Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

41

N:o 44.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtande
af nybyggeslägenheter å vissa delar af Ålträsks
och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog;
gifven Stockholms slott den 12 februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
besluta:

l:o) att det i nämnda protokoll omförmälda område å Alträsks
och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog må, i den
mån det därtill befinnes lämpligt, indelas till nybyggeslägenheter enligt
plan, som af Kungl. Magt fastställes, därvid skall lända till efterrättelse:

a) att i regel till hvarje lägenhet läggas minst tio hektar odlingsvärd
jord samt att hvarje lägenhets sammanlagda areal, impedimenter
oberäknade, ej- må öfverstiga tjugo hektar;

b) att den hufvudsakligaste skogsmarken afsättes till en för
gemensamt skogsfång och bete afsedd allmänning, hvarjämte i öfrig!
för nybyggarnas gemensamma begagnande undantages mark till nödiga
vägar samt lämpliga torf- och grustäkter, upplagsplatser och dylikt;

c) att likaledes må undantagas det område af omkring 165 hektar,
som för sin fullständiga torrläggning är beroende af vattenståndet i
Aleån och i sjön Alträsk och som uppgifvits lämpa sig för anordnande
af äng genom vattenuppdämning under höst och vinter;

d) att, där så finnes önskligt, må tillsvidare afsättas jämväl område,
som lämpar sig för inrättande af ett till nybyggarnas undervisning
och ledning afsedt mönsterjordbruk äfvensom tomter, som anses i
framtiden kunna blifva behöfliga för skola, såg, kvarn, andelsmejeri
eller andra dylika för nybyggarna gagneliga inrättningar;

Bih. Ull lliksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 29 Höft.

6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

2:o) att närmaste tillsynen öfver nybyggesväsendet å området
uppdrages åt en särskild nämnd, bestående af tre ledamöter, som utses
af Kungl. Maj:t och för sitt uppdrag icke skola åtnjuta annan ersättning
än den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;

3:o) att de utlagda nybyggeslägenheterna må af nämnden upplåtas
till enskilda, därvid skall lända till efterrättelse:

a) att till nybyggare må antagas allenast mindre bemedlad eller
obemedlad, som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och
hederlig vandel samt äger förutsättning för drifvande af ett mindre
jordbruk;

b) att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast
egendom af den storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller
mer än en lägenhet må upplåtas åt samma person;

c) att lägenheten skall till nybyggaren upplåtas med äganderätt,
dock att nämnden under de första fjorton åren efter upplåtelsen, hvilken
tid är att anse såsom försökstid, skall äga rätt att, därest nybyggaren
bryter mot hvad här nedan under d) föreskrifves eller vägrar att utfärda
köpeskillingsförbindelse enligt hvad nedan sägs, fordra upplåtelsens
häfvande; skolande slutligt köpebref icke till nybyggaren utfärdas
förrän efter försökstidens utgång;

d) att nybyggaren skall vara skyldig att under försökstiden uppodla,
bebygga och, där så erfordras, inhägna lägenheten enligt de föreskrifter
nämnden vid upplåtelsen meddelar samt hålla utförda byggnader,
hägnader och odlingar i fullgodt stånd;

e) att nybyggaren skall vara berättigad att å kronans mark efter
utsyning af vederbörande skogstjänsteman utan ersättning erhålla nödigt
virke till fullgörande af den byggnads- och hägnadsskyldighet, som
under försökstiden honom åligger; dock att sådant virke ej lämnas till
botande af skada, som skett genom eld eller genom nybyggarens
vållande;

f) att nybyggaren under försökstiden skall åtnjuta frihet från utlagor
och onera för lägenheten;

g) att nybyggaren skall äga att af allmänna medel erhålla odlingshjälp
till belopp af sjuhundrafemtio kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen,
då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då
manbyggnaden är färdig och godkänd, och tredjedelen, då minst en
hektar åker är bruten och försvarligt häfdad såsom åker;

h) att där upplåtelsen af ofvan nämnd anledning häfves och nybygget
återfaller till kronan, nybyggaren skall vara skyldig återbära
värdet af det byggnads- och hägnadsvirke samt den odlingshjälp kronan

43

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

lämnat, i den mån detta icke motsvaras af värdet af å lägenheten vid afträdandet
befintliga hus, hägnader och odlingar, skolande för detta
ändamål behöfliga uppskattningar i händelse af tvist verkställas af
skiljemän i den ordning, som föreskrifves beträffande den uppskattning,
hvilken omförmäles i 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast
egendom den 14 juni 1907;

i) att under försökstiden nybygget må öfverlåtas till annan allenast
så framt denne af nämnden pröfvas uppfylla här förut angifna villkor
för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand;

j) att nybyggaren skall vara skyldig att för lägenheten erlägga
en köpeskilling motsvarande dels det kapitalvärde, hvartill lägenheten
af nämnden uppskattas, då den till nybyggaren utlämnas, hvilket värde
för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än femtio
kronor för hektar af lägenhetens areal, impedimenter oberäknade, dels
den odlingslijälp, som till nybyggaren kommer att utgå; skolande beträffande
köpeskillingens erläggande gälla följande bestämmelser, nämligen
:

att nämnda köpeskilling skall uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel
och en stående del;

att å amorteringsdelen erlägges från och med femtonde året efter
upplåtelsen och intill dess densamma blifvit till fullo gulden en annuitet
af 6 för hundra, hvarvid såsom ränta räknas 3,6 för hundra å det
oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att å stående delen erlägges från och med femtonde året efter
upplåtelsen och intill dess betalning sker ränta efter 3,6 för hundra;

att det skall stå nybyggaren fritt att när som helst inbetala köpeskillingen
i sin helhet jämte upplupna räntor samt att göra de afbetalningar,
han önskar, å stående delen;

att med undantag för de fall, om Indika här nedan vidare förmäles,
den stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän
amorteringsdelen till fullo guldits;

att likväl i hvarje fall den stående delen skall vara gulden inom
fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

att, därest lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas eller föreskrifna
rånte- och kapitalafbetalningar icke ordentligt fullgöras, hvad af
köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens
sida påfordras, genast vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår till annan än
efterlefvande make eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och bröstarfvinge,
livilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye

44 Kung!. Maj:ts Nåd. Propositon No 44.

innehafvare!! pröfvas uppfylla här förut angifna villkor för att kunna
antagas såsom nybyggare i första hand; samt

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt, ifrågakommer
från statens sida, ägaren skall åtnjuta sex månaders uppsägningstid;

k) att nybyggaren, då efter försökstidens utgång köpebref till
honom utfärdas, skall vara skyldig att i utbyte däremot, till nämnden
öfverlämna en med inteckningsmedgifvande försedd köpeskillingsförbindelse
affattad i öfverensstämmelse med hvad här förut föreskrifvits

l) att nämnden må bestämma de jämkningar i upplåtelsevillkoren,
som må föranledas däraf, att nybyggeslägenhet är vid upplåtelsen i
större eller mindre omfattning uppodlad eller bebyggd;

m) att det må tillkomma Kungl. Magt att meddela närmare
föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen till nybyggarnas
gemensamma nytta af härofvan under l:o b) omförmälda allmänning
och samfälligheter, dels sättet för tillgodogörandet af ofvan under l:o c)
och d) anmärkta undantagna områden äfvensom vid nybyggesindelningen
öfverblifven mark samt lägenheter, hvilka ännu icke blifvit såsom nybyggen
upplåtna, därvid skall iakttagas, att inflytande medel skola
bilda en kassa att användas för bestridande af förvaltningskostnader eller
till ändamål, som äro för nybyggarna gemensamt gagneliga; samt

n) att Kungl. Maj:t likaledes må äga att ifråga om nämndens
verksamhet meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

45

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde i underdånighet.

»Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen
i skrifvelse den 29 maj 1901, att Kungl. Maj:t täcktes, till
befrämjande af öfre Norrlands kolonisation, låta å kronans där belägna,
ej särskildt disponerade mark verkställa undersökningar, om
och till hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af viktigare
kommunikationsleder, industricentra eller platser, där större samhällen
uppstått, måtte kunna upplåtas till enskilda för odling och bebyggande,

Riksdagens

skrifvelse

1901.

Förberedande

undersöknin gar.

Det

föreslagna

koloniserings områdets afdikning.

'' 46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

samt i den mån undersökaingarne fortskrede, till Riksdagen om dylika
områdens disposition afgifva förslag. I sammanhang härmed anförde
Riksdagen i berörda skrifvelse, bland annat, att Riksdagen ansåge
det vara af synnerligen stor vikt, att åtgärder vidtoges till främjande
af öfre Norrlands kolonisation; att i sådant syfte tillfälle syntes böra
beredas enskilda att å statens vidsträckta marker i dessa trakter
förvärfva sig jord för bebyggande och odling; att härvid dock syntes
böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilda afsedda marker
i sig innebure möjligheten af att kunna med fördel kultiveras; att
i detta afseende syntes böra tagas hänsyn till, att de vore så belägna,
att afsättning af jordbruksprodukter kunde förväntas; att de
sålunda borde uppsökas i närheten af viktigare kommunikationsleder,
industricentra eller trakter, där större samhällen redan uppstått; att ur
denna synpunkt undersökningar syntes i främsta rummet böra anställas,
och att först därefter, och sedan vissa bestämda platser befunnits för
ändamålet tjänliga, förslag om deras upplåtande till enskilda syntes
böra framställas för Riksdagen.

Vid underdånig föredragning den 14 januari 1905 af frågan om
reglerandet för år 1906 af utgifterna under riksstatens nionde nufvudtitel
har af dåvarande departementschefen lämnats en utförlig redogörelse
för de undersökningar, som företagits i anledning af Riksdagens
berörda skrifvelse. Jag torde nu endast behöfva erinra om följande.
Ifrågavarande undersökningar hafva ledt till det resultat att för upplåtande
till odling och bebyggande i första rummet ansetts böra komma
ifråga ett på ej fullt tre mils afstånd från Boden invid Brännbergs järnvägsstation
beläget område, innefattande västra delen af Alträsks kronopark
samt delar af Svanå kronopark och Selets f. d. stockfångstskog.
Öfver ifrågavarande område har karta blifvit upprättad af kommissionslandtmätaren
H. K. Brändström, och innefattar det kartlagda området,
oberäknadt impedimenter, en areal af omkring 1,868 hektar, hvaraf
omkring 1,437 hektar tillhör den egentliga kronoparken Alträsk med
Brännbergs eller Johannisfors områden. Af det kartlagda området
utgjordes vid kartans upprättande omkring 79 hektar af åker, äng och
odlingsmark, 677 hektar af mossar och myrar, 489 hektar af försumpad
skogsmark eller i orten s. k. slyland eller mossland samt 623 hektar
af fast skogsmark.

Sedan extra landtbruksingenjören Ernst Gustaf Berggren efter
vederbörligt förordnande upprättat plan för utdikning af de inom om -

47

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 44.

rådet befintliga myrarna Slyhattmyr, Farbrorsmyr, Gubbmyr, Flarkmyr,
Stormyr och Slnmpmyr jämte mellanliggande och i öfrigt närbelägna
slyland, har Kungl. Maj:t i framställning till 1905 års Riksdag begärt
anslag för områdets utdikning i enlighet med nämnda plan.
I anledning häraf beviljade Riksdagen nämnda år till afdikning af
sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark jämte en
del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i Öfver
Luleå socken af Norrbottens län ett anslag af 77,000 kronor.

