Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
1
N:o 48.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till dispaschör sväsendet; gifven Stockholms slott den 12
februari 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att såsom anslag till dispaschörsväsendet på extra stat för år 1910 anvisa
dels till arfvode åt två dispaschörer, anställda den ene i Stockholm
och den andre i Göteborg, 5,000 kronor åt dem hvardera;
dels till arfvode åt två dispaschörsassistenter, likaledes anställda
en i Stockholm och en i Göteborg, 2,000 kronor åt dem hvardera;
dels ock till arfvode åt de nuvarande innehafvarna af dispaschörsbefattningarna
i Härnösand och Malmö, så länge de i tjänsten kvarstå,
2,000 kronor till den förre och 1,000 kronor till den senare,
eller tillhopa 17,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swaris.
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,
Malm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
Vid underdånig föredragning den 12 nästlidne januari af de till
regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1910 hörande ärenden
berörde jag jämväl frågan om behofvet af en närmare reglering af de
till dispaschörsväsendet hörande förhållanden såväl med afseende å sättet
för dispaschörernas tillsättande och normerandet af deras verksamhet
som ock beträffande sättet för deras aflönande. Enär emellertid hithörande
frågor, hvilka för sin lösning särskildt i sistberörda hänseende
ansågos kräfva medverkan från Riksdagens sida, då icke ännu undergått
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
slutlig beredning, inskränkte jag mig vid nämnda tillfälle till eu hemställan,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i afvaktan
på den framställning i ämnet, Eders Kungl. Mqj:t kunde komma att
till Riksdagen aflåta, bland de extra anslagen å nämnda hufvudtitel
beräkna visst belopp, afsedt till arfvoden åt dispaschörer äfvensom åt
vissa tjänstemän, som enligt uppgjord t förslag skulle hos dem anställas
såsom biträden, s. k. dispaschörsassistenter.
Sedan ärendet numera undergått ytterligare beredning, anhåller
jag nu få ånyo inför Eders Kungl. Magt anmäla detsamma. Då jag
därvid torde böra redogöra för ärendet i ett sammanhang, nödgas jag
till en del upprepa hvad jag vid nyssnämnda tillfälle anfört.
Såsom jag redan då erinrade, inskränka sig nu gällande bestämmelser
angående dispaschörsväsendet hufvudsakligen till de stadganden,
som därutinnan förekomma i sjölagen jämte en af Kungl. Maj:t den 19
januari 1883 utfärdad taxa å arfvode åt dispaschörer. Berörda i sjölagen
förekommande bestämmelser innehålla emellertid hufvudsakligen endast
regler i fråga om de fall, då dispasch skall upprättas eller utredning
eljest verkställas af dispaschör, hvad därvid i vissa afseenden skall
iakttagas samt om rättsverkan af dispasch in. m. dylikt.
Någon närmare reglering af dispaschörsväsendets organisation
m. m., som därmed äger sammanhang, saknas däremot nästan helt
och hållet.
Tid efter annan har visserligen på därom af vederbörande ortsmyndigheter
gjorda framställningar Kungl. Maj:t lämnat medgifvande
därtill, att dispaschör Ange å vissa orter tillsättas, i sammanhang hvarmed
Kungl. Maj:t, som förbehållit sig själf rätten att förordna dylik tjänsteman,
meddelat föreskrifter om, huru därvid med afseende "å sättet för
upprättande af förslag m. in. skall förfaras. Men i öfrigt har, frånsedt
förberörda i sjölagen innehållna bestämmelser jämte omförmälda arfvodestaxa,
ifrågavarande institution från statens sida lämnats oreglerad, utan
att ens några bestämda distrikt för den ene eller andre dispaschörens
tjänsteverksamhet fastställts.
Dispaschörer finnas för närvarande tillsatta i Stockholm, Göteborg,
Härnösand och Malmö, i de två förstnämnda städerna sedan längre tid
tillbaka, i Härnösand sedan 1878 och i Malmö sedan 1894. Några
särskilda distrikt för dessa tjänstemäns verksamhet finnas, som nämndt,
icke fastställda. Enligt praxis, beroende på öfverenskommelse dispaschörerna
emellan, hafva dock vissa tjänstgöringsområden företrädesvis
ansetts vara förenade med ifrågavarande befattningar. Sålunda har
1898 ars handels-
och sjöfartskommitté
-
Turande» af
handels- och
sjSfartsnänmder.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
dispaschör!), i Stockholm betjänat östra och sydöstra delarna af landet,
med undantag af Norrland, som efter inrättandet af en dispaschörsbefattning
i Härnösand ansetts utgöra dennes distrikt, samt dispaschören
i Göteborg återstående delar af landet utom Trelleborgs och
Malmö tullkammardistrikt, hvilka betraktats såsom dispascbörens i Malmö
tjänstgöringsområde.
Dispaschörerna åtnjuta icke någon aflöning af staten utan uppbära
ersättning för sitt arbete allenast af dem, som anlita dem, enligt omförmälda
taxa. Ersättningen utgår i regel enligt graderad skala, i visst
förhållande till värdet af den egendom, å hvilken gemensam kostnad
éller skada skall genom dispasch fördelas eller, då fråga är om försäkringstvist,
till egendomens försäkringssumma.
Behofvet af en närmare reglering af dispaschörsinstitutionens organisation
och verksamhetssätt äfvensom sättet för ifrågavarande tjänstemäns
aflönande bär emellertid, såsom jag redan förut inför Eders Kungl.
Maj:t omförmäla under senare åren vid skilda tillfällen från olika håll
framhållits.
Sålunda framhöll redan den af Kungl. Maj:t den 1 juli 1898
tillsatta kommittén för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den
utrikes handeln rörande frågor i sitt den 11 december 1900 afgifna
betänkande angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens höjande önskvärdheten
däraf, att efter sakkunnig utredning en särskild ordning för
dispaschörers tillsättande och deras verksamhet måtte varda stadgad
samt taxan å arfvode för dispaschörer reviderad.
Sedan kommerskollegium genom nådig remiss anbefallts afgifva
utlåtande öfver denna kommitténs framställning, lämnade kollegium till
en början samtliga handels- och sjöfartsnämnder i riket tillfälle att i
ärendet afgifva yttrande.
Sådana yttranden inkommo ock från handels- och sjöfartsnämnderna
i Göteborg, Malmö, Jönköping, Oskarshamn, Västervik, Kalmar,
Karlskrona, Kristianstad, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Uddevalla, Gäfle,
Hudiksvall, Umeå och Piteå. Samtliga dessa nämnder biträdde i hufvudsak
de af kommittén i förevarande afseende uttalade önskemål.
Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, med hvilken handelsoch
sjöfartsnämnderna i Karlskrona, Uddevalla och Oskarshamn i allt
väsentligt instämde, framhöll i sitt yttrande vissa allmänna synpunkter,
som enligt nämndens uppfattning borde vid det ifrågasatta lagstiftningsarbetet
komma i betraktande. Hufvudpunkterna härvid vore: att behofvet
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48. 5
af dispaschör syntes tillräckligt tillgodosedt med förefintligheten af
tre sådana tjänstemän och att dispaschörsbefattningen i Malmö borde
efter den dåvarande innehafvare^ afgång indragas; att hvarje dispaschör
borde hafva sitt särskilda distrikt; att såsom kompetensvillkor för dispaschör^
änst först och främst borde uppställas samma fordringar, som gällde
för behörighet att bekläda domarämbete, hvarjämte vissa kunskaper i
främmande språk borde fordras och särskild vikt fästas vid föregående
tjänstgöring såsom biträde åt dispaschör; att för åstadkommande af tillgång
till kompetenta aspiranter vid ledigheter och förordnanden fasta assistentbefattningar,
till hvilkas upprätthållande borde anslås arfvoden af statsmedel,
borde inrättas i de särskilda dispaschörsdistrikten; att den i arfvodestaxan
bestämda ersättningen för utredning och fördelning af s. k.
gemensamt haveri (s. k. generaldispasch) visserligen syntes kunna bibehållas
oförändrad, men att den där bestämda ersättningen för utredning
af tvister angående försäkringsgifvares ersättningsskyldighet på grund af
försäkringsaftal (s. k. partikulierdispasch) i allmänhet vore väl hög,
hvithet föranledt olämplig konkurrens dispaschörerna emellan, och
därför borde sänkas, dock att i båda fallen den i taxan fastställda
ersättningen för dispasch beträffande mindre farkoster och laster med
låga värden vore i förhållande till det arbete, som utredningen förorsakade
dispaschören, alltför låg; samt att af denna anledning äfvensom
till beredande i allmänhet åt dispaschörerna, hvilkas inkomster enligt
det rådande systemet vore mycket ojämna och växlande, af en mera
betryggad och med andra statens tjänstemän mera likställd ställning
ett fast årligt arfvode af statsmedel borde tillerkännas dem.
Jämväl handels- och sjöfartsnämndema i Malmö och Kristianstad
angåfvo, under framhållande af de olägenheter, som vidlådde den nuvarande
organisationen af dispaschörsinstitutionen, vissa grunder, enligt
livilka omreglering af densamma borde ske, därvid emellertid handelsoch
sjöfartsnämnden i Malmö uttalade sig emot den ifrågasatta indragningen
af dispaschörsbefattningen därstädes.
Innan kommerskollegium afgifvit det från kollegium infordrade
underdåniga utlåtandet i ärendet, hade i en den 11 november 1902 till
finansdepartementet inkommen, till Kungl. Maj:t ställd skrift sjöförsäkringsaktiebolaget
Vega jämte nio andra sjöförsäkringsbolag och sjöförsäkringsföreningar
i Sverige — under erinran att dessa eller liknande
anstalter på grund af sin verksamhet företrädesvis vore i tillfälle
att iakttaga de olägenheter, som med den nuvarande anordningen
af dispaschörsväsendet vore förenade — framhållit behofvot af en
Uttalanden af
åtskilliga sjöförsäkringsbolag
och sjöförs
äkringsföreningar.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:c 48.
reform å förevarande område, i hvilket afseende de förklarade sig i allo
ansluta sig till hvad handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg i sitt
nyssberörda yttrande anfört rörande de synpunkter, som vid det ifrågasatta
lagstiftningsarbetet särskild! vore förtjänta af beaktande.
Kommertkol- Sedan kommerskollegium fått sig anbefalldt att jämväl öfver den i sist
^den^Zni
berörda skrift gjorda framställningen afgifva underdånigt utlåtande, afgaf kol1903.
'' legium den 3 juni 1903 i ett sammanhang sådant utlåtande såväl däröfver
som i anledning af förutnämnda till kollegium remitterade kommittéförslag.
Med afseende å hvad af särskildt handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg
i dess förenämnda, af nvssbemälda sjöförsäkringsbolag och föreningar
biträdda yttrande blifvit anmärkt och påyrkadt, uttalade kommerskollegium
därvid den mening, att dispaschörsinstitutionen syntes böra göras
till föremål för en genomgående reformering så väl i fråga om organisationen
som beträffande själfva verksamheten. Då emellertid en sådan
reformering icke kunde genomföras utan en af sakkunnige på ifrågavarande
område verkställd utredning, hemställde kollegium i underdånighet,
att Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt särskilda sakkunnige
att verkställa utredning och afgifva förslag i fråga om viss ordning för
dispaschörers tillsättande och reglering af deras verksamhet äfvensom
att i sammanhang därmed revidera gällande taxa å arfvode åt dispaschörer.
matande af I eu den 23 december 1904 af gifven underdånig skrifvelse gjorde
Sveriges »ii- därefter jämväl Sveriges allmänna sjöfartsförenings styrelse framställmpirening{a&ty-
ning 1 ämnet; och anförde styrelsen därvid, bland annat, hurusom frågan
reisc. om ändring i kompetensvillkoren för beklädande af dispaschörsbefattning
liksom äfven om höjande och stärkande af dispaschörsinstitutionen
i allmänhet under många år utgjort föremål för lifliga öfverläggningar
bland intresserade inom sjöfarts- och försäkringskretsar samt att man
härvid enhälligt uppställt det önskemål, att en reorganisation af dispaschörsinstitutionen
snarast möjligt måtte komma till stånd. Med instämmande
häri anslöte sig styrelsen i fråga om sättet för reformens genomförande
i allo till det yttrande, som i sådant hänseende afgifvits af
handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg.
Tillkallande Jämlikt nådigt bemyndigande uppdrog den 1 mars 1905 dåvarande
«/ takkunmge. cpefen för finansdepartementet åt vice häradshöfdingen Gustaf Abenius
och verkställande direktören i sjöförsäkringsaktiebolaget Ocean August
7
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Lillienau att i egenskap af sakkunnige verkställa utredning och afgifva
förslag i fråga om ordning för dispascliörers tillsättande och reglering
af deras verksamhet samt för revidering af gällande taxa å arfvode åt
dispaschörer.
Med skrifvelse den 22 december 1905 afgåfvo bemälda sakkunnige
betänkande och förslag i ämnet, innefattande dels förslag till stadga
angående dispaschörerna i riket, dels förslag till taxa på arfvode åt
dispaschörer jämte motiv.
Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för innehållet
i berörda förslag med tillhörande motiv, anförde han vidare:
Såsom af det sagda framgår, hafva de sakkunnige vid uppgörande
af sitt berörda förslag — hvilket med tillhörande motiv torde få biläggas
dagens protokoll (bil. A, B och G) — i första rummet haft till ögonmärke
att så ordna ifrågavarande angelägenhet, att för besättande af de
i flera afseenden viktiga och maktpåliggande dispaschörsbefattningarna
måtte kunna förvärfvas fullt kompetenta och dugliga personer, villiga att
uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen ägna sig åt denna verksamhetsgren.
En nödvändig förutsättning härför hafva de sakkunnige ansett
vara, att dispaschörernas tjänstgöringsområden, kvilka ansetts böra
genom uttrycklig föreskrift fastställas, göras så pass stora, att ifrågavarande
tjänstemän kunna antagas erhålla tillräcklig sysselsättning för förvärfvande
af nödig erfarenhet och vana vid hithörande frågors behandling, äfvensom
i sammanhang därmed beredas dem en så pass riklig inkomst af sin
befattning, att fullt kompetenta och dugliga personer kunna förväntas ägna
sig åt denna gren af statstjänsten. I sadant syfte hafva de sakkunnige
föreslagit, att dispaschörernas antal inom landet skulle begränsas till två,
af hvilka den ene skulle vara stationerad i Stockholm och den andre i
Göteborg, hvaremot de båda öfriga dispaschörsbefattningarna skulle vid
de nuvarande innehafvarnas afgång indragas; och skulle enligt förslaget
den i Stockholm stationerade dispaschörens tjänstgöringsområde utgöras
af Stockholms stad samt Stockholms, CJppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
V ästerbottens och Norrbottens län samt den i Göteborg placerades
distrikt bestå af rikets öfriga län; dock att under öfvergången dispaschörerna
i Malmö och Härnösand skulle tillerkännas samma tjänsteområden,
som hittills ansetts tillhöra dem.
De sakkunniges
förslag.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
I syfte vidare att främja en snabb och säker handläggning af
de dispaschörerna tillkommande göromål samt att åstadkomma garantier
för en tillfredsställande rekrytering jämte tillgång till vikarier, utrustade
med nödig erfarenhet och vana vid ifrågavarande göromåls handläggning,
afser vidare de sakkunniges förslag, att såsom biträde hos
hvardera dispaschören skulle anställas en dispaschörsassistent.
I sistberörda syfte, eller att åstadkomma en tillfredsställande rekrytering,
stadgar förslaget därjämte åliggande för dispaschör att på begäran
bereda person, som i öfrigt är behörig att vinna anställning såsom
dispaschör, tillfälle att såsom biträde vid dispaschörens tjänstegöromål
förvärfva för dispaschörsbefattningens sökande erforderlig färdighet i
dispasch ers upprättande samt att, i den män ej andra tjänstegöromål
hindra, därunder lämna den sålunda biträdande nödig handledning, dock
att dispaschör icke skulle vara skyldig att mottaga mera än ett dylikt
biträde i sänder för hvarje år.
I öfrigt innehåller, som nämndt, förslaget till stadga bestämmelser
angående sättet för tillsättande af dispaschörer och dispaschörsassistenter,
villkoren för behörighet till dylika befattningar äfvensom angående
dispaschörs och dispaschörsassistents åligganden i tjänsten, sättet för
upprättande af dispasch m. m.
För att i korthet sammanfatta förslagets viktigare bestämmelser
i dessa delar innehåller detsamma därutinnan, att dispaschör, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nu gällande bestämmelser, skulle förordnas
af Konungen efter af magistraten i viss ordning uppgjordt förslag,
hvaremot assistent skulle efter vederbörandes hörande förordnas för två
år i sänder af magistraten, hvilken myndighet jämväl skulle äga förordna
vikarie för såväl dispaschör som assistent.
För behörighet till dispaschörs- eller dispaschörsassistentbefattning
skulle, bland annat, erfordras att hafva fullgjort hvad i allmänhet erfordras
för utöfvande af domareämbete, intyg om viss kunskap i tyska,
franska och engelska språken äfvensom intyg om tjänstgöring såsom
biträde hos dispaschör och därunder förväfvad färdighet i upprättande
af dispaschör.
Dispaschör, hvilken liksom dispaschörsassistent skulle i och för
tjänsten lyda under magistraten, skulle vara skyldig att inom sitt tjänstgöringsområde
verkställa alla tjänsteåtgärder, som enligt lag tillhöra
dispaschör och hvarom han vederbörligen anmodades, med skyldighet
att i fall af jäf, äfvensom ifall dispaschören ej inom föreskrifven tid medhunne
på honom ankommande tjänsteärende, öfverlämna ärendet till assi
-
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
stenten, som skulle äga att på eget ansvar handlägga detsamma.
Dispaschör, som skulle viss tid hvarje söckendag hålla sitt tjänsterum
tillgängligt för allmänheten, skulle vidare vara skyldig föra dagbok,
innefattande fullständiga uppgifter om till honom inkommande
ansökningar och öfriga handlingar samt med anledning däraf af honom
vidtagna tjänsteåtgärder, dispaschbok, däri alla af honom utfärdade dispaschör
skulle införas, samt brefbok. I öfrigt innehåller förslaget, som
nämndt, jämväl vissa föreskrifter angående sättet för upprättande af
dispasch, vården af de till dispaschör ingifna handlingar och de af
honom förda böcker in. m.
Dispaschörsassistent skulle enligt förslaget vara skyldig att under
viss tid hvarje söckendag biträda dispaschören i tjänsten, att på eget
ansvar upprätta dispasch i fall, då detta, enligt hvad förut sagts, skulle
till honom öfverlämnas, samt att mottaga förordnande såsom vikarie
för dispaschör, då sådant erfordrades, äfvensom uppehålla dispaschörs
befattning vid förfall för den ordinarie dispaschören eller dennes afgång,
intill dess förordnande hunnit att i vederbörlig ordning meddelas.
Beträffande sättet för dispaschörernas aflöning hafva de sakkunnige
i motiveringen till det föreliggande förslaget uttalat den mening, att
det otvifvelaktigt lämpligaste vore, att dispaschörerna liksom andra statens
tjänstemän erhölle sin hufvudsakliga inkomst i form af fast lön. Genom
en sådan anordning blefve nämligen staten satt i tillfälle att vid
bestämmande af de afgifter, som allmänheten hade att erlägga för
dispaschörens anlitande, utan någons förfördelande nedsätta eller borttaga
afgifterna för utredningar rörande låga värden, som icke kunde
bära högre kostnad, hvarjämte ock skulle undvikas det nu ofta förekommande,
för dispaschör]änstens värdighet nedsättande ackorderandet
om lägre pris för dispaschernas upprättande än det i taxan föreskrifna
och en mera opartisk ställning till alla parter vinnas för
dispaschören. Då emellertid de sakkunnige ansett en så pass genomgripande
reform i fråga om sättet för dispaschörernas aflönande icke
för närvarande hafva utsikt att kunna genomföras, hafva de, i syfte
att söka i någon mån råda bot för den med det nu rådande aflöningssystemet
förknippade olägenheten, 1agit i öfvervägande lämpligheten af
en sådan anordning, att dispaschören skulle till statsverket redovisa viss
andel, eller hälften, af de utaf honom enligt taxa uppburna arfvodesbeloppen,
mot det att han tillerkändes fast lön af statsmedel, motsvarande
halfva medelbeloppet för ett visst antal år af de honom på sistnämnda
väg tillflutna inkomster. Genom ett dylikt tillvägagående
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 2
Yttranden
öfver de
sakkunniges
förslag.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
skulle dispaschörens inkomst göras mera konstant, utan att statsverket
i det hela betungades med någon afsevärd utgift. Enär emellertid den
dåvarande dispaschören i Stockholm visat sig obenägen för en dylik
anordning, hade frågan därom ansetts böra tillsvidare förfalla. Då i
följd häraf dispaschörsinstitutionens ekonomi måste tillsvidare grundas
hufvudsakligen på rätten till arfvode enligt taxa, men det uppgjorda
förslaget innebure åläggande af åtskilliga skyldigheter för dispaschörerna,
som icke förut ålegat dem — däribland skyldigheten att hålla
biträde jämväl kunde föranleda högre utgift för tjänstelokal — och
det icke syntes böra ifrågakomma att höja arfvodestaxan, syntes billigheten
fordra, att dispaschörerna, därest det föreliggande förslaget blefve
gällande, erhölle någon från statsverket utgående aflöning, som kunde
motsvara deras ökade skyldigheter.
De sakkunniges förslag i denna del gick därför ut på bibehållande
af taxan i hufvudsak oförändrad, dock med en afsevärd sänkning af
ersättningen för partikulierdispasch äfvensom i vissa fall för generaldispasch.
Enligt förslaget skulle därjämte, med hänsyn till nyssberörda nya
åligganden för dispaschörerna äfvensom de föreslagna sänkningarna i
ersättningen enligt taxa, en hvar af dispaschörerna i Stockholm och
Göteborg erhålla ett fast arfvode af statsmedel till belopp af 2,500
kronor om året och en hvar af dispaschörerna i Härnösand och Maimö,
hvilka enligt förslaget visserligen icke skulle hafva dispaschörsassistenter
vid sin sida och hvilka icke heller skulle åläggas skyldighet att mottaga
och handleda biträden men i öfrigt skulle vara i hufvudsakliga delar
underkastade den nya stadgans bestämmelser, ett dylikt arfvode af
1,000 kronor för år räknadt, att utgå så länge de i tjänsten kvarstode.
Efter det kommerskollegium genom nådig remiss erhållit befallning
att afgifva underdånigt utlåtande öfver kommitterades förslag, har
kommerskollegium, med öfverlämnande af infordrade yttranden från
magistraterna i Stockholm, Göteborg, Härnösand och Malmö samt till
dessa myndigheter inkomna yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna
och dåvarande dispaschörerna å nämnda orter jämte åtskilliga därvarande
sjöförsäkringsbolag och sjöförsäkringsföreningar äfvensom af hamndirektionen
och stadsfullmäktige i Malmö, den 18 juni 1907 afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet.
I berörda till kommerskollegium ingifna yttranden har, frånsedt
åtskilliga detaljanmärkningar, i allmänhet uttalats anslutning till den af
kommitterade föreslagna regleringen af dispaschörsväsendet.
Hvad särskildt beträffar förslaget om indragning af dispaschör -
11
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 48.
befattningarna i Härnösand och Malmö, bär dock denna åtgärd från
nämnda orter mött gensagor.
