Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

1

Jf:o 107.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 maj 1909.

_ _ — — Andra Kammaren — 4 — 1909.

Bilsdagens skrifvelse till Konungen, angående bestämmande
af vissa afgifter i sammanhang med anordnande af

inrikes inkassering srörelse genom postverket m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 24.)

Till Konungen.

Genom proposition n:o 163 af den 2 6 nästlidne mars har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels besluta,
att för inrikes inkasseringsuppdrag, som afser belopp öfverstigande
5 kronor, skall, när fordringsbeloppet genom postverket inkasserats, upptagas
en särskild inkasseringsafgift, utgörande 10 öre, om det inkasserade
beloppet öfverstiger 5 men icke 50 kronor; 20 öre, om beloppet öfverstiger
50 men icke 100 kronor; 30 öre, om beloppet öfverstiger 100 men
icke 500 kronor; samt 40 öre, om beloppet öfverstiger 500 men icke
1,000 kronor;

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Höft. (Nås 107—115.) 1

^ Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

dels ock medgifva, att, därest fordringshandling, som för inkassering
genom postverkets försorg aflämnats till postbehandling i rekommenderadt
eller assureradt bref, går förlorad, innan postverket afgifvit redovisning
för inkasseringsuppdraget, afsändaren af dylik försändelse må vara berättigad
åtnjuta godtgörelse efter enahanda grunder, som gälla beträffande
afsändares rätt till ersättning för rekommenderadt eller assureradt bref,
som förkommit medan detsamma varit i postverkets vård.

Riksdagen, som anser, att införande af inkasseringsrörelse jämväl i
den inrikes posttjänsten skulle blifva till nytta för allmänheten har i hufvudsak
bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Endast i ett hänseende har Riksdagen beslutit en afvikelse från Eders
Kungl. Maj:ts förslag. Enligt detsamma skulle särskild inkasseringssafgift
icke uppbäras för inkassering af belopp å högst 5 kronor. I betraktande
af det ökade arbete med däraf följande ökad kostnad för statsverket, som
inkasseringsrörelsen, sannolikt icke minst beträffande låga belopp, kommer
att medföra, anser Riksdagen, att särskild ersättning bör tillgodokomma
postverket för hvarje inkasseringsuppdrag. Det föreligger så mycket mera
anledning att tillvarataga förefintliga möjligheter till ökade inkomster för
postverket, som, enligt hvad för Riksdagen blifvit upplyst, postverkets årliga
behållningar på senare tid utvisat en betydande minskning. Behållningen
utgjorde för år 1906 2,307,254 kronor, för år 1907 2,168,863
kronor 85 öre samt för år 1908 946,282 kronor 51 öre. Ytterligare stöd
för Riksdagens uppfattning om befogenheten af särskild inkasseringsafgift
för hvarje uppdrag af ifrågavarande slag erbjuder exemplet från de flesta
länder, där inkassering genom postverket förekommer. I samtliga de af
chefen för civildepartementet i hans ofvanberörda anförande i sådant afseende
omnämnda länder, utom ett enda, uppbäres nämligen en särskild inkasseringsafgift
för inkassering af äfven de minsta belopp och, på sätt i
samma anförande omförmälts, stiger totalkostnaden för inkassering i de
flesta länder till följd af större postanvisningsafgifter till högre belopp än
hvad som nu föreslås för Sverige.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag angående bestämmande af
vissa afgifter i sammanhang med anordnande af inrikes inkasseringsrörelse
genom postverket m. m. bär sålunda icke kunnat oförändradt bifallas,
utan har Riksdagen

dels beslutit, att för inrikes inkasseringsuppdrag skall, när fordringsbeloppet
genom postverket inkasserats, upptagas en särskild inkasseringsafgift,
utgörande 10 öre, om det inkasserade beloppet icke öfverstiger 50

Riksdagens Skrifvelse N:o 107.

3

kronor; 20 öre, om beloppet öfverstiger 50 men icke 100 kronor; 30
öre, om beloppet öfverstiger 100 men icke 500 kronor; samt 40 öre, om
beloppet öfverstiger 500 men icke 1,000 kronor;

dels ock medgifvit, att, därest fordringshandling, som för inkassering
genom postverkets försorg aflämnats till postbehandling i rekommenderadt
eller assureradt bref, går förlorad, innan postverket afgifvit redovisning
för inkasseringsuppdraget, afsändaren af dylik försändelse må vara berättigad
åtnjuta godtgörelse efter enahanda grunder, som gälla beträffande
afsändares rätt till ersättning för rekommenderadt eller assureradt bref, som
förkommit, medan detsamma varit i postverkets vård.

Stockholm den 4 maj 1909.

Med undersåtlig vördnad.