Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

1

N:o 92.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen} angående rätt för
Kungl. Maj-.t att för inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å
kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera köpeskillingarna
för vissa kr ono egendomar'', gifven Stockholms
slott den 5 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att köpeskillingarna ej mindre för de kronoegendomar samt till
inköpta skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt kungl. brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och
den 23 maj 1902 af Kungl. Maj:t fattas under tiden från och med 1910
års början till och med utgången af år 1912, än äfven för sådana områden
och lägenheter, till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens
förvaltning ställda, staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade
jordbruksegendomar Riksdagen under sistnämnda tid på därom
särskilt gjorda framställningar må lämna tillstånd, må af Kungl. Maj:t
disponeras för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och
Dalarna och följaktligen på Kungl. Maj:ts rekvisition från riksgäldskontoret
utbetalas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bih. till lliksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 60 Höft.

1

2

Kung!.. Majds Nåd. Proposition N:o 92.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet Alfred Petersson anförde
härefter:

I fråga om dispositionen af de genom försäljning af mindre Icronoegendomar
inflytande medel är, hvad först angår de försäljningar, som
äga rum enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874, eller sådana, som afse
egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga 200 kronor, genom Riksdagens
i skrifvelse den 24 maj 1877 anmälda beslut stadgadt, att medlen
må, i den män tillfällen därtill yppa sig, användas till sådana inköp
af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, hvilka af Eders Kungl.
Maj:t pröfvas vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunna beredas
från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag. Enligt nådiga
brefven den 6 juni 1879, angående försäljning af egendomar af nyss -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 92.

nämnda slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii
(numera domänstyrelsens) förvaltning, samt den 27 juni 1887,
angående försäljning af sådana i de norrländska länen belägna kronoegendomar,
hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor, men icke 500 kronor,
äga dessa stadganden tillämplighet äfven å de försäljningar, som äga
rum enligt nämnda nådiga bref. Hvad åter angår köpeskillingarna för
de egendomar, som försäljas med tillämpning af nådiga blefven den 18
maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 — afseende, det
förstnämnda sådana söder om Norrland belägna kronoegendomar, hvilkas
arrenden öfverstiga 200, men icke 400 kronor, det andra dylika egendomar,
hvilkas arrenden öfverstiga 400 kronor, men icke 500 kronor,
och det sistnämnda dels dylika egendomar, hvilka i arrende lämna mer
än 500 kronor, men icke utöfver 600 kronor, dels kronoegendom, som
ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen
är eller vid arrendeuppskattning linnes vara af sådan beskaffenhet, att
för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, dels ock
till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln
anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas
högre arrende än 600 kronor — skola äfven dessa köpeskillingar, enligt
föreskrifter i samma nådiga bref, användas till inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark, men Eders Kungl. Maj:ts dispositionsrätt
öfver nämnda köpeskillingar är likväl så till vida inskränkt, att
endast köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt sistberörda tre nådiga bref fattas under tiden till
och med utgången af år 1909, få för ändamålet af Eders Kungl. Maj:t
disponeras.

I skrifvelse den 16 maj 1889 anförde nämligen Riksdagen i fråga
om dispositionen af köpeskillingarna för egendomar, som försåldes enligt
nådiga brefvet den 18 maj 1888, att i anseende till ämnets jämförelsevis
ej ringa vikt och då det här gällde förvärfvandet af fastigheter,
hvilkas skötsel måste blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett
sig böra sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, samt att, på det en
sådan pröfning periodvis måtte kunna äga rum, Riksdagen funnit sig
böra lämna Eders Kungl. Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande
medlen för tre år i sänder. Det till utgången af år 1891 gällande
medgifvande, som af 1889 års Riksdag på grund af det sålunda
anförda lämnades, har sedermera vid särskilda tillfällen af Riksdagen
förlängts, hvar gång för tro år i sänder och senast af 1906 års Riks -

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 92.