Sålunda förmälde dispascbören i Härnösand sig anse de sakkunniges
antaganden, att ifrågavarande dispaschörsbefattningar ej hade den betydelse
för de landsorter, de betjänade, att dylika tjänsters bibehållande
på dessa platser kunde anses vara af behofvet påkalladt, val kunna äga
sitt berättigande i fråga om befattningen i Malmö men icke beträffande
dispaschörstjänsten i Härnösand. Omfattningen och storleken af de
dispaschör, som utfärdades å sistnämnda plats, vore med hänsyn till
vissa för Norrland egendomliga sjöfartsförhållanden mycket betydande
och i ständigt stigande. Importen till denna landsort verkställdes nämligen,
utom beträffande vissa större artiklar, nästan uteslutande med
styckegodsångare, som medförde last till en mängd mottagare. Intressenterna
i inträffade haverier vore därför i allmänhet långt talrikare
i Norrland än vid de haverier, som dispascherades i Stockholm och
Göteborg. Med full säkerhet vore en i Stockholm boende dispaschör
ej för den norrländska affärsrörelsen af samma nytta och kunde ej med
samma bekvämlighet anlitas som dispaschören i Härnösand. Inkomsterna
af befattningen befunne sig äfven i stadig tillväxt. Het syntes särdeles
opraktiskt att vid den nuvarande dispaschörens i Härnösand afgång från
befattningen indraga densamma för att, såsom de sakkunnige förutsatte,
möjligen inom kort tid återupprätta den på en tidpunkt, då det måhända
ställde sig svårt att beröfva dispaschören i Stockholm den mycket betydande
del af hans inkomst, som då skulle härflyta från de norrländska
dispascherna. Äfven magistraten och handels- och sjöfartsnämnden i
Härnösand samt styrelsen för Norrlands ångfartygs assuransförening
hemställde, med åberopande hufvudsakligen af den alltjämt fortgående
tillväxten af sjöfarten på Norrland samt utvecklingen af Norrlands
industri och denna landsdels däraf'' betingade ökade konsumtionsförmåga,
att förslaget om indragningen af dispaschörsbefattningen i Härnösand
icke måtte vinna afseende.
Beträffande dispaschörsbefattningen i Malmö anförde innehafvaren
af denna tjänst, att enligt hans åsikt sådana förhållanden icke vore för
handen, att en indragning af befattningen borde ifrågakomma. Iiandelsoch
sjöfartsnämnden, hamndirektionen, stadsfullmäktige och magistraten
i Malmö sade sig äfven anse önskligt, att en dispaschörsbefattning, afsedd
för rikets sydliga orter, fortfarande kom me att vara inrättad därstädes.
Magistraten förmälde sig dock härvid göra till förutsättning,
att åt en sådan befattnings innehafvare kunde, utan men för dispaschörsinstitutionen
inom landet i dess helhet, anvisas ett distrikt af den storlek,
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 48-
att där förekommande göromål gåfve tjänstinnehafvaren erforderlig
sysselsättning och beredde honom sådan inkomst, att af honom kunde
fordras, det han åtminstone hufvudsakligen ägnade sin tid åt dispaschörsbefattningens
skötande. Däremot förmälde sig styrelsen för sjöförsäkringsaktiebolaget
Öresund, hvilken styrelse har sitt säte i Malmö,
icke våga hoppas, att eu så betydande fast lön eller ett så vidgadt
tjänsteområde, som skulle erfordras för att gifva en i Malmö anställd
dispaschör erforderlig sysselsättning och behöflig inkomst, kunde komma
att af statsmakterna beviljas. Då fullgod kompetens hos innehafvare af
dispaschörsbefattningarna samt billigare afgifter för sådan tjänstemans
anlitande måste väga mera än bekvämlighetshänsyn, förklarade styrelsen
sig icke hafva något att invända mot ifrågavarande förslag, om än dess
genomförande i framtiden komme att medföra indragning af dispaschörsbefattningen
i Malmö.
Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, hvilken i sitt öfver de
sakkunniges förslag afgifna yttrande förklarat sig anse förslaget om
indragning jämväl af dispaschörsbefattningen i Härnösand välgrundad!,
har, likasom dispaschören i Göteborg, erinrat, bland annat, om önskvärdheten
häraf, att, ifall den af de sakkunnige föreslagna organisationen
komme till stånd, i samband med indragningen af dispaschörsbefattningen
i Härnösand och Norrlands inkorporering i Stockholmsdistriktet någon
del af det område, som hittills ansetts utgöra dispaschörens i Stockholm
tjänsteområde blefve Överflyttad! till Göteborgsdistriktet; och syntes i
sådant hänseende särskildt Jönköpings och Blekinge län böra ifrågakomma.
Mot det ifrågasatta sättet för dispaschörernas aflönande har icke
i nu ifrågavarande yttranden någon erinran framställts. I detta afseende
har emellertid från åtskilliga håll — däribland jämväl af de i Stockholm
och Göteborg befintliga försäkringsbolag och försäkringsföreningar, som
i detta sammanhang yttrat sig i ärendet — betonats, att en nedsättning
i den till dispaschörerna enligt den nuvarande taxan utgående ersättningen
icke borde ifrågakomma, med mindre att dessa tillerkändes fast
aflöning af statsmedel.
Kommers- I sitt förenämnda öfver de utarbetade förslagen den 18 juni
1907 afgifna underdåniga utlåtande anförde kommerskollegium, bland
hot. annat, följande.
Kollegium delade den uppfattningen, att dispaschörstjänsterna
ej borde vara flera, än att en hvar af dem beredde sin innehafvare
arbete och inkomster, som kunde anses tillräckliga, för att personer med
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
erforderlig- kapacitet kunde uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen
ägna sig åt di spaschörsverksam heten. A andra sidan syntes de i ärendet
meddelade upplysningar gifva vid handen, att dispaschörstjänsten i
Härnösand borde kunna bibehållas, utan att någon eftergift gjordes i
förenämnda fordringar å dispaschörstjänsternas omfattning. Enligt de
sakkunnige af dispaschören i Härnösand lämnad uppgift kunde dennes
befattning beräknas för år 1905 lämna en inkomst af 6,000 kronor.
Då sjöfarten på Norrland med dess i stark tillväxt stadda storindustri
syntes alltjämt komma att ökas, skulle också inkomsterna af dispaschörstjänsten
i Härnösand för framtiden icke i allmänhet behöfva befaras
blifva mindre än hvad som för år 1905 beräknats. Tvärtom syntes i
stort sedt en ökning af desamma kunna beräknas. Ur denna synpunkt
ansåge kollegium alltså icke tjänstens indragning behöflig, och detta
gifvetvis i än mindre grad, om särskildt fast arfvode jämväl bereddes
dispaschörerna. Man måste härvid jämväl räkna med, att vid tiden
för den nuvarande dispaschörens i Härnösand afgång, då enligt de sakkunniges
förslag den faktiska indragningen af tjänsten skulle äga rum,
förhållandena hade gestaltat sig på sådant sätt, att tjänstens bibehållande
ej endast vore försvarsbart utan rent af nödvändigt. De af de i ärendet
hörda ortsmyndigheterna mod synnerligt eftertryck framhållna skäl i
öfrigt för tjänstens bibehållande syntes också vid frågans bedömande
vara värda allvarligt beaktande. En förestående reglering af dispaschörsdistrikten
i riket borde alltså enligt kollegii åsikt upptaga ett särskildt
norrlandsdistrikt. Ett beslut härom syntes icke behöfva utgöra hinder
för att vid nuvarande dispaschörens afgång från tjänsten upptaga frågan
om tjänstens indragning till förnyad pröfning efter då sig företeende omständigheter.
Mot de sakkunniges förslag om indragning af dispaschörstjänsten
i Malmö vid den nuvarande innehafvarens afgång hade kollegium
däremot intet att erinra. Om, i enlighet med hvad kollegium sålunda
ifrågasatt, dispaschörstjänsten i Härnösand skulle komma att bibehållas,
blefve eu annan distriktsindelning än den af de sakkunnige föreslagna
erforderlig. Och syntes det för sådant fall naturligt, att dispaschörens
i Härnösand distrikt bestämdes att omfatta de län, som hittills enligt
praxis ntgjorde hans verksamhetsområde, eller Gäfleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Kollegium, som, i likhet med de sakkunnige, ansåge, att afsevärda
fördelar vore att förvänta af anställande af dispaschörsassistenter, hölle
emellertid före, att endast två sådana funktionärer borde anställas, och
att dessa lämpligen borde placeras i Stockholm och Göteborg. Genom
inrättandet af assistentbefattningar och skyldigheten för dispaschörerna
att lämna tillfälle för person, som i öfrigt vore behörig att söka
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
dispasckörsbefattning, att tjänstgöra såsom biträde hos dispaschören skulle
på ett helt annat sätt än nu blifva sörjdt för rekryteringen af dispaschörerna.
1 öfrigt har kommerskollegium framställt åtskilliga anmärkningar
i fråga om det af de sakkunnige uppgjorda förslagets detaljer, därpå
jag emellertid saknar anledning att för närvarande närmare inlåta mig.
Sytt förslag af Såsom förut nämnts, hade de sakkunnige såsom ett medel att
^MfveuTden undanröja olägenheten af de dispaschörerna tillkommande arfvodesin10
december komsternas växlande beskaffenhet ifrågasatt en sådan anordning af
1907'' dispaschörernas aflöningsförhållanden, att dispaschörerna skulle till statsverket
redovisa hälften af de enligt taxan utgående arfvodesbeloppen,
mot det att dem tillerkändes fast lön af statsmedel, motsvarande halfva
medelbeloppet af arfvodesinkomsterna under ett lämpligt antal år, ehuru
af anledning att den dåvarande dispaschören i Stockholm motsatt sig
ett sådant förslag frågan om genomförandet häraf ansetts höra- för det
dåvarande förfalla. Sedan emellertid under loppet af ar 1907 bemälde
dispaschör afgått ur tjänsten, hafva de sakkunnige den 10 december
1907 till finansdepartementet ingifvit förnyad framställning i ämnet,
därvid, jämte det förslag framlagts till vissa af i ärendet gjorda anmärkningar
föranledda smärre jämkningar i det tidigare förslaget till stadga
för dispaschörerna, nyssberörda fråga ånyo upptagits till behandling.
Med förmälan därvid, hurusom det lämpligaste sättet för den
ifrågavarande tankens förverkligande syntes vara att nedsätta arfvodet
enligt taxan till ungefär hälften samt belägga det till sökanden utgående
exemplaret af dispaschen med stämpel, motsvarande ungefär den andra
hälften, hafva de sakkunnige med berörda skrifvelse öfverlämnat, bland
annat, af dem utarbetade dels nytt förslag till taxa på arfvode åt dispaschörer
dels ock förslag till ändring af vissa delar af då gällande
förordning angående stämpelafgiften.
Dessa förslag — af hvilka det förstnämnda torde för öfversiktlighetens
skull få biläggas dagens protokoll (Bil. D) — afse, att, jämte det dispaschörerna
skulle tillerkännas visst fast arfvode af statsmedel och i sammanhang
härmed den dem tillkommande ersättningen enligt taxa nedsättas,
för generaldispasch till hälften mot hvad nu är fallet och för partikulierdispasch
ännu mera, staten skulle bereda sig godtgörelse för nämnda utgift
genom uttagande af stämpelafgift å utfärdade dispascher, så beräknad,
att afgiften kunde antagas i stort sedt motsvara berörda utgift. I enlighet
härmed skulle dispasch angående gemensamt haveri (generaldispasch),
då den utfärdas till part, som begärt dylik utredning, beläggas
med stämpel enligt graderad skala på det sätt, att stämpeln skulle
utgå med 50 öre för hvarje fulla 100 kronor till och med 10,000
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
kronor af de värden, hvarå gemensam skada och kostnad fördelats, med
25 öre för hvarje fulla 100 kronor af därpå följande 10,000 kronor af
samma värde och med 10 öre för hvarje lulla 100 kronor af Överskjutande
belopp af samma värde, dock att stämpelafgift i intet fall skulle
öfverstiga 1,000 kronor, samt handling, innefattande utredning angående
ersättningsskyldighet, som på grund af försäkringsaftal kan
åligga försäkringsgifvare (partikulierdispasch), dels i enlighet med en
på liknande sätt inrättad, ehuru till beloppen betydligt lägre skala, med
vissa ören för hvarje fulla 100 kronor af försäkringssumman, dels ock
med. visst belopp för hvarje fulla 100 kronor af de till grund för beräkningen
liggande haveri räkningarnas — med vissa undantag —
sammanlagda belopp, dock i intet fall med högre belopp än 500 kronor.
Under förutsättning att de sålunda afgifna förslagen lades till
grund för författningsbestämmelser i ämnet, hafva de sakkunnige i sin
sistberörda skrifvelse förklarat sig anse, att dispaschörernas årliga aflöning
skäligen borde sättas till 5,000 kronor för en hvar af dispaschörerna i
Stockholm och Göteborg. Under de nuvarande dispaschörernas i Härnösand
och Malmö återstående tjänstetid syntes däremot under nämnda
förutsättning en aflöning af 2,000 kronor årligen till den förre och
1,000 kronor om året till den senare få anses tillräcklig.
Kommerskollegium, som genom nådig remiss anbefallts att i anledning
af de sakkunniges sistnämnda skrifvelse och förslag afgifva
förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet, har den 18 december 1907
afgifvit sådant yttrande och därvid anfört hufvudsakligen följande.
Mot det af de sakkunnige i deras ifrågavarande skrifvelse föreslagna
aflöningssystemet i fråga om dispaschörerna hade kollegium för
sin del icke något att i princip erinra. Det syntes emellertid vara ömkligt,
att redovisningen af de stämpelmedel, som dispaschörerna hade att
förvalta, ägde rum i enlighet med särskilda bestämmelser, som möjliggjorde
kontroll, att stämpelbeläggningen blifvit riktigt verkställd.
Ehuru något detaljeradt förslag till sådana bestämmelser icke syntes
påkalladt från kollega sida, ansåge sig kollegium böra framhålla, att,
för vinnande af erforderlig kontroll i förevarande afseende, den kontrollerande
myndigheten borde få del af det hos dispaschören förvarade
exemplaret af dispascherna eller åtminstone af vissa delar af desamma
i afskrift. Hvad beträffade de af de sakkunnige nu ifrågasatta fasta
lönebeloppen för dispaschörerna i Stockholm och Göteborg, så syntes
dessa, äfven om distrikten bestämdes på sätt kollegium tidigare förordat,
icke vara för höga. Under förutsättning af en dylik fast aflöning syntes
man å andra sidan icke heller behöfva befara, att de med dessa dispa
-
KommertkoUegii
utlåtande
den 18
december 1907.
Statskontorets
utlutande den
20 februari
1908.
16 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 48.
schörstjänster förenade inkomster skulle visa sig vara för otillräckliga
för att locka skickliga sökande till tjänsterna.
De löner, som, under förutsättning af dispaschörstjänsternas i
Härnösand och Malmö indragning, föreslagits för de nuvarande innehafvarna
af tjänsterna, syntes få anses utgöra skälig godtgörelse för
den minskning i deras inkomster, som måste blifva en följd af den
föreslagna ändringen af taxan. För den händelse däremot, att, på sätt
kollegium i sitt föregående utlåtande i ärendet hemställt, ett särskildt
distrikt för Norrland komme att äfven för framtiden bibehållas, vore
den för dispaschören i Härnösand ifrågasatta lönen af 2,000 kronor om
året gifvetvis för liten. Då arbetet inom detta distrikt åtminstone
under de närmaste åren kunde förväntas blifva af ringare omfattning
än i Stockholms och Göteborgs distrikt, behöfde dock lönen i det förstnämnda
icke sättas så högt som i de båda sistnämnda. Ännu ett skäl
för sänkning af beloppet finge anses vara för handen uti den omständigheten,
att, om, såsom kollegium förutsatte, dispaschören i Härnösand
icke skulle vara skyldig att hålla biträde, han icke kunde antagas
behöfva vidkännas så stor utgift för tjänstelokal som dispaschörerna i
Stockholm och Göteborg. Bestämmandet af hans lön borde blifva beroende
af storleken af de arfvoden, som enligt den af de sakkunnige
sist föreslagna taxan kunde beräknas för honom under ett år. Då enligt
de af dispaschörerna till de sakkunnige lämnade, i motiven till dessas
tidigare förslag återgifna uppgifter angående deras inkomster under
åren 1900—1904, dessa, i livad anginge dispaschören i Härnösand,
under nämnda år uppgått till i medeltal något öfver 3,000 kronor om
året och inkomsterna på grund af taxa, äfven med den af de sakkunnige
därutinnan senast förslagna reduktionen kunde antagas komma att belöpa
sig till minst 1,500 kronor om året, ansåge kollegium, att dispaschörens
i Härnösand fasta lön — under förutsättning af tjänstens bibehållande
efter nuvarande innehafvarens afgång —borde bestämmas till 4,000 kronor
om året. Om så komme att ske, syntes grundad anledning till förhoppning
finnas till erhållande af kompetenta innehafvare af tjänsten,
helst dessa, innan arbetet ökats något mera afsevärdt, i sammanhang
hvarmed inkomsterna stege, säkerligen utan men för tjänsten kunde
hafva någon verksamhet bredvid densamma.
Efter nådig remiss har jämväl statskontoret, såvidt angår de sakkunniges
förslag till ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften,
den 20 februari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.
Statskontoret har härvid anfört följande.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Hufvudsyftet med de af de sakkunnige förordade anordningarna
syntes hafva varit att, med bibehållande i det hela af nu rådande aflöningssystem,
eller att dispaschörens besvär borde till fullo godtgöras
af dem, som anlitade honom, bereda dispaschör en så till vida tryggare
ställning, att inkomsterna komme att blifva jämnare fördelade än hvad
nu vore händelsen. Detta syfte kunde emellertid enligt statskontorets
uppfattning mycket väl ernås, utan att därför vore nödigt att förvandla
en del af det enligt taxan utgående dispaschörsarfvodet i stämpelafgift.
De härutinnan föreslagna bestämmelserna måste nämligen enligt statskontorets
mening anses tjäna ett för stämpelbeskattningen i öfrigt
ganska främmande syfte, i det de skulle hafva sin egentliga grund
i och därför komma att sta i ett nödvändigt samband med bestämmelserna
i en taxa, hvars satser icke vore underkastade Riksdagens beslutanderätt.
A andra sidan skulle sådana i stämpelförordningen fastslagna skattesatser
kunna komma att utgöra hinder för vidtagande af jämkningar i
taxan, hvilka, af omständigheterna påkallade, eljest lätt komme till stånd.
Förslaget att stämpelbelägga dispasch hade tillkommit hufvudsakligen
med tanke på den kontroll, som härigenom borde vinnas. Det vore
dock uppenbart, att någon verklig kontroll i berörda afseende icke skulle
åstadkommas, med mindre ytterligare stadgande!! infördes, såsom om
användande af dubbla beläggningsstämplar, i samband med ett redovisningssystem,
jämförligt med det, som vore påbudet beträffande vissa af
underrätternas protokoll. Statskontoret ansåge emellertid, att det väsentliga
syftet med föreliggande förslag borde kunna vinnas, därest, i samband
med införande af bestämda årsarfvoden af statsmedel åt dispaschörerna,
att utgå från ett för ändamalet å sjunde hufvudtiteln upplördt
bestämdt anslag-, dem ålades skyldighet dels att i början af hvarje
kalenderkvartal till statskontoret inleverera hälften eller annan efter det
fasta arfvodets storlek afpassad andel af de under det gångna kvartalet
enligt. taxa influtna arfvodesbeloppen, dels ock att inom utgången af
januari månad hvarje år till kommerskollegium afgifva specificerad och,
i den mån sadant kunde ske, verificerad redogörelse för alla under det
senast föregående året enligt taxa debiterade och uppburna dispaschörsarfvoden.
De till statskontoret inlevererade arfvodesandelarna syntes
lämpligen böra uppdebiteras under inkomsttiteln: extra uppbörd.
Ett ändamålsenligt ordnande af dispaschörsväsendet är en ange- Heporttmmi*-lägenhet af icke ringa betydelse för sjöfarten och det allmänna. Enligt
sjölagen har dispaschör, hvilkens i form af dispasch meddelade beslut,
därest detsamma ej vid domstol öfverklagas, länder till efterrättelse och
Bih till Biksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Häft. 3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
är för parterna bindande, att i första hand pröfva och afgöra spörsmål
af grannlaga och ofta nog synnerligen invecklad och svårlöst natur.
Ej sällan stå ock vid bedömande af hithörande frågor högst betydande
värden och stora ekonomiska intressen på spel. Ofta nog ställas
därför ganska stora anspråk på dispaschörens skicklighet och omdömesförmåga.
Med hänsyn såväl till nu berörda förhållanden som ock med
afseende å den ganska speciella utbildning, som för utöfningen af dispaschörsbefattning
erfordras, är det tydligen af vikt att sörja för eu god
rekrytering af ifrågavarande tjänstemannakår. Det syfte, som ligger till grund
för samtliga i förevarande ämne nu gjorda framställningar — att höja och
stärka dispaschörernas ställning — synes mig därför värdt allt beaktande.
Det af de sakkunnige framlagda förslaget till stadga för dispaschörerna
i riket synes mig ock i väsentliga delar väl ägnadt att läggas
till grund för lagbestämmelser i ämnet. I likhet med de sakkunnige
synes mig sålunda till en början tydligt, att för ernående af det åsyftade
målet antalet dispaschörsbefattningar inom riket bör sålunda begränsas,
att dessa kunna på en gång bereda sina innehafvare tillräckligt arbete
i tjänsten, så att denna må kunna utgöra deras egentliga och hufvudsakliga
uppgift, och tillika skänka sin innehafvare en tillräckligt god
utkomst, för att dugliga och fullt kvalificerade personer må kunna finna
med sin fördel förenligt att däråt mera uteslutande _ ägna sig. Härmed
sammanhänger ock, att dispaschörerna böra erhålla vissa bestämda tjänstgöringsområden,
inom hvilka de, med uteslutande af andra, äga utöfva
sin verksamhet.
Enär den i ärendet förebragta utredningen i fråga om omfattningen
af göromålen vid de särskilda dispaschörsbefattningarna och därmed förenade
inkomster endast afser tiden till och med år 1904, har jag från
vederbörande dispaschör^'' låtit infordra uppgifter i berörda hänseenden
jämväl för tiden därefter; och torde en i tabellform verkställd sammanfattning
af berörda uppgifter få såsom bilaga fogas vid dagens protokoll
(BiL E).
Vid öfvervägande af de genom den i ärendet avägabragta utredningen
upplysta förhållanden har jag, hvad särskildt beträffar dispaschörsbefattningen
i Malmö, kommit till den uppfattningen, att densamma icke
med det begränsade tjänsteområde, som hittills ansetts tillkomma innehafvaren
däraf, lämnat eller för framtiden kan förväntas lämna tillräckligt material
för att hufvudsakligen upptaga en särskild tjänstemans tid och arbetskraft.
En utvidgning af detta område på de öfrigas bekostnad har icke
heller synts mig af förhållandena påkallad eller eljest för vinnande af
det mål, som med den ifrågavarande reformen afses, ändamålsenlig.
19
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 48.
