Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.
1
N:o 18.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad
lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
m. m.; gifven Stockholms slott den 12 januari 1909.
Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att dels antaga bilagda förslag till förordning angående ändrad
lydelse af 2, 5, 8, 36 och 53 §§ i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker dels ock besluta,
att, där restitution af skatt skall äga rum för malt, som vid skattepliktigt
bryggeri omedelbart användts för tillverkning af svagdricka, restitution
må utgå direkt från maltskattemedlen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oart Sivartz.
Bih. till Biksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
2 §.
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
med tjugutvå öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri
skatten för de första under tillverkningsåret afverkade etthundratusen
kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilogram och för de nästa
etthundratusen kilogrammen med tjugu öre för kilogram.
2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,
endast svagdricka tillverkas.
5 §•
Skatt skall erläggas med minst sex kronor i medeltal för hvarje
helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund af
tillståndsbevis må äga rum.
8 §.
1. Vid skattepliktigt bryggeri, där under tillverkningsåret ej afverkats
mera än etthundratusen kilogram malt, må efter tillverkningsårets
utgång restitution af skatt, efter sexton och ett hälft öre för kilogram
räknadt, åtnjutas för det under samma år omedelbart till svagdricka använda
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.
malt, dock högst för femtio procent af hela den vid bryggeriet under
tillverkningsåret afverkade maltmängden samt icke till högre belopp,
än att den återstående skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade
medeltal.
2. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,
åtnjutes under de villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för
den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda
maltdryckens tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats,
som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
36 §.
1. Den som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett
i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio till
och med tvåhundra kronor.
2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffas med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt gälde
skatt för det afverkade maltet, dock med minst etthundraåttio kronor.
Därest omständigheterna gifva vid handen, att malt afverkats till sådan
mängd, att jämlikt bestämmelserna i 2 § den på maltet belöpande skatt
skulle öfverstiga nyssnämnda skattebelopp, skall i saknad af erforderlig
utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att för
hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen pågått,
verkställts en brygd och att det därunder inmäskade maltets mängd i
okrossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkarsrymden samt att en
hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.
53 §.
1. För skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret
1906 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906—1907 maltafverkningen
ej uppgick till etthundrafemtio kilogram i medeltal för
hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken tillståndsbevis vid
bryggeriet varit gällande, må för tiden intill den 1 oktober 1912 det i
5 § föreskrifna minsta skattebeloppet nedsättas till två kronor. Skulle
skattepliktig tillverkning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår
eller den erlagda skatten under något tillverkningsår i medeltal uppgå
4
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 18.
till sex kronor för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning
där varit tillåten, vare hvad sålunda stadgats ej vidare å
bryggeriet tillämpligt.
2. När enligt 1 mom. skatt må erläggas med mindre belopp än
det i 5 § bestämda, skall ock den i 13 § 2 och 5 mom. föreskrifna
säkerhet därefter jämkas.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1909.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
&
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,
Malm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
Såsom jag senare vid beräkningen af statsverkets tillgångar för
de behof, hviska vid statsregleringen för år 1910 böra fyllas, närmare
skall visa, torde för tillgodoseende af samma behof nya eller ökade
skatter behöfva tillgripas. I sådant afseende är jag betänkt föreslå en
höjning i maltskatten. Och får jag nu i underdånighet inför Eders
Kungl. Maj:t anmäla ett i anledning häraf inom finansdepartementet
utarbetadt förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
6
Historik.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 18.
Innan jag går att närmare angifva innehållet i samma förslag,
torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för de senare årens lagstiftningsarbete
å maltbeskattningens område och i sådant afseende till
en början erinra, hurusom den kommitté, hvilken enligt nådigt beslut
den 4 april 1902 tillsattes för att taga frågan om lämpligaste sättet
för anordnande af en maltdrycksbeskattning under förnvadt öfvervägande,
med iakttagande däraf att billiga, alkoholsvaga maltdrycker
fritoges från beskattningen, i sitt med underdånigt betänkande den
11 oktober samma år afgifna förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker föreslagit, att ifrågavarande
skatt skulle — utom vid rena svagdricksbryggerier, som skulle åtnjuta
skattefrihet — utgå med 18 öre för hvarje kilogram malt, som i
bryggeri användes vid tillverkning af maltdrycker, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade 50,000
kilogrammen malt skulle utgå med 14 öre för kilogram och för de
nästa 50,000 kilogrammen med 16 öre för kilogram. Full skatt skulle
alltså utgå först för den del af afverkningen vid bryggeri, som öfversteg
100,000 kilogram. Efter sålunda och af kommittén i öfrigt angifna
grunder för maltdrycksbeskattningen beräknade kommittén, att den
redan under första kalenderåret debiterade maltskatten skulle lämna
statsverket en inkomst af åtminstone 5,643,000 kronor.
Vidkommande skattens anordning anförde kommittén, att de för de
första 100,000 kilogrammen föreslagna nedsatta skattesatserna afsåge att
för den mindre industrien bereda en välbehöflig hjälp i konkurrensen
med de allra största bryggerierna. Såsom skäl att till normal skattesats
välja just 18 öre anfördes, att en viss varsamhet vid påläggandet af
en ny skatt borde iakttagas för att icke öka den ovilja, med hvilken
en sådan sannolikt alltid komme att mötas. Vidare vore det af synnerlig
vikt att tillse, att skattesatsen bestämdes så, att den förhöjning i försäljningspriset
å den färdiga varan, som af beskattningen skäligen
kunde böra följa, vid försäljning af minsta brukliga kvantitet läte så
nära som möjligt uttrycka sig i hela ören. Slutligen borde skatten
sättas så, att den för samma kvantitet icke uppginge till fullt öretal,
enär den skeende prisförhöjningen rättvisligen borde i någon mån
komma tillverkaren till godo såsom ersättning för den minskade omsättning,
som genom skattens införande blefve en följd, samt för de
kostnader och olägenheter, den med skatten förenade kontrollen beredde
tillverkaren. Med beräkning att 25 kilogram malt lämnade en hektoliter
lageröl samt att denna kvantitet lämnade 280 s. k. halfbutéljer,
7
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.
skulle skatten efter 18 öre för kilogram således utgöra för en hektoliter
Öl 4 kronor 50 öre eller för halfbutelj 1,61 öre.
När kommitterades förslag föredrogs inför Kungl. Maj:t den 30
januari 1903, instämde dåvarande chefen för finansdepartementet med
kommitterade däri, att skattesatserna borde afpassas så, att den ej med
fullt öretal drabbade en halfbutelj; men fann departementschefen den
föreslagna skattesatsen väl låg och ansåg densamma kunna höjas till
20 öre för kilogram malt, då skatten på en halfbutelj lageröl skulle
blifva 1,7 8 öre. I det förslag till förordning angående tillverkning och
beskattning af maltdrycker, som af Kungl. Maj:t förelädes 1903 års
Riksdag och däri, på sätt kommitterade hemställt, förutsattes, att frihet
från skatt medgåfves rena svagdricksbryggerier, infördes ock den bestämmelsen,
att skatt vid skattpliktigt bryggeri skulle erläggas med 20
öre för hvarje kilogram malt, dock att för hvarje bryggeri skatten för
de första under året afverkade 50,000 kilogrammen malt skulle utgå
med 16 öre och för de nästa 50,000 kilogrammen med 18 öre för
kilogram. En maltskatt, utgående efter nu angifna grunder, beräknades
komma att lämna statsverket eu inkomst af 6,300,000 kronor.
Riksdagens bevillningsutskott, dit Kungl. Maj:ts omförmälda proposition
remitterats, tillstyrkte i afgifvet betänkande propositionen oförändrad,
hvad anginge skattesatserna och det föreslagna stadgandet om frihet
från skatt vid rena svagdricksbryggerier. Vid ärendets behandling i
Riksdagen stannade emellertid kamrarne i olika beslut, i det att Andra
Kammaren godkände utskottets hemställan, hvaremot Första Kammaren,
med bifall i hufvudsakliga delar till en vid betänkandet fogad reservation,
för sin del antog en förordning, byggd på grundsatsen af en skatt,
som skulle träffa all tillverkning af maltdrycker med en skatteskala
stigande från 5 till 12 öre för ett kilogram malt. Enligt beräkning,
gjord i omförmälda reservation, skulle en maltdrycksbeskattning, efter
de af Första Kammaren antagna grunder, inbringa 500,000 kronor
mindre än i propositionen beräknats eller ungefärligen 5,800,000 kronor.