dag för tiden till och med år 1909, i sammanhang hvarmed Riksdagen
för samma tid lämnat enahanda medgifvande i fråga om dispositionsrätten
öfver köpeskillingarna för sådana kronoegendomar samt till inköpta
skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas försäljning
bestämmelser finnas meddelade i nådiga trefven den 29 maj 1891 och
den 23 maj 1902.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1889 öfverlämnas årligen
till Riksdagens statsutskott uppgift ej mindre å de kronoegendomar,
hvilka under näst föregående året blifvit försålda, än äfven å de
inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, hvilka under
samma tid för kronans räkning ägt rum. Genom denna uppgift, hvilken
upptager pris och areal å inköpt skogsmark äfvensom de öfriga upplysningar
rörande de ifrågavarande inköpen, hvilka kunna finnas erforderliga,
tillhandahålles Riksdagen det för verkställande af den utaf
Riksdagen antydda pröfning erforderliga material.

Då sålunda tiden för det af Riksdagen Eders Kungl. Maj:t lämnade
bemyndigande att disponera köpeskillingarna för försålda kronoegendomar
af i det föregående angifna slag till inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark utginge med detta år har domänstyrelsen
nu i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1908 hemställt, att ett liknande
bemyndigande måtte utverkas af Riksdagen för en ny treårsperiod
eller för tiden till och med utgången af år 1912.

I samma skrifvelse har domänstyrelsen jämväl gjort ett par andra
med nyssnämnda nära sammanhängande framställningar, för hvilka det
torde tillkomma mig att i detta sammanhang redogöra. Styrelsen har nämligen
hemställt, dels att medel till ett belopp af 1,000,000 kronor måtte
beredas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark, samt
dels att dessa medel jämväl måtte få användas till inlösen af s. k. ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

I fråga om förstnämnda framställning har styrelsen till en början
framhållit, att statens markinköp för bildande af kronoparker tagit sin
egentliga början år 1875, sedan på grund af 1874 års riksdagsbeslut
enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 köpeskillingarna för vissa försålda
kronohemman och lägenheter finge användas till inköp af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark, men att redan förut af reservationsanslag
anvisats smärre belopp, hvarför inköpts mark för bildande
af kronoparkerna i Svältorna i Västergötland samt några andra mindre
kronoparker.

Vidare har styrelsen i detta ämne anfört hufvudsakligen följande:

5

Kungl. Haj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

Förutom nu angifna medel hade Riksdagen dessutom för samma
ändamål anvisat

för år 1899 (af skogsmedel).....................................

» » 1900 ( » )......................................

■» » 1901 (genom extra anslag) ..........................

» » 1907 (af skogsmedel) hvad som öfverstege

de beräknade skogsmedelsinkomsterna,
dock högst...............................................

Såsom motiv för dessa anslags beviljande anfördes bland annat,
att säkrare medel ej gåtves till skogarnas räddning undan förödelse, än
att de af staten förvärfvades, äfvensom att de inkomster, som bereddes
genom försäljning af mindre kronoegendomar, snart kunde blifva uttömda.

På grund af förutnämnda anvisningar — reservationsanslag, medel
för sålda mindre kronoegendomar, skogsmedel och extra anslag — hade,
såvidt för domänstyrelsen vore känd!, till den 31 oktober 1908 imder
respektive år afstå tafs å nedanstående sammandrag upptagna markinköp.

År.

Antal

ärenden.

Areal

har.

Köpe-

skilling

kronor.

År.

Antal

ärenden.

Areal

har.

Köpe-

skilling

kronor.

1875

2

1,876: dd

51,634: —

Transport

38

18,638: 57

1,222,480: 0 7

1876

8

3,728: 27

245,980: 6 3

1887

3

514:43

22,207: 48

1877

3

1,180: 37

126,000: —

1888

6

5,324: 41

273,500: —

1878

3

1,198: 5S

40,017 : 7 7

1889

7

25,139: 72

328,743: 37

1879

3

267 : 05

O

lO

OO

C*

00

T—t

1890

6

9,439 : 4 5

454,655: —

1880

3

4,993: 33

350,662:08

1891

6

3,353: 6 6

104,859 : —

1881

2

296 : 15

77,025 : —

1892

13

24,297: 6D

1,215,579:06

1882

1

56:15

2,860: -

1893

16

6,564: 4 o

394,955 : —

1883

1

188: 70

8,400: —

1894

9

6,207 : 6 7

295,296: 3 6

1884

1

411 : —

12,202: so

1895

5

8,577 : 3 2

520,000: —

1885

—

—

—

1896

8

3,670: 6 8

283,389 : c 2

1886

8

4,441: 6 8

291,800: 3 3

1897

O

7,174 : 6 5

383,595 : —

Transport

38

18,638: 57

1,222,480: 07

Transport

122

118,902: 5 4

5,499,260: 5 6

kronor 1,500,000: —
» 1,500,000: —

» 1,500,000: —

500,000: —

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

™ ............-

--

--------

r-f fl

cö <D

Areal

Köpe-

År.