Hvad angår frågan om dispaschörsbefattningen i Härnösand, bär,
såsom af det föregående framgår, från norrländskt båll med en viss
styrka framhållits önskvärdheten däraf, att ett särskildt distrikt för
Norrland fortfarande komme att bibehållas. Till stöd för denna uppfattning,
hvilken jämväl vunnit tillslutning från kommerskollegii sida,
har hufvudsakligen åberopats den alltjämt fortgående tillväxten i sjöfarten
på Norrland äfvensom den kraftiga utvecklingen af Norrlands industri
och denna landsdels i följd däraf alltjämt ökade konsumtionsförmåga.
Dessa förhållanden utgöra visserligen ett glädjande faktum, hvars betydelse
för den nu föreliggande frågan naturligen icke bör underskattas.
Vid en närmare undersökning af frågan har jag emellertid icke kunnat
komma till den uppfattning, att förhållandena, sådana de hittills gestaltat
sig, tillräckligt motivera bibehållandet af en särskild dispaschörsbefattning
för Norrland, därest denna skall, på sätt med nu förevarande förslag
åsyftas, lämna sin innehafvare så pass tillräckligt med arbetsmaterial, att
han däri skall finna sin hufvudsakliga sysselsättning, eller tillräcklig inkomst,
för att äfven för framtiden en duglig och fullt kvalificerad person skall
finna med sin fördel förenligt att däråt ägna sitt egentliga arbete.
Antalet dispaschör, som ankommit på den nuvarande dispaschörens
i Härnösand handläggning, utgjorde, enligt hvad af de sakkunnige inhämtade
uppgifter framgår, under femårsperioden 1900—1904 i medeltal
omkring 8 om året, däraf 6 å 7 s. k. general dispaschör, samt under perioden
1905—1908 ungefär detsamma. Om nu än, såsom dispaschören i
Härnösand framhållit, det må vara sant, att dispaschernas antal icke i
och för sig utgör en tillförlitlig mätare på göromålens omfattning,
i ty att godsemottagarnas eller de i dispaschen ingående konnossementens
antal därvid spelar en viktigare roll, samt af dylik anledning
det med dispaschörsbefattningen i fråga förenade arbete måhända är
mera omfattande än man af nyssberörda siffror kunde tro sig äga anledning
förvänta, synes mig likväl däraf uppenbart framgå, att göromålen
vid befattningen icke kunna antagas som regel lämna tillräckligt
material för en dugande tjänstemans uteslutande eller hufvudsakliga
arbetskraft.
Ser man åter på de med befattningen hittills förenade inkomster,
synas dessa visserligen under den tid, de sakkunniges utredning afser,
hafva i stort sedt befunnit sig i stigande. Medan desamma sålunda år
1900 utgjorde endast 1,844 kronor, hade desamma år 1904 stigit till
2,731 kronor; och ansåg man sig vid tiden för utredningens verkställande
kunna förvänta, att inkomsterna af tjänsten skulle år 1905
uppgå till minst 6,000 kronor. Detta antagande visade sig ock riktigt,
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
men nedgingo inkomsterna, enligt hvad de inhämtade uppgifterna visa,
år 1906 till endast 832 kronor för att det följande året, 1907, stiga till
4,079 kronor men år 1908 åter sjunka till 2,530 kronor. Berörda siffror
synas mig tydligt gifva vid handen, att befattningen icke, sådan densamma
nu är ordnad, kan som regel skänka en person med de kvalifikationer,
man anser sig böra hos dess innehafvare fordra, tillräcklig
inkomst, utan att befattningen mer eller mindre måste erhålla karaktären
af en bisyssla, något som gifvetvis å en ort, sådan som här är i fråga,
där tillgången på sökande till en befattning af ifrågavarande slag naturligen
måste antagas blifva tämligen begränsad och möjlighet till erhållande
af annan inbringande sysselsättning vid sidan af dispascliörsbefattningen
måhända icke alltid i afsevärd utsträckning står till buds,
lätteligen kan medföra än större olägenhet än å en större plats, där
andra förhållanden i nyss angifna hänseenden äro rådande.
Nu är visserligen föreslaget, att med dispaschörsbefattningarna
skulle förenas fast arfvode till skäligt belopp, hvarigenom naturligen
ifrågavarande tjänstemäns ställning skulle i viss män förbättras. Berörda
förslag är emellertid, särskildt i den form, detsamma gifvits i de sakkunniges
sista framställning, icke så mycket förestafvadt af den uppfattningen,
att ersättningen för dispaschörernas arbete enligt nu gällande
taxa är i förhållande till arbetsbördan i allmänhet för låg utan hufvudsakligen
af ett behof att åstadkomma större jämnhet och stadga i dessa
tjänstemäns aflöningsförhållanden och därmed ökad garanti för kårens
ändamålsenliga rekrytering. Förslaget i fråga är ock, som nämndt, kombineradt
med förslaget om en sänkning i ersättningen enligt taxa till
ungefär hälften eller för vissa förrättningar — de där dock i förevarande
afseende spela en jämförelsevis mindre roll — än mindre af de belopp,
hvarmed densamma nu utgår. Därest sistnämnda förslag genomföres,
hvilket med afseende å hvad jag nyss erinrat måste anses såsom ett
villkor för tilldelande åt dispaschörerna af mera afsevärda fasta arfvoden,
torde sålunda den på grund af taxan inflytande inkomsten för
dispaschören i Härnösand, hvilken under de senaste nio åren uppgått
till i medeltal 3,257 kronor, icke kunna beräknas till i genomsnitt mera än
högst omkring 1,700 kronor om året eller, efter afdrag af omkostnaderna
vid befattningen, åtskilligt lägre.
Därest under sådan förutsättning befattningen skulle göras tillräckligt
indräktig för att kunna antagas äfven för framtiden blifva
någorlunda begärlig för personer med önskvärd duglighet och förmåga,
måste, såsom ock kommerskollegium framhållit, det fasta arfvodet sättas
afsevärdt högre än de sakkunnige, under förutsättning af tjänstens
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
indragning efter nuvarande innehafvare^ afgång, för öfvergångstiden
tänkt sig och sålunda äfven proportionsvis vida högre än för motsvarande
befattningar i Stockholm och Göteborg. En sådan åtgärd synes emellertid
icke böra ifrågakomma, med mindre att det kunde påvisas, att befattningen
måste anses vara för allmänhetens betjänande på ett tillfredställande
sätt oundgängligen behöflig, eller antagas kunde, att förhållandena
i öfrigt inom ifrågavarande del af landet i nu förevarande
afseende vore af en så säregen natur, att en särskild tjänsteman där icke
kunde utan svårare olägenhet undvaras. Något sådant synes mig emellertid
den föreliggande utredningen ingalunda gifva vid handen. Tvärtom
torde man, med den utveckling, samfärds- och kommunikationsmedlen med
Norrland i senare tider erhållit, med skäl kunna antaga, att dispaschören i
Stockholm må kunna utan svårighet ombesörja äfven de göromål, som nu
tillkomma motsvarande tjänsteman i Härnösand, helst i fall, på sätt de
sakkunnige föreslagit, en aflönad assistent med befogenhet och skyldighet
att handlägga sådana ärenden, som af dispaschören själf icke medhinnas,
ställes vid hans sida.
Med hvad jag nu yttrat vill jag naturligtvis icke hafva förnekat,
att inom en måhända icke alltför aflägsen framtid förhållandena
kunna gestalta sig så, att på grund af sjöfartens fortgående tillväxt
och i följd däraf ökade göromål för dispaschörerna det kan befinnas
lämpligt eller nödigt att upprätta en eller möjligen flera ytterligare
dispaschörsbefattningar än de två, som i det nu ifrågavarande förslaget
åsyftas, och att till äfventyrs därvid inrättande af en sådan befattning
speciellt för Norrland kan befinnas erforderlig. För närvarande eller
inom den närmaste framtiden anser jag däremot af skäl, jag redan anfört,
en sådan befattning icke vara behöflig.
I likhet med de sakkunnige har jag därför stannat vid den uppfattningen,
att, därest fullt ändamålsenliga anordningar i förevarande
afseende skola ernås, dispaschörernas antal bör, åtminstone tillsvidare,
begränsas till två, stationerade den ene i Stockholm och den andre i
Göteborg, såsom varande de orter, där landets handel och sjöfart hittills
företrädesvis koncentrerats.
Att emellertid indragning af de båda dispaschörsbefattningar,
hvilka sålunda ansetts öfverflödiga, icke bör ifrågakomma annorledes
än i mån af de nuvarande tjänstinnehafvarnes afgång, är gifvet.
Så länge dessa befattningar bibehållas, böra desamma ock uttryckligen
tillerkännas de tjänsteområden, hvilka enligt hittills rådande praxis
ansetts tillhöra dessa.
22
Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 48.
De sakkunniges förslag till distriktsindelning i öfrigt synes mig
i hufvudsak ändamålsenligt. Därest den af mig uttalade uppfattningen
vinner gillande och i enlighet härmed äfven dispaschörsbefattningen i Härnösand
vid den nuvarande innehafvarens afgång indrages, torde i samband
därmed böra tagas under öfvervägande, huruvida icke det för dispaschören i
Stockholm föreslagna tjänsteområdet bör, på sätt ock i ärendet blifvit
ifrågasatt, till vinnande af skälig utjämning såväl i arbetsbörda som
inkomst af befattningarna, minskas med ett eller annat af de län, som
enligt de sakkunniges förslag skulle tillhöra dennes distrikt, samt detta
eller dessa län öfverföras till Göteborgsdistriktet — en åtgärd, som emellertid
synes förutsätta en något närmare utredning än som för närvarande
föreligger.
Hvad förslaget till stadga angående dispaschörerna i riket innehåller
rörande kompetensfordringar, sättet för dispaschör tillsättande,
sådan tjänstemans skyldigheter in. m. synes mig, som antydt, i allmänhet
innebära härutinnan lämpliga och ändamålsenliga föreskrifter, om
ock, såsom jämväl af kommerskollegium och andra af de hörda myndigheterna
påpekats, ändringar och jämkningar i en del detaljer erfordras.
För att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering af dispaschörsbefattningarna,
bereda tillgång till skickliga och i facket tillräckligt utbildade
vikarier eller efterträdare äfvensom för att trygga en snabb
och säker handläggning af de på dispaschörernas handläggning ankommande
ärenden hafva de sakkunnige, som nämndt, föreslagit inrättande
af s. k. dispaschörsassistentbefattningar.
Detta förslag, hvilket synes mig vara af väsentlig betydelse för
den ifrågavarande reformens effektivitet och utgöra en viktig förutsättning
för indragning af dispaschörsbefattningarna i Malmö och Härnösand,
anser jag mig böra på det lifligaste tillstyrka.
Att under nuvarande förhållanden ej sällan stora svårigheter mött
att erhålla lämpliga vikarier eller ersättare för dispaschörerna, är redan
förut framhållet." Att så är fallet, är icke heller ägnadt att väcka förvåning.
De göromål, som åligga dispaschörerna, kräfva nämligen på
grund af sin beskaffenhet, utom teoretiska förkunskaper, en längre tids
praktisk utbildning i facket under ledning af därutinnan förfarna personer.
Att emellertid dugliga och skickliga personer, lämpade att inträda
såsom vikarier eller efterträdare för dispaschörerna, icke kunna
finnas villiga att iitan erhållande af en mera fast, aflönad ställning under
någon längre tid ägna sig åt ifrågavarande tämligen speciella verksamhetsområde,
är ganska naturligt. Genom inrättande af fasta assistentbefattningar
synes det emellertid såsom om denna olägenhet borde kunna
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
på ett tillfredsställande sätt afkjälpas. Med de ökade göromål, som
efter indragningen af dispaschörsbefattningarna i Härnösand och Malmö
äro inom de återstående distrikten att förvänta, torde ock den tillgång
till förstärkning i dugande arbetskrafter, som därigenom skulle tillföras
dispaschörerna, vara, i hvarje fall tidtals, då göromålen mera än vanligt
hopa sig — något som på grund af sakens natur vid befattningar af
ifrågavarande slag gifvetvis understundom ej kan förek ommas — synnerligen
väl behöflig, att icke säga nödvändig.
Hvad de sakkunnige föreslagit i fråga om sättet för dessa befattningars
tillsättande samt om dispaschörsassistenternas befogenheter och
skyldigheter m. m. finner jag i allmänhet väl grundadt och af beskaffenhet
att i hufvudsak böra godkännas.
På sätt redan anförts, är jag med de sakkunnige ense därom, att
dispaschörernas aflöningsförhållanden böra om möjligt så anordnas, att
dugliga och på området väl utbildade personer kunna förväntas eftersträfva
dessa befattningar och däråt ägna åtminstone sitt hufvudsakliga
arbete och intresse.
Väl gifver den gjorda utredningen vid handen, att äfven under nuvarande
förhållanden de särskildt med dispaschörsbefattningen i Stockholm
förenade årliga inkomsterna i allmänhet icke äro obetydliga och jämväl vid
dispaschörsbefattningen i Göteborg under vissa år uppgått till ganska afsevärda
belopp. Enligt af dispaschörerna de sakkunnige på begäran meddelade
och i motiven till deras förslag intagna uppgifter uppgingo sålunda
''bruttoinkomsterna vid dispaschörsbefattningen i Stockholm under åren 1900
—1904 till i medeltal 11,341 kronor om året. Vid motsvarande befattning
i Göteborg hafva enligt samma uppgifter under tioårsperioden 1894—1903
inkomsterna, efter afdrag af därmed förenade omkostnader, likaledes i
medeltal, utgjort 6,133 kronor för år räknadt. Under hela perioden
1900—1908 hafva, enligt hvad af nämnda uppgifter, jämförda med af
mig införskaffade kompletterande upplysningar framgår, bruttoinkomsterna
af dispaschörsbefattningen i Stockholm i medeltal utgjort något öfver 10,000
kronor om året. Huru det härutinnan förhåller sig med motsvarande befattning
i Göteborg, framgår ej lika tydligt, enär de lämnade uppgifterna för
de senare åren afse brutto- men för de tidigare nettoinkomsterna. Efter
en ungefärlig beräkning att döma, torde emellertid bruttoinkomsterna vid
sistnämnda befattning — däri inberäknadt ett från Göteborgs stad sedan
åtskilliga år tillbaka utgående bidrag af 300 kronor om året. — under
den nyssnämnda perioden kunna i medeltal uppskattas till något öfver
7,000 kronor för år räknadt.
Härvid är emellertid att märka, att inkomsterna af ifrågavarande
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
befattningar, såsom af det anförda framgår, äro mycket växlande från
det ena året till det andra, att dispaschör icke har någon rätt till pension
och, då han i följd af sjukdom eller annan anledning icke kan förrätta
sin tjänst, icke är berättigad att åtnjuta någon del af de med tjänsten
förenade inkomsterna; allt omständigheter, som naturligen äro ägnade
att i viss mån försvaga dessa tjänstemäns ställning.
På egen bekostnad måste dessutom dispaschör anskaffa det biträde
för renskrifning och annat arbete, som kan erfordras. Någon föreskrift
om skyldighet för dispaschör att hafva tjänsterum viss tid tillgängligt
för allmänheten — på sätt föreliggande förslag till stadga innehåller —
har icke hittills förefunnits, men detta oaktadt torde i allmänhet dispaschörerna
åtminstone under den senare tiden hafva ansett erforderligt
och lämpligt att i och för sin beröring med allmänheten förse sig med
särskild tjänstelokal. Hvad sålunda redan nu är regel torde blifva en
nödvändighet med inrättandet af dispaschörsassistentbefattningar och med
ett antagande af den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för dispaschör
att bereda person, som i öfrigt är behörig att söka dispaschörsbefattning,
tillfälle att såsom biträde vid dispaschörens tjänstegöromål förvärfva för
dispaschörsbefattnings sökande erforderlig färdighet i dispaschers upprättande.
Enligt hvad dispaschörerna i Stockholm och Göteborg uppgifvit,
uppgå omkostnaderna för skötandet af deras befattningar numera till
i genomsnitt omkring 3,000 kronor om året för dem hvar. Äfven med
afdrag af detta belopp kan visserligen, hvad dispaschören i Stockholm
beträffar, resultatet förefalla skäligen tillfredsställande. Tager man emellertid
hänsyn till den med ifrågavarande inkomst förenade osäkerheten,
frånvaron af pensionsrätt m. m., blir emellertid värdet af denna inkomst,
jämförd med motsvarande löneinkomst för ordinarie innehafvare
af statstjänst, icke så litet reduceradt. Hvad angår dispaschörsbefattningen
i Göteborg, synes den behållna inkomsten däraf under
nuvarande förhållanden i allmänhet vara väl låg för att där kunna
påräkna att äfven framgent få platsen besatt med lämplig innehafvare.
En af de mest framträdande olägenheterna med det nuvarande
aflöningssystemet är emellertid, såsom flere gånger erinrats, den därmed
förbundna ojämnheten i de med ifrågavarande befattningar förenade
inkomsterna. Af de inhämtade uppgifterna framgår sålunda exempelvis,
att år 1905 dispaschörens i Stockholm bruttoinkomster af befattningen
uppgingo till endast 7,128 kronor men andra år till närmare 11,000 kronor
eller mera samt dispaschörens i Göteborg enahanda inkomster år 1906
till 5,937 kronor, år 1907 till 12,357 kronor och år 1908 till 6,129 kronor.
25
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.
Det lämpligaste sättet att undanröja härmed förknippade olägenheter
synes mig vara att, på sätt de sakkunnige föreslagit, tilldela
dispaschörerna ett fast arfvode af statsmedel till lämpligt belopp och
samtidigt sänka ersättningen för verkställda förrättningar enligt taxan.
En sådan åtgärd synes mig ock, då dispaschörerna otvifvelaktigt äro att
anse såsom statstjänstemän, hvilka fylla en allmän, i lag föreskrifven
funktion, jämväl principiellt sedt riktig och utom den nyss angifna fördelen
af större stadga och trygghet i desse tjänstemäns ställning äfven
innebära en lättnad för handel och sjöfart, som i fall, hvilka här äro i
fråga, måste anses högeligen befogad.
De sakkunniges senast framlagda förslag går, som nämndt, i nu
förevarande hänseende därpå ut, att den nu bestämda ersättningen åt
dispaschör för verkställd dispasch enligt taxa skulle, hvad beträffar så
kallad generaldispasch, nedsättas till hälften och vid så kallad partikulierdispasch
ännu mera. Under förutsättning att en sådan förändring
kommer till stånd, synes mig de af de sakkunnige för dispaschörerna
i Stockholm och Göteborg senast föreslagna fasta arfvoden, eller 5,000
kronor för dem hvar, icke vara för högt tilltagna.
Någon exakt beräkning af den behållna inkomst, som efter
genomförande af de sålunda ifrågasatta förändringarna skulle komma
att blifva med dessa befattningar förenad, låter sig visserligen icke göra.
Lägger man förhållandena under perioden 1900—1908 till grund för
beräkningen, torde emellertid under nämnda förutsättningar behållna årliga
inkomsten af dispaschörsbefattningen i Stockholm kunna beräknas till i
medeltal ungefär samma belopp, hvartill densamma under senare åren i
medeltal uppgått, eller något öfver 7,000 kronor, och af motsvarande befattning
i Göteborg till omkring 5,500 kronor, däri inräknadt stadens
förut omförmälda bidrag. Efter indragningen af dispaschörsbefattningarna
i Malmö och Härnösand skulle emellertid inkomsterna för dispaschörerna
i Stockholm och Göteborg gifvetvis komma att ökas. Denna
ökning, hvilken under förutsättning af den föreslagna ändringen af taxan
dock, såvidt nu kan beräknas, knappast torde komma att uppgå till i medeltal
högre belopp än för den förre till omkring 1,500 kronor och för
den senare till vid pass 800 kronor om året eller möjligen något därutöfver,
torde dock icke kunna anses annat än såsom en jämförelsevis
ringa ersättning för det ökade arbete, som därigenom kommer att åläggas
dem. Därest, på sätt jag förut antydt, i samband med indragningen en
jämkning i distriktsindelningen beträffande de återstående distrikten
kommer till stånd, kommer däraf, som nämndt, en utjämning i aflöningsforhållandena
mellan de båda återstående distrikten att blifva en följd.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Därest taxan ändras på föreslaget sätt, torde däraf följa, att äfven
de nuvarande innehafvarna af dispaschörsbefattningarna i Malmö och
Härnösand härför hör beredas skälig ersättning; och synes detta lämpligast
ske på enahanda sätt som beträffande de öfriga dispaschörerna
eller medelst tilldelande äfven åt dem för deras återstående tjänstetid
af ett fast arfvode af statsmedel till lämpligt belopp. Hvad beträffar de
af de sakkunnige i sådant afseende föreslagna belopp, eller för dispaschören
i Härnösand 2,000 kronor och för dispaschören i Malmö 1,000
kronor, mot hvilka belopp kommerskollegium under förutsättning af befattningarnas
indragning icke haft någon anmärkning att framställa,
synas mig desamma med hänsyn till hittills rådande förhållanden lämpliga
och väl afvägda.
Dispaschörassistenterna skulle, som nämndt, enligt de sakkunniges
förslag endast mera undantagsvis äga uppbära andel i dispaschörsarfvode
enligt taxa och således hufvudsakligen aflönas af statsmedel, och hafva
de sakkunnige i sådant afseende föreslagit ett fäst arfvode af 2,000
kronor för dem hvar. Mot detta förslag, hvilket synes mig ändamålsenligt
och lämpligt, har jag icke något att erinra.
Såsom förut nämnts, hafva de sakkunnige i sitt senast afgifna
yttrande föreslagit, att, jämte det den dispaschör tillkommande ersättning
för verkställd dispasch skulle sänkas till ungefärligen hälften mot hvad
nu är fallet och i samband därmed dispaschör tillerkännas fäst arfvode
af statsmedel, till sökande utfärdad dispasch skulle beläggas med stämpel,
så beräknad, att stämpelafgiften kunde antagas i genomsnitt ungefärligen
motsvara den i den nya taxan bestämda ersättningen.
Berörda förslag utgår från den förutsättningen, att de rättssökande
parterna eller således de, som anlita dispaschör, skulle fortfarande såsom
hittills vidkännas kostnaden för hans arbete och staten således endast
träda emellan för att åstadkomma en jämnare och i viss mån tryggare
inkomst för ifrågavarande tjänstemän men därför genom stämpelbeskattning
å utfärdade dispasch er bereda sig godtgörelse.
På sätt redan förut antydts, är jag emellertid af den uppfattning,
att, då dispaschörsinstitutionen är en i lag fastslagen institution, hvilken
allmänheten i vissa fäll är skyldig att anlita och som har en synnerligen
viktig allmän funktion att fylla, den naturligaste och med nutida
åskådning bäst öfverensstämmande anordningen är, att dessa tjänstemän,
likasom flertalet andra statstjänare, också aflönas, åtminstone till
en mera väsentlig del, af staten, om än det med hänsyn till hittills
rådande förhållanden må anses befogad! att åtminstone tillsvidare fort
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 27
farande till en del för dispascliörernas aflönande anlita samma utväg
som hittills.
Förslaget att staten skulle på nyss angifvet sätt uttaga ersättning
för de fasta arfvodena synes mig därför ur rent principiell synpunkt
knappast vara att anbefalla. Därtill kommer, att ifrågavarande förslag,
h vil ket tilläfventyrs skulle, på sätt kommerskollegium erinrat, fordra
meddelande af särskilda bestämmelser i syfte att kontrollera, att den
staten tillkommande stämpeluppbörden blefve till statskassan vederbörligen
inlevererad, äfvensom, då staten ju icke borde genom stämpelbeskattningen
i fråga uttaga mera än som kunde anses ungefärligen
motsvara de fasta arfvodenas belopp, förutsätter en allt som oftast
återkommande reglering af dispascliörernas aflöningsförhållanden, säkerligen
i tillämpningen skulle verka synnerligen ojämnt och förefalla
mer än behöflig! inveckladt. Med afseende härå och då, på sätt statskontoret
erinrat, en dylik anordning jämväl skulle innebära en för vår
lagstiftning angående stämpelbeskattningen hittills helt och hållet främmande
princip, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga att biträda
ifrågavarande förslag.
