Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
1
N:o 162.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2.3 maj 1909.
_ — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af odling slag enheter å
kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste
länen.
(Statsutskottets utlåtande n:o 126.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 43) af den 12 februari
1909 bar Eders Kung! Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
medgifva, dels att nya upplåtelser på grund af kungörelsen angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län den 27 maj 1904 icke vidare må äga rum, dels att å kronoparker
och öfverloppsmarker inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län må på ansökan till mindre
bemedlade eller obemedlade, som äga god frejd och gjort sig kända för
arbetsamhet och hederlig vandel samt äga förutsättningar för drifvande
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 42 Höft. (N:is 162, 163.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
af ett mindre jordbruk, af domänstyrelsen på arrende upplåtas sådana
till odling och bebyggande tjänliga lägenheter, som där kunna vara att
tillgå, allt under förutsättning antingen att sådant för skogens vård och
bevakning tinnes vara gagneligt eller att den jord, hvars upplåtande begäres,
är belägen i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled
och hinder från skogsvårdens synpunkt ej möter;
dels att vid upplåtelserna följande skall lända till efterrättelse,
nämligen:
att till odlingslägenliet ej må läggas odlingsmark till större vidd,
än att lägenheten i uppodladt skick kan brukas utan nämnvärdt anlitande
af legd arbetskraft;
att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom
af den storlek att därå kan födas en familj, och att ej heller till samma
sökande må upplåtas mera än en lägenhet;
att odlingslägenliet, som sålunda upplåtes, skall utan kostnad för
innehafvaren noga beskrifvas, å karta afiättas och å marken utstakas;
att odlingslägenliet upplåtes på sjuttiofem år med innehafvaren
förbehållen optionsrätt till förnyadt arrende vid arrendetidens slut;
att lägenhetsinnehafvaren eller hans dödsbo icke utan domänstyrelsens
medgifvande må åt annan öfverlåta arrenderätten;
att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att på sätt och inom
tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet äger föreskrifva, bebygga
och uppodla lägenheten;
att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att från och med
sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig afgift, som
bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3,6 för hundrade af dels det
kapitalvärde lägenheten anses äga ouppodlad och obebyggd med den
rätt till byggnadsvirke, hvarom nedan förmäles, dels den odlingshjälp,
som på sätt nedan sägs till lägenhetsinnehafvaren kommer att utgå;
att lägenhetsinnehafvaren skall äga från kronans mark erhålla dels
efter utsyning behöfligt virke till lägenhetens åbyggnader och nödiga
hägnader samt gagnvirke till öfrigt husbehof dels ock efter anvisning
erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock företrädesvis af
vindfälld eller torr skog eller sådan, som i anseende till sin beskaffenhet
eljest bör för en god skogsvård afverkas;
att därest under arrendetiden uppkommer behof af större eller
dera åbyggnader än vid upplåtelsen föreskrifvits, domänstyrelsen skall
äga medgifva att lägenhetsinnehafvaren jämväl för sådant ändamål erhåller
nödigt virke från kronans mark; skolande i skriftligt tillägg till upplåtelsekontraktet
föreskrifvas, huru den nya åbyggnaden skall vara beskaffad;
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
att lägenhetsinnehafvaren skall tillförbindas att, företrädesvis i
brandstodsförening för länet eller orten, där sådan linnes, lör kronans
räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas
brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde
med rätt för domänstyrelsen att, där anledning därtill lörekommer, meddela
föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring bör sökas, som
om den anstalt, där försäkring må äga rum;
att, om brandskada inträffar, lägenhetsinnehafvaren skall vara
skyldig att mot erhållande af brandskadeersättningen bota skadan utan
rätt att af kronan erhålla fritt virke; skolande kronan äga uppbära
brandskadeersättningen, hvilken tillhandahålles lägenhetsinnehafvaren i
den mån för byggnaden erfordras;
att om byggnad annorledes skadas och lägenhetsinnehafvaren därtill
är vållande, denne skall vara skyldig att bota skadan utan rätt att
därtill af kronan erhålla nödigt virke;
att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att under arrendetiden a
område af kronans mark, som för ändamålet anvisas, erhålla nödigt
bete för å lägenheten vinterfödda häst- och nötkreatur; dock att, när
dom än styrelsen så påyrkar, det anvisade området må kunna utbytas
mot annat, samt att i hvarje fall från bete må undantagas mark, hvarå
i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida
märkligt intrång;
att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att af allmänna medel i
odlingshjälp erhålla sjuhundrafemtio kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen,
då lägenhetens uthusbvggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då
manbyggnaden är färdig och godkänd, och tredjedelen, då minst en
hektar åker är bruten och försvarligt häfdad som åker;
att lägenhetsinnehafvaren under femton år från upplåtelsen skall
åtnjuta frihet från utlagor och onera för lägenheten;
att lägenhetsinnehafvaren vid afträdet skall lämna ifrån sig lägenheten
med åbyggnader och odlingar till föreskrifven omfattning i fullgodt
stånd eller ersätta bristen sådan den vid afträdessyn befinnes;
att domänstyrelsen må äga att vid upplåtelsen föreskrifva de
villkor, som utöfver hvad nu sagts samt hvad i allmänhet om arrende
linnes i lag föreskrifvet må kunna finnas erforderliga; samt
att innehafvare af skogstorp skall äga att efter frihetsårens utgång,
därest han är berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla torpet på arrende
under sjuttiofem år samt i öfrigt i tillämpliga delar på de villkor, som
föreskrifvits rörande ofvannämnda odlingslägenheter; skolande domän
-
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
styrelsen aga föreskrifva de jämkningar i upplåtelsevillkoren, som må
finnas nödiga.
