Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
1
N:o 211.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
ändring i gällande grunder för pensionering af arméns
befäl och underbefäl med vederlikar; gifven Stockholms
slott den 2 april 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförs var särenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
dels att punkterna 2 och 9 i de utaf Kungl. Maj:t med Riksdagen
antagna grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med
vederlikar må erhålla följande förändrade lydelse:
d2.
En hvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän, hvilken vid afskedstagandet
stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer vid
värfvadt garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i öfrigt
till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift, och är till pension
ur kassan berättigad, äger att efter erhållet afsked undfå fyllnadspension,
beräknad enligt punkten 1 här ofvan, om tillika följande lefnadsår
äro uppnådda, nämligen af:
a) generaler af alla grader, generalintendenten, militärbefälhafvaren
å Gottland, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk
och staber........................................................................................................ 65 år;
b) öfverfältläkaren, regemente- och sekundchefer, äfvensom öfriga
chefer för särskildt för sig bestående militära kårer, öfverstarna vid
generalstaben och fortifikationen, kommendanten i Boden, öfverfältintendenten,
chefen för krigshögskolan, professorn vid generalstaben, fältintendenter,
fältläkaren och fältveterinären vid armé förn ältning ens sjukvårdsstyrelse,
auditörer, sekreteraren vid fortifikationen, regementsläkare,
chef läkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsveterinärer,
Bih. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 156 Häft. (N:o 211) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare, fabriksförvaltare, kassörer
och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare vid intendenturkåren,
fanjunkarna vid krigsskolan, väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan,
tygunderofficerare, verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare,
departementsskrifvare, tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare,
gevärshandtverkare och handtverkare vid trängen ........................... 60 år;
c) öfriga i mom. b ej upptagna regementsofficerare, regementsintendenter,
intendenter, bataljonsläkare, assistenten vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, regementsstallmästare, bataljonsveterinärer 55 år;
d) officerare af kompaniofficers grad, underintendenter, underoffice
rare
med undantag af fanjunkarna vid krigsskolan och tygunderofficerare,
äfvensom musikpersonal........................................................................... 50 år.»
»9.
Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa
grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.
Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra
allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,
skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar
af hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest hvad han
med tillämpning häraf skulle i pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension
uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen
understiger tre tusen kronor, afdrag å fyllnadspensionen skall äga rum endast
i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må öfverstiga
tre tusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår enligt de i
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober
1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum,D
dels ock att föreskrift meddelas därom, att de nya bestämmelserna
i punkt 9 skola tillämpas från och med den 1 januari 1910.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
O. B. Malm.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
3
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 2 april 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Malm anförde vidare:
»Jämlikt de af Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag fastställda
grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar
utgår den nämnda personal tillkommande pension dels i form af
sådan förmån från arméns pensionskassa dels såsom fyllnadspension af
statsmedel. Enligt föreskrifterna i punkt 9 af omförmälda grunder,
sådan denna punkt lydde jämlikt nådiga cirkuläret den 29 november
1878, ägde den pensionstagare, som tillträdde lön, hvarmed pensionsrätt
enligt samma grunder vore förenad, icke att uppbära fyllnadspension.
Den åter, som åtnjöte annan lön på rikets stat eller pension från andra
allmänna medel än dem, som anvisats för arméns pensionering, skulle
i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar af
hvad han sålunda uppbure från annat håll.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
• Då sistnämnda bestämmelse, hvars tillämpning verkade tyngre i
den . mån den militära pensionen vore mindre, syntes innebära en
obillighet mot isynnerhet de lägst pensionerade, gjorde arméns år
1903 församlade fullmäktige uti underdånig skrifvelse den 28 november
samma år framställning därom, att nämnda föreskrift måtte ändras på
det sätt, att pensionsafdraget bestämdes efter en fallande skala och de
lägst pensionerade helt och hållet befriades därifrån.
Sedermera ingafs af åtskilliga vid rikets allmänna läroverk anställda
gymnastiklärare ansökan om befrielse för dem från skyldighet
att vidkännas något afdrag af dem tillkommande militär pension. De
erinrade därvid, att de på grund däraf, att de förut uppbure militärpension,
enligt bestämmelserna i § 16 punkt 3 i den nya civila pensionslagen
af den 11 oktober 1907 vid uppnådda 62 lefnads- och 30
tjänstår ägde uppbära endast en tredjedel af den för gymnastiklärare
bestämda pensionen. Då de dessutom jämlikt ofvannämnda pensioreringsgrunder
för armén skulle vidkännas afdrag på den intjänta militära
pensionen med två femtedelar af hvad de uppbure i lön eller
komme att uppbära i pension såsom gymnastiklärare, syntes dessa
bestämmelser, sammanställda med hvarandra, icke vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande.
