Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 165.
1
N:o 165.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ny aflöningsstat
för länsveterinärerna; gifven Stockholms slott
den 26 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för länsveterinärerna
från och med den 1 januari 1910.
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Summa. |
||
1 länsveterinär........... 31 länsveterinärer...... |
1,500 46,500 |
1,000 31,000 |
2,500 77,500 |
I Efter 5 år kan lönen höjas |
Summa |
— |
— |
80,000 |
dels godkänna följande allmänna villkor och bestämmelser för
åtnjutande af de i staten föreslagna aflöningsförmåner, nämligen:
att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den reglering
af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;
att med länsveterinärstjänst icke må förenas annan tjänst å rikets
eller Riksdagens stat;
att med länsveterinärstjänst ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft. 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej medicinalstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt
för tjänstgöringen såsom länsveterinär, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att de med länsveterinärsbefattning förenade tjänstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, befattningens innehafvare verkligen
tjänstgjort, men för den tid, han varit befriad från tjänstgöring skola
utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfvér sina
tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som erfordras för
befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordningerhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af länsveterinärstjänst tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd, samt att för grundläggande af rätt till
löneförhöjning icke må beräknas tjänstgöring före år 1902;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 165.
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra
inkomster, som kunna åtfölja länsveterinärsbefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara, ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången
af år 1910 tillträder länsveterinärsbefattning, skall vara pliktig att
underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de
förutvarande innehafvare af länsveterinärsbefattningar, hvilka icke före
viss åf Kungl. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta sig
den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid
dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem;
dels ock vid godkännande af förenämnda stat höja det under
nionde hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till länsveterinärer och
veterinärstipendiater, nu 60,500 kronor, med 22,400 kronor eller till
82,900 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oskär Nyländer.
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindmak,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Nyländer anförde vidare:
Det under nionde hufvudtiteln upptagna anslaget till länsveterinärer
och veterinärstipendiater är för närvarande uppfördt till ett belopp
af 60,500 kronor, däraf till aflöning åt länsveterinärer 57,600 kronor.
När dåvarande departementschefen den 12 sistlidna januari underställde
Eders Kungl. Maj:t frågan om reglerandet för år 1910 af utgifterna
under nämnda hufvudtitel, anförde han ifråga om berörda anslagstitel,
att det vore hans afsikt att under loppet af nu pågående riksdagförelägga
Eders Kungl. Maj:t förslag till aflöningsreglering för länsveterinärerna,
hvars antagande komme att medföra en förhöjning af
den del af ifrågavarande anslag, som för närvarande utginge till aflöning
åt nämnda tjänstemän, samt hemställde, att, då beloppet af berörda förhöjning
vid nämnda tidpunkt icke läte sig med bestämdhet beräknas,
men densamma skulle komma att uppgå till högst omkring 40,000
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
kronor, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att med hänsyn till
det förslag till aflöningsreglering för länsveterinärer, som kunde antagas
komma att under loppet af samma riksmöte föreläggas Riksdagen, tillsvidare
förslagsvis beräkna en höjning i anslaget till länsveterinärer och
veterinärstipendiater med 40,000 kronor eller från 60,800 kronor till
100,800 kronor.
Jag anhåller nu att få återkomma till denna fråga.
För närvarande finnas anställda en länsveterinär i hvarje län samt
dessutom i 8 län ytterligare en länsveterinär, så att hela antalet länsveterinärer
uppgår till 32. De län, uti hvilka två länsveterinärer finnas
anställda, äro Kalmar län, Värmlands län, Kopparbergs län, Gäfleborgs
län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens
län, hvilka till följd däraf äro indelade hvart i två läns veterinärsdistrikt.
Bestämmelser rörande länsveterinärernas tjänsteåligganden äro meddelade
i instruktionen för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer
den 19 oktober 1888 med de ändringar däri, som innefattas i
nådiga kungörelsen den 22 november 1901.
Jämlikt instruktionen är länsveterinär skyldig att inom sitt
distrikt utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna och besörja den
enskilda sjukvården bland husdjuren, på sätt i instruktionen närmare
* bestämmes.
Genom stads- eller distriktsveterinärs anställande för en del af
länsveterinärs distrikt inskränkes eller förringas icke den senares skyldighet
att vid behof fullgöra sina åligganden inom hela distriktet. Tjänsteförrättningar,
som ersättas med statsmedel, böra dock anförtros åt
vederbörande stads- eller distriktsveterinär, för så vidt ej Konungens
befallningshafvande af särskilda anledningar därtill förordnar länsveterinär.
Länsveterinär skall hafva sitt hemvist på den ort inom distriktet,
som af Kungl. Maj:t bestämmes till hans station.
Det åligger länsveterinär förutom hvad för öfrigt i instruktionen
i särskilda afseenden föreskrifves:
1) att tillhandagå Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hushållningssällskap,
hälsovårds- och kommunalnämnder samt andra myndigheter
med råd och anvisningar rörande den allmänna djursjukvården
äfvensom husdj ursskötseln i hygieniskt afseende samt att i öfrigt på
eget initiativ till vederbörande myndighet göra framställningar i dithörande
frågor;
2) att utöfva inseendet öfver samt med uppmärksamhet följa de
inom distriktet bosatta veterinärernas civila tjänsteverksamhet;
Nuvarande
organisation.
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 165.
3) att efter förordnande af medicinalstyrelsen samt enligt af samma
styrelse godkänd resplan inspektera de till distrikts-, stads- och öfriga
civila veterinärstjänster inom distriktet hörande arkiv och granska däröfver
upprättade inventarieförteckningar; samt
4) att, därest sådant finnes af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
erforderligt, efter förordnande af denna myndighet utöfva
inspektion såväl vid kreatursmarknader och djur utställningar, som ock
af allmänna och enskilda slakterier och korffabriker inom distriktet samt
att afgifva de rapporter och göra de framställningar, hvartill dessa
inspektioner kunna föranleda.
Vidare lämnar instruktionen detaljerade föreskrifter om hvad länsveterinär
har att iakttaga ifråga om den allmänna och enskilda veterinära
hälso- och sjukvården särskild! vidkommande bekämpandet af smittosamma
husdjurssjukdomar.
Till länsveterinären skall en hvar annan inom hans distrikt bosatt
veterinär årligen före den 1 mars insända berättelse ej mindre om sin
civila verksamhet under det föregående året än äfven, därest han är
anställd för visst distrikt, om hälsotillståndet bland husdjuren inom
distriktet samt om hvad i öfrigt därmed kan äga sammanhang. Befinnes
inkommen årsberättelse felaktig, skall länsveterinär, som mottagit sådan
berättelse, återsända den för att ofördröjligen rättas; skulle obehörigt
dröjsmål därvid uppstå eller om årsberättelsen trots påminnelser alls *
icke insändes, bör anmälan därom göras till medicinalstyrelsen.
Länsveterinär åligger att om sin verksamhet under det förflutna
året äfvensom om hälsotillståndet bland husdjuren inom distriktet utarbeta
en berättelse, äfven innefattande en bearbetning af de från distriktets
öfriga veterinärer inkomna årsberättelserna; och skall den i tvenne
exemplar affattade redogörelsen jämte de inkomna årsberättelserna före
den 1 april insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken
myndighet före den 1 maj afsänder det ena exemplaret jämte årsberättelserna
till medicinalstyrelsen samt, efter att af detsamma hafva
tagit del,"tillställer det andra exemplaret vederbörande landsting.
Af länsveterinär skola föras:
diarium öfver inkomna handlingar,
konceptbok öfver tjänster apporter, utlåtanden, berättelser, obduktionsprotokoll,
till myndigheter afgifna intyg och andra till hans tjänsteverksamhet
hörande expeditioner, samt
journal öfver den sjukvård, som af honom utöfvas.