I det förslag till sammanjämkning af kamrarnas skilda beslut,
som bevillningsutskottet därefter framlade, hade utskottet — som i
förenämnda betänkande, för att göra det möjligt äfven för de bryggerier,
som tillverkade både Öl och svagdricka, att under någon öfvergångstid
fortfara med tillverkningen af sistnämnda maltdryck, framställt förslag
i ändamål, att skattepliktigt bryggeri måtte medgifvas rätt att under
viss tid efter tillstånd af Kungl. Maj:t tillverka skattefritt svagdricka —
sökt åstadkomma en sådan anordning af skattesatserna, som, jämte det
att bryggeri, som endast tillverkade svagdricka, bibehölles vid den af
8 Kungl. Alaj:ts Uåd. Proposition N:o 18.
Kungl. Maj:t föreslagna skattefrihet, skulle i möjligaste mån bereda
likställighet mellan svagdricksbryggerierna och bryggerier med blandad
tillverkning med afseende å möjligheten att tillverka svagdricka, utan
att därför skulle behöfva tillgripas nyssnämnda, af utskottet i ett öfvergångsstadgande
föreslagna utväg. Ett sådant syfte hade utskottet ansett
kunna vinnas genom en väsentlig nedsättning af skattesatserna i allmänhet
och särskildt för de under tillverkningsåret först afverkade myckenheterna
malt. Utskottet hade därför funnit sig böra föreslå, att för
malt, som vid tillverkning af maltdryck användes i annat bryggeri än
sådant, som uteslutande tillverkade svagdricka, skatt skulle erläggas
med 12 öre för kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten för de
första under tillverkningsåret afverkade 30,000 kilogrammen skulle utgå
med 2 öre för kilogram, för de nästa 30,000 kilogrammen med 5
öre för kilogram, för de nästa 40,000 kilogrammen med 7 öre för kilogram,
för de nästa 50,000 kilogrammen med 9 öre för kilogram och
för de nästa 50,000 kilogrammen med 11 öre för kilogram. För
bryggeri, där endast svagdricka tillverkades, skulle däremot skattefrihet
åtnjutas.
Detta sammanjämkningsförslag vann Riksdagens bifall. I 2 § af
den sedermera den 17 juni 1903 utfärdade nådiga förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker bestämdes sålunda
skattesatserna vid maltdryckstillverkningen trappvis från 2 öre för kilogram,
som skulle utgå för de första 30,000 kilogrammen malt vid skattepliktigt
bryggeri, till 12 öre för kilogram, som träffade all maltafverkning
vid bryggeri öfver 200,000 kilogram. År 1907 vidtogs därefter
en ändring i sagda skatteskala i samband med revision af 5 § i nämnda
förordning, enligt hvilket författningsrum skatt skulle erläggas för minst
70 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt dygn af den tid, under
hvilken maltkrossning på grund af tillståndsbevis finge äga rum.
I skrifvelse den 12 maj 1906 hade nämligen Riksdagen anhållit, bland
annat, om utarbetande och framläggande af förslag till de förändrade
bestämmelser i förordningen den 17 juni 1903, som kunde betingas afen
förhöjning af den gällande lägsta maltskattesatsen. I motiveringen till
denna anhållan anförde Riksdagen, att det inflytande skattebeloppet vid
ett stort antal skattepliktiga bryggerier vore så ringa, att statsverkets
kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke blefve betäckt,
hvilket förhållande innebure en oegentlighet, som borde med det snaraste
rättas, och syntes detta lämpligen kunna ske på det sätt, att den
lägsta skattesatsen höjdes. Det gåfves emellertid ett annat viktigt skäl
för vidtagande af denna reform, nämligen att ifrågavarande låga skatte
-
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.
sats visat sig i viss mån medverka till att neutralisera den själfbestämmanderätt
i fråga om ordnandet af ölförsäljning, som kommunerna
numera ägde, enär denna skattesats underlättade upprättande af nya
bryggerier, från hvilka försäljning till afhämtning af skattepliktiga maltdrycker
kunde äga rum. Riksdagen anförde vidare siffror, utvisande
att antalet sm åbryggerier, som drefve skattepliktig tillverkning af maltdrycker,
under de sista tillverkningsåren ganska afsevärdt ökats och
att dessa bryggerier nästan undantagslöst tillhörde första skatteklassen.
Uppkomsten af småbryggerier borde därför genom lämpliga åtgärder
inskränkas och äfven för vinnande af detta syfte vore den lägsta skattesatsens
höjande en lämplig åtgärd. Riksdagen framhöll vidare att, då
den höjning af den lägsta skattesatsen, för hvilken Riksdagen sålunda
i princip uttalat sig, i viss män komme att rubba den i gällande lagstiftning
åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria
bryggerier, vid frågans afgörande jämväl borde tagas i öfvervägande,
huruvida icke till motverkande af sådan rubbning någon åtgärd borde
vidtagas. Vidare blefve det nödvändigt öfverväga, huruvida icke hänsyn
till de af skatteförhöjningen möjligen uppstående menliga återverkningarna
på den mindre bryggeriindustrien kräfde, att öfvergången till
den högre skattesatsen för redan bestående småbryggerier förmedlades
genom vissa öfvergångsbestämmelser.
Vid underdånig föredragning den 8 mars 1907 af Riksdagens omförmälda
skrifvelse framhöll jag, att skatt borde vid hvarje bryggeri
inflyta med minst 3 kronor 50 öre för helgfritt dygn, om skatten skulle
räcka till att betäcka kontrollörskostnaden, i följd hvaraf vid bryggeri,
där skatten för allt det afverkade maltet utginge med 2 öre för kilogram,
175 kilogram om dagen borde i medeltal afverkas. Det vore
emellertid ett rätt afsevärdt antal bryggerier, som ej uppnått nämnda
medelafverkning. Antalet sådana bryggerier hade under de tre tillverkningsår,
under hvilka förordningen den 17 juni 1903 då varit gällande,
varit resp. 00, 70 och 88, under det att hela antalet skattepliktiga
bryggerier varit resp. 223, 228 och 239. Ökningen i antalet skattepliktiga
småbryggerier, hvilkas skattebidrag ej räckt till att betala kontrollkostnaden,
hade uppstått dels genom tillkomsten af nya bryggerier,
i de flesta fall svagdricksbryggerier, som öfvergått till skattepliktiga
för att kunna brygga julöl, svensköl och dylikt, dels därigenom att en
del bryggerier nödgats minska sin tillverkning.
Höjningen af den från de minsta bryggerierna utgående skatten
kunde, framhöll jag vidare, ske på olika sätt men borde enligt min åsikt
Bih. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
verkställas med en viss försiktighet. Genom enbär höjning af det i
5 § föreskrifna minimum, för hvilket skatt skulle erläggas, komme
skatteförhöjningen att uteslutande drabba de mindre bryggerierna, hvilket
ej vore rättvist. Bibehölles åter detta minimum oförändradt, skulle
man för att ernå önskadt resultat nödgas vidtaga en afsevärd höjning
af den lägsta skattesatsen. Medelst en samtidig höjning af nämnda
minimum och den lägsta skattesatsen kunde man däremot vinna det
dubbla mål, som eftersträfvades, nämligen att försvåra uppkomsten af
nya småbryggerier samt att tillförsäkra statsverket en viss inkomst
utöfver kontrollörskostnaden från hvarje skattepliktigt bryggeri. Jagansåg
mig på dessa grunder böra föreslå, att det minsta belopp malt,
hvarför skatt i medeltal per dygn skulle erläggas, bestämdes till 150
kilogram samt att skatten för de första 50,000 kilogrammen malt, som
under tillverkningsåret afverkades vid hvarje bryggeri, bestämdes till
4 öre för kilogram. Äfven på detta sätt genomförd komme denna
skatteförhöjning likväl att få karaktär af en skatteförhöjning, hufvudsakligen
för de mindre bryggerierna. Ur synpunkten af en för samtliga
bryggerier rättvis beskattning fordrades därför, att hela den degressiva
skatteskalan omlades, hvilken omläggning jag föreslog genomförd
sålunda, att nedsättning i skatten medgåfves endast för de vid hvarje
bryggeri under tillverkningsåret först af verkade 150,000 kilogrammen
malt — i stället för 200,000 kilogram enligt 1903 års författning —
samt att skattesatserna bestämdes för de första 50,000 kilogrammen,
såsom jag föreslagit, till 4 öre för kilogram och för de två därpå
följande 50,000-talen kilogram malt till respektive 7 och 10 öre kilogram.