Af hvad jag nu och förut anfört följer ock, att jag icke heller anser
mig böra ansluta mig till den framkastade tanken att, i stället för den
ifrågasatta stämpelbeskattningen af utfärdade dispaschör, i enahanda syfte
ålägga dispaschörerna att till statsverket redovisa viss andel af inflytande
ersättning för upprättade dispaschör enligt taxa, ett förslag, som gifvetvis
förutsätter taxans bibehållande i hufvudsakligen enahanda skick som
hittills.
Med hvad jag nu anfört vill jag däremot icke hafva yttrat mig
om lämpligheten af en eventuell stämpelbeskattning af utfärdade dispaschör
i det syfte, som eljest i fråga om stämpelafgifter för vederbörande
statsmyndigheters expeditioner förekommer, eu åtgärd som emellertid,
såsom tjänande ett helt annat ändamål än som med det nu afhandlade
förslaget åsyftas, icke har med den nu föreliggande frågan att skaffa.
De arfvoden af statsmedel, som, enligt hvad af mig tillstyrkts,
skulle tillkomma dispaschör'' och dispaschörsassistenter, torde lämpligen
böra uppföras under riksstatens sjunde hufvudtitel under form 4f ett
extra anslag, i hvilket afseende framställning till Riksdagen torde böra
göras.
Dä den af mig tillstyrkta förändrade organisationen af dispaschörsväsendet
äfvensom utfärdandet af stadga för dispaschörerna jämte ändringen
af den för dem gällande taxan gifvetvis är beroende af dot beslut,
Riksdagen i nyssberörda hänseende må komma att fatta, anhåller jag
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
att framdeles, sedan Riksdagen meddelat sitt beslut i ämnet, få åter
anmäla ärendet i och för vidtagande af de administrativa åtgärder, som
då må kunna ifrågakomma.
Med åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom anslag till dispaschörsväsendet på extra stat för år
1910 anvisa
dels till arfvode åt två dispaschörer, anställda, den ene i Stockholm
och den andre i Göteborg, 5,000 kronor åt dem hvardera,
dels till arfvode åt två dispaschörsassistenter, likaledes anställda
en i Stockholm och en i Göteborg, 2,000 kronor åt dem hvardera;
dels ock till arfvode åt de nuvarande innehafvarna af dispaschörsbefattningarna
i Härnösand och Malmö, så länge de i tjänsten kvarstå,
2,000 kronor till den förre och 1,000 kronor till den senare,
eller tillhopa 17,000 kronor.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Magnus Livijn.
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
29
Bil. Å.
Förslag
till
Stadga
angående dispaschörerna i riket.
§ 1.
I hvardera af städerna Stockholm och Göteborg skall finnas anställd
en dispaschör. Dispaschörens i Stockholm tjänstgöringsområde
skall omfatta Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Öfriga län i riket skola
utgöra dispaschörens i Göteborg tjänstgöringsområde.
Till hvardera dispaschörens biträde anställes en dispaschörsassistent.
§ 2.
Dispaschör förordnas af Konungen.
Då dispaschörsbefattning blifvit ledig, skall magistraten i den
stad, där ledigheten inträffat, ofördröjligen därom utfärda kungörelse
med underrättelse om tiden, trettio dagar från kungörelsens utfärdande,
då ansökan att varda till befattningen antagen bör till magistraten ingifvas.
Denna kungörelse skall anslås å stadens rådhus samt införas i
de allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång skall magistraten
angående de sökandes skicklighet och lämplighet inhämta yttrande
från handels- och sjöfartsnämnden i staden samt från de styrelser
för sjöförsäkringsbolag, som därstädes hafva sitt säte. Anmäler
i anledning af den inträffade ledigheten annat svenskt sjöförsäkrings
-
30
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
bolags styrelse, att den önskar yttra sig öfver ansökningarna, skall
magistraten jämväl inhämta dess yttrande. Sedan yttrandena inkommit,
eller tid, som därför varit förelagd, gått till ända, skall magistraten
upprätta förslag till tjänstens återbesättande samt i Stockholm
genom Öfverståthållareämbetet och i Göteborg genom Konungens befallningshafvande
insända detsamma jämte alla handlingarna i ärendet
till Kungl. Maj:t.
Dispaschörsassistent förordnas för eu tid af två år i sänder af
magistraten i staden, sedan tjänsten förut kungjorts ledig på sätt bär
ofvan stadgats rörande tillsättande af dispachörsbefattning. Rörande
de sökandes skicklighet och lämplighet skall jämväl innan ärendet afgöres,
yttrande infordras från handels- och sjöfartsnämnden samt dispaschören,
äfvensom från de styrelser för sjöförsäkringsbolag, som i
anledning af ledigheten anmält sig vilja afgifva yttrande.
Magistraten äger äfven att, då dispaschör eller dispaschörsassistent
af sjukdom eller annat giltigt förfall är hindrad att tjänsten utöfva
eller då han enligt 14 paragrafen äger åtnjuta ledighet från tjänsten,
förordna annan skicklig person att under tiden befattningen bestrida.
Vid dispaschör eller dispaschörsassistents afgång från sin befattning
skall jämväl magistraten meddela förordnande om tjänstens uppehållande,
tills densamma kan varda i laga ordning tillsatt.
Innan förordnande i nu nämnda fall meddelas, skall yttrande och
förslag därtill inhämtas i de fall, då förordnandet gäller dispaschörsbefattning,
från handels- och sjöfartsnämnden och i andra fall från
dispaschören.
§ 3.
För behörighet att söka dispaschör- eller dispaschörsassistentbefattning
erfordras, att sökanden råder öfver sig och sitt gods, att han
fullgjort hvad för behörighet att utöfva domarämbetet är föreskrifvet,
att han genom intyg af lärare i lefvande språk vid universitet eller
allmänt läroverk visat sig äga de för dispaschörstjänsts utöfvande erforderliga
insikter i franska, tyska och engelska språken samt att han
kan förete intyg af tjänstförrättande dispaschör om tjänstgöring såsom
biträde i dispaschörens göromål och därvid förvärfvad färdighet i dispaschör
s upprättande.
§ 4.
Magistraten i staden vare den myndighet, uuder hvilken dispaschör
och dispaschörsassistent i och för tjänsten lyda.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
§ 5.
Dispaschör eller dispaschörsassistent må icke drifva handel eller
fabriksrörelse eller reda i fartyg eller befatta sig med mäklare- eller
skeppsklareraregöromål, ej heller må han i öfrigt åtaga sig tjänst
eller uppdrag, som kan vara för hans tjänstutöfning såsom dispaschör
hindrande.
§ 6.
Dispaschör vare skyldig att inom sitt tjänstgöringsområde verkställa
alla tjänsteåtgärder, som enligt lag tillhöra hans befattning och
hvarom han vederbörligen anmodas. Yarder han anmodad om tjänsteåtgärd
i sak, däri han själf, eller någon, med hvilken han är i den
skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäf mot domare,
äger del eller af hvars utgång han eller någon, som med honom är
sålunda skyld eller besvågrad, kan vänta synnerlig nytta eller skada,
skall han öfverlämna åtgärdens verkställande till dispaschörsassistenten.
Därest jämväl denne skulle af enahanda grund vara hindrad att ärendet
handlägga, äger magistraten att på anmälan förordna skicklig person
att tjänsteåtgärden verkställa.
Påkallas å någon tid dispaschör tjänsteåtgärd i flera ärenden, än
han kan inom föreskrifven tid medhinna, må han ock öfverlämna ett
eller flera ärenden att af dispaschörsassistenten handläggas.
I ärende, som enligt bestämmelserna i denna paragraf öfverlämnas
till dispaschörsassistentens handläggning, äger denne att på eget ansvar
utfärda dispasch.
§ 7.
Dispaschör tjänsterum skall viss tid hvarje söckendag vara tillgängligt
för allmänheten, hvarom underrättelse skall meddelas genom
anslag å yttre dörren till tjänsterummet. Dispaschör insände ock om
tjänsterummets belägenhet och tiden, då det hålles öppet, så ock om
hvarje förändring i nämnda hänseenden underrättelse till magistraten,
som låter tillkännagifvande därom intagas i den eller de inom staden
utkommande tidningar, hvari magistraten låter införa sina kungörelser.
32
Kung!,. ilaj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
§ 8.
Det åligger dispaschör att föra följande böcker:
l:o) dagbok, som upplägges för hvarje år och däri för hvarje ärende
under särskild t dagboksnummer i särskilda kolumner antecknas:
fartygets namn samt om ärendet afser utredning af gemensamt
haveri eller utredning enligt 218 § i sjölagen eller tvist om försäkringsgifvares
ersättningsskyldighet på grund af försäkringsaftal;
när dispasch begäres och handlingar för dispaschs upprättande till
dispaschören ingifvas, äfvensom den eller de personers namn och hemvist,
som begära dispaschen och ingifva handlingarna;
när kungörelse i enlighet med § 214 i sjölagen utfärdas eller om
parterna enligt § 264 i sjölagen förklarat sig icke påkalla sådan;
när ytterligare upplysningar af dispaschören infordras samt den
persons namn och hemvist, från hvilket infordrandet sker;
när infordrade upplysningar inkomma;
när i öfrigt skrifter eller handlingar i ärendet ingifvas samt den
eller de personers namn och hemvist, som ingifva dem;
när dispasch utfärdas;
om dispaschen öfverklagas samt om i anledning af domstols beslut
vidare åtgärd af dispaschör påkallas i ärendet eller om tilläggsberäkning
enligt § 215 i sjölagen förekommer;
när handlingarna i ärendet till parterna återställas eller till domstol
öfverlämnas;
2:o) dispaschbok, däri alla uppgjorda dispaschör, i ordningsföljd
enligt ärendenas nummer i dagboken, fullständigt införas;
3:o) brefbok, däri fullständigt intagas alla af dispaschör å tjänstens
vägnar utfärdade kungörelser och aflåtna skrivelser.
I dispaschboken skall hvarje dispasch vara egenhändigt underskriven
af den, som utfärdat densamma.
§ 9.
Dispasch, innefattande utredning och fördelning af gemensamt
haveri, upprättas sålunda:
att däri först införes en på sjöförklaring, fartygets dagbok
eller andra tillförlitliga handlingar grundad redogörelse för skadans
uppkomst och de omständigheter, som kunna inverka på skadans
bedömande;
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48-
att vidare däri redogöres för de besiktningar och värderingar af
fartyg och last, som ägt rum, samt för de värden, som därvid blifvit
fastställda, äfvensom för öfriga handlingar, som ingifvits i ärendet, i
den mån desamma hafva betydelse för dispaschen;
att därefter med noggrannhet förtecknas skadans och kostnadernas
särskilda poster, med särskiljande för hvarje post af de belopp, som
skola ersättas i gemensamt haveri, från dem, som skola drabba en hvar
af parterna i haveriet enskildt;
samt att slutligen för hvarje part i haveriet beräknas de värden,
å hvilka den gemensamma skadan och kostnaden skall fördelas, äfvensom
den därpå grundade fördelningen af samma skada och kostnad,
med särskildt angifvet tillägg för hvarje part af den i dispaschen upptagna
skada och kostnad, som skall drabba parten enskildt.
Enahanda förfarande iakttages i tillämpliga delar vid öfriga utredningar
och fördelningar, som tillhöra dispaschör. Beträffande utredning
af försäkringsgifvares ersättningsskyldighet på grund af försäkringsaftal
skall särskildt iakttagas, att i dispaschen lämnas redogörelse
för försäkringsaftalet i de delar, som hafva tillämpning på frågan om
ersättningsskyldigheten.
§ 10.
Handlingarna i dispaschärende må ej till parterna återlämnas, förrän
dispaschen vunnit laga kraft.
Infordrar domstol, som handlägger klander af dispasch, handlingarna
i ärendet, skola de af dispaschören till domstolen genast
insändas.
Därest domstol med ändring af dispaschen fastställer andra grunder
för dispaschens uppgörande, är dispaschör skyldig att upprätta ny
dispasch, i öfverensstämmelse med de sålunda fastställda grunderna.
Sådan ny dispasch äfvensom tilläggsberäkning enligt 215 § sjölagen
upptagas under nya nummer i dispaschörens dagbok.
§ 11-
Det åligger dispaschören att hålla vård om de i § 8 omnämnda
böcker äfvensom om de af parterna i dispaschärenden ingifna handlingar
tills dessa i vederbörlig ordning återställas till parterna eller
insändas till domstol.
Bih. till RiJcsd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Dagbok skall inbindas tillsammans med dispaschboken, i den mån
den senare omfattar dispascber, som motsvara dagbokens nummer.
Minst en gång om året skall magistraten i staden genom en sin
ledamot inspektera de handlingar, dispaschören har att vårda, därvid
tillses, att de i.8 § afsedda böcker äro ordentligt förda och att handlingarna
befinnas i behörigt skick. Anmärkningar, hvartill inspektionen
föranleder, skola, därest rättelse ej omedelbart sker, anmälas hos
magistraten, som har att i anledning däraf vidtaga nödiga åtgärder.
Angående vården af äldre handlingar äfvensom rörande handlingarnas
handhafvande vid dispaschörs sjukdom eller afgång från
tjänsten äger magistraten förordna efter omständigheterna.
§ 12.
Dispaschör är skyldig att på begäran bereda person, som i öfrigt
är behörig att söka dispaschörsbefattning, tillfälle att såsom biträde vid
dispaschörens tjänstegöromål förvärfva för dispaschörsbefattnings sökande
erforderlig färdighet i dispaschers upprättande, samt att, i den mån
andra tjänstegöromål ej hindra, därunder lämna den sålunda biträdande
nödig handledning. Mer än ett sådant biträde är dispaschör icke skyldig
att samtidigt lämna tillfälle till utbildning; dock att, därest person,
som hos dispaschören tjänstgjort såsom biträde under sammanlagdt ett
års tid, fortfarande bibehålies såsom biträde, sådant förhållande icke
må åberopas såsom hinder för antagande såsom biträde af annan behörig
person, som därtill anmäler sig. Som biträde bör företrädesvis
antagas den, som, utom behörighet i öfrigt, genom väl vitsordad tjänstgöring
hos dispaschör, sjöförsäkringsbolag eller mera ansedd skeppsklarerare
eller skeppsmäklare inom eller utom riket kan antagas hafva
förvärfvat sakkunskap och erfarenhet i haveri- och försäkringsmål.
Förmenar sökande till dispaschörs- eller dispaschörsassistentbefattning,
som tjänstgjort såsom biträde hos dispaschör, att denne utan
skäl vägrar honom vitsord om färdighet i dispaschers upprättande,
äger han hos magistraten göra ansökan om tillsättande af sakkunnige
män för pröfning af hans färdighet i detta hänseende. De sakkunnige
skola vara tre; och äger vitsord, som af dem afgifves om sökandens
färdighet, samma giltighet som om det afgifvits af dispaschör. I händelse
af meningskiljaktighet mellan de sakkunnige gäller hvad två af
dem förena sig om.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48
35
§ 13.
Dispaschörsassistent åligger:
l:o) att under minst tio timmar å söckendagar i hvarje vecka å
tider, hvarom dispaschören och dispaschörsassistenten äga öfverenskomma,
å dispaschörens tjänsterum biträda med dispasch örens tjänstegöromål;
2:
o) att på eget ansvar upprätta dispasch i sådana ärenden, som
jämlikt 6 § af dispaschören öfverlämnas till hans handläggning;
3: o) att vid dispaschörs afgång eller förfall för denne handhafva
till dispaschörstjänsten hörande göromål, intill dess vikarie för dispaschören
i behörig ordning förordnats, samt
4:o) att själf, därest ej giltigt förfall hindrar, mottaga vikariatsförordnande
såsom dispaschör, när sådant påkallas.
Kunna ej dispaschören och dispaschörsassistenten enas om tiderna
för den senares tjänstgöring å dispaschörens tjänsterum, skilje magistraten
dem emellan.
§ 14.
Dispaschören åtnjuter årlig lön af statsmedel. Därjämte erhåller
han arfvode för de af honom upprättade dispaschör enligt särskild taxa.
Dispaschörsassistenten åtnjuter arfvode af statsmedel. För dispaschör,
som af honom på eget ansvar upprättas, åtnjuter han två
tredjedelar af det enligt taxan utgående arfvodet. Återstående tredjedelen
tillfaller dispaschören. Yikarie för dispaschören, som denne
tillhandahåller tjänsterum, skall till dispaschören afstå en tredjedel af
arfvodet för de af vikarien upprättade dispaschör.
Har domstol med ändring af öfverklagad dispasch fastställt andra
grunder för dispaschens uppgörande, må för ny dispasch, som i anledning
däraf upprättas, arfvode icke fordras i annan händelse, än att arfvodet
för den nya dispaschen skulle öfverstiga det för den förra uppburna
arfvodet, i hvithet fall skillnaden tillkommer dispaschören. Skulle
arfvodet för den nya dispaschen utgå med lägre belopp än dispaschören
uppburit för den förra, åligger det honom att återbetala skillnaden.
Kan den nya dispaschen icke upprättas af samma dispaschör, som upprättat
den ursprungliga dispaschen, är dispaschören skyldig utbetala
hälften af det för den ursprungliga dispaschen uppburna arfvodet, dock
högst 500 kronor, till den, som upprättar den nya dispaschen.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Dispaschör och dispaschörsassistent äga rätt att utan särskildt
förfall undfå ledighet från tjänsten under högst två månader hvarje år.
§ I».
De nuvarande dispaschörema i Härnösand och Malmö äga att
fortfarande, så länge de i tjänsten kvarstå, utöfva dispaschörstjänsten i
enlighet med de grunder, som vid deras tillsättning blifvit bestämda.
Dock skola jämväl för deras tjänsteutöfning bestämmelserna i §§ 7, 8,
9, 10 och 11 gälla till efterrättelse.. Deras tjänstgöringsområden
skola, i öfverensstämmelse med hvad hittills varit vanligt,* utgöras, för
dispaschören i Härnösand, af Gäfleborgs, Yästernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län samt, för dispaschören i Malmö, af
Trelleborgs och Malmö tullkammardistrikt af Malmöhus län.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 48.
37
Bil. B.
Förslag
till
taxa
på arfvode åt dispascbörer.
%
§ 1.
För dispasch, hvarom i 213 § i sjölagen sägs (generaldispasch)
äger dispaschör åtnjuta arfvode, uppgående till nedanstående procent
af de värden, hvarå gemensam skada och kostnad fördelas, nämligen
1 procent af de första .......................... 10,000 kronor
Vi ,, ,, ,, nästa ........................... 10,000 .,,
V* ,, „ ,, följande.............. 20,000 „
Vr> ,, ,, återstoden af berörda värden.
§ 2.
Har fartyg, öfver hvars haveri generaldispasch upprättas, varit
lastadt med styckegods och utgör antalet af de öfver lasten utställda
konossement eller fraktsedlar mer än fyrtio, äger dispaschör att, förutom
det i § 1 bestämda arfvode, åtnjuta fem kronor för hvarje konnossement
eller fraktsedel utöfver nämnda antal.
§ 3.
För dispasch, som endast innefattar utredning och fördelning af
kostnad enligt 218 § i sjölagen, utgår arfvode efter de för generaldispasch
stadgade grunder. Innefattar dispasch angående gemensamt
haveri jämväl utredning och fördelning af kostnad enligt 218 § i sjö
-
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
lagen, utgår ej särskilda arfvode för den sistnämnda utredningen och
fördelningen.
För tilläggsberäkning enligt § 215 i sjölagen utgår arfvode med
en fjärdedel af det belopp, som dispaschören ägt beräkna för generaldispaschen,
till hvilken tilläggsberäkningen hörer.
För utredning angående ersättningsskyldighet, som på grund af
försäkringsaftal må åligga försäkringsgifvaren (partikulierdispasch) äger
dispaschör åtnjuta arfvode med följande procent af försäkringssumman
nämligen:
3/io procent af de första........................ 10,000 kronor
15/ioo „ ,, ,, nästa .................. 10,000 kronor
1 io ,, ,, ,, följande ................... 20,000 kronor
Vioo ,, „ återstoden,
med tillägg af dels */i0 procent af sammanlagda beloppet af haveriräkningarna,
däri dock ej inbegripna räntor och haveriprovisioner, och
dels 5 kronor för hvarje haveriräkning utöfver 10.
Minsta arfvode för dispasch eller tilläggsberäkning enligt §§ 1—4
är 25 kronor. Arfvodet i sin helhet må ej öfverstiga
för generaldispasch .................................................................. 2,000 kronor
,, partikulierdispasch .................... 1,000 ,,
,, utredning och fördelning enligt 218 § i sjölagen samt
„ tilläggsberäkning enligt 215 § i sjölagen....................... 500 „
§ 6.
Erfordras för upprättande af dispasch särskild resa från den stad,
där dispaschör är anställd, äger han därför utöfver arfvodet uppbära
resekostnads- och traktamentsersättning enligt 3:dje klassen af gällande
resereglemente.
§ 7.
Arfvode enligt denna taxa innefattar äfven ersättning för utskrift
af de båda exemplar af dispaschen, hvarom i 214 § i sjölagen förmäles.
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 48.
39
Bil. C.
Motiv.
Till en början meddelas en kortfattad redogörelse för de sätt
hvarpå dispaschörsinstitutionen är ordnad i olika länder.
I England är dispaschörsverksamheten, hvilken ej alls är genom
lag reglerad, principiellt en fullkomligt fri handtering, för hvars utöfvande
icke från det offentligas sida uppställas några som helst villkor.
Dispaschör (average adjuster) är att betrakta allenast såsom en af
parterna anlitad sakkunnig, och den af honom utfärdade dispaschen är
*C.^e ^bidande för parterna, om de ej uttryckligen afsagt sig rätten att
söka ändring i densamma. Har så ej skett, kan angående ämne, som
varit föremål för dispaschörs pröfning, väckas rättegång vid domstol
oberoende af dispaschen, och denna har i sådan tvist ingen annan betydelse
än såsom ett uttalande af en sakkunnig. Intet hindrar, att
de i ett haveri intresserade anlita olika dispaschörer, hvilka sålunda
kunna komma att om samma sak afgifva mot hvarandra stridande
uttalanden.
I praktiken har dock dispaschörsväsendet blifvit i viss mån regleradt.
Uppdrag, afseende utredning och fördelning af haveri samt
hvad därmed står i samband, gifves i allmänhet endast åt medlemmar
af »the Association of Average Adjusters», en förening, af hvilken
nästan alla i. England praktiserande dispaschörer äro medlemmar och
som tillvunnit sig stort afseende såväl inom som utom landet. Angående
föreningens organisation och verksamhet finnas noggranna af
densamma antagna normer. Personer, som syssla med sjöförsäkring,
handel eller sjöfart kunna intagas såsom (passiva) medlemmar i föreningen
och få därefter besöka sammanträdena samt å desamma framställa
förslag och deltaga i förekommande öfverläggning. Men rösträtt
England.
Nordamerikas
Förenta
Stater.
Frankrike.
40 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 48.
tillkommer endast de medlemmar, Indika blifvit intagna såsom dispaschör.