Länsveterinär utnämnes af Kungl. Maj:t på förslag åt medicinalstyrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
7
För att kunna uppföras å förslag till sådan tjänst erfordras:
1) att efter aflagd, godkänd afgångsexamen vid veterinärinstitutet
hafva blifvit af medicinalstyrelsen förklarad såsom legitimerad veterinär;
2) att sedermera efter minst två års fortsatt utöfning af veterinärpraktik
hafva med vitsord om godkända insikter genomgått särskild,
enligt af medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser, för sådant ändamål
anordnad utbildningskurs; samt
3) att hafva under minst 5 år med goda vitsord tjänstgjort såsom
läns- eller distriktsveterinär, hvarvid sökanden må tillgodoräkna sig den
tid, han i egenskap af civil veterinärstipendiat varit inkallad i tjänstgöring.
Länsveterinärernas aflönine''sförhållanden reglerades senast vid 1901 ^ftönmgifur
0
*ii ° ° haUanaen m. m.
ars riksdag.
Då bestämdes aflöningen till sammanlagdt 1,800 kronor, däraf
1,200 kronor såsom lön och 600 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
jämte ett ålderstillägg till lönen efter tio års tjänstgöring till belopp
af 500 kronor.
För åtnjutande af dessa aflöningsförmåner gälla följande villkor
och förbehåll, nämligen:
att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock den reglering
af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;
att innehafvare af läns veterinärstjänst, som utnämnts till sin befattning
före den 1 april 1900, skall vara underkastad de förändrade
pensionsbestämmelser, som kunna varda stadgade;
att med läns veterinärstjänst icke må förenas annan tjänst å rikets
eller Riksdagens stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre
medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för tjänstgöringen
såsom länsveterinär;
att de med länsveterinärsbefattning förenade tjänstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort,
men skola för den tid, han varit befriad från tjänstgöringen, utgå
till den, som förrättat tjänsten;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som erfordras för tjänstens förrättande eller
eljest pröfvas skäligt;
8
Extra
inkomster.
1) Anslag
af hushållningssällskap,
landsting eller
kommun.
Kungl. Maj:ts Ndä. Proposition N:o 165-
att, där förhöjning i aflöningen efter viss tids fortsatt, väl vitsordadt
innehafvande af veterinärstjänst anses böra medgifvas, tidpunkten
för förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen till
länsveterinär, under villkor att innehafvaren mer än fyra femtedelar af
denna tid själf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjänst, under iakttagande däraf, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; dock att- för grundläggande
af rätt till ålderstillägg icke må beräknas tjänstgöring före år 1902; samt
att i afseende å länsveterinärs rätt till pension å allmänna indragningsstaten
skola lända till efterrättelse de bestämmelser, som därutinnan
förut tillämpats, med iakttagande, att länsveterinär, som fullgjort de
enligt nämnda bestämmelser gällande villkor för pensions erhållande,
må vara berättigad att komma i åtnjutande af en årlig pension å
1,800 kronor.
Till underlättande af uppfattningen af det i andra punkten härförut
upptagna villkor torde böra erinras, att enligt nådig kungörelse den 31
mars 1900 en hvar, som efter sistnämnda dag utnämnts till befattning,
med hvilken före nya pensionslagens trädande i kraft följt rätt till pension
från allmänna indragningsstaten, är underkastad nyssnämnda lag.
Utöfver förenämnda aflöningsförmåner äger länsveterinär uppbära
särskild ersättning för vissa tjänsteförrättningar samt är dessutom berättigad
att utöfva enskild praktik. Vissa länsveterinärer uppbära dessutom
icke obetydliga inkomster af andra anställningar, som de innehafva
vid sidan af länsveterinärtjänsten. En del åtnjuta äfven anslag af
landsting och hushållningssällskap.
Löneregleringskommittén, som, på sätt jag i det följande. får
tillfälle att närmare beröra, haft förevarande ämne under behandling,
har i dessa hänseenden genom infordrande af uppgifter från samtliga
länsveterinärer gjort en utredning, för hvars resultat det torde tillåtas
mig att i detta sammanhang redogöra.
Af 27 länsveterinärer har meddelats, att de icke åtnjuta något
anslag från hushållningssällskap, landsting eller kommun. Bland de
öfriga 5 länsveterinärerna har ''en meddelat, att han sedan år 1895
åtnjutit ett personligt lönetillägg af 500 kronor från länets landsting,
men att detta anslag skulle, i händelse staten beviljade länsveterinärerna
löneförbättring, minskas med motsvarande belopp.
Af en annan länsveterinär har blifvit upplyst, att länets landsting
år 1894 såsom bidrag till hans aflöning beviljat ett årsanslag af 300
kronor; att detta anslag år 1901 blifvit, under förbehåll att länsveterinären
hölle en examinerad veterinär anställd såsom assistent, hö j dt till 600
9
Kungi. Maj-M Nåd. Proposition N:o 165.
kronor; samt att, sedan länsveterinären till följd af därmed förenade
stora kostnader upphört att hafva assistent, anslaget från och med den
1 januari 1908 åter nedsatts till 300 kronor.
En tredje länsveterinär har meddelat, att från och med år 1908
till honom utgått anslag af hushållningssällskapet med 300 kronor och
ett lika stort belopp af länets landsting samt att dessa anslag förut
utgått med hälften af nämnda belopp.
Till den fjärde länsveterinären hade från hösten 1908 från länets
hushållningssällskap af förslagsanslaget till undervisningskurser för jordbrukare
utgått ett anslag intill 200 kronor för år för konsulterande
verksamhet i häst-, nötkreaturs- och svinafvel (arfvode och traktamente).
Den femte länsveterinären har meddelat, att han från två kommuner
åtnjöte ett årligt anslag af tillsammans 200 kronor.
Frågan huruvida länsveterinär i denna hans egenskap åtnjöte fri
bostad har af 31 länsveterinärer besvarats nekande. En utaf dessa har
emellertid meddelat, att han åtnjöte ett hyresbidrag af 100 kronor
årligen från den stad, där han har sin stationeringsort.
Allenast en länsveterinär har fri bostad, men denna förmån medför,
enligt hvad han upplyst, skyldighet för honom att tjänstgöra »för hushållningssällskapet»,
att betala skatter, onera och brandförsäkringsafgift
för fastigheten samt att underhålla dess hus och hägnader.
En sammanställning af uppgifterna angående länsveterinärernas ,
extra inkomster i tjänsten under åren 1905, 1906 och 1907 utvisar, att
desamma i årligt medeltal för sagda tre år uppgått till nedannämnda belopp:
inom 22 distrikt..................................................... ingå
6
1
1
1
1
...högst 100 kronor
........... 236 „
............. 403 „
............ 417 „
502
Ungefärliga beloppen af länsveterinärernas inkomster af enskild
sjukvårds- eller annan veterinär praktik uppgingo enligt de inkomna
svaren i årligt medeltal för åren 1905—1907 till följande belopp:
inom 1 distrikt ................................. ingen inkomst
ii „ ........................ 400— 500 kronor
, 501—1,000
........................ 1,001—1,500
........................ 1,501—2,000 „
______ v 5 „ ........................ mer än 2.0001; „
’) Resp. 2,033, 2,056, 2,217, 2,900 och 3,232 kronor.
Bih. till RiJcsd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft.
12
6
Fri bostad.
Extra inkomster
i
tjänsten.
4) Inkomster
af enskild
praktik.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
5) Inkomster
af annan
tjänstebefattning.