Statskontoret, hvars yttrande öfver berörda framställningar infordrades,
ansåg, att en förutsättning för de i § 16 i pensionslagen gifna
bestämmelserna uppenbarligen varit, att pensionstagaren icke skulle behöfva
vidkännas något afdrag å den honom från annat håll tillkommande
lön eller pension för statstjänst, och att således de pensionsbestämmelser,
som till äfventyrs stadgade sådant afdrag, borde ändras
med hänsyn till den civila pensionslagens föreskrifter; och föreslog
statskontoret fördenskull, att i § 9 i förenämnda pensioneringsgrunder,
sådan denna punkt lydde enligt nådiga cirkuläret den 29 november 1878,
skulle införas bestämmelse därom, att minskning i fyllnadspensionen icke
skulle äga rum, därest den andra pensionen utginge enligt lagen angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.
Sedan Kiksdagen år 1908 bifallit Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse
med statskontorets förslag gjorda framställning i ämnet, har
ofvannämnda punkt 9 i pensioneringsgrunderna genom nådiga kungörelsen
den 8 juli 1908 erhållit följande lydelse:
»Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt
dessa grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.
Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra
allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar
af hvad han sålunda från annat håll uppbär; skolande dock, i fall den
andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning
i fyllnadspensionen icke äga rum.»
1907 års pensionslags bestämmelser i fråga om pensionsafdrag
återfinnas i lagens § 16, som ursprungligen hade följande lydelse:
»16 §.
Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för
erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med
lön eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom
i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas,
nämligen:
l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för
annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,
utgå med eu tredjedel af det belopp, som enligt denna lags
bestämmelser eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen
och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som
eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med
skillnaden;
2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension
för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda
tjänsterna med ett sammanlagdt belopp motsvarande det högre af de
pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel af det
lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena
af dem, ökadt med en tredjedel;
3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera
erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger
tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med eu tredjedel
af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de
båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,
pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.»
Då dessa bestämmelser emellertid med hänsyn till de små lön- och
pensionstagarna syntes vara alltför stränga, föreslog Eders Kungl.
Maj:t, på därom af statskontoret gjord framställning, 1908 års Riksdag
att till nämnda § lägga ett moment 4, så lydande:
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
»4:o) att, därest med tillämpning af de i l:o), 2:o) och 3:o) af
denna paragraf gifna bestämmelser sammanlagda beloppet af lönen
och pensionen eller af de båda pensionerna understiger tre tusen kronor,
afdrag å pensionsbeloppet skall äga rum endast i den mån, som erfordras
för att pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen
icke må öfverstiga tre tusen kronor.»
Detta ändringsförslag vann Riksdagens bifall.
Nya, efter förhållandena afpassade bestämmelser föreligga alltså
numera rörande förening af militär pension och civil pension enligt 1907
års pensionslag. I fråga om förening af militär pension med civil lön eller
civil pension, som icke utgår enligt nyssnämnda pensionslag, gälla däremot
fortfarande de gamla bestämmelserna, enligt hvilka visst afdrag i
den militära pensionen alltid skall äga rum. Då jag emellertid icke
ansett dessa bestämmelser på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande
sätt tillgodose särskild! de lägst pensionerades intressen,
har jag, jämlikt erhållet nådigt bemyndigande, anmodat öfversten m. m.
O. Nordensvan att utarbeta förslag till förändrade föreskrifter i ifrågavarande
afseende samt därvid särskild! taga i öfvervägande ofvan omnämnda,
af arméns år 1903 församlade fullmäktige väckta förslag, att
pensionsafdrag skulle bestämmas efter en fallande skala och de lägst
pensionerade helt ttch hållet befrias från sådant afdrag; och har öfverste
Nordensvan den 7 december 1908 aflämnat betänkande i ämnet.
Efter att däri till en början hafva redogjort för de förslag och
yttranden, som hittills af olika myndigheter afgifvits rörande föreliggande
fråga, har öfverste Nordensvan vidare anfört, bland annat,
följ ande.
Tillstånd att med militär tjänst förena civil befattning i statens
tjänst plägade på ansökan meddelas af Kungl. Maj:t, då den civila befattningen
ansåges vara af den art, att densamma icke vore till hinder
för den militära tjänsten. Under sådant förhållande finge aflöningen
oafkortad åtnjutas för såväl den ena som den andra tjänsten. I fråga
om förening af militär pension med civil lön eller civil pension vore
särskilda bestämmelser utfärdade, enligt hvilka för vissa fall afdrag af
pensionsbelopp skulle äga rum.
En följd häraf vore, att om en officer jämte sin militära tjänst
tillätes utöfva en gymnastiklärarbefattning, — hvilket vore ett ofta förekommande
exempel — ägde han uppbära full aflöning för bägge tjänsterna.
