Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
1
N:o 163.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
bestämmande af vissa af gifter i sammanhang med anordnande
af inrikes inkassering srörelse genom postverket
m. m.; gifven Stockholms slott den 26 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels
besluta, att för inrikes inkasseringsuppdrag, som afser belopp
öfverstigande 5 kronor, skall, när fordringsbeloppet genom postverket
inkasserats, upptagas en särskild inkasseringsafgift, utgörande 10 öre,
om det inkasserade beloppet öfverstiger 5 men icke 50 kronor; 20 öre,
om beloppet öfverstiger 50 men icke 100 kronor; 30 öre, om beloppet
öfverstiger 100 men icke 500 kronor; samt 40 öre, om beloppet öfverstiger
500 men icke 1,000 kronor;
dels ock medgifva, att, därest fordringsbandling, som för inkassering
genom postverkets försorg aflämnats till postbebandling i rekommenderadt
eller assureradt bref, går förlorad, innan postverket
afgifvit redovisning för inkasseringsuppdraget, afsändaren af dylik försändelse
må vara berättigad åtnjuta godtgörelse efter enahanda grunder,
som gälla beträffande afsändares rätt till ersättning för rekommenderadt
eller assureradt bref, som förkommit medan detsamma varit
i postverkets vård.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Åfd. 117 Haft. (No 163.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen '' i statsrådet å Stockholms slott den 26
mars 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Peteksson,
Hedekstiekna,
Hammakskjöld,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström,
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton yttrade:
Uti skrifvelse den 12 februari 1909 har generalpoststyrelsen gjort
underdånig framställning om anordnande af inrikes inkasseringsrörelse
genom postverket.
Innan jag närmare redogör för innehållet i generalpoststyrelsens
framställning, ber jag få nämna, att jämlikt beslut vid postkongressen
i Lissabon år 1885 infördes i förbindelsen mellan en del länder den 1
april 1886 inkasseringsrörelse genom postverkens förmedling.
De viktigare bestämmelserna beträffande denna rörelse, sådan densamma
ordnats enligt nu gällande internationella inkasseringsaftal af år
1906, äro följande:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
3
Till inkassering mottagas kvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser,
växlar, rånte- och utdelningskuponger äfvensom utlottade
eller eljest till inlösen förfallna värdepapper samt i allmänhet alla utan
omkostnader betalbara handels- eller andra valutor; dock med rätt för
vederbörande postförvaltningar att från inkassering undantaga ränteoch
utdelningskuponger äfvensom utlottade eller eljest till inlösen förfallna
värdepapper. I aftalet deltagande land kan jämväl åtaga sig protesterande
af växlar. Då fordringsägare i ett land önskar anlita annat lands
postverk för fordringars inkasserande, bär han att afsända fordringshandlingarna
i rekommenderadt bref till den postanstalt, som skall verkställa
inkasseringen; brefvet skall innehålla förteckning å handlingarna.
I ett och samma bref kunna inneslutas handlingar, afsedda att inkasseras
hos flera, dock högst fem, gäldenärer, under förutsättning att
handlingarna ej hafva olika förfallo dagar. Maximibeloppet för de handlingar,
som må inneslutas i samma bref, är bestämdt till 1,000 francs,
dock kunna två länder, hvilka underhålla ifrågavarande utväxling, öfverenskomma
om högre maximum. Sedan inkasseringsbref ankommit till
adresspostanstalten, vidtager denna åtgärder för uppdragets utförande.
Influtna belopp redovisas till fordringsägaren genom postanvisning.
Handlingar, som ej blifvit inlösta, återsändas portofritt till fordringsägaren.
Omkostnaderna utgöra, utöfver porto för det rekommenderade
brefvet, dels en inkasseringsafgift af 10 centimes eller motsvarande belopp
i adresslandets mynt för hvarje inkasserad handling (om sökt inkassering
ej kan verkställas, upptages ej inkasseringsafgift), dels ock i
förekommande fall vanlig afgift för eu postanvisning till fordringsägaren.