Inkomsterna af annan allmän eller enskild tjänstebefattning utvisade
för åren 1905—1907 följande årliga medeltal:
inom |
9 |
distrikt .............. |
............................ ingen inkomst |
11 |
3 |
11 .............. |
......................högst 200 kronor |
11 |
7 |
11 .............. |
............. 201— 500 |
11 |
3 |
11 .............. |
............. 501—1,000 „ |
11 |
5 |
11 .............. |
............. 1,001—2,000 |
11 |
5 |
11 .............. |
............. öfver 2,000'') „ |
De särskilda befattningar, som af länsveterinär innehafts vid sidan
af länsveterinärstjänsten, hafva utgjort: befattning såsom distriktsveterinär,
stadsveterinär, föreståndare för köttbesiktningsbyrå i stad, tillsyningsman
öfver tillsaluhållna födoämnen i stad, karantänsveterinär, konsulent eller
ombudsman hos kreatursförsäkringsbolag, kontrollant vid margarinfabrik
och mejeri samt undervisare i husdjurssjukdomar vid landtbruksskola
och folkhögskola.
6) Inkomster En sammanställning af de inkomna svaren beträffande inkomster
afsyTsd.n annan sysselsättning lämnar i årligt medeltal för åren 1905—1907
sättning, följande resultat:
Samtliga inkomster
af
arbete utom
ordinarie
aflöning.
inom |
4 |
distrikt ............ |
........................ ingen inkomst |
11 |
3 |
11 ............ |
.....................högst 100 kronor |
11 |
12 |
11 ............ |
............ 101— 500 |
11 |
8 |
n ............ |
............ 501—1,000 „ |
11 |
1 |
ii ............ |
........... 1,001—2,000 „ |
11 |
4 |
ii ............ |
............ mer än 2,000a) ,, |
Sammanställas länsveterinärernas samtliga i punkterna 1)—6) afsedda
inkomster (utöfver den ordinarie länsveterinärsaflöningen) befinnes,
att dessa inkomster i årligt medeltal för åren 1905—1907 uppgått:
inom |
3 |
distrikt ........... |
.......... till |
800- |
-1,000 |
kronor |
11 |
7 |
11 ........... |
.......... 11 |
1,001- |
-2,000 |
11 |
11 |
10 |
11 ........... |
.......... 11 |
2,001- |
-3,000 |
11 |
11 |
5 |
11 ........... |
.......... 11 |
3,001- |
-4,000 |
11 |
11 |
3 |
11 ........... |
.......... 11 |
5,001- |
-6,000 |
11 |
11 |
1 |
11 ........... |
.......... 11 |
6,484 |
11 |
|
11 |
1 |
11 ........... |
.......... 11 |
7,022 |
11 |
|
11 |
1 |
11 ........... |
.......... 11 |
7,434 |
11 |
|
11 |
1 |
11 ............ |
.......... 11 |
8,533 |
11 |
'') Resp. 2,833, 3,734, 3,856, 3,905 och 4,661 kronor.
2) Resp, 2,566, 3,900, 3,967 och 4,067 kronor.
11
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 165.
Redan ganska snart efter genomförandet af 1901 års aflöningsreglering
började anmärkningar göras, att de fördelar, som genom
densamma vunnits, vore otillräckliga. Det var till en början särskild!
bestämmelsen, att för ålderstillägg ej finge tillgodoräknas tjänstgöring,
hvilken i tiden infallit före år 1902, som föranledde erinringar. Sedermera
har emellertid krafvet på en ny omreglering af länsveterinärernas
aflöningsförhållanden allt kraftigare gjort sig hördt. Såsom skäl härför
har särskild! anförts dels de förhöjda lefnadskostnaderna samt dels den
omständigheten att till följd af nya veterinärbefattningars inrättande
länsveterinärernas inkomster af enskild praktik och därmed jämförlig
verksamhet vore i stadigt nedgående.
Frågan om förbättrande af länsveterinärernas ställning gjordes af
Eders Kungl. Maj:t till föremål för framställning till 1908 års Riksdag.
Vid föredragning af ifrågavarande ärende inför Eders Kungl. Maj:t
den 13 januari 1908 framhöll dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet,
hurusom de senaste framställningarna och utlåtandena
syntes samstämmigt gifva vid handen, att någon förbättring borde beredas
länsveterinärerna i deras aflöningsförhållanden. Såsom fullgoda skäl för
en aflöningsförbättring kunde, enligt departementschefens mening, åberopas
såväl de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna och länsveterinärernas
af deras tjänst betingade utgifter till hyra af stall in. in. som ock
den minskning i enskild praktik, som måste för dem orsakas af deras
mångahanda åligganden i afseende å den allmänna husdjursvården,
hvilka åligganden vore af natur att i alltmera stegrad grad taga deras
tid i anspråk.
Emellertid ansåg departementschefen sig icke kunna utan vidare
tillstyrka någon af de utvägar, som under ärendets förberedande handläggning
blifvit föreslagna för löneförbättringens åvägabringande. Det
syntes honom nämligen vara nödvändigt, att, innan någon definitiv
förändring fastsloges, en mera grundlig utredning verkställdes. Då för
denna utredning kräfdes tid, men behofvet af aflöningsförbättring syntes
trängande, fann departementschefen sig böra tillstyrka, att de länsveterinärer,
för hvilka den år 1901 fastställda aflöningsstaten vore gällande,
finge för år 1909 tillerkännas en tillfällig löneförbättring å 500 kronor.
Riksdagen hade de senare åren på Kung!. Maj:ts förslag och i afbidan
på en motsedd lönereglering beviljat dylika tillfälliga löneförbättringar åt
åtskilliga tjänstemän och betjänte.
Till högre belopp än 500 kronor ansåg departementschefen denna
tillfälliga löneförbättring icke böra föreslås. Det därför erforderliga anslaget,
som syntes böra äskas å extra stat, borde oberoende af personliga
Kungl.
proposition
vid 1908 års
riksdag.
Riksdagens
skrifvelse den
1 juni 1908.
Anbefallning
till medicinalstyrelsen
den
17 juni 1908.
Medicinalstyrelsen
den
16 november
1908.
12 Käng!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 165.
förhållanden, Indika ju kunde undergå förändring, beräknas efter hela antalet
länsveterinärer i riket eller 32, oaktadt löneförbättringen icke borde
utgå till andra än dem, som vore underkastade den år 1901 fastställda
lönestaten. Anslagsbeloppet blefve alltså enligt denna beräkning 16,000
kronor.
I öfverensstämmelse med hvad departementschefen sålunda hemställt
föreslog Eders Kungl. Maj:t uti den till 1908 års Riksdag aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof, att, för beredande under
år 1909 af tillfällig löneförbättring åt länsveterinärer i enlighet med de
i statsrådsprotokollet angifna grunder, å extra stat för samma år måtte
anvisas ett anslag af 16,000 kronor.
Uti skrifvelse den 1 juni 1908 uttalade Riksdagen, som ansåg en
löneförbättring för länsveterinärerna vara af behofvet påkallad, önskvärdheten
däraf, att den af departementschefen omförmälda utredningen
i detta ämne och den därpå grundade löneregleringen måtte snarligen
åstadkommas. Riksdagen anmälde tillika, att, då den icke haft något
att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, densamma
blifvit af Riksdagen bifallen.
Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 17 juni 1908 af
sistnämnda skrifvelse täcktes Eders Kungl. Magt anbefalla medicinalstyrelsen
att verkställa utredning och afgifva förslag till den aflöningsreglering
för länsveterinärer, som funnes af omständigheterna påkallad.
Utlåtande i ämnet afgafs därefter af medicinalstyrelsen den 16
november 1908, därvid styrelsen tillika öfverlämnade en den 16 oktober
samma år dagtecknad skrift från svenska länsveterinärföreningen.
Uti berörda utlåtande anförde medicinalstyrelsen hufvudsakligen
följande.
Frågan om löneförbättring åt länsveterinärerna hade under det
sista decenniet vid upprepade tillfällen varit föremål "för Kungl. Maj:ts
och Riksdagens pröfning. Medicinalstyrelsen hade också under sagda
tid alltemellanåt afgifvit yttranden i ärendet, i hvilket afseende styrelsen
särskilt ville framhålla utlåtanden, som af styrelsen afgifvits den 16
december 1898, den 26 maj 1902, den 12 maj 1905 och den 21
september 1906. I samtliga dessa utlåtanden hade styrelsen på anförda
skäl tillstyrkt, att förbättring i de vid de olika tillfällena gällande lönestater
skulle beviljas länsveterinärerna.