Landtbruksstyrelsen har därefter enligt nådigt bemyndigande låtit
efter af extra landtbruksingenjören Ernst Gustaf Berggren upprättad
plan under ledning af landtbruksingenjören i Norrbottens län Johannes
Emil Berggren påbörja ifrågavarande dikningsarbete, hvilket fortgått
åren 1905, 1906, 1907 och 1908.

Då det synts lämpligt, att förberedande åtgärder vidtoges för
det i planen upptagna områdets blifvande användning, har Kungl.
Maj:t den 19 april 1907 anbefallt ej mindre landtbruksstyrelsen att
låta verkställa förnyade undersökningar angående ifrågavarande områdes
lämplighet för kolonisation, än äfven domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen
att uppgöra förslag till plan för indelande af lämpliga
delar af området till kolonat och jordbrukslägenheter äfvensom förslag
till villkor och öfriga bestämmelser för upplåtelser af mark från
området.

Till följd af nämnda befallning har landtbruksstyrelsen uppdragit
åt landtbruksingenjören Johannes Emil Berggren, föreståndaren för
kemisk-växt-biologiska anstalten i Luleå Paul Hellström och kulturingenjören
hos svenska mosskulturföreningen Bertil Sahlin ej mindre
att med ledning af redan verkställda kemiska och mikroskopiska analyser
af jordprof från myrar inom ofvannämnda område samt de iakttagelser
och undersökningar, som i öfrigt blifvit utförda, meddela
yttrande, huruvida vissa delar af området redan nu kunde anses fullt
lämpliga att upplåta till odling och bebyggande och i sådant fall lämna
uppgift om dessa delars läge och ungefärliga areal, än äfven att, om
andra delar ej utan vidare undersökningar kunde med säkerhet anses för
sagda ändamål lämpliga, afgifva förslag till försöksodlingar eller andra
undersökningar, som kunde befinnas behöfliga för utredning af frågan.

I ett den 31 januari 1908 afgifvet utlåtande hafva bemälde Berggren,
Hellström och Sahlin yttrat följande:

»Samtidigt med den okulära undersökning, som under tvenne dagar
ägt rum å markerna på stället, hafva borrningar företagits och jord -

Förnyad
undersökning
angående
områdets
lämplighet för
kolonisation.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

månens beskaffenhet jämförts såvidt möjligt med de analysattester, som
på sin tid afgifvits öfver upptagna jordprof från skilda myrar. Under
dessa iakttagelser har den åsikten framgått, att följande myrar, hvilka
ligga invid järnvägslinjen och genom en jämförelsevis kort vägbyggnad
skulle kunna sättas i förbindelse med järnvägsstationen Brännberg, redan
nu kunna anses fullt lämpliga att upplåta till odling och bebyggande,

nämligen:

Farbrorsmyren med eu areal af omkring............ 100 hektar,

Slyhattmyren » » » » » ............ 60 » ,

Gubbmyren » » » » » ............ 50 »

Dessa myrar äro i allmänhet jämna och släta och bestå i sitt
öfre lager af föga förmultnad starrtorf med inblandning af Sphagnuin,
Hypnum, Eqvisetum, Eriophorum, Ericineae m. m. samt ymnigt diatomaceer.
Å Farbrorsmyren förekommer nästan oförmultnad hvitmosstorf
i de myrbänkar, som vinkelrätt emot största lutningen sträcka sig öfver
myren. Dessa nästan ännu lefvande hvitmosslager måste undanskaffas
innan den egentliga odlingen företages och kunna ju lämpligen användas
till torfströ. Torfvens djup i dessa myrar varierar från 1 till
3 meter och torde i medeltal utgöra 1.2 å 1.5 meter. Den kemiska
analysen öfver de tagna jordprofven från dessa myrar utvisa med
undantag för Slyhattmyren stor brist på kalk, och torde detta vara
orsaken till att analysgifvarne ansett myrarna mindre odlingsvärda.
Undertecknade anse dock, att alltför mycket afseende icke bör fästas
vid denna kalkbrist, som i allmänhet är rådande hos de flesta myrar
inom öfre Norrland äfven hos dem, som efter uppodling och behörig
skötsel visat ett gynnsamt resultat.

Enligt den kemiska analysen förekomma icke skadliga ämnen i
sådan mängd, att de utgöra något som helst hinder för odlingen.

I närheten å Johannesbergs hemmans ägor såväl som i byar på
längre afstånd finnas myrmarker af liknande beskaffenhet, hvilka lämna
bevis för att dylika marker med fördel kunna odlas. Detta utesluter
dock icke nödvändigheten, att kalk såväl i förmultningsändamål som
för gödning tillika med öfriga mineralgödselmedel i lämplig form och
i lämpliga mängder tillföras.

Af dessa nu angifna skäl anse vi, att här ofvan nämnda områden,
nämligen Farbrorsmyren, Slyhattmyren och Gubbmyren, redan nu äro
fullt lämpliga att upplåta till odling och bebyggande.

Andra delar inom det afdikade området finnas, hvilka väl, hvad
jordmånen beträffar, kunna anses lämpliga till odling redan nu, men
enär de äro belägna på längre afstånd från väg och längre väganlägg -

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

ningar erfordras än för de först nämnda myrarna, så torde med upplåtande
af dem tills vidare böra anstå. Detta gäller vissa delar af Stormyren
och Slumpmyren.

Utom rena myrmarker utgöras stora delar af området af med
marskog beväxta s. k. slymarker. Jordmånen i dessa synes visserligen
vara af i allmänhet god beskaffenhet och å flera ställen kanske bättre
än den rena myrmarken, men då kännedom saknas om åtskilliga faktorer,
hvilka väsentligt kunna inverka på det ekonomiska resultatet af
odlingen och således kunna vara af stor betydelse för kolonisationens
framgång, så böra försöksodlingar å mindre arealer verkställas i syfte
att utröna:

kostnaden för odling genom skilda metoder,

kostnaden för tegdikning,

lämpligaste sättet att efter föregången uppodling taga jorden
i bruk,

hvilka gödselmedel och växter de första åren böra användas och
helt säkert ännu flera frågor.

Jämväl torde försök böra verkställas för att utröna lämpligheten
af att redan vid första uppbrytningen täckdika myrmarkerna eller om
härmed bör anstå, till dess myrarna efter uppodling och vanlig tegdikning
hunnit sätta sig. Dessa sistnämnda täckdikningsförsök böra helst
verkställas å sådana områden, som redan nu anses lämpliga att upplåtas
till odling.

Inom det afdikade området finnas omkring 165 hektar, hvilka
för sin fullständiga torrläggning äro beroende af vattenståndet i Aleån
och i sjön Alträsk. Det är större delen af den s. k. Flarkmyren jämte
stränderna omkring vattendraget. Dessa senare äro, till följd af årliga
öfversvämningar under vårfloden, redan för närvarande rikt gräsbärande,
hvaremot marken något högre upp på sidorna samt den förenämnda
Flarkmyren icke lämna någon som helst afkastning i foder. Markytan
här är tufvig och oländig med en vegetation af hufvudsakligen mossor
och ericineae samt marbuskar af barr- och björkskog. Jordmånen utgöres
af oförmultnad mosstorf till 0.5—1.5 meters djup på sand och
grusbotten. För att dessa marker skola kunna tillgodogöras på vanligt
sätt genom uppodling till åker och lindor fordras, att vattenståndet i
Aleån och nedanför liggande vattendrag sänkes. Arbetsplan härtill
finnes jämväl uppgjord med ett kostnadsförslag, slutande på en summa
af 80,000 kronor, utom kostnaden för den fördjupning af dikena genom
Flarkmyren, som därefter kunde verkställas.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.

7

50

Kungl. Maj:ti Nåd. Proposition No 44.

Men det finnes jämväl ett annat sätt, medelst hvilket dessa marker
skulle kunna göras fruktbärande, ett sätt som ingalunda är opröfvadt i
öfre Norrland, det är uppdämning. Lutningen i Aleån å ifrågavarande
sträcka är mycket ringa, kringliggande stränder låga och. Flarkmyren
nästan plan. Allt detta gör, att en vattenuppdämning öfver markerna
är möjlig, därest en dammbyggnad uppföres nedanför i vattendraget
på lämpligt ställe. Ett sådant ställe anse vi finnas, där Aleån utmynnar
i sjön Alträsk. Genom en lämplig dammbyggnad i vattendraget och
en jordvall på sidorna inåt land, till dess tillräckligt hög mark träffas,
skulle vattenuppdämning kunna ske till erforderlig höjd, för att sätta
hela det här ifrågavarande området under vatten. Genom vattenuppdämning
under hösten och vattnets kvarlämnande på fältet öfver vintern,
då is bildas, vinnes den kultivering, att tufvor och ris nedpressas och
jämnas med marken, mossor och risväxter samt marskog dödas, hvarefter
genom höst efter höst fortgående uppdämning gräsvegetation så
småningom och icke alls efter någon lång tid plägar uppstå.

För afvattningen är tillräckligt sörj dt genom de i den under utförande
varande arbetsplanen upptagna dikena. Den naturliga grässkörd,
som härigenom erhölles, skulle helt säkert blifva till stor nytta för de
kolonister, som började sin verksamhet vid Alträsk, och kunde ju utlämnas
antingen på arrende under längre eller kortare tid eller ock
genom årliga auktioner närmast före slåttertiden.

Det torde emellertid böra nämnas, att omedelbart ofvanför Aleåns
utlopp i sjön Alträsk finnes ett kronojägareboställe Fagervik, beläget
på en kulle för att icke säga holme. Vid uppdämning i vattendraget
skulle denna blifva omfluten och några odlade mindre lindor å myren
komma under vatten. Om den i förhållande till den nytta, som vinnes,
jämförelsevis ringa skadan skulle anses utgöra hinder, så finnes möjlighet
att å ett ställe något högre upp i vattendraget åstadkomma eu
dammbyggnad, ehuru sidoarmarna i land torde blifva längre och den
areal, som kan påverkas, mindre.

De åtgärder, vi på grund af det ofvan sagda anse oss böra förorda
att vidtagas, innan den större delen af myrarna och sly markerna
inom det under afdikning varande området vid Alträsk upplåtas till
odling och bebyggande, äro således:

att eu areal af omkring 1 hektar på ett ställe eller fördelad på
2—3 skilda, men lätt tillgängliga ställen skogbunden, tufvig myrmark,
s. k. slymark, uppodlas och tegdikas samt lägges i kultur i syfte att
utröna: 1) odlingskostnaden per hektar (och de framtida verkningarna

däraf) dels vid stubbrytning och fårspadning till 20—BO centimeters

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

djup, dels vid stubbrytning och flåhackning till 10—15 centimeters
djup, 2) tegdikningskostnaden, 3) lämpligheten att efter uppbrytningen
låta jorden ligga i träde längre eller kortare tid eller 4) om redan
första året efter uppodlingen marken lämpligen bör tagas i bruk och
besås, 5) hvilka gödselmedel härvid äro de lämpligaste samt 6) hvilka
växter under de första åren böra ifrågakomma; samt

att utröna lämpligheten eller olämpligheten att samtidigt med
första uppodlingen af myrmark täckdika fältet.

