Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 229.

1

N:o 229.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till uppförande af en svensk kyrka i Köpenhamn; gifven
Stockholms slott den 3 maj 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till kostnaderna för uppförande i Köpenhamn af
en> svensk kyrka med samlingslokaler och pastorsbostad bevilja ett anslag
af 80,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, och af detta belopp på extra stat för år 1910 anvisa 20,000
kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Bill. till Itilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Af cl. 174 Höft. (N:o 229.)

1

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 229.

I

Utdrag af protokollet öfver ett ecklesiastikärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i ‘ statsrådet å Stockholms slott den 3 maj 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm, •

Lindström,

Nyländer.

Seensk kyrka Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Hammarskjöld yttrade:

« Köpenhamn »I underdånig skrifvelse den 28 februari 1908 anförde svenska kyrko m.

m. föreningens i Köpenhamn styrelse, bestående af pastorn N. Widner, generalkonsuln
A. Karlson, legationssekreteraren C. G. von Heidenstam m. fl.
i Köpenhamn bosatta svenskar, följande.

Enligt Köpenhamns folkräkningsstatistik för år 1901 hade antalet af
i Köpenhamn med förstäderna Valby och Sundbyerne boende, i Sverige
födda personer uppgått till 15,306. Med tillägg af dem, som bodde å
Frederiksberg, stege antalet för samma år till 19,173. Först på 1860-talet
torde utvandringen från Sverige till Danmark hafva börjat i större skala.
Först 1870 års folkstatistik hade en särskild kolumn för svenskar, upptagande
ett antal af 4,293.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 229.

År 1880 hade antalet uppgått till 8,847

» 1885 » » » » 11,545

» 1890 » * » 12,872

» 1895 > * 13,213

» 1901 * » » » 15,306

Dessa siffror gällde, som nyss sagts, blott Köpenhamn med Valby och
Sundbyerne. För Frederiksberg funnes icke motsvarande uppgifter före
år 1901.

Beträffande det antal svenskar, som årligen inflyttade till Köpenhamn,
torde följande siffror vara af intresse.

o

År

1896

hade

utlämnats Opholdsböger

åt

805

svenskar

»

1897

7>

»

825

1898

7>

»

884

»

1899

i

»

958

»

»

1900

»

»

1,024

»

1901

>

642

»

1902

»

750

»

»

1903

»

>

753

»

1904

»

»

»

515

»

1905

»

»

»

454

1906

»

»

»

»

568

»

Dessa siffror betecknade dock icke det fulla antalet af till Köpenhamn
invandrade, enär Opholdsböger utdelades blott åt handtverkare, tjänstefolk
och grofarbetare, som vore anställda i annans tjänst.

Ungefär 2/3 af den svenska befolkningen utgjordes af kvinnor, af
hvilka det ojämförligt största antalet kommit till Köpenhamn som tjänarinnor.
Redan år 1880 hade hvar tionde tjänarinna i Köpenhamn varit af
svensk börd. De flesta komme från Skåne, Blekinge, Småland, Halland,
Östergötland och Västergötland. Från Östergötland komme sär skil dt många
manliga och kvinnliga väfveriarbetare. Männens sysselsättning vore annars
hufvudsakligen grofarbete samt skrädderi och skomakeri. Vid Frederiksholms
tegelbruk t. ex., som vore beläget strax utanför Köpenhamn, sysselsattes
årligen ungefär 400 svenskar, dels året om och dels under vår,
sommar och höst som säsongarbetare. Enligt sista folkräkningen för år
1901 hade i Köpenhamn funnits mellan 800 och 900 svenska skräddare och
mellan 500 och 600 svenska skomakare.

Beträffande de sedliga föi*hållandena kunde man anföra följande.