En sådan förbättring hade också genom 1901 och 1908 årens
Riksdagars beslut kommit länsveterinärerna till godo, dock icke i den
grad, som enligt medicinalstyrelsens förmenande varit önskvärd. I detta
afseende ville styrelsen erinra, att den redan i sitt utlåtande den 16
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
december 1898 hemställt, att länsveterinärernas aflöning skulle höjas
till 1,800 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att
åtnjutas efter tio och femton års väl vitsordad. tjänstgöring.
Den slutliga aflöningen skulle efter sistberörda förslag kommit att
uppgå till 2,800 kronor. Jämlikt 1901 års Riksdags beslut hade länsveterinärernas
löneförmåner visserligen blifvit höjda från förutvarande
1,500 till 1,800 kronor, nämligen till 1,200 kronor i lön och 600 kronor
i tjänstgöringspenningar, men i fråga om ålderstillägg hade beslutet
blifvit, att endast ett sådant, å 500 kronor, beviljats, att utgå först
från och med år 1912 till dem, som då tjänstgjort i tio år.
Länsveterinärernas aflöning utgjorde således i verkligheten endast
1,800 kronor och från och med den 1 januari 1909, med inberäknande
af den utaf 1908 års Riksdag beviljade tillfälliga löneförbättringen,
2,300 kronor.
Denna aflöning ansåge medicinalstyrelsen alltför ringa. Styrelsen
Rölle nämligen alltjämt före, att länsveterinärerna, som, hvar och en
inom sitt tjänstgöringsområde, hade det närmaste inseendet öfver husdjurssjukvården,
måste erbjudas en mera tryggad ställning, om dessa
tjänster skulle blifva eftersökta af de dugligaste bland de civila veterinärerna.
Det stora ansvar, som hvilade .på länsveterinären särskildt i
sådana tider, då svårare epizootier förekomme inom hans distrikt, syntes
göra det till en bjudande plikt för statsmakterna att så trygga dessa
tjänstemäns existens, att verkligen de bästa krafterna kunde erhållas
för tjänsterna.
Det hade emellertid visat sig, att antalet sökande till lediga sådana
befattningar med åren alltmera nedgått, och detta äfven och särskildt
efter år 1902, från och med hvilken tid den år 1901 beviljade löneförbättringen
tillämpats.
Jämfördes antalet sökande till de 13 länsveterinärsbefattningar,
som sedan år 1902 varit lediga, med antalet sökande till de 13 närmast
före år 1902 lediga länsveterinärstjänsterna, befunnes att antalet sökande
till sistnämnda 13 länsveterinärstjänster (lediga åren 1896—1901) utgjorde
i medeltal 7,4 under det att sökande till motsvarande antal tjänster åren
1902—1908 varit i medeltal endast 4,3. Det skulle väl kunna antagas,
att orsaken till denna minskning vore att söka däri, att antalet veterinärer,
som vore kompetenta att söka länsveterinär stjänst, blifvit ansenligt mindre,
sedan fordran på genomgången aspirantkurs uppställts såsom villkor för
kompetens till dessa befattningar. 1 )enna fordran hade emellertid först
från och med år 1907 blifvit fullt genomförd, men redan dessförinnan
både eu afsevärd minskning af antalet sökande till länsveterinärstjänsterna
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
inträdt. Till de under åren 1902—1906 lediga tjänsterna hade anmält
sig i medeltal 5,1 sökande. Under åren 1906—1908 hade antalet
sökande nedgått till i medeltal endast 3,6.
Orsaken till denna ganska hastiga nedgång i de sökandes antal
syntes — om än också andra inflytelser därvid gjort sig gällande —
hufvudsakligen få tillskrifvas den omständigheten, att de länsveterinärerna
erbjudna aflöningsförmånerna icke varit afpassade efter tidens kraf och
icke stått i rimligt förhållande till de aflöningar, som å andra håll stått
veterinärer med framstående duglighet till buds.
I vissa fall ställde sig den år 1901 beslutade löneregleringen för
länsveterinärerna till och med ogynnsammare än de därförut dem tillkommande
löneförmånerna. Under det att länsveterinärernas lön varit
bestämd till 1,500 kronor per år, hade nämligen Kungl. Maj:t plägat
vid tillfällen, då länsveterinär varit af sjukdom förhindrad att sköta
sin tjänst, föreskrifva, att denne finge åtnjuta hela lönen oafkortad.
Numera däremot finge länsveterinär, som af sjukdom hindrades att förrätta
sin tjänst, jämlikt föreskrift i kungl. kungörelsen den 22 november
1901 angående aflöningsvillkoren för länsveterinärer, uppbära endast
lönen 1,200 kronor; tjänstgöringspenningarna, 600 kronor, skulle afstås
till vikarien. Vid ledighet för svag hälsas vårdande och dylikt kunde
länsveterinär förpliktas att afstå jämväl en del af lönen.
Efter år 1901 hade också tillkommit några skäl, som, enligt
medicinalstyrelsens åsikt, talade för en förbättring af länsveterinärernas
löneförhållanden.
Till dessa skäl syntes styrelsen kunna räknas icke blott cfe högst
afsevärdt stegrade lefnadskostnaderna utan äfven den konkurrens inom
den privata verksamheten, för hvilken länsveterinärerna blifvit utsatta
såväl genom anställandet af särskilda stadsveterinärer i residensstäderna,
där länsveterinärerna i allmänhet hade sin station, som ock därigenom
att i många fall nya distriktsveterinärtjänster inrättats antingen i residensstäderna
eller ock i desammas närhet. Därtill komme, att genom den
nya härordningens genomförande ett flertal nya militär veterinärtjänster
inrättas med station för dessas innehafvare i residensstäderna.
För utredande huru dessa förhållanden inom de olika länen kunnat
inverka hade medicinalstyrelsen redan hösten år 1907 låtit insamla
erforderliga upplysningar från länsveterinärerna. En med ledning af
dessa uppgifter sammanställd tabell bifogade styrelsen vid sitt utlåtande.
(Denna tabell är af löneregleringskommittén intagen såsom bilaga till
dess betänkande och återfinnes i detsamma å sid. 59.)
Innan köttbesiktningen i de större och medelstora städerna ordnats
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
enligt lagen om köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897,
hade länsveterinärerna haft en god biinkomst genom utöfvandet af köttoch
fläskbesiktning. Denna biinkomst hade, såsom af nyssberörda tabell
framginge, redan bortfallit i en hel del städer och komme helt naturligt
att göra det i ännu flera, enär med köttbesiktningens rationella anordnande
enligt nyssnämnda lag särskilda veterinärer blefve anställda
för köttbesiktningsväsendet.
Medicinalstyrelsen, som således hölle före, att förbättrade aflöningsvillkor
för länsveterinärerna vore erforderliga, ansåge emellertid, att
deras tjänstgöringsskyldighet borde samtidigt med den nya löneregleringens
genomförande något utvidgas. Detta syntes styrelsen hufvudsakligen
böra ske därigenom, att länsveterinärerna mera än hittills skett
förordnades att, på sätt föreskrefves i 3 § af gällande veterinärinstruktion,
utöfva inspektion såväl vid kreatursmarknader och djurutställningar som
ock af enskilda slakterier och korffabriker. Äfvenså borde länsveterinärernas
tid mera än hvad nu skedde tagas i anspråk för bekämpande
af tuberkulosen bland nötkreaturen. Däremot syntes kontrollen öfver
de offentliga slakthusen för framtiden böra anförtros åt annan myndighet.
Därom ämnade styrelsen emellertid inom den närmaste framtiden afgifva
särskild t förslag till Eders Kungl. Maj:t.