Vid behandlingen af Eders Kungl. Majrts förevarande förslag bär
Riksdagen jämväl haft att pröfva två inom Riksdagen i ämnet väckta
motioner.
Ren hufvudsakligaste innebörden af Eders Kungl. Mapts förevarande
framställning har Riksdagen funnit vara en vidare utveckling af skogstorpareinstitutionen
i den g''enom kungl. kungörelsen angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län den 27 maj 1904 inslagna riktningen. Nämnda institution
tillkom genom en kungl. skrifvelse till domänstyrelsen af den 29 maj
1891, hvarigenom förordnades, att å kronoparker i Norrbottens län
befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter finge, där det för kronoparkens
vård och bevakning funnes vara gagneligt, af domän styr el sen
på viss tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande
åt personer, som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra
samt i öfrigt funnes vara fullt lämpliga, under villkor, bland andra,
att torparen under första upplåtelsetiden skulle inom det område af
kronoparken, som blefve honom anvisadt, utöfva tillsyn och bevakning
samt på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteman och mot skälig
ersättning utgöra å kronoparken erforderliga arbeten, och skulle efter
frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens försorg, i förhållande
till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss årlig afgäld, att
utgöras medelst dagsverken å kronoparken.
Häri vidtogs genom ofvannämnda kungörelse den 27 maj 1904
nagra ändringar. Så skulle afgälden utgöras i penningar, dock med
rätt för torparen att, om han så önskade, i afräkning på afgälden utgöra
dagsverken å kronoparken. Icke heller fanns i sistnämnda kungörelse
något stadgande infördt om skyldighet för torparen att utöfva tillsyn
och verkställa arbete inom kronoparken, utan fick frågan härom ordnas
genom fritt aftal. Genom dessa förändringar förlorade systemet med
skogstorp således sin ursprungliga karaktär, nämligen den med torpinnehafvet
förbundna arbetsskyldigheten i förhållande till kronan, och
bereddes torparen dels större frihet att ordna för sig, på sätt han funne
fördelaktigast, och dels en friare och mera tilltalande ställning inför
den allmänna uppfattningen. I den sålunda inslagna riktningen är,
som ofvan antydts, genom föreliggande proposition ännu ett steg taget;
och är detta steg af sådan räckvidd, att de nu ifrågasatta jordupplåtelserna
å kronans mark nästan uteslutande kunna betraktas såsom
;>
Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
ett led åt'' den för närvarande lifligt pågående egnahemsrörelsen. Emot
en sådan sakernas utveckling har Riksdagen, i betraktande af nämnda
rörelses stora sociala betydelse, intet att erinra.
