öfver de förslag till
stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författ
-
22
Riksdagens Skrifvelse Ko 19.
ningar, hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade.
Där så pröfvas nödigt, må Konungen för visst ärende till ledamot af
lagrådet ytterligare förordna en för insikt, erfarenhet och redlighet
känd man.
Närmare bestämmelser om tjänstgöringen i lagrådet meddelas i
särskild, af Konungen och Kiksdagen jämlikt 87 § 1 mom. gemensamt
beslutad lag.
§ 22.
l:o. Uti högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras
af fem ledamöter, så ock af fyra, där alla fyra äro om slutet ense.
Öfver viktigare saker skola minst sju döma. Ej må flere än åtta
ledamöter på en gång i pröfningen af något mål deltaga, där ej för
vissa fall annorledes förordnas i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.
2:o. 1 regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem
ledamöter, så ock af fyra, där tre af dem äro om slutet ense.
§ 23.
Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i
Konungens namn och med Dess höga underskrift eller under Dess
sekret.
§ 25.
Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena
beredas i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda
fördelning, höra.
§ 26.
Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till kronan förverkadt gods. Öfver ansökningar därom
höre Konungen dock regeringsrätten, beträffande mål af beskaffenhet
att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i andra mål högsta domstolen;
och fatte Konungen Sina beslut uti statsrådet. På den brottslige
skall sedermera ankomma att emottaga den nåd, Konungen honom förunnat,
eller undergå det straff, hvartill han blifvit dömd.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
23
§ 34.
Statsministern och ministern för utrikes ärendena innehafva rikets
högsta värdighet, och statsråden den närmaste därintill. Ledamot af statsrådet
må icke tillika annat ämbete utöfva, ej heller några inkomster
däraf uppbära. Justitieråd eller regeringsråd må ej tillika annat ämbete
innehafva eller utöfva.
§ 37.
l:o. Riksdagen äger gemensamt med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten och
att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens, någon
ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens kamrar
kunna väckas och skola, sedan lagutskottet däröfver blifvit hördt,
af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del någon ny lag eller
gammal lags upphäfvande eller förändring, aflämnas förslag därom till
Konungen, som inhämte statsrådets och lagrådets tankar däröfver, och,
sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen antingen Sitt samtycke
till dess åstundan eller Sina skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela Sitt beslut, vare
Han oförhindrad att före nästföljande riksdags öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse därom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksdagen vid
dess nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske
Han statsrådets och lagrådets yttrande däröfver, samt meddele Sin
proposition tillika med berörda yttranden åt Riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.
2:o. Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke jämväl
af allmänt kyrkomöte, öfver förslag angående dylik lag skola, på
sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets tankar inhämtas och jämte
Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej
förslag, hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter den,
som framställt eller antagit förslaget, blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte då
Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
§ 99.
Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara
högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens, hofrätternas,
kollegiernas eller i dessas ställe inrättade verks, och alla
lägre domstolars öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet att
sin mening därvid yttra, samt äga tillgång till alla domstolars, kollegiers
och ämbetsverks protokoll och handlingar. Konungens ämbetsmän
i allmänhet vare skyldige att lämna justitieombudsmannen laglighandräckning,
samt alla fiskaler, att medelst aktioners utförande honom
biträda, då han det äskar.
§ 101.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller af dess ledamöter en eller flere funnes hafva
af egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom
någon, emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande
mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
eller regeringsrätten eller en eller flere af dess ledamöter funnes
hafva vid pröfning af besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig
till last, vare justitieombudsmannen pliktig, äfvensom Konungens justitiekansler
berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedanföre
bestämmes, den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets
lag befordra.
§ 102.
Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af
presidenten uti Konungens och rikets Svea hofrätt, hvilken däruti före
ordet, presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta
domstolen fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad,
fyra de äldsta justitieråd, äfvensom, i båda fallen, högste befälhafvaren
öfver de i hufvudstaden tjänstgörande trupper, högste närvarande
befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagda delen af flottan, tvenne
de äldsta råd i Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets
kollegier. Då antingen justitiekansler en eller justitieombudsmannen
finner sig befogad att högsta domstolen eller regeringsrätten samfälldt
eller särskilda enderas ledamöter inför riksrätten tilltala, äske han hos
25
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
presidenten i Konungens och rikets Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande,
laglig'' kallelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presidenten
i hofrätten loge därefter anstalt om riksrättens sammanträde, för att
kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle
emot förmodan han detta underlåta, eller någon af de öfrige förenämnde
ämbetsmän undandraga sig att uti riksrätten deltaga, stånde de, för en
sådan uppsåtlig försummelse af deras ämbetsplikt, till lagligt ansvar.
Hafva en eller flere af riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes
emot någon af dem laga jäf, vare ändock rätten domför, om tolf däruti
sitta. År presidenten i hofrätten af laga förfall eller jät hindrad, företräde
dess ställe den äldste i tjänst varande presidenten. Denna domstol
äge, sedan rannsakningen fulländad är, och domen efter lag fälld, att
densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen kåfve makt att sådan dom
ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke må
sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets tjänst.
§ 103.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen
stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens
och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i
deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl kunde anses
höra från detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i
den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller någia af
högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter skola anses vara ifrån
Riksdagens förtroende uteslutne, blifve han eller de därefter af Konungen,
hos hvilken Riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån ämbetet genom
nådigt afsked skilde. Dock tillägge Konungen honom eller dem hvardera
en årlig pension till lönens halfva belopp.
§ 104.
Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af högsta domstolens
eller regeringsrättens beslut, eller någon allmän öfverläggning
därom uti nämnden förefalla.
§ 106.
Finner utskottet af dessa protokoll, att någon statsrådets ledamot,
eller någon för tillfället förordna^ föredragande, eller den ämbetsman,
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft. 4
26
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
som i kommandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen liandlat emot
rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
däraf, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan öfverträdelse,
eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon
upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38
§ af denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens
beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet ställa en sådan under
tilltal af justitieombudsmannen inför riksrätten, och gånge härmed som
i 101 och 102 §§ om tilltal emot regeringsrätten föreskrifves. Då statsrådets
ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommandomål finnas
hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem
riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande
af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen fastställd varder.
Riksdagsordningen.
§ Il
År
någon missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting eller
stadsfullmäktige förrättadt är, må han däröfver hos Konungen anföra
underdåniga besvär. Han äger för sådant ändamål hos landstingets
sekreterare eller stadsfullmäktiges ordförande äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar därefter bör till
klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen
ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut,
ingifva till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse,
hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom
hvilken underdånig förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande
aflämnas''. Sedan den tid tilländagå^, har Konungens
befallningshafvande att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som
må hafva inkommit, ofördröjligen till Konungen insända, för att i Dess
regeringsrätt skyndsamt föredragas och afgöras.
§ 43.
Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller
val till utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra
redo och ansvar, inväljas i iitskott, där redovisning för hans egna
ämbetsåtgärder kan förekomma.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
27
§ 54.
Konungens skrivelser och propositioner med det undantag, som i
34 § förmäles, tillställas båda kamrarna genom en statsrådets ledamot
samt böra alltid vara åtiöljda åt statsrådets och, då lagrådet afgifvit
utlåtande, jämväl dess yttrande.
§ 69.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år tillsätta en nämnd af fyratioåtta
personer, däraf hvardera kammaren genom sluten omröstning
inom sig utser tjugofyra, och hvilken nämnd, i den ordning 103 och
104 §§ regeringsformen stadga, äger att döma, huruvida högsta domstolens
och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att
i deras viktiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen
begångna fel och brott, hvarom regeringsformens 102 § handlar, likväl
kunna anses böra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma
dag den blifvit vald tillsammans.
Nämndens samtliga ledamöter rösta först, man för man, öfver den
frågan: skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland högsta
domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta
rösterna med nej, blifva högsta domstolens samtlige ledamöter bibehållne.
Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af nämnden en sluten
lista på dem af högsta domstolens ledamöter, flere eller färre, som han
anser böra entledigas. De tre bland dessa, som da fått det största antal
röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid
två tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses
vara från Riksdagens förtroende uteslutne; och förhålles därefter såsom
i regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.
I enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående
regeringsrättens ledamöter.
T ryckf rihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund af hvad i 1 mom. åt denna § stadgadt är, skall
äfven, till utgifvarens säkrare efterrättelse, dock med de undantag och
28
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
villkor, som nedanföre stadgas skola, uttryckligen vara en hvar tillåtet,
att i allmänt tryck utgifva alla, så väl rättegångar, som andra allmänna
ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut, af hvad namn och
beskaffenhet de vara må, ehvad de höra till den förflutna tiden, eller
till mål, som hädanefter förekomma, vare sig hos riksrätt, högsta domstolen,
regeringsrätten, lagrådet, nedre justitierevisionen, allmänna beredningen,
öfver- och underrätter, kollegier, kommittéer, beredningar, direktioner,
kommissioner, förvaltningar, Konungens befallningshafvande,
konsistorier, exekutionssäten, eller andra publika verk, utan åtskillnad
på målens beskaffenhet af civila, kriminella, ekonomiska, militära eller
ecklesiastika; vidare alla tillförene, nu eller hädanefter gällande instruktioner,
konstitutioner, reglementen, statuter, ordningar, privilegier, reskripter
och allmänna stadganden, hvarifrån helst utfärdade, tillika med
alla ofvannämnda högre och lägre rätters, kollegiers, ämbetsverks, publika
korporationers och alla ämbete- och tjänstemäns relationer, memorialer
och ämbetsbref; ändtligen alla societeters och verks, samt enskilde
personers memorialer, ansökningar, förslag, betänkanden, besvär, jämte
utslag och svar därå, till de delar däraf, som till publika ämbetsmäns
och verks handläggning komma; och böra till den ändan icke allenast
alla sådana handlingar, vid domstolar och andra ofvannämnda verk och
ämbeten, genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlämnas åt hvem det
äskar, antingen han har i saken del eller ej, vid ansvar såsom för
tjänstens försummelse, om sådant af någon publik tjänsteman vägras
eller obehörigen fördröjes, utan äfven, vid samma ansvar, i alla arkiv,
hvar och en fri tillgång lämnas, att få på stället afskrifva eller afskrifva
låta, eller, om därvid betydande hinder vore, i bevittnad afskrift, emot
vederbörlig lösen, utbekomma alla slags handlingar i hvad ämne
som helst.
\ id föregående tillåtelse skola följande undantag OAiigerligen iakttagas
:
Att protokoll — — — — icke uppenbara.
Att ej några — — — — femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — — konfiskeras.
Att, i hvad — — — — femtio riksdaler.
Det skall — — — — sexton skillingar.
Att protokoll — — — — sexton skillingar.
Att ingen — — — — sexton skillingar.
Att utdrag — — — — femtio riksdaler.
Att uppgifter — — — — femtio riksdaler.
Att de från — — — — femtio riksdaler.