Vidkommande storleken af de aflöningsförmåner, som borde tilldelas
länsveterinärerna, syntes det styrelsen, att desamma borde sättas
ungefär lika med dem, som utginge till motsvarande grad af militära
veterinärer, nämligen regementsveterinärerna, hvilka senare åtnjöte en
lön af 2,400 kronor och tjänstgöringspenningar af 1,460 kronor eller
tillsammans 3,860 kronor.
Med stöd af hvad styrelsen anfört, och då styrelsen ansåge det
vara af synnerlig vikt att, särskildt vid eventuellt inträffande epizootier,
skickliga och nitiska länsveterinärer stode till veterinäradministrationens
förfogande, tillstyrkte styrelsen, att aflöningen för länsveterinärerna måtte
bestämmas till 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte två ålderstillägg att utgå, det ena efter fem år med 500
kronor och det andra efter ytterligare fem år likaledes med 500 kronor.
I sammanhang därmed hemställde styrelsen, att länsveterinärerna
»i likhet med så godt som alla andra statens tjänstemän» måtte tillerkännas
någon tids semester under hvarje år. Därest sådan förmån
beviljades, borde emellertid den semesterledige förpliktas att, i likhet
med hvad som beträffande provinsialläkare vore stadgadt i 40 § af läkarinstruktionen
den 31 oktober 1890, åt vikarie tillhandahålla eller bekosta
fri bostad under semestern.
16
Länsveterinär
föreningen.
Löneregleringskommitténs
förtlag.
Aflöningsförmåner
d
stat.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
Styrelsen föresloge fördenskull, att länsveterinär måtte, efter därom
hos medicinalstyrelsen gjord framställning och när styrelsen pröfvade
sådant kunna ske utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande, beviljas
dylik semesterledighet antingen årligen under en månad eller ock
hvartannat år under två månader, med skyldighet att under semestern
tillhandahålla eller bekosta vikarien fri bostad.
Uti den vid medicinalstyrelsens skrifvelse fogade skriften från
svenska länsveterinärföreningen meddelades, att föreningen vid sammanträde
den 16 oktober 1908 med afseende å länsveterinärernas löneregleringsfråga
enhälligt beslutat att fasthålla vid en af föreningen år
1907 gjord framställning i ärendet, enligt hvilken föreningen hemställt
om en minimiaflöning af 3,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, efter respektive fem och tio års tjänstgöring, att räknas
retroaktivt efter hvars och ens utnämningsår.
I anledning af hvad sålunda förekommit, och då före ärendets
afgörande ytterligare utredning syntes erforderlig, erhöll löneregleringskommittén
den 27 november 1908 nådig befallning att skyndsamt inkomma
med yttrande och förslag i ämnet; och har till åtlydnad däraf
kommittén den 20 sistlidne februari i ärendet afgifvit underdånigt betänkande.
Sedan kommittén i detta betänkande först redogjort för den förberedande
utredning kommittén verkställt, har kommittén beträffande
den aflöning, som borde tillkomma länsveterinär, anfört följande.
För närvarande åtnjöte länsveterinärer enligt de vid 1901 års riksdag
antagna bestämmelser, en aflöning å stat af 1,800 kronor, däraf 1,200
i lön och 600 i tjänstgöringspenningar, hvartill kunde komma ett ålderstillägg
å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring, dock att därvid icke
finge beräknas tjänstgöring före år 1902.
Behofvet af en förbättring i de sålunda fastställda aflöningsförmånerna
hade- gång efter annan framhållits och hade äfven erkänts af
statsmakterna, i det att för år 1909 en tillfällig löneförbättring å 500
kronor beredts de länsveterinärer, för Indika 1901 års aflöningsstat vore
gällande. Vid beviljandet af denna tillfälliga löneförbättring hade Riksdagen
ock uttalat önskvärdheten däraf, att utredning i ämnet och därpå
grundad lönereglering måtte snarligen åstadkommas.
Den utredning, som kommittén sökt åstadkomma angående de
länsveterinärerna utöfver den ordinarie aflöningen tillkommande inkomster
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
af arbete i och utom tjänsten, gåfve visserligen vid handen, att under
åren 1905—1907 ett flertal länsveterinärer haft afsevärda, i vissa fall
mycket betydande inkomster af enskild praktik och andra sysselsättningar
utom länsveterinärstjänsten, medan däremot, hvad anginge extra
inkomster i tjänsten, under nämnda år inom ej mindre än 22 länsveterinärsdistrikt
dylika inkomster ej förekommit. Där de förekommit,
hade de i årligt medeltal utgjort de härförut1) angifna belopp.
Blefve, såsom det blifvit ifrågasatt, i samband med aflöningsförhöjning
för länsveterinärerna deras tjänstgöringsskyldighet utvidgad
och komme, hvilket torde vara att förvänta, ett antal nya stads- och
andra veterinärbefattningar att under de närmaste åren inrättas inom
vederbörande länsveterinärers nuvarande verksamhetsområden, minskades
säkerligen i ej oväsentlig grad tillfällena för länsveterinärerna att förskaffa
sig inkomster utom tjänsten.
Kommittén ansåge sig fördenskull böra biträda den uppfattningen,
att länsveterinärerna vore i behof af förbättrade aflöningsförmåner å stat.
Beträffande storleken af den aflöning, som i sådant hänseende
borde tilldelas länsveterinärerna, hade medicinalstyrelsen i sin skrifvelse
den 16 november 1908 hållit före, att länsveterinärerna i aflöningshänseende
borde i det närmaste likställas med regementsveterinärerna,
hvilka uppbure en lön af 2,400 kronor samt dagaflöning efter 4 kronor
för dag eller för år räknadt 1,460 kronor, sålunda tillhopa 3,860 kronor.
En jämförelse af de olika anspråk i fråga om tjänstgöringsskyldighet,
som ställdes på en regementsveterinär och en länsveterinär,
syntes emellertid kommittén ådagalägga, att regementsveterinären vore
mycket mera bunden af sin tjänstgöring och att i följd däraf den privatpraktik,
som kunde utöfvas af regementsveterinär, i regel måste blifva
väsentligen mindre än länsveterinärens. Den förre syntes till och med
under långa tider till följd af manövrer, fältmarscher o. d. vara fullständigt
förhindrad att sköta den privatpraktik, som han eljest kunde
utöfva.
Vid en jämförelse mellan regements- och länsveterinärer syntes
äfven böra beaktas, att länsveterinären i regel åtnjöte ersättning för
tjänsteresor, under det att däremot regementsveterinären icke ägde under
marscher o. d. uppbära någon särskild ersättning utöfver dagaflöningen.
Medicinalstyrelsen hade i sin sistberörda skrifvelse tillstyrkt, att
aflöningen för länsveterinärerna måtte bestämmas till 2,000 kronor i lön
'') sid. 9.
Bih. till Piksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft.
3
Aflnnings
villkor.
18 Kungl■ Maj:ts Nåd Proposition N:o 165.
och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg att
utgå, det ena efter fem år med 500 kronor och det andra efter ytterligare
fem år, likaledes med 500 kronor.
En så stor förhöjning af begynnelseaflöningen, som medicinalstyrelsens
nämnda förslag innebure, kunde kommittén för sin del ej
tillstyrka.
Sammanlagda beloppet af den länsveterinärer enligt 1901 års stat
tillkommande begynnelseaflöningen, 1,800 kronor, och den för år 1909
beviljade tillfälliga löneförbättringen, 500 kronor, utgjorde 2,300 kronor.
Utgående från detta belopp och med tagen hänsyn jämväl till
vederbörande civila tjänstinnehafvares skyldighet, enligt lagen den 11
oktober 1907, att bidraga till sin egen pensionering, hade kommittén
ansett sig böra för länsveterinärerna föreslå en till 2,500 kronor förhöjd
begynnelseaflöning, sålunda fördelad, att 1,500 kronor skulle utgöra lön
och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Mot medicinalstyrelsens förslag, att länsveterinär måtte kunna
komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter
fem och tio år, hade kommittén icke funnit anledning till erinran.
