Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
N:o 23.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anläggning af väg mellan Storbäcks by och Risbäcks
kapellkyrka inom Dorotea sockens väghållning sdistrikt af
Västerbottens län; gifven Stockholms slott den 29 januari
1909.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Ridsdagen
medgifva,
att till anläggning af väg mellan Storbäcks by och Risbäcks kapellkyrka
inom Dorotea sockens väghållningsdistrikt af Västerbottens län
anslag må, under i statsrådsprotokollet angifna villkor och förutsättning,
kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan
iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade
villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än två
tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 17 Haft. (N:o 23.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
januari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes äi''endena Teolle,
Statsråden Albert Petersson,
Al-ered Petersson,
Hederstierna,
Roos,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton yttrade:
Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län,
på därom gjord framställning, förordnat om undersökning för anläggning
af ny allmän väg från Storhäcks by till Risbäcks kapellkyrka inom Dorotea
sockens väghållningsdistrikt, verkställdes efter förordnande af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen sådan undersökning af dåvarande distriktschefen,
numera öfverdirektören och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
öfversten F. Wijnbladh. Denne öfverlämnade härefter till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ett den 30 december 1903 dagtecknadt,
af kostnadsberäkning åtföljdt förslag till ifrågakomma väganläggning.
Enligt detta förslag skulle vägen komma att erhålla eu längd
af 10,940 meter samt, med en bredd af 4 meter och brantaste lut
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 3
ning af 50 °/oo, betinga en anläggningskostnad af 7 7,200 kronor. Uti
afgifvet betänkande anförde öfversten Wijnbladh, bland annat, följande.
Vägen vore afsedd att bilda en fortsättning af allmänna vägen från
Dorotea kyrkplats till Storbäcks by. Från Storbäck till Risbäck och
den ofvanför liggande bygden funnes endast en obetydlig gångstig å
den djupt sönderskurna och delvis mycket stenbundna sluttningen af
Arksjöberget. Visserligen kunde sjöarna Stora och Lilla Arksjön tidtals
användas såsom trafikled, men deras värde såsom sådan förminskades
betydligt därigenom, att de delvis vore mycket grunda och stenuppfyllda
samt ofta utsatta för stormar, hvilka sommartiden försvårade
roddtrafiken och vintertiden nästan omöjliggjorde plogning och underhåll
af väg öfver sjöarna.
De väghållningsskyldiga inom väghållningsdistriktet blefvo sedermera
enligt Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvandes förordnande genom
utsedda ombud i närvaro af länsmannen O. Sundelin såsom kronoombud
och jämväl tillstädeskomna enskilda väghållningsskyldiga hörda inför
Asele lappmarks tingslags häradsrätt den 3 december 1904. Därvid
tillstyrkte länsmannen Sundelin äfvensom de enskilda väghållningsskyldio-a
anläggning af ifrågavarande väg under framhållande, att vägen
skulle blifva af stor betydelse för de öfre byarna inom Dorotea
socken, hvilka nu saknade utfartsväg, och särskild! för femton närmare
angifna byar med eu sammanlagd folkmängd af 494 personer, att det
vore af vikt för Risbäcks kapellförsamling att erhålla en bekvämare förbindelseled
till moderförsamlingen än den öfver Stora Arksjön, som nu
mest användes, men hvilken vore besvärlig och särskild! höst och vår
synnerligen farlig, samt att Dorotea socknemän hade tillräcklig ekonomisk
bärkraft för deltagande i kostnaden för väganläggningen. Sockneombuden
förklarade däremot, att de väghållningsskyldiga för närvarande
icke vore villiga att deltaga i kostnaden för vägföretaget, enär den ifrågasatta
vägen icke kunde blifva af någon mera afsevärd betydelse för den
allmänna samfärdseln samt distriktet, som för sitt vägväsen hade en
årlig utgift af 8,000 kronor, med omkring 95,000 kronor bidragit till
den nyligen fullbordade vägen från Dorotea kyrka till Storbäcks by,
för hvilken vägbyggnad distriktet nödgats upptaga lån, som ännu vore
obetalda, hvartill komme, att socknen under flera på hvarandra följande
år hemsökts af missväxt.