Inkasserings- och postanvisningsafgifterna afdragas vid beloppets
redovisande.
De flesta länder, som tillträdt det internationella inkasseringsaftalet,
hafva infört inkasseringsrörelse jämväl i sin inrikes posttjänst, hvarvid
den inrikes rörelsen i stort sedt ordnats efter samma grunder som den
internationella; dock förekomma nästan öfverallt afvikelser såväl i fråga
om afgifter som beträffande villkoren i öfrigt.
På grund af nådigt bref den 7 oktober 1892 har svenska postverket
deltagit i den internationella inkasseringsrörelsen sedan ingången af
år 1893. Från de värdehandligar, som mottagas för inkassering, har
emellertid svenska postverket med stöd af den rätt, som, enligt hvad
förut blifvit nämndt, medgifvits hvarje land, undantagit ränte- och utdelningskuponger
äfvensom utlottade eller eljest till inlösen förfallna
värdepapper; likaledes har svenska postverket hittills ej ombesörjt protesterande
af växlar.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
I sin. omförmälda skrifvelse anför nu generalpoststyrelsen, att det
otvifvelaktigt skulle för allmänheten, särskildt affärsvärlden, blifva till
stort gagn, om postverket åtoge sig inkasserande af fordringar äfven
i den inrikes posttjänsten. För att en sådan rörelse skall komma
att medföra afsedd nytta, anser styrelsen, att bestämmelserna för
densamma böra ''redan från början göras så omfattande som möjligt,
och att sålunda till inkassering böra mottagas icke allenast kvittenser,
fakturor, löpande skuldförbindelser och växlar, utan äfven ränte- och
utdelningskuponger samt utlottade eller eljest till inlösen förfallna värdepapper.
För närvarande torde det nämligen för en del innehafvare af
obligationer och aktier vara förenadt med icke obetydlig omgång att få
kupongerna inlösta. Vidare anser styrelsen, att allmänheten bör beredas
tillfälle att få inkassering verkställd icke blott med anlitande af postkontoren,
utan äfven genom förmedling af poststationerna och landtbrefbärarna.
Redan nu deltaga poststationer af l:a och 2:a klass i den
internationella inkasseringsrörelsen så till vida, att utlänning kan genom
sådan poststation få fordran här i riket inkasserad, hvaremot inkasseringsbref
till utlandet ej må vid poststation inlämnas. Någon befogenhet
för poststationerna i sistnämnda hänseende har enligt styrelsens
förmenande ej visat sig behöflig, och dessutom hafva poststationernas
föreståndare i allmänhet ej ansetts kunna lämna korrespondenter erforderliga
upplysningar angående villkoren för inkassering i utlandet. I den
inrikes rörelsen böra däremot, anser styrelsen, ej mindre poststationer
af l:a och 2:a klass än äfven poststationer af 3:dje klass (postanstalter,
som i några större städer inrättats för att till befordran mottaga, men
ej utdela försändelser) likasom ock landtbrefbärare kunna mottaga inkasseringsbref
inom gränserna för deras befogenhet i allmänhet att mottaga
värdeförsändelser. Vidkommande åter fordringsbelopps inkasserande
hos vederbörande gäldenärer lära, säger styrelsen, poststationer
af l:a och 2:a klass, hvilka redan nu inkassera fordringar från utlandet,
kunna fullgöra samma åliggande äfven beträffande fordran från inrikes
ort; hvaremot, hvad landtbrefbärare vidkommer, uppdrag att verkställa
inkassering icke lämpligen torde böra anförtros andra sådana funktionärer
än dem, som på grund af nådigt bref den 24 april 1908 af
generalpoststyrelsen erhålla utvidgad befogenhet i fråga om värdeförsändelsers
befordran.
Generalpoststyrelsen anför vidare.