— G

cä a»

Köpe-

År.

3 g

hax-.

skilling

kronor.

■ä ''fl

<1 <D
^ u

har.

skilling

kronor.

Transport

122

118,902: 64

5,499,260: 5 c

Transport

319

324,513: 62

20,072,252: 8 8

1898

12

36,942: 3 3

1,676,657: 76

1908 31/io

16

8,470: 8 5

662,052: —

1899

24

55,204: 6 2

3,173,716: —

335

332,984: 37

20,734,304: 88

1900

18

33,184: 22

2,501,057: 8 8

1901

18

12,934: 95

1,361,700: 50

Härtill komme

1902

24

12,577: c 4

960,939: -

af Eders Kungl.
Maj:t beslutade

1903

23

19,592: 59

1,778,532: —

ej afslutade

1904

16

5,894: 8 4

793,611: —

markinköp......

25

2,764: 2 2

298,019: 12

1905

26

3,682: so

347,425 : —

samt

1906

1907

16

20

5,044:91
20,552: 4 o

407,287: —
1,572,066: is

på Eders Kungl.
Maj:ts pröfning
beroende ......

2

203: 30

34,920: —

Transport

319

324,513: 62

20,072,252: 88

Tillgången af hittills anvisade medel till markinköp vore följande:
I riksgäldskontoret vore den 31 oktober 1908 innestående kronor
588,976 : 60. Om härifrån droges de till Eders Kungl. Maj:ts respektive
befallningshafvande ännu ej utbetalda medel för redan beslutade,
men ännu icke afslutade markinköp eller 189,359:12 kronor, däri inbegripna
de markinköp, som då ännu berodde på Eders Kungl. Maj:ts
pröfning, skulle i Riksgäldskontoret komma

att återstå..................................... kronor 399,617 : 4 8

Härtill koinme

anslag af 1907 års skogsmedel » 500,000 : —

Summa kronor 899,617 : 4 8.

För inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark funnes
således disponibla nära 900,000 : — kronor. Emellertid vore till inköp
åt Eders Kungl. Maj:t och kronan hembjudna närmare 25,000 hektar
för en fordrad köpeskilling af omkring 4 millioner kronor enligt efterföljande
specifikation länsvis:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

7

Län

Ungefärligt

areal.

Fordrad

köpeskilling.

j Stockholms .................................

600: —

120,000

_„

Uppsala......................................

1,050: —

225,000

—

1 Södermanlands ...........................

2,065: —

minst 577,000

—

) Östergötlands ..............................

4,362 : —

„ 819,500

—

! Jönköpings .................................

60: —

16,000

—

j Kronobergs .................................

110: —

7,000

—

i Kalmar.......................................

464: —

73,786

—

Gottlands....................................

610: —

65,720

—

Kristianstads ..............................

53: —

8,600

—

Malmöhus....................................

1,000: —

334,000

Hallands ....................................

107: —

3,000

—

Göteborgs och Bohus ..................

2,000 : —

minst 47,000

—

Alfsborgs....................................

829: —

159,600

Skaraborgs ................................

723: —

162,114

Värmlands .................................

6,176 : —

347,000

—

Örebro .......................................

2,917 : —

428,500

—

Jämtlands....................................

500: —

25,000

—

Västerbottens ..............................

608: —

39,000

—

24,234: —

minst 4,057,820

-1)

Dessutom hade enskilda skogsägare muntligen förklarat sig önska
hembjuda kronan till inköp skogsegendomar för sammanlagdt flere millioner
kronor, hvilka anbud domänstyrelsen dock ej ansett sig kunna
mottaga.