29
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Att ansökning----femtio riksdaler.
Att sådant----hufvudsaken.
I öfrigt — — — — stadgadt är.
7:o) £ 30 regeringsformen.
Regeringsformen.
§ 30.
Om tillsättning af prästerliga tjänster i församlingarna och den
rätt, som därvid tillkommer Konungen och församlingarna, stadgas i
särskild lag, stiftad i den ordning 87 § 2 mom. föreskrifver.
8:o) § 4 mom. 9, 13 och 14 samt § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen.
T ryckfrihetsförordningen.
§ 4.
9:o. Den som, medan förordnande om kvarstad å tryckt skrift
är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida
skriften, straffes med böter från och med trettiotre riksdaler sexton
skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar eller
med fängelse från och med en månad till och med ett år. Samma lag
vare, där någon med vetskap om att tryckt skrift förklarats konfiskerad
utsprider eller låter utsprida skriften.
Hvad nu är stadgadt äge ej tillämpning i det fall, att ansvar äger
rum enligt 14 mom. denna §.
Rubbning af kvarstad, som ej innefattar straffbart utspridande,
umgälles enligt allmän lag.
30
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
13:o. Vid sådan afdelning af krigsmakten, som ställes eller är
ställd på krigsfot, äge jämväl högste befälhafvaren den rätt att förordna
om indragning, hvarom i 12 mom. sägs; och förhålles med pröfning,
huruvida förordnandet skall äga bestånd, på sätt där är stadgadt.
14:o. Den som, medan sådant förordnande om indragning af
skrift, hvarom nu sagts, är gällande, med vetskap om förordnandet
utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg,
straffes, där han lyder under strafflagen för krigsmakten, efter nämnda
lag, men eljest med böter från och med trettiotre riksdaler sexton
skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar eller
fängelse från och med en månad till och med ett år.
§
10:o. Om laga domstol för åtal å förbrytelse, som omförmäles i
4 § 9 inom., så ock för åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon, som ej lyder
under strafflagen för krigsmakten, gälle hvad i allmän lag sägs.
Åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon, som lyder under strafflagen
för krigsmakten, skall tillhöra krigsdomstols upptagande; och tillämpas
i ty fall hvad om rättegången vid sådan domstol är eller varder stadgadt,
dock att underställning alltid skall äga rum på sätt förut är sagdt.
9:o) tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen att däri införas näst efter
stadgandena om själfdeklarationer.
T ryckt rihetsförordningen.
§ 2-
4:o------------------
Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som afse namngifna
enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, ej må utlämnas,
•förrän förn år från uppgiftens datum förflutit; dock att, såvida med.
hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål, för hvilket den åstundas,
31
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
och omständigheterna i öfrigt trygghet kan antagas vara för handen,
att ett tidigare utlämnande icke kommer att missbrukas till skada för
den, som afgifvit uppgiften eller eljes däri afscs, utlämnande äfven före
sagda tidpunkt må äga rum; ägande vederbörande myndighet att därvid
göra de förbehåll, som kunna pröfvas erforderliga. Den, som obehörigen
utlämnar uppgift eller i tryck offentliggör uppgift, som han vet vara
obehörigen utlämnad, så ock den, som bryter emot förbehåll, hvarunder
utlämnande skett, böte från och med femtio till och med trehundra
riksdaler.
10:o) öfvergångsstadganclet i riksdagsordningen.
Öfvergångsstadgande.
4. Om riksdagsmans rätt till resekostnadsersättning samt arfvode
eller dagtraktamente skola de före år 1909 gällande stadganden tillämpas
i afseende å Riksdag, som sammanträder före den 1 januari 1910.
ll:o) § 53 regeringsformen samt §§ 37, 38, 45, 50, 75
- och 78 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ SB.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarna och i stadga om val till Riksdagens utskott,
att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i
statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att utreda och för Riksdagen
32
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och
behof; ett bevillningsutskott, att behandla bevillningsfrågor; ett bankoutskott,
att öfverse bankens styrelse och tillstånd samt föreskrifter om
bankoförvaltningen gifva; samt ett lagutskott, att utarbeta de från
kamrarna remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal- och
kyrkolagarnas förbättring.
A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott samt ett lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugu, statsutskottet
af tjugufyra, bevillningsutskottet af tjugu, bankoutskottet af sexton och
lagutskottet af sexton ledamöter, Indika hvardera kammaren till halfva
antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas samstämmande beslut
att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande
af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling, så ock att,
därest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådant
bevilja.
2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att,
när utskottsledamöter afgå eller få förfall, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande däröfver erfordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.
4. A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som
erfordras för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer
skola utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild af
Konungen och Riksdagen samfäldt beslutad stadga.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
33
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
äfvensom stadgan om val till Riksdagens utskott samt att hos Riksdagen
föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver
de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlagsfrågor samt frågor
rörande omförmälda stadga.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
livilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser
kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning af
dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill denna
granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning af
gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af riksdagsman
eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att
statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på
obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans afgörande af Riksdagen,
afgifva yttrande, därom är i regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
kamrarna uppstå, till livilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess
talman, då den senare vägrar proposition.
§ 45.
Alla utskott skola inom två dagar från den, då de blifvit utsedda,
sammanträda. De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, som
på dem ankomma.
§ 50.
Åskar Konungen af Riksdagen särskilda deputerade att med honom
öfverlägga om ärenden, dem han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas
därtill tolf ledamöter, däraf hvardera kammaren inom sig utser sex på
sätt om val till utskott är stadgadt. Dessa deputerade äga dock ej
makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen afgifva yttranden
öfver de mål, Konungen dem meddelar. Sekreterare och öfriga tjänstemän
hos dessa deputerade förordnas af Konungen.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft.