4

Kung!,. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 229.

o

År

1894

hade

i

Köpenhamn straffats 663

svenskar

»

1895

»

»

»

»

805

»

1896

»

»

731

»

»

1897

»

»

»

»

528

»

1898

»

»

»

»

605

»

1899

614

1900

»

»

»

538

»

1901

»

>

»

634

»

»

1902

»

»

»

7>

682

»

1903

»

»

»

>

753

»

I genomsnitt voro 6 ä 7 % af alla i Köpenhamn straffade af svensk
börd. Vanligen vore det fylleriförseelser och slagsmål, mera sällan stöld.
Det nära grannskapet till Sverige gjorde, att en hel del löst folk komme
öfver till Köpenhamn, där det ginge lättare än i Sverige att dölja sig och
där brännvinet vore ojämförligt billigare.

Af ofvan anförda siffror framginge, att den svenska befolkningen i
Köpenhamn vore så talrik som befolkningen i en medelstor svensk stad,
och att den växte i proportion hastigare än väl i någon därmed i storlek
jämförlig stad i Sverige. Den vore äfven en fattig koloni, säkerligen fattigare
än någon annan svensk koloni. Det framginge äfven, att Sverige
årligen till Köpenhamn förlorade en stor och kraftig arbetsstyrka, ty de,
som utvandrade till Köpenhamn, vore hufvudsakligen folk i sina bästa år.
En hel del af dessa människor vände väl tillbaka, men allra största delen
stannade kvar och ginge så småningom upp i den danska befolkningen.
Dåde man nu därtill, att Köpenhamn årligen besöktes af många tusen
svenska sjömän, som längre eller kortare tid uppehölle sig där, så torde
däraf framgå, hvilka stora intressen Sverige hade att tillgodose i Köpenhamn.

Hvad hade då gjorts för att lyfta och sammanhålla denna svenska
befolkning? Och hvad hade gjorts för att underlätta dess återvändande
till Sverige? På grund af ett riksdagsbeslut af år 1900 och med stöd af
ett för ändamålet beviljadt årligt extra riksdagsanslag på 5,000 kronor
hade år 1901 till Köpenhamn utsändts en svensk prästman »med uppgift
att hafva religiös och sedlig omvårdnad om svenska sjömän i Köpenhamn
och andra där bosatta eller för tillfället sig uppehållande svenskar». Samma
år hade den 1 november bildats en »förening af svenskar och norrmän»
med uppgift »dels att binda de svenska och norska kolonierna närmare
till sina respektive fädernesland och dels att understödja behöfvande landsmän».
År 1905 hade denna förening ombildats till en »Svensk understödsförening»,
som fortfarande vore i verksamhet. I genomsnitt hade denna

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 229.

förening understödt ungefär 300 svenskar, enskilda och familjer, årligen.
Det hade varit en ganska omfattande fattigvård och ehuru denna, på grund
af föreningens starkt begränsade tillgångar, varit långt ifrån tillräcklig,
hade den dock säkerligen förskonat de svenska kommuner, som annars
haft vederbörlig försörj ningsskyldighet, från stora utgifter. Det hade varit
möjligt genom personligt ingripande och genom lämpligt samarbete med
dansk fattigvård och danska välgörenhetsinrättningar att med understödsföreningens
små medel komma till ganska vackra resultat. Föreningen
hade dessutom genom fribiljetter årligen hjälpt hundratals arbetsdugliga
svenskar tillbaka till fosterlandet. År 1903 hade »Svenska Ivyrkoföreningen»
bildats »med uppgift dels att understödja svenska kyrkans arbete
i Köpenhamn och dels att arbeta på åstadkommandet af en egen svensk
kyrka med församling». Det senare vore så mycket mera nödvändigt, som
det blott två gånger i månaden blefve möjligt få låna en dansk kyrka till
gudstjänst och detta på en så sen eftermiddagstimma som kl. 6, hvilken
tid i många afseenden måste anses vara mindre lämplig. I öfrigt hade
församlingen fått nöja sig med en liten samlingslokal, som samtidigt
tjänstgjort som läslokal för sjömän. För att nå det af kyrkoföreningen
uppställda målet hade under den gångna tiden offervilligheten visat sig
synnerligen stor bland koloniens medlemmar. Så hade t. ex. flera tjänarinnor
gifvit ända till 100 kronor och därutöfver endast till kyrkobyggnadsfonden.
Fn i Köpenhamn boende svensk entreprenör hade lofvat
utföra de s. k. kloakarbetena kostnadsfritt, och flera mindre handtverkare
hade, efter måttet af sin förmåga, erbjudit sin hjälp i form af kostnadsfritt
arbete till åtskilliga saker. Genom frivilliga gåfvor äfven från
Sverige hade kyrkobyggnadskassan vuxit, så att den uppginge till ungefär