När en sådan officer erhållit afsked från sin militära tjänst,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
måste han, därest han fortfarande ville behålla gymnastiklärarbefattningen,
af sin militära pension afstå en del, motsvarande två femtedelar
af den med gymnastiklärarbefattningen förenade lönen, oaktadt han numera
kunde anslå hela sin tid till befattningens skötande. Detta syntes
knappast vara med billighet öfverensstämmande, särskildt då sistnämnda
befattning icke öfvat något inflytande på den militära pensionens
förvärfvande. När en dylik person sedermera lämnade den
civila tjänsten, ägde han rätt att uppbära den militära pensionen oafkortad,
men måste däremot afstå två tredjedelar af den civila pensionen
— detta dock endast, om den civila pensionen utginge jämlikt
1907 års pensionslag. Om densamma däremot grundade sig på äldre
bestämmelser, behöfde han icke vidkännas något afdrag däri, men i
stället minskades för sådant fall den militära pensionen med ett belopp,
motsvarande två femtedelar af den civila pensionens belopp.
Uti sitt den 14 november 1906 afgifna underdåniga utlåtande öfver
arméns år 1903 församlade fullmäktiges ofvanberörda framställning om
ändring af 1877 års pensioneringsgrunder hade direktionen öfver arméns
pensionskassa såsom sin åsikt uttalat, att man vid bedömandet af pensionärs
rätt att vara i okvald besittning af en gång intjänta pensionsförmåner
borde skilja mellan ä ena sidan sådan pensionär, hvars civila
tjänst kunde anses vara en fortsättning af den militära, och ä andra
sidan sådan pensionär, som innehade civil lön eller pension på rikets stat,
vid hvars förvärfvande de militära tjänståren icke inberäknats för erhållande
af pensionsrätt, utan denna grundlagts genom tjänstemeriter
och tjänstetid vid sidan af den militära tjänsten eller efter den militära
tjänstemannens öfverflyttande till pensionsstat; och kunde, enligt direktionens
förmenande, i förra fallet den i arméns fullmäktiges ofvanberörda
framställning omförmälda afdragsskala lämpligen användas, under
det att i senare fallet fyllnadspensionen borde utgå oafkortad.
Den af direktionen sålunda gjorda uppdelningen ansåge öfverste
Nordensvan för sin del innebära det riktiga uppslaget i frågan. Hvad
beträffade den förra gruppen, hade emellertid, sedan direktionens berörda
yttrande afgafs, en omständighet tillkommit, som måste beaktas. I det
''förslag till nytt reglemente för arméns pensionskassa, som uppgjorts af
det senast församlade krigsbefälet, hade nämligen i § 10 intagits ett
stadgande af innehåll, att för den delägare i arméns pensionskassa, som
från militär tjänst öfverginge till annan statstjänst, med hvilken följde
skyldighet att för förvärfvande af ny pensionsrätt erlägga retroaktiv
afgift, skulle denna afgift erläggas af arméns pensionskassa. En
sådan person blefve alltså, vare sig lian uppnått pensionsålder eller icke,
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
utan någon kostnad för sig Överflyttad till de pensionsrättigheter, som
åtföljde hans nya tjänst; och då han för tillgodonjutande af denna rätt
finge beräkna sin militära tjänstetid, syntes hvarje berättigande till militär
pension vara uteslutet. Han komme därigenom i samma belägenhet,
som om han från början innehaft civil tjänst, och finge sannolikt
åtnjuta högre pension och längre tjänstetid. Om han möjligen genom
en sådan öfverflyttning skulle komma i åtnjutande af lägre pension än
den militära, hvartill han kunde vara berättigad, skulle han säkerligen
föredraga att först taga afsked med militär pension och sedan söka den
civila tjänsten. Med hänsyn till de personer, som här vore i fråga,
borde sålunda i förslaget till nytt reglemente för arméns pensionskassa
införas en bestämmelse af innehåll, att de icke ägde rätt till militär
pension.
Härefter återstode endast att tala om den grupp af pensionstagare,
som först efter afgång från militär tjänst med pension och fyllnadspension
tillträdde civil tjänst med lön på stat. Om denna tjänst vore af
den beskaffenhet, att den kunnat förenas med innehafvandet af militär
tjänst, såsom t. es. gymnastiklärare- eller annan öfningslärarebefattning
vid allmänt läroverk — borde dess innehafvare vara att hänföra
till den här ofvan omnämnda grupp, som skulle uppbära den militära
pensionen oafkortad. Da det emellertid kunde anses vara med
svårighet förenadt att afgöra, om den civila befattningen vore af det
ena eller andra slaget, ansåge öfverste Nordensvan det af praktiska skäl
vara nödvändigt, att alla militära pensionärer i detta afseende behandlades
på det sätt, att de finge vidkännas visst afdrag i den militära
pensionen, så . länge de åtnjöte civil lön. Det syntes billigt, att detta
afdrag stode i något förhållande till storleken af den civila lönen, och
vore den af armens fullmäktige år 1903 förordade af dragsskalan i sådant
afseende den, som med största rättvisa motsvarade ändamålet. Med
tillämpning af densamma skulle den militära pensionstagare, som tillträdde
civil tjänst med lön på rikets stat till belopp, öfverstigande 1,000
kronor, drabbas af en minskning i fyllnadspensionen, uppgående till
nedanstående procenttal af den civila lönen, nämligen:
för lön öfverstigande 4,000 kronor ............................................. 40 procent,
t> t> » 3,000 men icke 4,000 kronor........... 30 » ''
» » » 2,000 )) j> 3,000 » 20 »
» » » 1,000 » » 2,000 » ............... 10 » .
