Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

1

N:o 155.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen, angående omorganisation
af tekniska högskolan m. m.; gifven Stockholms
slott den 26 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

A) — under medgifvande, att för uppförande af nya byggnader för
tekniska högskolan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kommittén
för den högre tekniska undervisningens ordnande framlagda förslag må
under de närmare villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, tagas i anspråk ett
härför erforderligt område af omkring 65,000 kvadratmeter, beläget å en
nordnordväst om Sophiahemmet å norra Djurgårdens mark varande platå,
som begränsas i väster af Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen
och mot norr af Mellanvägen — till bestridande af kostnaderna för
ifrågavarande byggnader med utrustning och inredning samt för terras*
seringsarbeten med mera väsentligen i enlighet med nämnda förslag bevilja
ett anslag af 9,312,898 kronor och däraf för påbörjande af berörda byggnadsarbeten
på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 300,000 kronor;

B) dels bestämma, att i staten för tekniska högskolan skall vidtagas sådan
förändring, ej mindre att för en hvar åt nuvarande fjorton professurer
vid högskolan aflöningen skall utgöra 8,100 kronor, däraf
5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor
ortstillägg, jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års
tjänstgöring, än äfven att, med uteslutande ur staten af anslaget å 5,100
kronor till betjäningens aflöning, i stället i staten uppföras aflöning till eu
förste vaktmästare med 1,500 kronor, däraf 900 kronor lön, 450 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, aflöning till eu hvar af

Bih. till Rihail. Frat. 1900. 1 Sami. 1 Afä. 110 Haft. (N:o 155.). 1

2

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

fyra laboratorietjänare med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, aflöning till en maskinist
med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg, jämte rätt för en hvar af sist omförmälda
sex befattningshafvare till två ålderstillägg å 100 kronor efter 5,
respektive 10 ar, dock att för en hvar af dessa befattningshafvare, som i
sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förman
kvarstar, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor
årligen, samt arfvode till två portvakter med 300 kronor;

dels medgifva, att de förenämnda befattningshafvare vid tekniska
högskolan tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels godkänna de af departementschefen föreslagna villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de nya löneförmånerna;

dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången
af år 1910 tillträder nu afsedd befattning vid högskolan, skall vara
pliktig att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven
att de förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke före
viss angifven tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmaner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, vid den rätt till pension, soin dittills tillkommit dem;

dels ock för genomförande af nu ifrågavarande förändringar i staten
för tekniska högskolan öka nämnda stat fr in 203,000 kronor till 235,100
kronor eller med 32,100 kronor och förty höja anslaget till de tekniska
läroverken, nu 558,275 kronor, till 590,375 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all Kung!
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 155.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

SwARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anförde härefter:

Den fråga, jag härnäst anhåller få föredraga för Eders Kungl. Maj:t,
rör omorganisation af tekniska högskolan och lönereglering för den vid
högskolan anställda lärår- och tjänstepersonalen samt ny byggnad för läroverket.

Innan jag ingår på en redogörelse för de i berörda hänseenden framställda
förslag, tillåter jag mig lämna en

Historik

öfver högskolans uppkomst och utveckling intill närvarande tid.

Tekniska högskolan, som leder sitt ursprung från eu år 1798 inrättad
»mekanisk skola», erhöll sina första stadgar den 8 juni 1826. Enligt dessa
stadgar skulle Teknologiska institutet, såsom läroanstalten då benämndes,

4

Kungl Maj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

hafva till ändamål »att samla och meddela kunskaper och upplysningar,
som äro nödvändiga för att med framgång idka slöjder eller hvad man
vanligen kallar handtverk och fabriker». Institutets lärjungar indelades i
ordinarie och extra ordinarie elever, af hvilka de förra skulle deltaga i
den fullständiga undervisningskursen, de senare endast i vissa delar af
densamma. Kunskapsfordringarna för inträde såsom ordinarie elev voro
försvarlig kristendomskunskap, såvida den sökande bekände sig till den
kristna läran, att kunna obehindradt läsa svenska språket och skrifva detsamma
någorlunda läsligt samt att kunna räkna quatuor species i enkla
tal. Dessutom borde den, som sökte blifva ordinarie elev, visa sig äga
utväg till bärgning under den tid undervisningen vid institutet påginge.
Undervisningen omfattade elementär matematik, fysik och kemi, masldnritning,
verkstads- och modellarbete, kemisk teknologi samt s. k. »enskild
industri», hvartill år 1830 kom lefvande språk.

Institutets personal utgjordes af en direktör, två professorer, tre adjunkter,
af hvilka den ene skulle vara sekreterare, tre andra lärare, en
ritare, en skrifvare och en räkenskapsförare.

Anstaltens årsanslag, som år 1813 uppgick till endast 475 rdr banko,
utgjorde från och med år 1826 14,000 rdr banko.

Med anledning af åtskilliga missförhållanden, som efter hand yppat
sig vid institutet, tillsattes år 1844 en kungl. kommitté med uppdrag »att
undersöka Teknologiska institutets tillstånd och afgifva yttranden om medlen
till betryggande af dess nytta och anseende i framtiden».

Denna kommitté utarbetade nya stadgar, hvilka med ett par smärre
ändringar af Kungl. Maj:t stadfästes den 8 maj 1846 och trädde i kraft
med ingången af år 1848. Institutet hade enligt de nya stadgarna till
ändamål att vara »en undervisningsanstalt för sådana unga män, som ägna
sig åt något industriellt yrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och
i synnerhet kemiskt- och mekaniskt-tekniska kunskaper äro behöfliga». Det
är sålunda från denna tid, tekniska högskolan räknar sin tillvaro såsom
högre teknisk undervisningsanstalt. I stället för den äldre indelningen
af eleverna infördes i de nya stadgarne benämningarna elever och åhörare,
af hvilka de förra genomgingo den fullständiga kursen, de senare efter
eget val en del af densamma. För att antagas till elev fordrades att hafva
fyllt 16 år, att, om den sökande bekände sig till den kristna läran, hafva
första gången begått nattvarden, att äga god frejd samt att genom inträdesexamen
vid institutet ådagalägga sig i matematiska kunskaper samt
antingen i tyska, franska eller engelska språken innehafva så stort kunskapsmått,
som erfordrades för att i studentexamen godkännas.

Undervisningen skulle omfatta två år och fördelas i en högre och en

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 5

lägre kurs, hvardera om ett år. Lärotiden ökades emellertid redan 1851
till tre år, dock så att nya elever antogos blott två år i rad men icke
det tredje, enär läroverkets aflöningsstat ej medgaf, att undervisning lämnades
åt mera än två årsafdelningar samtidigt.

Den ordinarie lärarpersonalen utgjordes af tre professorer och tre
lärare, hvarjämte institutets styrelse ägde att efter behof anställa extra
lärare och repetitörer. Den öfriga tjänstepersonalen utgjordes af en sekreterare,
en bibliotekarie och en kamrerare.

Institutets årsanslag höjdes af 1856 års Riksdag pa Kungl. Maj:ts
framställning till 49,500 kronor, hvarigenom bland annat möjliggjordes,
att nya ordinarie elever kunde årligen antagas.

Därjämte beviljades af samma års Riksdag ett särskild! anslag af
480,000 kronor till egen byggnad för institutet. Denna byggnad uppfördes
under åren 1860—68 å en för ändamålet till ett pris af 50,000
kronor inköpt tomt med adressnummer 95 vid Drottninggatan. Sistnämnda
år inflyttade Teknologiska institutet i den bostad, som intill denna dag
utgjort dess hufvudbvggnad.

Sedan år 1864 årsanslaget ytterligare höjts till 55,500 kronor, hvarigenom
några smärre förbättringar i undervisningen kunde vidtagas, vidtogs
år 1867 åter en genomgripande förändring i institutets organisation. Den
sedan år 1822 bestående Falu bergsskola blef nämligen år 1866 införlifvad
med institutet, sedan Riksdagen beviljat ett anslag å 106,000 kronor till
uppförande och inredning åt det nya bergsläroverket af särskild byggnad,
hvilken uppfördes å en af Brukssocieteten för 16,000 kronor inköpt och
för ändamålet öfverlåten, invid institutet belägen tomt. Sedermera förband
sig Brukssocieteten att bekosta bergsskooleclcvernas praktiska undervisning
med högst 15,000 kronor om året. Årsanslaget till läroanstalten höjdes
år 1869 med 19,500 kronor och utgick alltså från denna tid med 75,000
kronor.

För det sålunda utvidgade institutet utfärdades den 22 mars 1867
nya stadgar, i hvilkas inledningsparagraf anstaltens ändamål angifves vara
»att åt unge män, som vilja ägna sig åt något tekniskt lefnadsyrke meddela
en därför erforderlig vetenskaplig bildning».

Nu infördes indelningen i olika fackskolor, för hvilka undervisningen
ordnades på det sätt, att densamma i första årsafdelningen var gemensam
för samtliga elever, men i de två högre afdelningarna fördelades på fyra
fackskolor, nämligen en för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi,
en för kemisk teknologi, en för bergsvetenskap med tre undcrafdelningar,
samt en för väg- och vattenbyggnadskonst. Lärarpersonalen förstärktes
väsentligen.

6

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

Den äldre indelningen af eleverna i ordinarie och extra elever återinfördes,
och för de förstnämnda ökades inträdesfordringarna med de första
grunderna af fysik och kemi. Fyra år senare, år 1871, öppnades institutet
för ännu en grupp elever eller s. k. specialelever, genom en föreskrift
därom, att, där styrelsen funne lämpligt sådant tillåta, i första rummet de,
hvilka vid något af rikets universitet aflagt bergsexamen och därefter andra,
hvilka eljest styrkte sig äga goda förkunskaper, finge begagna undervisningen
vid institutet i ett eller flera ämnen.

Från år 18(i9 uppfördes institutets årsanslag, som fortfarande utgick
med 75,000 kronor, på ordinarie stat.