Dessa få icke åtaga sig andra uppdrag än dem, som sammanhänga
med deras berörda verksamhet. För att såsom dispaschör blifva
upptagen i denna förening fordras att under minst fem år hafva arbetat
på kontor hos någon af föreningens medlemmar samt att härefter
hafva undergått examen inför en af föreningen utsedd examenskommission
enligt vissa närmare angifna regler. Den, som uppfyller
nämnda villkor samt uppnått myndig ålder, blifver medlem af föreningen,
om han efter förslag af två af dess ledamöter antages därtill
af två tredjedelar af vid valsammanträdet röstberättigade medlemmar.
Medlemsskap kan äfven enligt fastställda regler förloras. Dispaschör,
som är medlem af föreningen, är skyldig att vid uppgörande åt
dispasch ställa sig till efterrättelse de regler, som af föreningen i
sådant hänseende årligen på sammanträde antagas. Föreningen har
äfven i andra länder, särskildt i de engelska kolonierna, korresponderande
medlemmar, som för att förvärfva ledamotskap och det anseende
för skicklighet och erfarenhet, som däraf är en följd, underkastat
sig ofvanberörda examen.
Någon taxa å arfvode till dispaschör tinnes icke, utan han kan i
dispaschen tillgodoräkna sig betalning för sitt arbete efter godtfinnande.
Uppkommer tvist om arfvode, kan densamma dragas under pröfning
af domstol, som afgör, hvad skäligen bör dispaschören i arfvode tillkomma.
Inom Storbritannien finnas dispaschörer i London, Liverpool,
Newcastle, West-Hartlepool. Cardiff, Dunder och Glasgow.
Äfven i Nordamerikas Förenta Stater står det en hvar fritt att
befatta sig med dispaschörsverksamhet. Hvarken af förbundsregeringen
eller inom de särskilda staterna hafva i berörda hänseende utfärdats
lagbestämmelser eller reglementariska föreskrifter. Liksom i England
har dock af personer, som utöfva denna handtering, bildats en förening
»Association of Average Adjusters of the United States». Föreningens
medlemmar, som utses genom val af föreningen, äro skyldiga
att vid bedrifvande af sin ifrågavarande verksamhet ställa sig till efterrättelse
vissa af föreningen i sådant hänseende antagna regler.
I de romanska länderna, hvilkas gällande sjörätt tillkommit
under hufvudsakligt inflytande af den franska code de commerce, är
dispaschväsendet byggdt på enahanda princip. Hvad först beträffar
41
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Frankrike, innehåller sistnämnda lag i artiklarna 414—416 regler i
nu förevarande hänseende. Det stadgas sålunda, att utredning och
fördelning af haveri skall förrättas där lasten lossas, med det undantag
att, om lasten, efter det fartyget kondemnerats, kan inlastas i annat
fartyg och framföras till bestämmelseorten, denna ort blir den plats,
där haveriutredningen skall äga rum. Utredningen förrättas af sakkunnige
(experts), utsedda af handelsdomstolen (tribunal de commerce)
i orten eller, om sådan där icke tinnes, af fredsdomaren på därom af
befälhafvare!! gjord anhållan. De sakkunnige, hvilka skola aflägga ed,
hafva icke något slags tjänstemannaställning och deras uppdrag gäller
endast det särskilda fall, för hvilket de blifvit utsedda. De äro vanligen
tre, af hvilka eu värderar fartyget och en lasten, under det den
tredje å fartyg, last och frakt fördelar den lidna skadan. Den sistnämnde
utfärdar angående fördelningen en handling (rapport ou reglement
d’avarie), hvilken därefter inlämnas till förutnämnda domstol. Endast
genom ett stadfästande beslut af domstol erhåller dispaschen exekutiv
verkan. Om meddelande af berörda stadfästelse gör fartygets befälhafvare
hos domstolen anhållan antingen genom eu enkel ansökan eller
i form af stämning å haveriintressenterna. I förra fallet utsätter domstolen,
om så anses erforderligt, en viss tid, inom hvilken anmärkning
mot dispaschen kan framställas af parterna. Göres sådan anmärkning,
pröfvar domstolen dess befogenhet, och om dispaschens riktighet
icke af någon intressent ifrågasättes, fastställer domstolen utan vidare
densamma. Mot domstolens beslut i förevarande hänseende kan klagan
i vanlig ordning föras. Sedan dispaschen blifvit genom laga kraftvunnet
beslut ändrad eller stadfästad, länder den i sålunda beskaffadt
skick till efterrättelse för alla parter.
Vid sidan af ofvan nämnda förfarande (reglement judiciaire ou
regulier) förekommer med afseende ä dispaschs uppgörande ett på aftal
grundadt tillvägagående (reglement amiable). Det sistnämnda användes
till och med i följd af de praktiska fördelar, som äro med detsamma
förenade, såsom regel. De i ett haveri intresserade uppdraga härvid
genom ett skriftligt skiljeaftal (compromis, contrat judiciaire) åt vissa
fritt valde sakkunnige såsom skiljemän (arbitres) att uppgöra dispaschen.
Giltigheten och rättsverkan af den dispasch, som på sådant sätt
kommer till stånd, bedömas efter de vanliga reglerna om skiljedom,
och domstols medverkan erfordras sålunda icke i detta fall för erhållande
af ett rättsligen giltigt utlåtande. Vanligen anlitas med uppdrag
af förevarande art personer, mäklare eller andra, hvilka, genom
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Band. 1 Afd. 33 Höft. G
Belgien.
Spanien.
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
längre tids sysselsättning med haveriangelägenheter förvärfvat en mera
ingående kännedom och erfarenhet härutinnan.
Icke heller i Belgien finnas af statsmyndighet en gång för alla
förordnade dispaschörer, utan i princip står det enhvar fritt att utöfva
dispaschörsverksamhet. Den belgiska handelslagen (af den 21 augusti
1879) gifver regler för ett rättsligt förfarande, att användas då alla
parterna ej ena sig om ett annat tillvägagående, hvartill de enligt
lagen äga frihet. Berörda regler öfverensstämma i hufvudsak med
ofvan anförda bestämmelser i den franska code de commerce. I de
belgiska hamnarna, särskildt i Antwerpen, uppgöres dock i regel, i
enlighet med ofvanberörda i lagen lämnade medgifvande, dispasch utan
rättsliga formaliteter på grund af ett utaf parterna i sådant hänseende
slutet aftal. Dispaschen får i denna händelse karaktären af ett för
parterna bindande afgörande, som i allmänhet icke kan klandras på
materiella grunder. Endast sällan inträffar det nämligen, att parterna
vid aftalets ingående förbehålla sig eu sådan klanderrätt, hvilken anses
därför utan icke förefinnas. I allmänhet deltaga i hvarje haveriutredning
flere dispaschörer, vanligen tre, men dispaschen är icke ogiltig därför
att ej mera än en person upprättat densamma.
Om än, såsom antydts, i lag eller författning icke föreskrifves
någon viss kompetens för bedrifvande af dispaschörsverksamhet, är det
dock praxis, att den, som vill blifva af domstol och enskilde anlitad
såsom dispaschör, underkastar sig en examen inför en härför af vederbörande
handelsdomstol utnämnd kommission. Därest examen utfaller
tillfredsställande, utfärdas ett kompetensbevis eller diplom för sökanden,
hvilken därefter inför handelsdomstolen aflägger ett slags tjänsteed.
Dessa dispaschörers antal är icke på något sätt begränsad!;.
Arfvode för uppgörande af dispasch är, genom praxis stadfästadt
af handelsdomstolen i Antwerpen, bestämdt till 2 procent af sammanlagda
beloppet af genom haveriet uppkomma utgifter och kostnader.
Den spanska handelslagen af den 22 augusti 1885 stadgar i
artikel 851, att utredning af gemensamt haveri, om alla intressenter
äro därom ense, kan försiggå utan hvarje medverkan af myndighet
genom af parterna fritt valda sakkunnige. När haveri inträffat, har
befälhafvare!! att inom 48 timmar efter ankomsten till hamn sammankalla
alla intressenter för att besluta om anordnande af ett sådant
förfarande. Om enighet mellan parterna i sådant hänseende ej kan
1
Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 43
uppnås, åligger det befälhafvaren att hänvända sig till myndighet, i
allmänhet domstol på stället, som, efter det befälhafvaren utsett en
sakkunnig (perito) samt lastemottagaren en annan sakkunnig, förordnar
en tredje sådan person. Dessa sakkunnige, för Indika särskilda
kompetensvillkor icke äro stadgade och Indika icke utöfver hvad nu
nämnts hafva någon offentlig tjänsteställning, skola, bland annat,
afgifva utlåtande om, till hvilken del lidna skador äro att hänföra
till enskildt haveri och huru mycket däraf är gemensamt haveri.
Detta utlåtande skall därefter under tre dagar vara tillgängligt för
parterna, som kunna framställa anmärkning däremot. Om så sker,
kallar domstolen parterna till ett sammanträde, där de få utföra sin
talan, hvarefter domstolen, om ej enighet uppnås, har att inom två
dagar afgifva yttrande i saken. Härefter förelägger domstolen de
sakkunnige viss tid, inom hvilken dispaschen bör af dem utfärdas.
Mot sålunda utfärdad dispasch kan anmärkning inom viss tid (sex
dagar) framställas hos domstolen, som i sådan händelse har att inom
tre dagar afgifva sitt utlåtande. Häröfver kan klagas hos högre rätt
i vanlig ordning. Om dispaschen ej blifver föremål för klander, stadfäster
domstolen densamma, hvarigenom den erhåller rättskraft.
Den italienska handelslagen af 1882 stadgar, att gemensamt
haveri skall utredas och fördelas på lossningsorten af sakkunnige,
utsedde af handelsdomstolens president eller, om handelsdomstol icke
tinnes på platsen, af domaren därstädes, samt att den dispasch, som
sålunda kommer till stånd, skall föreläggas berörda domstol till pröfning
och stadfästelse. Liksom i Frankrike och Belgien är emellertid
det sålunda genom lag reglerade förfarandet (regolamento giudiziario)
icke obligatoriskt. Om alla intressenter äro ense, kan ett annat tillvägagående
(regolamento amichevole) användas. I allmänhet upprättas
i detta syfte ett skriftligt aftal, hvarigenom vissa sakkunnige personer,
en eller flere, antagas till skiljedomare och befrias från skyldighet att
underställa dispaschen domstols pröfning. Aftalets giltighet får dock
icke göras beroende af något villkor, och den sålunda utfärdade dispaschen
kan icke på materiella grunder öfverklagas.
I Italien finnas ett slags offentligen anställda edsvurna dispaschörer,
s. k. likvidatorer, ehuru lagen ej uttryckligen omnämner sådana, och
i administrativ väg har föreskrifvits, att, då offentlig myndighet utnämner
sakkunnige för utredande af haverier, en af dem skall vara
en sådan likvidator. Desse s. k. likvidatorer äro personer, Indika på
grund af dem särskildt af Konungen meddeladt bemyndigande hafva
Italien.
Holland.
44 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.
till uppgift att efter af myndighet och enskilde erhållet uppdrag ombesörja
räkenskapers granskning, boutredningar, inkassering in. in. I
de större sjöstäderna är dispaschväsendet en af de viktigaste grenarna
af likvidatorernas verksamhetsområde. För att erhålla nämnda bemyndigande,
hvithet meddelas i form af ett diplom, utställdt af
departementet för åkerbruk, industri och handel, samt berättigande
till inskrifning såsom likvidator vid rikets handelskamrar och vissa
domstolar, erfordras, bland annat, att hafva genomgått ett s. k. tekniskt
instituts liandelsafdelning, i hvilken gifves en elementär undervisning
i handelsrätt och sjörätt. Någon begränsning af likvidatorernas
antal finnes icke stadgad, och, såsom nämndt, sysselsätta sig desamma
äfven med annat än haveriutredningar. På vissa platser, såsom i Genua,
finnas dock likvidatorer, som speciellt ägna sig åt dispaschörsverksamhet
och åtnjuta stort anseende för skicklighet och erfarenhet. I de större
städerna hafva likvidatorerna i allmänhet organiserat sig såsom fasta
korporationer, föreningar, med styrelser.
Holländska handelslagens artikel 724 föreskrifver, att gemensamt
haveri skall utredas och fördelas af sakkunnige på föranstaltande af
fartygets befälhafvare. De sakkunnige utses af parterna eller, om
parterna ej kunna enas, af domstol och aflägga ed. Dispaschen skall
för att vara rättsligen giltig stadfästas af domstol.
De länder i öfrigt, livilkas sjörätt rönt inflytande af den franska
och den därmed på ifrågavarande område i hufvudsak öfverensstämmande
spanska och italienska rätten, äro Österrike- Ungern. Portugal.
Grekland. Turkiet. Bumänien och Monaco samt, utom Europa.
Egypten, Mexico äfvensom åtskilliga af de central- och sydamerikanska
republikerna. För dessa länder torde i följd häraf med afseende å
dispaschväsendet, i den mån ett sådant öfverhufvud kan sägas förefintligt,
gälla det ofvan framställda franska systemet. Hvad särskild!
beträffar frågan om afgift och arfvode för utfärdad dispasch, kan anmärkas
att under år 1882 i Brasilien meddelats ett stadgande, enligt
hvilket sådant arfvode, om parterna ej äro ense om dess storlek, af
domstol kan bestämmas till 1—5 procent af det genom dispaschen
fastställda bidrag till det gemensamma haveriet, samt att i ÖsterrikeUngarn
för dispasch finnas stadgade betydande stämpelafgifter, livilkas
storlek står i visst förhållande till såväl beloppet af de till haveriet
bidragande värdena som det antal sidor, dispaschen upptager.
45
Kung!. Majt.s Nåd. Proposition N:o 48.
Den tyska handelslagen stadgar i artikel 731, att dispasch för Tyskland,
fördelning af gemensamt haveri skall inom det område, för hvilket
lagen gäller, uppgöras af därför anställde tjänstemän eller, om sådana
icke finnas, af personer, för hvarje fall särskildt utsedde af domstol.
I öfrigt är det öfverlämnadt åt de särskilda tyska staternas lagstiftning
att fritt reglera hithörande förhållanden.
I Preussen äro dispaschörerna en gång för alla förordnade statstjänstemän,
och i en hvar af kustprovinserna finnes en sådan dispaschör
anställd. Af dispaschör uppgjord dispasch får dock icke domskraft,
förrän den blifvit af domstol fastställd. För sådant ändamål har dispaschören
att inlämna hvarje af honom uppgjord dispasch till vederbörande
»Amtsgericht», som förelägger intressenterna viss tid, inom
hvilken de kunna framställa anmärkning mot dispaschen. Om anmärkning
icke göres inom sålunda bestämd tid, fastställer domstolen utan
vidare dispaschen, hvilken därmed erhåller rättskraft. Framställd anmärkning
pröfvas af domstolen, som, om anmärkningen anses befogad,
antingen själf ändrar dispaschen i öfverensstämmelse därmed eller föreskrifver,
att densamma skall af dispaschören i viss riktning omarbetas.
Dispaschörerna hafva ingen fast lön, men för upprättande af dispasch
beräknas visst arfvode, som i sin helhet tillfaller dispaschören.
I Mecklenburg-Schwerin gälla om upprättande af dispasch och hvad
därmed sammanhänger i hufvudsak samma regler som i Preussen. Dock
lära de befintliga dispaschörerna sakna den offentliga ställning, som de
intaga i sistnämnda land.
Däremot är i de öfriga tyska staterna någon domstols fastställelse
af utfärdad dispasch icke föreskrifven. Den, som icke åtnöjes med
dispasch, äger vid domstol göra gällande det anspråk, som enligt hans
förmenande icke blifvit i dispaschen behörigen tillgodosedt.
I Hamburg finnes inrättadt ett offentligt dispaschörskontor, som
förestås af en af staten (=? staden) aflönad dispaschör. Denne, som
har att aflägga tjänsteed, tillsättes af och lyder under »die Deputation
för Handel und Schiffahrt». För att blifva dispaschör erfordras icke
att hafva aflagt någon examen. Vid kontoret finnas äfven anställda
på liknande sätt tillsatta och aflönade tjänstemän. Något rättegångsförfarande
med afseende å dispasch är icke stadgadt i vidare män, än
att den, som är missnöjd med eu dispasch, äger att väcka talan om
ändring'' i dispaschen vid handelsdomstolen, hvilken, om den finner framställd
anmärkning befogad, föreskrifver, att rättelse i dispaschen skall
af dispaschören vidtagas. För erhållande af dispasch äro vissa afgifter
stadgade, utgörande, där dispaschen afser fördelning af gemensamt ha
-
46
Ryssland.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
veri, 2 pro mille af det dragande kapitalet, då detta understiger
300.000 riksmark, och 1 pro mille för belopp där utöfver, dock minst
50 riksmark. För utredning angående enskildt haveri erlägges procent
af den försäkringssumma, hvarom fråga är, dock minst 10 riksmark.
Afgiften får dock icke i något fall öfverstiga 5 procent af beloppet
af den skada, som dispaschen afser att fördela. Dessa afgifter
tillfalla statskassan med undantag af 3 procent, som dispaschören,
hvilken, såsom nämndt, åtnjuter lön af staten, erhåller såsom tantiem.
Enligt en uppgift från 1885 utgjorde dispaschörens fasta lön då
7,200 riksmark, hvarjämte han åtnjöt garanterad tantiem till belopp
af 1,800 riksmark.
T Liibeck finnes en dispaschör, som på handelskammarens förslag
utnämnes af senaten och hvilkens verksamhet är reglerad genom en
instruktion. Denna föreskrifver bland annat, att dispaschören skall,
sedan handlingar inlämnats i och för erhållande af dispasch, senast inom
tre veckor infordra möjligen felande handlingar och inom sex veckor
efter det handlingarna blifvit fullständiga utfärda dispaschen, att dispaschören
i tvifvelaktiga fall kan före uppgörande af fördelningen förhandla
med parterna för åstadkommande af enighet rörande tvistiga
omständigheter, att dispaschören skall föra diarium och protokollsbok
samt därjämte låta fullständigt införa alla dispaschör i en särskild bok,
som en gång årligen skall företes för magistraten jämte diarium och
protokoll samt att arfvode för uppgörande af dispasch tillkommer dispaschören
vid fördelning af gemensamt haveri med l/4 procent af dragande
kapitalet samt vid utredning af enskildt haveri med */4 procent af det
värde, som åsatts det skadade godset, dock minst tre riksmark. I
förra fallet må dock dispaschören, om arbetets omfång påkallar detta,
tillgodoräkna sig en högre ersättning än den nämnda, och är det i sådan
händelse part, som är missnöjd med arfvodets beräkning, obetaget att
hos magistraten anföra besvär härutinnan. Intressenterna i ett haveri
kunna äfven ena sig om annan person för verkställande af haveriutredningen,
hvilken i sådant fall gäller såsom skiljedom.
Den ryska »handelsordningen», af hvilken sjörätten utgör eu del,
gäller för europeiska Ryssland med undantag af Finland och Östersjöprovinserna.
Densamma innehåller icke allmänna föreskrifter om dispaschväsendet
i riket, utan härom finnas för särskilda sjöstäder i viss mån
olika regler.
Enligt för börsen i St. Petersburg gällande statuter skola i denna
stad finnas två edsvurna dispaschörer, och nämnda författning innehåller
47
Kung!. Mapts Nåd. Proposition N:o 48-
ganska utförliga bestämmelser om sättet för dispaschörernas tillsättning,
deras verksamhet in. in. Det föreskrifves sålunda, att dispaschör^- skola
af börsmedlemmarna väljas bland dem af skeppsmäklare, som uppfylla
vissa närmare angifna villkor. Den, som sålunda blifvit vald till dispaschör,
skall, innan han af departementet för handel och industri utnämnes
till befattningeu, undergå eu examen, hvilken anordnas af nämnda departement
och innefattar pröfning af vederbörandes kännedom om de
dispaschväsendet rörande lagar och sedvänjor, hvilka gälla i Ryssland
och de stater, med hvilka detta land underhåller handelsförbindelser.
Examen försiggår inför börskommittén, som har att till densammas
öfvervarande inbjuda, bland andra, framstående köpmän samt i staden
varande ombud för utländska sjöförsäkringsanstalter. Dispaschör lyder
i tjänsten närmast under tullmyndigheten, och ofvannämnda departement
utöfvar högsta tillsynen öfver hans tjänsteförvaltning.
Dispaschör får uppgöra dispasch, endast då han därtill bemyndigas
åt redare eller dennes ombud eller befälhafvare. Dispasch skall vara
upprättad inom sex veckor, efter det fullständiga handlingar inkommit
till dispaschören. Af dispaschör utfärdade dispaschör och utlåtanden,
som röra beräkning och fördelning af haveri hafva inom och utom
riket full trovärdighet och äro för haveriintressenterna förbindande.
Eu sådan dispasch får i följd häraf i allmänhet icke öfverklagas vid
domstol. Men haveriintressenterna kunna utöfva eu viss uppsikt öfver
dispaschens uppgörande, i det dispaschören uttryckligen fått sig ålagd
skyldighet att hålla alla haveriet rörande handlingar tillgängliga för
parterna. I praxis förekommer dessutom ofta, att dispaschören före
dispaschens utfärdande förelägger parterna eller någon af dem ett utkast
till dispasch. Intressenterna hafva sålunda tillfälle att under uppgörandet
af dispaschen framkomma med invändningar eller anspråk. För slitande
af tvist, som af sådan anledning kan uppkomma, är ett särskildt skiljemannaförfarande
föreskrifvet. Dispaschören och deu, som framställt
invändningen eller anspråket, utse hvardera en opartisk skiljeman, och
dessa välja tillsammans en tredje. Skiljemännens uttalande, hvilket är
bindande i fråga om det ämne, det afser, utfärdas i form af ett utaf
notarius publicus bestyrkt protokoll. En utfärdad dispasch kan dock
äfven förklaras ogiltig, om vid dispaschens uppgörande vederbörliga
formaliteter icke blifvit iakttagna. En sådan ogiltighetsförklaring kan
meddelas i samband med att dispaschören ådömes straff för begången
olaglighet; och särskild ordning finnes föreskrifven för anhängiggörande
af talan mot dispaschör för fel i tjänsten. Om nya omständigheter,
hvilka vid dispaschens uppgörande icke kommit i betraktande, men äro
4S
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
af betydelse för saken, tillkommit, har part äfven ansetts kunna fordra
en ändring af dispaschen.
Dispaschör åtnjuter för upprättande af dispasch arfvode med V4
procent af det uppgifna sammanlagda värdet af fartyg, frakt och last,
hvilket arfvode intages i dispaschen och erlägges af den, som påkallat
utredningen. Dispaschör får icke drifva handel, reda i fartyg eller
hafva annan handel och sjöfart berörande sysselsättning än mäklaregöromål.
Däremot har han rätt att för haveriintressent förmedla försäljning
af fartyg och haverigods samt att mottaga uppdrag, afseende
förvaring och utlämnande af lossade och bärgade varor. För sådan
försäljning erhåller dispaschören såsom courtage en procent af försäljningspriset.
Ersättning för förvaring och utlämnande af haverigods erlägges
af ägaren efter öfverenskommelse. Taxan för nämnda afgifter kan
dock ändras genom af börsens delegerades generalförsamling fattadt,
af finansministern stadfästadt beslut.