Häradsrätten afgaf don 3 december 1904 det yttrande, att
häradsrätten väl funne ifrågavarande väg liksom hvarje väganläggning
inom lappmarken vara af stor betydelse för de bygder, den komme att
genomlöpa, men att häradsrätten likväl ansåge sig på de skäl, som af
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
de väghållningsskyldiga blifvit anförda, för närvarande icke kunna tillstyrka
densammas anläggande, utan borde därmed anstå, till dess de
väghållningsskyldigas förmåga att bära den med anläggningen och underhållet
af vägen förenade tunga blifvit större.
Genom utslag den 3 februari 1905 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
— enär genom hvad i målet förekommit måste anses
utredt, att vägen vore för den allmänna samfärdselns befrämjande af stor
betydelse för en afsevärd del af menigheten inom Dorotea socken i
synnerhet såsom förbindelseled med socknens centrala delar samt Risbäcks
nya kapellkyrka med däromkring liggande, jämförelsevis tätt bebyggda
platser — förpliktat de väghållningsskyldiga att bygga omförmälda
väg, dock under förutsättning af bidrag af statsmedel, motsvarande
omkring två tredjedelar af erforderliga kostnadssumman, äfvensom
att därefter framgent underhålla meranämnda väg.
öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda utslag anförde
de väghållningsskyldiga besvär hos kammarkollegium under yrkande,
att kollegium måtte, med upphäfvande af samma utslag, befria
de väghållningsskyldiga från anläggning och underhåll af ifrågavarande
väg eller ock, därest detta yrkande icke kunde bifallas, att anstånd
måtte medgifvas klagandena med byggandet af vägen åtminstone till
den tidpunkt, då väghållningsdistriktet betalat ännu oguldet kostnadsbelopp
för vägföretaget mellan Dorotea kyrkplats och Storbäcks by.
Enligt utslag den 22 september 1905 har kammarkollegium funnit
de hos kollegium anförda besvären icke föranleda ändring i Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag.
Sedan de väghållningsskyldiga öfver kammarkollegii utslag anfört
underdåniga besvär under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte undanröja
kammarkollegii utslag samt bevilja de väghållningsskyldiga anstånd med
anläggning af här ifrågavarande väg till och med utgången af år 1915,
har — efter det hos Kungl. Maj:t i berörda mål upplysts, att den 31
december 1905 å kostnaderna för väganläggningen mellan Dorotea kyrkplats
och Storbäcks by återstode oguldet ett belopp af 19,652 kronor
51 öre samt att vägskatten inom väghållningsdistriktet för år 1906 utginge
med 35 öre för vägfyrk af fastigheter, som hade vägunderhåll in
natura, och 56 öre för vägfyrk af fastigheter, som icke vore till underhåll
in natura anvisade — Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 21
september 1906 funnit med hänsyn till storleken af de förpliktelser, som
påhvilade de väghållningsskyldiga, väghållningsdistriktet icke för närvarande
böra åläggas att anlägga vägen ifråga samt förty pröfvat skäligt
att, med upphäfvande af kammarkollegii och Eders Kung]. Maj:ts befall
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
ningshafvandes utslag i målet, befria distriktet från den detsamma i
sådant hänseende ådömda skyldighet.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd ansökning, dagtecknad den 18 november
1907, hafva nu kapellpredikanten Y. Vallberg och inspektören
Hans Vikström, å de väghållningsskyldigas vägnar, anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för vägens omedelbara anläggning uteslutande på
statens bekostnad. Till stöd därför hafva sökandena åberopat de skäl, som
här ofvan omförmälts i fråga om behofvet af väganläggningen, äfvensom
framhållit, att, om de väghållningsskyldiga skulle blifva nödsakade att bidraga
till vägens anläggning med en tredjedel af vägbyggnadskostnaden, utgörande
omkring 25,000 kronor, skulle vägen icke kunna komma till stånd
inom de närmaste 15 å 20 åren på grund af de stora summor för vägbyggnader
och vägunderhåll, som under de senaste åren af kommunen utdebiterats
och upplånats. Sålunda har, enligt sökandenas uppgift, sedan
år 1895 af väghållningsdistriktet, som räknade 3,500 invånare, för vägarbeten
utbetalts 112,000 kronor, hvaraf 95,000 kronor för vägen mellan
Dorotea och Storbäck samt 17,000 kronor för vägen mellan Åsele och
Lycksele. Å dessa företag återstå ännu oguldna 15,000 kronor. Det
årliga vägunderhållet har under de senaste åren i medeltal dragit en
kostnad af omkring 8,000 kronor, oberälcnadt underhållet in natura och
kostnaderna för de under år 1907 afslutade vägdelningarna.