_ För lön af 1,000 kronor eller lägre belopp syntes afdrag icke berättigad!.
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
Om en löntagare af ifrågavarande kategori komme i åtnjutande af
pension för sin civila tjänst, skulle enligt gällande bestämmelser den
militära pensionen åter utgå med fullt belopp, men den civila pensionen,
därest densamma utginge enligt den nya pensionslagen, minskas
till en tredjedel. Att nu söka erhålla en ändring i dessa nyligen utfärdade
bestämmelser syntes knappast kunna sättas i fråga, men däremot
borde såsom tillägg till punkt 9 i 1877 års pensioneringsgrunder
stadgas, att för den, som åtnjöte civil pension enligt äldre bestämmelser
än de i lagen af den 11 oktober 1907 införda, afdrag i fyllnadspensionen
skulle ske enligt samma grunder som för den, hvilken samtidigt
uppbure civil lön å rikets stat.
Någon ändring i det i första stycket af berörda punkt 9 införda
stadgandet om pensionsförlust för visst fall syntes icke böra ifrågasättas.,
Slutligen har öfverste Nordensvan afgifvit förslag till den ändrade
lydelse af punkt 9, som påkallades af hvad han i ämnet anfört.
Öfver öfverste Nordensvans betänkande har direktionen öfver arméns
pensionskassa den 10 februari 1909 inkommit med infordradt utlåtande,
däri direktionen anfört i hufvudsak följande.
Hvad beträffade sådana delägare i arméns pensionskassa, hvilka enligt
det af krigsbefälet år 1907 uppgjorda förslaget till ändradt reglemente
för kassan skulle under vissa förhållanden kunna inlösas i annan
pensionsinrättning, erfordrades enligt direktionens åsikt icke, såsom öfverste
Nordensvan ansett, att i 1877 års pensioneringsgrunder infördes
något stadgande därom, att rätten till fyllnadspension för dessa delägare
därmed skulle upphöra. Komme arméns pensionskassa att inlösa
delägare i annan pensionsinrättning, upphörde nämligen i och med detsamma
hans rätt till pension ur kassan, hvilken rätt åter enligt pensioneringsgrunderna
vore en nödvändig förutsättning för rätten till fyllnadspension.
Direktionen kunde icke heller godkänna den af öfverste Nordensvan
uttalade åsikten rörande svårigheten att afgöra, huruvida en civil beställning,
hvartill militär pensionstagare utnämnes, vore af den art, att
den militära pensionen borde utgå oafkortad, eller af det slag, att pensionstagaren
borde vidkännas visst afdrag i fyllnadspensionen. Det
skulle visserligen kunna hända, att i något enstaka undantagsfall komme
att erfordras nådigt afgörande efter direktionens förslag, huruvida viss
tjänst borde hänföras till det ena eller andra slaget, men svårigheten vore
ringa, då tjänsternas natur vore väsentligt olika. Något reelt skäl, hvarför
en militär pensionstagare, som tillträdde civil tjänst, skulle lida af
Bih.
till liiksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afl. 156 Käft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
drag i fyllnadspensionen, medan han före afskedstagande! skulle fått
uppbära såväl den militära som den civila lönen oafkortade, kunde direktionen
så mycket mindre finna vara för handen, som en efter uppnådda
50 år (den lägsta militära pensionsåldern) till civil befattning utnämnd
person, ehuru pliktig att erlägga pensionsafgifter för denna befattning,
icke kunde annat än möjligen i sällsynt undantagsfall uppnå
pensionsrätt enligt 1907 års civila pensionslag, till följd hvaraf statsverket
i allmänhet finge uppbära hans pensionsafgifter för den civila
tjänsten utan att behöfva sedermera till honom utbetala pension för
densamma.