Den, som har fordran på grund af växel, lärer i allmänhet icke vara
benägen att lämna fordringen till inkassering, såvida ej inkasseraren
tillika åtager sig att vid uteblifven betalning lämna växeln till protest.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
5
Också torde den omständigheten, att svenska postverket hittills i den
internationella inkasseringsrörelsen ej tagit befattning med växlars protesterande,
vara orsaken till att för inkassering genom postverkets försorg
icke från utlandet ankommit växlar till något afsevärdt antal. Det
synes därför, anför generalpoststyrelsen, vara önskvärdt, att postverket,
i den mån sådant kan låta sig göra, åtager sig jämväl att ombesörja
växlars protesterande. Dylikt åtagande måste emellertid gifvetvis inskränkas
till platser, hvarest personer, berättigade att verkställa protest,
finnas att tillgå, och likaledes äro ej andra postanstalter än postkontor
i stånd att åtaga sig sådant uppdrag, hvarom nu är fråga. För poststationerna
skulle det vara förenadt med svårigheter af flera slag att
ombesörja växlars lämnande till protest. Med nu angifna inskränkningar
torde det, säger generalpoststyrelsen, för postverket icke blifva
förenadt med några egentliga svårigheter att föranstalta om växlars
protesterande. Vederbörande postkontors åtgärder härutinnan skulle
nämligen endast bestå däri, att en postfunktionär muntligen anhölle om
protestens verkställande och därvid uppgåfve namnet å fordringsägaren,
hvilken sedan hade att till den, som verkställt protesten, direkt gälda
kostnaderna; fordringsägaren skulle af postkontoret underrättas om
växelns lämnande till protest.
Därest den inrikes inkasseringsrörelsen får den omfattning, som nu
angifvits, anser styrelsen, att för likformighetens skull äfven Sveriges
deltagande i den internationella inkasseringsrörelsen bör utvidgas, så att
densamma kommer att omfatta jämväl kuponger m. in. och protesterande
af växlar.
I de främmande länder, där inkasseringsrörelse införts i den inrikes
posttjänsten, är i allmänhet, likasom i den internationella rörelsen, stadgadt,
att „ inkasseringsförsändelse skall rekommenderas. Enahanda bestämmelse
bör, enligt generalpoststyrelsens förmenande, gälla äfven i den
inrikes svenska posttjänsten, afsändare dock obetaget att i stället få
dylik försändelse befordrad under assurans, om han så skulle önska. I
hvarje fall borde tillämpas de för försändelser af ena eller andra slaget
i allmänhet gällande bestämmelser.
I den internationella inkasseringsrörelsen är det, såsom förut sagts,
fordringsägare medgifvet att i samma bref innesluta handlingar, afsedda
att inkasseras hos flera, dock högst fem, gäldenärer. Detta medgifvande
innebär en ej obetydlig olägenhet för posttjänsten. Ty vanligen inflyta
belopp, som tillhöra samma uppdrag, på olika tider, och i sådant fall
måste, vid det förhållande att redovisning till fordringsägaren skall afgifvas
på en gång för samtliga handlingar, den inkasserande postanstalten
förvara och bokföra de först influtna beloppen till dess den
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
sista handlingen inlösts eller fristen för inlösen utgått. För undgående
af dessa olägenheter föreslår generalpoststyrelsen, i enlighet med hvad
gäller exempelvis i Schweiz och Tyskland, stadgande därom, att i samma
bref icke må inneslutas värdehandlingar, afsedda att inkasseras hos flera
än en gäldenär. Däremot anser styrelsen det kunna stå vederbörande
öppet att i samma bref innesluta flera handlingar rörande samma gäldenär,
blott alla handlingarna äro samtidigt till inlösen förfallna.
Hvad beträffar det högsta belopp, som ett inrikes inkasseringsuppdrag
må afse, anser styrelsen detta böra, i öfverensstämmelse med förhållandet
i den internationella utväxlingen, följa postanvisnings- och
postförskottsmaximum och sålunda, under förutsättning af bifall till hvad
generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 januari 1909 föreslagit
om förhöjning af maximibeloppet för inrikes postanvisning och
postförskott, bestämmas till 1,000 kronor. Någon inskränkning i detta
belopp för det fall att inkasseringen skall verkställas af poststation, anser
styrelsen -— vid det förhållande att dylikt uppdrag alltid skulle förmedlas
af det öfverordnade postkontoret — icke böra stadgas, lika litet
som styrelsen tänkt sig någon inskränkning beträffande poststations befogenhet
att utbetala inrikes postanvisning intill sådan anvisnings maximibelopp.