Då det mången gång kan vara tvifvelaktigt, hur ett odlingsföretag
af don art som nu ifrågavarande kommer att utfalla, torde det ligga
vikt uppå, att från statens sida åtgärd icke vidtages, som kan locka
nybyggare in på sådant företag, utan torde hvarje särskild lägenhetsupplåtelse
böra tillkomma på vederbörande nybyggares initiativ. Åt
samma skäl torde också före en lägenhets upplåtande böra genom
undersökning a stiillet af land t b r u k s k un n i g person visshet inhämtas,
att lägenhetens jord är duglig för odling; och synes denna förberedande *
undersökning vara af så stor vikt, att stadgande därom bör införas
bland de bestämmelser om ifrågavarande upplåtelser, som af Riksdagen
fastställas. Vidare torde af nämnda orsak följa, att, om ett flertal
lägenheter upplåtas å större myrmarker, som tarfva utdikning, sådan åt
kronan verkställes i behöflig utsträckning i samband med lägenheternas
upplåtande. Det kunde än ytterligare ifrågasättas, huruvida upplåtelser
böra ske annat än i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled,
då en nybyggare å en lägenhet med isoleradt läge skulle genom den
försvårade förbindelsen med den öfriga befolkningen få än svårare att
draga sig fram utan anlitande af kommunens hjälp. Ehuruväl Riksdagen
funnit denna synpunkt synnerligen beaktansvärd och manande till särskild
försiktighet vid så belägna lägenheters upplåtande, har Riksdagen,
då vid ifrågavarande upplåtelser i allmänhet synpunkten af skogens
vård alltjämt torde böra fästhållas samt vederbörande nybyggare, enligt
hvad Riksdagen förut framhållit, bör af egen böjelse och af eget initiativ
för sig utvälja det stycke jord, hvaraf han vill finna sin framtida
bärgning, likväl ansett", att, om en sådan lägenhet, som nyss sagts,
åstundas af en nybyggare, hvilken innehar de för dess uppodlande
nödiga betingelserna och hvars dervaro kan vara för skogens vård och
bevakning gagnelig, denne ej bör förvägras lägenheten endast på grund
af dess mindre gynnsamma läge.
Beträffande tiden för upplåtelserna anser Riksdagen, hvad de sydligare
af ifrågavarande sex län vidkommer, den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
tiden, 75 år, med hänsyn till de stora förändringar i afseende
å skogens vård och värde och den upplåtna markens eventuella behöflighet
för kronans ändamål, som inom en jämförelsevis föga aflägsen
framtid skulle kunna inträda, alltför lång och att densamma lämpligen
kan begränsas till 50 år. Inom de nordligaste trakterna af riket skulle
däremot upplåtelsetiden, såvidt nu kan afgöras, utan nämnvärd olägenhet
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
iör kronan kunna sättas till 75 år; men då det otvifvelaktigt leder till
enkelhet och reda, att samma arrendetid bestämmes för samtliga upplåtelser
af förevarande slag samt den s. k. Norrlandskommittén för
liknande upplåtelser tänkt sig en tid af endast 40 år, torde jämväl
beträffande rikets nordligaste delar en upplåtelsetid af 50 år vara tillräcklig.
I afseende å sättet för odlingslägenhets bebyggande torde, såsom
Eders Kungl. Maj.''t föreslagit, domänstyrelsen böra äga att därom bestämma,
men vill Riksdagen härvid uttala önskvärdheten däraf, att byggnaderna
ej må uppi öras allt för schablonmässigt, utan bör därvid såvidt
möjligt vederbörlig hänsyn tagas till skick och bruk å orten.
Då det vidare är af utomordentligt stor betydelse, att begärda
lägenhetsupplåtelser må kunna ske utan för stor tidsutdräkt och omgång,
har Riksdagen velat uttala den förvissning, att Eders Kungl. Maj:t
kommer att tillse, det hvad i sådant syfte kan åtgöras från statsförvaltningens
sida blifver iakttaget.