5
34
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
§ 75-
Vid alla val iakttages, att namnsedlarna, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl
från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet
i anseende till deras antal; dock skall i fråga om val till utskott gälla,
hvad uti den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrifvet.
Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom
lottning, när så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, stom för riksdagsgöromålen och
ordningen hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande
jämte grundlagarna och den i 37 § 5 mom. omförmälda stadga, äger
Riksdagen eller i ämne, som angår kammare enskildt, denna kammare
att fastställa. Ej må något däri införas, som mot grundlag eller annan
gällande lag strider.
12:o) §§ 55, 69 och 87 regeringsformen samt §§ 37, 55, 55, 41
till och med 45 och 55 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksutskott med den
sammansättning och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.
A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
35
§ 69.
Du vederbörande utskotts förslag rörande antingen statens reglerande
eller bevillningens därefter lämpade hela belopp, eller hvad till
riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för nksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, till profning hos Riksdagen
förehafves, galle hvad angående behandlingen af utskottens afgifna
förslag uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarna stridiga beslu ,
som ej varda sammanjämkade, skola kamrarne hvar för sig rosta om
de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening,
som därvid erhåller de fleste ledamöters af båda kamrarne sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut,
§ 87.
l-o Riksdagen äger gemensamt med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten och
att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej ma Konungen
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens, någon
nv lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom ma i Riksdagens
kamrar kunna väckas och skola, sedan vederbörande utskott däröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen for sin del
någon nv lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflamnas
förslag därom till Konungen, som inhämte statsrådets och högsta domstolens
tankar däröfver, och, sedan han sitt beslut fattat, meddele
Riksdagen antingen sitt samtycke till dess åstundan eller sina skal att
det vägra, Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta
och meddela sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande
riksdags öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse
därom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skal, som
hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga
för Riksdagen framställa, äske han statsrådets och högsta domstolens
yttrande däröfver, samt meddele sin proposition ^ tillika med berörda
yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare forfar, såsom i nksdags
2-o
R?ksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke järn val a
allmänt kvrkomöte. Öfver förslag angående dylik lag skola, pa satt
36
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
mom. 1 sägs, statsrådets och högsta domstolens tankar inhämtas och
jämte. Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter
den, som framställt eller antagit förslaget, blifvit såsom lag genom
allmän kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa Riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
af tjugu, statsutskottet af tjugufyra, bevillningsutskottet af tjugu, bankoutskottet
af sexton, lagutskottet af sexton samt jordbruksutskottet af
sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva antalet inom
sig väljer antingen omedelbart eller, om kammaren så beslutar, genom
elektorer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när
sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande
af frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock att, därest
utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådant
bevilja.
2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter, att,
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande däröfver erfordras, skall för afgifvande af utlåtande och förslag
i frågan ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter, som
kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.
4. A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som
erfordras för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
samt att ho* Riksdagen föreslå de ändringar cläruti, dem utskottet anser
37
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
högst nödiga eller nyttiga cell möjliga att verkställa, så ock att meddela
utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlagsfrågor.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och afgifva förslag
i anledning af dit hänvisade trågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets
■ansvarighet, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets
vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarna.
3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning
af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill
denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning
af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af
riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit
väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt
ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före fragans afgörande åt
Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen stadgadt.
4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess
talman, då den senare vägrar proposition.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och
äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger
att, i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller pensions- och
indragningsstaterna, granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd
och förvaltning samt föreslå hvad till fyllandet af dess behof erfordras,
hvarvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock
att föreslå beloppet af de summor, hvilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser afsättas, och att uppgifva huru mycket
bör genom bevillningar utgöras, äfvensom att uppgöra förslag till riksstat.
2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdag uti uppgjord statsreglering
blifvit fastställda, och huruvida utbetalningarna äro grundade på
behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig kontra
-
38
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
signalera utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga kvittenser
af dem, som medlen emottagit. Skulle mot Riksdagens beslut de till
någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål
än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen
fastställdt anslag befinnas öfverskridet, skall utskottet hos kamrarna
göra anmälan emot den ämbetsman, som en sådan anordning lcontrasignerat,
hvarefter förfares enligt 106 och 107 §§ i regeringsformen.
Ej må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet i något
klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna
redovisande tjänstemän personligen för utskottet eller Riksdagen
till ansvar ställas, utan må, där så nödigt finnes, hos Konungen
af Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon
sådan tjänsteman i laglig ordning ansvar yrka.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens
och riksgäld skontorets styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål,
för hvilka utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen uppdragen, gifva
föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets förvaltning äfvensom
att föreslå hvad till fyllandet af riksgäldsverkets behof erfordras.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt om rikets mynt.
3. Utskottet skall jämväl undfå del af Konungens angående statsverkets
tillstånd och behof aflåtna proposition hvad angår pensions- och
indragningsstaterna och med anledning däraf liksom ock med afseende
å de från kamrarna dit hänvisade frågor rörande pensionsväsendet afgifva
utlåtanden och förslag.
§ 42.
1. Lagutskottet skall meddela utlåtanden och afgifva förslag i
anledning af de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från
kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock af andra
lagar och författningar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt.
2. Utskottet skall ock granska justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, äfvensom hans ämbetsdiarier och registratur, samt med
utlåtande däröfver till Riksdagen inkomma.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
39
§ 43.