Hvarjämte bör tagas i ompröfning det af oss här ofvan framställda
förslaget:

att medelst vattenuppdämning söka kultivera den del af området,
som till följd af Aleåns nuvarande vattenstånd ej kan fullständigt
torrläggas.»

Med afseende på ifrågavarande områdes lämplighet för kolonisation
hafva vidare domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande
den 1 februari 1908 yttrat, att af de mossar, myrar och slyland,
som kunde fullständigt torrläggas utan att Alträsket och Aleån sänktes
återstode ett område af omkring 800 hektar, hvilket jämte af Berggren,
Hellström och Sahlin omförmälda 210 hektar med sannolikhet kunde
omdanas till åker. Det kartlagda området hade nämligen en areal af
1,868 hektar, däraf 79 hektar åker och odlingsmark, 677 hektar mossar
och myrar, 489 hektar försumpad skogsmark (slyland) samt 623 hektar
fast skogsmark, hvilken, liksom inom den omgifvande kronoparken i
öfrigt, enligt gjord uppskattning var af den beskaffenhet att i medeltal
omkring 35 hektar behöfdes för att förse ett kolonat eller en familj
med dess behof af vedbrand och husbehofsvirke, hvaremot fastmarken
endast till ringa del vore tjänlig till odling eller mulbete.

I anledning af förut omförmälta nådiga befallning hafva vidare
domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen förordnat landtbruksingenjören
Johannes Emil Berggren att afgifva förberedande förslag till plan för
indelande af lämpliga delar af området till kolonat och jordbrukslägenheter
äfvensom förslag till villkor och öfriga bestämmelser för upplåtelse
af mark från området samt att å plankarta angifva de olika kolonatens
läge och omfattning.

Någon plan för områdets indelning har, enligt hvad ämbetsverken
meddelat, ännu icke inkommit.

Däremot har bemälde Berggren den 31 oktober 1907 afgifvit
förslag till de villkor, hvarunder ifrågavarande nybygges upplåtelser
lämpligen borde äga rum. Detta förslag är af följande lydelse:

Uppgörande
af plan för
områdets indelning
till
nybyggen.

Förslag till
upplåtelsevillkor.

52

a) Landtbruksingenjö.

ren Berggrens
förslag.

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 44.

§ 1. Att handhafva och afgöra frågor, som'' röra kolonisationen å
ifrågavarande område, bör finnas en bestyrelse af sex personer, af
h vilka länsstyrelsen, hushållningssällskapet och landstinget, alla i Norrbottens
län, utse två hvardera.

Bestyrelsen väljes för ett år i sänder.

§ 2. Till ledning för blifvande bebyggande och uppodling af
ifrågavarande område bör ett mönsterkolonat inrättas, å hvilket alla
arbeten verkställas på statens bekostnad.

Sedan mönsterkolonatet i sin helhet eller till större delen blifvit
uppodladt, bör odling å jämväl andra lämpliga kolonat påbörjas, och
kunna dessa kolonat jämväl utlämnas till kolonisten mot erläggande på
en gång eller genom amortering — kontant eller genom arbete — af
de kostnader, som i odlings- och byggnadsväg blifvit nedlagda å desamma.

Så länge mönsterkolonat finnes, bör därifrån kostnadsfritt lämnas
alla de råd och upplysningar, som kunna erfordras, för att kolonisten
på ekonomiskt fördelaktigaste sätt må kunna utnyttja sin lägenhet.

Mönsterkolonatet vare ock skyldigt, i den mån kolonatet däraf
har behof, att bereda kolonisterna framför andra arbetsförtjänst, och
bör, om kolonisten så önskar, afräkning härigenom kunna ske för skuld,
hvari han eventuellt häftar till kronan.

§ 3. Rätt att besitta kolonat tillkommer hvarje välfrejdad svensk
medborgare i den mån tillgång till af staten anvisade områden finnes,
och med de villkor, som här nedan föreskrifvas.

Personer, som arbetat minst ett år vid mönsterkolonatet och därunder
gjort sig kända såsom energiska, arbetsamma och dugliga hafva
företräde till erhållande af kolonat. Ansökan om erhållande af kolonat
ingifves till bestyrelsen, som äger bevilja eller afslå densamma.

Har sökande, som fått sig kolonat tilldeladt, icke inom ett år
därefter påbörjat odlings- och byggnadsarbeten, som tydligt ådagalägga
hans afsikt att bosätta sig å kolonatet, vare tillståndet förfallet,
och hafve bestyrelsen rätt till annan sökande upplåta kolonatet.

§ 4. Storleken af de kolonat, som utlämnas, skall i regel icke
öfverstiga 15 och ej understiga 10 hektar odlingsbar mark. Såsom
odlingsbar mark anses här all jord, som ej utgöres af hårdt stenbunden
lerjord eller hårdt stenbunden grusjord samt holsterland. Däremot må
såsom odlingsbar jord anses mohed eller sandjord, äfven om den kan
vara synnerligen lämplig för skogväxt.

§ 5. Kolonaten upplåtas genast med full nyttjanderätt.

§ 6. Kolonisten åtnjuter frihet från skatt till kronan under de
första tio åren.

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

§ 7. Sedan erforderliga byggnader, hvarom särskildt skall bestämmas,
blifvit uppförda och minst hälften af den odlingsbara marken
blifvit uppodlad och kommit i god häfd, erhåller innehafvaren full
äganderätt till lägenheten mot en afgäld till kronan, som bestämmes
af den för arrendeuppskattning och saluvärdering af kronodomäner årligen
utsedda värderingsnämnden inom länet.

Denna afgäld eller löseskilling må icke öfverstiga en tiondedel
af i orten gällande värde af respektive ängs-, odlings- och skogsmark
med tillägg af de kostnader, som af statsmedel för odling och bebyggande
skäligen blifvit nedlagda å kolonatet.

Löseskillingen får, om kolonisten så önskar, amorteras under
loppet af 20 år mot en räntebetalning af fyra procent å det oguldna
kapitalet. Begär köpareu sådan amortering, tager kronan första inteckning
i lägenheten för hela den lägenheten åsätta köpeskillingen.

§ 8. Såsom bevis för af kronan lämnad äganderätt skall särskildt
köpe- eller lösebref utfärdas, som af häradsrätten i laga ordning fastställes.

§ 9. Vill kolonist till annan öfverlåta nyttjanderätten till lägenhet,
hvarå mer eller mindre arbete blifvit utfördt, skall anmälan därom
göras hos bestyrelsen, som äger att antingen godkänna öfverlåtelsen
eller ock till kronan återbörda lägenheten.

För att öfverlåtelsen skall kunna godkännas fordras, att den nye
innehafvaren ikläder sig samma villkor och skyldigheter, som vid lägenhetens
första upplåtande blifvit föreskrifna.

§ 10. Erforderligt virke till lägenhetens första bebyggande skall
åt kolonisten anvisas genom utstämpling å lämpligt ställe å närliggande
kronan tillhörig mark.

Däremot äger kolonisten icke rätt att taga ved till bränsle eller
i öfrigt husbehofsvirke å kronans mark utom det till honom upplåtna
området, annat än mot ersättning eller köp i vanlig ordning.

§ 11. Kolonist äger del i torftäkt till bränsle, som afsättes gemensamt
för ett flertal kolonat, och hvarom bestämmelse skall lämnas vid
ett kolonats första öfverlåtande.

§ 12. Finnes invid upplåtet kolonat område, som icke till odling
och bebyggande blifvit upplåtet, må innehafvare eller ägare till kolonatet
till mulbete använda hela eller en del af området allt efter bestyrelsens
bepröfvande, intill dess det till odling och bebyggande upplåtes,
mot årlig afgäld pr hektar eller pr djur, som bestämmes af samma
nämnd, som här ofvan angifvits.

54 Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 44.

Denna afgäld för mulbete bör icke öfverstiga en krona pr djur
eller hektar.

§ 13. Finnes inom kolonisationsområdet lägenhet, som icke fullständigt
blifvit torrlagd, men som genom invallning eller på annat sätt
förvandlats till gräsbärande mark, äger kolonist framför andra företräde
att mot särskild afgäld i form af arrende eller köp af foder njuta
fördel häraf.

§ 14. Innehafvaren eller ägaren af kolonat vare skyldig att på
egen bekostnad underhålla de diken och vägar, som genomlöpa eller
ligga vid gränsen af hans kolonat. Ligga diken och vägar i råskillnaden,
svare rågrannarne med hälften hvarje för underhållet. För kolonat, som
icke blifvit upplåtet, vare kronan ensam skyldig underhålla diken och
vägar uti erforderligt skick.

Till belysning af förslaget har Berggren vidare anfört bland
annat:

»Bland villkoren har jag ansett såsom ett af de viktigaste, att
lägenheterna upplåtas med full äganderätt efter vissa fullgjorda åtaganden.
För att icke någon afund emellan kolonisterna må kunna uppstå för
erhållna bättre eller sämre kolonat, anser jag dock för erhållande af
äganderätt, att en mindre löseskilling, lämpad efter kolonatens storlek
och beskaffenhet, bör betalas till kronan, hvilken köpeskilling dock må
sättas synnerligen låg och bestämmas af en särskild nämnd, t. ex. samma
nämnd, som för närvarande årligen utses att verkställa arrende- och
saluvärderingar af kronodomäner d. v. s. vederbörande kronofogde som
ordförande samt två ledamöter; den ene utsedd af hushållningssällskapet,
den andre af landstinget. Det bör vara den nye ägaren medgifvet,
om han så önskar, att i stället för att kontant erlägga den sålunda
bestämda löseskillingen få amortera densamma under loppet af ett visst
antal år och bär jag såsom lämpligt ansett 20 år, jämte en skälig ränta
t. ex. 4 procent å det oguldna kapitalet. Skall amortering äga rum,
bör inteckning tagas i lägenheten å hela den bestämda löseskillingen.
A den sålunda från kronan till den enskilde öfverlämnade äganderätten
bör lösebref af kronan utfärdas och af vederbörande häradsrätt fastställas.
Sedan äganderätt beviljats, bör kolonisten fritt kunna bestämma
öfver sin egendom, sälja eller ytterligare uppdela densamma, äfvensom
utvidga densamma genom öfvertagande af ytterligare kolonat, hvarvid
dock förut innehafvande kolonat bör vara fullständigt uppodladt. Äfvenledes
må innehafvaren äga rätt afyttra nyttj anderätten till öfvertagen
lägenhet mot det, att den tillträdande innehafvaren ikläder sig motsvarande
förbindelser, som den förre innehafvaren åtagit sig. Sker ej

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

detta, bör bestyrelse!! för kronans räkning äga återbörda lägenheten.
Att, sedan första uppbyggandet af erforderliga hus ägt rum, medgifva
kolonisten rätt att efter utsyning erhålla ytterligare husbehofsvirke och
bränsle utom området, anser jag icke nödvändigt. Det torde icke heller
vara lämpligt att för framtiden binda staten vid ett onus, som i längden
kan blifva ganska dyrbart. Ännu länge torde kolonisten mot en mycket
ringa afgift å angränsande kronomarker få hopskrapa det bränsle han
nödtorftigt beliöfver. Sedan bränntorfsfrågan kan anses löst, torde
jämväl i Norrbotten det erforderliga bränslet kunna hämtas ur torfmossarne,
och nödig gemensam torftäkt kan ock afsättas inom kolonisationsområdet.
I tal om kolonisationsfrågan har stundom framhållits
icke blott önskvärdheten utan äfven nödvändigheten af att kolonisten,
sedan erforderliga byggnader blifvit uppförda, tilldelades ett kontant
bidrag af statsmedel med t. ex. 500 kronor liksom åt skogstorpare nu
sker. Onekligen skulle detta blifva en värdefull hjälp för honom, men
jag anser, att staten genom så godt som fri upplåtelse af mark med
å denna verkställda dikningar och väganläggningar redan olfrat så
mycket, att kolonisten, om han äger arbetskraft och god vilja, bör
kunna reda sig själf med de tillfällen till arbetsförtjänst, som finnas i
närheten, och med stöd af de råd och upplysningar, han kan påräkna
vid mönsterkolonatet.