Vägfyrken under de senaste 6 åren har också, enligt hvad sökandena
meddela, i genomsnitt uppgått till 0,455 kronor årligen. Kommunalutskylderna
under samma tid hafva belöpt sig till 0,906 kronor för
jordbruksfyrk och 0,808 kronor å allmän fyrk. Under år 1908 skulle
påbörjas uppförandet af såväl nybyggnader å folkskolehuset i Dorotea
kyrkoby som ny ladugårdsbyggnad å prästbordet där sammastädes för en
beräknad kostnad af respektive 25,000 kronor och 4,000 kronor. Med hänsyn
härtill och den omständigheten att 1907 års kornskörd fullständigt felslagit
samt foderskörden under samma år till följd af otjänlig väderlek
vid bärgningstiden blifvit betydligt under medelmåttan kunde med visshet
förutsättas, att kommunens utgifter för kommande år skulle betydligt
öfverskrida de omnämnda genomsnittsvärdena å senaste årens utskylder.
Uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande tillstyrkt bifall till ansökningen och därvid såsom
ett ytterligare skäl därtill anfört, att befolkningen inom socknen, hvilken
till följd af mindre gynnsamt skörderesultat under år 1907 mångenstädes
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
vore i Behof af extra arbetsförtjänst, genom väganläggningen skulle
beredas dylik förtjänst.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har bifogat yttranden af
vederbörande kronofogde och länsman samt vägstyrelsen i väghållningsdistriktet,
hvilka alla tillstyrkt ansökningen.
Sedermera har från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit
bevis, att de väghållningsskyldiga genom beslut, som vunnit
laga kraft, förklarat sig, därest vägen komme att byggas på statens bekostnad,
ansvara för densammas framtida underhåll.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uti infordradt underdånigt
utlåtande af den 8 december 1908 meddelat, att vägen är afsedd att
erhålla samma bredd, 4 meter, som vägen mellan Dorotea kyrkplats och
Storbäcks by.
På grund af de ovanligt svåra terrängförhållandena blir, enligt
hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, vägbyggnaden jämförelsevis
dyrbar, i det kostnaden i förslaget, under antagande af ett dagsverkspris i
genomsnitt af 3 kronor, såsom förut nämnts, beräknats uppgå till
77,200 kronor, däraf 3,458 kronor för jordlösen. Med hänsyn till ej
mindre de sedan förslagets upprättande ökade dagsverksprisen och den
allmänna stegringen i pris å materialier än äfven vunnen erfarenhet
om de särskilda svårigheter, som göra sig kännbara i fråga om vägoch
broarbetens utförande i glest befolkade lappmarker, där tillgången
på öfvade yrkesarbetare är ringa, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett erforderligt att öka den beräknade kostnadssumman till 85,000 kronor.
Styrelsen påpekar, att de väghållningsskyldiga, hvilka, såsom förut
blifvit nämndt, åtagit sig ansvaret för vägens framtida underhåll,
däremot icke, såvidt handlingarna utvisa, hitintills åtagit sig att ansvara
för att all för vägbyggnaden behöflig, enskilda tillhörande eller af enskilda
brukad jord, fritt och utan kostnad, må för statsverket i och
för ifrågakomna ändamål användas. Detta anser emellertid styrelsen
böra utgöra ett af villkoren för vägens anläggande på statens bekostnad.
Att ålägga de väghållningsskyldiga att med natur aprestationer
bidraga vid vägbyggnaden synes styrelsen med hänsyn till socknemännens
fattigdom icke böra ifrågasättas.