1. Jordbruksutskottet, som skull erhålla del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen afgifna proposition
f hvad den angår de under jordbruksdepartementet lydande ärenden,
åligger att granska samt, med iakttagande åt nödiga indragningar och
besparingar, utreda och uppgifva statsverkets behof med hänsyn till
denna styrelsens gren äfvensom att för öfrigt afgifva betänkande!! och
förslag i anledning af de från kamrarna till utskottet hänvisade jordbruks
ärenden.
,
2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som
angå "stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar
rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar,
om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, afvittringar,
skiften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så
ock angående vägar och skjutsväsende.
§ 44.
Ej må statsrådsledamot eller justitieråd i utskott eller val till
utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo
och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder
kan förekomma.
§ 45.
1. Alla utskott skola inom två dagar från den, då de blifvit
utsedda, sammanträda.
2. Utskotten välja hvart inom sig, ordförande och vice ordförande.
Intill dess sådant val försiggått, töres ordet åt den ledamot, som de
flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flere i lika många riksdagar
deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De ständiga utskotten
utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd med honom, den öfriga
betjäning, som nödig finnes. I tillfälligt utskott välja ledamöteme,
inom sig, för hvarje särskild! mål en föredragande, hvilken det därjämte
åligger att uppsätta utskottets yttrande i ämnet.
3. Har ledamot af utskott tre gånger å råd, utan laga förfall,
från utskottets sammanträden sig afhållit, bör ordföranden hos veder
-
40
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
börande kammare sådant anmäla, på det annan ledamot i utskottet
må, i föreskrifven ordning, inväljas.
4. Utskotten böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden,
som på dem ankomma.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må af
riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande eller, om motionen föranledes af kungl. proposition,
som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom femton dagar från
propositionens aflämnande i kammare. Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas inom tjugu dagar efter riksdags
öppnande, kammare obetaget att för särskildt fall medgifva, att sådan
motion äfven senare må väckas.
I grundlagsfrågor samt i frågor, som röra någondera kammaren
enskildt, så ock i frågor, som af redan inom någondera kammaren
fattadt beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen
föranledas, må motion framställas, så länge Riksdagen är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflämnas. Ej må i
en skrift flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.
I händelse Eders Kungl. Maj:t täcktes godkänna ofvannämnda under
särskilda punkter upptagna förslag till ändrad lydelse af §§ 28, 53 och 87
regeringsformen, §§ 11, 37, 38, 43, 44 och 45 riksdagsordningen samt
§§ 2 och 4 tryckfrihetsförordningen så ock till öfvergångsstadgande i
riksdagsordningen, böra nämnda paragrafer och stadgande erhålla följande
affattning:
Regeringsformen.
§ 28.
Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre,
hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, där sådana
41
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
hittills ägt rum. Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de
teologiska läraretjänsterna vid universiteterna likväl undantagna, till
andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst samt till läkarebefattningar må i den ordning, som ofvan sagts,
och med tillämpning af grunder, som af Konungen och Riksdagen
godkänts, kimna utnämnas och befordras äfven infödda svenska kvinnor.
Konungen vare ock obetaget, att, efter vederbörandes hörande, eller
uppå deras framställning, till lärarebefattningar vid universiteterna, de
teologiska läraretjänsterna likväl undantagna, såsom ock till lärare- och
andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst, äfvensom till läkarebefattningar, kalla och befordra äfven
utländske män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska läran
bekänna. Likaledes må Konungen kunna uti militära ämbeten nyttja
utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till kommendanter i
fästningame. Till konsul må ock utländsk man nämnas, där lön ej
är med befattningen förenad. Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjänst och skicklighet, men icke på
deras börd. Till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, hvarmed är
förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk
vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska
läran. Till alla öfriga ämbeten eller tjänster, med det undantag i
afseende å statsrådets ledamöter, som i 4 § stadgas, må bekännare af
annan kristen troslära, äfvensom af den mosaiska, kunna nämnas; dock
må icke någon, som ej tillhör den rena evangeliska läran, såsom domare
eller innehafvare af annan tjänst deltaga i handläggning eller afgörande
af fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning eller befordringar
inom den svenska kyrkan. Hvarje departementschef skall föredraga
och expediera alla ärenden rörande befordringar, förordnanden,
tjänstledighet och afsked, till och ifrån ämbeten och tjänster vid de
verk och stater, som under departementet höra.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.
Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Häft.
6
42
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
§ 87.
l:o. Riksdagen äger gemensamt med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten och
att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens, någon
ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens
kamrar kunna väckas och skola, sedan vederbörande utskott däröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del någon
ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflämnas förslag
därom till Konungen, som inhämte statsrådets och lagrådets tankar däröfver,
och, sedan han sitt beslut fattat, meddele Riksdagen antingen sitt
samtycke till dess åstundan eller sina skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela sitt beslut, vare
han oförhindrad att före nästföljande riksdags öppnande förslaget ordagrannt
bifalla och allmän kungörelse därom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksdagen vid
dess nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Finner Konungen godt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske
han statsrådets och lagrådets yttrande däröfver, samt meddele sin proposition
tillika med berörda yttranden åt Riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.
2:o. Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke jämväl af
allmänt kyrkomöte. Öfver förslag angående dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets tankar inhämtas och jämte
Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej
förslag, hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter den,
som framställt eller antagit förslaget, blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte då
Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
43
Riksdagsordningen.