Sedan vid 1872 års Riksdag motion blifvit väckt om teknologiska institutets
sammanförande med krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska
institutet och den för landtmätares utbildning afsedda kursen till en stor
gemensam teknisk högskola, tillsatte Kungl. Maj:t, på framställning af
Riksdagen, för beredande af frågan en kommitté, hvilken den 4 november
1873 inlämnade förslag att med institutet förena samtliga nämnda läroanstalter
med undantag af krigshögskolan. Detta förslag förföll emellertid
på grund af vederbörande myndigheters utlåtanden. Däremot föranledde
kommitténs utredning jämte ett underdånigt utlåtande af institutets styrelse
att Kungl. Maj:t aflat nådig proposition till 1876 års Riksdag angående
utvidgning af institutet. Sedan detta förslag i hufvudsak af Riksdagen
godkänts, fastställde Kungl. Maj:t den 12 maj 1876 ny stat för läroanstalten,
hvilken därvid erhöll sitt nuvarande namn: Tekniska högskolan.
Arsanslaget höjdes till 139,200 kronor, hvaraf 108,200 kronor skulle utgå
till löner och arfvoden, 3,000 kronor till stipendier samt 28,000 kronor
till bibliotek och samlingar m. m. Den 2 mars 1877 utfärdades nya stadgar
för läroverket. Genom dessa stadgar ocli på grund af det ökade ärsanslaget
undergick tekniska högskolan en väsentlig ombildning och utvidgning.
Lärarpersonalen skulle utgöras af professorer, lektorer samt
extra lärare och assistenter. Antalet professorer blef tolf, nämligen i ren
matematik, i matematik och teoretisk mekanik, i maskinlära med undervisningsskyldighet
i bergsmekanik m. in., i maskinlära med undervisningsskyldighet
i ångmaskinlära in. in., i allmän och tillämpad fysik, i allmän
kemi, mineralogi och geognosi, i kemisk teknologi, i väg- och vattenbyggnadskonst,
i metallurgi och hyttkonst, i gr ^vetenskap, i mekanisk
teknologi samt i arkitektur. Sex lektorsbefattningar upprättades, nämligen
i beskrifvande geometri och ritkonst, i konstruktion af enkla maskindelar,
i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, i allmän byggnadslära, i
husbyggnadskonst och byggnadsstatik samt i metallurgi och hyttkonst.
Härtill kommo fem extra lärarbefattningar, nämligen i frihandsteckning,

7

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 155.

ornamentik, modellering, ångfartygskonstruktion och nationalekonomi. En
ny fackskola i arkitektur anordnades. Lärokurserna för de tre fackskolorna
i maskinbyggnadskonst, bergsvetenskap och arkitektur gjordes dels tredels
fyraåriga, lärokursen för fackskolan i väg- och vattenbyggnadskonst
blef fyraårig, och lärokursen i fackskolan för kemisk teknologi förblef
•såsom dittills treårig. Lönen för professorerna fastställdes till 6,000 kronor,
medan lektorernas löner bestämdes till belopp växlande mellan 2,000
och 4,000 kronor.

Beträffande inträdesfordringarna bestämde 1877 års stadgar, att studentexamen
på reallinjen, äfvensom studentexamen på latinlinjen med
komplettering i matematik, fysik och kemi efter fordringarna å reallinjen
skulle berättiga till inträde vid anstalten utan att, såsom förut varit
händelsen, särskild inträdespröfning behöfde afläggas. Öfriga sökande hade
att undergå särskild pröfning.

Genom riksdagsbeslut år 1884 blef professuren i allmän kemi, mineralogi
och geognosi uppdelad uti en professur i allmän kemi och ett lektorat
i mineralogi och geologi. Samma års Riksdag höjde högskolans
ordinarie anslag till 146,700 kronor.

Vid höstterminen 1889 hade 95 kompetenta sökande anmält sig till
inträde i läroverkets första afdelning, under det undervisningen var afpassad
för högst 80 elever. Tolf af de på grund häraf uteslutna inlämnade
såmfäldt till Kungl. Maj:t en underdånig anhållan att komma i åtnjutande
af högskolans undervisning. Med anledning af nämnda framställning
anvisade Kungl. Maj:t, för att möjliggöra intagandet af de tolf
eleverna, ett särskildt anslag af 4,500 kronor, däraf 2,400 kronor för år
1889 och 2,100 kronor för 1890.

För ifrågavarande ändamål beviljade Riksdagen år 1891 ett extra
anslag af 8,400 kronor. År 1892 höjdes elevantalet i första årsafdelningen
från 80 till 100, och högskolan erhöll för detta ändamål af Kungl. Maj:t
och Riksdagen anslag till ett belopp af sammanlagdt 45,500 kronor.

Med _ hänsyn till den alltsedan slutet af 1880-talet ökade tillströmningen
af inträdessökande och då samtidigt fordringar rörande tidsenligare
anordning af undervisningen gjort sig gällande, tillsatte Kungl. Maj:t den
19 september 1890, sedan Riksdagen för ändamålet anvisat medel, en
kommitté för afgifvande af betänkande och förslag angående behofvet af
och sättet för omorganisation af tekniska högskolan. Kommittén afgaf
deri 15 december 1891 sitt förslag, hvilket, i hufvudsak tillstyrkt af högskolans
lärarkollegium och styrelse, af Kungl. Maj:t förelädes 1894 års
Riksdag. Förslaget blef emellertid icke af Riksdagen godkändt.

Med anledning af de anmärkningar, Riksdagen gjort mot berörda

s

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

förslag, anbefallde Kungl. Maj:t högskolans styrelse att efter kollegiets
hörande inkomma med nytt utlåtande och förslag till utvidgning af läroverket.
Ett sådant öfverlämnades i september 1894 till Kungl. Maj:t, som
i öfverensstämmelse därmed afgaf nådig proposition till 1895 års Riksdag.

Enligt detta förslag skulle eu ny fackskola för elektroteknik upprättas.
Lärokursen i den kemiska fackskolan skulle göras obligatoriskt treårig, men
med tillägg af en valfri fjärde årskurs.

En ny byggnad skulle uppföras för de kemiska, kemiskt-tekniska och
mineralogiska institutionerna, och de förutvarande kemiska laboratorierna i
hufvudbyggnaden skulle anordnas till fysiska och elektrotekniska laboratorier.

I öfverensstämmelse med den kungl. propositionen beviljade 1895
års Riksdag 308,230 kronor till en ny laboratoriebyggnad för kemi äfvensom
12,000 kronor till maskiner och apparater för mekaniska laborationer.
Vidare beviljade Kungl. Maj:t ur manufakturförlagslånefonden 23,000 kronor
till byggnad för en med högskolan förenad materialprolningsanstalt.

Genom beslut af följande årens Riksdagar höjdes det ordinarie anslaget
till högskolan, så att det år 1899 utgjorde 187,050 kronor. Antajpt
professorer var fortfarande tolf, och antalet lektorer hade ökats till tio. År
1901 tillkom ännu ett lektorat.

Den 28 juni 1901 utfärdade Kungl. Maj:t nya stadgar för högskolan,
hvilka, oafsedt en mindre senare vidtagen ändring, fortfarande gälla och
för hvilka jag längre fram kommer att lämna en närmare redogörelse.

År 1902 blef genom Riksdagens beslut professuren i väg- och vattenbyggnadskonst
delad i två professurer, och 1905 års Riksdag beslöt upprättandet
af en ny professur i teoretisk elektroteknik.

Under år 1906 höjdes det ordinarie anslaget till högskolan till dess
nuvarande belopp 203,000 kronor.

Bland anslag på extra stat må särskilt nämnas det allt sedan år 1904
utgående beloppet af 17,500 kronor för förstärkning af lärarkrafterna
samt det af 1906 års Riksdag äfvensom af följande Riksdagar beviljade
lönetillägget å 1,000 kronor åt en hvar åt högskolans lektorer. Riksdagen
anvisade år 1907 ett extra anslag af 15,279 kronor till undervisningsmateriell
för högskolans maskinlaboratorium. Tilläggas bör, att lärokursen
i den elektrotekniska fackskolan, hvilken förut varit treårig, jämlikt nådigt
bref den 3 april 1908 förlängdes med ett hälft år. Slutligen torde böra
omnämnas, att 1908 års Riksdag anvisade ett extra anslag af 15,000 kronor
till materiell för elektrotekniska laboratoriet, äfvensom 2,000 kronor till
en extra lärare i elektroteknik.

Emellertid hade alltsedan slutet af 1890-talet elevantalet ånyo vuxit
så starkt att af kompetenta inträdessökande eu stor del måste afvisas, och

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

detta missförhållande blef icke athjälpt genom senare åtgärder, hvarigenom
eleventalet i första afdelningen från och med år 1899 kunde höjas från
100 till 125. Samtidigt hade jämväl krafven på väsentliga förbättringar
med afseende å själfva undervisningen äfvensom å laboratoriernas utrymme
och utrustning samt den öfriga undervisningsmateriellen ökats i sådan grad,
att de förut omnämnda i sådant afseende vidtagna förbättringar, hvilka åt
lärarkollegiet alltjämt framhållits såsom rent provisoriska och endast under
förutsättning af en därpå följande definitiv organisation vid de underdåniga
framställningarna tillstyrkts, icke kunde anses tillräckliga för högskolans
ändamål.

Med anledning af dessa svårigheter hade, såväl af högskolans föreståndare,
år 1900, som af några bland lärarna, åren 1901 och 1902, nya förslag
till utvidgning utarbetats, hvilka dock icke ledde till några vidare åtgärder.

I april 1903 anmodade högskolans styrelse anstaltens nuvarande rektor
att efter samråd med fackskoleföreståndare och öfriga hufvudlärare framlägga
ett nytt utvidgningsförslag under antagande af ett väsentligt större
antal elever än dittills. Ett sådant förslag utarbetades också samt ingafs
den 27 november 1903 af styrelsen till Kungl. Maj:t. Sedan förslaget
granskats af öfverintendentsämbetet och Kungl. Maj:t den 30 januari 1904
lämnat styrelsen tillfälle att med anledning häraf ånyo yttra sig, uppdrog
nämnda styrelse genom beslut den 19 februari 1904 åt läroverkets rektor,
dels att i samråd med fackskoleföreståndarna och hufvudlärarna underkasta
ifrågavarande utvidgningsförslag förnyad granskning, i ändamål att tillse,
om jämkningar ledande till de beräknade kostnadernas nedsättning eller i
öfrigt kunde i förslaget vidtagas, dels att låta utaf de i ärendet föreliggande
handlingar samarbeta en fullständig redogörelse för utvidgningsfrågans
innebörd, dels slutligen att verkställa utredning om lämpligheten
af och sättet för eventuell höjning af elevafgifterna.

Det reviderade förslag, som på grund häraf utarbetades och hvilket af
styrelsen tillstyrktes med några mindre väsentliga ändringar i kostnadsberäkningen,
blef till Kungl. Maj:t inlämnadt den 26 september 1904. Detsamma
innehöll i hufvudsak följande.

Elevantalet i första årsafdelningen skulle höjas från 125 till 240. De
ordinarie lärarbefattningarna skulle, med borttagande af de nuvarande lektoraten,
utgöras af ordinarie och extra ordinarie professorer, de senare med
större tjänstgöringsskyldighet än de nuvarande lektorerna. 1 stället för
de år 1904 vid högskolan befintliga 13 professorerna och 11 lektorerna
skulle lärarpersonalen hufvudsakligen i följd af elevantalets väsentliga ökning
utgöras af 25 ordinarie professorer och 9 extra ordinarie professorer.
Antalet extra lärare skulle blifva 21 under det dåvarande antalet var 22.