För allt därutöfver afve-rkadt malt skulle skatt utgöras efter
den normala skattesatsen, 12 öre för kilogram.
Enligt dessa bestämmelser skulle vid hvarje skattepliktigt bryggeri
erläggas skatt med minst 6 kronor om dagen, hvilket belopp skulle
lämna staten en behållning af 2 kronor och 50 öre för hvarje helgfri
dag utöfver det vanliga kontrollörsarfvodet. Denna beskattning syntes
äfven vara tillräckligt afsevärd för att hindra uppkomsten af nya småbryggerier.
Skulle detta visa sig icke vara förhållandet, kunde framdeles
en ny förhöjning vidtagas.
Efter att därefter hafva visat, hurusom med föreslagna förhöjningen
af de lägsta skattesatserna skatten ändock endast skulle komma
att blifva för bryggerier med intill 50,000 kilogram årsafverkning ett
tredjedels öre per halfbutelj; vid 110,000 kilogram årsafverkning ett
hälft öre, vid 250,000 kilogram årsafverkning tre fjärdedels öre och vid
1,000,000 kilogram årsafverkning 0,94 öre samt därefter stiga helt sakta,
11
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 18.
men aldrig nå upp till fullt ett öre för en half butelj, framhöll jag, att
vid maltskattens införande ölpriserna i allmänhet höjdes med ett öre
för halfbutelj samt att priset naturligtvis alltjämt skulle komma att bero
på den skatt, som drabbade de största bryggerierna, i följd hvaraf de
mindre bryggerierna, äfven efter införande af den af mig föreslagna
skatteskalan, skulle komma i åtnjutande af en synnerligen afsevärd
skattelindring.
Den af mig sålunda gjorda beräkning förutsatte, att äfven de
minsta bryggerierna under den tid, de vore i verksamhet, verkligen
afverkade 150 kilogram malt i medeltal för hvarje belgfritt dygn.
Emellertid visade statistiken för tillverkningsåret 1905—1906, att 89
bryggerier hade en medelafverkning, som vore lägre än 150 kilogram,
samt att 20 af dessa ej nådde till 70 kilogram medelafverkning och
9 ej ens till 50 kilogram medelafverkning. Billigheten fordrade därför,
att, på sätt i Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1906 jämväl framhållits,
dessa mindre tillverkare, som redan ordnat sig för skattepliktig
tillverkning, erhölle någon öfvergångstid, under hvilken de kunde hinna
öka sin afsättning och därmed äfven sin tillverkning. Eftergifterna
under öfvergångstiden borde ej sträcka sig längre, än att staten från
hvarje bryggeri erhölle ett skattebelopp, som åtminstone motsvarade
kontrollörskostnaden vid bryggeriet, och då denna näppeligen syntes
kunna nedbringas till lägre belopp än 2 kronor om dagen, borde således
den minsta maltafverkningen i medeltal för dag ej sättas lägre än
50 kilogram. Öfvergångstiden syntes mig lämpligen kunna begränsas
till fem år.
Med gillande af de utaf mig sålunda gjorda uttalanden föreslog
Kungl. Maj:t i en till Riksdagen den 8 mars 1907 aflåten proposition
med förslag till ny förordning angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker ej mindre en höjning af den lägsta skattesatsen till 4 öre
för kilogram malt än äfven en omläggning af hela skatteskalan på det
sätt, att skatten skulle utgå med 4 öre för de första 50,000 kilogrammen
malt, med 7 öre för nästa 50,000 kilogram, med 10 öre för nästa
50,000 kilogram och med den normala skatten 12 öre för allt öfrigt
malt. Därjämte föreslogs, att det belopp malt, för hvilket skatt dagligen
skulle erläggas, måtte höjas från 70 till 150 kilogram, dock med
rättighet för vissa bryggerier att under en öfvergångstid af fem år få
detta minimum nedsatt till 50 kilogram.
Genom dessa bestämmelser, som godkändes af Riksdagen och
återfinnas i 2, 5 och 53 §§ af nu gällande, den 7 augusti 1907 utfärdade
nådiga förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,
Departements•
chefens
yttrande.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
blef således skattenedsättningen vid hvarje skattepliktigt bryggeri begränsad
från 200,000 kilogram till 150,000 kilogram malt.
När jag nu öfvergår till att närmare redogöra för omförmälda, inom
finansdepartementet utarbetade förslag till ändringar i gällande förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, tillåter jag
mig på förhand framhålla, att därigenom gifvetvis icke göres någon
ändring med afseende å de rena svagdricksbryggeriernas skattefrihet. I
nykterhetens intresse bör en tillverkningsskatt å malt såvidt sådant är
möjligt så anordnas, att de alkoholsvaga dryckerna icke genom beskattningen
fördyras. Ehuru jag i förslaget sökt genomföra denna
princip på ett mera effektivt sätt än hvad nu är fallet, torde dock maltskatten,
med en ringa förhöjning utöfver hvad i Kungl. Maj:ts till 1903
års Riksdag aflåtna proposition i ämnet föreslagits, komma att lämna
ungefärligen samma belopp, som då beräknades, eller 6,400,000 kronor
för år.
Ett sådant skatteresultat lärer, hvad statsverket vidkommer, kunna
anses tillfredsställande, och för egen del har jag däremot så mycket mindre
att erinra som jag vid nämnda belopp vet mig i hufvudsak icke hafva öfverskridit
hvad Riksdagens kamrar en gång ansett kunna i form af maltskatt
påföras nu ifrågavarande produktion. Såsom af den utaf mig lämnade utredningen
framgår, stannade nämligen Andra Kammaren vid första behandlingen
af Kungl. Maj:ts omförmälda proposition vid ett beslut, som i
afseende å själfva skattens anordning och resultat sammanföll med Kungl.
Maj:ts förslag. Äfven Första Kammaren kom genom sitt beslut till ett
skattebelopp, som endast med 500,000 kronor understeg, hvad maltskatten
skulle hafva gifvit med den af medkammaren beslutade anordning
och skatteskala. Då jag sålunda i afseende å maltskattens
totala belopp i hufvudsak föreslår en återgång till 1903 års proposition,
har det, såsom naturligt är, varit mig angeläget tillse, att vid utarbetandet
af föreliggande förslag de anmärkningar mot skattens anordning,
som föranledde antagandet af bevillningsutskottets sammanjämknings
förslag i ämnet vid 1903 års Riksdag, behörigen beaktades.
Vid förslagets utarbetande har jag därför sökt att för den mindre
industrien bevara den särskilda hjälp i konkurrensen med de allra största
bryggerierna, som med en degressiv skatteskala varit afsedt att lämna,
och att upprätthålla den i gällande lagstiftning åsyftade likställigheten
mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier med afseende å svagdrickstillverkningen,
allt utan att genom åtgärder i nämnda syften
befordra tillkomsten af nya småbryggerier. Om de två förstnämnda
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
synpunkterna kafva en mera privatekonomisk betydelse, är å andra
sidan önskan att hindra tillkomsten af nya småbryggerier förestafvad
af mera allmänna intressen. Såsom förut nämnts, äro med tillverkning
af maltdrycker i mindre skala förenade kontrollkostnader, som
stå i mindre godt förhållande till maltskattens afkastning vid dylik
tillverkning. Men framför allt kan en lagstiftning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, som i afseende å skatteskalan
är så anordnad, att därigenom de mindre bryggerierna mer än nödigt
uppmuntras, sägas i viss mån motverka en annan lagstiftning eller
den angående försäljning 1 af vin och Öl, hvilken senare lagstiftning
velat åt de kommunala myndigheterna öfverlåta bestämmanderätten
rörande försäljning af dylika drycker. Denna rätt göres nämligen,
i mån som nya bryggerier anläggas, mindre effektiv, enär enligt sistberörda
lagstiftning försäljning af vin och Öl må af den, som i föreskrifven
ordning förvärfvat behörighet att till afsalu tillverka dylika
drycker, utan särskildt tillstånd utöfvas å tillverkningsstället i fråga om
därstädes tillverkade drycker.
Såsom jag nyss angaf hafva i föreliggande förslag behörigen beaktats
de önskemål med afseende å skattens anordning, som Riksdagen
vid antagandet af 1903 års förordning sökt tillgodose. Dessa önskemål
voro, jag upprepar dem, dels att hjälpa de mindre bryggerierna i
konkurrensen med de större dels ock att i möjligaste mån likställa tillverkningen
af svagdricka vid skattepliktiga och skattefria bryggerier.