Många äro de här uppe, som med endast två goda armar slagit
sig ned i vilda skogen och brutit bygd, så att de efter 10—20 år ägt
gård och grund fullt jämförlig med en gammal god bondgård. Därtill
duga inga veklingar eller lättingar, men det finnes ännu inne i landet
här uppe segt och kraftigt folk med arbetsförmåga och arbetslust och
med kärlek till en egen torfva. Det är med kännedom härom jag vågar
hysa förhoppning, att kolonisation i Norrbotten, rätt grundlagd, så
småningom skall kunna blifva en verklighet.»

Med öfversändande af detta förslag hafva domänstyrelsen och
landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 1 februari 1908 anfört,
att, då det syntes vara af vikt, att villkor och öfriga bestämmelser
för upplåtelse af mark från området så snart ske kunde blefve i
vederbörlig ordning meddelade, ämbetsverken redan nu och utan att
afvakta tidpunkten, då förslag till plan för indelande af lämpliga delar
af området till kolonat och jordbrukslägenheter kunde hinna afgifvas,
ansett sig böra underställa Eders Kungl. Majrts nådiga pröfning frågan
om villkoren och öfriga bestämmelser för upplåtelser af mark från
området; och hafva ämbetsverken vidare i ämnet anfört följande:

56

b) Domänstyrelsens

och landtbrutsstyTelsens
förslag,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

I motsats till landtbruksingenjören Berggrens uppfattning ansåge
ämbetsverken, att upprättande af kolonat med en sådan oinskränkt
ägande- och dispositionsrätt, äfven om vissa åtaganden förut skulle af
kolonisten vara fullgjorda, komme att medföra den faran, att kolonaten
komme att så småningom uppgå i eller förenas till större besittningsområden
och således upphörde att såsom själfständiga lägenheter finnas,
hvarigenom åter hufvudändamålet med deras bildande, eller att de
skulle komma att utgöra egna hem och själfständiga småbruk för mindre
bemedlade, komme att förfelas. Det torde visserligen icke kunna bestridas,
att en sådan full äganderätt innebure något för känslan i hög
grad tilltalande, men då medgifvandet af eu sådan skulle äfventyra
lägenheternas. bibehållande såsom själfständiga småbruk, torde det icke
vara rådligt att utan inskränkning medgifva en dylik äganderätt. I
Danmark hade också i liknande fall inskränkning i äganderätten vidtagits
genom föreskrift, att lägenheten icke finge säljas eller eljest
öfverlåtas utan vederbörande myndighets godkännande af personen, till
hvilken öfverlåtelsen skedde, och under vissa förut bestämda villkor.
Detta innebure emellertid, att lägenheten icke finge tagas i mät eller
intecknas till förmån för enskild långifvare. För norrländska förhållanden
torde bäst lämpa sig, att lägenheterna kostnadsfritt upplätes med
ständig besittningsrätt eller så kallad stadgad åborätt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med därför gällande bestämmelser, hvarigenom förekommes
ofvannämnda olägenhet af småbrukens upphörande såsom själfständiga
egna hem, på samma gång innehafvare!! och hans rättsinnehafvare
tillförsäkrades en besittningsrätt, som möjliggjorde hans och
hans familjs bibehållande vid lägenheten, så länge han fullgjorde stadgade
skyldigheter eller icke blefve dömd för nesligt brott. Erfarenheten
hade visat, att å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län upplåtna lägenheter, de så kallade skogstorpen, hvilka enligt nådiga
kungörelsen den 27 maj 1904 af domänstyrelsen på viss bestämd tid,
ej öfverstigande tjugu år, finge öfverlåtas till odling och bebyggande
åt personer, hvilka ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i
öfrigt funnes lämpliga, numera vore mycket eftersökta, ehuru äganderätt
till dem aldrig kunde förvärfvas, och att till och med utan särskildt
medgifvande smärre områden å kronans mark i Norrland ej sällan bebyggts
och odlats utan att minsta säkerhet funnes för att dessa så kallade inkräktningar
finge behållas. Dessa antydda förhållanden visade, att möjlighet
funnes till erhållande af lämpliga personer till innehafvare och
brukare af lägenheter i Norrland, utan att upplåtelsen skedde med full
äganderätt. Äfven för kolonisterna själfva torde stadgad åborätt vara för -

57

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

delaktigare än full äganderätt, enär staten endast åt sin åbo torde
kunna lämna det ekonomiska stöd i skogstillgång m. m., som åtminstone
tills vidare syntes vara beliöfligt. Beträffande villkoren för
upplåtelsen af mark i öfrigt borde den myndighet rörande kronohemman,
hvilken i vanliga fall utöfvades af domänstyrelsen eller
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vidkommande ifrågavarande
kolonat, på sätt Berggren föreslagit, tills vidare handhafvas af en
lokal bestyrelse, hvilken borde bestå icke, såsom Berggren föreslagit,
utaf sex ledamöter utan af tre ledamöter, nämligen en af Eders
Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt ytterligare två ledamöter, valda
för en tid af tre år, den ene af länets landsting och den andre af
länets hushållningssällskap. Bestyrelsens inseende öfver kolonaten borde
emellertid upphöra, sedan 15 år förflutit efter upplåtelsen, hvarefter
kolonatet i detta afseende skulle likställas med öfriga kronans lägenheter
af samma natur. Denna bestyrelse borde icke åtnjuta annan
ersättning för sitt sysslande än resekostnads- och traktamentsersättning
enligt tredje klassen i gällande resereglemente. Ansökning om erhållande
af kolonat skulle ingifvas till bestyrelse^ som efter pröfning af
sökandens personliga egenskaper, ekonomiska ställning m. m. ägde
bifalla eller afslå densamma. Därest kolonist, som fått lägenhet åt sig
upplåten, icke skulle inom ett år därefter påbörjat sådana byggnadseller
odlingsarbeten, som tydligt ådagalade hans afsikt att bosätta sig
å kolonatet, borde bestyrelsen äga rätt att till annan person öfverlåta
lägenheten. Vidare borde kolonist vara skyldig att inom tre år, efter
det han fått därför bestämdt byggnadsvirke åt sig utstämpladt, uppföra
behöfliga byggnader å kolonatet enligt särskilda bestämmelser. Om
kolonist eller hans stärbhusdelägare ville till annan öfverlåta nyttjanderätt
till lägenhet, hvarå mer eller mindre arbete blifvit utfördt, syntes
anmälan därom böra göras hos styrelsen, som skulle äga att antingen
godkänna öfverlåtelsen eller ock till kronan indraga lägenheten mot ersättning
åt kolonisten eller hans dödsbo för nedlagda kostnader eller arbete
enligt af mätismän gjord värdering. För att dylik öfverlåtelse skulle
kunna godkännas, borcle den nye innehafvaren ikläda sig samma skyldigheter
och vara underkastad samma villkor, som vid lägenhetens första
upplåtande blifvit föreskrifna. Skulle invid upplåtet kolonat finnas område,
som icke blifvit till odling och bebyggande ännu upplåtet, syntes
innehafvare af nämnda kolonat böra äga att till mulbete eller slåtter
använda hela eller en del af området efter bestyrelsens bepröfvande
och på af densamma stadgade villkor, intill dess området till odling och
bebyggande blefve upplåtet. Funnes inom kolonisationsområdet jord,
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.. 8

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

som för närvarande icke knnde fullständigt torrläggas, men som genom
invallning eller på annat sätt kunde förvandlas till eller förbättras såsom
gräsbärande mark, borde kolonisterna äga företräde framför andra att
mot särskild afgäld i form af arrende eller annan afgift njuta fördel
däraf, allt på sätt bestyrelsen funne skäligt och lämpligt bestämma.
Innehafvare af kolonatet borde vara skyldig att på egen bekostnad
eller genom eget arbete underhålla de hägnader, diken och vägar, som
folie inom hans kolonat, där ej för särskilda fall anuorlunda bestämdes.
Därest åter hägnader, diken eller vägar funnes i råskillnaden mellan
två kolonat, borde rågrannarna med hälften hvardera ansvara för underhållet.
För mark, som icke blifvit upplåten till odling och bebyggande,
borde kronan ensam vara skyldig underhålla diken och vägar. Därest
område afsattes för torftäkt till bränsle, borde kolonisterna kostnadsfritt
få begagna sig häraf enligt särskilda bestämmelser.

Enligt vederbörligen fastställd plan borde erforderligt virke till
lägenhetens första bebyggande till kolonisten anvisas genom ^stämpling
å lämpligt ställe å kronan tillhörig mark för att af kolonisten
utan ersättning afverkas samt för ändamålet begagnas. Virke till reparationer
och hägnader samt annat husbehofsvirke äfvensom vedbrand
skulle af kolonisten i mån af behof utan afgift erhållas vare sig inom
eller utom kolonatets område intill eu mängd af årligen 20 kubikmeter
virke, hvaraf barrträd på rot till minst den mängd, som erfordrades
för byggnad och stängsel vid kolonatet, samt dessutom mindre värdefullt
affallsvirke i mån af tillgång och behof. I öfrigt skulle kolonisten
icke äga rätt att å kronans mark taga virke eller bränsle annat än
mot ersättning eller köp i vanlig ordning. Därest kolonist blifvit
dömd för svårare brott eller gjort sig skyldig till skogsåverkan eller
ovarsamt handhafvande af eld eller företagit sig annat, som väsentligen
strede mot allmän ordning, eller underläte att ställa sig till efterrättelse
gifna föreskrifter, eller åsidosatte stadgad byggnads- eller odlingsskyldighet,
kunde lägenheten af bestyrelsen öfverlåtas till annan person,
därvid på bestyrelsens pröfning skulle bero, om eller i hvad mån ersättning
borde den afträdande tillerkännas för å kolonatet nedlagdt arbete,
hvilken ersättning han skulle få uppbära af tillträdaren. Kolonist, som
blifvit af bestyrelsen uppsagd till afflyttning, skulle från lägenheten
afflytta å näst efter uppsägningen infallande laga fardag, dock med rätt
för bestyrelsen att, när särskilda skäl därtill förelåge, medgifva skäligt
anstånd med afflyttningen. Blefve kolonist af skäl, som nyss sagts,
uppsagd till afflyttning, borde myndig son eller måg åtnjuta företrädesrätt
att öfvertaga kolonatet efter bestyrelsens närmare bepröfvande.