Bill. till Riksd. Prol. 1 Sami. 1 Afd. 110 Höft. 2

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 155.

Elevafgiften skulle höjas till 100 kronor i terminen, dock så att för obemedlade
elever afgiften blefve 25 kronor och för mindre bemedlade 50 kronor.

För att åstadkomma det för det ökade elevantalet nödiga utrymmet
af hör- och ritsalar samt för att erhålla tillräcklig plats för de behöfliga
vetenskapliga och tekniska laboratorierna m. m. skulle på högskolans nuvarande
tomt en till- och påbyggnad utföras. Sålunda skulle södra flygeln
påbyggas med en våning och förlängas fram till Teknologgatan samt mellan
denna byggnad och den kemiska institutionen en nybyggnad med en
tillbyggnad inåt gården i fyra våningar uppföras utefter nämnda gata,
hvarjämte den nuvarande materialprofningsanstaltens lokal i norra flygeln
skulle påbyggas och en våning ytterligare läggas ofvanpå nämnda flygel.
Slutligen skulle bergsskolan tillbyggas utefter Kungsstensgatan, hvarjämte
vid slutet af denna tillbyggnad en motsvarande flygelbyggnad midt emot
den kemiska institutionens hus skulle uppföras.

Uttryckligen framhålles dock i förslaget, att dessa lokalutvidgningar,
med undantag möjligen för bergsskolans institutioner, endast voro afsedda
att tillgodose de närmaste behofven.

Beträffande de årliga kostnaderna för genomförandet af detta förslag

o o o

visade de af rektor uppgjorda beräkningarna att medan elevantalet ökades
från 125 till 240, således med 92 procent, skulle statsverkets sammanlagda
årliga utgifter ökas från 217,000 till 333,400 kronor eller med 54
procent och hela den årliga totalutgiften, inberäknadt elevafgifterna, från

257.000 kronor till 445,800 kronor, således med 74 procent.

De egentliga byggnadskostnaderna skulle, efter de af styrelsen, med
anledning af öfverintendentsämbetets erinringar, gjorda höjningar utgöra

1.216.000 kronor samt totalkostnaden för byggnaden med inredning och
utrustning 2,117,370 kronor.

Den 4 november 1904 öfverlämnades förslaget af chefen för ecklesiastikdepartementet
åt tre sakkunnige män, landshöfdingen A. G. J. Svedelius,
dåvarande ingenjören sedermera statsrådet J. Elof Biesért och ingenjören
vid Stockholms stads elektricitetsverk Aug. Decker, hvilka erhöllo
uppdrag att afgifva underdånigt yttrande »angående behofvet af och sättet
för utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan enligt af bemälda
högskolas styrelse ingifvet underdånigt förslag».

Efter att den därpå följande 12 december hafva börjat sina arbeten
och efter åtskilliga öfverläggningar inlämnade de sakkunnige den 7 februari
1905 till chefen för ecklesiastikdepartementet en skrifvelse innehållande
att i de till kommitténs bedömande förelagda handlingarna saknades uttalanden,
dels från högskolans lärarkollegium huruvida det nu framlagda
förslaget kunde anses tillfredsställande fylla krafvet på den högre tekniska

11

Kung),. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

utbildningen i vårt land med hänsyn till industriens nuvarande ståndpunkt,
dels från såväl styrelse som lärarkollegium huruvida förslaget innebure
nödiga utvecklingsmöjligheter, såväl kvalitativt som kvantitativt i mån af
framtida ökade anspråk. Kommittén förklarade sig äfvenledes sakna, såväl
från styrelse som kollegium, yttrande huruvida det hittills följda undervisningssystemet
kunde anses vara fullt tillfredsställande eller borde underkastas
några förändringar.

På grund af dessa erinringar anmodades högskolans styrelse den 13
februari 1905, att efter kollegiets hörande inkomma med yttrande i berörda
hänseenden. Härigenom erhöllo högskolans myndigheter förnyad
anledning att uttala sina åsikter i ärendet. Lärarkollegiet behandlade de
olika af kommitterade framställda frågorna vid flera- sammanträden under
februari, mars och april månader samt öfverlämnade den 13 april 1905
sitt utlåtande till styrelsen. Den 27 juli samma år ingaf därpå styrelsen
en längre skrifvelse, hvaruti kollegiets beslut relaterades och kommitténs
spörsmål utförligt behandlades.

Till besvarande af frågan, huruvida det framlagda förslaget kunde
anses tillfredsställande fylla krafvet på den högre tekniska utbildningen
i vårt land, hänvisar styrelsen till de af kollegiet fattade resolutionerna,
i hvilka uttalas att de föreslagna lärarkrafterna i hufvudsak motsvarade de
anspråk, som rimligen kunde ställas, samt att förslaget i fråga om lokalerna
i jämförelse med nuvarande förhållanden innebure en högst väsentlig
utvidgning och förbättring, ej mindre i fråga om utrymmet i hör- och
ritsalar än ock i fråga om de vetenskapliga institutionerna och deras utrustning.
Styrelsen fäster emellertid uppmärksamheten därå, att styrelsen
själf icke ansett sitt förslag motsvara alla fordringar utan, såsom i rektor»
af styrelsen accepterade motivering flerstädes framhölles, hufvudsakligen
af sett att af hjälpa de närmaste behofven.

På grund af teknikens snabba utveckling skulle ytterligare behof af
lärarkrafter för utvidgning af undervisningen framdeles efter hand komma
att göra sig gällande, och hvad som i det afgifna förslaget angifvit-s såsom
erforderligt kunde således endast tillgodose den närmaste framtidens kraf,
men icke göra anspråk på att i alla afseende!) motsvara de behof, som i
följd af den fortgående utvecklingen snart nog kunde komma att framträda.

Med afseende på den frågan, huruvida förslaget kunde anses motsvara
krafvet på den högre tekniska utbildningen ansåge sig styrelsen, i likhet
med lärarkollegiet och såsom vid dera föregående tillfällen skett, ytterligare
böra framhålla bohofvet af att fackskolorna för mask inbyggnad skost och
elektroteknik blefve 4-åriga.

Den af kommitterade framställda frågan, huruvida förslaget innebure

12

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 155.

nödiga utvecklingsmöjligheter, såväl kvalitativt som kvantitativt, i mån åt
framtida ökade anspråk besvarar styrelsen nekande, för så vidt det skulle
gälla en längre tid än de närmaste 30 åren. Redan en flyktig blick på
den uppgjorda byggnadsplanen visade, såsom jämväl lärarkollegiet i sin
resolution den 16 mars anfört, att någon mera afsevärd ntvecklingsmöjlighet
på denna tomt efter nämnda plans genomförande icke förefunnes.
Handlade det om tillgodoseendet åt äfven en fjärmare framtids behof,
syntes det enda lämpliga vara: en ny högskola. Upprättande af en ny
högskola i stället för den nuvarande eller eljest anskaffande af ytterligare
tomtutrymme för uppförande af vissa af högskolans institutioner skulle
erbjuda den i fråga om utvecklingsmöjligheter för framtiden lyckligaste
lösningen af den förevarande frågan, och de för en dylik lösning erforderliga
betydliga kostnader skulle, enligt styrelsens förmenande, synnerligen
väl motiveras genom högskolans växande betydelse för landets industri
och för den tekniska bildningen i allmänhet. Styrelsen tänker sig dock
möjligheten af, att dessa kostnaders afsevärda belopp skulle under närvarande
förhållanden kunna verka afskräckande.

Då kommitterade vidare anmärkt, att hvarken styrelse eller kollegiet
syntes hafva tagit under ompröfning, huruvida det dittills följda undervisningssystemet
kunde anses vara fullt tillfredsställande, erinrar styrelsen
därom, att vid förslagets uppgörande hufvudsakligen endast sådana frågor
gjorts till föremål för utredning, som för sin lösning kräfde beredande af
erforderliga medel. Lärarkollegiet hade emellertid i anledning af de sakkunniges
skrifvelse uppgjort förslag till genomförande af vissa reformer,
hvilka i vissa fall jämväl enligt styrelsens mening syntes kunna angifva
önskemål för framtiden. Sålunda hade kollegiet vid behandlingen af studieplanerna
den 21 mars föreslagit väsentliga inskränkningar i de obligatoriska
läroämnenas antal, och syntes dessa förändringar i allmänhet kunna godkännas.
Likaledes måste kollegiets den 27 och 29 mars afgifna resolution
angående uppdelningen af lärokurserna i tvenne afdelningar, en förberedande
och en hufvudsakligen teknisk, med möjlighet att erhålla särskildt
betyg för hvardera kursen anses vara synnerligen välbetänkt. I likhet med
kollegiet ansåge jämväl styrelsen, att vid högskolan borde beredas större
möjlighet än hittills för ernående af specialutbildning och utförande af
vetenskapliga arbeten, samt att öfver afslutade specialstudier eller utförda
arbeten särskilda intyg kunde erhållas.

Innan vidare åtgärder för frågans fortsatta utredning hunnit vidtagas
blef den tremannakommitté, som haft uppdraget om hand, genom särskilda
förhållanden upplöst. Landshöfding Svedelius och ingenjör Biesért anmälde

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

sig förhindrade att vidare deltaga i utredningsarbetet, och med anledning
häraf återkallades äfven förordnandet för ingenjör Decker.

Hela utvidgningsfrågan blef nu hyllande till sommaren 1906. Under
tiden hade den emellertid lifligt dryftats äfven inom intresserade fackkretsar
utom högskolan, och den åsikten hade alltmer gjort sig gällande,
att en mera omfattande utredning kräfdes beträffande vårt lands hela
högre tekniska undervisning i alla dess delar. Den 13 juli 1906 tillsatte/sos ån komslutligen
Kungl. Maj:t eu kommitté med uppdrag att afgifva underdånigt
utlåtande och förslag huru den högre tekniska undervisningen i riket
lämpligen borde ordnas.

Till ordförande i denna kommitté förordnades landshöfdingen m. m.

Gerh. Dyrssen och till ledamöter öfveringenjörerna P. T. Berg och Aug.

Decker samt professorerna And. Lindstedt och Aug. Wijkander. Sedan
kommittén i underdånig skrifvelse den 23 november 1906 framhållit, att
det för en allsidig utredning af den ytterligt vidtomfattande och i hela
landets industriella utveckling djupt ingripande fråga, som kommittén fått
sig förelagd, vore särdeles önskvärd!, att dess arbetskrafter ytterligare förstärktes,
förordnades af Kungl. Maj:t den 29 november 1906 majoren m. m.

Harald Lemke och öfveringenjören Axel Wahlberg att jämväl vara ledamöter
i kommittén.