Det förra målet hade, på sätt af det förut anförda framgår, icke lämnats
obeaktadt vare sig af 1902 års kommitté eller af Kungl. Maj:t. I kommitténs
förslag liksom i Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års Riksdag
hade för sådant ändamål anordnats en degressiv skatteskala, enligt
hvilken skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats skulle utgöra 4
bre. En sådan degressionsskala kunde skäligen icke hafva annat ändamål
än att förekomma, det genom skattepåläggning bryggeriernas inbördes
konkurrensförhållanden rubbades. Man kunde icke förbise, att,
då de större bryggerierna i allmänhet vore i stånd att bestämma salupriset
på maltdryckerna äfven från de mindre bryggerierna, men för
dessa senare bryggerier otvifvelaktigt på grund af drygare kostnader
för administration m. m. produktionskostnaderna, relativt taget, vore
större än för storindustrien, en likformig skatt kunde vålla afgörande
svårigheter för den mindre industrien att bestå i konkurrensen. Med
en skattelindring af 4 öre, anordnad på sätt Kungl. Maj:t i 1903 års
proposition föreslagit, skulle ett bryggeri med intill 50,000 kilograms
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
aftorkning, hafva beskattats efter 16 öre för kilogram, ett bryggeri
med 100,000 kilograms afverkning efter 17 öre för kilogram, ett
bryggeri med 200,000 kilograms afverkning efter 18,5 öre för kilogram
och ett större bryggeri, exempelvis med 600,000 kilograms
afverkning, efter 19,5 öre för kilogram. Efter den beräkningsgrund
för utbyte vid maltafverkning, som tidigare följts, skulle skatten vid
bryggerier af nyss angifven storlek uppgå, för half butelj räknadt, till
resp. 1,4 3 öre, 1,52 öre, 1,6 5 öre och 1,74 öre. Den år 1903 föreslagna
skatteskalan hade alltså anordnats på det sätt, att ett större
bryggeri betalade i skatt öfver 20 procent, för halfbutelj räknadt, mer
än ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning, ungefär 15 procent
mer än ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning och öfver 5
procent mer än ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning. Dessa
skatteskillnader lära säkerligen allt fortfarande uppväga de relativt taget
större olägenheter och kostnader, skatten kan bereda de mindre bryggerierna
i jämförelse med de större. Utan att kunna sägas vara njugg i
beräkningen torde man därför kunna fastslå, att den degression i skatteskalan,
hvarigenom hjälp bör beredas den mindre industrien i konkurrensen
med den större, icke under några förhållanden behöfver för att
fylla sitt ändamål göras större, än att skillnaden uppgår till ungefär 20
procent, som alltså skulle tillgodokomma de minsta bryggerierna.
Det var ej heller ur synpunkten att den i 1903 års proposition
föreslagna skattedegressionen skulle för nämnda ändamål vara otillräcklig,
som 1903 års Riksdag beslöt omläggning af berörda skatteskala.
Omläggningen hade nämligen till ändamål att i konkurrensen jämställa
skattepliktiga och skattefria bryggerier i afseende å svagdrickstillverkning.
Undersöker man nu, på hvad sätt den af Riksdagen beslutade
skatteskalan, med den däri år 1907 vidtagna ändring, verkar, finner man,
att — med frånseende af den inverkan, bestämmelserna om viss
minimiskatt kan utöfva — ett bryggeri med intill 50,000 kilograms
afverkning beskattas efter 4 öre för kilogram, ett bryggeri med 100,000
kilograms afverkning efter 5,5 öre för kilogram, ett bryggeri med
200,000 kilograms afverkning efter 8,2 5 öre för kilogram samt ett
större bryggeri om 600,000 kilograms afverkning efter 10,7 5 öre för
kilogram. Fördelas skatten på halfbutelj maltdryck efter förenämnda
beräkningsgrund uppgår densamma vid ett bryggeri om 50,000 kilograms
afverkning till 0,3 6 öre, vid ett bryggeri om 100,000 kilograms
afverkning till 0,4 9 öre, vid ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning
till 0,7 4 öre och vid ett bryggeri om 600,000 kilograms afverkning
till 0,9 6 öre.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.
Med nu gällande skatteskala öfver stiger alltså den skatt per halfbutelj,
som utgöres af ett större bryggeri om 600,000 kilograms afverkning,
motsvarande skatt vid bryggerier om 50,000, 100,000 och 200,000
kilograms afverkning med ungefärligen resp. 170 procent, 100 procent
och 30 procent. Sammanställas de nu anförda siffrorna finner man, att
ett bryggeri med afverkning af |
skulle betala |
betalar enl. gällande förordning |
||
för kg. malt |
för halfbutelj |
för kg. malt |
för halfbutelj |
|
50,000 kilogram............... |
16 |
1,43 |
4 |
0,36 |
100,000 „ ............... |
17 |
1,52 |
5,5 |
0,4 9 |
200,000 „ ............... |
18,5 |
1,65 |
8,25 |
0,74 |
600,000 „ ............... |
19,5 |
1,74 |
10,75 |
0,9 6 |
Skattskyldigheten vid ett bryggeri med en årsafverkning om
600,000 kilogram öfverstiger skattskyldigheten vid
ett bryggeri med afverkning af |
enligt 1903 års I |
enligt gällande |
Skillnad III |
50,000 kilogram ..................... |
ung. 20 % „ 15 % „ 5 % |
ung. 170 % „ 100 % „ 30 % |
+ 150 % + 85 % + 25 % |
100,000 ..................... |
|||
200,000 „ ..................... |
Jag har redan angifvit, att 1903 års proposition, genom anordnande
af en skillnad i skatteafseende mellan de mindre bryggerierna
och storindustrien, sökt bereda de förra en hjälp i konkurrensen, och
att denna skillnad icke ens för de minsta bryggerierna ansetts behöfva
stiga till mera än ungefär 20 procent. Om man betraktar den skatt
-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
skyldighet, som åligger ett bryggeri om 000,000 kilograms afverkning,
såsom normal, skulle procenttalen i kolumn I i sist uppställda
tablå utvisa, i hvilken omfattning det ansetts erforderligt att för nyssnämnda
ändamål efterskänka skatt. När sedan i 1903 års liksom i
nu gällande förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
degressionsskalan anordnats jämväl i syfte att befordra likställigheten
mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier i fråga om
svagdrickstillverkningen, har, såsom framgår af kolumn II, skillnaden i
skatteafseende mellan större och mindre skattepliktiga bryggerier sprungit
upp ända till 170 procent. De belopp, hvarmed detta och öfriga
procenttal i sistnämnda kolumn öfverstiga motsvarande procenttal i
kolumn I, innefatta alltså de särskilda medgifvanden, som ansetts
böra göras den skattepliktiga industrien i allmänhet för att sätta denna
i stånd att i afseende å svagdrickstillverkningen konkurrera med de
rena svagdricksbryggerierna. Nyssnämnda belopp återfinnas i kolumn III.
Dessa belopp, som, i hvad de afse jämförelse mellan de minsta
bryggerierna och storindustrien, utvisa en skillnad i skatteafseende af
ända till 150 procent, äro sålunda visserligen icke afsedda att tillgodokomma
de mindre bryggerierna såsom ett understöd i konkurrensen med
de större. Men då degressionsskalan automatiskt kommer all brygd i
skattepliktigt bryggeri mer eller mindre till godo, verkar beskattningen,
såsom den nu är anordnad, i ett större antal fall i en helt annan riktning
än lagstiftarne därmed åsyftat. De 150 procent, hvarom jag
nyss talade, skulle ju göra det möjligt för de skattepliktiga bryggerierna
att trots skatten fortfarande tillverka maltdrycker, som en hvar
eljest ägde producera utan betungande kontroll och särskilda utgifter.
Och för sådant ändamål är ofta nog äfven sagda skattelindring af
nöden. Men äfven med afseende å de blandade bryggerierna blifva
förhållandena ganska olikartade. Om af två bryggerier med hvartdera
50,000 kilograms maltafverkning det ena använder 5,000 kilogram för
tillverkning af svagdricka och det andra 25,000 kilogram för samma
ändamål, är uppenbarligen det senare bryggeriet i långt större behof
af skattelindring än det bryggeri, för hvars svagdrickstillverkning
endast 10 procent af hela maltmängden användes. Det oaktadt kommer
skattelindringen dem bägge till godo i samma omfattning. Ännu påtagligare
blir emellertid riktigheten af min anmärkning i de fall, där
ingen som helst svagdrickstillverkning äger rum, fall, där rätteligen
skillnaden i skatteafseende mellan de minsta bryggerierna och storindustrien
bör inskränkas till ungefär 20 procent. Och enligt hvad jag
17
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
af inkomna uppgifter från kontroll- och justeringsstyrelsen inhämtat,
uppgå de rena ölbryggerierna till ett ganska afsevärdt antal. De utgjorde
sålunda under tillverkningsåret 1907—1908 69 stycken, af kvilka
29 stycken hvart för sig icke afverkade öfver 50,000 kilogram samt 9
stycken hvart för sig afverkade mellan 50,000 och 100,000 kilogram.