Det vore fördelaktigt för statsverket att kunna förvärfva flertalet
af i förenämnda förteckning omförmälda områden, därest efter verkställd
värdering köpeskillingarna kunde befinnas antagliga. Tidpunkten vore
ock gynnsam för kronan att för rimligt pris inköpa skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark. Till dessa skäl komme jämväl det, att det
med hänsyn till den alltför hänsynslösa afverkning eller skogssköfling,
som alltjämt försigginge å många enskildas skogar, måste ur allmän
synpunkt anses vara synnerligen lyckligt och önskvärd!, att afsevärda,
öfver hela landet fördelade områden bringades under statens iigo och
alltså äfven under rationellt och uthålligt skogsbruk.

O O

]) Skall rätteligen vara 3,457,820.

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 92.

Hvad angår domänstyrelsens hemställan rörande inlösen af ströängar
å kronoparkerna i Norrland och Dalarna, har styrelsen redan i
en föregående skrifvelse af den 27 augusti 1908 angifvit skälen för
denna framställning. Det hade, anförde styrelsen i denna skrifvelse,
visat sig, att dikningsarbetens utförande å kronans mark försvårades
och i vissa fall omöjliggjordes genom de å sådan mark belägna ängslägenheter,
som disponerades af enskilda. Dikningspersonalen hade
därför anhållit, att domänstyrelsen måtte vidtaga åtgärd för inlösande
till kronan af ängslägenheter af ifrågavarande slag.

Inom Kopparbergs län och de norrländska länen funnes ett stort
antal å kronans mark belägna delvis starrbeväxta myrar, hvilka vid
nybyggesanläggning till större eller mindre delar insynats till slåtterlägenheter
samt därefter, äfven om de vid afvittring eller storskifte
kommit att omslutas af mark, som bibehållits i kronans ägo, tilldelats
hemman och nybyggen utan att genom bestämda rålinjer skiljas från
kronans omkringliggande mark. De enskildas fria dispositionsrätt till
dessa ängslägenheter vore olika. Inom Dalarna vore den i regel inskränkt
till viss tid, vanligen 20 år, hvarefter kronan ägde inlösa dem
efter mätismäns värdering eller på annat sätt.

Inom öfre och mellersta Norrland ägde kronan ej någon fullt motsvarande
inlösningsrätt. I fråga om Norrbottens och Västerbottens län,
hvarest det vida öfvervägande antalet sadana ängar funnes, voie den
enskildes rätt till ängarna begränsad genom bestämmelser i särskilda
nådiga bref, såsom nådiga brefvet till landtmäteristyrelsen den 12 juli
1878, angående de åkronoparker inom Arvidsjaurs socken belägna, hemman
och nybyggen tillhöriga ängar, nådiga brefvet till samma styrelse
den 20 "juni 1879, angående de å kronoparker i Västerbottens läns
lappmarker belägna, hemman och nybyggen tillhöriga ängar, i hvilka
nådiga bref Kungl. Maj''t förklarat, att de flera eller fåne inom krono
parks område belägna ängslägenheter, hvilka tillhörde hemman och
nybyggen, skulle, utan att från kronoparken genom uppdragna rågångar"
skiljas, blifva, innan de kunde mot annan mark utbytas, tillsvidare
under hemmanet eller nybygget bibehållna, hvarjämte Kungl.
Maj :t medgifvit, att det virke, som till behöfliga hässj or och hölador vid
dessa ängslägenheter åtginge, finge tills vidare efter anvisning af revirförvaltaren
från kronoparken hämtas.

Ifrågavarande ängslägenheter, hvilka bildade enklaver inom kronoparkerna,
omfattade i regel ej större sammanhängande myrtrakter, utan
allenast spridda starrbevuxna delar af moss- och myrmarker. Dessa
ängars betydelse för hemman och nybyggen, från hvilka de i flertalet