Beträffande de militära pensionstagare, som samtidigt åtnjöte civil
pension enligt äldre rättsgrunder än de i 1907 års pensionslåg gifna,
gällde för närvarande enligt 1877 års pensioneringsgrunder den bestämmelsen,
att den militära pensionen skulle minskas med ett belopp, motsvarande
två femtedelar af den civila pensionen. För dem gällde icke
det af 1908 års Riksdag gjorda medgifvande!, att pensionsafdrag icke
skulle äga rum, när den civila och den militära pensionens sammanlagda
belopp icke öfverstege 3,000 kronor. Något särskildt skäl, hvarför dessa
skulle sättas i en sämre ställning än öfriga pensionstagare, syntes dock
icke föreligga, hvarför direktionen hemställde, att Eders Kungl. Maj:t
och Riksdagen måtte för dessa pensionärer medgifva samma lindring i
pensionsafdrag, som år 1908 beviljats för de under 1907 års pensionslag
lydande pensionärer. Detta skulle tillämpadt på de militära pensionstagarna
innebära, att civil lön eller civil pension af hvad slag som
hälst finge uppbäras oafkortad tillsammans med militär pension, om det
sammanlagda beloppet af den sistnämnda och den civila lönen eller
pensionen icke uppginge till 3,000 kronor, samt att, om beloppet öfverstege
3,000 kronor, afdrag skulle äga rum å den militära pensionen
endast i den mån, som erfordrades, för att den militära pensionen tillsammans
med den civila lönen eller pensionen icke skulle öfverstiga
3,000 kronor.
Det genom nådiga kungörelsen den 8 juli 1908 gjorda tillägget till
punkt 9 i 1877 års pensioneringsgrunder: »skolande dock, i fall den
andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning i
fyllnadspensionen icke äga rum» ansåge direktionen numera, vid bifall
till den af direktionen ifrågasatta ändrade lydelsen af punkt 9, icke böra
uttryckas i form af undantag utan i stället i positiv form.
Vidare ansåge direktionen, att vid tillämpning af den föreslagna
afdragsskalan borde iakttagas, att lön- eller pensionstagare i viss grupp
11
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
icke finge lida större afdrag, än att åt honom i sammanlagd inkomst
af den militära pensionen och den civila lönen eller pensionen bibehölles
så mycket som han ägt behålla, om afdraget skolat beräknas å högsta
löne-(pensions-)belopp inom närmast lägre grupp efter för den gruppen
bestämdt procenttal.
Slutligen hemställde direktionen, under åberopande af hvad direktionen
i ärendet anfört, att omförmälda punkt 9 måtte erhålla följande
lydelse, nämligen:
»9.
Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa
grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.
Pensionstagare, som innehar annan lön eller pension på rikets stat
för sådan tjänst, som med vederbörligt tillstånd får bestridas jämsides
med den militära tjänsten, äger uppbära fyllnadspensionen oafkortad.
Pensionstagare, som för tjänst af annat slag, än i näst föregående
tvenne stycken omförmälda, innehar lön eller pension på rikets stat,
skall, så vida denna andra lön eller pension öfverstiger 1,000 kronor, i
fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande nedan angifna procenttal
af nämnda lön eller pension, nämligen:
för lön eller pension öfverstigande 4,000 kronor................................. 40 %
)> » » » » 3,000 men icke 4,000 kronor. 30 %
» » » » » 2,000 » » 3,000 » 20 %
» » » » » 1,000 » )) 2,000 » 10 %;
dock att, om med tillämpning häraf sammanlagda beloppet af pensionen
från arméns pensionskassa, fyllnadspensionen och här nämnda
lön eller andra pension skulle understiga 3,000 kronor, afdrag å fyllnadspensionen
skall äga rum endast i den mån, som erfordras för att
militärpensionen tillhopa med lönen eller den andra pensionen icke må
öfverstiga 3,000 kronor,
samt med iakttagande vid afdragsskalans tillämpning att för lön
eller pension i viss grupp icke må göras större afdrag än att åt innehafvaren
i sammanlagd inkomst af den militära pensionen och den civila
lönen eller pensionen bibehålies så mycket, som han ägt behålla, om
afdraget skolat beräknas å högsta belopp inom närmast lägre grupp
efter för den gruppen bestämdt procenttal.»
12
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 211.
Slutligen ville direktionen erinra därom, att direktionen redan i
sitt den 14 november 1906 afgifna yttrande rörande väckt förslag om
ändring af 1877 års pensioneringsgrunder på anförda skäl hemställt om
upphäfvande af den i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904, angående
löne- och pensionsreglering för folkskoleseminarierna, gifna bestämmelsen,
att pension af statsmedel till öfningslärare vid sådant seminarium
icke finge öfverstiga 3,000 kronor. Då denna bestämmelse icke
syntes vara upphäfd genom 1907 års lag angående pension för civila
tjänstinnehafvare, ansåge sig direktionen böra vidhålla sin i omförmälda
yttrande gjorda hemställan, att nämnda bestämmelse måtte förklaras icke
vara tillämplig på pensionär i arméns pensionskassa, som åtnjöte fyllnadspension
af de till arméns pensionering anvisade statsmedel.
Jämlikt erhållen nådig remiss har jämväl statskontoret afgifvit
underdånigt yttrande i föreliggande fråga, hvilket är dateradt den 15
mars 1909. Däri har statskontoret anfört hufvudsakligen följande.
