Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
1
N:o 151
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärders vidtagande
för att folk- eller småsköllärare, som är obotligt
sinnessjuk, måtte kunna entledigas med pension.
Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 5.
Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 4.
Till Konungen.
Uti inom Riksdagen väckta motioner har framställts förslag om sådan
förändring af gällande författningar att vid folk- eller småskola anställd
ordinarie lärare, som är obotligt sinnessjuk, måtte kunna mot erhållande
af pension entledigas från sin lärarebefattning.
Af de statistiska uppgifter, som finnas tillgängliga rörande antalet å
hospital vistande sinnessjuka lärare och lärarinnor framgår, att under åren
från och med 1901 till och med 1906 å hospitalet intagits sammanlagdt
65 lärare och lärarinnor eller i medeltal omkring 11 för år. I nämnda
statistiska uppgifter skiljes visserligen ej emellan lärare vid folk- och
småskolor samt öfriga lärare, men man torde ej göra sig skyldig till något
misstag, om man beräknar, att af de å hospital intagna lärare och
lärarinnor den öfvervägande delen varit anställd vid folk- eller småskolor,
dels emedan denna grupp inom hela den svenska lärarekåren är den ojämBih.
till Riksd. Brok 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 39 Käft. (Nås 151, 152.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
förligt största, dels ock emedan, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen,
särskildt bland småskollärarinnorna sinnessjukdom är ofta förekommande.
Utöfver de å hospital vistande lärare. och lärarinnor torde därjämte
med säkerhet finnas ett stort antal sinnessjuka lärare och lärarinrinnor,
som åtnjuta privat vård och om hvilkas antal någon tillförlitlig
statistik därför icke kunnat uppgöras.
Man har sålunda skäl att antaga, att det finnes ett relativt ej obetydligt
antal sinnessjuka folk- och småskollärare och lärarinnor i vårt
land; och då en stor del af dessa torde vara obotligt sjuka, synes det
vara af behofvet påkalladt, att åtgärder vidtagas uti den i motionerna angifna
riktning.
Den utväg, som 31 § i folkskolestadgan anvisar, att ett skoldistrikt
må genom uppgörelse om nöjaktigt understöd till en lärare, som drabbats
af obotlig sjukdom, kunna blifva honom kvitt, kan svårligen här användas.
Ty lider verkligen en lärare eller lärarinna, som är anställd vid
distriktets små- eller folkskola, af obotlig sinnessjukdom, lärer någon sådan
öfverenskommelse med den sjuke själf icke kunna ske. Och huruvida den
sjukas förmyndare är berättigad ingå en sådan öfverenskommelse, är minst
sagdt tvifvelaktigt. I allt fall kvarstår ovissheten om på sådant sätt såväl
den sjukas som församlingens intressen behörigen kunna tillgodoses.
Af den omständigheten att en lärare, som drabbas af obotlig sinnessjukdom,
kvarstår vid sin tjänst föranledas gifvetvis stora olägenheter
dels för undervisningen i den skola, där han är anställd, genom att platsen
för oberäknelig framtid måste uppehållas af en vikarie dels ock för
vederbörande skoldistrikt, som ofta kan hafva att kämpa med stora svårigheter
för att erhålla lämplig vikarie. En annan olägenhet för skoldistrikt
af att lärare drabbas af obotlig sinnessjukdom ligger däri, att skoldistrikt
ej erhåller statsbidrag för vikarie, som uppehåller tjänsten för sådan
lärare.
Af berörda förhållanden torde framgå önskvärdheten och nödvändigheten
af sådana ändringar eller tillägg i nu gällande folkskolestadga samt
i reglementena för folkskollärarnes pensionsinrättning och småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt, att skoldistrikt må kunna entlediga obotligt
sinnessjuk lärare, samt att denne vid sådant entledigande må erhålla ett
visst årligt understöd, äfven om antalet af hans tjänstår ej skulle uppgå
till det minimum, som nu föreskrifves för erhållande af afkortad pension
eller afkortadt understöd. Angående storleken af detta sålunda föreslagna
understöd anser sig Riksdagen emellertid icke kunna yttra sig.
Riksdagens Skrifvelse N:o 151.
3
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt låta verkställa utredning, huruvida
och på hvad sätt sådana ändringar må kunna vidtagas i gällande
författningar, att obotligt sinnessjuk lärare och lärarinna med fast anställning
i folkskolan äfvensom i småskolan må kunna entledigas från sin befattning
mot erhållande af viss pension, samt därefter till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 13 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.