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

fall vore rätt aflägset belägna, hade förr varit större än den numera
vore. Dels hade nämligen höafkastningen från dem efter hand aftagit
i följd af försummad betesfred och ständigt återkommande skördar, så
snart detta ansetts löna sig, medan endast i undantagsfall något åtgjorts
för att vidmakthålla deras produktionskraft, dels hade ock höproduktionen
å egendomarnas odlade jord efter hand ökats genom uppodling
af närmare gårdarna varande marker. Det hade därför för ängarnas
ägare eller innehafvare blifvit allt mindre lönande och mindre nödigt
att för tillgodoseende af jordbruksegendomarnas höbehof fortfarande
disponera ifrågavarande slåtterlägenheter. I följd af stegrade arbetspriser
hade det ock i många fall blifvit förenadt med så betydande
kostnader att skörda och hemforsla ströängarnas gräsväxt, att det ställt
sig billigare att inköpa hö, där så kunnat ske. Gifvet vore dock, att
ägarna af de egendomar, till hvilka ängarna hörde, ville bereda sig
största möjliga vederlag för intrång å ängarna, och att de, då fråga
uppstått om afdikning af de å kronans mark varande sumptrakter, hvilka
delvis utgjorde ströängar, endast i undantagsfall velat medgifva, att en
slåttermyr finge genomskäras af ett dike, utan att antingen särskild
ersättning för skada och intrång lämnades eller ock ströängen af kronan
förvärfvades.

För kronan hade ifrågavarande ängslägenheter betydelse ej blott
vid afdikning af de å kronans skogar belägna sumpmarker, till hvilka
de hörde, utan ock vid upplåtande af odlingslägenheter å kronoparkerna
enligt därför gällande bestämmelser. Sådana ängar vore nämligen i
regel tjänliga för uppodling, hvarjämte de under första tiden för en
jordbrukslägenhets uppodlande, då höafkastningen från odlad mark vore
så ringa, att de för en familjs uppehälle nödiga boskapsdjur ej därå
kunde vinterfödas, kunde, bibehållna såsom naturliga slåtterlägenheter,
vara till god hjälp för lägenhetens innehafvare. Endast i undantagsfall
hade hittills odlingslägenheter kunnat upplåtas, utan att därmed förenats
rätt till slåtter å vissa i lägenhetens närhet belägna slåttermyra!''. Det
hade därför i ett flertal fall inträffat, att för odling tjänliga lägenheter
ej kunnat upplåtas, emedan rätt att begagna närbelägna slåtterlägenhoter
ej kunnat därmed förenas. När orsaken härtill varit, att ägare
af visst hemman eller nybygge disponerat de för ifrågasatta odlingslägenheter
lämpligt belägna ängslägenheterna, hade i vissa fall de, som
sökt odlingslägenheterna, träffat aftal angående ängarna med dessas
ägare. Det hade under sådana förhållanden jämväl inträffat, att eu för
odlingslägenhet nödig ströäng kostnadsfritt öfver!åtits på kronan, hvarefter
Eders Kungl. Maj:t för kronans räkning godkänt öfverlåtelsen.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

Tvifvelsutan skulle förvärf af härför nödiga ströängar kunna i många
fall komma till stånd, om köp af sådana ängar finge utan större omgångar
äga rum.

Visserligen kunde jämlikt åberopade nådiga bref de af enskilda å
kronans mark i de två nordligaste länen disponerade slåtterlägenheter
af kronan förvärfvas genom byte mot annan mark. Detta vore emellertid
ett synnerligen dyrbart sätt att återföra ängarna till Eders Kungl.
Maj:ts och kronans disposition, enär härmed vore förenad en landtmäteriförrättning
— ett ägoutbyte —, som tvifvelsutan i de allra flesta
fall skulle medföra kostnader öfverstigande värdet af all den mark, som
inginge i bytet. Ett sådant ägoutbyte vore jämväl i många fall olämpligt,
emedan de byar, till hvilka ängelägenheterna hörde, i regel varit
föremål för laga skifte, hvarefter äfven hemmansklyfning eller annan
styckning af jorden kunde hafva förekommit, i följd hvaraf de hemman
och hemmansdelar, till hvilka vissa ströängar å kronans mark hörde,
kunde vara så belägna, att de ej angränsade denna mark. Om i sådana
fall kronan ville genom ägoutbyte förvärfva en ströäng, kunde hemmanet
eller hemmansdelen ej af kronan erhålla mark intill sina öfriga ägor.