Och dessa 38 bryggerier, som med en medeltalsafverkning, understigande
100,000 kilogram, under omförmälda afverkningsår afverkade
sammanlagdt ungefärligen 1,350,000 kilogram malt, åtnjuta, såsom föregående
utredning visar, eu så pass stor slcattelindring för sin produktion,
att storindustrien betalar per halfbutelj ungefär 170 å 100 procent
mera än samma bryggerier.
Hela denna skattelindring verkar alltså med afseende å nämnda
ölbryggerier såsom understöd i konkurrensen med öltillverkningen inom
storindustrien. Ett rent ölbryggeri kommer därigenom i en premierad
ställning i jämförelse med ett i fråga om totaltillverkning därmed jämnställdt
blandadt bryggeri, enär ett sådant bryggeri jämväl måste begagna
skattelindringen för att vid svagdricks tillverkningen konkurrera med
skattefria bryggerier. En för alla skattepliktiga bryggerier gemensam
degressionsskala synes därför icke lämpligen kunna användas i annat
syfte än att utjämna skillnaden i konkurrensen mellan skattepliktiga
bryggerier af olika storlek beträffande öltillverkningen. Och äfven om
man för bibehållande af likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria
bryggerier i fråga om svagdrickstillverkningen kunde anordna en
särskild degressionsskala för de blandade bryggerierna, vore därmed
icke jämnhet i beskattningen vunnen. Genom en sådan degressionsskala
skulle man visserligen förhindra, att de rena ölbryggerierna komme
i åtnjutande af en skattelindring, som icke egentligen vore afsedd för
desamma, men man måste, om icke olikställighet i de blandade bryggeriernas
inbördes konkurrensförhållanden skulle uppstå, ändock, såsom
jag redan visat, nödgas förutsätta, att alla blandade bryggerier tillverkade
svagdricka och andra maltdrycker i samma proportion. Något
sådant kan påtagligen icke i verkligheten ifrågakomma.
För öfrigt tillåter jag mig framhålla, att, därest degressionsskalan
fortfarande skulle ordnas i syfte att bereda likställighet mellan skattepliktiga
och skattefria bryggerier med afseende å tillverkning af svagdricka,
man icke vidare, såsom nu är fallet, skulle kunna nöja sig med
en skillnad mellan högsta och lägsta skattesats af 8 öre för kilogram.
I det utarbetade förslaget bär den normala skattesatsen fastställts till
22 ttre, och skulle skattelindring medgifvas vid hvarje bryggeri för de
Bih. till Iliksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.
första 200,000 kilogrammen malt på det sätt, att skatt skulle utgå för
de första 100,000 kilogrammen med 17 öre och. för nästa 100,000 kilogram
med 20 öre, allt för ett kilogram räknadt. Den lägsta skattesatsen
skulle alltså höjas från 4 öre till 17 öre, men under sådana förhållanden
lärer icke en degressionsskala med en latitud af endast 8 öre
kunna utjämna skillnaden i kostnader för tillverkning af svagdricka vid
skattepliktigt och skattefritt bryggeri. En ökning af marginalen mellan
lägsta och högsta skatt torde emellertid icke kunna ifrågakomma, bland
annat af den anledning att tillkomsten af nya småbryggerier eljest
skulle befordras.
Full likställighet mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier
vid svagdrickstillverkning kan uppenbarligen icke vinnas utan att i
afseende å malt, som användts för tillverkning af svagdricka i skattepliktigt
bryggeri, hela det å samma malt belöpande skattebelopp, såvidt
det öfverskjuter de kontrollkostnader, som drabba skattefria bryggerier,
efterskänkes. Härigenom skulle man kunna på ett fullt rationellt sätt
jämställa de olika slagen af bryggerier oberoende af, i hvilken proportion
svagdricka inginge i ett skattepliktigt bryggeris hela produktion; och
stora fördelar vore otvifvelaktigt förenade med ett sådant förfärande
såväl för statsverket som för bryggerierna. Staten vunne garanti, att de
åtgärder, som vidtoges för ett visst ändamål, icke befordrade ett därför
främmande syfte. Vid skattepliktigt bryggeri inskränktes faktiskt skattskyldigheten
till de drycker, som maltskatten egentligen afser att träffa.
Kostnaden för svagdrickstillverkningen blefve så vidt möjligt oberoende
af sagda skattskyldighet.
Återstår att afgöra, i hvilken ordning skattens efterskänkande
skulle kunna ske. I sådant afseende äro två vägar att välja. Antingen
skulle skatt för det malt, hvarom nu är fråga, icke uttagas, eller ock
skulle skatten, uppburen i sammanhang med skatten för allt annat malt,
i sinom tid restitueras. Af dessa två vägar är af flera skäl, som torde
framgå af redogörelsen för restitutionsförfarandet, den senare vägen att
föredraga.
Hvarje efterskänkande af skattebelopp af förevarande slag måste
i visst afseende grundas å deklaration från den skattskyldiges sida.
Till grund för restitution skulle sålunda läggas den af tillverkaren förda
bryggjournalen, i hvilken för hvarje brygd antecknas, huru mycket
malt användes till hvarje slag af maltdryck. Mot en dylik åtgärd
hafva åtskilliga invändningar framställts, i synnerhet när fråga varit
att på ett sådant förfarande grunda hela maltdrycksbeskattningen. Det
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.
har sålunda sagts, att kontrollen öfver riktigheten af tillverkarens uppgifter
aldrig kunde göras fullt effektiv. Detta vore dock behöflig!.
Vinsten af en oriktig uppgift kunde nämligen inom en sådan industri
som maltdryckstillverkningen blifva synnerligen afsevärd, och i anledning
häraf kunde under tider af häftig och ihärdig konkurrens mer än
en, särskild! bland de mindre näringsidkare, lockas att stärka eller
rent af rädda sin ekonomiska ställning genom oriktiga uppgifter till
beskattningen. Härtill komme allmänhetens olika uppfattning om det
orätta i att bedraga en enskild man och att undanhålla staten hvad
densamma lagligen tillkomme.
Dessa invändningar och betänkligheter, som alltid låtit sig höras
vid införande eller utsträckning af själfdeklaration i och för beskattning,
kunde ej sägas sakna fog, om det vore tal om införandet af
själfdeklaration såsom grund för hela maltdrycksbeskattningen. Nu
gäller det emellertid endast att begagna sig af tillverkarens uppgifter
vid bestämmandet af restitution af en ganska obetydlig del af den på
eu helt annan grund än skattskyldiges deklarationer debiterade maltskatten.
Redan det straff, som enligt 38 § i förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker hotar den, hvilken i skattepliktigt
bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt förfar svikligen,
torde i och för sig verka afskräckande. Och de ekonomiska fördelar,
som tillverkaren tilläfventyrs skulle kunna tillskansa sig genom
att lämna oriktiga uppgifter, kunna ej gärna tänkas i allmänhet blifva
af en mot risken i förfarandet svarande betydelse. Härtill kommer,
att i afseende å deklaration af detta slag i själfva verket skulle finnas
en långt effektivare kontroll än t. ex. i fråga om inkomsttaxeringen.
Man får nämligen icke förbise, att kontrollör finnes vid hvarje bryggeri.
Vidkommande kontrollörs verksamhet må till eu början framhållas,
att han, som enligt 12 § af ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna
i riket skall på förhand underrättas om hvarje brygd,
jämlikt bestämmelserna i 18 § af ordningsstadgan är skyldig att besöka
hvarje under hans tillsyn stående bryggeri minst tre dagar i veckan.