Genom 1908 års Riksdags på Eders Kungl. Maj:ts framställning
fattade beslut om ändring af 9 punkten i 1877 års pensioneringsgrunder
hade för militär pensionstagare, som tillika innehade civil pension enligt
lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober
1907, stadgats frihet från afdrag å den militära fyllnadspensionen; och
skulle enligt 16 § nämnda lag den civila pensionen utgå med en tredjedel
af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest därigenom
de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,
pensionen finge ökas med hvad som motsvarade skillnaden. Härjämte
hade enligt samtidigt vidtagen ändring af sistnämnda lagrum stadgats,
att i händelse vid tillämpning af sålunda gifna bestämmelser sammanlagda
beloppet af de båda pensionerna understege 3,000 kronor, afdrag
å pensionsbeloppet skulle äga rum endast i den mån, som erfordrades
för att pensionen icke skulle öfverstiga 3,000 kronor.
I de fall däremot, då militär pensionstagare uppbure civil lön eller
civil pension, som icke utginge enligt pensionslagen, tillämpades fortfarande
bestämmelsen i punkten 9 af pensioneringsgrunderna om afdrag
å fyllnadspensionen med Vb af hvad sålunda från annat håll uppbures.
I afseende härå hade nu af öfversten Nordensvan och direktionen öfver
arméns pensionskassa framlagts i hufvudsak sammanstämmande ändringsförslag
i syfte, att i vissa fall intet afdrag skulle äga rum och i andra
fall afdraget begränsas enligt en fallande skala.
Såsom framginge af såväl de under senare åren fastställda lönestater
för statens ämbetsverk och kårer som ock af lagen angående
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 211. • 13
civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907, både
numera en alldeles bestämd tendens gjort sig gällande mot förening af
tjänster eller pensioner; och både förbud eller inskränkande bestämmelser
i sådant afseende meddelats. Vid sådant förhållande syntes nu föreliggande
förslag om införande af väsentliga lättnader i afseende å förening
af militär pension med civil lön eller civil pension, som icke utginge
enligt pensionslagen, icke stå i öfverensstämmelse med de principer,
som i frågor af föreliggande art numera vunnit tillämpning..
Med hänsyn härtill och då särskilda orsaker icke syntes föreligga
att ställa militära pensionstagare, af hvilka de flesta redan enligt nu
gällande bestämmelser torde vara i nu förevarande afseende bättre lottade
än civila pensionstagare enligt 16 § af ofvannämnda lag, i en ännu
mera gynnsam ställning i förhållande till nyssnämnda civila pensionstagare,
kunde statskontoret icke biträda förslagen i hvad de afsåge rätt
för militär pensionstagare, som innehade lön eller pension för sådan
civil tjänst, som med vederbörligt tillstånd finge bestridas jämsides med
den militära tjänsten, att, oafsedt storleken af sammanlagda beloppet af
pension och lön, eller de båda pensionerna, uppbära den militära fyllnadspensionen
oafkortad.
Hvad beträffade de föreslagna ändringarna i öfrig!, ville statskontoret
icke förneka, att ytterligare jämkningar uti ifrågavarande stadgande
kunde anses vara af omständigheterna påkallade, särskild! i syfte
att den militära pensionen icke skulle, såsom nu kunde inträffa, gå helt
förlorad vid förening med civil lön eller civil pension. Bibehållandet
af åtminstone så mycket af den militära pensionen, som kunde anses
motsvara inbetalta afgifter, kunde icke anses annat än billigt.
En utredning af frågan i sådant hänseende syntes statskontoret
önskvärd. Då ett af utsedda kommitterade upprättad! förslag till inrättande
af fast aflönadt reservbefäl vid armén torde komma att nödvändiggöra
ändring af ifrågavarande stadgande i 9 punkten af pensioneringsgrunderna,
samt härtill komme, att enligt statskontorets mening
dessa vid åtskilliga tillfällen delvis ändrade grunder borde i sin helhet
underkastas granskning, ansåge sig statskontoret böra förorda, att en
sådan granskning företoges, i hvilket fall någon mera genomgripande
partiell förändring i grunderna nu icke syntes böra ifrågasättas.
Emellertid ville statskontoret tillstyrka vidtagande redan nu af en
mindre ändring af ifrågavarande stadgande, en ändring som vore att
anse såsom en konsekvens af 1908 års Riksdags beslut om tillägg till
§ 16 pensionslagen. Den lindring i eller frihet från afdrag, som genom
nyssnämnda beslut bereddes sådan civil pensionstagare enligt pensions
-
14
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 211. r
lägen, hvilken tillika innehade lön eller annan pension, komme endast den
militära pensionstagare till del, hvars tillika innehafvande civila pension
utginge enligt pensionslagen. Då statskontoret funne sig kunna i denna
del instämma i föreliggande förslag och alltså ansåge skäligt, att denna
förmån utsträcktes att gälla äfven militär pensionstagare, som innehade
civil lön eller civil pension, som icke utginge enligt pensionslagen, hemställde
statskontoret — med erinran att innehafvaren af civil pension,
som icke utginge enligt pensionslagen, icke lede någon minskning i samtidigt
innehafvande civil lön eller dylik pension — det täcktes Eders
Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen besluta, att punkten 9 i gällande grunder^
för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar skulle
erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med året näst
efter det, hvarunder förändringen vidtoges:
»9.
Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa
grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.
Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra
allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, skall
i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar af
hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest hvad han
med tillämpning häraf skulle i pension från arméns pensionskassa och
fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen
understiger 3,000 kronor, afdrag å fyllnadspensionen skall äga rum
endast i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må
öfverstiga. 3,000 kronor; skelande, i fall den andra pensionen utgår
enligt de i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907 stadgade grunder, icke någon minskning i fyllnadspensionen
äga rum.»
Hvad slutligen anginge den i nådiga kungörelsen den 27 augusti
1904, angående löne- och pensionsreglering för folkskoleseminarierna,
gifna bestämmelsen, att pension af statsmedel till öfningslärare vid
sådant seminarium icke finge öfverstiga 3,000 kronor, delade statskontoret
visserligen den af direktionen öfver arméns pensionskassa omfattade
meningen, att denna bestämmelse fortfarande vore gällande, äfven
sedan pensionslagen tillkommit, men kunde statskontoret däremot icke
instämma i direktionens förslag, att denna bestämmelse borde för militär
pensionstagares vidkommande upphäfvas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
15
Framställning har vidare gjorts om ändring jämväl i ett annat afseende
af gällande grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl
med vederlikar. Direktionen öfver arméns pensionskassa har nämligen
i underdånig skrifvelse den 4 november nästlidet år anmält, att
vissa å stat under fjärde hufvudtiteln numera uppförda befattningar vore
af den beskaffenhet, att deras innehafvare i fråga om pensionsrätt vore underkastade
nämnda grunder. Dessa befattningar vore följande, nämligen:
öfverfältläkaren, fältläkaren, fältveterinären och assistenten, uppförda å staten
för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, departementsskrifvarna och
tygverkmästarna, upptagna å staten för artilleriets tygstater, samt tygverkmästarna,
uppförda å staten för fortifikationen. Då det för pröfning
af uppkommande frågor om rätt till pension för dessa befattningskafvare
vore af vikt, att deras pensionsålder snarast möjligt blefve bestämd,
hemställde direktionen, att framställning i ämnet måtte göras till den
nu församlade Riksdagen. Med fästadt afseende å de fastställda åldersgränserna
för äldre, med omförmälda tjänster jämförliga befattningar
ville direktionen för sin del föreslå, att pensionsrättsåldern för öfverfältläkaren
bestämdes till 65 år, för fältläkaren, fältveterinären, departementsskrifvarna
och tygverkmästarna till 60 år och för assistenten hos
sjukvårdsstyrelsen till 55 år. I sammanhang härmed anmälde direktionen,
att de i punkt 2 b) och c) i ofvannämnda pensioneringsgrunder
upptagna beställningarna »chefen för arméförvaltningens intendentsdepartements
sjukvårdsbyrå» och »assistenten å arméförvaltningens intendentsdepartements
sjukvårdsbyrå» borde utgå, då dessa beställningar
efter arméförvaltningens omorganisation icke längre förefunnes.
Öfver direktionens framställning bär yttrande infordrats från arméförvaltningens
artilleri-, fortifikations- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse,
som i anledning däraf anfört, att arméförvaltningen icke
funnit något att erinra mot hvad direktionen föreslagit utom i fråga om
öfverfältläkarens pensionsålder. Då enligt anmärkning 1 i den för
arméförvaltningen gällande stat föreskrefves, att angående den sjukvårdsstyrelsens
civilmilitära personal tillkommande pension skulle gälla,
hvad för annan dylik personal vore stadgadt, samt de skäl, som uti
proposition till 1907 års Riksdag anförts för sänkning af pensionsåldern
för, bland andra, öfverfältintendenten till 60 år, måste anses äga tilllämpning
jämväl å öfverfältläkaren, ansåge nämligen arméförvaltningen,
att den sistnämndes rätt att komma i åtnjutande af pension likaledes
borde inträda vid uppnådda 60 lefnadsår i stället för vid 65, såsom
direktionen föreslagit.
16
Departements
chefens
yttrande.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 211.
Såsom jag här ofvan erinrat, har Eders Kungl. Maj:t med Riksdagen
nästlidet år beslutat vissa ändringar af såväl punkten 9 i 1877
års militära pensioneringsgrunder som § 16 i 1907 års civila pensionslag,
hvarigenom de militära pensionstagare, som samtidigt uppbära pension
enligt nämnda pensionslag, beredts vissa lindringar i pensionsafdrag.