59

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:ö 44.

Beträffande öfriga bestämmelser rörande ifrågavarande nybyggesupplåtelser
hafva ämbetsverken, jämte det de uttalat sig till förmån för
ett mönsterkolonats anordnande, tillika anfört följande:

Ett hvart af kolonaten borde inrymma lämplig byggnadsplats
samt så stort område, som pröfvades erforderligt för att kolonisten
jämte familj däraf kunde erhålla sin hufvudsakliga utkomst, dock med
iakttagande, att den odlingsvärda marken inom kolonatet ej öfverstege
15 hektar och i regel ej understege 10 hektar, allt efter jordens beskaffenhet
och omständigheterna i öfrigt, så att kolonaten blefve såvidt
möjligt likvärdiga, samt att, där sådant kunde undvikas, den inom hvarje
kolonat fallande utmarken ej komme att öfverstiga 35 hektar. Kolonaten
borde såvidt möjligt beredas naturliga gränser, såsom afloppsdiken,
vägar och dylikt. Till hvarje kolonat borde på kronans bekostnad utläggas
och byggas väg. Tillsvidare borde högst hvartannat kolonat
upplåtas till odling och bebyggande, hvaremot de öfriga borde afsättas
till betesmark för att till kolonisterna utarrenderas, intilldess och i den
mån foderväxtodlingen å de till bebyggande upplåtna kolonaten blifvit
så uppdrifven, att för å kolonaten vinterfödda kreatur bete å ouppodlad
jord icke behöfde anlitas. Förslag till årligt arrende för dessa betesmarkers
begagnande borde med fästadt afseende å betets värde å olika
områden af sakkunnig person upprättas. På Eders Kungl. Majrts framtida
pröfning i hvarje särskildt fall skulle bero, huruvida och på hvilka
villkor fullt bebyggdt och uppodladt kolonat finge omföras till skattejord,
därvid ock skulle bestämmas, om och i hvad mån skogsmark och ståndskog
borde till kolonatet bibehållas. De å kolonatet uppförda byggnader
borde förblifva statens egendom, intill dess att kolonatet omfördes till
skatte, dock med rätt för kolonisten att, sedan han fullgjort sin byggnadsskyldighet
och byggnaderna blifvit af bestyrelsen godkända, af
statsmedel för desamma erhålla godtgörelse med 500 kronor att på bestyrelse^
rekvisition förskjutas af statskontoret. Kolonisten borde vara
skyldig svara för byggnadernas underhåll och att de blefve utan godtgörelse
af staten behörigen brandförsäkrade. Därest byggnad af ålder
eller af annan orsak behöfde ombyggas, skulle kolonisten vara skyldig
att på egen bekostnad låta verkställa ombyggnaden, dock med rätt för
kolonisten att för ändamålet enligt gällande bestämmelser af kronan
erhålla behöflig! virke å rot. Det borde åligga kolonisten att inom tre
år efter upplåtelsen uppodla minst 1V2 hektar af den odlingsbara marken,
och tilläte sig landtbruksstyrelsen fästa uppmärksamheten därpå,
att möjlighet torde komma att finnas för kolonisten att från den s. k.
norrländska nyodlingsfonden erhålla odlingslån. Kolonist borde till kro -

60

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

nan årligen betala en afgäld eller ränta, motsvarande 2 procent af den
till kolonatet hörande markens värde enligt den värdering, som vid
upplåtelsen och sedan hvart 20 år borde verkställas af den nämnd, som
hade åt sig uppdraget att värdera kronans domäner i allmänhet, vid
hvilken värdering icke finge inräknas den areal, som befunnes odlad och
i god häfd. Om kolonist väl häfdade och brukade jorden, borde bestyrelsen
äga rätt att under en tid af högst 15 år efter upplåtelsen befria
honom från hvarje skatt eller afgäld till kronan för lägenheten. Därest
kolonatets jordbruk blifvit väl skött samt den inom dess område förekommande
ståndskogen väl vårdad och så sparad, att den efter uthållighetsbruk
medgåfve afverkning till afsalu utan åsidosättande af
lägenhetens eget behof af virke, borde det bero på Eders Kungl. Majrts
pröfning, om och i hvad mån kolonisten skulle tillåtas att efter anmälan
hos vederbörande jägmästare erhålla utsyning för den afverkning
till afsalu, som ansåges kunna äga rum och hvaraf kolonisten då finge
tillgodonjuta inkomsten.

På grund af hvad sålunda anförts hafva ämbetsverken hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att Riksdagen måtte dels medgifva, att af Alträsks och Svanå kronoparker
samt f. d. Selets stockfångstskog, sedan plats blifvit afsatt för
ett mönsterkolonat, de delar, hvilka enligt hvad verkställda undersökningar
gifvit vid handen, lämpa sig att redan nu upplåtas för odling
och bebyggande, må indelas till kolonat enligt plan, som framdeles
blifver af Eders Kungl. Maj:t fastställd, dels ock godkänna de villkor
och öfriga bestämmelser för upplåtelser af mark från området, hvilka
af styrelserna i det föregående förordats.

Af den utredning, som sålunda förebragts, torde framgå, att tiden
nu är inne för fullföljande af den kolonisation, till hvilken den utförda
af dikningen utgjort första steget.

Såsom nybyggesområde har platsen utan tvifvel både väsentliga
fördelar och afsevärda olägenheter.

Till de förra vill jag räkna, att nybyggaren där har stödet dels
af goda kommunikationer, i det området är beläget i omedelbar närhet
till en station vid stambanan, dels af den utmärkta afsättningsort för
jordbruksprodukter Bodens snabbt uppväxande och tämligen närbelägna
samhälle kommer att erbjuda. En annan synnerligen beaktansvärd fördel
är att odlingsarbetet till afsevärd grad är förberedt genom de af staten
företagna afdikningsåtgärderna.

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

En påtaglig olägenhet däremot är svårigheten för nybyggaren,
att under de forsta nybyggesåren kunna erhålla tillgång till den extra
arbetsförtjänst han oundgängligen behöfver för att kunna lifnära sig och
sin familj, i sådan närhet af nybygget, att han icke allt för mycket
behöfver försumma sitt eget odlingsarbete. De första nybyggarna lära
väl kunna erhålla åtskilligt arbete på den angränsande kronoparken,
men i samma mån som nybyggarstammen ökas, måste tillgången till
dylikt arbete tydligen blifva alltmera knapp. En annan olägenhet är
att området på grund af sitt jämförelsevis isolerade läge i förhållande
till andra boplatser och sin natur af torrlagd mosse tydligen icke, åtminstone
i början, ställer sig lika lockande för bosättning som trakter
med tätare befolkning och mera tilltalande terräng.

Att under dessa förhållanden utveckla platsen till ett lifskraft^
nykygpresamil_äUe är utan tvifvel ett långt ifrån lättlöst problem.

A ena sidan kräfves naturligen, att den medellöse nybyggaren,
särskildt under den tid lägenheten skall brytas upp och bebyggas, af
staten verksamt understödes. Eljest torde föga utsikt finnas för att
odlingsföretaget skall kunna bringas till fullbordan. Å andra sidan får
denna statens stödjande verksamhet icke för det allmänna medföra kostnader,
som stå i oskäligt förhållande till nyttan för staten af de nya
småbrukens tillkomst. Ett nybyggesväsende, som endast med konstlade
medel upprätthålles och icke äger någon inre sjelfständig bärkraft,
saknar tydligen allt berättigande.

Då jag nu går att framlägga de grundsatser jag föreställer mig i
nämnda afseenden böra vinna tillämpning, vill jag förutskicka den anmärkningen,
att det synes mig, som om de myndigheter, hvilka få ledningen
af nybyggesväsendet härstädes om hand, böra lämnas tämligen
fria händer. Företaget bör tillsvidare hufvudsakligen uppfattas som ett
experiment. Det gäller att genom försök afgöra, huruvida lämpliga
nybygges°raråden öfverhufvud kunna vinnas genom utdikningar å de
störa norrländska mossarne. För detta ändamål synes nybyggesväsendet
pa ifrågavarande område böra ställas under en mera intim, fortgående
och patriarkaliskt handlande ledning än hvad hittills ifråga om nybyggen
varit fallet och denna ledning i så stor omfattning som möjligt tillerkännas
rätt att handla efter omständigheterna.

Den första åtgärden man har att vidtaga med ifrågavarande område
är dess ändamålsenliga planläggning och indelning. Denna lärer
utan tvifvel böra fastställas af Kungl. Maj:t. Några hufvudgrunder
torde emellertid därvid på förhand kunna fastslås. I afseende till en
början å fragan, huru stor jord vidd lämpligast bör tilldelas de särskilda

62

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 44.

nybyggena, instämmer jag med ämbetsverken däruti, att i regel minst
tio hektar odlingsvärd jord torde erfordras för att ett lifskraftigt nybygge
skall kunna bringas till stånd. Att, såsom myndigheterna föreslagit,
bestämma någon viss gräns uppåt för den odlingsvärda mark, som bör
åt hvarje lägenhet anslås, finner jag mindre nödigt. Dock synes mig
totalarealen för hvarje lägenhet, frånräknadt skogsmarken, i regel icke
böra sättas högre än 20 hektar. Med dessa måttbestämmelser synes den
odlingsvärda icke skogbevuxna delen af området kunna räcka till omkring
50 nybyggen.

Af egentlig skogsmark synes inom området finnas allenast 623
hektar. Enligt ämbetsverkens uppskattning skulle hvarje nybygge till
husbehofsskog behöfva omkring 35 hektar. Skogen inom området skulle
alltså förslå till allenast omkring 18 nybyggen. Emellertid synas mig
skogsanslag af den storlek ämbetsverken föreslagit knappast vara behöfliga.
Om, såsom jag i det följande skall föreslå, nybyggaren från
den angränsande kronoparken kostnadsfritt erhåller virke till det första
uppförandet af lägenhetens åbyggnader och hägnader, är hans största
virkesbehof för en afsevära tid framåt tillgodosedt. Hvad det årliga
behofvet af bränsle angår, lärer å kronoparken finnas mycket aflallsvirke,
som nybyggaren kan få köpa synnerligen billigt och dessutom
synes området erbjuda god tillgång på bränntorf. Utan väsentlig olägenhet
synes mig alltså nybyggaren kunna nöjas med betydligt mindre
skogsanslag än det af ämbetsverken ifrågasatta. Så mycket mera torde
detta blifva förhållandet, om, såsom af flera skäl synes mig synnerligen
lämpligt, den hufvudsakliga skogsmarken afsättes till en för skogsfång och
bete afsedd allmänning. Att från hushållnings- och skogsvårdssynpunkt
en skogsmarks bibehållande såsom allmänning äger vissa företräden
framför dess utskiftande till delägarna har på den senare tiden blifvit
alltmera erkändt. Nämnda förhållande äger emellertid tydligen rum
endast under förutsättning, att allmänningen ställes under sakkunnig
vård. För att en sådan må komma till stånd lärer det böra uppdragas
åt Kungl. Maj:t att bestämma grunderna för allmänningens förvaltning.
I regel kommer det väl därvid att visa sig lämpligt, att gifva delägarna
lika rätt oberoende däraf, att nybyggena möjligen något variera i omfång.