På grund häraf hafva kontrollörerna numera i regel vunnit en sådan
erfarenhet rörande arbetssättet och tillverkningen vid de skilda bryggerierna,
att de böra vara ganska väl skickade att kontrollera riktigheten
af uppgifterna i bryggjournalen, allrahelst som, enligt uppgift från
kontroll- och justeringsstyrelsen, i flertalet af de bryggerier, hvilka, på
sätt jag strax skall angifva, skulle komma i åtnjutande af restitution,
brygd icke företages oftare än tre dagar i veckan — och svagdricks
-
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
brygd sålunda än mindre ofta — samt hvarje bryg-d i anledning- af
nyssnämnda bestämmelse i 18 § ordningsstadgan därför i regel torde
af vederbörande kontrollör personligen öfvervakas. Skulle uppgift i
brygg journalen förefalla misstänkt, bör sålunda kontrollören i allmänhet
vara i stånd att genom undersökning konstatera, huruvida försök
till bedrägeri eller annat underslef föreligger.
Såsom jag nyss nämnde skulle ett svikligt förfarande vid bryggjournalens
förande i allmänhet icke kunna bereda bryggaren några
afsevärda ekonomiska fördelar. Jag är härmed inne på de begränsningar,
hvarmed restitutionsförfarandet bör omgärdas.
Det synes mig själffallet. att restitution icke bör medgifvas andra
bryggerier än sådana, för livilka en blandad produktion af svagdricka
och alkoholstarkare maltdrycker måste med hänsvn till omsättningens
storlek i orten och andra omständigheter anses ur ekonomisk synpunkt
erforderlig eller icke utan större ekonomiska svårigheter kan utbytas
mot tillverkning af enbart svagdricka eller enbart alkoholstarkare maltdrycker.
Erfarenheten har visat, att de större bryggerierna beredt
sig tillfälle att på ett ekonomiskt förmånligt sätt ordna sin tillverkning
af svagdricka, exempelvis genom inrättandet af särskilda skattefria
svagdricksbryggerier. För dessa bryggerier bör därför icke någon skatterestitution
ifrågakomma, helst faktiskt icke ens den genom nu gällande
degressionsskala lämnade skattelin dringen kommer dessa bryggerier
nämnvärdt, till godo. Att teoretiskt uppställa en gräns för de bryggerier,
som skulle få åtnjuta skatterestitution, låter sig naturligen icke göra.
Rådande förhållanden synas mig därvid böra blifva bestämmande. Enligt
från kontroll- och justeringsstyrelsen lämnade uppgifter kan maltdryckstillverkuingen
under året 1907 —1908 vid de skattepliktiga bryggerierna
fördelas på följande sätt.
Kwngl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 18.
21
Maltdrycksbryggerierna 1907—1908.
Blandade bryggerier, som till svagdricka inmäska
mindre ön 50 °/o
af hela maltafverkningen
mera fin 50 °/o
af hela maltafverkningen
Rena
i ölbryggerier
: |
Antal |
Hela al- ! |
Till svag-dricka in-mäskadt kg- |
Antal |
Hela afverka ningen kg- |
Till svag-dricka in-mäskadt kg- |
Antal |
Hela af-verkningen kg- |
1. |
2. |
3. |
4. |
5. |
6. |
7. |
8. |
|
1) ej öfver 50,000 kg. |
65 |
1,843,559 |
265,043 |
13 |
204,808 |
165,238 |
29 |
623,405 |
2) 50,000—100,000 » |
46 |
3,280,345 |
494,355 |
1 |
53,655 |
33,235 |
9 |
721,125 |
! 3) 100,000-150,000 * |
14 |
1,717,375 |
90,284 |
— |
— |
- |
4 |
459,485 |
■4) 150,000—200,000 » |
14 |
2,312,905 |
144,610 |
— |
— |
- |
6 |
1,035,095 |
5) 200.000—500,000 > |
3 |
767,940 |
49,570 |
— |
- |
- |
8 |
2,072,320 |
; 6) öfver 300,000 » |
7 |
6,699,830 |
40,840 |
— |
— |
— |
13 |
11,8:14,260 |
Summa |
149 |
16,621,954 |
1,084,702 |
14 |
258,463 |
198,473 |
69 |
16,745,690 |
Häraf framgår, att bryggeri med en årlig afverkning, öfverstigande
100,000 kilogram malt, i regel allenast såsom en biprodukt tillverkar
svagdricka. Till svagdricka inmäskas sålunda i grupperna 3), 4) och 5)
endast o å 7 procent af hela den afverkade maltmängden och i gruppen
6) än mindre. Då jag härvidlag håller mig till medeltalssiffrorna, ingår
visserligen i en del fall i bryggeris produktion till svagdricka användt
malt med större procent än nu angifvits. Men produktionens omfattning
och uppdelning i allmänhet gifver dock vid handen, att för bryggerier
af nu angifven storlek den ekonomiska ställningen icke är beroende
af svagdricksproduktionen utan af produktionen af de alkoholstarkare
dryckerna. Och äfven om i ett eller annat fall i bryggeris produktion
skulle ingå svagdricka till någon i jämförelse med produktionen i
(ifrigt afsevärd kvantitet, torde dock här liksom vid öfriga större
bryggerier betingelserna för särskilt ordnande af svagdrickstillverkningen
förefinnas.
Annorlunda ställer sig saken inom öfriga grupper. Inom den
grupp bryggerier, som afverka hvar för sig högst 50,000 kilogram malt,
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
ingår sålunda svagdrickstillverkning med öfver 20 procent i hela produktionen,
och inom den grupp, som afverkar hvar för sig mellan 50,000
och 100,000 kilogram malt, ingår i hvarje bryggeris afverkning i medeltal
svagdricksmalt med nära 16 procent. På grund häraf och då man vid
granskning af siffrorna för de skilda bryggeriernas produktion finner,
att inmäskningen af malt till svagdricka vid ända till 14 bryggerier
uppgår till öfver 50 procent af hela maltafverkningen och äfven i åtskilliga
andra fall till högst afsevärda belopp af sagda afverkning,
synes det mig skäligt, att bägge nu omförmälda grupper bryggerier
komma i åtnjutande af skatterestitution för malt, som omedelbarligen
användts för tillverkning af svagdricka.
Men äfven vid dessa bryggerier torde dock en begränsning i
nämnda afseende böra göras. Med den uppdelning af bryggerierna i
skattepliktiga och skattefria, som i och för maltdrycksbeskattniugen
införts, lärer man kunna förutsätta, att, om ej vissa omständigheter
verka förryckande, bryggeri bör finna för sig förmånligast att
mera öfvervägande ägna sig åt tillverkning af skattepliktig vara eller
helt och hållet tillverka svagdricka. Under nu gällande bestämmelser
inträffar emellertid allt emellanåt det egendomliga förhållandet, att
bryggeri, som kanske använder 80 procent och därutöfver af under
året afverkadt malt för tillverkning af svagdricka, ändock finner det
för sig ändamålsenligt att bedrifva skattepliktig tillverkning. Men äfven
om ett bryggeri, ehuru öfvervägande svagdrickstillverkande, finner
det ekonomiskt fördelaktigt att för möjligheten till tillverkning och försäljning
af en mindre kvantitet alkoliolstarkare maltdrycker betala skatt
jämväl för den större maltmängd, som användts till svagdricksbrygd, bör
sådant uppenbarligen icke vara normerande för lagstiftningen. Nämnda
anmärkningsvärda förhållande må bero vare sig på en allt för stark
degressionsskala eller på vissa gynnsamma villkor för försäljning i orten
af alkoholstarkare drycker eller på bägge dessa anledningar, mig synes
likväl skattelindringen, i hvilken form den än anordnas, aldrig böra
sättas så högt, att ett skattepliktigt bryggeri skall kunna sägas drifva
öfvervägande skattefri tillverkning. I föreliggande förslag bär därför
maximum för restitution af skatt bestämts till 50 procent af bryggeriets
hela maltafverkning.
En annan begränsning i restitutionen skulle dessutom ligga i
gällande bestämmelser om minimiskatt. I afseende å dessa bestämmelser,
som återfinnas i 5 och 53 §§ af gällande förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, må erinras, att enligt 5 § skatt
skall erläggas för minst 150 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt
23
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.
dygn af deri tid, under hvilken nraltkrossning på grund af tillståndsbevis
må äga rum, eller med andra ord: tillverkaren är skyldig att
betala i medeltal 6 kronor i skatt för hvarje tillverkningsdygn. Skulle
denna föreskrift bibehållas oförändrad blefve, vid den af mig föreslagna
ändringen af skatteskalan, tillverkaren skyldig att erlägga 25 kronor 50
öre i skatt om dagen. Detta vore emellertid onödigt mycket för att tillförsäkra
statsverket skälig inkomst utöfver kontrollkostnaden och erfordrades,
vid maltskattens förhöjning, ännu mindre för att förhindra
uppkomsten af nya småbrvggerier.