Någon sådan lindring finnes däremot icke medgifven i fråga
om förening af militär pension med civil pension, som utgår enligt
andra grunder än de i 1907 års pensionslag gifna, eller med civil lön å
rikets stat, utan måste pensionstagare i dylikt fall alltid vidkännas afdrag
i den militära pensionen. Då det icke synes med billighet öfverensstämmande,
att sistnämnda militära pensionstagare i ifrågavarande
afseende äro sämre ställda än de förra, anser jag mig böra biträda det
af direktionen öfver arméns pensionskassa framställda och af statskontoret
tillstyrkta förslaget om sådan ändring af stadgandena i ofvannämnda
punkt 9, att afdrag i den militära fyllnadspensionen skulle äga
rum endast om sammanlagda beloppet af den militära pensionen, å ena
sidan, samt den civila lönen eller pensionen, å andra sidan, öfverstege
3,000 kronor, samt att, om båda pensionerna eller pensionen och lönen
sammanlagda öfverstege 3,000 kronor, afdrag skulle ske endast i den
mån, som erfordrades för att summan icke skulle öfverstiga 3,000
kronor.
På de af statskontoret anförda skäl anser jag däremot de af öfverste
Nordensvan och direktionen öfver arméns pensionskassa framlagda förslagen
om ytterligare ändringar i meranämnda punkt 9 i 1877 års pensioneringsgrunder
för närvarande icke böra föranleda till någon Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Då, enligt hvad nämnda direktion anmält, någon pensionsålder icke
finnes fastslagen för vissa här ofvan angifna militära tjänstinnehafvare,
synas bestämmelser i detta afseende snarast möjligt böra införas i pensioneringsgrunderna.
I likhet med arméförvaltningen bar jag icke funnit
anledning till annan erinran beträffande den af direktionen för de olika
beställningarna föreslagna åldersgränsen, än att jag på de af arméförvaltningen
anförda skäl anser pensionsåldern för öfverfältläkaren,
hvilken åtnjuter öfverstes löneförmåner, böra bestämmas till 60 år eller
den för öfverste vid armén gällande åldern.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva
dels att punkterna 2 och 9 i de af Kungl. Maj:t med Riksdagen
17
Jyungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 211.
antagna grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med
vederlikar måtte erhålla följande förändrade lydelse:
i>2.
En hvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän, hvilken vid afskedstagande!
stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer
vid värfvadt garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt
i öfrigt till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift, och är
till pension ur kassan berättigad, äger att efter erhållet afsked undfå
fyllnadspension, beräknad enligt punkten 1 bär ofvan, om tillika följande
lefnadsår äro uppnådda, nämligen af:
a) generaler af alla grader, generalintendenten, militärbefälhafvaren
å Gottland, krigs ar kivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk
och staber.....................................................................................-............... ^5 år;
b) öfver fältläkaren, regements- och sekundchefer äfvensom omgå
chefer för särskildt för sig bestående militära kårer, öfverstarna vid
generalstaben och fortifikationen, kommendanten i Boden, öfver fältintendenten,
chefen för krigshögskolan, professorn vid generalstaben, fältintendenter,
fältläkaren och fältveterinären vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
auditörer, sekreteraren vid fortifikationen, regementsläkare,
chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsveterinärer,
tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare, fabriksförvaltare, kassörer
och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare vid intendenturkåren,
fanjunkarna vid krigsskolan, väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan,
tygunderofficerare, verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare,
departementsskrifvare, tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare, gevärshandtverkare
och handtverkare vid trängen ................................ 60 år;
c) öfriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, regementsintendenter,
intendenter, bataljonsläkare, assistenten vid arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, regementsstallmästare, bataljonsveterinärer 55 år;
d) officerare af kompaniofficers grad, underintendenter, underoffi
cerare
med undantag af fanjunkarna vid krigsskolan och tygunderofficerare,
äfvensom musikpersonal............................................................... 50 år.»
»9.
Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa
grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.
Bill. till Riksd. Brok 1909. 1 Samt. I Afd. 156 Httft. ö
18
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 211.
Den, soni åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra
allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,
skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar
a hvad lian sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest hvad han
med tillämpning häraf skulle i pension från arméns pensionskassa och
fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen
understiger^ tre tusen kronor, afdrag å fyllnadspensionen skall äga rum endast
i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må öfverstiga
tre tusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår enligt
de i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11
oktober 1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke
äga rum»,
dels ock att föreskrift meddelas därom, att de nya bestämmelserna
i punkt 9 skola tillämpas från och med den 1 januari 1910.»
Hvad departementschefen sålunda hemställt täcktes,
på tillstyrkan af statsrådets ötriga ledamöter, Hans Maj:t
Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition i
ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Ali Söderhjelm.
Stockholm, K. I,. Beckmans Boktr., 1909.