Utom skogen synas äfven vissa andra områden böra afsättas till
gemensamt begagnande. Hit hör mark till nödiga vägar samt lämpliga
torf- och grustäkter, upplagsplatser och dylikt. I den mån särskilda
bestämmelser kunna visa sig erforderliga för att fastställa den ordning,
i hvilka delägarna skola få begagna sig af nämnda förmåner, böra
dylika bestämmelser få af Kungl. Maj:t meddelas.

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Vid områdets planläggning lärer emellertid äfven vissa andra
undantag böra göras, visserligen icke direkt för nybyggarnas gemensamma
begagnande men ändå till nybyggarsamhällets framtida nytta.
Hit hör till en början det omkring 165 hektar omfattande område, som
för sin fullständiga torrläggning är beroende af vattenståndet i Aleån
och i sjön Alträsk och som uppgifvits lämpa sig för anordnande af äng
genom vattenuppdämning under vår och höst. Detta område, som i sitt
närvarande skick väl icke lämnar nämnvärd afkastning, är för stort för
att odeladt läggas till ett nybygge, och uppdelas det mellan flera, förringas
sannolikt möjligheten att få det på nämnda sätt förbättradt.
Likaledes kan det vara lämpligt att på förhand undantaga nödiga tomter
till exempelvis skola, såg, kvarn, andelsmejeri och dylikt. Särskildt
torde man härvid böra hafva sin uppmärksamhet fästad på önskvärdheten
af att på lämpligt sätt kunna tillgodose kooperativa företag.
Hvilka möjligheter platsen i detta afseende erbjuder, kan icke utrönas
förr. än vid en slutlig undersökning och planläggning af området.
Troligt är att å området befintlig vattenkraft kan med fördel i vissa
fall komma till användning. Huru de för dylika ändamål undantagna
områden sedan höra tillgodogöras, om de böra upplåtas mot eller utan
ersättning åt enskilda eller nybyggarna gemensamt lärer böra tillhöra
Kungl. Maj:ts afgörande. Att på förhand härvid fastslå vissa regler,
torde i anseende till den skiftande naturen af de användningssätt, som
kunna komma ifråga, hvarken vara möjligt eller lämpligt. Huruvida
staten bör i vidare man än genom upplåtelse af mark och vattenkraft
understödja dylika gemensamma företag är eu fråga, som icke nu
behöfver besvaras, utan kan öfverlämnas åt framtiden.

Upplåtes i något fall de undantagna områdena mot ersättning,
torde de influtna medlen böra bilda en kassa, som ställes till nybyggesledningens
förfogande att användas för bestridande af förvaltningskostnader
eller till ändamål, som äro för nybyggarna gemensamt gagneliga.

Äfven frågan om inrättande af ett mönsterjordbruk anser jag icke
böra förbigås. Ett mönsternybygge, som kan gifva ett lämpligt föredöme,
huru jordens uppodling och skötsel bör praktiskt utföras och
ordnas, där nya metoder kunna försökas och pröfvas och de enskilda
nybyggarna erhålla rad och väckelse, måste tydligen utgöra ett kraftigt
medel till nybyggesväsendets befrämjande. Att direkt anordna ett sådant
nybygge, torde väl emellertid icke böra företagas förr än man vunnit
någon erfarenhet angående den omfattning nybyggesverksamheten på
ifrågavarande område kan väntas taga. För närvarande synes endast

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

böra tillses, att vid områdets planläggning för ändamålet lämplig och
centralt belägen mark undantages från upplåtelse till enskilda.

För att ifrågavarande företag skall kunna utveckla sig i gynnsam
riktning och ett lifskraftigt nybyggarsamkälle småningom uppstå fordras
utan tvifvel, att, såsom ämbetsverken föreslagit och jag i det föregående
berört, detsamma sättes under ledning af en lokal bestyrelse och göres
till föremål för en mera patriarkalisk omvårdnad, eu mera omedelbar
tillsyn än våra förvaltande myndigheter för närvarande skulle vara i
stånd att ägna detsamma. Så är det t. ex. af synnerlig vikt att, innan
nybygge upplåtes till någon sökande, en noggrann pröfning af sökandens
personliga egenskaper äger rum. Saknar nybyggaren drift, arbetsamhet
och sparsamhet är odlingsföretaget från början så godt som hopplöst.
Vidare kräfves en organisationsvan ledning för att med begagnande af
platsens naturliga förutsättningar kunna taga initiativet till och sätta i
gång sådana företag till nybyggarnas gemensamma nytta, som jag i det
föregående omförmält. Det fordras ytterligare att med afseende på hvarje
särskildt nybygge uppgöres en efter de naturliga förhållandena i hvarje
särskild! fall afpassad odlings- och byggnadsplan, som nybyggaren sedermera
har att ställa sig till efterrättelse. I allmänna föreskrifter uppställda
schablonmässiga bestämmelser komme nämligen i många fall att verka
orättvist och göra den ene nybyggaren jämförelsevis mera betungad af
skyldigheter än den andre. Om, såsom jag i det följande kommer att
föreslå, något odlingsunderstöd lämnas nybyggaren, fordras det kontroll
öfver, att detta understöd verkligen kommer odlingsarbetet till godo och
icke, såsom i så många andra liknande fall ägt rum, bortslösas för improduktiva
ändamål. I alla dessa fall skulle en intresserad lokalstyrelse vara
af ovärderlig nytta likasom den, ifall den fattar sin uppgift rätt, skulle
kunna göra mycket för att uppmuntra och stödja nybyggaren i de tviflets
och håglöshetens stunder, som icke lära utebli, för att hiva och egga
honom i den hårda kamp, som han särskildt under den första tiden väl
i regel har att utkämpa.

Angående frågan, huru ifrågavarande styrelse eller nämnd, bör
vara sammansatt, har jag mot ämbetsverkens förslag härutinnan intet
annat att erinra, än att det knappast kan anses befogadt, att staten
afsäger sig rätt att besluta öfver nämndens sammansättning. Skall området,
såsom ofvan antydts, blifva ett slags kolonisatoriskt experimentalfält
i statens hand, bör ortsledningen tydligen stå i intimt förhållande
till statsförvaltningen i öfrigt. Att nämndens ledamöter i alla händelser
komma att väljas bland de därtill mest skickade inom orten lärer vara
uppenbart. I likhet med ämbetsverken föreställer jag mig, att det icke

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

skall möta någon svårighet att finna lämpliga och intresserade personer,
villiga att åtaga sig ifrågavarande uppdrag, äfven om icke annan ersättning
beredes dem än rese- och traktamentsersättning.

I afseende å de personliga egenskaper hos nybyggaren, som måste
uppställas såsom villkor för rätt att öfvertaga nybygge, torde det vara
lämpligt, att ett tydligt uttryck gifves åt den afsigt, som ligger till
grund för hela kolonisationsföretaget, nämligen att bereda utkomst för
mindre bemedlade jordbruksarbetare, att tillskapa ett antal mindre lägenheter,
användbara och använda till småbruk. Till ledning för nämnden,
som har att pröfva ansökningar i förevarande afseende, anser jag därför,
att man bör uppställa den grundsatsen, att nybygge endast får upplåtas
åt mindre bemedlad eller obemedlad, som äger god frejd och gjort
sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel, samt äger förutsättningar
för drifvande af ett mindre jordbruk. Åf enahanda skäl torde det böra
utsägas, att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom
af den storlek att därå kan födas en familj och att ej heller mer
än en lägenhet må upplåtas åt samma person. Genom bestämmelser i
dessa riktningar har man, så vidt sig gorå låter, sörjt för att nybyggena
åtminstone vid deras första upplåtande komma i de händer, för hvilka
de varit afsedda. Att på ett tillräckligt verksamt sätt hålla hand öfver,
att nybyggena äfven för framtiden bibehållas i småbrukarebesittning är
en vida svårare fråga. I hvad män åtgärder i sådan riktning böra vidtagas,
skall jag i det följande tillåta mig att undersöka.

Jag öfvergår nu till den svåra och omstridda frågan, med hvad
slags rätt ifrågavarande lägenheter höra upplåtas. Så långt torde meningarna
vara eniga, att den slutliga upplåtelsen bör föregås af en
försökstid, under hvilken odlarens rätt till lägenheten är beroende däraf,
att han fullgör den odlings- och byggnadsskyldighet, staten med afseende
på lägenheten föreskrifver. Men huruvida nybyggaren därefter
bör tillerkännas full äganderätt eller endast ärftlig besittningsrätt, s. k.
stadgad åborätt, eller möjligen endast långvarig arrenderätt, därom äro
åsikterna skiljaktiga.

Jag har förut i dag vid föredragning af upprättadt förslag till grunder
för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda
tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar
redogjort för de skäl, hvarför jag anser, att åborättsinstitutet icke bör
komma till användning And de jordupplåtelser, hvarom i nämnda förslag
var fråga, och hvarför jag föreställt mig, att upplåtelse med full äganderätt
med afseende på dessa egnahemslägenheter vore att förorda.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 29 Häft.

9

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

Å andra sidan bär jag likaledes förut denna dag, då jag föreläde
Eders Kungl. Maj:t upprättadt förslag i fråga om upplåtande af odlingslägenheter
å kronoparker ocli öfverloppsmarker i de sex nordligaste
länen, utvecklat, hurusom jag beträffande dessa lägenheter kommit
till det resultat att upplåtelserna borde ske endast på arrende under
sjuttiofem år.

Då jämväl nu ifrågavarande ny byggesområde är beläget i nordligaste
delarne af riket, kunde det ifrågasättas, om icke sistnämnda upplåtelseform
jämväl för dessa nybyggen skulle vara att anbefalla. Så
finner jag emellertid icke vara förhållandet. De lägenheter, som upplåtas
från kronoparker och öfverloppsmarker, inkräkta direkt på statens
skogsmark och en viss försiktighet synes nödig för att undvika de
ändamålslösa uppoffringar af kronans egendom, som skulle blifva följden,
därest kolonisationsverksamheten af en eller annan anledning sloge fel.

Det föreslagna kolonisationsområdet vid Alträsk åter är till sin
hufvudsakliga del i statens hand ett värdelöst område, som man kan
upplåta åt odlingen utan att skogsvårdsintresset därigenom lider något
egentligt intrång. Dessutom har på området genom den verkställda
afdikningen redan nedlagts afsevärda kostnader, Indika skulle vara till
stor del bortkastade, om icke området kunde göras fruktbärande genom
nybyggens anläggande. Här, där det sålunda gäller att särskildt locka
till snar och kraftig odlingsverksamhet, synes det mig vara på sin plats
att ny byggeslägenheterna upplåtas med full äganderätt.