Till kommitténs behandling hafva förelegat det förut omnämnda underdåniga
förslaget till utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan,
afgifVet den 26 september 1904 af högskolans styrelse, samt lärarkollegiets
protokoll vid sammanträden under februari—april 1905 för behandling af
sagda förslag, äfvensom en underdånig skrifvelse från styrelsen för Chalmers
tekniska läroanstalt den 16 maj l90ö med förslag till lönereglering för
nämnda anstalt.

Lärarna inom tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt
hafva på anmodan till kommittén afgifvit skriftliga utlåtanden i en del
hithörande frågor, hvarjämte enskilda lärare vid tekniska högskolan äfvensom
andra sakkunniga, efter därom af kommittén gjord framställning, infunnit
sig vid åtskilliga af dess sammanträden och lämnat värdefulla
muntliga upplysningar.

Rörande de med värnpliktstjänsten för eleverna vid tekniska högskolan
och vid Chalmers tekniska läroanstalt sammanhängande förhållanden
har kommittén haft att tillgå biträde från officerare, utsedda af cheferna
för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

För åstadkommande af en möjligast fullständig utredning har kom -

14

Kungl_ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

mitten äfven vändt sig till de viktigaste tekniska föreningarna och samfunden
i vårt land med åtskilliga spörsmål rörande den nuvarande högre
tekniska undervisningen. Härpå ingångna svar återfinnas i en till kommitténs
betänkande fogad bilaga.

Slutligen har den 1 februari 1907 till kommittén öfverlämnats, för
att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det lämnade uppdraget, underdånig
framställning från Svenska teknologföreningens styrelse angående
beredande af ökad möjlighet till praktiska studier för elever vid tekniska
högskolan jämte däröfver afgifna yttranden af styrelsen för tekniska högskolan,
järnvägsstyrelsen, arméförvaltningens artilleridepartement, marinförvaltningen
och telegrafstyrelsen.

Efter framställning från kommittén hafva fullmäktige i järnkontoret
låtit verkställa och till kommittén öfverlämnat en utredning angående
möjligheten att vid järnverk bereda elever i fackskolan för bergsvetenskap
tillfälle till praktisk utbildning.

Delegationer af kommittén hafva företagit kortare studieresor till de
tekniska högskolorna i Köpenhamn, Berlin, Darmstadt, Karlsruhe, Dresden,
Stuttgart, Delft, Sheffield och Birmingham för att på ort och ställe taga
närmare kännedom om förhållandena vid dessa läroanstalter. I en till
betänkandet fogad bilaga lämnas redogörelse, dels för tvenne af de sålunda
besökta, dels för några andra utländska tekniska högskolor.

Sedan genom nådigt bref den 16 november 1906 kommittén bemyndigats
att gå i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag
till nya byggnader för tekniska högskolan, har åt arkitekten L. Peterson
uppdragits att utföra sådana ritningar och kostnadsförslag.

Från styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt har kommittén mottagit
af arkitekten H. Hedlund uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
till om- och tillbyggnad af anstaltens lokaler.

Såsom kommitténs sekreterare hafva tjänstgjort amanuensen P. G.
Widegren till den 8 november 1907 och därefter lektorn vid tekniska
högskolan P. H. Henriques.

Kommittén afgaf sitt betänkande den 27 maj 1908. Betänkandet är
enhälligt.

Till betänkandet är fogad en bilaga, innehållande, bland annat, de
utlåtanden och redogörelser, som jag förut omnämnt, äfvensom detaljerade
kostnadsförslag för nya byggnader för såväl tekniska högskolan som Chalmers’
tekniska läroanstalt äfvensom för de föreslagna undervisningslokalernas
inredning och utrustning in. in.

15

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

öfver kommitténs sålunda afgifna betänkande och förslag hafva på nådig
befallning underdåniga utlåtanden afgifvits af styrelserna för tekniska högskolan
och Chalmers’ tekniska läroanstalt, åtföljda af vederbörande lärarkollegiers
yttranden, äfvensom, rörande vissa delar af ärendet, af öfverintendentsämbetet,
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län samt direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm.

Sedan ärendet blifvit sålunda beredt, anhåller jag underdånigst att nu
få föredraga detsamma för Eders Kungl. Maj:t, dock endast hvad angår
tekniska högskolan. Hvad nämligen beträffar Chalmers’ tekniska läroanstalt
har jag, såsom närmare inhämtas af det innevarande års statsverksproposition
bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1909, punkt 116, erinrat därom, att läroanstalten omfattar
två afdelningar, en högre och en lägre, samt att förevarande kommitté,
jämlikt sitt uppdrag, endast afgifvit förslag rörande den högre afdelningens
organisation. Beträffande den lägre afdelningen yttrade jag vid berörda
tillfälle, att förslag rörande dess organisation torde vara att förvänta från
den under den 4 oktober 1907 tillsatta kommitté för afgifvande af utlåtande
och förslag, huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen bör
ordnas. Vid sådant förhållande och då läroanstaltens båda afdelningar
icke äro fullt fristående i förhållande till hvarandra, torde med frågan om
anstaltens omorganisation och utvidgning tills vidare böra anstå, så mycket
mera som, såsom jag vid berörda tillfälle erinrat, kommitténs förslag angående
lönereglering för lärarna vid läroanstaltens högre afdelning remitterats
till den under den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté för afgifvande
af förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m., hvilken kommitté ännu icke hunnit i ärendet afgifva
yttrande.

Innan jag emellertid närmare ingår på kommitténs förslag angående
tekniska högskolans organisation torde jag böra lämna en redogörelse för

Tekniska högskolans nuvarande organisation och stat.

Enligt § 1 af nu gällande stadgar har högskolan till ändamål »att
meddela vetenskaplig och konstnärlig bildning samt att främja utvecklingen
af de vetenskaper och konster, som tillhöra området för dess verksamhet».

Högskolan står under ledning af styrelse, lärarkollegium och rektor.

Högskolans styrelse utgöres af en utaf Kungl. Maj:t, förordnad ordförande,
läroverkets rektor, som skall vara föredragande i styrelsen, fyra

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

till ledamöter af Kungl. Maj:t utsedda män samt en af fullmäktige i järnkontoret
för fyra år vald ledamot, De af Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna
förordnas likaledes för en tid af fyra år, och afgår utaf dessa en i tur
och ordning årligen. Vid hvarje ledighet bland sist nämnda ledamöter
äger lärarkollegiet att föreslå tre lämpliga personer, af hvilka en må vara
lärare vid högskolan.

Högskolans lärarkollegium, i hvilket rektor för ordet, utgöres af läroverkets
professorer och lektorer. I lärarekollegiet äger därjämte hvarje
extra och vikarierande lärare säte och stämma vid behandling af frågor,
som röra deras läroämnen.

Högskolans rektor förordnas efter af styrelsen afgifvet förslag af Kungl.
Maj:t för en tid af fyra år bland högskolans professorer och äger under
tiden erhålla minskning i sin undervisningsskyldighet.

Högskolan innehåller för närvarande följande fackskolor och underafdelningar,
nämligen:

a) för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi med tre under afdelningar:

_

1) för maskiningenjörsväsende (i det följande betecknad med AI),

2) » mekanisk fabriksindustri,

3) för skeppsbyggnadskonst, (S),

b) för elektroteknik (E),

c) » kemisk teknologi (K),

d) » bergsvetenskap med tre underafdelningar:

1) för bergsmekanik (B),

2) » metallurgi och hyttkonst (II).

3) » grufvetenskap (G),

e) för väg- och vattenbyggnadskonst (V),

f) » arkitektur (A).

För af delningen mekanisk fabriksindustri har dock hittills icke förefunnits
någon särskild läroplan.

Lärokurserna äro obligatoriskt 4-åriga inom S, B, V och A och 3-åricra inom AI och K med ett frivilligt fjärde läroår i de båda sistnämnda
fallen. Kursen för E har från och med hösten 1908 ökats från 3 till
3y2 år, med möjlighet af förlängning med ännu ett hälft år. Inom H
och G äro kurserna enligt stadgarna dels 3- och dels 4-åriga, dock i
verkligheten med tillägg af ännu ett hälft år för utförande af praktiska
resor och utarbetande åt därmed sammanhängande reseberättelser och af handlingar.

4 . ,. ,

Undervisningen består i föredrag, repetitioner, rit-, konstruktions- och
laborations-öfningar, andra praktiska öfningar inom och utom läroverkets

17

Kung!. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 155.

lokaler, samt besök vid fabriker, byggnader, bruk, bergverk och andra
för eleverna lärorika anläggningar.

Undervisningen skall lämpas efter de särskilda fackskolornas behof
och så ordnas, att nya elever kunna emottagas vid hvarje läroårs början.

Läroåret innefattar två terminer, nämligen höstterminen från och med
den 10 september till och med den 19 december samt vårterminen från och
med den 10 januari till och med den 10 juni, dock med undantag för vissa fall.

För närvarande tillhöra lärarna vid högskolan följande olika kategorier,
nämligen:

a) professorer med 4,000 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,
samt tvenne ålderstillägg till lönen å 500 kronor hvartdera
efter 5 resp. 10 års tjänstetid;

b) lektorer af högre lönegrad med 2,700 kronor i lön, 1,300 kronor
i tjänstgöringspenningar, samt ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor
efter 5 års tjänstetid;

c) lektorer af lägre lönegrad med 2,000 kronor i lön, 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar, samt tvenne ålderstillägg till lönen å 500 kronor
hvartdera efter 5 resp. 10 års tjänstetid;

d) extra lärare med arfvoden af växlande belopp;

e) assistenter, likaledes med arfvoden af växlande belopp.

Härtill komma docenter utan arfvode och utan bestämd tjänstgöringsskyldighet.

Af dessa lärare äro professorer och lektorer ordinarie tjänstemän,
och de öfriga antagna tillsvidare (extra lärarna) eller för eu termin i
sänder (assistenterna).

Högsta aflöningen för professor utgör således enligt ofvan angifna
grunder 7,000 kronor och högsta pension 5,000 kronor.

Motsvarande belopp för lektor af högre lönegraden äro resp. 4,500
och 3,200 kronor, och för lektor af lägre lönegraden 4,000 resp. 3.000
kronor. Därjämte har af Riksdagen för åren 1907, 1908 och 1909, för
en hvar af lektorerna beviljats ett tillfälligt lönetillägg af 1,000 kronor,
hvaraf 500 kronor till lönen och 500 kronor till tjänstgöringspenningarna.

Professurerna, som äro 14 till antalet, omfatta följande läroämnen:
ren matematik, matematik och teoretisk mekanik, bergsmekanik och läran
om vattenmotorer, läran om värmemotorer, mekanisk teknologi, elektroteknik,
teoretisk elektroteknik, allmän kemi, kemisk teknologi, vägoch
brobyggnadslära, vattenbyggnadslära, arkitektur, metallurgi och hyttkonst
samt grufvetenskap.*

* Benämningarna ä professurernas läroämnen äro de af kommittén använda, men öfverensstämma i
sak med nu gällande benämningar.