På grund af hvad sålunda anförts har kommittén hemställt, att
länsveterinär måtte åtnjuta en aflöning å stat af 2,500 kronor, däraf
1,500 i lön och 1,000 i tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna
komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem
år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterligare fem år.
Med den sålunda föreslagna lönen skulle, har kommittén framhållit,
länsveterinär vid afskedstagandet i regel komma i åtnjutande af
en pension å 2,500 kronor, ett belopp-, som i betraktande däraf, att
enligt gällande pensionslag pensionsåldern för länsveterinär vore bestämd
till 65 års ålder och att länsveterinär vid afskedstagandet säkerligen i
de flesta fall bibehölle åtminstone en del af den privatpraktik, han förut
innehaft, syntes vara till fyllest.
Ifråga om de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna bär kommittén
vidare ansett sig böra särskildt uttala, att vid framläggandet
af dess förslag förutsatts, att de ersättningar, som enligt särskilda författningar
tillkomme länsveterinär för tjänsteförrättningar, icke blefve i
någon afsevärd mån förhöjda utöfver hvad nu vore bestämdt.
Såsom jag förut nämnt, har särskildt bestämmelsen i 1901 års
aflöningsvillkor, att för rätt till ålderstillägg tjänstgöring före år 1902
icke finge tillgodoräknas, utgjort föremål för erinringar.
För löneregleringskommittén har det vid afgifvande af förslag till
de villkor och bestämmelser, som borde stadgas för åtnjutande af de
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna, gällt att pröfva, om denna
bestämmelse borde bibehållas; och har kommittén i detta hänseende
anfört hufvudsakligen följande.
Upprepade gånger hade framställningar gjorts om upphäfvande
af nämnda begränsning.
I fråga om anledningen till densamma ville kommittén erinra om
hvad chefen för jordbruksdepartementet den 11 januari 1901 yttrat i
nämnda hänseende till statsrådsprotokollet, då han framlagt förslag till
aflöningsförbättring för länsveterinärerna.
Skälen till den förordade förbättringen i länsveterinärernas aflöningsförhållanden
vore, hade departementschefen anfört, att söka mindre uti
en redan befintlig missproportion mellan deras tjänste- och aflöningsförhållanden
än uti den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som ansetts
böra åläggas dem för framtiden, samt de högre kompetensvillkor, som
därefter skulle fordras för erhållande af dylik tjänst. Det syntes därför
departementschefen icke böra ifrågasättas, att länsveterinärer skulle i
afseende å ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid, som
från det han utnämnts till länsveterinärstjänst förflutit före de nya löneförmånernas
åtnjutande.
Såsom statskontoret uti ett den 22 juni 1905 afgifvet utlåtande
erinrat, godkändes vederbörande departementschefs uppfattning i nyssberörda
hänseende af Riksdagen, som till de af Kungl. Maj:t föreslagna
villkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande fogade det förenämnda
uttryckliga stadgandet, att för grundläggande af rätt till ålderstillägg
icke finge beräknas tjänstgöring före år 1902.
Kommittén ansåge sig icke äga anledning att tillstyrka upphäfvandet
af ifrågavarande bestämmelse. Därest emellertid kommitténs förslag om
två ålderstillägg till länsveterinärs begynnelselön vunne bifall, skulle
det stora flertalet länsveterinärer kunna i och med den nya aflöningsstatens
trädande i kraft komma i åtnjutande af det första ålderstillägget.
Under erinran härom har kommittén hemställt om bibehållande af föreskriften,
att för grundläggande af rätt till ålderstillägg för länsveterinär
icke finge beräknas tjänstgöring före år 1902.
Som nämndt, har medicinalstyrelsen i sitt förslag hemställt, att
länsveterinär måtte beredas rätt till semester.
1 anledning häraf har kommittén erinrat, att enahanda spörsmål
förelegat för kommittén, då den haft till behandling frågorna om reglering
af löneförhållanden m. m. för den till landsstaten hörande fögderiförvaltningen
äfvensom den vid skogsstaten anställda personalen, och
att kommittén ansett sig ej kunna tillstyrka medgifvandet af semester
20
Utvidgad
tjänstgörings
skyldighet.
Medicinalstyrelsen
den
8 mars 1909.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
inom dessa tjänstegrupper. Vid deri slutliga behandlingen år 1908 af
löneregleringen för skogsstaten hade kommitténs uppfattning i nämnda
hänseende godkänts. För den till landsstaten hörande fögderiförvaltningen
hade, såsom bekant, någon definitiv lönereglering icke kommit till stånd
vid 1908 års riksdag, men i den nådiga propositionen vid nämnda riksdag
angående lönereglering för landsstaterna i länen m. in. hade ej varit
upptagen semesterförmån för de till fögderiförvaltningen hörande tjänstemän.
Sådan förmån vore ej heller upptagen i den proposition, Eders
Kungl. Maj:t vid 1909 års riksdag aflåtit angående lönereglering för
fögderiförvaltningen.
I enlighet med den ståndpunkt, kommittén intagit beträffande
fögderiförvaitningen och skogsstaten, samt med hänsyn till beskaffenheten
af länsveterinärs tjänstgöring och den svårighet, som tvifvelsutan
ej sällan skulle möta att anskaffa lämpliga vikarier, liar kommittén ansett
sig icke kunna biträda förslaget om semesterförmån för länsveterinärerna.
Beträffande i öfrig! de aflöningsvillkor, som borde föreskrifvas för
åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna, har kommittén erinrat,
att vid deras bestämmande borde beaktas såväl förenämnda, för åtnjutande
af nu utgående aflöning stadgade villkor och förbehåll som i tillämpliga
delar de aflöningsvillkor, som vid 1907 och 1908 årens riksdagar fastställts
vid åtskilliga då beslutade löneregleringar. Särskild! bär kommittén
dessutom ansett böra uppmärksammas de föreslagna aflöningsvillkoren
för tjänstebefattningar vid landsstaten.
I anslutning till de af kommittén sålunda angifna synpunkterna
har kommittén afgifvit förslag till villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de af kommittén för länsveterinärer föreslagna aflöningsvillkoren.
Äfven löneregleringskommittén har slutligen lika med medicinalstyrelsen
ansett en utvidgning af länsveterinärernas tjänstgöringsskyldighet
böra äga rum i sammanhang därmed, att de erhölle förhöjd aflöning å
stat. Kommittén har därvid särskild! ansett sig böra framhålla bekämpandet
af tuberkulosen bland nötkreaturen, som kommittén ansett
mer än hvad för närvarande vore fallet böra göras till föremål för
länsveterinärernas verksamhet.
Öfver löneregleringskommitténs förslag har jämlikt nådig remiss
medicinalstyrelsen den 8 innevarande mars afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande och därvid anfört hufvudsakligen följande.
Beträffande först kommitténs åsikt, att vid jämförelse mellan länsveterinärs
och regementsveterinärs tjänstgöring den senare vore mera
bunden af sin tjänst, så vore detta otvifvelaktigt för närvarande händelsen,
men skulle, såsom medicinalstyrelsen framhållit, området för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165-
21
länsveterinärernas verksamhet komma att ökas, så syntes äfven de i
sådan utsträckning blifva upptagna med till tjänsten hörande angelägenheter,
att tillfällena att skaffa sig någon afsevärd enskild praktik
komme att betydligt inskränkas. Styrelsen ansåge sig ock i detta
sammanhang böra erinra därom, att vid regementena funnes förutom
regementsveterinären en eller två bataljonsveterinärer anställda, och
vore sålunda tjänstgöringen fördelad mellan 2—3 veterinärer.