Jag har därvid tänkt mig saken böra ordnas så, att nybyggaren
genast vid upplåtelsen får köpekontrakt å lägenheten, men att i enlighet
med förbehåll, som däri införes, köpebref till nybyggaren icke utfärdas
förr än efter en försökstid af fjorton år, under hvilken tid aftalet kan
häfvas, därest nybyggaren icke fullgör den odlings- och byggnadsskyldighet,
som åligger honom. Nybyggaren kan då icke förr än efter
försökstidens utgång erhålla lagfart å sin lägenhet.

Med den sålunda föreslagna anordningen skulle nybyggaren, om
icke annat föreskrefves, äga rätt att under försökstiden öfverlåta lägenheten
till annan. Detta torde emellertid icke obegränsadt böra tillåtas.
Staten synes böra förbehålla sig rätt att lägenheten under försökstiden
icke må öfverlåtas till annan än den, som af nämnden pröfvas uppfylla
villkoren för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand. Dör
nybyggaren under försökstiden, kommer naturligen lägenheten att öfvergå
till stärbhuset. Att efter försökstiden fortfarande söka å statens vägnar
hålla hand öfver det sätt, hvarpå lägenheten öfverlåtes, synes mig
mindre nödigt. Godkännes det förslag till nybyggesindelning och

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

upplåtelsevillkor, för hvilket jag nu redogör, komma nämligen ifrågavarande
lägenheter efter sitt bebyggande svårligen att blifva begärliga
för andra än personliga småbrukare.

Vidkommande i öfrigt förhållandena under försökstiden bör, såsom
förut antydts, nybyggaren äga skyldighet att bebygga och uppodla
lägenheten, så att den därefter kan erbjuda honom en någorlunda tillfredsställande
bärgning. Huru stora förpliktelser i detta afseende skäligen
böra åläggas nybyggaren, lärer icke kunna med fördel afgöras genom
allmänna föreskrifter, utan torde man kunna uppdraga åt nämnden att,
med ledning af de bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna lämpligt utfärda,
i det särskilda fallet bestämma, huru lägeuheten skall uppodlas, inhägnas
och bebyggas för att nybyggaren därtill må förvärra definitiv rätt.
Föreskrifter i sådant syfte torde böra införas i det köpekontrakt, som
nämnden utfärdar till den antagne nybyggaren, så att denne icke kan
råka i tvifvelsmål angående omfattningen af sina skyldigheter.

I denna byggnads- och odlingsskyldighet bör naturligen ingå
jämväl skyldighet att under försökstiden hålla föreskrift^ och utförda
byggnader, hägnader och odlingar vid makt. Finner nämnden det vara
lämpligt att uppdela de afsedda skyldigheterna så, att föreskrift lämnas
om hvad som skall vara utfördt under särskilda perioder af försökstiden,
bör det stå nämnden öppet att härom i köpekontraktet införa nödiga
bestämmelser.

Till fullgörande af byggnads- och hägnadsskyldigheten måste
nybyggaren hafva tillgång till nödigt virke. Detta husbehofsvirke bör
enligt min mening utsynas å den närliggande kronoparken, så att den
lilla skogstillgång, som finnes på den gemensamma skogmarken, tillsvidare
sparas. Skulle reparation eller ombyggnad behöfvas under försökstiden,
hvilket väl lärer vara ett undantagsfall, bör nybyggaren vara berättigad
att äfven därtill erhålla virke från kronoparken, dock endast under
förutsättning, att nybyggaren ej själf vållat skadan eller denna föroisakats
af eldsvåda. Mot skada af sistnämnda beskaffenhet bör nämligen
nybyggaren vara skyldig trygga sig genom att hålla byggnaderna brandförsäkrade.
Det kunde härvid ifragasättas, om icke staten borde skaffa
sig någon garanti för att byggnaderna verkligen hållas brandförsäkrade,
så att staten icke, i händelse nybyggaren försummat att brandförsäkra
och saknar tillgångar att uppföra nya byggnader, utan ersättning gåi
miste om det värde, som ligger i det virke staten för de uppbrunna
byggnaderna tillsläppt. Detta synes emellertid vara mindre nödigt, om
man låter lägenheten förverkas, därest byggnaderna ej hållas vid makt.
I så fall får staten väl i de flesta fall i det på lägenheten nedlagda

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

odlingsarbetet en ersättning icke understigande värdet af det tillsläppta
virket.

Det sagda gäller endast byggnads- och bägnadsvirke. Hvad angår
bränsle, torde man kunna hänvisa nybyggarna till den gemensamma
skogsmarken samt till det torfbränsle, hvarå området synes erbjuda god
tillgång. På kronans mark tinnes naturligen också i regel godt om
affallsvirke, som säljes synnerligen billigt.

Lika med ämbetsverken anser jag, att äfven något kontant understöd
bör lämnas nybyggaren. Under den tid, han är sysselsatt med
lägenhetens upparbetande, torde det nämligen för nybyggaren vara
synnerligen svårt att anskaffa kontanta medel. Detta understöd torde
i likhet med hvad som föreslagits beträffande de i det föregående omförmäla.
odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker böra
sättas till sjuhundrafemtio kronor och utdelas successivt i tre poster.

Likaledes synes man böra medgifva nybyggaren det understöd,
att han under försökstiden för lägenheten får åtnjuta frihet från utlagor
och onera för lägenheten. Att göra denna skattefrihet, såsom ämbetsverken
föreslagit, beroende på pröfning i hvarje särskildt fall samt
sätta den i förbindelse med det sätt, hvarpå nybyggaren häfdar och
brukar jorden, synes mig mindre lämpligt, då ett sådant system i
tillämpningen lätt kan komma att uppfattas som godtycke, samt tämligen
öfverflödigt, då ju brister vid odlingsskyldighetens fullgörande föranleda
förverkande af själfva lägenheten.

Såsom förut nämnts bör underlåtenhet från nybyggarens sida i
afseende å de skyldigheter, som åligga honom under försökstiden, medföra
ratt för staten att håfva upplåtelseaftalet. När nybygget af sådan
anledning återfaller till kronan, kan det hända, att sammanlagda värdet
af det byggnads- och hägnadsvirke samt den odlingshjälp, nybyggaren
från kronan bekommit, öfverstiger värdet af de hus och hägnader och
de odlingar, som vid afträdet funnos å lägenheten. Skillnaden bör
nyky&saren tydligen vara skyldig till kronan återbära. För de uppskattningar,
som därvid blifva nödiga, synes man kunna anlita den
metod, 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fäst egendom den 14
juni 1907 föreskrifver med afseende å den i nämnda lagrum omförmälda
värdering.

Vid. utgången af fjortonde året från upplåtelsen bör, under
förutsättning att aftalet ej af någon anledning häfves, nybyggaren
vara berättigad att erhålla slutligt köpebref å lägenheten. Härmed
kommer man in på frågan, hvilken köpeskilling skall för lägenheten af
staten begäras. De ekonomiska uppoffringar, kronan får vidkännas för

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

en nybyggesupplåtelse, bestå af tillsläppandet af marken, hvilken dock
i sitt ursprungliga skick har ringa eller intet värde, dikningskostnaden,
virket, odlingshjälpen och administrationskostnaden. Att af
köparen kräfva full betalning för dessa kostnader synes icke vara möjligt.
Lägenheterna blefve i så fall så dyrbara, att några spekulanter
svårligen skulle uppträda. Högre pris än det, som är i orten gällande
med afseende på lägenheter af lika godhet, kan naturligen under inga
förhållanden ifrågakomma. Man synes sålunda böra lämna nämnden i
uppdrag att uppskatta lägenhetens kapitalvärde. Till mera än femtio
kronor pr hektar, impedimenter oberäknade, synes i hvarje fall detta
icke böra beräknas för lägenhet, som är ouppodlad och obebyggd.
Till lägenhetens kapitalvärde bör läggas den odlingshjälp, som kommer
att till nybyggaren utgå. Det sålunda sammanlagda beloppet synes
böra af kronan tagas igen i form af köpeskilling. För en lägenhet af
största tillåtna omfattning (20 hektar) skulle priset efter dessa grunder
blifva högst 1,750 kronor.

Uppskattningen af köpeskillingen bör naturligen ske redan vid
upplåtelseaftalet, så att köpeskillingen kan införas i köpekontraktet.
Däremot, synes staten böra afstå från att fordra någon inbetalning å
köpeskillingen under försökstiden. Ej ens köpeskillingens förräntande
synes man under denna tid böra ålägga nybyggaren. Först med det
femtonde årets ingång skulle alltså några förpliktelser i afseende å köpeskillingens
gäldande åligga nybyggaren.

Med afseende å betalningsvillkoren anser jag af skäl, som jag anfört
vid redogörelsen för liknande anordningar i det af mig denna dag för
Eders Kungl. Maj:ts föredragna förslaget till grunder för åtgärder i syfte
att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva
egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, att beträffande köpeskillingens
gäldande följande grunder böra tillämpas. Köpeskillingen
uppdelas i två lika delar, eu amorteringsdel och en stående de!. Å
amorteringsdelen erlägges från och med femtonde året efter upplåtelsen
en annuitet af 6 procent. Däraf räknas 3.6 procent å oguldna kapitalbeloppet
såsom ränta. Å stående delen erlägges från och med femtonde
året efter upplåtelsen ränta efter 3.6 procent. Denna del af köpeskillingen
skall vara i sin helhet gulden inom fem år från det sista inbetalningen
å amorteringsdelen bort fullgöras, men bör nybyggaren vara
berättigad att dessförinnan därå göra de afbetalningar han önskar.
Likaledes bör det stå nybyggaren fritt att, om han så vill, på en gång
gälda hela köpeskillingen såväl amorteringsdelen som den stående delen.
Från kronans sida bör uppsägning af innestående köpeskilling till
betalning tidigare än nu sagts kunna ske endast i ett par undantagsfall.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Af dessa afser det ena den stående delen. Sedan amorteringsdelen till
fullo guldits, synes staten böra vara berättigad att uppsäga den stående
delen till betalning, då vid denna tidpunkt någon svårighet icke torde
finnas för köparen att med begagnande af fastigheten såsom säkerhet
på enskild väg upplåna det kapital, som erfordras för den återstående
köpeskillingens betalande.

Och vidare bör af lätt insedda skäl hela köpeskillingen kunna
uppsägas till betalning, om lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas
eller föreskrifna rånte- eller kapitalafbetalningar icke ordentligt
fullgöras eller lägenheten öfvergår till annan än efterlefvande make
eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och bröstarfvinge, hvilka
behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehafvaren pröfvas
uppfylla villkoren för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand.

Såsom villkor för erhållande af köpebref bör uppställas, att
köparen utfärdar en i enlighet med ofvanstående betalningsvillkor affattad
köpeskilling sförbindelse så affattad, att densamma utan vidare omgång
kan i fastigheten intecknas. Undandrager sig köparen att utfärda
dylik förbindelse, bör staten vara berättigad håfva aftalet.