Däremot anser styrelsen det icke vara lämpligt att ålägga
landtbrefbärare alltför stor ansvarighet i fråga om kontanta medels medförande
under brefbäringen. De landtbrefbärare, hvilka generalpoststyrelsen
på grund af nådigt bemyndigande redan medgifvit utvidgad
befogenhet beträffande behandlingen af postanvisningar m. m., verkställa
utbetalning af inrikes postanvisning intill nuvarande maximibelopp, 500
kronor, och äfven om högsta beloppet af inrikes postanvisning blefve
förhöj dt till 1,000 kronor, har generalpoststyrelsen dock tänkt sig, att
landtbrefbärare fortfarande icke skulle få utbetala inrikes postanvisning
å högre belopp än 500 kronor. Med hänsyn härtill finner styrelsen
landtbrefbärares befogenhet att inkassera medel böra inskränkas till uppdrag,
som afse högst 500 kronor.
Hvad beträffar postverkets ersättning för inkasseringsuppdrag föreslår
generalpoststyrelsen — för att icke inkassering af småbelopp skall
för allmänheten ställa sig alltför dyr — att postverket i fråga om belopp
å högst 5 kronor åtnöjer sig med afgiften för det rekommenderade eller
assurerade bref, hvari inkasseringshandling öfversändes till adresspostanstalten,
äfvensom postanvisningsafgift för inkasseradt belopp. Däremot
anser styrelsen, att när högre belopp än 5 kronor inkasseras en särskild
inkasseringsafgift bör upptagas. Vid pröfning af frågan om denna afgifts
storlek synes, säger styrelsen, hänsyn böra tagas till den ersättning,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
7
som banker m. fl. betinga sig för liknande uppdrag. Denna ersättning
utgör i en del fall, om hvilka generalpoststyrelsen fått kännedom, en
krona äfven vid större fordringars inkasserande. Berörda ersättningsbelopp
torde fördenskull kunna läggas till grund vid bestämmandet af
postverkets godtgörelse för inkassering af det högsta fordringsbelopp,
som kan ifrågakomma, eller 1,000 kronor. Vid bifall till generalpoststyrelsens
förutnämnda förslag om förhöjning af maximibeloppet för inrikes
postanvisning och postförskott skulle afgiften för en inrikes postanvisning
å 1,000 kronor utgå med 60 öre. För att postverkets ersättning
för inkassering af 1,000 kronor må uppgå till en krona, skulle således
den särskilda inkasseringsafgiften — afgiften för det rekommenderade
resp. assurerade inkasseringsbrefvet lärer här ej böra tagas i
betraktande — sättas till 40 öre. Beträffande lägre fordringar borde
gifvetvis inkasseringsafgiften lämpligen modifieras; och har generalpoststyrelsen
fördenskull tänkt sig, att den särskilda inkasseringsafgiften bör
utgå efter följande skala: om det inkasserade beloppet öfverstiger 5 men
icke 50 kronor, 10 öre; om beloppet öfverstiger 50 men icke 100 kronor,
20 öre; om beloppet öfverstiger 100 men icke 500 kronor, 30 öre; och
om beloppet öfverstiger 500 kronor, 40 öre.