150,000 kronor. Den danska staten hade äfven visat sig behjärta denna
sak, då under år 1907 riksdagen på danska regeringens hemställan beslutit
att åt den svenska kolonien för en kyrkobyggnad med därtill hörande
församlingslokaler och bostad åt pastor och diakon, till hjälp vid
det viktiga arbetet bland sjömännen in. m., mot en mindre årlig afgift,
upplåta eu för ändamålet synerligen lämplig tomt på 3,000 kvadratalnar,
med ett värde af ungefär 60 kronor för kvadrataln.

Ritningarna till det tilltänkta kyrkokomplexet hade kostnadsfritt utförts
af arkitekten G. Wickman i Stockholm, och arkitekten Tvede i Köpenhamn
hade lofvat lämna kostnadsfri hjälp under arbetets utförande. Församlingslokalerna
skulle, enligt planen, så inrättas, att de genom skjutdörrar
kunde förenas med själfva kyrkan för att kunna göra utrymmet
särskildt stort vid de tillfällen, då detta kunde vara synnerligen af nöden,
såsom vid större kyrkliga och fosterländska högtider. Dessutom hade

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 229.

kyrkoföreningen tänkt sig att särskild! genom anordnande af konserter i
den sålunda utvidgade lokalen blifva i stånd till att skaffa medel till det
högst nödvändiga sociala arbetet. Byggnaden skulle innehålla lokaler för
de olika svenska föreningar, som arbetade i religiöst eller humanitärt syfte.
Sålunda skulle finnas

1) läsrum för sjömän,

2) rum för »poliklinik för obemedlade», hvilken sedan någon tid
funnes inom kolonien,

3) rum för söndagsskolan, som sedan tänktes utvidgad till undervisning
äfven i svensk historia och svenskt språk,

4) rum för ungdomsföreningarna,

o) rum för nykterhetsföreningarna, samt

6) en större föreläsningssal;

7) vidare skulle byggnaden eventuellt äfven komma att inrymma en
gymnastiklokal för en svensk gymnastikförening.

Byggnaden skulle sålunda kunna blifva en stödjepunkt för ett vidtförgrenadt
samlande och uppbyggande arbete bland de mångtusen svenskarna
i Köpenhamn. Och äfven för svenskarna utanför Köpenhamn i
Danmark skulle detta arbete kunna få betydelse, sedan församlingslifvet
ordnats och sedan kolonien genom lämpliga lokaler fått möjligheter till
att anskaffa medel till bedrifvandet af en kraftigare och vidsträcktare
verksamhet.

Preliminärt kostnadsförslag till en sådan byggnad, som den nyss beskrifna,
hade uppgjorts och visade en summa af ungefär 230,000 kronor.

Då det vore af allra största vikt att en så stor koloni som den i
Köpenhamn blefve tillgodosedd med lämpligt gudstjänsthus och lämpliga
lokaler för det sociala arbetet, och då det redan visat sig, att kolonien och
för saken intresserade enskilda personer offrat betydliga summor för ändamålet,
och då den danska staten upplåtit en tomt, hvars värde, enligt det
ursprungliga förslaget, torde uppgå till ungefär 180,000 kronor och enligt ett
sedermera uppgjordt förslag till ett värde af omkring 240,000 kronor, så vågade
kolonien hoppas, att äfven den svenska Riksdagen skulle behjärta denna
sak, isynnerhet som den svenska befolkningens i Köpenhamn ekonomiska
ställning vore sådan, att den mer än någon annan vore i behof af ekonomiskt
understöd.