Det finnes därför ingen anledning att höja det nuvarande minsta
skattebeloppet 6 kronor, om man ej vill finna en sådan däri, att efter
17 öre skatt för ett kilogram malt det minsta belopp malt, som skulle
afverkas om dagen, blefve en så ojämn kvantitet som 35.3 kilogram.
För att undvika ett dylikt siffertal synes det vara lämpligare att omredigera
bestämmelsen i 5 § sålunda, att däri angifves det minsta
penningbelopp, som skall i medeltal erläggas.
1 anslutning härtill bör jämväl i 53 § af förordningen det minsta
belopp skatt, som enligt detta författningsrum skall af vissa bryggerier
erläggas, bestämmas i penningar. I sagda författningsrum stadgas
nämligen, att för skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret
1906 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906—1907 afverkningen
ej uppgått till 150 kilogram i medeltal per dygn, skall för tiden
intill den 1 oktober 1912 det i 5 § föreskrifna minsta belopp malt nedsättas
till 50 kilogram. Minsta skattebelopp bör alltså i förevarande
fall bestämmas till 2 kronor.
Med de begränsningar för restitution, hvarom jag förut talat,
skulle för hvarje bryggeri restitution icke kunna ifrågakomma för mera
än 50,000 kilogram. Och då restitution icke skulle medgifvas annat
bryggeri än sådant, som under afverkningsåret afverkat högst 100,000
kilogram, skulle det kanske synas, som om restitutionsbeloppet borde
utgå efter 17 öre för kilogram eller den föreslagna lägsta skattesatsen.
Man får dock icke förbise att vissa kontrollkostnader drabba äfven
rena svagdricksbryggerier. Enligt 32 § i nyssberörda förordning skall
nämligen dylikt bryggeri i sådant afseende för hvarje kvartal utgifva
ett belopp, motsvarande 30 öre för hvarje helgfritt dygn af den tid,
hvarunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit gällande,
samt dessutom, om maltafverkningen under omförmälda tid uppgår i
medeltal till mera än 60 kilogram malt för hvarje helgfritt dygn, ett
hälft öre för hvarje kilogram af den maltmängd, hvarmed utverkning
öfvcrstiger en efter 60 kilogram om dygnet beräknad afverkning. Till
24
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.
dessa med svagdrickstillverkningen i skattefritt bryggeri förenade kostnader
måste vid restitution af maltskatt hänsyn tagas för att icke ställa
ett skattefritt bryggeri i fråga om dylik tillverkning i sämre ställning
än ett skattepliktigt bryggeri; och bör alltså förmånen af restitution
inskränkas till IG Va öre för kilogram.
Med hänsyn till stadgandena om minimiskatt vid skattepliktigt
bryggeri — och har jag till dessa stadgande^ såsom beroende allenast
af bryggeris nu nämnda egenskap, icke ansett mig böra fästa afseende
vid fastställandet af restitutionsbeloppet — kan detta senare belopp först
efter ett tillverkningsårs utgång bestämmas för samma år, ett förhållande,
som, bland annat, utesluter möjligheten att på förhand medgifva skattefrihet
för till svagdrieksbrvgd användt malt.
Angående sättet för restitutionens erhållande synes böra stadgas,
att tillverkaren efter tillverkningsårets utgång skall göra ansökan därom
hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande och vid ansökningen
foga ett af öfverkontrollör bestyrkt utdrag ur den vid bryggeriet
förda tillverknings]ournalen, innehållande de för restitutionens beräknande
behöfliga sifferuppgifterna. Dessa och andra bestämmelser, som
för ändamålet kunna erfordras, torde lämpligen böra införas i ordningsstadgan
för maltdrycksbryggerierna.
Jag öfvergår nu att beräkna det belopp, som enligt den af mig
föreslagna anordningen, om densamma varit gällande för tillverkningsåret
1907—1908, restitutionsvis skulle hafva för samma år utgått till
de skattepliktiga bryggerierna. Dessförinnan får jag framhålla, att, då
restitution endast skulle ifrågakomma för till svagdricksbrygd omedelbart
användt malt, afseende ej kan eller bör fästas å s. k. pålakningssvagdricka,
som är en biprodukt vid ölbrygd.
Af den förut lämnade utredningen framgår, att af de bryggerier,
som under omforma]da år hvart för sig afverkat intill högst 100,000
kilogram malt, 111 stycken, vid hvilka inmäskningen till svagdricka
icke i något fall öfverstigit 50 procent af hela maltafverkningen, inmäskat
till svagdricka sammanlagdt 759,398 kilogram malt.
För detta belopp skulle alltså full restitution hafva fått äga rum
och, efter beräkning af IG Vs öre för kilogram, uppgått till sammanlagdt
125,300 kronor G7 öre. Återstående 14 bryggerier, hvilka skulle hafva
kommit i åtnjutande af restitution, hade emellertid hvart för sig till
svagdricka inmäskat mer än 50 procent af hela maltafverkningen, utgörande
för samtliga 258,463 kilogram. Dessa bryggerier skulle alltså
icke hafva tillerkänts restitution för större belopp än som motsvarade
hälften af sistnämnda summa eller 129,231.5 kilogram. Restitutions
-
25
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 18.
beloppet för dessa senare bryggerier skulle därför kunna beräknas
till ...................................................................................... kronor 21,323: 2o.
Lägges härtill restitutionsbeloppet för förenämnda
111 bryggerier......................................................... n 125,300: 6 7
kan restitution för helt år beräknas till .................... „ 146,623: 8 7
eller afrundadt uppåt till 150,000 kronor.
Genom nu omförmälda restitutionsförfarande har jag sökt upprätthålla
likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier
med afseende å svagdrickstillverkningen. Vid reglering af skatteskalan
har jag sålunda allenast haft att taga hänsyn till önskemålet att bereda
hjälp åt de mindre bryggerierna i konkurrensen med storindustrien.
Jag har för sådant ändamål i hufvudsak återgått till det i 1903 års
proposition upptagna förslag till degressionsskala, såvidt angår den
procentiska skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats. Som bekant,
låg i denna skala minimiskattesatsen 20 procent under den högsta eller
normala skattesatsen, 20 öre pr kilogram. Då i föreliggande förslag
den normala skattesatsen bestämts till 22 öre för kilogram, kommer,
med nyssberörda procentiska skillnad, minimisatsen att stanna vid ett
belopp af 17,6 öre för kilogram, eller afrundadt nedåt vid 17 öre. Anledningen
därtill att normalskattesatsen nu satts 2 öre högre än i nyssnämnda
proposition är att söka icke blott i skattebehofvet utan äfven i
den vid skattereglering å ifrågavarande område, såsom förut angifvits,
ofta uttalade önskan att i största möjliga utsträckning i statens intresse
utnyttja den höjning i maltdryckernas salupris, som blir följden af
skatte förhöj ningen.
Tillverkarens intressen af prisförhöjning motvägas naturligen af
den inskränkning i afsättning, hvartill en prisförhöjning otvifvelaktigt
torde i mer eller mindre mån föranleda. A andra sidan måste en
prisförhöjning å enheten i den producerade varan, i detta fall lialfbutelj
maltdryck, vid utminutering kunna bestämmas i helt öretal.
Under sådana förhållanden torde man kunna med skäl påstå, att, därest
skatteförhöjningen å afverkadt malt icke blir större än att densamma
och med prisförhöjningen för tillverkaren förenade eventuella andra
kostnader motsvara ett öre för hvarje half butelj af skattepliktig vara,
prisförhöjningen också stannar vid nämnda belopp.
Med den nu föreslagna skatteskalan skulle ett bryggeri med eu årsafverkning
af intill 100,000 kilogram malt betala i skatt 17 öre för kilogram,
ett bryggeri med en årsafverkning om 150,000 kilogram 18 öre
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 4
26
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
för kilogram, ett bryggeri med en årsafverkning om 200,000 kilogram
18,5 öre för kilogram och ett bryggeri med en årsafverkning om
600.000 kilogram 20,8 3 öi’e för kilogram; och skulle skatten vidare
ökas i män som afverkningen stiger, utan att dock någonsin nå upp till
22 öre för kilogram. Enligt den förut följda ntbytesberäkningen vid maltdryckstillverkningen
skulle vid bryggerier om resp. 100,000, 150,000,
200.000 och 600,000 kilograms årsafverkning belöpa i skatt per halfbutelj
resp. 1,5 2 öre, l,ci öre, 1,6 5 öre och 1,8 6 öre. Det största af nu omförmälda
bryggerier skulle alltså betala i skatt per halfbutelj öfver 20 procent
mera än bryggeriet om 100,000 kilograms aftorkning, ungefär 15 procent
mera än bryggeriet om 150,000 kilograms aftorkning och omkring 12
procent mera än bryggeriet om 200,000 kilograms afverkning. Skillnaden
i skattskyldigheten mellan större och mindre bryggerier torde
sålunda under den föreslagna skatteskalan blifva fullt tillräcklig för att
utjämna de särskilda svårigheter, skattens utgörande kan vålla den
mindre industrien.