I nedannämnda länders inrikes posttjänst är, enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelar, inkasseringsafgiften bestämd till följande belopp, nämligen
i Belgien lägst 10 centimes och högst 1 franc 20 centimes för hvarje handling
allt efter dennas olika värde intill 1,000 francs; i Frankrike 10 centimes per
20 francs af hvarje handlings värde, dock högst 50 centimes; i Schweiz 15
centimes för hvarje uppdrag å högst 20 francs och 30 centimes för hvar] e
uppdrag å högre belopp intill 1,000 francs, oafsedt handlingarnas antal;
samt i Italien, Nederländerna, Ungern och Österrike ett belopp motsvarande
10 centimes för hvarje handling. I Norge, där högsta inkasseringsbeloppet
är bestämdt till 100 kronor, utgör ifrågavarande afgift
20 öre för hvarje handling. Tyska postverket upptager icke någon
särskild inkasseringsafgift. Generalpoststyrelsen anmärker emellertid,
att, äfven om själfva inkasseringsafgiften i en del länder är lägre än
den tilltänkta afgiften i Sverige, totalkostnaden likväl till följd af högre
postanvisningsafgifter i allmänhet öfverstiger hvad som skulle utgå här
i riket, i det att totalkostnaden lägst utgör: i Frankrike 1 franc 75 centimes
för 1,000 francs, i Italien 2 lire 70 centesimi för 1,000 lire, i
Nederländerna 1 gulden 65 cents för 1,000 gulden, i Schweiz 1 franc
40 centimes för 1,000 francs samt i Ungern och Österrike 1 krono 10
heller för 1,000 krönen.
I nådiga förordningen den 12 november 1872 angående postverkets
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
Departements
chefens
yttrande.
ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats, finnes
stadgadt, att, om assnreradt bref går förloradt medan ännu postverkets
ansvarighet därför fortfar, utbetalas af postmedlen till afsändaren, mot
assuransbevisets återställande, ett det angifna värdet motsvarande ersättningsbelopp,
såframt ej utrönas kan, att detta värde öfverstiger det
verkliga värdet af de i brefvet inneslutna penningar eller andra värdesaker,
i hvilket fall ersättningen utgår efter sistnämnda värde; och jämlikt
samma förordning, jämförd med nådiga kungörelsen den 10 mars
1905 angående afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation
m. m., utbetalas, om rekommenderadt bref går förloradt medan ännu
postverkets ansvarighet därför fortfar, af postverket till afsändaren, mot
rekommendations bevisets återställande, 36 kronor. Enligt hvad förut
sagts, skulle inkasseringshandlingar af vederbörande fordringsägare afsändas
i rekommenderadt eller assureradt bref; och om den ifrågaställda
inkasseringsrörelsen kommer till stånd, ämnar generalpoststyrelsen, enligt
hvad i dess skrifvelse anföres, föreskrifva, att inkasseringshandlingar
skola jämväl vid förekommande försändning mellan olika postanstalter
likasom ock vid eventuell återsändning till afsändaren befordras under
rekommendation eller assurans allt efter det ursprungliga inkasseringsbrefvets
beskaffenhet. Om således inkasseringshandlingar gå förlorade,
medan de ligga i tillslutet bref, kommer vederbörlig ersättning att utbetalas
till afsändaren, och i det fall att en postanstalt är afsändare, kommer
gifvetvis rätten till ersättning att öfverlåtas på ägaren till brefvets
innehåll. Men möjlighet föreligger ju äfven, säger styrelsen, att handlingar,
som postverket mottagit för inkassering, skulle kunna förkomma,
medan de för åtgörande finnas i postfunktionärs vård; och enligt generalpoststyrelsens
åsikt bör postverket för sådant fall ikläda sig enahanda
ersättningsskyldighet som i händelse den ursprungliga inkasseringsförsändelsen
går förlorad.
Såsom af förestående utredning framgår, har det svenska postverket
från och med år 1893 verkställt inkasseringsuppdrag i utväxlingen med
utlandet. Rörelsen har afsett kvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser,
växlar och andra utan omkostnader betalbara handels- eller andra
valutor, dock med undatag för ränte- och utdelningskuponger äfvensom
utlottade eller eljest till inlösen förfallna värdepapper.
Denna inkasseringsrörelse har dock ej haft någon större omfattning.