Styrelsen finge vidare, såsom styrelsen äfven vid föregående tillfällen
gjort, betona huru viktigt och nödvändigt det vore för vårt land
att för vinnande af utlandets förtroende i en tid, då från landtmannahåll
allt krigare sträfvades efter utländska marknaders öppnande för export
härifrån af lefvande djur, kött med mera, till sitt förfogande äga en
duglig veterinärkår, som åtnjöte anseende för kunskaper och själfständighet.
Särskildt gällde detta beträffande länsveterinärerna, hvilka
hvar och en inom sitt distrikt hade att utöfva det veterinära öfverinseendet,
hvarför ock i främsta rummet åt dem borde tillförsäkras en
ställning, som i möjligaste måtto motsvarade vikten af deras uppgift.
Detta syntes emellertid icke kunna ske med mindre en tillfredsställande
aflöning bereddes dem, och i detta hänseende ansåge styrelsen sitt i
underdånigt utlåtande af den IG november sistlidet år framlagda förslag
innebära ett minimum, som enligt styrelsens mening icke utan olägenhet
kunde underskridas.
Det vore visserligen sant, att en del länsveterinärer, på grund
däraf att vårt land hittills i regel varit förskonadt från svårare husdjurssjukdomar,
i endast ringa grad användts för bekämpande af farsoter.
Men då man alltid måste vara beredd på att dylika kunde utbryta,
läge det stor vikt på att staten under alla förhållanden hade skickliga
länsveterinärer till sitt förfogande.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, ansåge sig styrelsen
böra vidhålla sin hemställan om, att länsveterinärernas begynnelseaflöning
måtte sättas till 3,000 kronor, däraf 2,000 kronor i lön och 1,000
kronor- i tjänstgöringspenningar.
Skulle medicinalstyrelsens sålunda uttalade åsikt icke vinna nådigt
afseende, så ville styrelsen framhålla nödvändigheten af att ändring
vidtoges i kommitténs förslag rörande fördelningen af löneförmånerna.
Den 1901 fastställda staten fördelade aflöningen, 1,800 kronor, i lön,
1,200 kronor, och tjänstgöringspenningar, 600 kronor, således 2/3 lön och
Va tjänstgöringspenningar. Nu föresloge kommittén 1,500 kronor såsom
lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Något skäl, hvarför
proportionen Va mot V* öfvergifvits, hade icke anförts, och något sådant
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
kunde medicinalstyrelsen icke heller finna. Tvärtom plägade vid tjänster,
där en afsevärd del af tjänstemannens inkomster utgjordes af ersättning
af enskilda för arbete, hvilka inkomster således vid sjukdom eller
annan ledighet förlorades, tjänstgöringspenningarna sättas lägre än
eljest. Af sådan anledning utgjorde exempelvis provinsialläkarnas tjänstgöringspenningar
V± af kontanta aflöningen. Att för länsveterinåirerna
gorå proportionen ogynnsammare än förut varit fallet, därtill syntes
intet skäl kunna anföras. Bibehölles sålunda den nuvarande proportionen
så vidt möjligt och bestämdes aflöningen i enlighet med kommitténs
förslag, skulle lönen blifva 1,700 kronor och tjänstgöringspenningarna
800 kronor. Lägsta pensionsunderlaget blefve då också
1,700 kronor i stället för 1,500 kronor och det högsta 2,700 kronor
i stället för 2,500 kronor. Medicinalstyrelsen, som föreslagit, att
begynnelselönen skulle utgå med 2,000 kronor, hölle emellertid beträffande
pensionen före, att lägsta pensionsunderlaget borde utgöra
2,500 kronor och högsta 3,000 kronor.
Beträffande ålderstilläggen hade löneregleringskommittén, hvad
beloppen anginge, biträdt medicinalstyrelsens förslag och hemställt om
två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och
det andra likaledes med 500 kronor efter ytterligare fem år. Kommittén
hade däremot ansett sig icke äga anledning att tillstyrka upphäfvandet
af det vid 1901 års lönereglering för länsveterinärer fogade stadgandet,
att för grundläggande af rätt till ålderstillägg icke finge beräknas
tjänstgöring före år 1902, och hade kommittén såsom skäl för denna
sin åsikt åberopat dels hvad statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
i detta ärende yttrat till statsrådsprotokollet den 11 januari
1901 dels ock att 1901 års Riksdag godkänt denna statsrådets uppfattning.
Såsom framginge af medicinalstyrelsens underdåniga yttrande
den 16 december 1898 angående länsveterinärernas lönereglering hade
styrelsen då — såsom äfven förut — varit af den åsikt, att länsveterinärernas
löne- och pensionsförmåner icke motsvarade de fordringar,
som ställdes på dessa tjänstemän. Skälet för den af styrelsen då föreslagna
löneförhöjningen hade därför varit hufvudsakligen att söka i
den missproportion, som förefunnits mellan länsveterinärernas dåvarande
aflönings- och tjänsteförhållanden. Denna medicinalstyrelsens åsikt hade
äfven funnit uttryck i styrelsens underdåniga yttrande af den 26 maj
1902, i det styrelsen då hemställt, att bestämmelsen, att för grundläggande
af rätt till ålderstillägg för länsveterinärerna icke finge beräknas tjänstgöring
före år 1902, måtte upphäfvas och att således dessförinnan
förvärfvade tjänstår måtte få medräknas vid bestämmandet af rätten
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
23
till ålderstillägg. Medicinalstyrelsen hade icke på grund af hvad kommittén
anfört funnit sig böra frånträda sin mening.
Löneregleringskommittén hade visserligen förutsatt, att länsveterinär,
då han vid uppnådda 65 lefnadsår afginge från tjänsten, skulle komma
att i de flesta fall bibehålla åtminstone en del af sin privatpraktik.
Detta torde nog också blifva fallet. Dock syntes den inkomst, pensionerad
länsveterinär kunde förskaffa sig, i regel blifva mycket ringa
för att om några år efter afgången från tjänsten alldeles upphöra.
Semester för länsveterinär hade afstyrkts af kommittén på grund
af, bland annat, uppgifven svårighet att anskaffa lämplig vikarie.
Mångenstädes kunde likväl en distriktsveterinär erhållas som vikarie,
och för öfrigt måste det ju i hvarje fall pröfvas, huruvida semester
kunde beviljas eller icke. Kunde vikarie icke anskaffas, så måste
semesteransökan den gången afslås. Svårigheten att anskaffa vikarie
syntes således ej utgöra tillräckligt skäl att afstyrka semester för en
hel tjänstemannaklass. Kommittén hade för sin del ansett, att veterinärstaten
i detta hänseende borde jämföras med skogsstaten, som ej erhållit
semester. Denna jämförelse vore dock knappast berättigad. Veterinärens
resor dag och natt, och på tider, hvaröfver han ej ägde att
bestämma, syntes i vida högre grad göra en tids hvila behöflig än
skogstjänstemannens göromål, som efter hvad medicinalstyrelsen föreställde
sig vore mera omväxlande och kunde ordnas mera planmässigt
och i detaljerna lämpas efter tjänstemannens egna önskningar.
På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört finge styrelsen
i underdånighet hemställa, att styrelsens förenämnda underdåniga förslag
af den 16 november 1908 måtte läggas till grund för löneregleringen
för länsveterinärerna.
Då Eders Kungl. -Maj:t sistlidna år beslöt att till Riksdagen ingå Departement,■
med förslag om beredande af tillfällig aflöningsförbättring åt läns- chefen.
veterinärer, föranleddes, som nämnts, detta framför allt däraf, att såväl
de i allmänhet stegrade lefnadskostnaderna och länsveterinärernas af
deras tjänst betingade utgifter till hyra af stall m. m. som ock den
minskning i enskild praktik, som måste för dem orsakas af deras
mångahanda åligganden i afseende å den allmänna husdjurssjukvården,
gjorde, att deras dåvarande aflöningsförmåner vore otillräckliga. Dessa
synpunkter vunno äfven gillande af Riksdagen, som uttryckligen betonade
behofvet af, att en aflöningsreglering för ifrågavarande tjänstemän
med det snaraste blefve genomförd.