Enligt nu gällande skatteskala belöper, efter beräkning af 280
halfbuteljer lageröl på 25 kilogram malt, vid ett bryggeri med en årsafverkning
om 600,000 kilogram på halfbutelj 0,9 6 öre. Enligt föreliggande
förslag skulle skatten uppgå till 1,8 6 öre pr halfbutelj. Skillnaden
mellan sistnämnda två belopp eller 0,9 o öre skulle utgöra skatteförhöjningen.
Vid ett bryggeri med afverkning om 200,000 kilogram
uppgå motsvarande siffror till: nuvarande skatt 0,7 4 öre, den tilltänkta
skatten 1,6 5 öre och skatteförhöjningen 0,91 öre, allt per halfbutelj;
och för ett bryggeri om 150,000 kilograms afverkning blir nuvarande
skatten 0,6 3 öre, den tilltänkta skatten 1,61 öre och skatteförhöjningen
0,98 öre.
Den effektiva skatteökningen per halfbutelj torde emellertid i verkligheten
endast i sällsynta undantagsfall uppgå ens till nu nämnda belopp,
och detta af skilda anledningar. Till en början må sålunda framhållas,
att själfva den grund, jag i enlighet med gängse praxis vid dylika
beräkningar följt vid uppskattningen af skatteökningen per halfbutelj, så
till vida är felaktig som 25 kilogram malt åtminstone vid de största bryggerierna
lämna mera lageröl än 280 buteljer. Men äfven om den utbytesproeent,
som nu angifvits, vid flertalet bryggerier kan vara riktig vidkommande
produktionen af lageröl, blir dock medeltalsberäkningen naturligen
missvisande, när, såsom oftast är fallet, i utbytet af det malt, hvarom här
är fråga, ingå drycker, till Indika maltåtgången är mindre än i afseende
å lageröl. Som bekant plägar nämligen vid bryggeri tillverkas, utom
lageröl, pilsneröl, lagerdricka och äfven andra mindre maltdryga drycker.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
Kunde till grund för medeltalsberäkningen läggas det antal lialfbuteljer
maltdrycker, det afverkade maltet verkligen lämnat, skulle därför säkerligen
skatteökningen per halfbutelj icke obetydligt sjunka under den af
mig i sådant afseende nyss gjorda beräkning.
Under nu angifna förhållanden torde den marginal, som skulle
förefinnas mellan den verkliga skatteförhöjningen och en förhöjning af
ett öre i salupriset per halfbutelj maltdryck, vara tillräckligt stor, för
att icke bryggerierna i skatteförhöjningen skulle hafva någon anledning
att höja priset per halfbutelj med mera än sistnämnda belopp.
Af nyss lämnade siffror skulle det synas, som om skatteförhöjningen
drabbade hårdare ju mindre bryggerierna vore och särskilt
skulle detta kunna sägas vara fallet beträffande sådant rent ölbryggeri,
hvars utverkning icke öfverstege 100,000 kilogram. Vid ett dylikt
bryggeri skulle nämligen, med den föreslagna skatteskalan, skatten
belöpa på halfbutelj med 1,5 2 öre, hvilket i sin ordning öfversköte nuvarande
beskattning vid ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning
med 1,1 s öre och vid ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning
med 1,03 öre. Dessa förhållanden äro .emellertid, såsom jag flera gånger
framhållit, eu naturlig följd däraf, att skatteskalan i det föreliggande
förslaget ordnats allenast i syftemål att hjälpa de mindre bryggerierna
i konkurrensen med storindustrien. I hvilken omfattning sådan hjälp
i själfva verket kommer att beredas bryggerier af nu nämnda storlekar,
har jag jämväl förut angifvit.
Innan jag härefter öfvergår att beräkna det skattebelopp, som
maltskatten med den föreslagna höjningen skulle kunna anses inbringa,
får jag framhålla, att, därest 5 § omredigeras, på sätt jag redan föreslagit,
viss ändring i 36 § 2 mom. synes erforderlig. I detta författningsrum
stadgas i fråga om viss olaglig tillverkning af maltdrycker,
att, utom straff, äfven skatt skall utgå, i hvilket afseende en minimimängd
malt bestämts. Denna mängd har uppenbarligen ställts i förhållande
till den i 5 § nu angifna medeltalskvantitet malt, därför
skatt vid bryggeri minst skall erläggas, och utgör trettio gånger samma
kvantitet eller 4,500 kilogram, motsvarande i penningar 180 kronor.
Sagda proportion mellan medeltalskvantiteten skattepliktig malt, hvarom
i 5 § förmäles, och skatt vid oloflig maltafverkning torde fortfarande
böra upprätthållas. Men eu rubbning härutinnan skulle äga rum, om,
vid den i sammanhang med skatteförhöjningen föreslagna ändringen i
sistnämnda lagrum, den i 36 § 2 mom. omförmälda minimikvantitet
skattepliktig malt lämnades oförändrad. I anledning häraf och i anslutning
till nyss angifna ändringsförslag torde lägsta skatteplikt vid oloflig
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
tillverkning, hvarom nu är fråga, böra omedelbarligen bestämmas till
ofvanberörda belopp 180 kronor.
Vid beräkning af den inkomst, maltskatten efter vidtagen böjning
kan komma att inbringa statsverket, utgår jag från förhållandena under
sistförfiutna tillverkningsår eller året 1907—1908. Om de bryggerier,
som voro i verksamhet nämnda år, indelas efter maltafverkningens storlek
i tre grupper, omfattande den första de bryggerier, som hvar för sig
ej afverkade mera än 100,000 kilogram, den andra bryggerierna med
100,000—200,000 kilograms afverkning och den tredje alla öfriga
bryggerier, visar det sig, att vid
l:sta gruppens 163 bryggerier afverkades 6,726,897 kg.
2:dra „ 38 „ „ 5,524,860 „
3:dje „ 31 „ „ 21,374,350 „
eller tillsammans 33,626,107 kg.
Hade de böjda skattesatserna tillämpats på denna afverkning, skulle
i skatt hafva influtit ‘från
lista |
gruppen för 6,726,897 |
kg. |
malt |
> cl |
17 |
öre = |
kr. 1,143,572: 40 |
2: dra |
„ „ 3,800,000 |
11 |
11 |
11 |
17 |
11 = |
„ 646,000: — |
V) |
„ „ 1,724,860 |
11 |
11 |
11 |
20 |
11 = |
„ 344,972: — |
3:dje |
„ „ 3,100,000 |
11 |
11 |
11 |
17 |
11 ~ |
„ 527,000: — |
11 |
„ „ 3,100,000 |
11 |
11 |
11 |
20 |
11 = |
„ 620,000: — |
11 |
„ „ 15,174,350 |
11 |
11 |
11 |
22 |
11 == |
„ 3,338,357: — |
Summa 33,626,107 |
kg. |
malt |
kr. 6,619,901: 49. |
Då det emellertid synes lämpligt, att de restitutioner af maltskatt,
hvilka jag ofvan beräknat till i rundt tal 150,000 kronor, tillsvidare få
utgå direkt ur maltskattemedlen, bör den nyss beräknade inkomstsumman
först och främst minskas med nämnda belopp. Därjämte synes mig
nödig försiktighet bjuda att efter skatteförhöjningen räkna med någon
nedgång i konsumtionen. Under sådana förhållanden har jag icke ansett
mig kunna beräkna maltskattens afkastning till högre belopp än 6,400,000
kronor.
Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda, inom finansdepartementet
utarbetade förslag till förordning angående ändrad lydelse
af vissa paragrafer i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker, hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att dels antaga berörda författningsförslag
dels ock besluta att, där restitution af skatt skall äga
29
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
rum för malt, som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart användts lör
tillverkning af svagdricka, restitution Unge utgå direkt af maltskattemedlen.
Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition
i ämnet af den lydelse, bilagan litt. vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Alexanderson.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
5