Enligt hvad framgår af generalpoststyrelsens berättelser öfver postverkets
förvaltning, uppgick antalet värdehandlingar, som till Sverige
an korum o för inkassering, år 1906 till 6,224 med ett sammanlagdt värde
-
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 163. 9
belopp af 331,926 kronor och år 1907 till 6,442 å tillhopa 386,841
kronor.
Af hela antalet blefvo år 1906 2,784 eller 44,7 procent, representerande
ett belopp af sammanlagdt 120,492 kronor eller 36,3 procent af
samtliga ankomna inkasseringshandlingars värdebelopp, såsom oinlösta
återsända till utlandet. Motsvarande procenttal år 1907 voro resp. 46,4
och 35,1 procent.
För inkassering i utlandet hafva från Sverige försändts år 1906
endast 96 värdehandlingar, representerande ett belopp af tillhopa 1,116
kronor, och år 1907 ett antal af 70 inkasseringshandlingar till sammanlagdt
belopp af 4,514 kronor. Af dessa hafva såsom oinlösta återsändts
från utlandet år 1906 ett antal af 36 till värde af 720 kronor men år
1907 endast 7 med ett sammanlagdt värde af 897 kronor. Att inkasseringsrörelsen
i denna riktning tagit mycket ringa fart, beror utan tvifvel
därpå att, då någon inkassering ej förekommer i den inrikes poströrelsen,
den svenska allmänheten saknar vana att på detta sätt indrifva tillgodohafvanden.
Generalpoststyrelsen har emellertid nu föreslagit införande af denna
rörelsegren jämväl i den inrikes posttjänsten, och jag delar styrelsens
uppfattning, att förslagets genomförande skulle visa sig till stor nytta
för allmänheten, då den väl hunnit göra sig förtrogen därmed. Jag anser
därför åtgärder i sådant syfte böra vidtagas.
De af generalpoststyrelsen angifna grunder för ordnandet af denna
inrikes inkasseringsrörelse synas mig tillfredsställande.
Sålunda torde rörelsen böra omfatta samtliga de i det internationella
inkasseringsaftalet afsedda handlingar, följaktligen äfven kuponger och
till betalning förfallna värdepapper, och detta så mycket hellre som sannolikhet
föreligger, att just i fråga om dylika handlingar inkasseringen
lättast verkställes. Likaledes synes mig vara att förorda, att, då växlar
gifvetvis böra inbegripas i rörelsen, postverket, i öfverensstämmelse
med nu gällande internationella inkasseringsaftal, i sammanhang med
inkasseringsuppdraget åtager sig, i den utsträckning så lämpligen kan
ske, att ombesörja växlars öfverlämnande till behörig tjänsteman för
protesterande. Härför skulle ej beräknas särskild ersättning, och skulle
postverket hafva skyldighet att omedelbart underrätta afsändaren, att
och till hvem växeln aflämnats för protesterande. Därmed skulle dock
postverkets uppdrag vara afslutadt.
Jag finner mig äfven böra biträda generalpoststyrelsens förslag, att
högsta beloppet för inrikes inkasseringsuppdrag bör motsvara maximibeloppet
för inrikes postanvisningar och postförskott. Jag tillåter mig
härvid erinra, att, sedan Riksdagen på framställning af Eders Kungl.
Bih. till It ilad. Prof. 1303. 1 Sami. 1 Afl. 117 Jläft. 2
10
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 163.
Maj:t numera beslutat i fråga om afgift för postan visning och postförskott
å belopp af intill 1,000 kronor, bestämmelser väl inom kort torde
komma att utfärdas rörande böjande af maximibeloppet för inrikes postanvisning
och postförskott till nämnda summa.
På sätt generalpoststyrelsen föreslagit, torde inkasseringshandlingarna
böra postbefordras under rekommendation eller assurans, såväl då de af
vederbörande fordringsägare afsändas som vid förekommande försändning
mellan olika postanstalter eller vid eventuell återsändning till afsändaren.
Inkasseradt belopp skulle medelst postanvisning tillställas fordringsägaren.