Den utredning, som därefter åvägabragts, har, synes det mig,
24
Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 165.
ytterligare bekräftat riktigheten af dessa synpunkter. Visserligen framgår
af densamma, att en del länsveterinärer hafva icke oväsentliga
extra inkomster. Men först och främst äro, såsom utredningen gifver
vid handen, dessa inkomster till afsevärd del af sådana slag, att all
anledning finnes att antaga, att desamma inom en icke aflägsen
framtid skola komma att högst betydligt minskas om ej rent af försvinna.
Härtill kommer, såsom af de utaf löneregleringskommittén
gjorda sammanställningarna framgår, att dessa extra inkomster tillfalla
länsveterinärerna synnerligen ojämnt. För 20 af de 32 länsveterinärerna
öfverstiga de sålunda icke 3,000 kronor och för 10 af dessa 20 understiga
de 2,000 kronor. Tala således redan de nu förhandenvarande förhållandena
för att en väsentlig aflöningsförbättring beredes länsveterinärerna,
blir behofvet däraf ännu tydligare, om man betänker, att den
veterinära sjukvårdens och hygienens utveckling uppenbarligen, såsom
ock särskildt medicinalstyrelsen betonat, måste medföra alltjämt ökade
kraf på, att länsveterinärerna ägna sin tid och sin arbetsförmåga åt
själfva tjänsten, med däraf minskade möjligheter till biförtjänster.
I afseende å sättet för genomförande af denna aflöningsförbättring
anser jag mig böra ansluta mig till löneregleringskommitténs förslag.
Sålunda torde först och främst de af kommittén föreslagna
sammanlagda aflöningsbeloppen få anses väl afvägda. Med de biförtjänster,
länsveterinärerna alltjämt böra kunna därutöfver förskaffa sig,
torde det vara att förvänta, att de skola komma att erhålla en deras
utbildning och ställning motsvarande bärgning. Lika med löneregleringskommittén
utgår jag härvid från den förutsättningen, att de ersättningar,
som enligt särskilda författningar tillkomma länsveterinärer,
icke blifva i någon afsevärd mån förhöjda utöfver hvad nu är bestämdt.
I afseende å aflöningens fördelning å lön och tjänstgöringspenningar
har medicinalstyrelsen i dess senaste utlåtande alternativt framställt
förslag, att fördelningen måtte ske så, att af grundaflöningen två tredjedelar
komme att utgå som lön och en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar.
Häremot synes emellertid tala, att vid en sådan fördelning
tjänstgöringspenningarnås belopp skulle komma att blifva så litet, att
ofta svårighet komme att möta att vid förfall för tjänstinnehafvare
erhålla lämplig vikarie.
I likhet med hvad löneregleringskommittén hemsfällt torde alltså
lämpligen begynnelseaflöningen för länsveterinär böra bestämmas till
2,500 kronor, däraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.
Såväl medicinalstyrelsen som löneregleringskommittén hafva före -
25
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 165.
slagit, att länsveterinär måtte tillerkännas två ålderstillägg till lönen,
hvart å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Detta
förslag anser jag mig böra biträda, därvid jag emellertid finner mig
på de af löneregleringskommittén anförda skäl icke kunna förorda
medicinalstyrelsens hemställan, att för rätt till ålderstillägg skulle få
tillgodoräknas äfven tjänstgöring, som i tiden infallit före år 1902.
Beträffande medicinalstyrelsens förslag, att länsveterinärerna måtte
tillerkännas rätt till semester, synes detsamma af de utaf löneregleringskommittén
åberopade grunder icke vara att förorda.
Hvad löneregleringskommittén eljest hemställt i fråga om aflöningsvillkoren
finner jag mig kunna biträda.
Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle alltså staten för
länsveterinärerna från och med 1910 års början få följande utseende:
Tjänst- |
|||
Lön. |
görings- |
Summa. |
|
pennin- |
|||
gar. |
1 länsveterinär ..
31 länsveterinärer
1,500
46,500
Summa i —
1,000
31,000
2,500
77,500
80,000
\ Efter 5 år kan lönen höjas
) med 500 kronor och efter 10
) år med ytterligare 500 kronor.
Som nämndt, beräknade föredragande departementschefen vid
framläggande den 12 sistlidna januari af förslag till reglering för år
1910 af utgifterna under nionde hufvudtiteln, att en blifvande lönereglering
för länsveterinärerna skulle komma att medföra en förhöjning
i anslaget till länsveterinärer och veterinärstipendiater å högst
omkring 40,000 kronor. Den förhöjning af anslaget, som betingas af
det nu af mig framlagda förslaget, uppgår ej till nämnda belopp.
Enligt bestämmelserna vid 1901 års riksdag utgör för närvarande
aflöningen å stat till 32 länsveterinärer å 1,800 kronor, kronor 57,600.
Den af mig föreslagna staten, slutande å ............... „ 80,000,
öfverstiger alltså förstnämnda summa med 22,400 kronor, med hvilket
belopp det under nionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till
länsveterinärer och veterinärstipendiater skulle vid antagande af mitt
förslag behöfva höjas.
Tages emellertid i betraktande, att det af 1908 års Riksdag å
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 119 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165-
extra stat för år 1909 beviljade anslaget till tillfällig löneförbättring åt
länsveterinärer å 16,000 kronor icke vidare skulle beböfva utgå, skulle
vid bifall till det nu af mig framlagda förslaget den verkliga ökningen
i utgifter blifva allenast 6,400 kronor.
Vid beräkningen har dock hänsyn icke tagits till ålderstillägg,
hvilka skulle utgå af nionde kufvudtitelns gemensamma anslag till
ålderstillägg.
För åtnjutande af de af mig nu föreslagna aflöningsförmånerna
för länsveterinärerna torde, i öfverensstämmelse med hvad löneregleringskommittén
hemställt, böra stadgas följande allmänna villkor och bestämmelser,
nämligen:
att länsveterinär skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock den reglering
af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrift^;
att med länsveterinärstjänst icke må förenas annan tjänst å rikets
eller Riksdagens stat;
att med länsveterinärstjänst ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej medicinalstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen såsom länsveterinär, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att de med länsveterinärsbefattning förenade tjänstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, befattningens innehafvare verkligen
tjänstgjort, men för den tid, han varit befriad från tjänstgöring, skola
utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina
tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som erfordras för
befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.
27
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej finnes skäligt låta honom uppbära något däraf;
att beträffande förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af länsveterinärstjänst tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd, samt att för grundläggande af rätt till
löneförhöjning icke må beräknas tjänstgöring före år 1902;
att likväl löntagare, som; då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen utgår till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering af extra
inkomster, som kunna åtfölja länsveterinärsbefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed.
Dessutom torde, i öfverensstämmelse med hvad jämväl eljest plägar
ske, böra meddelas bestämmelser angående öfvergången till den nya
staten.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att
dels godkänna det af mig tillstyrkta förslaget till stat för länsveterinärerna,
att gälla från och med den 1 januari 1910, äfvensom
de villkor och bestämmelser, som af mig föreslagits för åtnjutande af
de i samma stat upptagna aflöningsförmånerna;
dels förklara, ej mindre att en hvar, som med eller efter ingången
afår 1910 tillträder länsveterinärsbefattning, skall vara pliktig att under
-
28
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 165.
kasta sig förberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de förutvarande
innehafvare af länsveterinärsbefattningar, hvilka icke före viss
af Kungi. Maj:t bestämd dag anmäla, att de vilja underkasta sig den
nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem
dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat
föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem;
dels och vid godkännande af förenämnda stat höja det under nionde
hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till länsveterinärer och veterinärstipendiater,
nu 60,500 kronor, med 22,400 kronor eller till 82,900
kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall och förordnade, att proposition af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ur protokollet:
Hj. Almgren.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.