Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 223.
1
N:o 223.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående optionsrätt
vid förestående utarrendering af kronoängen Stora
Oxhagen n:r 2 i Göteborgs och Bohus län; gifven Stockholms
slott den 23 april 1909.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att, därest arrenderätten till för statsverkets räkning utarrenderade
kronoängen Stora Oxhagen n:r 2 i Rödbo socken af Göteborgs och
Bohus län för återstoden af löpande arrendeperiod öfverlåtes å ingenjören
Herman Jansa, denne jämväl må, utan hinder af gällande föreskrifter
rörande optionsrätt för arrendatorer af kronans jordbruksdomäner,
tillerkännas sådan rätt vid ifrågavarande kronoegendoms utarrendering
för den arrendeperiod, som tager sin början den 14 mars
1911.
De till ärendet hörande handlingar och karta skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas, och Kung]. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oskar Nyländer.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 168 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 223.
Utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 april 1909.
. Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare:
Kronoängen Stora Oxhagen n:r 2 i Rödbo socken af Göteborgs
och Bohus län är genom domänstyrelsens kontrakt den 31 januari 1890
och transportresolution den 15 december 1905 för statsverkets räkning
till den 14 mars 1911 utarrenderad till Carl Sigurd Grundell mot ett
årligt arrende af 2,300 kronor och under villkor, bland andra, att,
där arrendatorn varder i konkurs försatt, konkursboet äger, för den
del af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person
öfverlåta, under villkor att anmälan därom göres hos domänstyrelsen
inom sex månader från konkursens början samt att den nye arrenda
-
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 223.
torn af styrelsen godkännes; att, om löftesmännen för arrendet, i det
fall att arrendatorn blifvit i konkurs försatt, på grund af sin borgen
nödgats utbetala något samt därför ej af konkursboet undfått godtgörelse,
eller om konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två månader
från konkursens början därom gjort framställning, senast två månader
därefter utfäst sig att hålla löftesmännen för deras borgen skadeslösa
och därför ställt säkerhet, då kommer att åt löftesmännen tillerkännas
den rätt att öfver arrendet förfoga, som i annan händelse
varit konkursboet förbehållen; samt att i afseende å optionsrätt för
arrendator^ löftesmän, om arrendet å dem öfverlåtits, skall gälla hvad
därutinnan är stadgadt i kungl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående
förändrad lydelse af 7:de och 8:de punkterna i kungl. kungörelsen den 10
november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner, nämligen att, i händelse arrenderätten öfverlåtits å löftesmännen,
dessa må, därest arrendatorn uppfyllt de för optionsrätts åtnjutande
föreskrift^ villkor, äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering,
oaktadt de då icke innehaft arrendet i så lång tid, att denna
tillsammans med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år.
Sedan Grundell numera blifvit försatt i konkurs, hafva löftesmännen
för arrendet, kontraktsprosten Carl G. Grundell och bruksägaren
P. Larsson i Torskog hos domänstyrelsen anhållit att, enär konkursboet
förklarat sig icke vilja hålla dem skadeslösa för den förlust de i
sin förenämnda egenskap af löftesmäD lidit samt löftesmännen förty ägde
att i konkursboets ställe förfoga öfver arrenderätten till egendomen,
ifrågavarande arrende måtte få öfverlåtas på ingenjören Herman Jansa
från Trollhättan, hvilken förklarat sig villig att öfvertaga detsamma,
om han kunde få sig tillförsäkrad optionsrätt vid egendomens förnyade
utarrendering.
Löftesmännen hafva således anhållit att å Jansa måtte öfverflyttas
den optionsrätt, de ansett sig äga för den händelse de själfva öfvertagit
arrendet. Emellertid har arrendatorn icke med afseende å egendomens
häfd uppfyllt de villkor, som erfordras för åtnjutande af optionsrätt.
Uti underdånig skrifvelse den 19 nästlidna mars har domänstyrelsen
underställt detta ärende Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning samt därvid
öfverlämnat yttranden i ämnet af domänintendenten i länet och af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte öfriga till ärendet hörande
handlingar, däribland instrument öfver en år 1908 å egendomen verkställd
arrende- och saluvärdering. Af sistnämnda handling inhämtas,
att uppskattningsmännen afstyrkt optionsrätt.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 223.