På grund häraf och då kyrkoföreningen hittills ansträngt sina krafter
till det yttersta, hade den beslutit att anhålla om bidrag från den svenska
staten, och tilläte sig därför den svenska kyrkoföreningens i Köpenhamn
styrelse att inkomma till Eders Kungl. Maj:t med underdånig petition om
att Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1908 års Riksdag aflåta proposition

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 229.

om beviljandet af ett anslag af 80,000 kronor till uppförande i Köpenhamn
af en svensk kyrka med samlingslokaler samt pastorsbostad.

Vid skrifvelsen voro fogade handlingar, utvisande, bland annat, att danska
riksdagen bemyndigat danska försvarsministern att uthyra ett vid Sundre
Frihavnsvej liggande, högst 3,000 kvadratalnar stort område af citadellet
Frederikshavns mark till svenska kyrkoföreningen för uppförande af en
kyrka m. m., samt att försvarsministern för beredande af lämpligare form
åt tomten och större utrymme för byggnaden anhållit om bemyndigande
att öka det för upplåtelsen afsedda området till 4,000 kvadratalnar. Vidare
bifogades situationsplan, skissritningar till byggnadskomplexet samt kostnadsförslag,
slutande å ett belopp af 229,500 kronor.

I öfver ansökningen afgifvet yttrande den 10 mars 1908 framhöll
ärkebiskopen, att de byggnader, som enligt den underdåniga ansökningen
skulle uppföras, vore väl behöfliga för framgångsrik verksamhet bland de
synnerligen talrika svenskarna i Köpenhamn i kristligt, sedligt och fosterländskt
syfte samt för bibringande af hjälp åt nödlidande. Mot den uppgjorda
ritningen syntes från kyrklig synpunkt intet vara att erinra. Uppoffringar,
som gjorts af bolag och många enskilda personer både i Köpenhamn
och i Sverige, och den ifriga verksamhet, som den svenska kyrkoföreningen
i Köpenhamn ådagalagt för anskaffande af medel till byggnadsföretaget,
vore värda synnerliga loford. Den stora välvilja, som den danska
staten ådagalagt mot svenskarna i Köpenhamn och mot Sverige genom
upplåtandet af tomt för byggnaderna på sådana villkor, att därigenom i
själfva verket en mycket stor gåfva blifvit skänkt, förtjänade uppenbarligen
stor tacksamhet från svensk sida. Till följd af nu anförda omständigheter
syntes det ärkebiskopen vara i högsta måtto önskvärdt, att den svenska
staten lämnade sådant bidrag till de i fråga varande byggnaderna, att desamma
måtte komma till stånd. Ärkebiskopen ville därför i underdånighet
lifligt tillstyrka nådigt bifall till den föreliggande ansökningen.

Vidare anförde öfverintendentsämbetet i infordradt, den 31 mars 1908
afgifvet underdånigt utlåtande, att de föreliggande eskissritningarna, som
icke fullt öfverensstämde med det framlagda byggnadsprogrammet, men
erhållit sin dåvarande affattning på begäran af vederbörande kyrkobyggnadskommitterade
för att möjliggöra nedbringandet af arbetskostnaden,
utmärkte sig, enligt ämbetets mening, för en gruppering, som vore väl
afvägd i förhållande till byggnadsplatsen, samt i öfrigt för goda anordningar,
hvilka motsvarade de fordringar, som syntes kunna, med hänsyn
till förhandenvarande behof och ekonomiska betingelser, uppställas. Då
icke heller mot det företedda kostnadsförslaget, som i hvarje fall inga -

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 229.

lunda vore för högt räknadt, vid granskning inom ämbetet uppkommit
någon anmärkning, funne ämbetet, under uttalande att de blifvande hufvudritningarna
torde komma att för erhållande af stadfästelse i sinom tid
underställas Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande, för sin del anledning att
tillstyrka nådigt bifall till förevarande framställning om statsbidrag.