De nu föreslagna upplåtelse villkoren äro afpassade för det fall,
att den lägenhet, som upplåtes, är fullständigt ouppodlad och obebyggd.
Särskildt med hänsyn därtill, att lägenhet genom aftalets häfvande
kan komma att återfalla till kronan, sedan odlings- och byggnadsarbete
därå i någon mån fullgjorts, kan det inträffa, att upplåtelse kan
komma att äga rum jämväl af lägenhet, som är mer eller mindre fullständigt
odlad och bebyggd. För detta undantagsfall synes man emellertid
icke behöfva uppställa några allmänna regler utan lärer det kunna
uppdragas åt nämnden att bestämma de jämkningar i upplåtelsevillkoren,
som kunna finnas skäliga.

Jag har nu redogjort för de hufvudsakliga grundsatser, hvarpå jag
ansett, att ifrågavarande kolonisation bör byggas. . Vid sidan om dessa
kräfvas dock en del detalj bestämmelser, särskildt ifråga om nämndens
verksamhet. Dessa bestämmelser torde lämpligen böra utfärdas af Kungl.
Maj:t. Till dessa bestämmelser vill jag jämväl hänföra föreskrifter om,
huru nybyggen, som ännu icke blifvit upplåtna, äfvensom vid nybj ggesindelningen
möjligen öfverblifven mark skall förvaltas. Att låta dessa
marker kostnadsfritt begagnas t. ex. till slåtter af de nybyggare, som
först slagit sig ned på området, är knappast tillrådligt. Dessa skulle
då lida ekonomiskt intrång af därefter tillkommande nybyggen och därför
möjligen motarbeta hela nybyggesrörelsen. En ledande grundsats

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

synes mig därför böra vara, att för åsyftade ägors brukande erlägges
en skälig afgift. På sätt, som föreslagits ifråga om de för allmännyttiga
ändamål undantagna tomter, torde de på nämnda sätt influtna
afgifter böra ingå till en kassa, som af nämnden får användas för bestridande
af förvaltningskostnader eller till ändamål, hvilka äro för
nybyggarna gemensamt gagneliga.

Bland de grunder för ordnandet af ifrågavarande nybyggesväsende,
som af ämbetsverken föreslagits, finnas åtskilliga, som afse bestämmelser
ifråga om vägar och hägnader. Såsom af det föregående framgår, finner
äfven jag det vara lämpligt, att nödig mark till vägar undantages och
ställes till nybyggarnas förfogande. Några bestämmelser i öfrigt om
vägar eller något ordnande af hägnadsskyldigheten anser jag däremot
icke böra ifrågakomma, då dessa förhållanden väl icke böra ordnas
afvikande från de allmänna bestämmelserna om väghållnings- och
hägnadsskyldighet.

Af ifrågavarande nybyggesområde utgör viss del i mantal satt
jord, som kronan inköpt till kronopark, under det att det öfriga
består af mark, som aldrig varit försedd med mantalsbeteckning. I
anledning häraf torde vissa frågor komma att uppstå, huru ifrågavarande
lägenheter skola i kameralt afseende redovisas. Att härom meddela
nödiga bestämmelser torde tillkomma Kungl. Maj:t i sammanhang med
fastställandet af nybyggesindelniugen och nämndens instruktion.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet
hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
besluta:

l:o) att ifrågavarande område å Alträsks och Svanå kronopark^-samt f. d. Selets stockfångstskog må, i den mån det därtill befinnes
lämpligt, indelas till nybyggeslägenheter enligt plan, som af Kungl.
Maj:t fastställes, därvid skall lända till efterrättelse:

a) att i regel till hvarje lägenhet läggas minst tio hektar odlingsvärd
jord samt att hvarje lägenhets sammanlagda areal, impedimenter
oberäknade, ej må öfverstiga tjugo hektar;

b) att den hufvudsakligaste skogsmarken afsättes till en för
gemensamt skogsfång och bete afsedd allmänning, hvarjämte i öfrigt
för nybyggarnas gemensamma begagnande undantages mark till nödiga
vägar samt lämpliga torf- och grustäkter, upplagsplatser och dylikt;

c) att likaledes må undantagas det område af omkring 165 hektar,
som för sin fullständiga torrläggning är beroende af vattenståndet i
Aleån och i sjön Alträsk och som uppgifvits lämpa sig för anordnande
af äng genom vattenuppdämning under höst och vinter;

72

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 41.

d) att, där så finnes ensidigt, må tillsvidare afsättas jämväl område,
som lämpar sig för inrättande af ett till nybyggarnas undervisning
och ledning afsedt mönsterjordbruk äfvensom tomter, som anses i
framtiden kunna blifva behöfliga för skola, såg, kvarn, andelsmejeri
eller andra dylika för nybyggarna gagneliga inrättningar;

2:o) att närmaste tillsynen öfver nybyggesväsendet å området
uppdrages åt en särskild nämnd, bestående af tre ledamöter, som utses
af Kungl. Maj:t och för sitt uppdrag icke skola åtnjuta annan ersättning
än den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;

3:o) att de utlagda nybyggeslägenheterna må af nämnden upplåtas
till enskilda, därvid skall lända till efterrättelse:

a) att till nybjrggare må antagas allenast mindre bemedlad eller
obemedlad, som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och
hederlig vandel samt äger förutsättning för drifvande af ett mindre
jordbruk;

b) att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast
egendom af den storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller
mer än en lägenhet må upplåtas åt samma person;

c) att lägenheten skall till nybyggaren upplåtas med äganderätt,
dock att nämnden under de första fjorton åren efter upplåtelsen, hvilken
tid är att anse såsom försökstid, skall äga rätt att, därest nybyggaren
bryter mot hvad här nedan under d) föreskrifves eller vägrar att utfärda
köpeskillingsförbindelse enligt hvad nedan sägs, fordra upplåtelsens
häfvande; skolande slutligt köpebref icke till nybyggaren utfärdas
förrän efter försökstidens utgång;

d) att nybyggaren skall vara skyldig att under försökstiden uppodla,
bebygga och, där så erfordras, inhägna lägenheten enligt de föreskrifter
nämnden vid upplåtelsen meddelar samt hålla utförda byggnader,
hägnader och odlingar i fullgodt stånd;

e) att nybyggaren skall vara berättigad att å kronans mark efter
utsyning af vederbörande skogstj än steman utan ersättning erhålla nödigt
virke till fullgörande af den byggnads- och hägnadsskyldighet, som
under försökstiden honom åligger; dock att sådant virke ej lämnas till
botande af skada, som skett genom eld eller genom nybyggarens
vållande;

f) att nybyggaren under försökstiden skall åtnjuta frihet från utlagor
och onera för lägenheten;

g) att nybyggaren skall äga att af allmänna medel erhålla odlingshjälp
till belopp af sjuhundrafemtio kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen,
då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 73

manbyggnaden år färdig och godkänd, och tredjedelen, då minst en
hektar åker är bruten och försvarligt häfdad såsom åker;

h) att där upplåtelsen af ofvan nämnd anledning häfves och nybygget
återfaller till kronan, nybyggaren skall vara skyldig återbära
värdet af det byggnads- och hägnadsvirke samt den odlingshjälp kronan
lämnat, i den man detta icke motsvaras af värdet af å lägenheten vid afträdandet
befintliga hus, hägnader och odlingar, skolande för detta
ändamål behöfliga uppskattningar i händelse af tvist verkställas af
skiljemän i den ordning, som föreskrifves beträffande den uppskattning,
hvilken omförmäles i 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom
den 14 juni 1907;

i) att under försökstiden nybygget må öfverlåtas till annan allenast
så framt denne af nämnden pröfvas uppfylla här förut angifna villkor
för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand;

j) att nybyggaren skall vara skyldig att för lägenheten erlägga
en köpeskilling motsvarande dels det kapitalvärde, hvartill lägenheten
af nämnden uppskattas, då den till nybyggaren utlämnas, hvilket värde
för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än femtio
kronor för hektar af lägenhetens areal, impedimenter oberäknade, dels
den odlingshjälp, som till nybyggaren kommer att utgå; skolande beträffande
köpeskillingens erläggande gälla följande bestämmelser, nämligen: att

nämnda köpeskilling skall uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel
och en stående del;

o at* a amorteringsdelen erlägges från och med femtonde året efter
upplåtelsen och intill dess densamma blifvit till fullo gulden en annuitet
af 6 för hundra, hvarvid såsom ränta räknas 3,6 för hundra å det
oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att å stående delen erlägges från och med femtonde året efter
upplåtelsen och intill dess betalning sker ränta efter 3,6 för hundra;

att det skall stå nybyggaren fritt att när som helst inbetala köpeskillingen
i sin helhet jämte upplupna räntor samt att göra de afbetalningar,
han önskar, å stående delen;

att med undantag för de fall, om hvilka här nedan vidare förmäles,
den stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän
amorteringsdelen till fullo guldits;

att likväl i hvarje fall den stående delen skall vara gulden inom
fem år från det sista inbetalningen å amortexdngsdelen bort fullgöras;

att, därest lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas eller
föreskrifna ränte- och kapitalafbetalningar icke ordentligt fullgöras, hvad
Bih. till RiJcsd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd, 29 Höft. 10

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

af köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där sadant från
statens sida påfordras, genast vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår till annan än
efterlefvande make eller bröstarfvinge, eller efterlefvande make och
bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye
innehafvaren pröfvas uppfylla här förut angifna villkor för att kunna
antagas såsom nybyggare i första hand; samt

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt, ifrågakommer
från statens sida, ägaren skall åtnjuta sex månaders uppsägningstid; _

k) att nybyggaren, då efter försöktidens utgång köpebref till
honom utfärdas, skall vara skyldig att i utbyte däremot, till nämnden
öfverlämna en med inteckningsmedgifvande försedd köpeskillingsförbindelse
affattad i öfverensstämmelse med hvad här förut föreskrifvits;

l) att nämnden må bestämma de jämkningar i upplåtelsevillkoren,
som må föranledas däraf, att nybyggeslägeuhet är vid upplåtelsen i
större eller mindre omfattning uppodlad eller bebyggd;

m) att det må tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare
föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen till nybyggarnas
gemensamma nytta af här ofvan under l o b) omförmälda allmänning
och samfälligheter, dels sättet för tillgodogörandet af ofvan under l:o c)
och d) anmärkta undantagna områden äfvensom vid nybyggesindrlningen
öfverblifven mark samt lägenheter, hvilka ännu icke blifvit såsom nybyggen
upplåtna, därvid skall iakttagas, att inflytande medel skola
bilda en kassa att användas för bestridande af förvaltningskostnader
eller till ändamål, som äro för nybyggarna gemensamt gagneliga; samt

n) att Kungl. Maj:t likaledes må äga att ifråga om nämndens
verksamhet meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga.
»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Magt Konungen bifalla samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle till Riksdagen

aflåtas, af den lydelse bil..... till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

A. Stael von Holstein.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS- BOKTK-AKTIEBOLAG, 1809.