Kronan syntes sålunda i regel icke böra begagna sin rätt att
tillbyta sig ströängar mot annan mark. Domänstyrelsen ville fördenskull
förorda, att å kronans mark belägna af enskilda disponerade ängar af
ifrågavarande slag finge för kronans räkning förvärfvas genom köp, då
sådant förvärf vore för främjande af odlingslägenheters bildande å
kronans mark eller för afdikning af sumpmarker därstädes eller för annat
ändamål nödigt.

I enstaka fall hade köp af sådana ängslägenheter för Eders Kungl.
Maj:ts och kronans räkning kommit till stånd, sedan Eders Kungl.
Maj:t därtill lämnat tillstånd. I sådant afseende finge domänstyrelsen
erinra, att under år 1907 inköpts två ströängar i Åsele socken för tillhopa
176 kronor samt utan ersättning förvärfvats en ströäng i Lycksele
socken och att under år 1908 utan ersättning förvärfvats en ströäng
och för 42 kronor inköpts en ängslägenhet i Lycksele socken. Årenden
af ifrågavarande slag vore sålunda af ringa betydelse beträffande de
utgiftsbelopp, som i hvarje fall kunde förekomma. Antalet sådana
ärenden skulle däremot blifva afsevärdt stort — sannolikt uppgående
till flera hundratal — därest åtgärder för inledande af köp vidtoges i
alla de fall, då det vore för kronan önskvärdt att förvärfva sådana ströängar.
Domänstyrelsen hade fördenskull hyst betänkligheter mot att
bereda och underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning sådana köp, hvilka
helst borde få verkställas med så få omgångar som möjligt, emedan

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

köpen därigenom skulle väsentligt underlättas. Ångarnas ringa värde
gjorde det ock mindre lämpligt att anordna särskilda undersökningar
för deras förvärfvande, emedan häraf skulle förorsakas kostnader, som
ej stode i rimligt förhållande till värdet. Undersökningar och underhandlingar
om köp borde fördenskull utföras af skogstjänstemän, när
de i andra ärenden komme att besöka platser, där ängar, som det vore
önskvärdt att förvärfva, vore belägna.

Af hvad som sålunda anförts hade det synts domänstyrelsen framgå,
att det för förvärf af sådana ängslägenheter, hvarom nu vore fråga,
vore lämpligast få årligen disponera visst belopp, som ej finge öfverskridas,
med rätt för styrelsen att, när styrelsen funne ett för kronan
önskvärdt dylikt förvärf kunna ske till skäligt pris, i saken besluta och
genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande låta afsluta och lagfara
ett vederbörligen förberedt köpeaftal.

Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t skulle gilla ett sådant
förfarande, finge domänstyrelsen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte medgifva,

att för inköp af å kronoparker belägna af enskilda disponerade
ängslägenheter i de norrländska länen och Kopparbergs län finge under
år 1909 användas ett belopp af intill 10,000 kronor af de genom försäljning
af mindre kronolägenheter inflytande medel;

att köpen skulle efter beslut af domänstyrelsen afslutas af Eders
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;

att ängslägenheterna, som skulle tilläggas de kronoparker, å hvilka
de voro belägna, därvid skulle lämnas fria från alla gravationer och
tillträdas vid köpens afslutande, då köpeskillingarna skulle erläggas;

att kronan skulle bestrida kostnaderna för köpens lagfarande; samt
att hvad utöfver köpeskillingarna åtginge till med köpen förenade
kostnader skulle gäldas af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Innan jag öfvergår till att för egen del närmare yttra mig öfver Departements.
domänstyrelsens förberörda framställningar, torde det tillåtas mig erinra, chefen''

att den 31 oktober 1908 funnos utöfver de af domänstyrelsen i skrifvelsen
af samma dag omförmälda belopp, till inköp af skogsmark disponibla
ytterligare 229,581 kronor 60 öre, utgörande hos statskontoret
iunestående behållningar å äldre anslag för ändamålet, hvilket belopp
emellertid numera användts.