Ordföranden i svenska kyrkoföreningen, pastor Widner har därefter
med en till mig ställd skrifvelse öfversändt en af föreningens styrelse gjord
underdånig ansökning, dagtecknad den 27 november 1908, däri styrelsen
anhåller om aflåtande af proposition till 1909 års Riksdag om beviljande
af det förut ifrågasatta statsbidraget till kyrkobyggnaden. I denna ansökning
lämnas redogörelse för de olika svenska föreningarnas i Köpenhamn
verksamhet under sistförflutna året i religiöst och humanitärt syfte
samt upplyses, att danska statsmyndigheterna beslutat att till den svenska
kolonien för byggnadsändamålet mot en årlig afgift af 500 kronor uppleta
den förut omnämnda tomten, nu med en areal af 4,000 kvadratalnar.
A denna ansökning har svenska ministern i Köpenhamn tecknat yttrande
af innehåll, att han efter att hafva satt sig in i den svenska koloniens i
Köpenhamn förhållanden på det varmaste tillstyrkte bifall till ansökningen.

Pastor Widner anför i sin skrifvelse, att kyrkoföreningen, trots stora
ansträngningar, icke lyckats att under år 1908 i nämnvärd grad öka det
disponibla byggnadskapitalet, att sedan grundstenen till kyrkokomplexet
nedlagts den 4 juni 1908, arbetet sedermera icke kunnat fortsättas, då
åtskilliga ändringar i ritningarna visat sig nödvändiga, samt att domkyrkoarkitekten
T. Wåhlin i Malmö åtagit sig ritningarnas slutliga utförande.

Vid föreningsstyrelsens ansökning finnes i afskrift fogadt ett mellan
de danska myndigheterna och befullmäktigade ombud för kyrkoföreningen
den 23 juni 1908 upprättadt kontrakt, hvarigenom af Grönlands Bastion
vid Citadellet Frederikshavn en areal om 3,996 kvadratalnar eller omkring
1,576 kvadratmeter till kyrkoföreningen upplåtits såsom byggnadsplats fölen
kyrka m. m. För tomten skall erläggas en årlig hyra af 500 kronor.
Dessutom skall till nuvarande innehafvaren af området kaptenen L. A. C.
Raabye lämnas en årlig ersättning af 100 kronor så länge han är i tjänst
hos garnisonskommendanten i Köpenhamn. För den händelse Citadellets
område och den kringliggande trakten upplåtes till allmänt bebyggande,
har kyrkoföreningen rätt att inköpa tomten efter dess värde i obebyggdt skick.
Vidare finnes vid kyrkoföreningens ansökning fogade af Wåhlin uppgjorda
skisser till byggnaderna och approximativ beräkning af kostnaderna
för deras uppförande. Wåhlin har med stöd af erfarenheter från föregående
byggnader af liknande art och efter jämförelse med priser å lik -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 229.

ilande arbeten, utförda på danska sidan, beräknat dessa kostnader till i
rundt tal 250,000 kronor.

Slutligen bar Eders Kungl. Maj:ts minister i Köpenhamn med skrifvelse
den 27 februari 1909 öfversändt en skrifvelse från kyrkoföreningen
med därvid fogade fullständiga ritningar till den ifrågasatta byggnaden,
uppgjorda af bemälde Wåhlin, jämte kostnadsförslag, upprättadt af arkitekten
Gottfred Tvede från Köpenhamn och slutande på ett belopp af

265.000 kronor. Föreningen har i denna sin skrifvelse — med anledning
af att kostnadsförslaget uppginge till 265,000 kronor och föreningen, ifall
det begärda anslaget beviljades, skulle komma att förfoga öfver endast

240.000 kronor — meddelat, att föreningen hade grundad förhoppning
om att kunna på enskild väg anskaffa återstoden af det erforderliga beloppet;
och ministern har i sådant afseende upplyst, att kyrkoföreningen
disponerade öfver 160,000 kronor, insatta i bankinrättning, samt att, därest
den summa af 25,000 kronor, hvarmed kostnadsberäkningen sålunda
öfverskrede de disponibla medlen och det begärda statsanslaget, icke kunde
genom insamling åvägabringas, en medlem af svenska kolonien i Köpenhamn
förklarat sb villig att själf anskaffa de felande medlen.