Bih. till Jtiksd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afl. 110 Raft.

3

18j

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Lektoraten af högre lönegraden äro 5 till antalet och omfatta: beskrifvande
geometri, skeppsbyggnadslära, allmän fysik, metallurgi och hyttkonst
samt allmän byggnadslära och byggnadsstatik.

Lektoraten af lägre lönegraden äro 6 till antalet och omfatta: geodesi
och topografi, mineralogi och geologi, konstruktion af maskinelement,
elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, husbyggnadslära
samt elektrokemi.

I följd af den pågående utredningen om högskolans utvidgning stå
för närvarande fem lektorat lediga och uppehållas genom förordnanden.

Extra lärare finnas för närvarande vid högskolan i följande 21 läroämnen:
matematik (mindre kurs), beskrifvande geometri (mindre kurs), fysiska laborationer,
elektroteknik (mindre kurs), tillämpad värmelära, konstruktion af
maskinelement (mindre kurs), värmemotorer (mindre kurs), vattenmotorer
(mindre kurs), allmän kemi, zymoteknik, metallografi, metallernas egenskaper,
mekaniska laborationer, teknisk hygien, byggnadskonstruktionslära,
byggnadskonstens historia, träarkitektur, frihandsteckning, ornamentik, modellering
samt nationalekonomi. Dessa lärare aflönas med arfvoden, som
utgå dels af statsmedel på ordinarie eller extra stat och dels af inflytande
elevafgifter.

Slutligen äro i flertalet läroämnen anställda assistenter, som antagas
för en läsetermin i sänder och åtnjuta arfvoden till växlande belopp.

Högskolans elever äro:

a) ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,
som erfordras för att efter fullbordad lärokurs kunna undfå afgångsbetyg;

b) extra ordinarie elever, hvilka åtnjuta undervisning endast i ett mindre
antal läroämnen samt öfver sina kunskaper i dessa ämnen kunna erhålla
betyg;

c) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna undervisningen, men
icke äro berättigade att från högskolan erhålla betyg.

Ordinarie och extra ordinarie elever antagas af styrelsen, men tillfälliga
elever af rektorn.

Vid högskolan emottagas i allmänhet endast manliga elever; dock må,
när utrymme och förhållandena i öfrigt sadant medgifva, till extra ordinarie
eller tillfällig elev antagas äfven kvinna under samma villkor, som
för manlig inträdessökande föreskrifvas.

Elever antagas i allmänhet endast vid hvarje läroårs början.

Befogad att vinna inträde såsom ordinarie elev i högskolans första
afdelning är:

1) deri, som med godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi
aflagt mogenhetsexamen på reala linjen och företer vederbörligt intyg om

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.J

godkänd färdighet i linearritning och frihandsteckning till det omfång,
som i stadgan för rikets allmänna läroverk föreskrifves för reala linjen;

2) den, som aflagt mogenhetsexamen på latinlinjen och tillika, efter
en i vederbörlig ordning anställd fyllnadspröfning, erhållit vitsord om
godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi, motsvarande dem, som
fordras i mogenhetsexamen !på reala linjen, samt om godkänd färdighet i
linearritning och frihandsteckning till ofvan angifvet omfång;

3) den, som aflagt afgångsexamen från Chalmers’ tekniska läroanstalt
Göteborg eller från någon af rikets tekniska elementarskolor och tillika,

efter en vid högre allmänt läroverk i vederbörlig ordning anställd pröfning,
erhållit vitsord om godkända kunskaper i svenska språket, främmande
lefvande språk, historia och geografi, motsvarande dem, som fordras
i mogenhetsexamen på reala linjen.

Till extra ordinarie elever i högskolans första afdelning må styrelsen
antaga personer med väl vitsordad, längre tid fortsatt praktisk verksamhet
till ett antal af omkring 10 procent af hela elevantalet i samma afdelning.

För att vinna inträde såsom extra ordinarie elev skall sökande ådagalägga,
att han innehar ett af styrelsen bestämdt kunskapsmått.

Om examensbetyg skall äga gällande kraft till vinnande af inträde
vid högskolan, må detsamma icke vara mera än fyra år gammalt.

Skulle ett större antal till inträde vid högskolan kompetenta sökande
anmäla sig, än som läroverket med hänsyn till utrymme och lärarkrafter
kan emottaga, äger styrelsen att bestämma, hvilka af dessa, såsom varande
därtill mest förtjänta, böra emottagas, hvarvid den omständigheten, att
sökanden kan förete goda vitsord om föregående praktisk sysselsättning
vid fabrik, byggnadsarbete, bruk, bergverk eller annat tekniskt företag,
eller att han visat sig äga större skicklighet i de för högskolans undervisning
grundläggande ämnena, matematik, fysik, kemi, linearritning och
frihandsteckning, bör räknas honom till företräde.

Tillika äger styrelsen fästa afseende vid, till hvilken fackskola den
inträdessökande anmäler sig, på det att icke flera elever i en fackskola
emottagas, än utrymme och lärarkrafter därstädes medgifva.

Kompetent inträdessökande, hvilken kan förete intyg, som af styrelsen
godkännes, om minst 12 månaders väl vitsordad praktisk verksamhet, äger
företräde vid inträde i den fackskola, till hvars område denna verksamhet hör.

Vid hvarje termins början skall ordinarie elev erlägga eu öfningsafgift
af femtio kronor.

Lärarkollegiet äger rättighet att för mindre bemedlade elever nedsätta
dessa öfningsafgifter till halfva beloppet.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 155.

I stället för denna öfningsafgift erlägga extra ordinarie och tillfälliga
elever till högskolans kassa en af styrelsen, särskilt för extra ordinarie
och särskildt för tillfälliga elever, bestämd afgift för hvarje läroämne, i
hvilket det tillätes dem att begagna undervisningen.

Tekniska högskolans hela antal ordinarie elever utgjorde höstterminen
1908 387, hvaraf:

i första årskursen ............................................................... 125

» andra » Ilo

» tredje » 104

» fjärde » 45

Fördelningen på de olika fackskolorna framgår af följande tabell:
Fackskolan för maskinbyggnadskonst incl. skeppsbyggnadskonst m. m. 78

» » elektroteknik .............................................................................. 75

» •> väg- och vattenbyggnadskonst............................................. 100

» » arkitektur.................................................................................... 28

» » bergsvetenskap......................................................................... 61

» » kemisk teknologi........................................................................ 45

Antalet extraordinarie och tillfälliga elever utgjorde respektive 14 och 52.
Högskolans ordinarie stat för år 1909 har i sammandrag följande
utseende:

14 professorer, aflöningar .................

........................................ kronor

84,000

—

11 lektorer, » .................

....................................... »

38,000

—

11 extra lärare » .................

....................................... »

18,300

—

Öfriga extra (tillfälliga) lärare och

assistenter.................. »

14,300

7,500

—

Rektor, kansli m. m...........................

»

—

Betjäning, aflöningar.............................

»

5,100

—

Bibliotek, anslag ...................................

........................................ »

4,500

—

Till samlingar m. m..........................

»

8,000

—

» kemiska laborationer .................

..... »

6,000

—

» verkstaden.....................................

»

2,500

—

» diverse utgifter.............................

»

10,000

—

» stipendier för elever .................

»

3,000

—

» resestipendier åt lärare..............

....................................... »

1,800

—

På extra stat för år 1909 äro

Summa kronor
för högskolan anvisade till:

203,000

—

En extra lärare....................................

........................................ kronor

2,000

—

Tillfällig löneförbättring (å 1,000 kronor hvar) åt 6 lektorer »

6,000

—

Till förstärkning af lärarkrafterna

vid högskolan............

17,500

—

Summa kronor

25,500

—

21

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

Härtill komma ålderstillägg för år 1908.............................. kronor 8,000: —

Extra lönetillägg för år 1908 ............................................... » 4,817: —

eller tillhopa ...................................................................... kronor 12,817: —

hvadan statens utgifter för högskolan för närvarande kunna sättas till
241,317 kronor. Ofriga utgifter bestridas med elevafgifter, hvilkas belopp
under år 1908 utgjorde 37,945 kronor, hvadan samtliga högskolans inkomster
kunna sättas till 279,262 kronor.

Sedan jag sålunda redogjort för tekniska högskolans nuvarande organisation
och ekonomiska ställning, öfvergår jag till en framställning af
de förslag, kommittén i berörda hänseenden framställt, och torde jag
därvid först böra redogöra för

Kommitténs allmänna synpunkter.

I inledningen till betänkandet (sid. 3—21) anför kommittén följande:

»Läroanstalterna för den högre tekniska undervisningen hafva ej så
gamla anor att uppvisa som den rent vetenskapliga odlingens representanter,
universiteten, h vil ka som bekant räkna sin tillvaro i sekler, medan
de tekniska högskolorna och de vid en del universitet inrättade tekniska
fakulteterna väsentligen äro skapelser af det sistförflutna århundradet.

Orsaken till denna de tekniska högskolornas sena framträdande inom
kulturarbetet torde vara af tvåfaldig art. A ena sidan grundar sig nämligen
den högre tekniken på framstegen inom den rena vetenskapen,
särskildt inom matematik, mekanik, fysik och kemi, och först sedan
dessa vetenskaper mot slutet af det adertonde århundradet börjat framvisa
resultat, som voro af påtagligt värde för den tekniska tillämpningen,
kunde en högre undervisning , på detta område komma till stånd och
blifva af verklig betydelse. A andra sidan är det ock naturligt, att
praktikens män skulle hafva svårt att medgifva nödvändigheten af en fullkomligare
teknisk undervisning förr, än den konkurrens, som under det
förflutna århundradet gjorde sig allt mera gällande inom industrien, otvetydigt
visat den vetenskapliga teknikens öfverlägsenhet öfver de enklare
metoder, som förut varit tillräckliga.

Länder sådana som Frankrike och Tyskland, i hvilka naturvetenskaperna
länge stått högt och hvilka sökt afsättning för sina industriprodukter
utanför de egna gränserna, hafva därför också varit de första
att inse vikten af en vetenskaplig teknisk undervisning. Att England

*>2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.\

trots dess höga vetenskapliga kultur senare än en del stater på den
europeiska kontinenten ordnat sin högre tekniska undervisning efter
moderna principer, torde företrädesvis bero på de för uppkomsten af
en storartad industri i öfrigt särdeles gynnsamma omständigheter, som
gälla i fråga om detta land. Genom sina rika och vidsträckta kolonier,
som utgöra naturliga afnämare af moderlandets industrialster, genom sin
maritima öfverlägsenhet och sin rikedom på stenkol, har England länge
kunnat framgångsrikt möta konkurrensen, utan att i så utsträckt män
som t. ex. Tyskland nödgas anlita alla vetenskapens hjälpmedel. Såsom
bekant har dock äfven England numera väsentligen förbättrat sin högsta
tekniska undervisning. I ännu högre grad är detta fallet jämväl med
Nordamerikas Förenta Stater.