Vidare torde jag böra erinra, att jag till protokollet öfver jordbruksärenden
för den 12 nästlidna februari vid framläggande af för -

12

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 92.

slag till nådig proposition angående grunder för åtgärder i syfte att
åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar anförde, bland annat, att i alla de
fall, då Riksdagen på grund af framställningar från Kungl. Maj:t särskildt
medgifvit upplåtelser af lägenheter för det i nådiga skrifvelsen till domänstyrelsen
den 25 september 1896 angående vissa bestämmelser att tjäna
till efterrättelse ifråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner
omförmälda ändamål, Riksdagen också tillika bemydigat Kungl.
Maj:t att använda inflytande köpeskillingar till inköp af skogsmark,
samt att ett generellt medgifvande i dylik riktning nu syntes höra af
Riksdagen utverkas.

Hvad därefter angår domänstyrelsens förberörda framställningar,
är jag först och främst ense med styrelsen därom, att Riksdagens medgifvande
att till inköp af skogbärande och för skogsbörd tjänlig mark
använda inflytande köpeskillingar för kronoegendomar, som afses i förberörda
nådiga bref af den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23
maj 1902, bör inhämtas för ännu en treårsperiod. På samma gång
synes mig äfven böra utverkas förberörda medgifvande i fråga om
köpeskillingarna för försålda lägenheter.

Äfven framställningen, att de till inköp af skogsmark afsedda medlen
skulle få användas jämväl till inlösen af s. k. ströängar, synes mig
värd allt beaktande. Med stigande jordkultur blifva dessa ängar, som
icke lämpa sig för odling, allt mer betydelselösa för sina nuvarande
innehafvare, medan det å andra sidan för kronan blir förenadt med allt
större olägenheter att icke äga disponera desamma. De lägga nämligen
till följd däraf, att de för sina innehafvare endast hafva värde i sin
egenskap af gräsbärande mark samt att deras förmåga att bära gräs
minskas genom indikning, hinder i vägen för välbehöfliga afdikningar
af kronoparkerna, på samma gång som de, på sätt domänstyrelsen framhållit,
jämväl äro till olägenhet, då fråga uppstår om upplåtelse af nya
odlingslägenheter i närheten. Ifrågavarande ängar synas alltså med det
snaraste böra återförvärfvas åt kronan. Att detta bör ske genom deras
inlösen och icke genom ägoutbyten, synes mig framgå af hvad domänstyrelsen
i detta ämne anfört. Riksdagens medgifvande i ämnet torde
således böra inhämtas.

Hvad slutligen angår domänstyrelsens förslag, att hos Riksdagen
skulle äskas ett anslag af 1,000,000 kronor att användas till inköp af
skogsmark finner jag detsamma i flere afseenden tilltalande. Då emellertid
på grund af rådande ekonomiska förhållanden det syntes vara af vikt,
att under nästa år budgeten ej allt för strängt belastades med nya an -

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 92.

slagskraf, ansåg jag mig vid framläggande af förslag till reglering af
utgifterna för år 1910 under nionde hufvudtiteln ej böra föreslå äskande
af anslag för ändamålet. Ej heller synes mig anlitande af den utvägen
att taga det erforderliga beloppet direkt från skogsmedlen vara att förorda.
Det skulle då allenast återstå att anlita lånevägen. Äfven om jag
rent principiellt icke bar något att invända emot att för ifrågavarande
ändamål använda äfven upplånade medel anser jag mig emellertid under
nuvarande förhållanden icke böra tillstyrka anlitande af denna utväg.
Jag anser mig alltså böra föreslå, att domänstyrelsens ifrågavarande
framställning icke för närvarande måtte föranleda någon åtgärd.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva,

att köpeskillingarna ej mindre för de kronoegendomar samt till
inköpta skogsegendomar hörande områden, rörande hvilkas försäljning
beslut jämlikt nådiga brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och
den 23 maj 1902 af Kungl. Maj:t fattas under tiden från och med 1910
års början till och med utgången af år 1912, än äfven för sådana områden
och lägenheter, till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens
förvaltning ställda, staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade
jordbruksegendomar Riksdagen under sistnämnda tid på därom
särskilt gjorda framställningar må lämna tillstånd, må af Kungl. Maj:t
disponeras för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och
Dalarna och följaktligen på Kungl. Maj:ts rekvisition från riksgäldskontor
utbetalas.

Hvad departementschefen i detta ärende hemställt,
däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga
. . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hj. Almgren.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft.

3