§ Il
År
någon missnöjd med val till riksdagsman i Första Kammaren,
må han däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger
för sådant ändamål hos vederbörande protokollsförare äska behörigt
protokollsutdrag, hvilket inom högst två dagar därefter bör till klaganden
utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen
ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva
till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i
allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig
förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande
aflämnas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hafva inkommit,
ofördröjligen till Konungen insända, för att i Dess regeringsrätt skyndsamt
föredragas och afgöras.
§ 37.
1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa Riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
af tjugu, statsutskottet af tjugufyra, bevillningsutskottet af tjugu,
bankoutskottet af sexton, lagutskottet af sexton, samt jordbruksutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva antalet inom
sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att,
när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande
af frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock att,
därest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal,
sådant bevilja.
2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att,
när utskottsledamöter afgå eller få förfall, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande däröfver erfordras, skall för afgifvande af utlåtande och för
-
44
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
slag i frågan ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter,
som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer
skola utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild
af Konungen och Riksdagen samfäldt beslutad stadga.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
och vallagen äfvensom stadgan om val till Riksdagens utskott
samt att bos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadga.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och afgifva förslag
i anledning af dit hänvisade frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets
ansvarighet, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets
vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarna.
3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
dock att sådant särskilt protokoll, hvarom i 9 § regeringsformen förmärs,
och protokoll i kommandomål kunna fordras endast i hvad som
rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser. Om utskottets
rätt och plikt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen
anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda,
eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när af riksdagsman eller af annat utskott än
konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att statsrådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utöfvat,
däröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, därom
är i regeringsformen stadgadt.
4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen
böra hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och
dess talman, då den senare vägrar proposition.
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
45
§ 43.
1. Jordbruksutskottet, som skall erhålla del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen afgifna proposition
i hvad den angår de under jordbruksdepartementet lydande ärenden,
åligger att granska samt, med iakttagande af nödiga indragningar och
besparingar, utreda och uppgifva statsverkets behof med hänsyn till
denna styrelsens gren äfvensom att för öfrigt afgifva betänkanden och
förslag i anledning af de från kamrarna till utskottet hänvisade jordbruksärenden.
2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som
angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar -och författningar
rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om
jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, afvittringar,
skiften och jord styckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så
ock angående vägar och skjutsväsende.
§ 44.
Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott
eller val till utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen
kan fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för
hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.
§ 45.
1. Alla utskott skola inom två dagar från den, då de blifvit
utsedda, sammanträda.
2. Utskotten välja, hvart inom sig, ordförande och vice ordförande.
Intill dess sådant val försiggått, föres ordet af den ledamot,
som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flere i lika många
riksdagar deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De ständiga
utskotten utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd med
honom, den öfriga betjäning, som nödig finnes. I tillfälligt utskott
välja ledamöterne, inom sig, för hvarje särskild!, mål en föredragande,
hvilken det därjämte åligger att uppsätta utskottets yttrande i ämnet.
3. Utskotten böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden,
som på dem ankomma.
46
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kammaren, som är vald med tillämpning
af de före år 1909 gällande stadganden, äger ej med sin befattning
fortfara längre än till början af första sexårsperioden för den valkrets,
som utsett honom. Har han vid ingången af året näst före sagda
period sin befattning icke nio år innehaft, må han därmed fortfara till
årets slut, ändå att under tiden nio år från valet förflyta.
Där tjänstgöringstidens slut ej sammanfaller med början af sexårsperiod
för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, som
för platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af närmaste
sexårsperiod för valkretsen. Samma lag vare, där platsen varder ledig
före tjänstgöringstidens utgång.
2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den
i vallagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första sexårsperioden
af åren 1910—1915.
Förordnar Konungen om nya val till Första Kammaren, innan val
i sjätte gruppen förrättats för sexårsperiod, skola de nya valen gälla
för grupp, som valt för sexårsperiod, till periodens utgång och för
annan grupp till början af dess första sexårsperiod.
3. Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende
gällande stadganden.
4. Om riksdagsmans rätt till resekostnadsersättning samt arfvode
eller dagtraktamente skola de före år 1909 gällande stadganden tilllämpas
i afseende å Riksdag, som sammanträder före den 1 januari 1910.
T ryckt rihetsf örordningen.
§ 2.
4:o. I grund af hvad i 1 mom. af denna § stadgadt är, skall äfven,
till utgifvarens säkrare efterrättelse, dock med de undantag och villkor,
47
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
som nedanföre stadgas skola, uttryckligen vara en hvar tillåtet, att i
allmänt tryck utgifva alla, så val rättegångar, som andra allmänna
ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut, af hvad namn och
beskaffenhet de vara må, ehvad de höra till den förflutna tiden, eller
till mål, som hädanefter förekomma, vare sig hos riksrätt, högsta domstolen,
regeringsrätten, lagrådet, nedre justitierevisionen, allmänna beredningen,
öfver- och underrätter, kollegier, kommittéer, beredningar,
direktioner, kommissioner, förvaltningar, Konungens befallningshafvande,
konsistorier, exekutionssäten, eller andra publika verk, utan åtskillnad
på målens beskaffenhet af civila, kriminella, ekonomiska, militära eller
ecklesiastika; vidare alla tillförene, nu eller hädanefter gällande instruktioner,
konstitutioner, reglementen, statuter, ordningar, privilegier, reskripter
och allmänna stadganden, hvarifrån helst utfärdade, tillika med alla ofvannämnda
högre och lägre rätters, kollegiers, ämbetsverks, publika korporationers
och alla ämbets- och tjänstemäns relationer, memorialer
och ämbetsbref; ändtligen alla societeters och verks, samt enskilde personers
memorialer, ansökningar, förslag, betänkanden, besvär, jämte utslag
och svar därå, till de delar däraf, som till publika ämbetsmäns
och verks handläggning komma; och böra till den ändan icke allenast
alla sådana handlingar, vid domstolar och andra ofvannämnda verk och
ämbeten, genast och utan tidsutdräkt emot lösen utlämnas åt hvem det
äskar, antingen han har i saken del eller ej, vid ansvar såsom för tjänstens
försummelse, om sådant af någon publik tjänsteman vägras eller obehörigen
fördröj es, utan äfven, vid samma ansvar, i alla arkiv, hvar och
en fri tillgång lämnas, att få på stället afskrifva eller afskrifva låta,
eller, om därvid betydande hinder vore, i bevittnad afskrift, emot vederbörlig
lösen utbekomma alla slags handlingar i hvad ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:
Att protokoll — —--icke uppenbara.