Hvad vårt eget land beträffar, var jordbruket länge den enda mera
uppmärksammade hufvudnäringen, och den industri, som under 1700-talet
började att utveckla sig, kräfde ännu ej några ingenjörer i modernare
bemärkelse. Först mot midten af 1800-talet, i sammanhang med bergsoch
maskinindustriens samt byggnadsverksamhetens uppblomstring äfvensom
med anledning af de påbörjade järnvägsanläggningarna m. in., gjorde
sig behofvet af bättre utbildade tekniker, åt hvilkas ledning statens och
de enskildas industriella företag kunde anförtros, allt mera gällande.
Äfven började man efterhand inse, att i förhållande till utlandet rikets
ekonomiska välfärd icke i längden vore tillgodosedd allenast genom utskeppning
af råvaror, utan att Sverige, i likhet med öfriga kulturländer,
måste ägna omsorg åt utvecklandet af en verklig konkurrenskraftig industri,
svarande mot den rika tillgången på råmaterial och därjämte möjliggjord
genom befolkningens särskilda begåfning och fallenhet för uppfiningar
och öfrigt industriellt arbete.

Den främsta af våra tekniska läroanstalter, tekniska högskolan,
kan i viss mening också räkna sin tillvaro såsom högre teknisk undervisningsanstalt
från denna tid, nämligen från år 1848, då enligt de
utfärdade nya stadgarna läroverkets uppgift bestämdes att vara »en
undervisningsanstalt för sådana unga män, som ägna sig åt något industriellt
yrke, för hvars rätta utöfning naturkännedom och i synnerhet
kemiska och mekaniskt-tekniska kunskaper äro behöfliga», hvarjämte tre
af lärarna erhöllo titeln af professorer. De därefter följande viktigaste
momenten i högskolans utveckling betecknas af åren 1856, då Riksdagen
beviljade omkring eu half million kronor till fullständig nybyggnad, 1867,
då en särskild afdelninsr för bergsvetenskap med egen byggnad kom till
stånd och läroverkets ställning såsom eu tekniskt vetenskaplig anstalt genom
nya stadgar fastslogs, samt af år 1877, då antalet professurer ökades till

Kung}. Majds Kåd. Proposition N;o 155. 23

tolf, ett antal lektorat inrättades m. in., och läroverket afvel* erhöll sin
nuvarande benämning tekniska ‘högskolan. Något tidigare än vid högskolan,
nämligen redan år 1829, gjordes emellertid vid den Chalmerska
läroanstalten i Göteborg försök att införa mera vetenskapliga metoder
i undervisningen, och har anstalten under den, därefter följande tiden
med framgång fortgått på den beträdda vägen. År 1867 erhöll anstalten
ny byggnad och i dess stadgar af år 1877 användes i fråga om den högre
afdelningens uppgift ungefär samma uttryck som i tidigare stadgar för tekniska
högskolan.

Under de senaste årtiondena hafva några mera väsentliga tillökningar
icke förekommit i de båda läroverkens hjälpmedel, förutom uppförandet
år 1898 af den nuvarande kemiska byggnaden vid tekniska högskolan,
och Göteborgs stads upplåtande åt den Chalmerska läroanstalten af den
s. k. vasabyggnaden, hvarjämte tid efter annan mindre summor anslagits
för nödtorftigt anordnande af vissa slag af laborationer med mera: äfvensom
till ökning af lärarpersonalen. För närvarande har tekniska högskolan,
förutom lägre lärarbefattningar, 14 professurer och 11 lektorat,
och Chalmerska läroanstalten 10 lektorat jämte ett antal andr a-lär arbefattningar.

Jämför man nu dessa högre läroanstalters och särskildt tekniska högskolans
utrustning med afseende å lärarkrafter och undervisningsmateriell
med liknande anstalter i utlandet, torde man med fog kunna påstå, att
den ofvan i korthet angifna utvecklingen, för så vidt det gäller tiden före
1880-talet, med hänsyn till landets dåvarande industri, motsvarade de fordringar,
som på den tiden rimligtvis kunde uppställas i fråga om den
högre tekniska undervisningen i vårt land.

Under den mansålder, som sedan nämnda tid förflutit, har industrien
emellertid vunnit en allt större utveckling och inom nästan alla områden
företett ett uppsving af förut ej anadt omfång. Och de fordringar, som
tekniken ställer på sina förnämsta målsmän, hafva helt naturligt vuxit i
jämbredd med industriens framsteg. Ett oundgängligt villkor för framgång
på den internationella täflingsbanan är emellertid, att dessa målsmän,
det! vill säga ingenjörerna, besitta fullgod högskolebildning, och det är i
medvetenhet härom, som alla civiliserade länder under de senaste årtiondena
för höjande af sin högsta tekniska undervisning gjort de största ansträngningar
och för ändamålet bringat ekonomiska offer, som till och
med i fråga om mindre stater kan räknas i flera millioner.

Vårt land har under denna senast förflutna tid visserligen äfven med
framgång deltagit i det allmänna arbetet på teknikens områden, och vår
industri har efterhand vunnit en styrka och eu bärkraft, som utan tvifvel

24

Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 155.

motsvarat äfven djärfva förhoppningar. Men i fråga om beskaffenheten af
vår högre tekniska undervisning stå vi dock numera, vid jämförelse med
andra länder, inom de flesta fackriktningar obetingadt tillbaka, och efter
de ansatser, som på 1870-talet gjordes för att höja denna undervisning,
har vårt land utan all fråga med mindre kraft och mindre framgång än
som varit önskligt följt den allmänna utvecklingen. Och dock måste med
hänsyn till den ståndpunkt landet redan intager i industriellt afseende och
i betraktande af industriens växande betydelse för landets ekonomi, det
vara en lifsfråga för detsamma, att den högsta tekniska undervisningen
hålles i jämnhöjd med den moderna teknikens fordringar och att den må
kunna lämna lika goda resultat som utlandets läroanstalter med motsvarande
uppgift.

De ökade fordringar, som de sista årtiondena ställt på den högre
tekniska undervisningen, gälla icke blott undervisningens omfång och planläggning,
utan äfven och framför allt de materiella hjälpmedel, som för
dess framgångsrika bedrifvande äro af nöden.

Hvad brister i undervisningens planläggning beträffar, så kunna desamma
i flera fall afhjälpas genom lämpliga förändringar af stadgarna
och genom åtgärder från läroverksmyndigheternas och lärarnas sida, utan
att erfordra någon mera betydande ökning af anslagen, och vill kommittén
beträffande hithörande frågor på detta ställe endast vidröra några sådana
af mera allmänt intresse, men i öfrigt hänvisa till den i det följande, särskilt
rörande tekniska högskolan, lämnade motiveringen.

Sålunda lägges vid undervisningen i tillämpningsämnena enligt kommitténs
åsikt ej tillräckligt stor vikt vid de ekonomiska synpunkterna. Ingenjörens
verksamhet är visserligen i hufvudsak af teknisk art, men teknikern
arbetar i industriens tjänst, och industrien rör sig med ekonomiska
värden. Elevernas uppmärksamhet bör därför tidigt inriktas härpå, så att
de ekonomisha synpunkterna framhållas och vid undervisningen tilldelas
den vikt de hafva för det praktiska lifvet. Vid undervisningen i flera
ämnen tillämpas visserligen redan nu dessa grundsatser, så att eleverna
erhålla öfning i beräkningar rörande tillverknings- och driftkostnader
och dylikt, men torde ännu mera vikt böra läggas vid denna sida af undervisningen
än hittills i allmänhet varit fallet.

Äfvenledes har från flera håll framhållits nödvändigheten, att i vidsträcktare
mån än hittills bereda eleverna undervisning i sådana merkantila,
juridiska och administrativa ämnen, som äro af betydelse för deras framtida
ställning och verksamhet, och inom tekniska högskolans lärarkollegium
har i sådant syfte för några år sedan föreslagits upprättandet af en särskild
ettårig fackskola för dylika vetenskaper. Af ekonomiska skäl har

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

25

kommittén dock ej ansett sig kunna förorda en sådan fackskola, så mycket
mera, som de elever, hvdka vilja närmare studera dithörande ämnen, hafva
tillfälle härtill vid andra läroverk, som mera direkt sysselsätta dg därmed.
Kommittén har dock ansett nödvändigt, att äfven vid de högre tekniska
läroverken tillfälle beredes för dylika studier och har för ändamålet i
sitt förslag upptagit icke oväsentligt ökade anslag. De ifrågavarande ämnena
hafva sammanfattats under den allmänna benämningen »industriell
ekonomi och statskunskap , och undervisningen däri har tänkts böra blifva
obligatorisk för nästan it 11a fackskolor.

Beträffande fordr ngarna för imräde till tekniska högskolan och till Chalmerska
läroanstalten är frågan, huruvida fordran på föregående praktik bör
uppställas eller icke, af särskild betydelse. För närvarande fordras i allmänhet
ej praktik för inträde, men väl, hvad tekniska högskolan beträffar,
tre månaders praktik före inträdet i en fackskolas sista årskurs, under det
att man vid Chalmerska läroanstalten genom verkstadsarbete inom läroverket
sökt ersätta bristen häraf. Kommittén har för sin del funnit fördelarna
af någon längre tids praktik före inträdet ej kunna uppväga olägenheterna
af en därigenom föranledd förlängning af studietiden, och af
detta skäl äfvensom af andra orsaker, som närmare angifvas i det följande,
inskränkt sig till att uppställa fordran på ett hälft års praktik, före uppflyttning
till tredje årskursen i fråg i om tekniska högskolan, och till andra
årskursen i fråga om Chahnerska läroanstalten, allt i samband med anordnandet
af värnpliktsöfningarna.

Med frågan om in trädesfordringarna st"r äfven frågan om förhållandet
mell >n de tekniska elementarläroverken och högskolorna i nära samband, och
då inom några tekniska kretsar framhållits lämpligheten af att ordna detta
förhållande så, att element ^skolan, förutom sin egentliga uppgift äfven
skulle tjäna såsom förberedelse för inträde i högskolan, så ans»-r sig kommittén,
i betraktande af frågans principiella vikt, redan på detta ställe
böra angifva sin ståndpunkt i berörda afseende.

För närvarande finnes intet annat samband mellan de båda slagen af
läroverk, än att inträde i tekniska högskolan står öppet för den, som erhållit
afgångsbetyg från teknisk elementarskola, och därjämte ådagalagt
nöjaktiga insikter i modersmålet, lefvande språk samt historia och geografi.
Oaktadt dessa f ''rdringar äro lindriga, och oaktadt inti ädessökande af denna
kategori vid bedömandet af inträdesansökningarna i allmänhet ansats böra
hafva företriide framför öfriga sökande, hafva dock på senare tiden ytterst
få dylika elever under perioden 1904 — 07 i medeltal endast omkring
4 årligen — blifvit intagna i högskolan.