Domänintendenten har anfört i hufvudsak följande:
De missförhållanden, som under Grundells arrendetid varit rådande
med afseende å egendomens häfd, hade varit så stora och så allmänt
kända, att uppskattningsmännen vid förberörda under år 1908 å
egendomen hållna uppskattningsförrättning icke ansett sig kunna tillstyrka
optionsrätt för Grundell. Då emellertid Herman Jansa, som
uppgifvits vara både på grund af sin ekonomiska ställning och af andra
skäl synnerligen lämplig till kronoarrendator, förklarat sig vilja öfvertaga
arrenderätten under förutsättning, att densamma blefve honom tillförsäkrad
jämväl under den arrendeperiod, som toge sin början den 14
mars 1911, ville domänintendenten såsom sin mening uttala, att en
dylik lösning af frågan utan tvifvel vore för kronan den fördelaktigaste.
Domänintendenten förutsåge nämligen, dels att det icke komme att
lända till gagn för egendomen, att löftesmännen själfva eller genom
en brukare handhade skötseln af densamma under de två återstående
arrendeåren, dels ock att svårigheter måhända komme att förefinnas
att vid en blifvande auktion för egendomens förnyade utarrendering
finna en dugande arrendator, som kunde vara villig att betala den för
nästkommande arrendeperiod föreslagna arrendeafgiften, 1,720 kronor,
sedan egendomen under flera år varit i mindre goda händer. Då emellertid
Jansa icke i strid mot gällande bestämmelser syntes kunna erhålla
optionsrätt, ansåge sig domänintendenten icke hafva annan utväg att
föreslå än att sådan rätt måtte tillerkännas nuvarande arrendatorn,
oaktadt uppskattningsmännens afstyrkande.
Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande har förklarat sig icke
hafva något att erinra mot att nuvarande arrendatorn tillerkändes
optionsrätt till egendomen, därest domänstyrelsen ansåge hinder härför
icke möta.
För egen del har domänstyrelsen anfört följande.
Med den af domänintendenten föreslagna utvägen skulle vinnas,
att löftesmännen, om de öfvertoge arrendet för återstående arrendetiden,
skulle erhålla hembud af arrendet för nästa arrendeperiod samt att de,
efter att hafva antagit berörda hembud, kunde hos domänstyrelsen anhålla
om arrendets öfverlåtande på Jansa, hvilken anhållan styrelsen i
förevarande fall i kronans intresse icke skulle anse sig kunna afslå.
Med afseende å hvad som anmärkts mot nuvarande arrendatorns
sätt att sköta egendomen, ansåge sig emellertid stjurelsen förhindrad att
lämna löftesmännen optionsrätt, men då det vore för kronan fördelaktigt
att snarast möjligt få en duglig arrendator å ifrågavarande fastighet,
har styrelsen ansett sig böra förorda löftesmännens ansökning att få
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 223.
öfverlåta arrenderätten på Jansa med honom tillförsäkrad optionsrätt
till egendomen vid densammas utarrendering för instundande arrendeperiod.
Af hvad i ärendet förekommit torde framgå, att det vore för
kronan förmånligt., om saken kunde ordnas så, att arrendet öfverlätes
å Jansa, som vitsordats vara i allo lämplig att öfvertaga detsamma.
Härvid möter emellertid den svårigheten, att å ena sidan
Jansa för arrendets öfvertagande uppställt det villkor, att optionsrätt
beredes honom till arrendets bibehållande jämväl för nästa arrendeperiod,
medan å andra sidan villkoren, för att sådan rätt skulle kunna
i vanlig ordning medgifvas, till följd af förre arrendatorns förvållande
icke blifvit uppfyllda. Vill man genomföra den ifrågasatta
anordningen, finnes alltså icke annan utväg, än att för detta fall af
Riksdagen inhämtas särskildt medgifvande till en afvikelse från eljest
gällande regler om optionsrätt. I betraktande af hvad nyss anförts
om förmånen för kronan af att saken ordnas på föreslaget sätt anser
jag mig böra förorda en sådan åtgärd.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen medgifva
att, därest arrenderätten till ifrågavarande egendom för återstoden
af löpande arrendeperiod öfverlåtes å Jansa, denne jämväl må, utan
hinder af gällande föreskrifter rörande optionsrätt för arrendatorer af
kronans jordbruksdomäner, tillerkännas sådan rätt vid ifrågavarande
kronoegendoms utarrendering för den arrendeperiod, som tager sin början
den 14 mars 1911.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall och förordnade, att proposition i
ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Hjalmar Almgren.
Departement»-
chefen.
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. . 1 Afd. 168 Häft.
2