Att ej några — — — femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — konfiskeras.
Att, i hvad —---femtio riksdaler.
Det skall — —--sexton skillingar.
Att protokoll — — — — sexton skillingar.
Att ingen — — — — sexton skillingar.
Att utdrag — — — — femtio riksdaler.
Att uppgifter — — — — femtio riksdaler.
Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som afse namngifna
enskilda personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, ej må ut
-
48
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
lämnas, förrän fem år från uppgiftens datum förflutit; dock att, såvida
med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål, för hvilken den
åstundas, och omständigheterna i öfrigt trygghet kan antagas vara för
handen, att ett tidigare utlämnande icke kommer att missbrukas till
skada för den, som afgifvit uppgiften eller eljes däri afses, utlämnande
äfven före sagda tidpunkt må äga rum; ägande vederbörande myndighet
att därvid göra de förbehåll, soro kunna pröfvas erforderliga. Den,
som obehörigen utlämnar uppgift eller i tryck offentliggör uppgift, som
han vet vara obehörigen utlämnad, så ock den, som bryter emot förbehåll,
hvarunder utlämnande skett, böte från och med femtio till och
med trehundra riksdaler.
Att de från — — — — femtio riksdaler.
Att ansökning---femtio riksdaler.
Att sådant — — — — hufvudsaken.
I öfrigt — — — stadgadt är.
§ 4.
I afseende på bevakningen öfver skrifters lofliga allmängörande
skola följande stadganden gälla:
Do. Chefen för justitiedepartementet skall tillkomma att både
inom hufvudstaden och i orterna, antingen själf eller genom vederbörligen
af honom förordnade ombud, vaka öfver skrifters allmängörande,
på det sätt och i de delar, som här nedanföre stadgas. På Konungens
pröfning ankomme, huruvida å annan ort, än där tryckeri anlagts,
chefen för justitiedepartementet må hafva särskilt ombud.
2:o. I samma stund, ej senare än en skrift till försäljning eller
till spridande, på hvad annat sätt som helst, utgifves, skall ett exemplar
aflämnas i Stockholm till chefen för jxistitiedepartementet och i hvarje
annan ort till hans förordnade ombud. Boktryckare, som denna föreskrift
uraktlåter, vare förfallen till böter från och med femtio till och
med femhundra riksdaler eller fängelse i högst sex månader; och om
han, utan att vara försedd med chefens för justitiedepartementet bevis
om gjord anmälan af ett dagblad eller periodisk skrift, desamma trycker,
böte etthundra riksdaler, och skriftens utgifvande inställes, intill dess
utgifvaren iakttagit hvad ofvanföre därom stadgadt är.
4:o. Till ordningsmål räknas, om, vid tryckeris anläggande,, uraktlåtes
hvad 1 § 5 mom. därom stadgar, eller om emot 1 § 12 mom.,
49
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej äro
utsätta, förvttras. 1 dessa fall äge — — — — i denna lag icke leda.
9:o. Den som, medan förordnande om kvarstad å tryckt skrift är
gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida
skriften, straffes med böter från och med trettiotre riksdaler sexton
skillingar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar
eller med fängelse från och med eu månad till och med ett år. Samma
lag vare, där någon med vetskap om att tryckt skrift förklarats konfiskerad
utsprider eller låter utsprida skriften.
Hvad nu är stadgadt äge ej tillämpning i det fall, att ansvar
äger rum enligt 14 mom. denna §.
Rubbning af kvarstad, som ej innefattar straffbart utspridande
umgälles enligt allmän lag.
12:o. Anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg skrift,
hvilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet
eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden,
må, ehvad skriften synes straffbar eller icke, indragning ske af
de exemplar af skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas.
Den, som vid truppen eller å fartyget högsta befälet utöfvar, äger omedelbart
vidtaga nödig åtgärd för hindrande af sådan skrifts spridande inom
truppen eller å fartyget under tid, som åtgår, till dess förordnande om
indragning kan af honom utverkas. Förordnande om indragningen
meddelas å ort utom Stockholm af chefens för justitiedepartementet
ombud samt i Stockholm af den eller de personer, som nämnde departementschef
för detta ändamål tillsatt. Förordnandet skall genast af
befälet verkställas, men varde ofördröjligen af den, som meddelat det,
anmäldt hos tryekfrihetskommittén; och ankomme på kommittén att
pröfva, huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Tillsättas för Stockholm flera personer med befogenhet, som nu
är sagd, varde för enhvar af dem angifvet hans verksamhetsområde.
13:o. Vid sådan afdelning af krigsmakten, som ställes eller är
ställd på krigsfot, äge jämväl högste befälhafvaren den rätt att förordna
om indragning, hvarom i 12 mom. sägs; och förhålles med pröfning,
huruvida förordnandet skall äga bestånd, på sätt där är stadgadt.