Redan den sålunda vunna erfarenheten synes häntyda på, att något

Bill. till lliksd. Frot. 1500. 1 Sami. 1 Afd. 110 Höft. 4

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

verkligt behof al ett närmare samband mellan elementarskolan och högskolan,
än som för närvarande förefinnes, icke torde vara för handen. Att
mellan de lägre och de högre tekniska läroverken söka åstadkomma ett
förhållande motsvarande det som äger rum mellan de allmänna läroverken
a ena och universiteten jämte de öfriga högskolorna å andra sidan, skulle
dessutom, såsom nedan angifves, i själfva verket möta betydande svårigheter,
och utan tvifvel vida mera skada än gagna den sak man därmed
ville främja.

För att inse, att härvidlag en motsvarighet mellan de tekniska elementarläroverken
och de allmänna läroverken icke förefinnes, bör man
erinra sig, att de senare väsentligen hafva till ändamål att bibringa sina
elever den allmänna bildning och de grundläggande kunskaper, som erfordras
just för att i högre läroverk, universitet eller högre specialskolor,
därpå bygga en vidare utbildning. Den undervisning, som lämnas af de
allmänna läroverken, är i och för sig icke tillräcklig för eller lämpad efter
några särskilda yrkens behof.

Den tekniska elementarskolan däremot har en alldeles bestämd uppgift
sig förelagd, nämligen att med realskolans undervisning såsom förberedelse
och förutsättning och med tillhjälp af en fortsatt rent elementär
undervisning i de grundläggande ämnena: matematik, mekanik med flera
lämna sina elever den tekniska utbildning, som med dessa elementära hjälpmedel
kan vinnas. Fn bildning af denna beskaffenhet är, såsom erfarenheten
visat, fullt tillräcklig för ett framgångsrikt utöfvande af teknisk
verksamhet inom många yrken och på sådana platser inom industrien,
för hvilka hvarken några högre vetenskapliga insikter eller någon mera
omfattande humanistisk bildning äro af nöden.

I likhet med den tekniska elementarskolan har äfven högskolan till
uppgift att arbeta i industriens tjänst. Men under det att den elementära
undervisningen företrädesvis afser utbildning af hvad man understundom
kallat industriens underbefäl, är åter högskolans ändamål i första rummet
att lämna undervisning åt dem, som skola gå i spetsen för den industriella
verksamheten, samt att främja de tekniska metodernas och vetenskapernas
utveckling. Högskolans verksamhet afser således närmast utbildandet af
ledare för statens, kommunernas och enskildas tekniska företag och inrättningar,
af konstruktörer och konsulterande ingenjörer m. m. samt af
lärare vid de tekniska läroverken, såväl högre som lägre. Det är tydligt,
att undervisningen under sådana omständigheter måste vid högskolan anläggas
efter en väsentligen annan, efter de högre fordringarna lämpad, plan
och med vidsträcktare omfattning än vid elementarskolan. Förutsättningarna
för undervisningen måste beträffande de grund läggande ämnena,.

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

matematik, fysik och kemi, vara högre och, i enlighet med förhållandena
i flertalet kulturländer, hufvudsakligen motsvara fordringarna i studentexamen.
Därjämte måste, med afseende såväl å studiernas beskaffenhet
som å elevernas framtida ställning och verksamhet i samhället, äfven högre
fordringar i fråga om s. k. allmänbildning göras gällande, och har jämväl
i detta hänseende i vårt land liksom annorstädes den vid de allmänna
läroverken förvärfvade bildningen ansetts närmast motsvara ändamålet.

Ville man nu ställa den tekniska elementarskolan och den tekniska
högskolan i sådant förhållande till hvarandra, att elever från det förra
läroverket utan vidare kunde öfvergå till det senare, samt att högskoleundervisningen
väsentligen skulle komma att blifva ett slags fortsättningtill
den elementära undervisningen, så torde härvid, därest man ej rent af
skulle vilja uppgifva all fordran på allmänbildning hos högskoleeleverna,
endast tvenne utvägar vara möjliga. Antingen skulle elementarskolan omorganiseras
till att, jämte sin nuvarande uppgift att bibringa elementär
teknisk bildning åt dem, för hvilkas lefnadsmål en sådan bildning är tillräcklig
och nödvändig, öfvertaga äfven uppgiften att åt blifvande högskoleelever
meddela den erforderliga allmänbildningen, hvilken beträffande
modersmålet, lefvande språk samt historia och geografi borde äga ungefär
samma omfattning som vid de allmänna läroverken, hvarjämte äfven
undervisningen i de grundläggande ämnena, fysik, kemi och särskild! matematik
torde böra något utvidgas och fördjupas, för att med fördel kunna
läggas till grund för den följande högskoleundervisningen. Eller också
blefve man, såsom vid en del amerikanska högskolor är fallet, nödsakad
att vid högskolan själf inrätta en förberedande kurs för nämnda ändamål.
I båda fallen måste därjämte, såsom ofvan antydts, hela den högre tekniska
undervisningen omläggas från att, såsom hittills i allmänhet ansetts
riktigt, vara fullt fristående och själfständig till att blifva en fortsättning
och utvidgning af den förut genomgångna elementära kursen.

Den förra af de båda antydda utvägarna torde väl svårligen på allvar
kunna ifrågasättas, då det väl icke kan vara lämpligt, att inom ramen
af en och samma undervisning förena två så väsentligt skilda uppgifter
som sitt meddela en speciell teknisk om ock elementär utbildning och samtidigt
belasta undervisningen med ämnen, som för en stor del af eleverna
icke vore behöfliga. De matematiska och de allmänt bildande ämnena
skulle därvid komma att taga för mycken tid i anspråk på bekostnad af
fackämnena, och elementarskolan skulle sålunda närma sig realgymnasiet,
under det att industrien numera äfven i fråga om den tekniska elementarundervisningen
krafvel- större specialisering. Att åter, i enlighet med den
andra utvägen, och såsom jämväl är fallet vid den Chalmerska läroanstal -

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ten i fråga om de grundläggande ämnen !, förlägga en förberedande undervisning
till högskolan själf är visserligen genomförbart, men arten af en
dylik undervisning måste dock i allmänhet anses främmande för ett läroverk
för högskoleundervisning.

Hufvudfelet i en dylik anordning af högskolan såsom en fortsättning
till elementarskolan ligger dock i den ogynnsamma och onaturliga ställning,
som den egentliga tekniska undervisningen skulle komma att, intaga
vid båda läroverken. Kursen vid elementarskolan skulle å ena sidan bilda
ett afslutadt helt för sig för de elever, som därefter utgingo i praktiken,
och samtidigt å andra sidan ordnas så, att den utgjorde en förberedelse
till högskoleundervisningen. Vid högskolan åter skulle undervisningen,
som afser en grundligare utbildning, äfvenledes komma att lida under
olägenheterna af att nödgas ånyo och i enlighet med grundligare förutsättningar
genomgå det mesta af det, som förut behandlats efter elementära
och ofullkomligare metoder, och på det genomgångna därefter bygga
den vidare undervisningen, o. s. v.

Det torde af hvad som nu i korthet anförts framgå, att undervisningen
både vid högskolan och vid elementarskolan skulle blifva lidande
på ett dylikt närmare samband dem emellan, och då, såsom ofvan angifvits,
enligt erfarenheten under senare tider något verkligt behof i förevarande
afseende icke är förhanden, så kan kommittén för sin del icke
finna någon anledning att tillstyrka en sådan omorganisation af hela den
tekniska undervisningen, som skulle blifva nödvändig, därest högskoleundervisningen
väsentligen skulle grundas på den tekniska elementarundervisningen.

Enligt kommitténs bestämda åsikt, och i öfverensstämmelse med förhållandena
i de flesta kulturländer, bör högskoleundervisningen i hufvudsak
grundas på den vid de allmänna läroverken meddelade studentbildningen
och i sin vidare utveckling ordnas fullt själfständigt med hänsyn
allenast till sina speciella uppgifter. Den enklaste och närmast liggande
utvägen för det fåtal ynglingar, hvilka efter genomgången kurs vid tekniskt
elementarläroverk önska högre teknisk utbildning, är utan tvifvel
den, som redan nu står dem öppen, nämligen att först skaffa sig nödiga
insikter i de viktigaste allmänt bildande ämnena och därefter vinna inträde
vid högskolan. Vid det högre läroverket böra dessa elever fortfarande
såsom hittills i möjligaste mån åtnjuta den lindring med afseende
å examensfordringar och den förändring af undervisningsplanen i öfrigt,
som betingas af den förut genomgångna tekniska elementarkursens beskaffenhet.

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Förutom nu afhandlade frågor af mera allmän innebörd äfvensom
andra dylika, om hvilka kommittén i den följande specialmotiveringen
närmare yttrar sig, har kommitténs uppmärksamhet och arbete dessutom,
och af naturliga skäl, i särskild! hög grad varit riktad på afhjälpandet af
de brister i de högre tekniska läroverkens organisation, som bero på otillräckligheten
af de materiella och ekonomiska hjälpmedel, som stå till dt ras
förfogande.

Såsom ofvan antydts, har nämligen den högre tekniska undervisningen
i vårt land under de senaste två eller tre årtiondena icke understödts
och omhuldats på ett sätt, som kan jämföras med hvad som i öfriga
kulturländer åtgjorts för samma ändamål och som svarar mot industriens
växande betydelse för näringslifvet och de stegrade anspråken på en tidsenlig
undervisning. Vid en närmare undersökning af industriens behof
och vid jämförelse med utländska förhållanden finner man snart, att underlägsenheten
hos vårt lands tekniska undervisning å det högre stadiet företrädesvis
framträder i följande afseenden, nämligen dels beträffande laborationsundervisningen
i de tekniska läroämnena, dels i fråga om studiernas
specialisering och närmare afpassande efter de särskilda industrigrenarnas
olika behof, och dels slutligen i det hänseendet, att våra högre tekniska
läroanstalter, på grund af bristande utrymme och otillräckliga lärarkrafter,
icke längre kunna mottaga mer än eu del af de kompetenta inträdessökande,
medan de öfriga måste utestängas och hänvisas till andra
lefnadsbanor.

