4
Riksdagens Skrifvelse R:o 133.
N:o 133.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1909.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande
af icke inmutning sbara mineral fyndigheter å kronojord.
(Statsutskottets utlåtande n:o 130.)
Till Konungen.
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 161) af den 19 mars
1909 har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att för de fall, beträffande bvilka icke i annan ordning särskilda
bestämmelser med Riksdagens medverkan träffats, medgifva, att för tiden
intill den 15 maj 1910 Eders Kungl. Maj:t må äga
ej mindre åt svenska män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, å kronojord
inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång
af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra
mineralfyndigheter af andra slag, än som enligt 1 § grufve
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 133. °
stadgan kunna utgöra föremål för inmutning, med rätt för koncessionsinnekafvaren
att, därest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande
blifver af Riksdagen medgifven, äga företräde till öfverenskommelse
om fortsatt arbete med fyndigbetens tillgodogörande på de villkor,
Eders Kungl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter kan
finna godt bestämma,
än äfven åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning
af verkstäder och arbetarbostäder, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren
att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst
årligt arrende, som bestämmes genom särskild uppskattning föie upplåtelsens
medgifvande.
1902 års och hvarje följande lagtima Riksdag har, på framställning
af Eders Kungl. Maj:t, för tiden intill den 15 maj därpå följde år bemyndigat
Eders Kungl. Maj:t att, under vissa närmare bestämmelser,
upplåta rätt till bearbetande af marmorfyndigketer å kronojord. Eders
Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag afser ett dylikt bemyndigande för
tiden intill den 15 maj 1910, dock med den olikhet emot hvad förut
ägt rum, att bemyndigandet skulle omfatta icke blott marinorfyndigheter,
utan jämväl öfriga icke inmutningsbara mineralfyndigheter. Och då de
skäl departementschefen anfört för ett sådant utvidgande af bemyndigandet
synas Riksdagen tillfyllestgörande, har Riksdagen för de fall, beträffande
hvilka icke i annan ordning särskilda bestämmelser^med Riksdagens
medverkan träffats, medgifvit, att för tiden till den 15 maj 1910
Eders Kungl. Maj:t må äga
ej mindre åt svenska män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, å kronojord
inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång
af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra
mineralfyndigheter, af andra slag, än som enligt 1 § grufvestadgan
kunna utgöra föremål för inmutning, med rätt för koncessionsinnehafvaren
att, därest vid upplåtelsetidens utgång dylik upplåtelse fortfarande
blifver af Riksdagen medgifven, äga företräde till öfverenskommelse
om fortsatt arbete med fyndighetens tillgodogörande på de villkor,
Eders Kungl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter kan
finna godt bestämma,
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 133.
än äfven åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning
af verkstäder och arbetarbostäder med skyldighet för koncessionsinnehafvaren
att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst
årligt arrende, som bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens
medgifvande.
Stockholm den 12 maj 1909.
Med undersåtlig vördnad.