Jämväl statuterna för börsen i Odessa innnehålla föreskrift, att i
nämnda stad skola finnas två edsvurna dispaschörer. Sistnämnda författning
antager i öfrigt såsom gällande med vissa mindre betydande
förändringar hvad ofvan anförts beträffande dispaschörer i St. Petersburg.
Arfvode för uppgörande af dispasch i Odessa är fastställdt till
7g procent af fartygets, fraktens och lastens sammanlagda värde och
kan ändras under vissa villkor, bestämda i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad ofvan anförts såsom i sådant hänseende för St. Petersburg
gällande.
I Libau, Riga och Baku finnas äfven edsvurna dispaschörer anställda,
eu i hvarje af dessa städer. I andra hamnstäder uppgöras
dispaschör i regel af skeppsmäklare eller sakkunniga köpmän, men dessa
dispaschör hafva endast betydelse, om de af parterna godkännas, och
äga således härutöfver ingen rättskraft. Hvad särskildt beträffar dispaschören
i Riga, för hvilken stad, såsom ofvan nämnts, särskilda sjörättsliga
regler äro gällande, finnas angående denne tjänsteman och
hans verksamhet bestämmelser, hvilka äro något afvikande från hvad
förut anförts med afseende å St. Petersburg och Odessa. Han utnämnes
på börskommitténs förslag af handelsnämnden i Riga. Utnämningen
bekräftas därefter af stadsstyrelsen, under hvilken dispaschören, som
har att före tillträdandet af tjänsten aflägga ed, lyder. Särskild lag
om uppgörande af dispasch finnes icke och dispaschören förfar härutinnan
efter gammal sedvänja. Dispaschen har endast betydelsen af ett
sakkunnigt uttalande, men en utfärdad dispasch kan icke ensidigt förändras
utan länder till efterrättelse, intill dess den i sin helhet eller
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
till någon del npphäfves genom domstols förklaring. Angående dispaschör^
verksamhet har utfärdats en instruktion, som stadgar, bland
annat, att han skall så vidt möjligt påskynda uppgörande af dispasch,
så att i allmänhet sådan kan tillställas parterna inom en tid af från
två veckor till två månader — beroende på dispaschens omfång — från
det fullständiga handlingar inkommit till dispachören, att han skall
föra protokoll och dagbok öfver dispaschärendena, samt att dispaschören
äger att för sitt arbete beräkna arvode efter en procent af det
sammanlagda värdet af fartyg, frakt och last, när det belopp, som
skall fördelas, icke öfverstiger 15,000 rubel, med tillägg af Va procent
af belopp därutöfver, dock att lägsta arvode är 25 rubel. Uppbärande
och utbetalning af haveribidrag är dispaschören icke skyldig
att ombesörja, men han har rätt att på anmodan af part åtaga sig
sådana göromål.
Enligt § 21S af Danmarks sjölag den 1 april 1892 skall uträkning
och fördelning af gemensamt haveri ske på den plats, hvarest
fartyg och last skiljas åt, samt utföras af särskildt förordnade dispaschörer.
Tvister om dispaschers giltighet afgöras, enligt hvad i nämnda
lagrum ytterligare stadgas, af domstolarna. Genom ett den 19 februari
1817 utfardadt kungl. reskript uppställdes vissa i hufvudsak ännu gällande
fordringar, som den person måste uppfylla, hvilken ville blifva
anställd såsom dispaschör. Därför fordras nu att hafva aflagt såväl
juris kandidatexamen som en särskild dispaschörsexamen. Ansökan om
undergående af sistnämnda examen göres hos inrikesdepartementet och
skall vara åtföljd af bland annat vederbörliga intyg, att sökanden äger
kunskap i engelska, franska, holländska och tyska. Examen aflägges
inför eu kommission. De privata sjöförsäkringsbolagen skola inbjudas
att genom ombud öfvervara examen, hvilken omfattar en ingående
muntlig och skriftlig pröfning af sökandens kännedom om skandinavisk
och utländsk sjörätt samt färdighet att uppgöra dispaschör af olika
slag. Den, som aflagt berörda examina, har rätt att af Konungen blifva
förordnad till dispaschör. Någon bestämmelse om ett visst antal dispaschör
finnes icke, men det anses stå nämnda departement fritt att
vägra anställande af dispaschörsexamen, om det förefintliga antalet dispaschör
förmenas vara tillräckligt. För närvarande finnas i landet
tre dispaschörer, som alla hafva sin verksamhet i Köpenhamn. Genom
mäklareförordningen den 22 december 1808 hafva mäklare förbjudits
att befatta sig med dispaschers utfärdande och andra göromål tillBih.
till Riksd. Prof. .1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Raft. 7
Danmark.
50 Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
hörande dispaschörerna. Men i öfrigt anses det stå parterna fritt att,
om de äro eniga, själfva fördela haveriet eller uppdraga fördelningen
åt annan än dispaschör.
För dispaschörernas verksamhet gäller en instruktion af den 31
januari 1823, som stadgar, bland annat, att dispaschör skall, sedan han
mottagit haverihandlingarna, inom 14 dagar underrätta den, som begärt
dispasch, hvilka ytterligare upplysningar erfordras, samt att dispaschen
bör vara färdig senast inom fyra veckor, eller, om i undantagsfall
arbetets vidlyftighet kräfver längre tid, högst åtta veckor, efter
det dispaschör! emottagit fullständiga handlingar, vid äfventyr att
magistraten på ansökan af part förelägger dispaschören viss tid, inom
hvilken arbetet bör vara färdigt och efter hvars förlopp dispaschören
är förfallen till viss dagabot, om dispaschen icke är fullbordad. Dispaschör
skall föra dagbok, angifvande för hvarje ärende tiden för handlingarnas
ingifvande till dispaschören och för de af honom vidtagna
åtgärder, samt protokoll, däri alla upprättade dispaschör fullständigt
intagas. Den dispaschören för hans arbete tillkommande ersättning
utgår i form af arfvode för hvarje särskild dispasch, och i berörda instruktion
lämnas härom föreskrifter, som ännu gälla, ehuru de i praktiken
i allmänhet tillämpas endast i fråga om segelfartyg. De äro i
hufvudsak följande. När det är fråga om fördelning af gemensamt
haveri och detta kan anses vara kompliceradt, d. v. s. när fartyget
varit nödsakadt att anlöpa nödhamn och där lossa last, utgör arfvodet
en procent af de första 20,000 kronor af dragande kapitalet, en
half procent af nästa 10,000 kronor, en fjärdedels procent af nästa
10,000 kronor samt två pro mille af återstoden af nämnda kapital.
Om haveriet är af enklare beskaffenhet, så att lossning eller anlöpande
af nödhamn icke behof! ske, utgår arfvodet med en half procent af de
första 20,000 kronor, en fjärdedels procent af nästa 10,000 kronor
och två pro mille af återstoden af dragande kapitalet. För utredning
angående försäkringsgifvares ersättningsskyldighet för enskildt haveri
— om hvilken gren af dispaschörsverksamheten sjölagen dock icke
innehåller några föreskrifter — utgår arfvode, allteftersom haveriet
varit mera inveckladt eller enklare, efter ofvannämnda procent af försäkringssumman.
Lösen för afskrift af dispasch utgör två kronor för
hvarje ark, och för utslag eller attest erlägges i lösen fyra kronor. Då
dispasch afser ångfartyg, i hvilket fall i regel det gemensamma haveriet
fördelas å betydande värden, tillämpas, som nämndt, i allmänhet icke
berörda taxa, utan för sådan dispasch beräknas vanligen i arfvode en
till två pro mille af dragande kapitalet.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
Den norska sjölagen af den 20 juli 1893 innehåller i 213 § med
afseende ä utredning och fördelning af gemensamt haveri samma regel
som den förut nämnda enligt Danmarks sjölag gällande, nämligen att
sådan fördelning skall ske å den ort, där fartyg och last skiljas åt,
och uppgöras af vederbörligen tillsatt dispaschör, samt att tvist om dispaschs
giltighet afgöres af domstol. En på detta sätt upprättad dispasch
äger sålunda ingen direkt rättskraft, och sakägare är icke bunden
af den. En part kan vid domstol eller eljest fordra att få sig tillerkändt
ett annat belopp än det, som enligt vederbörligen upprättad
dispasch tillkommer honom. Regler om förfarandet i sådant fall finnas icke.
Ofta tillgår i praktiken så, att den, som är missnöjd med en uppgjord
dispasch, hänvänder sig till en annan dispaschör för att till stöd för sitt
anspråk erhålla en dispasch i enlighet med sin uppfattning, så att det
kan inträffa, att om samma sak föreligga flera med hvarandra icke
öfverensstämmande vederbörliga uttalanden af dispaschörer. Bestämmelser
finnas nämligen icke heller om olika verksamhetsområden eller
distrikt för de särskilda dispaschörerna.
Dispaschörer utnämnas i Norge af Konungen. En i september
1818 utfärdad lag om mäklare föreskrifver, att ingen annan än de af
Konungen förordnade examinerade dispaschörerna få befatta sig med
utfärdande af dispaschör, men utöfver hvad nu och här ofvan anförtB
finnas i lag eller författning inga regler om dispaschväsendet. Antalet
dispaschörer har varit olika vid olika tider men i allmänhet tämligen
stort. Under åren 1885—1892 funnos sålunda 22 dispaschörer. För
närvarande är antalet något mindre. På senaste tiden hafva dock med
hänsyn därtill, att fråga är å bane om dispaschväsendets omorganisation,
dispaschörsbefattningar tillsatts endast tills vidare.
På grund af anförda stadgande i berörda lag om mäklare har
det sedan länge varit bruk, att den, som önskar blifva utnämnd till
dispaschör, undergår en särskild examen inför en af regeringen förordnad
kommission. Men denna examen, som i äldre tid var mera en
formalitet än en egentlig pröfning af vederbörandes kompetens, anses
äfven på det sätt, den numera försiggår, icke vara tillfyllestgörande i
sistnämnda hänseende.
Dispaschör aflöning utgår uteslutande i form af arfvode för hvarje
särskild förrättning. Härför finnes från äldre tid en taxa, som stundom
tillämpas, ehuru den icke torde vara fortfarande gällande, och
enligt hvilken arfvode för utredning och fördelning af gemensamt haveri
utgår med eu procent af de första 20,000 kronor af dragande kapitalet,
eu half procent af nästa 10,000 kronor samt en åttondels procent af
Norge.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
återstoden af berörda värden. Vanligen beräknas dock arfvode i förhållande
till arbetet och sakens beskaffenhet samt i någon mån äfven
med hänsyn till storleken af de till haveriet bidragande värdena. Enligt
en uppgift lärer arfvode för dispasch, då fråga är om fördelning af
gemensamt haveri, vanligen beräknas efter följande norm:
Då dispaschör af försäkringsbolag anlitas för reglering af enskildt
haveri, åtnjuter han vanligen ersättning, antingen med visst belopp för
år eller med 25—100 kronor för hvarje utredning.
Finlands sjölag den 9 juni 1873 innehåller i §§ 150—152 regler
angående dispaschväsendet. Sålunda stadgas, att utredning och fördelning
af skada, hvilken skall gäldas såsom gemensamt haveri, skall
ske genom haveriräkning eller dispasch, som upprättas af därtill förordnad
tjänsteman eller dispaschör. Beräkningen bör, såvidt möjligt
är och omständigheterna tillåta, verkställas på det ställe eller i den
ort, hvarest fartyg och last blifva åtskilda. Öfverenskomma alla intressenterna
i haveriet i godo om dess utredning och skadans gäldande, gäller
det till efterrättelse, utan att dispaschör behöfver anlitas. Dispaschören
har att, sedan han fått mottaga fullständiga haverihandlingar, ofördröjligen
och senast inom två månader därefter utsluta, tvefaldt utskrifva
och efter anslag å stadens rådstuga till parterna utgifva haveriräkningen.
Det ena exemplaret af räkningen skall utgifvas till den,
som inlämnat handlingarna, och det andra hos dispaschören hållas
öfriga sakägare tillhanda. I § 230 af sjölagen stadgas därjämte, att,
om tvist uppstår om rätt till ersättning för inträffad sjöskada, dispaschören
eller en i hans ställe förordnad tjänsteman skall utreda förhållandet
och därvid gå tillväga så, som angående utredning och fördelning af
gemensamt haveri föreskrifvits.
I sjölagens § 242 föreskrifves, att den, som icke åtnöjes med den
fördelning i haveri- och försäkringsmål, som blifvit af dispaschör verkställd,
har att efter stämning å vederparten senast å trettionde dagen
efter räkningens utgifvande utföra klander emot densamma vid rådstufvurätten
i den ort, hvarest räkningen blifvit afgifven, vid äfventyr
att han är sin talan i saken förlustig. Underrättelse om hvad pai''t
1 procent af de första 10,000 kronor
Vs » » följande 10,000 kronor
''t > » » » 10,000 »
återstoden, allt af dragande kapitalet.
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
sålunda har att iakttaga för bevakande af talan mot haveriräkning
eller annan utredning, bör i densamma af dispaschören lämnas.
Allmänna föreskrifter om sättet och ordningen för tillsättande
af dispaschör, om kvalifikationer för att kunna utnämnas därtill, om
aflöningsförhållanden in. in. hafva icke utfärdats. För närvarande
finnes endast en dispaschör, i Åbo. I sammanhang med utnämning af
denne tjänsteman har kejserliga senaten berättigat honom att för
hvarje haveriutredning beräkna sig dels arfvode med en half procent
af dragande kapitalet, därest detta uppginge till 40,000 mark, och en
tredjedels procent af hvad af dragande kapitalet öfverstege detta belopp,
dels ock, för förrättning utom stationsorten, dagtraktamente med sex
mark om dagen och skjutslega för två hästar, att utbetalas af den
eller dem, som anlitade dispaschören. Tillika har dispaschören i enahanda
ordning tillförsäkrats en årlig aflöning af allmänna medel,
hvilken aflöning kejserliga senaten komme att för hvarje år bestämma.
Denna fasta lön, som för vissa tider utgjort 4,800 mark, har efterhand
blifvit nedsatt och lärer numera utgöra endast 900 mark.
Den svenska sjölagen af den 23 februari 1864, hvilken legat till
grund för Finlands gällande sjörätt, innehöll i nu förevarande hänseende
samma stadganden, som de ur Finlands sjölag här ofvan anförda. I
Sveriges gällande sjölag, af den 12 juni 1891, har den äldre lagens
princip ifråga om dispaschs natur och rättsverkan bibehållits, men
fullständigande stadganden hafva meddelats om förfarandet vid upprättande
af dispasch, om ordningen för dess Överklagande vid domstol
samt om dess rättsverkan. Enligt 213 § i sistnämnda lag, hvilket
lagrum föreskrifver, att utredning och fördelning af gemensamt haveri
skall äga rum å den ort, där fartyg och last skiljas åt eller där dispasch
för den ort vanligen upprättas, efter där gällande lag, skall dispasch
här i landet upprättas af därtill förordnad tjänsteman (dispaschör).
Angående förfarandet härvid stadgar 214 §, att befälhafvare har att
utan dröjsmål föranstalta om upprättande af dispasch, samt att äfven
den, som eljest äger del i haveriet, är berättigad att påkalla sådan
utredning. Enhvar, som haveriet rörer, är skyldig att till dispaschören
aflämna alla handlingar, hvilka denne för utredningen och fördelningen
anser nödiga, och att i öfrigt tillhandagå honom med upplysningar.
Dispaschören åligger att, när dispasch begäres, så fort ske kan, genom
kungörelse, som en gång införes i allmänna tidningarna samt i tidning
inom orten, anmana dem, hvilka i haveriet äga del, att inom viss förer
lagd kort tid skriftligen anföra hvad de till bevakande af sin rätt akta
Sverige.
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
nödigt äfvensom ingifva de handlingar, hvilka de vilja åberopa. Befinnas
ingifna handlingar ofullständiga, bör dispaschören, så fort ske
kan, infordra nödig upplysning af vederbörande. Sedan den i kungörelsen
förelagda tid gått till ända, eller, där ej å sagda tid fullständiga
handlingar inkommit, efter det sådant skett, åligger det
dispaschören att inom två månader, å dag, som genom anslag å stadens
rådstufva samt kungörelse i allmänna tidningarna och i tidning inom
orten tillkännagifves, hafva dispaschen upprättad och tvefaldt utskrifven
med därå tecknad underrättelse, inom hvilken tid den missnöjde
bör till sin talans bevarande göra målet anhängigt vid domstol. Det
ena exemplaret af dispaschen skall utgifvas till den, som begärt dispaschen,
och det andra hållas öfriga delägare i haveriet till hända, Om föremål,
som i dispasch upptagits såsom förloradt i gemensamt haveri,
senare kommer till rätta, eller om skada, som upptagits till fördelning,
senare ersättes af den, som ersättningsskyldighet ålegat, skall, enligt
hvad i 215 § sjölagen föreskrifves, dispaschen genom tilläggsberäkning
rättas, men dispaschens upprättande får icke fördröjas allenast ai anledning
att utsikt må finnas att återfå uppoffradt föremål eller erhålla
ersättning för skada. Enligt sjölagens 218 § skall äfven utredning och
fördelning af i nämnda lagrum omnåmndt enskildt haveri verkställas
af vederbörande dispaschör, om någon, som har del i haveriet, påfordrar
detta, Slutligen stadgar sjölagen i 264 §, att, om tvist uppstår angående
den ersättningsskyldighet, som på grund af försäkringsaftal enligt sjölagens
bestämmelser må åligga försäkringsgifvare, saken skall hänskjutas
till utredande af dispaschör. Därvid skall med visst undantag i tillämpliga
delar af dispaschören iakttagas hvad för utredning af gemensamt
haveri, enligt hvad ofvan nämnts, finnes stadgadt. Jämväl detta slags
utredning benämnes i sjölagen dispasch.
Sjölagens §§ 326, 329 och 330 innehålla bestämmelser om hvad
part, som icke åtnöjes med utfärdad dispasch, har att iakttaga för vinnande
af rättelse i densamma äfvensom i öfrigt om rättegångsförfarandet
i dispaschmål. Uttryckligen stadgas, att dispasch skall lända till
efterrättelse, om den icke öfverklagas på sätt sålunda föreskrifves.
Ifrågavarande bestämmelser innehålla, att den, som icke åtnöjes med
dispasch, skall göra sin klandertalan anhängig vid rådstufvurätten i den
stad, där dispaschen är utgifven, genom skriftlig inlaga före klockan tolf
å trettionde dagen från den, då dispaschen utgals, samt att ändring i
rådstufvurättens utslag i dispaschmål skall vid talans förlust sökas hos
Konungen likaledes inom trettio dagar från utslagets dag.
55
Eungl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.
Dispaschörer tillsättas af Kung!. Maj:t och finnas för närvarande
förordnade i Stockholm. Göteborg, Härnösand och Malmö. Viss personlig
kompetens för erhållande af befattningen finnes icke föreskrifven, och
icke heller har genom meddeladt stadgande dispaschör tjänsteverksamhet
inskränkts till visst distrikt inom landet. Angående ordningen
för dispaschör tillsättande finnas icke heller allmängiltiga regler. Beträffande
dispachörsbefattningen i Stockholm, hvilken inrättats år 1752,
föreskrifver ett kungl. bref af den 27 juni 1867, att Stockholms
magistrat, som vid inträffad ledighet har att genast förordna en skicklig
person att tjänsten under ledigheten förestå, skall i allmänna tidningarna
kungöra ledigheten med utsättande af 30 dagars ansökningstid
samt, efter inhämtande af handels- och sjöfartsnämndens och i Stockholm
varande sjöförsäkringsbolags styrelser yttranden rörande de
sökandes skicklighet och lämplighet, upprätta och genom öfverståthållarämbetet
till Kungl. Maj:t insända förslag till tjänstens återbesättande.
I Göteborg förordnades dispaschör första gången 1812, i
Härnösand likaledes första gången 1878, och i Malmö har funnits
dispaschör sedan 1894. Med afseende å sättet för tillsättande af dessa
befattningar finnas för en hvar af dem meddelade föreskrifter liknande
ofvan anförda beträffande dispaschörsbefattningen i Stockholm gällande.
Dispaschör åtnjuter icke några som helst aflöningsförmåner af
statsverket, utan erhåller godtgörelse för sin tjänsteverksamhet af dem,
som anlita honom. I sådant hänseende har den 19 januari 1883 af
Kungl. Maj:t utfärdats en ännu gällande »taxa. på arfvode åt dispaschörer»,
som föreskrifver följande.
För generaldispasch, afseende fördelning af gemensamt haveri,
utgår arfvode efter nedanstående procent af de värden, hvarå gemensam
skada eller kostnad fördelas, nämligen:
1 procent af de första .......................... 10,000 kronor
Vs » » » nästa ............................. 10,000
,;i > » » följande ........................ 20.000 » samt
Vs » » återstoden af berörda värden.
Har fartyg, öfver hvars haveri generaldispasch upprättas, varit
lastadt med styckegods, och utgör antalet af de öfver lasten utställda
konossement eller fraktsedlar mer än fyrtio, äger dispaschör att, förutom
ofvannämnda arfvode, åtnjuta tio kronor för hvarje konossement
eller fraktsedel utöfver nämnda antal. För utredning angående förhållandet
mellan försäkringsgifvare och försäkringstagare åtnjuter
dispaschör arfvode med ofvannämnda procentsatser, beräknade å för
-
56 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.
säkringssumman, dock att, om dispaschör i samma sak verkställt sådan
utredning samt utredning och fördelning af gemensamt haveri, hans
ersättning för den förra utredningen skall anses inbegripen i ersättningen
för den senare; arfvode för dispasch, inbegripet ofvannämnda
särskilda godtgörelse, må dock ej i något fall öfverstiga ett belopp af
2,000 kronor och innefattar äfven ersättning för utskrift af de båda
exemplar af dispaschen, hvarom i sjölagen förmäles. För afskrift med
vidimation af dispasch utgör lösen, enligt förordningen angående expeditionslösen
den 7 december 188B, tre kronor för hvarje ark.
Såsom af det ofvanstående framgår, har enligt svensk rätt en i behörig
ordning tillkommen dispasch en betydelse, som i utländsk lagstiftning
endast undantagsvis tillägges en dispaschörs utlåtande. Dispaschen
är hos oss icke endast ett på särskild sakkunskap grundadt yttrande
i en haveri- eller sjöförsäkringsangelägenhet, utan innefattar ett verkligt
afgörande af parternas mellanhafvande i vissa hänseenden, ett afgörande,
som i likhet med beslut af domstol vinner laga kraft och således blir
för parterna bindande, om det ej inom viss tid öfverklagas. Den
svenske dispaschören utöfvar sålunda verkliga domarefunktioner. Då
därtill kommer att dispaschör änstens utöfning ställer stora fordringar
i afseende å kunskaper och erfarenhet på tjänstens utöfvare, blir det
af stor vikt, att dipaschörstjänsterna blifva besatta med verkligt kompetenta
personer. Men detta mål vinnes icke enbart genom uppställande
af vissa kompetensvillkor för sökande af dispaschörstjänst, utan
måste äfven främjas därigenom, att dispaschören beredes så mycket
arbete och så stor inkomst af tjänsten, att en person med erforderlig
kapacitet kan uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen ägna sig
åt dispaschörsverksamheten. Utan att dispaschören beredes tillräckliga
inkomster, kan man naturligen icke påräkna, att verkligt dugliga personer
vilja söka dispaschörstjänst, och ju mer- arbete dispaschören
erhåller i tjänsten, desto säkrare vinner han också den speciella erfarenhet
och den skicklighet, som är af största vikt på ifrågavarande
område.