Därest inkasseringshandling förkommer, innan postverket slutfört
sitt uppdrag, bör gifvetvis ersättning af postmedlen beredas inkasseringshandlingens
ägare; och torde härvid böra tillämpas grunderna i de förut
omnämnda nådiga författningarna af den 12 november 1872 och den
10 mars 1905.
I fråga om den särskilda ersättning, som i form af inkasseringsafgift
skäligen bör tillkomma postverket för nu ifrågakomna inkasseringsuppdrag
utöfver belöpande rekommendations- eller assurans- samt postan
visningsafgifter, har jag intet att erinra mot de af generalpoststyrelsen
i sådant afseende föreslagna belopp. Dessa synas nämligen, äfven vid
jämförelse med de i åtskilliga främmande länder gällande afgifter af enahanda
beskaffenhet, vara väl afvägda. Någon särskild inkasseringsafgift
skulle emellertid icke ifrågakomma för inkasseringsbelopp å högst 5
kronor, och synes mig förslaget äfven härutinnan lämpligt.
En fordringsägares sannolika högsta utgifter för en inkassering
genom postverket, under förutsättning att försändelsen vid inkasseringsbelopp
öfver 36 kronor assureras, framgår af följande sammanställning
Postafgifter |
►—1 af högst 5 kr. |
öfver 5 t. o. m. 25 kr. |
“ öfver 25 t. o. m. 36 kr. |
H ® öfver 36 t. o. m. 50 kr. GG |
^ öfver 50 t. o. m. 100 kr. |
“ öfver 100 t. o. m. 250 kr. t£ |
© öfver 250 t. o. m. 500 kr. |
^ öfver 500 t. o. m. 750 kr. o |
öfver 750 t. o. m. 1,000 kr. |
Brefporto för vikt af högst 20 gram........................... |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
10 |
Rekommendations- eller assuransafgift........................ |
15 |
15 |
15 |
30 |
30 |
30 |
30 |
50 |
50 |
Postanvisningsafgift ................................................ |
10 |
15 |
25 |
25 |
30 |
35 |
40 |
50 |
60 |
Inkasseringsafgift ................................................... |
— |
10 |
10 |
10 |
20 |
30 |
30 |
40 |
40 |
Summa |
35 |
50 |
60 |
75 |
90 |
105 |
no |
150 |
160 |
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 163.
Väger försändelsen öfver 20 gram men ej öfver 125 gram, tillkomma
10 öre, och är vikten 125—250 gram, tillkomma 20 öre.
Då det tillkommer Riksdagen att ensam besluta rörande inkasseringsafgifterna,
ock Riksdagens medgifvande torde erfordras för bestämmande
af grunderna för ersättning af postmedlen för förkomna
postförsändelser af nu ifrågavarande beskaffenhet, får jag i underdånighet
hemställa, att, därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att
en inkasseringsrörelse sådan den nu föreslagna inrättas, Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels besluta, att för inrikes inkasseringsuppdrag, som afser belopp
öfverstigande 5 kronor, skall, när fordringsbeloppet genom postverket
inkasserats, upptagas en särskild inkasseringsafgift, utgörande 10 öre,
om det inkasserade beloppet öfverstiger 5 men icke 50 kronor; 20 öre,
om beloppet öfverstiger 50 men icke 100 kronor; 30 öre, om beloppet
öfverstiger 100 men icke 500 kronor; samt 40 öre, om beloppet öfverstiger
500 men icke 1,000 kronor;
dels ock medgifva, att, därest fordringsbandling, som för inkassering
genom postverkets försorg aflämnats till postbebandling i rekommenderadt
eller assureradt bref, går förlorad, innan postverket afgifvit redovisning
för inkasseringsuppdraget, afsändaren af dylik försändelse må vara berättigad
åtnjuta godtgörelse efter enahanda grunder, som gälla beträffande
afsändares rätt till ersättning för rekommenderadt eller assureradt
bref, som förkommit medan detsamma varit i postverkets vård.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Sölve Berger.