Ofverintendentsämbetet, som genom nådig remiss anbefallts att yttra
sig i ärendet, har i underdånigt utlåtande den 16 mars 1909 anfört, att
vid granskning af nu ifrågavarande ritningar ämbetet för sin del icke
funnit skäl att däremot framställa någon erinran; och hvad de företedda
kostnadsberäkningarna vidkomme, hade ämbetet ansett, att desamma, om
än angifvande kostnaden lägre än för motsvarande arbete i södra delen af
vårt land, dock ej gåfve orsak till anmärkning.

Den framställning, som här blifvit gjord, anser jag vara synnerligen Departementsbehjärtansvärd.
Såsom det vid 1909 års statsverksproposition fogade ut- cU{e^df1''
drag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 12 januari
1909, punkten 149, utvisar, hafva de för år 1909 anvisade medel för beredande
af religionsvård åt svenska sjömän i utländska hamnar samt åt
andra sig där uppehållande svenskar, genom nådigt bref den 13 juni 1908
ställts till svenska kyrkans missionsstyrelses förfogande för att bland annat

4,000 kronor skulle användas till aflönande under år 1909 af den utaf
missionsstyrelsen förordnade prästman, som hade att bereda behöflig religiös
och sedlig omvårdnad åt i Köpenhamn vistande svenska sjömän
samt andra dit utflyttade eller därstädes sig tillfälligtvis uppehållande
svenskar, samt 1,000 kronor utgå till befrämjande i öfrigt genom missiBih.
till Riksd. Prot. 1.90.9. 1 Sami. 1 Afd. 174 Raft. 2

JO

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 229.

onsstyrelsen på sätt omständigheterna kunde föranleda under år 1909 af
den ifrågavarande verksamheten i Köpenhamn. Verkan af ifrågavarande
statsanslag skulle naturligtvis i betydlig mån förhöjas, därest den svenska
kolonien i Köpenhamn bereddes tillgång till egna gudstjänst- och samlingslokaler.
Den offervillighet, som lagts i dagen för anskaffande af medel
till byggnadsföretaget, är ju förtjänt af synnerliga loford, och med hänsyn
till den talrika svenska kolonien i Köpenhamn och det stora antal landsmän,
som tillfälligtvis vistas därstädes, synes det mig, som om Sverige hade
så stora intressen att på denna ort tillvarataga i här ifrågavarande hänseenden,
att statsmakterna icke böra ställa sig afvisande mot den af
kyrkoföreningen gjorda ansökningen. Härtill kommer att den danska staten
genom att för ändamålet mot ringa afgift upplåta en tomt af betydande
värde visat sig så lifligt behjärta den svenska koloniens ifrågavarande angelägenhet,
att svenska staten väl icke bör underlåta att genom sitt bidrag
ådagalägga sitt intresse för företaget. Jag anser därför alla skäl tala för
bifall till kyrkoföreningens anhållan. Då byggnadsarbetet emellertid svårligen
hinner fullbordas under år 1910, kan statsanslaget, enligt hvad jag
inhämtat, utan olägenhet fördelas på två år, däraf, med hänsyn till befintliga
tillgångar för ändamålet, allenast 20,000 kronor behöfva anvisas till
utgående under år 1910.

Jag får därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till kostnaderna för uppförande i Köpenhamn af en
svensk kyrka med samlingslokaler och pastorsbostad bevilja ett anslag af

80,000 kronor att utgå på de villkor, Eders Kungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva, och af detta belopp på extra stat för år 1910 anvisa 20,000
kronor.»

Hvad departementschefen sålunda i underdånighet
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och
skulle proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Gustaf Tottie.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B., 1909.