För det ofvan angifna målets vinnande måste man emellertid äfven
i ett annat afseende visa förtänksamhet. Den mest framträdande olägenheten
af de nuvarande förhållandena har visat sig däruti, att det vid
inträffadt förfall för dispaschör icke funnits någon kompetent person
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
att tillgå för tjänstens bestridande. Samma svårighet kan också lätt
tänkas inträffa, då det gäller att vid dispaschör afgång från tjänsten
finna en efterträdare. Man måste därför så att säga sörja för kontinuitet
i institutionen, och detta syfte kan icke lämpligen vinnas på
annat sätt än genom att vid dispaschörernas sida ställa aflönade assistenter.
Genom inrättande af assistentbefattningar skulle unge män
föranledas att utbilda sig för och ägna sig åt dispaschörsverksamhet
och därigenom blifva kompetenta att öfvertaga eller uppehålla dispaschörstjänst,
när så erfordrades.
Tydligt är emellertid, att inrättande af sådana assistentbefattningar
icke bör ifrågakomma, om icke det med tjänsten förenade
arbete är så omfattande, att det i någon mån kan räcka till äfven för
assistenten. Nu berörda frågor hafva sålunda på det närmaste samband
med hvarandra.
Det här föreliggande förslaget afser att i möjligaste mån tillgodose
ofvan angifna synpunkter. Det afser därjämte att närmare
reglera dispaschörernas verksamhet samt särskildt att lämna bestämmelser
angående ordnandet och vården af de till tjänsten hörande
arkivhandlingar.
Förslaget till stadga angående dispascliörerna i riket.
§ 1.
Såsom ofvan anmärkts, är det af största vikt, att dispaschörerna
beredas tillräckligt arbete och inkomst af tjänsten. För att utröna, i
hvad mån de nuvarande dispaschörstjänsterna kunna anses tillfredställa
denna fordran, hafva från nuvarande dispaschörer i Stockholm, Härnösand
och Malmö infordrats uppgifter angående antalet af dem upprättade
dispascher samt beloppet af deras, af dispaschörsverksamheten
i form af arfvoden härflytande bruttoinkomster under de sist förflutna
fem åren. De i anledning häraf influtna uppgifterna äro sammanförda
i följande tabell:
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft.
8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Antal general- dispascher |
Antal partiku- lierdispascher j |
Summa antal |
Arfvoden för general-dispascher |
Arfvoden j för I Summa partikulier- j arfvoden |
||||||
I Stockholm |
År 1900 .................... „ 1901 .................... „ 1902 .................... „ 1903 .................... 1904 .................... |
" 34 32 28 32 30 |
7 8 9 U 11 |
41 40 41 |
9,525 12,326 11,175 7,503 8,421 |
74 81 60 30 52 |
1,065 1,221 1,490 2,363 1,617 |
34 26 |
10,591 13,547 12,665 9,866 10,038 |
08 81 60 30 78 |
Summa |
156 |
46 |
202 | 48,952: 97 | 7,756| so 1 56,709| 57 |
|||||||
medeltal för år! 31 |
9 |
40 |
9,790 59 | 1,551! 32 |
11,341)91 |
||||||
I Härnösand |
År 1900 .................... „ 1901 .................... „ 1902 .................... „ 1903 .................... „ 1904 .................... |
6 7 9 8 4 |
2 1 2 2 2 |
8 8 11 10 6 |
1,519 2,934 4,672 2,627 2,234 |
90 31 87 77 45 |
325 200 360 347 497 |
50 40 |
’ 1,844 3,134 5,032 2,975 2,731 |
90 31 87 27 85 |
Summa |
34 |
9 |
43 |
13,989| 30 | 1,729 90 | 15,719 20 |
||||||
medeltal för år |
6 |
2 |
8 |
2,797i 86 |
345 |
98 |
3,143) 84 |
|||
I Malmö utfärdade dispascher. |
År 1900 .................... „ 1901 .................... „ 1902 .................... „ 1903 .................... „ 1904 .................... |
8 7 7 15 13 |
4 2 3 4 |
12 7 9 18 17 |
I 2,225 bo |
519 38 333 180 |
50 |
2,744 567 1,141 2,712 1,395 |
60 80 34 48 65 |
|
Summa |
50 |
13 |
63 |
7,49li 37 |
1,0701 so | 8,561| 8 7 |
|||||
medeltal för år 10 |
2 |
12 |
1,498) 27 |
214) 10 1,712| 37 |
Från den nuvarande dispasch ören i Göteborg, som först under år
1904 utnämnts till sin befattning, hafva motsvarande uppgifter icke
infordrats, hvaremot sterbhusdelägarna efter hans företrädare i tjänsten
meddelat, att inkomsten af i Göteborg under åren 1894—1903 utfärdade
dispaschör, med afdrag af kostnader, utgjort nedannämnda belopp;
nämligen:
för år 1894 ................................................... 5,624: 3 8
„ „ 1895 ...................................................... 5,252: 50
transport 10,876: 8 8
59
Kungl. |
Majds Nåd. Proposition N:o 48. transport 10,876: 8 8 |
|
för år |
1896 . |
........................................... 6,925: so |
1897 ....... |
.......................................... 6,694: 5 5 |
|
1898 ...... |
............................................... 5,707:48 |
|
1899 ...... |
................................................ 6.052: 44 |
|
1900 |
................................................ 6,425:16 |
|
1901 ....... |
................................................ 6,340: 90 |
|
5? ?? |
1902 |
............................................... 3,554:72 |
?? 7? |
1903 |
.................................................. 8,757:27 Summa 61,335: 2o |
eller |
sålunda i medeltal för år 6,133: 5 2, |
|
Af dessa |
uppgifter framgår, att man för närvarande e |
j. i. u u /
dispaschörsbefattningar i Stockholm och Göteborg kan påräkna arbete
och inkomster, som från förut angifna synpunkter kunna anses tillräckliga.
För dispaschörerna i Härnösand och Malmö däremot visa sig
såväl arbetets omfattning som inkomsten däraf vara alldeles för ringa.
Det torde vara klart, att man för en så föga omfattande verksamhet
icke kan föreslå tillsättandet af både en dispaschör och en assistent
med aflöning. Äfven för en dispaschör utan assistent i hvardera af två
sistnämnda städer är ställningen alldeles otillfredsställande, och man
torde omöjligen kunna vänta annat, än att dispaschörerna i dessa städer,
därest de äro personer med verklig förmåga, måste söka sin hufvudsakliga
verksamhet på annat håll.
Tvekan synes därför icke böra råda om lämpligheten att indraga
dispaschörstjänsterna i Härnösand och Malmö, dock naturligtvis med
förbehåll för de nu därstädes anställda dispaschörerna att bibehållas
vid sin nuvarande befogenhet intill tidpunkten för deras afgång från
tjänsten. Några verkliga olägenheter för de respektive orterna torde icke
behöfva befaras uppstå genom en sådan indragningsåtgärd. Med nutida
kommunikationer samt den snabbhet och lätthet, hvarmed man kan
meddela sig mellan långt skilda orter medelst post, telegraf och särskilt
telefon blifva Norrland och Skåne lika lätt och väl betjänade
genom dispaschörerna i Stockholm och Göteborg som genom särskilda
dispaschörer i Härnösand och Malmö. I den mån dispaschörsinstitutionen
i framtiden utvecklas, torde man äfven kunna beräkna, att allmänhetens
intresse skall blifva bättre tillgodosedt därigenom, att dispaschörer
finnas endast i Stockholm och Göteborg, då institutionen där har förutsättningar
för att utveckla sig på ett mera tillfredsställande sätt.
Man har där utsikt att få tjänsten besatt med personer, som äga verk
-
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
lig förmåga och som därjämte genom ständigt sysslande med dispaschgöromål
kunna förväntas få den största möjliga erfarenhet inom sitt
fack. Därtill kommer äfven fördelen, att man i händelse af tvister där
har tillgång till domstolar, som i följd af dispaschmålens mängd besitta
mera erfarenhet och sakkunskap i dessa säregna måls behandling, än
man kan vänta af domare, som endast någon gång, kanske med flera
års mellantider, blifva i tillfälle att handlägga mål af detta slag.
Att bibehållandet af dispaschörsbefattningen i Malmö icke motsvarar
ett verkligt behof har förut blifvit med styrka framhållet.
Sålunda har handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg i ett den 21
september 1901 till kommerskollegium aflåtet yttrande beträffande ett
af den senast tillsatta handels- och sjöfartskommittén afgifvet förslag
ifråga om dispaschörsinstitutionen anfört, att behofvet af dispaschörer
i riket enligt nämndens åsikt vore tillgodosedt med tre dispaschörer,
af hvilka en borde hafva säte i Stockholm, en i Göteborg och en i
någon af de större norrlandsstäderna. Lika goda skäl kunna emellertid
anföras äfven för indragning af dispaschörsbefattningen i Norrland.
Det kan därvid visserligen invändas, att sjöfarten på Norrland är stadd
i ständig utveckling, och att den tid torde komma, då en särskild
dispaschör för Norrland kan erhålla tillräckligt arbete. Men i hvarje
fall äro förhållandena ännu icke sådana, och det torde kunna dröja
flera tiotal af år, innan verkligt behof af särskild dispaschör i Norrland
uppkommer. Det lärer därför nu vara alldeles för tidigt att
vidtaga åtgärder, som skulle gå ut på icke mindre än ett befästande
och utvecklande af institutionen därstädes. När det verkliga behofvet
framträda kan det ju jämförelsevis lätt låta sig göra att inrätta eu
särskild dispaschörsbefattning i Norrland med tillämpning af hvad som
gäller för Stockholm och Göteborg.
Om den i förevarande förslag till stadga förekommande bestämmelse,
att sökande till dispaschörstjänst, för att såsom sådan kunna
komma i åtanke, måste hafva fullgjort hvad för behörighet att utöfva
domareämbete föreskrifves, blifver antagen, skulle det därjämte
möta alldeles särskilda svårigheter att under nuvarande förhållanden
få en dispaschörstjänst i Norrland besatt med personer af erforderlig
kompetens. I Stockholm och Göteborg samlas alltid ett större antal
yngre jurister, och man har grundad förhoppning att bland dem
finna åtskilliga, som äro lämpliga och villiga att ägna sig åt dispaschörstjänsten.
I Härnösand däremot eller annan stad i öfre Norrland är
förhållandet väsentligen annat, och det skulle alltid komma att bero
på en särskildt lycklig tillfällighet, om en dispaschörstjänst där blefve
61
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 48.
besatt med en person, som vore villig att taga tjänsten på allvar
samt hade förmåga och vilja att grundligt sätta sig in i de ofta ganska
svårlösta frågor, en dispaschör har att behandla. Om i en framtid
Norrland finge en egen hofrätt och denna blefve förlagd i en kuststad,
skulle denna svårighet väsentligen af hjälpas, då en hofrätt alltid drager
till sig en del yngre jurister, bland hvilka lämpliga aspiranter å
dispaschörstjänsten kunde vinnas.
Att dispaschörsassistenterna i Stockholm och Göteborg skulle befinnas
villiga att uppträda såsom sökande till ledigblifven dispaschörstjänst
i Norrland, kan man icke beräkna. Under nuvarande förhållanden
kunna dispaschörsassistenter icke erhålla fullt arbete eller tillfredsställande
inkomster enbart i sin tjänst, utan måste söka sig annan
verksamhet vid sidan däraf. Lämplig sådan verksamhet kan också i
Stockholm och Göteborg erhållas af en dugande jurist. Det är emellertid
icke antagligt, att en dispaschörsassistent, som på detta sätt ordnat
sin verksamhet i Stockholm eller Göteborg, skulle vara villig att utbyta
sin ställning mot en säkerligen mycket sämre såsom dispaschör
i Norrland.
För de båda dispaschörerna i Stockholm och Göteborg hafva i
förevarande paragraf tillika uttryckligen bestämts särskilda tjänstgöringsområden.
En sådan anordning har påyrkats af, bland andra, handelsoch
sjöfartsnämnden i Göteborg, som i sitt ofvannämnda yttrande
därom anfört, att anordningen syntes nödvändig till förekommande
af en konkurrens, som på ifrågavarande område icke kan anses lämplig
eller nyttig, utan endast lärer nedsätta ämbetets vikt och värdighet.
För allmänheten vore det äfven af intresse att få fastställdt,
hvilken dispaschör skulle i hvarje särskildt fall anlitas, och hvarest upplysning
angående haveriangelägenheter, som hänskjutits till dispaschörs
behandling, vore att erhålla.
På samma gång förslaget tillmötesgår den sålunda gjorda framställningen,
bör emellertid anmärkas, att gällande sjölag icke lämnar
denna fråga alldeles öppen. 213 § sjölagen stadgar, att utredning
och fördelning af gemensamt haveri skall äga rum å den ort, där fartyg
och last skiljas åt, eller där dispasch för den ort vanligen upprättas,
och i 264 § sjölagen stadgas, beträffande utredning om försäkringsgifvares
ersättningsskyldighet, att sådan utredning skall, där
ej annorlunda aftalas, verkställas å den ort, där försäkringen slutits
eller där dispasch för den ort vanligen uppgöres. Dessa lagbestämmelser
— till hvilka det föreliggande förslaget skall i tillämpningen
ansluta sig — förutsätta befintligheten af viss sedvänja rörande orten
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o
för dispaschs upprättande. Förslagets bestämmelse rörande tjänstgöringsområdenas
omfattning — likasom den supplerande bestämmelsen därom
i förslagets 15 § — är därför också, i tillämpliga delar, grundad på
den hittills i dispaschörernas praxis framträdande sedvänja.
§ 2.
De här innefattade stadgandena angående sättet för dispaschörs
tillsättande öfverensstämma i hufvudsak med hvad nu gäller och införa
för de båda dispaschörsbefattningarna i Stockholm och Göteborg
ett väsentligen enahanda förfarande. En nyhet är, att äfven annat
svenskt sjöförsäkringsbolag än det, hvars styrelse har sitt säte i den
stad, i hvilken dispaschör skall i det särskilda fallet tillsättas, bär
tillerkänts befogenhet att yttra sig öfver till befattningen inkomna
ansökningar.
Dispascliörsassistent har ansetts böra förordnas endast för viss
tid och af magistraten i staden, som torde vara den myndighet, hvilken
är bäst lämpad att handhafva den närmaste uppsikten öfver dispaschörsinstitutionen.
Förfarandet vid tjänstens tillsättning öfverensstämmer
för öfrigt i hufvudsak med förfarandet vid tillsättande af dispaschörstjänst,
dock med den förenkling att särskild! yttrande icke infordras
från styrelser för sjöförsäkringsbolag i andra fall, än då särskild begäran
att få afgifva yttrande blifvit i anledning af ledigheten framställd.
Därjämte har stadgats, att dispaschörens yttrande skall infordras,
hvilket betingas af hänsyn till det samarbete, som är afsedt att äga
rum mellan denne och dispaschörsassistenten.
Med magistratens ofvannämnda befogenhet öfverensstämmer, att
denna myndighet äfven tillägges befogenhet och åliggande att vid
förfall för dispaschör eller dispaschörsassistent eller vid inträffande
ledighet förordna lämplig person att bestrida tjänsten, under det förfallet
eller ledigheten varar.
Krafvet på skärpta föreskrifter rörande villkoren för behörighet
att bekläda dispaschörsbefattning är det spörsmål, som då fråga om
dispaschörsinstitutionens omorganisering varit å bane, företrädesvis framträdt.
I ofvannämnda af handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg afgifna
yttrande påpekades sålunda äfven de störa fordringar, som måste ställas
på dispaschörens kunskaper och erfarenhet. Han borde äga fullständig
63
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 48.
kännedom icke allenast om svensk utan jämväl om utländsk sjörätt
och lagtillämpningen i sjörättsmål och dessutom vara fullt förtrogen
med de sedvänjor och bruk, som gjort sig gällande såväl inom som
utom landet i handel och sjöfart. Dessa kunskaper förvärfvades icke
utan särskilda och grundliga förstudier, såväl rent teoretiska som inhämtade
under praktiskt sysslande med haveriutredningar. Såsom
kompetensvillkor för dispaschörstjänst syntes sålunda först och främst
böra uppställas samma fordringar som för behörighet att bekläda
domareämbete, och att dispaschören borde vara juridiskt bildad, vore
utom allt tvifvel. Vissa kunskaper i främmande språk borde fordras
och särskild vikt fästas vid föregående tjänstgöring såsom biträde åt
dispaschör, i det att ingen kunde antagas vara skicklig att sköta en
dispaschörsbefattning utan den erfarenhet, som vunnes genom en dylik
tjänstgöring.
Hvad sålunda anförts torde äga fullt fog, och med hänsyn härtill
har i förevarande paragraf bland de kompetensvillkor för erhållande af
dispaschör- och dispaschörsassistentbefattning, som ansetts oundgängligen
nödiga, för att dispaschörsinstitutionen skall blifva i stånd att
motsvara sin uppgift, främst upptagits behörighet att utöfva domareämbete.
De i paragrafen föreskrifna kompetensvillkoren öfverensstämma
jämväl i öfrigt med ofvan anförda af handels- och sjöfartsnämnden i
Göteborg gjorda uttalanden.
Bestämmelsen om företeende af intyg, att sökande visat sig äga
de för dispaschörstjänst erforderliga insikter i vissa främmande språk,
torde icke i tillämpningen möta några svårigheter. Den lärare, som
har att pröfva sökandens insikter, bör naturligtvis tillse, att denne icke
blott besitter goda insikter i det främmande språket i allmänhet, utan
särskildt att han förstår nöjaktigt tolka sådana på det främmande
språket affattade handlingar, som vanligen företes i dispaschärenden,
såsom certepartier, konossementer, besiktningsinstrument m. m.
Det har blifvit ifrågasatt, att för erhållande af dispaschörsassistentbefattning
icke skulle erfordras intyg om föregående tjänstgöring
hos dispaschör. Men då förslaget förutsätter, att dispaschörsassistenten
skall vara kompetent att vid förefallande behof på egen hand upprätta
dispascher, och då en sökandes lämplighet svårligen kan bedömas utan
någon föregående pröfning under biträde med dispaschörsgöromål, torde
ifrågavarande kompetensvillkor böra fasthållas äfven för assistentbefattning.
Att man i enstaka fall kan nödgas dröja någon tid med besättande
af dispaschörsassistentbefattning, tills eventuell sökande hunnit
64
Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 48.
förvärfva den. erforderliga kompetensen, är uppenbarligen en olägenhet,
som härvid icke bör tillmätas afgörande betydelse.
§ 4.
Det har redan förut här ofvan uttalats, att magistraten är den
myndighet, som lämpligen bör hafva den närmaste uppsikten öfver
dispaschörsinstitutionen. Detta är i förevarande § uttryckligen angifvet.
En bestämmelse härom torde betingas särskildt för tillämpningen af
31 § konkurslagen.
§§ 5 och 6.
Då dispaschören, såsom förut är framhållet, har att utöfva domarefunktioner,
vore det uppenbarligen principiellt riktigt att mot honom
gällde samma jäf som emot domare. Bestämmelser härom kunna
emellertid icke gifvas i annan ordning än genom allmän lag och skulle,
därest de anses böra genomföras, hafva sin plats i sjölagen. I förevarande
författning kan intet direkt stadgande om jäf upptagas, så
länge sjölagen därom ingenting innehåller. Då det likväl måste vara
angeläget att förekomma, det dispaschör blefve icke blott berättigad
utan äfven skyldig att handlägga dispaschärenden, hvari han själf eller
honom närstående personer vore personligen intresserade såsom parter,
har förslaget i förevarande paragrafer upptagit särskilda stadganden i
detta syfte. I § 5 förbjudas sålunda dispaschör och dispaschörsassistent
att befatta sig med sådan affärsverksamhet, som lätteligen kan göra
dem till parter eller ombud för parter i dispaschmål, och enligt § 6
åligger det dispaschör att i vissa fall, då han, därest han vore domare
i vanlig mening, skulle vara hindrad af jäf att handlägga ett ärende,
öfverlämna detsamma till handläggning af annan behörig person. Om
dispaschör i strid mot denna föreskrift själf upptager ärendet till handläggning,
medför detta icke det af dispaschören afgifna utlåtandets ogiltighet,
hvilket skulle blifva händelsen om ett verkligt stadgande om
jäf åsidosattes, utan dispaschörens förfarande är endast att betrakta
såsom tjänstefel, hvarför han kan ställas till ansvar. Då den händelse,
att äfven dispaschörsassistent befinner sig i enahanda förhållande till
saken, icke är otänkbar, har för sådant fall, i öfverensstämmelse
med hvad enligt § 2 skulle vara att iakttaga vid förfall i allmänhet
för dispaschör eller dispaschörsassistent, föreslagits vidtagande af särskild
åtgärd.
65
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Stadgandena i § 5 liksom den i § 6 intagna bestämmelse, att
dispaschör äger att, om å någon tid hans tjänsteåtgärd påkallas i flera
ärenden, än han kan inom i sjölagen föreskrifven tid medhinna, öfverlämna
ett eller flera ärenden till dispaschörsassistentens själfständiga
handläggning, åsyfta äfven att förekomma, att dispaschör och dispaschörsassistent
af icke till tjänsten hörande göromål hindras att vederbörligen
ägna sig åt det arbete, som tjänsten medför, samt åvägabringa
en möjligast snabb expedition af dispaschörens tjänsteåtgärder.
Det har därjämte ansetts lämpligt att uttryckligen framhålla
dispaschörens skyldighet att med ofvan angifna undantag inom sitt tjänstgöringsområde
vei''kställa alla tjänsteåtgärder, som tillhöra hans befattning
och hvarom han vederbörligen anmodas.
§ 8
innehåller stadgande, att dispaschören skall vara skyldig föra vissa
böcker. Dessa böckers antal är dock inskränkt till att omfatta dem,
som ansetts vara oundgängligen nödvändiga i rättssäkerhetens intresse
och för att möjliggöra en kontroll af dispaschörens tjänsteverksamhet.
Dagboken är afsedd att utgöra ett fullständigt och öfversiktligt register
öfver dispaschärendena samt på samma gång ett medel till effektiv
kontroll öfver dispaschörens verksamhet. Inbunden tillsammans med
dispaschboken blir den jämväl att betrakta såsom ett register till
denna. Att alla utgifna dispaschör böra förvaras för att vid möjligen
förekommande behof i framtiden lända till upplysning, ligger väl egentligen
i sakens natur. Men då det lärer hafva inträffat, att samlingar af
konceptdispascher betraktats såsom dispaschörens privata egendom, som
till och med blifvit föremål för försäljning, torde det vara nödigt att uttryckligen
ålägga dispaschörerna såsom ett tjänsteåliggande att för det
allmännas räkning ombesörja och bevara inneliggande exemplar af
dispascherna. I detta syfte har föreskrifvits, att alla utgifna dispaschör
skola i ordningsföljd införas i en dispaschbok. Att föreskriften om
dispaschboks förande är uppfylld därmed att, såsom nu i allmänhet
lärer ske, konceptdispascherna eller andra exemplar af dispascherna,
vederbörligen underskrifna, i ordningsföljd sammanhäftas och sedermera
inbindas, är uppenbart.
Stadganden, som dels fullständiga de nu gifna, dels afse att åvägabringa
kontroll öfver desammas efterlefnad, äro upptagna i § 11.
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 33 Iläft.
9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
§ 9.
I förevarande § meddelas närmare föreskrifter, hufvudsakligen i
öfverensstämmelse med hittillsvarande praxis, angående dispaschs uppställning
och innehåll.