Beträffande slutligen själfva ansökningen finner väg- och vattenbyggnadstyrelsen
af hvad i ärendet förekommit väganläggningen ifråga
vara af så stor betydelse för den i kommunikationsliänseende vanlottade,
jämförelsevis talrika befolkningen i den trakt, som däraf komme att
beröras, att densamma synes böra komma till utförande redan nu, samt
7
Kungi- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
att således, då de väghållningsskyldiga, såsom Kungl. Maj:t funnit, för
närvarande icke borde åläggas att anlägga vägen, väganläggningen
bör ske uteslutande på statens bekostnad.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bar på grund häraf hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att af vägbyggnadsmedel,
som dels redan vore anslagna och dels under den
närmaste framtiden kunde varda ställda till Kungl. Maj:ts disposition,
till anläggning af omförmälda väg, hvilken de väghållningsskyldiga
förbundit sig att för framtiden underhålla, anslag må kunna
anvisas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet
stadgade villkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden,
under villkor dock att för väganläggningen behöflig, enskild tillhörig
eller af enskild brukad jord blifver utan ersättning upplåten.
Af den lämnade redogörelsen framgår, att den ifrågasatta väganläggningen
är af behofvet högeligen påkallad såväl för Risbäcks kapellförsamling,
hvilken för närvarande är i afsaknad af hvarje under alla
årstider framkomlig väg, som för Dorotea socken i dess helhet. Ifrågavarande
trafikled synes också vara af den betydelse, att den om möjligt
redan från början bör anläggas såsom landsväg och icke med den enklare
typ, hvarom jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12
innevarande månad ordat. Vägen skulle utgöra en fortsättning af allmänna
landsvägen mellan Dorotea kyrkplats och Storbäcks by, hvilken
väg har en bredd af 4 meter. Det synes därför icke böra ifrågasättas
att bygga nu förevarande väg med mindre bredd.
Då Dorotea socken, om vanligt anslag tiU endast två tredjedelar af
den för vägen beräknade kostnaden blefve anvisadt, uppenbarligen saknar
förmåga att själf bekosta den återstående tredjedelen därutaf, anser
jag i detta fall skäl förefinnes för statens mellankomst för möjliggörande
af vägföretaget ifråga. Jag anser mig därför ock böra förorda
framställning till Riksdagen i syfte att — på sätt vid några föregående
tillfällen skett — till anläggande af väg från Storbäcks by till Risbäcks
kapellkyrka anslag från vägbyggnadsfonden må kunna beviljas utan
iakttagande af villkoret, att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar
af kostnaden.
I enlighet med hvad socknemännen åtagit sig, bör emellertid vid
beslut om ifrågavarande vägs byggande uteslutande af statsmedel göras
förbehåll därom, att vederbörande väghållningsskyldiga, i detta fällde
väghållningsskyldiga inom Dorotea kommun, ikläda sig ansvar för
vägens framtida underhåll.
Departements
chefens
yttrande.
8
Kung!,. Maj:t Nåd. Proposition N:o 23.
I öfrigt torde såsom villkor för det af mig förordade medgifvandet
böra, i öfverensstämmelse med hvad förut i liknande fall stadgats och
jämväl af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits, föreskrifvas, att
all för väganläggningen behöflig, enskilda tillhörig eller af enskilda
brukad jord skall utan ersättning upplåtas.
Däremot synes mig icke i förevarande fall böra stadgas ett sådant
villkor, som Riksdagen år 1905 ifråga om en väg från Karesuando by
i Enontekis socken till gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg till
Idivuoma gästgifvargård föreskrifvit, nämligen att de väghållningskyldiga
skulle förbinda sig till den arbetsprestation in natura, som Kungl.
Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Dorotea socken och särskildt dess
öfre del, Risbäcks kapellag, drabbades nämligen under år 1907 af en
felslagen årsväxt, hvars följder säkerligen ännu göra sig kännbara.
Socknemännen lära därför icke böra betungas med ett sådant villkor,
som skulle väsentligen förringa den hjälp, man här ville lämna.
I händelse hvad jag ämnar föreslå vinner bifall, torde jag framdeles
få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om fastställelse al
plan för företaget samt om de närmare bestämmelser, som böra i afseende
å arbetets utförande meddelas.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att till anläggning af väg mellan Storbäcks by och Risbäcks kapellkyrka
inom Dorotea sockens väghållningsdistrikt af Västerbottens län
anslag må, under ofvan angifna villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark
samt under förutsättning därjämte att vederbörande väghållningsskyldiga
förbinda sig att för framtiden underhålla nämnda väg, kunna från af
Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande
af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade villkor,
att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af
den för väganläggningen beräknade kostnaden.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Carl G. Edman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.