Under åberopande af livad sålunda sagts får Riksdagen anmäla,
att Riksdagen, i anslutning till Eders Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt
och med anledning af de i ämnet väckta motionerna, besluta^
dels '' att nya upplåtelser på grund al kungörelsen angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län den 27 maj 1904 icke vidare må äga rum;
dels att å kronoparker och ölverloppsmarker inom Kopparbergs,
Gäfleborgs,^ Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må . på ansökan till mindre bemedlade eller obemedlade, som äga
god frejd och gjort sig kända för arbetsamhet och hederlig vandel
samt äga förutsättningar för drifvande af ett mindre jordbruk, af domänstyrelsen
på arrende upplåtas sådana till odling och bebyggande tjänliga
lägenheter, som där kunna vara att tillgå, allt under förutsättning
antingen att sadant lör skogens vård och bevakning linnes vara gagneligt
eller att den jord, hvars upplåtande beg-äres, är belägen i närheten af
odlad bygd eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens synpunkt
ej möter;
_ dels att vid upplåtelserna följande skall lända till efterrättelse
nämligen:
att, innan jordområde upplates till odlingslägenhet, genom undersökning
af i landtbruk kunnig person visshet skall inhämtas, att å området
linnes tillräcklig för odling lämplig mark;
att till odlingslägenhet ej må läggas odlingsmark till större vidd,
Riksdagens Skrifvelse N:o 162. 7
än att lägenheten i uppodladt skick kan brukas utan nämnvärdt anlitande
af legd arbetskraft;
att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom
af den storlek att därå kan födas en familj, och att ej heller till
samma sökande må upplåtas mera än eu lägenhet;
att odlingslägenhet, som sålunda upplåtes, skall, utan kostnad för
innehafvaren, noga beskrifvas, å karta affattas och å marken utstakas;
att odlingslägenhet upplåtes på femtio år med innehafvaren förbehållen
optionsrätt till förnyad t arrende vid arrendetidens slut;
att lägenlietsinnehafvaren eller lians dödsbo icke utan domänstyrelsens
medgifvande må åt annan öfverlåta arrenderätten;
att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att på sätt och inom
tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet äger föreskrifva, bebygga
och uppodla lägenheten;
att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att från och med
sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig afgift, som
bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3,6 för hundrade af dels det
kapitalvärde lägenheten anses äga ouppodlad och obebyggd med den
rätt till byggnadsvirke, hvarom nedan förmäles, dels den odlingshjälp,
som på sätt nedan sägs till lägenhetsinnehafvaren kommer att utgå;
att lägenhetsinnehafvaren skall äga från kronans mark erhålla
dels efter utsyning behöfligt virke till lägenhetens åbyggnader och
nödiga hägnader samt gagnvirke till öfrigt husbehof dels ock efter anvisning
erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock företrädesvis
af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i anseende till sin beskaffenhet
eljest bör för en god skogsvård afverkas;
att därest under arrendetiden uppkommer behof af större eller
flera åbyggnader än vid upplåtelsen föreskrifvits, domänstyrelsen skall
äga medgifva att lägenhetsinnehafvaren jämväl för sådant ändamål erhåller
nödigt virke från kronans mark; skolande i skriftligt tillägg till
upplåtelsekontraktet föreskrifvas, huru den nya åbyggnaden skall vara
beskaffad;
att lägenhetsinnehafvaren skall tillförbindas att, företrädesvis i
brandstodsförening för länet eller orten, där sådan finnes, för kronans
räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas
brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde
med rätt för domänstyrelsen att, där anledning därtill förekommer,
meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring bör sökas,
som om den anstalt, där försäkring må äga ruin;
att, om brandskada inträffar, lägenhetsinnehafvaren skall vara
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 162.
skyldig att mot erhållande af brandskadeersättningen bota skadan utan
rätt att af kronan erhålla fritt virke; skolande kronan äga uppbära
brandskadeersättningen, hvilken tillhandahålles lägenhetsinnehafvaren i
den mån för byggnaden erfordras;
att om byggnad annorledes skadas och lägenhetsinnehafvaren
därtill är vållande, denne skall vara skyldig att bota skadan utan rätt
att därtill af kronan erhålla nödigt virke;
att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att under arrendetiden å område
af kronans mark, som för ändamålet anvisas, erhålla nödigt bete
för å lägenheten vinterfödda häst- och nötkreatur; dock att, när domänstyrelsen
så påyrkar, det anvisade området må kunna utbytas mot annat,
samt att i hvarje fall från bete må undantagas mark, hvarå i skogsvårdssyfte
vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida märkligt intrång;
att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att af allmänna medel i
odlingshjälp erhålla sjuhundrafemtio kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen,
då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då
manbyggnaden är färdig och godkänd, och tredjedelen, då minst en
hektar åker är bruten och försvarligt häfdad som åker;
att lägenhetsinnehafvaren under femton år från upplåtelsen skall
åtnjuta frihet från utlagor och onera för lägenheten;
att lägenhetsinnehafvaren vid afträdet skall lämna ifrån sig lägenheten
med åbyggnader och odlingar till föreskrifven omfattning i fullgodt
stånd eller ersätta bristen sådan den vid afträdessyn befinnes;
att domänstyrelsen må äga att vid upplåtelsen föreskrifva de
villkor, som utöfver hvad nu sagts samt hvad i allmänhet om arrende
finnes i lag föreskrifvet må kunna finnas erforderliga; samt
att innehafvare af skogstorp skall äga att efter frihetsårens utgång,
därest han är berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla torpet på
arrende under femtio år samt i öfrigt i tillämpliga delar på de villkor,
som föreskrifvits rörande ofvannämnda odlingslägenheter; skolande
domänstyrelsen äga föreskrifva de jämkningar i upplåtelsevillkoren, som
må finnas nödiga.
Stockholm den 24 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.