I allmänhet torde ''i generaldispascher, som utfärdas i Sverige,
i likhet med hvad stundom utomlands praktiseras, för närvarande såsom
afslutning intagas s. k. likvider, utvisande för en hvar af haveriintressenterna
samt stundom äfven för haverikommissionären och annan,
som till någon del omhänderhaft haveriangelägenheterna, hvad de hvar
för sig på grund af dispaschen hafva att fordra eller skola till annan
utgifva. Föreskrift om intagande i dispasch af en sådan uträkning har
icke upptagits i förevarande § och detta med full afsikt, enär en sådan
beräkning icke torde rätteligen tillhöra dispaschen. Denna bör allenast
innefatta ett afgörande, om eller till hvilken del gjord utgift eller
uppkommen skada eller kostnad är gemensam för två eller flera af
intressenterna eller bör bäras af någon af intressenterna enskildt, samt
huru i förra fallet utgiften, skadan eller kostnaden skall fördelas.
Genom att därutöfver fastställa, hvad den ene har att betala till den
andre, skulle dispaschören ofta gå utöfver sin befogenhet. Ett dylikt
åläggande af betalningsskyldighet förutsätter, bland annat, pröfning af
frågan, hvilken af parterna det är, som för gemensam räkning förskotterat
hvarje särskild utgift. Eu tvist härom lärer icke tillhöra
dispaschörens afgörande. Likaledes är det uppenbart, att dispaschören
icke är behörig att pröfva, huruvida någon på grund af vållande till
den fara, som föranledt haveriet, skall jämlikt 191 § sjölagen vara förlustig
sin rätt till ersättning. Dispaschören skall utreda och fördela
haveriet oberoende af denna fråga. Om han nu afslutar dispaschen
med en »likvid», däri han fastslår, hvad den ene skall betala till den
andre, öfverskrider han sin befogenhet och kan på ett betänkligt sätt
förgripa sig på den ena partens rätt att vinna befrielse från ersättningens
utgifvande.
Vill dispaschören stå parterna till tjänst med uppgörande af likvider
dem emellan på grundvalen af en utaf honom uppgjord dispasch,
finnes naturligen därför intet hinder, allenast denna beräkning uppgöres
skild från dispaschen såsom en handling af enskild natur, hvilken därför
icke heller har någon för parterna förbindande verkan.
Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 48.
67
§ 10.
Hittills bär det varit vanligt, att dispascliören, då dispasch utfärdas,
genast till vederbörande återställer i och för utredningens verkställande
till honom ingifna handlingar utan att alltid såsom bilagor
till dispaschen foga afskrifter däraf eller ens i sin besittning bevara
sådana afskrifter. Det har i följd häraf icke sällan inträffat att, sedan
dispasch öfverklagats och i rättegången yppats behof att hafva tillgång
till en eller annan af berörda handlingar, det varit omöjligt eller åtminstone
förenadt med stora svårigheter att för domstolen förete handlingen.
Att detta förhållande är olämpligt och oriktigt, ligger i öppen
dag; och i förevarande § har för att förekomma inträffandet af berörda
missförhållande intagits eu föreskrift, att dispaschören skall förvara
handlingarna i dispaschärende, till dess dispaschen vunnit laga kraft, samt
vid anfordran tillhandahålla domstol, som handlägger klander af dispasch,
desamma. Att den part, som begär att utfå handlingarna från dispaschören,
skall visa, där så erfordras, att dispaschen vunnit laga kraft, torde
vara uppenbart.
För öfrigt har det ansetts lämpligt att i denna § uttryckligen
utsäga, att, om domstol ändrar ett i en dispasch innefattadt beslut och
återförvisar ärendet till dispaschören för att denne må upprätta ny
dispasch i enlighet med andra af domstolen fastställda grunder, dispaschören
är skyldig att ställa sig ett sådant domstolens förordnande till
efterrättelse.
§ 11
ansluter sig delvis till §§ 8 och 10. Såsom ett verksamt medel att
åstadkomma kontroll öfver efterlefnaden af stadgandena angående vården
af böcker och andra handlingar har föreslagits, att en inspektion i
berörda afseende skall en gång om året förrättas af magistraten genom
en dess ledamot, hvarjämte åt magistraten uppdragits att i allmänhet
handhafva vårdandet af och uppsikten öfver dispaschörsarkivet.
§ 12.
För att med afseende å dispaschörsinstitutionen effektivt vinna de
syftemål, hvilkas uppnående ofvan framställts såsom önskvärdt, torde
det vara lämpligt att, så vidt möjligt, sörja för att, när tillsättning
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
af dispaschör- eller dispaschörsassistentbefattning ifrågakommer, ett icke
allt för ringa antal kompetente sökande må kunna med säkerhet påräknas
förefintligt. I den omständigheten, att en tjänst eftersträfvas
af flere, ligger naturligen för enhvar af dem en sporre till större ansträngningar
för förvärfvande af erforderliga kunskaper och färdighet.
För öfrigt kan det äfven för annan än den, som ämnar söka dispaschörseller
dispaschörsassistentbefattning — såsom t. ex. för en advokat, som
företrädesvis sysslar med sjörättsliga spörsmål — vara af vikt eller
intresse att äga någon kännedom om dispaschgöromål. Med hänsyn
härtill hafva i förevarande § föreslagits bestämmelser, afsedda att stadga
skyldighet för dispaschör att bereda person, som är behörig att söka
dispaschörsbefattning, tillfälle att biträda vid dispaschörstjänstegöromål
äfvensom att därvid lämna honom nödig handledning. I syfte att förekomma,
att den föreslagna anordningen må i sin tillämpning blifva
alltför betungande för dispaschörerna, har tillika i paragrafen införts
stadgande, att dispaschör icke är skyldig att samtidigt lämna mera
än ett sådant biträde tillfälle till tjänstgöring.
Hvad denna § i sin senare del innehåller, lärer icke erfordra
särskild förklaring.
§ 13.
Att uttryckligen fastställa och begränsa de skyldigheter, som åligga
dispaschörsassistenten såsom sådan, har ansetts erforderligt för att bereda
å ena sidan dispaschören säkerhet för att af assistenten erhålla
skäligt biträde samt å andra sidan assistenten en gent emot dispaschören
i viss mån själfständig ställning. Då, såsom förut är anfördt,
dispaschörsassistenterna icke kunna tänkas erhålla tillräckligt arbete i
tjänsten, måste man sörja för, att de få tillfälle att vid sidan af densamma
själfständigt ordna annan verksamhet på lämpligt sätt.
§ 14
innehåller allmänna stadganden angående dispaschörs och dispaschörsassistents
aflöning sförmåner.
I detta hänseende föreslog handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg
i sitt ofvanomförmälta utlåtande en på visst sätt bestämd ändring
af det enligt taxan af den 19 januari 1883 för partikulierdispasch utgående
arfvode, för de flesta fall innebärande en nedsättning af arfvodet,
under det att nämnden med afseende å utredning af gemensamt
69
Kungl. Maj is Nåd. Proposition N:o 48.
haveri gjorde det uttalande, att berörda taxa därutinnan borde kunna
bibehållas oförändrad, med den inskränkning att ett lägsta arfvode af
t. ex. 25 kronor syntes böra bestämmas.
Därefter anförde nämnden ytterligare:
»Såväl enligt den gällande taxan för gemensamt haveri som enligt
den sålunda föreslagna beträffande enskildt haveri är arfvodet för ringa
i förhållande till arbetet, då dispaschen afser mindre farkoster och
laster med låga värden. Dylika dispaschör beröra emellertid nästan
uteslutande den mindre kustfarten, hvilken icke kan tåla högre arfvoden,
och det synes därför lämpligt, att dispaschören på annat sätt beredes
ersättning härför.
Det torde, enligt handels- och sjöfartsnämndens förmenande, i
anledning häraf blifva nödvändigt, att dispaschören tilldelas ett fast
arf vode af staten till ersättning för de lägre arfvodena- vid utredningen
af haverier af sistberörda art.
Härigenom vinnes äfven en annan, viktig fördel, i ty att dispaschören
genom denna fasta lön erhåller en mera betryggad, med andra
statens tjänstemän likställd ställning, än om han för sin utkomst är
uteslutande beroende af de inkommande dispaschernas mycket växlande
antal och storlek. Att dispaschören erhåller fast aflöning synes därför
i och för sig berättigadt och torde äfven bidraga därtill, att verkligt
kompetenta personer komma att ägna sig åt dispaschörsverksamheten.»
Beträffande de af nämnden jämväl föreslagna dispaschörsassistentbefattningarna
förmälte sig nämnden anse lämpligast, att dessa tjänstemän
aflönades med fasta arfvoden af staten.
Hvad handels- och sjöfartsnämnden sålunda anfört är väl förtjänt
af beaktande. Det vore otvifvelaktigt lämpligast, att dispaschören likasom
andra statens tjänstemän erhölle sin hufvudsakliga inkomst i form
af fast lön. Därigenom blefve staten satt i tillfälle att vid bestämmande
af de afgifter, som allmänheten hade att erlägga för dispaschörens
anlitande, utan någons förfördelande nedsätta eller borttaga afgifterna
för utredningar rörande låga värden, som icke kunna bära högre kostnad,
och därigenom undvekes äfven det nu ofta förekommande för
dispaschörstjänstens värdighet nedsättande ackorderandet om lägre pris
för dispaschernas upprättande än det i taxan föreskrifna. En mera
opartisk ställning till alla parter skulle också därmed vinnas för dispaschören.
Då emellertid eu så genomgripande reform för närvarande
icke lärer kunna genomföras, måste fortfarande dispaschörernas ekonomiska
ställning hufvudsakligen grundas på rätt till arfvode enligt taxa.
70
Kimgl. Muj:ts. Nåd. Proposition N:o 48.
Dispaschörens i Stockholm bruttoinkomster af arfvoden har under
de fem sista åren i medeltal för år uppgått till 11,341 kronor 91 öre.
Från detta belopp afgår emellertid omkring 3,000 kronor årligen för hyra
af tjänsterum, skrifbiträde och öfriga expenser. Återstoden, omkring 8,000
kronor, torde icke få anses såsom en i och för sig otillfredsställande
inkomst, ehuru den icke kan jämnställas med eu ämbetsmans lön till
samma belopp, då dispaschören icke har pensionsrätt och äfven i öfrigt
hans inkomst helt och hållet bortfaller, sä snart han af sjukdom blir
oförmögen till arbete. Hvad som egentligen gör den ekonomiska ställningen
mindre tillfredsställande är att inkomsten är osäker och växlande.
Exempel härpå lämnas särskildt innevarande år, då dispaschörens nettoinkomst
knappast lärer uppgå till mer än 3,000 kronor.
I Göteborg ställer sig saken i allmänhet sämre än i Stockholm.
För att i någon män råda bot för olägenheten af arfvodesinkomstens
växlande beskaffenhet., har man tagit i öfvervägande lämpligheten
af en sådan anordning af dispaschörens aflöningsförhållanden,
att han skulle till statsverket redovisa hälften af de enligt taxan
utgående arfvodesbeloppen mot det att han tillerkändes fast lön af
statsmedel, motsvarande halfva medelbeloppet af arfvodesinkomsterna
för ett lämpligt antal af de senast förflutna åren. Härigenom skulle
dispaschörens inkomst göras mer konstant, utan att statsverket i det
hela betungades med någon afsevärd utgift. Då emellertid den nuvarande
dispaschören i Stockholm visat sig obenägen för en dylik
anordning, måste frågan därom nu förfalla, men torde vid en kommande
lämpligare tidpunkt förtjäna att ånyo tagas i öfvervägande.
För det närvarande måste således dispaschörsinstitutionens ekonomi
grundas hufvudsakligen på rätten till arfvode enligt taxa. Då emellertid
det föreliggande förslaget ålägger dispaschörerna skyldigheter, som förut
ej ålegat dem — däribland skyldigheten att hålla biträde jämväl kan
föranleda högre utgift för tjänstelokal — och då det icke lär kunna
ifrågakomma att höja arfvodestaxan, synes billigheten fordra, att dispaschörerna,
därest det föreliggande förslaget blifver gällande, erhålla
någon från statsverket utgående aflöning, som kan motsvara deras
ökade skyldigheter. Till ledning vid bestämmandet af sådan aflönings
belopp kan tjäna hvad handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg uttalat
i sitt förut åberopade uttalande, däri lön för dispaschörerna föreslås
till belopp af 2,000 kronor årligen. Då emellertid den nu föreslagna
taxan i § 2 innehåller en rätt afsevärd nedsättning, som handels- och
sjöfartsnämnden icke tagit i beräkning, vilja kommitterade föreslå en
årlig aflöning till eu hvar af dispaschörerna i Stockholm och Göteborg
71
Kungl. Maj to Nåd. Proposition N:o 48.
af 2,500 kronor. Däremot är klart, att, då de ökade skyldigheterna
hufvudsakligen drabbat dispaschörerna i Stockholm och Göteborg, men
däremot endast i obetydlig grad de öfriga dispaschörerna under deras
återstående tjänstetid, aflöningen för dessa senare kan ställas väsentligen
lägre och inskränkas till 1,000 kronor årligen.
I fråga om dispaschörsassistenterna är det uppenbart, att dessa
måste aflönas af statsverket, då de icke på annat sätt kunna erhålla
någon afsevärd inkomst. För innevarande år har genom sammanskott
af en del sjöförsäkringsbolag ett arfvode af 2,000 kronor beredts en
lämplig person, som mot denna godtgörelse åtagit sig att biträda
dispaschören i Stockholm och vid förfall för denne mottaga förordnanden
att uppehålla dispaschörstjänsten. Ett årligt arfvodesbelopp af
2,000 kronor torde också vara fullt tillfredsställande för en dispaschöreassistent.
§ 15.
Då den ifrågasatta indragningen af en hvar af dispaschörsbefattningarna
i Härnösand och Malmö, såsom förut nämnts, naturligen icke
kan verkställas förrän efter den nuvarande innehafvare^ afgång, innefattar
denna § en öfvergångsbestämmelse i sådant hänseende.
Bestämmelsen om tjänstgöringsområden ansluter sig till hvad som
hittills varit det vanliga.
Förslaget till taxa på arfvode åt dispaschörer.
I detta förslag bibehållas de i gällande taxa förefintliga stadganden
om arfvode för generaldispasch enligt 213 § sjölagen i hufvudsak oförändrade.
Ändifing är föreslagen endast så till vida, att det särskilda arfvodesbelopp,
som enligt § 2 skall beräknas för hvarje konnossement eller
fraktsedel utöfver fyrtio, nedsättes från tio till fem kronor. Nedsättningen
synes påkallad däraf, att, då konossementens antal är stort,
det ofta händer, att den andel i det gemensamma haveriet, som vid
fördelningen i dispaschen faller på hvarje särskild konossementspost,
understiger tio kronor, och således arfvodet blir större än den kostnadspost,
för hvars utredande detsamma utgår. Nedsättningen torde emellertid
icke kunna nöjaktigt försvaras, därest icke dispaschörerna samtidigt
erhålla någon aflöning på sätt förut är föreslaget.
72
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 48.
I förslagets § 3 innefattas bestämmelser om arfvode för utredning
och fördelning af kostnader enligt 218 § sjölagen och för tilläggsberäkning
enligt 215 § samma lag, i hvilka fall uttryckliga föreskrifter
om arfvodets beräkning hittills saknats.
Beträffande arfvode för dispasch angående försäkringsgifvares
ersättningsskyldighet föreslås en afsevärd förändring. Såsom handelsoch
sjöfartsnämnden i Göteborg framhållit i sitt ofta nämnda utlåtande,
är den gällande taxan härutinnan otvifvelaktigt för hög. Detta har
ock haft till följd, att enskilda haverier antingen utredas af parterna
själfva eller ock att med dispaschörerna ackorderas om lägre arfvode
än det, hvartill taxan berättigar.
Bestämmandet af eu särskild lägre taxa för partikulierdispascher
torde således i det hela icke minska dispaschörernas inkomster, snarare
tvärtom.
Enligt bestämmelsen i § 4 af förslaget beräknas arfvodets storlek
icke enbart efter storleken af försäkringssumman, utan bestämmande är
äfven i viss mån arbetets omfattning, därvid hänsyn tagits till haveriräkningarnas
belopp och antal. Ku gällande föreskrift, att, om dispaschör
i samma sak verkställt utredning angående förhållandet mellan försäkringsgifvare
och försäkringstagare samt utredning och fördelning af
gemensamt haveri, hans ersättning för den förra utredningen skall
anses inbegripen i ersättningen för den senare, har icke bibehållits.
Nämnda föreskrift synes lätt kunna leda till obillighet mot dispaschören.
Numera förekommer nämligen ofta, att ett större flertal assuradörer
äro intresserade i ett haveri, och dispaschören skulle därför kunna
påläggas att i sammanhang med generaldispaschen gratis utföra ett
flertal partikulierutredningar. Med den föreslagna nedsatta taxan för
partikulierdispascher bör det särskilda arfvodet för hvarje sådan utredning
för sig icke blifva oskäligt betungande.
Jämte det i § 5 maximi- och minimiarfvoden fastställts, har slutligen
i § 6 stadgats, att dispaschör, för den händelse för upprättande
af dispasch särskild resa erfordras, är berättigad att utöfver det
bestämda arfvodet för dispaschen uppbära godtgörelse för resekostnad
och traktamentsersättning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
73
Bil. D.
Förnyadt förslag
till
taxa
på arfvode åt dispaschörer.
§ 1-
För dispasch, hvarom i 213 § i sjölagen sägs (generaldispasch),
äger dispaschören åtnjuta arfvode, uppgående till nedanstående procent
af de värden, hvarå gemensam skada och kostnad fördelas, nämligen
7S procent af de första ........................... 10,000 kronor
Vi n ii ii nästa ........................... 10,000 „
Vs n ii ii följande....................... 20,000 „
710 „ ,, återstoden af berörda värden.
I 2.
tiar fartyg, öfver hvars haveri generaldispasch upprättas, varit
lastadt med styckegods och utgör antalet af de öfver lasten utställda
konossement eller fraktsedlar mer än fyrtio, äger dispaschör att, förutom
det i § 1 bestämda arfvode, åtnjuta fem kronor för hvarje konossement
eller fraktsedel utöfver nämnda antal.
§ 3-
För dispasch, som endast innefattar utredning och fördelning af
kostnad enligt 218 § i sjölagen, utgår arfvode efter de för generaldispasch
stadgade grunder. Innefattar dispasch angående gemensamt
haveri jämväl utredning och fördelning af kostnad enligt 218 § i sjöBih.
till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 33 Hälft. 10
74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
lagen, utgår ej särskildt arfvode för den sistnämnda utredningen och
fördelningen.
För tilläggsberäkning enligt 215 § i sjölagen utgår arfvode med
en fjärdedel af det belopp, som dispaschören ägt beräkna för generaldispaschen,
till hvilken tilläggsberäkningen hörer.
§ 4.
För utredning angående ersättningsskyldighet, som på grund af
försäkringsaftal må åligga försäkringsgifvaren (partikulierdispasch) äger
dispaschör åtnjuta arfvode med följande procent af försäkringssumman,
nämligen:
2/10 procent af de första........................... 10,000 kronor
Vid » » h nä8ta ........................... 10’000 «
V» » » » följande .................... 20,000 „
s/ioo „ „ återstoden,
med tillägg af dels V10 procent af sammanlagda beloppet af haveriräkningarna,
däri dock ej inbegripna räntor och haveriprovisioner, och
dels 5 kronor för hvarje haveriräkning utöfver 10.
§ 5.
Minsta arfvode för dispasch eller tilläggsberäkning enligt §§ 1—4
är 15 kronor. Arfvodet i sin helhet må ej öfverstiga
för generaldispasch ...................................................................... 1,000 kronor
„ partikulierdispasch ................................................................ „
„ utredning och fördelning enligt 218 § i sjölagen ....... 250 ,,
„ tilläggsberäkning enligt 215 § i sjölagen ..................... 250 ,,
§ 6.
Erfordras för upprättande af dispasch särskild resa från den stad,
där dispaschör är anställd, äger han därför utöfver arfvodet uppbära
resekostnads- och traktamentsersättning enligt 3:dje klassen af gällande
resereglemente.
§ 7-
Arfvode enligt denna taxa innefattar äfven ersättning för utskrift
af de båda exemplar af dispaschen, hvarom i 214 § i sjölagen förmäles.
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.
75
Bil. E,
Af dispaschörerna meddelade uppgifter angående antalet utfärdade
dispascher under åren 1905—1908 samt rörande bruttoinkomsterna
vid dispaschör sbefattningarna under samma år:
1 |
Antal general- dispascher |
Antal partiku- lierdispascher |
Summa antal |
Arfvoden |
Arfvoden |
Summa arfvoden |
||||
I Stockholm |
År 1905 .................... » 1906 .................... |
18 31 29 29 |
9 9 8 7 |
27 40 37 36 |
5,775 8,992 8,312 9,912 |
15 83 60 65 |
1,353 1,989 1,447 1,068 |
70 87 29 10 |
7,128 10,982 9,759 10,980 |
85 | 89 ! |
» 1907 .................... |
||||||||||
» 1908............. |
||||||||||
Summa! 107 |
33 |
140 |
32,993 |
23 |
5,858 I 96 |
38,852 j 19 I |
||||
Medeltal för år |
27 |
8 |
35 |
8,248 |
30 |
1,464 |
74 |
9,713 |
04 ! |
|
I Göteborg |
11 12 23 12 |
13 16 28 14 |
24 28 51 26 |
2,943 2,665 7,844 2,551 |
24 98 59 59 |
1,097 2,972 4,212 3,277 |
28 SS 50 |
4,340 5,937 12,357 6,129 |
53’)! 98 * *)[ |
|
*> 1906 ................ |
||||||||||
» 1907 .................... » 1908 ......... |
||||||||||
Summa |
58 1 71 |
129 |
16,005 |
40 |
11,559 |
661 28,765 |
06 2)| |
|||
Medeltal för år 14 | 18 |
32 |
4,001 |
3 5 |
2,889 | 91 |
7,191 |
26 2) |
||||
I Härnösand |
År 1905 ................ » 1906 .................... » 1907 .................... » 1908 ................ |
6 8 8 6 |
1 3 |
6 8 9 9 |
6,155 832 3,929 2,085 |
42 93 99 18 |
150 445 |
— |
6,155 832 4,079 2,530 |
42 93 99 18 : |
Summa |
28 |
4 1 32 |
13.003 |
5 21 595 |
— |
13,598 | 52 | |
||||
Medeltal för år |
7 |
1 |
8 |
3,250 |
88 148 |
75 |
3,399 1 63 |
|||
I Malmö |
År 1905 .................. |
9 11 9 |
2 3 1 |
11 14 10 |
1,357 2,960 1,009 |
80 20 |
688 232 36 |
d |
2.045 1.045 |
80 20 |
» 1906 .................... » 1907 .......... |
||||||||||
Summa |
29 | 6 |
35 | 5,327 |
— |
956 |
—| 6,283 1 - i |
|||||
Medeltal för år| |
9 | 2 | |
11 | 1,775 |
66 318 |
ö71 2,094 I 83 ; |
I) År 1904 utgjorde enligt uppgift bruttoinkomsten af befattningen 4,637,5 2.
J) Däri inräknadt ett sedan åtskilliga år tillbaka utgående bidrag från Göteborgs stad
å 300 kronor om året.
*) Uppgifter för år 1908 saknas.