14:o. Den som, medan sådant förordnande om indragning afskrift,
hvarom nu sagts, är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider
eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, straffes, där
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 12 Höft. 7
50
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
han lyder under strafflagen för krigsmakten, efter nämnda lag, rneri
eljest med böter från och med trettiotre riksdaler sexton skillingar till
och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar eller fängelse
från och med en månad till och med ett år.
I sammanhang härmed får Riksdagen tillika anmäla, att nästlidne
års Riksdag, under förutsättning att ofvannämnda under punkten ll:o)
upptagna och åt Riksdagen nu slutligt antagna förslag till ändrad
lydelse af § So regeringsformen samt §§ 37, 38, 45, 50, 75 och 78
riksdagsordningen varder af Eders Kungl. Makt gilladt, för sin del antagit
följande
Förslag
till
Stadga
om val till Riksdagens utskott.
1 §•
A al af ledamöter i utskott skall förrättas med valsedlar, å Indika
före namnen utsatts partibeteckning (partinamn eller annan beteckning
i ord för viss grupp af riksdagsmän eller för viss meningsriktning) men
Indika i öfrigt äro omärkta.
Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra.
Valsedlarna skola för att blifva gällande vara enkla, slutna, hoprullade
och fria från öfverstrykningar. Sedel må ej upptaga flere, men
väl färre namn än det antal personer valet afser. Där något namn å
sedeln är tvetydigt, galle den dock för öfriga namn.
2 §•
De afgifna valsedlarna skola ordnas i grupper, så att sedlar med
samma partibeteckning bilda en grupp.
51
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Inom hvarje grupp skall, till den utsträckning, som för utseendet
af stadgadt antal ledamöter är nödig, bestämmas ordning mellan namnen
å gruppens valsedlar. Härvid iakttages:
L:o) Upptaga valsedlar till antal af mer än hälften af hela antalet
valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, blifver
detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hafva samma
första namn och utgöra mer än två tredjedelar af gruppens rösttal,
jämväl samma andra namn, blifver detta namn det andra i ordningen;
upptaga valsedlar, som hafva samma första och samma andra namn
samt utgöra mer än tre fjärdedelar åt gruppens rösttal, jämväl samma
tredje namn, blifver detta namn det tredje i ordningen; och så vidare
efter samma grunder.
2:6) I den män ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss
angifna grunder bestämmas, skola särskilda sammanräkningar af namnens
rösttal verkställas. Vid hvarje sådan sammanräkning gäller valsedel
såsom hel röst, där icke något af sedelns namn erhållit rum i ordningen.
Annan valsedel gäller såsom half röst, där ett af sedelns namn erhållit
rum i ordningen; såsom tredjedels röst, där tva af namnen uppförts i
ordningen; såsom fjärdedels röst, där tre af namnen uppförts i ordningen;
och så vidare efter samma grund. För hvarje gång kommer
det namn närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.
Till protokollet antecknas för hvarje grupp dess rösttal samt, där
de under l:o) angifna grunder tillämpats, antalet af de valsedlar, som
upptaga samma första namn eller samma första och andra namn, och
så vidare, men eljest, för hvarje särskild sammanräkning, röstvärdet
för de olika valsedlarna och det rösttal, som för hvarje namn uträknats.
3 §■
1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de
olika valsedelgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas
den grupp, hvilken för hvarje gång uppvisar det största af nedan angifna
jämförelsetal. Plats, som blifvit en grupp tilldelad, besättes genast
så, att gruppens första plats tillerkännes den, hvars namn är det första
i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra
namnet i ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet
i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är
berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera
andra grupper.
52 Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Jämförelsetalet iir lika med gruppens rösttal, så länge gruppen
ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet
för hvarje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som
motsvarar antalet af de gruppen tilldelade platser, ökadt med 1. Har
samma person erhållit platser från två grupper, skall dock, vid beräkning
af det antal platser som utdelats, hvardera platsen anses blott såsom
^ en ^ halt plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses
hvarje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma
grund.
Har eu grupp redan fatt sig tilldelad plats så många gånger, som
motsvarar antalet namn å gruppens valsedlar, varde den från vidare
jämförelse utesluten.
"• Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, hvars namn
star främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.
4 §•
Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där sä erfordras, skiljas
genom lottning. J
5 § -.
Vid val af suppleanter i utskott skall livad här ofvan är i fråo-a
om val åt ledamöter stadgadt äga motsvarande tillämpning.
Sadant val må ej förrättas å samma dag, som val af ordinarie
ledamöter i utskottet ägt rum.
6 §‘
Om den ordning, hvari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring
i stället för ledamot, gälla följande regler:
l:o) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning
som den grupp, för hvilken ledamoten blifvit vald, har företräde framför
öfriga suppleanter, och åt dessa har den företräde, som utsetts från
grupp med högre rösttal.
2;o) Åt . suppleanter från samma grupp har den företräde, hvars
namn blifvit tidigare uppfördt i den jämlikt 2 § bestämda ordning inom
gruppen.
Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från
två eller flera grupper, anses vald för den grupp, från hvilken plats
törst tilldelats honom.
53
Riksdagens Skrifvelse N:o 19.
Denna stadga träder i kraft samma dag, som det hyllande förslaget
om ändring i § 53 regeringsformen samt §§ 37, 38, 45, 50, 75
och 78 riksdagsordningen, efter att hafva af Riksdagen antagits, varder
af Konungen gilladt.
Stockholm den 27 februari 1909.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Häft.
8