Till afhjälpande af de svåraste missförhållandena i nämnda afseenden
hafva visserligen tid efter annan förslag utarbetats af läroverksmyndigheterna,
men äfven det år 1904 i fråga om tekniska högskolan utarbetade
förslaget, ehuru vida fullständigare än föregående förslag, är icke
tillfredsställande, utan måste enligt kommitténs åsikt, och såsom för öfrigt
jämväl i förslagets motivering framhålles, betraktas allenast så-om ett försök,
att med möjligast ringa ekonomiska uppoffringar för statsverket —
förslaget upptog bl. a. 2''/4 millioner till nybyggnader -— åstadkomma en
blott den närmaste framtidens behof omfattande och äfven under denna
förutsättning i flera afseenden ofullständig lösning af den viktiga frågan.
Enligt kommitténs förmenande äro dock vida mera genomgripande åtgärder
af nöden än som i nämnda förslag ansetts kunna ifrågasättas,
därest missförhållandena skola i väsentligare mån undanrödjas och tillika
en anordning komma till stånd, som ej inom den närmaste framtiden
ånyo behöfver omändras och då utan tvifvel skulle kräfva ännu större
kostnader.

Beträffande först de för den tekniska undervisningen erforderliga

30 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

laborationerna, så hafva dylika såsom bekant sedan gammalt varit förbundna
med den speciella undervisning i kemi, som tillhör de kemiska
och bergsvetenskapliga fackskolorna, och hafva de härför vid våra högre
läroanstalter disponibla laboratorier och öfriga hjälpmedel i allmänhet
motsvarat sitt ändamål. För undervisningen i elektrokemi och bergskemi
måste dock tidsenligare laboratorier än de nuvarande inrättas. Därjämte
har kommittén ansett, att den elementära undervisningen i kemi för andra
fackskolor än de ofvannämnda, icke, såsom för närvarande vid tekniska
högskolan och en del utländska högskolor är fallet, bör bestå allenast i
föreläsningar jämte demonstrationer af läraren, utan äfven, och närmast
med hänsyn till kemiundervisningens ståndpunkt vid de allmänna läroverken,
kompletteras med enklare laborationsöfningar å en för ända målet
afsedd laboratorielokal. Angående undervisningen i fysik har kommittén
äfvenledes ansett utsträckning af labo ratorieöfningarna utöfver de nuvarande
fordringarna vara af behofvet påkallad.

Under det att laborationer i kemi och fysik redan länge tillhört undervisningen,
och deras stora betydelse därför torde ingått i det allmänna
medvetandet, har däremot vikten af laborationer i de speciellt tekniska
läroämnena först under de senaste årtiondena gjort sig gällande och dylika
öfningar i vidsträcktare mån införlifvats med undervisningen. Den
egentliga början till dylika laborationer gjordes något tidigare genom upprättandet
vid en och annan högskola af mekanisk-tekniska laboratorier,
som närmast hade dels en rent vetenskaplig uppgift på hållfasthetslärans
område och dels en praktisk teknisk, att pröfva byggnadsmaterialiers och
andra ämnens hållbarhet och öfriga för industriella ändamål viktiga egenskaper.
Sedermera och framför allt efter Chicago-utställningen 1893, där
resultaten af arbetena å de vid amerikanska högskolor inrättade storar ade
maskinlaboratorierna blefvo bekanta, blef intresset för dylika laboratorier
och förståelsen af deras betydelse inom nästan alla områden af tekniken
och icke minst för undervisningen allt mera allmän, och i våra dagar
gifves det knappast någon enda högskola, som icke är utrustad med laboratorier
för olika områden af industrien.

Sålunda har man laboratorier för elektroteknik, för undersökningar,
mätningar och profningar af elektriska maskiner, apparater och ledningar;
för ångpannor, ångmaskiner och förbränningsmotorer, för liknande undersökningar
å hithörande slag af maskiner och för frågor om bränslebesparing
m. in.; för maskinelement och transmissioner; för vattenkrafrsmaskiner;
för materialprofning; för väg- och vattenbyggnadslaborationer i och för
frågor om vattnets strömning i kanaler och för undersökningar rörande
jordtryck, hvalf, murar m. in.; för skeppsbyggeri o. s. v. Iläi till komma

31

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

vidare, vid de högskolor, som hafva en afdelning för bergsvetenskap,
laboratorier lör metallurgi och elektriska ugnar; för grufvetenskap, särskildt
anriknings- och magnetometriska undersökningar; för bergsmekanik
o. s. v.

Det är tydbgt, att laboratorier af dessa slag, livilka numera icke
allenast finnas vid de tekniska läroverken utan jämväl vid flera större industri-
och fabriksföretag, skola vara af största betydelse för industrien,
icke allenast genom de teknisk-vetenskapliga undersökningar utan äfven,
genom de prolningar, mätningar och beräkningar rörande färdiga maskiner
in. m., som å dessa laboratorier med särskild noggrannhet och sakkunskap
utföras. I själfva verket hafva också arbetena å de tekniska laboratorierna
väsentligt bidragit till att höja industrien och att gifva densamma
det säkra vetenskapliga underlag, som numera i allt högre grad kräfvesäfven
för utvecklingen inom de industriella områdena.

A andra sidan är dessa institutioners betydelse äfven för den tekniska
undervisningen påtaglig. Genom arbetena å laboratoriet erhåller eleven
en omedelbar och instruktiv tillämpning af de i föreläsningarna genomgångna
teorierna och metoderna och blifver därjämte förtrogen med de
maskiner, apparater och beräkningar, som sedermera möta honom i det
praktiska litver. Af betydelse torde äfven vara, att dessa praktiska öfningar
genom sin beskaffenhet och genom den möjlighet till själfständigt
arbete, som de erbjuda, bilda en motvikt mot de bokliga studierna och
medverka till höjande af elevens sinne för det praktiska och af hans tillit
till den egna förmågan. Framför allt ligger dock betydelsen af laboratoriearbetet
däri, att eleven erhaller en viktig del af den erforderliga praktiska
utbildningen redan under själfva studietiden, och att han således vid afgången
från högskolan numera är vida bättre rustad för sitt framtida
värf i indu-triens tjänst än under förutvarande förhållanden.

Hvad beträffar motsvarande undervisning vid vårt lands båda högre
läroanstalter, så äro de härför afsedda laboratorierna antingen otillräckliga
i följd af bristande utrymme och ofullständig utrustning eller ock att betrakta
såsom rena provisorier. I fråga om eu del viktiga läroämnen
saknas t. o. in. all möjlighet för utförande af laboratorieöfningar. En af
kommitténs viktigaste uppgifter har därför varit att verkställa utredning
och afgifva förslag till afhjälpande af bristerna i detta hänseende. De
förslag, som kommittén utarbetat i nämnda syfte, återfinnas i den följande
specialmotiveringen, till hvilken äfven beträffande den närmare betydelsen
af detta slag af öfningar må hänvisas.

båsom redan framhållits har undervisningen vid de högre tekniska
läroanstalterna, på grund af lärarkrafternas och undervisningsmateriellens

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.

otillräcklighet, icke kunnat specialiseras i den grad, som vid flera utländska
högskolor är fallet, och som numera är påkallad af industriens egen
specialisering åtminstone inom vissa fackriktningar. Under hänvisning
i öfrigt till den följande motiveringen vill kommittén på detta ställe inskränka
sig till att anföra slutresultatet af sina öfverläggningar angående
denna fråga.

Förutom läroplaner för de redan nu representerade hufvudfackriktningarna
har kommittén i förevarande syfte förslagsvis upprättat särskilda
läroplaner för en del specialriktningar nämligen: inom fackskolan för
maskinbyggnad och mekanisk teknologi, för de fyra underafdelningarna
för värmemotorer, vattenmotorer, mekanisk teknologi och bergsmekanik;
inom fackskolan för skeppsbyggnad, för de två underafdelninga>na för
skeppsbyggnad och sjömaskiner; inom fackskolan för elektroteknik, för tre
i det följande närmare angifna underafdelningar; samt inom fackskolan
för väg- och vattenbyggnad, för de tre underafdelningarna för väg- och
brobyggnad, järnbyggnad och vattenbyggnad. Därjämte har kommittén
föreslagit en utvidgning af läroverksmyndigheternas nuvarande befogenhet
att för vissa fall, efter därom '' gjord ansökan, medgifva mindre afvikelser
från de gällande läroplanerna till att omfatta jämväl rättighet
att, i den mån disponibla medel sådant medgifva, upprätta särskilda läroplaner
för fackriktningar, som icke innefattas i de gällande läroplanerna,
men hvilka på grund af industriens behof befinnas böra blifva representerade
vid läroverket. Slutligen har genom förslaget om specialelevinstitutionen
möjlighet beredts för bedrifvande af särskilda studier, utöfver hvad
som meddelas genom den reguljära undervisningen, med rätt för den studerande
att öfver ådagalagda kunskaper eller utförda arbeten erhålla betyg.

Då frågan om studietidens längd inom de olika fackskolorna står i
visst samband med ofvan berörda förhållanden, anser sig kommittén böra
på detta ställe äfven angifva sin ställning till denna viktiga fråga.

Såsom framgår af den i det följande meddelade utredningen är vid
de utländska högskolorna studietiden i allmänhet 4-årig, äfven i fråga om
de båda störa fackskolorna för maskinbyggnad och för elektroteknik,
hvilka hos oss äro 3-åriga såväl vid tekniska högskolan som vid Chalmerska
läroanstalten. Öfriga fackskolor, utom den kemiska, äro i likhet
med förhållandena vid motsvarande utländska läroverk jämväl vid tekniska
högskolan i hufvudsak 4-åriga. Under det att högskolans lärarkollegium
och styrelse sedan ett tjugutal år tillbaka varit ense om, att kurserna i
samtliga fackskolor, utom den kemiska, borde beräknas för en studietid
af 4 år, och denna åsikt förut biträdts jämväl af Svenska Teknologföreningen,
har denna gång såsom framgår af de från vårt lands tekniska

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

.föreningar ingångna svaren på vissa af kommittén framställda frågor rörande
den högre tekniska undervisningen, meningarna inom dessa tekniska
kretsar varit delade, i det en del påyrkat 4-åriga en annan del åter 3-åriga
obligatoriska kurser för samtliga fackskolor, i senare fallet dock med tilllägg
af en ettårig frivillig specialkurs.

På grund af önskvärdheten af att studietiden icke måtte blifva längre
än nödvändigt har kommittén noga undersökt möjligheten af att inskränka
kurserna till att omfatta tre eller tre och ett hälft år. Men af skäl, som
.i det följande utförligen angifvas, har kommittén kommit till det resultat,
att hvad tekniska högskolan beträffar, kurserna i samtliga fackskolor, utom
den kemiska, måste beräknas efter en studietid af fyra år, därest det
ändamål skall kunna ernås, som med högskolans undervisning afses.

Slutligen har ofvan framhållits, att våra högre tekniska läroverk och
särskildt tekniska högskolan äfven i det afseendet äro afgiordt underlägsna
motsvarande läroverk i utlandet, att, på grund af bristande utrymme och
otillräckliga lärarkrafter, sedan flera år tillbaka antalet af dem, som kunnat
antagas till elever, varit vida mindre än antalet inträdessökande. Af
den i det följande lämnade utredningen framgår nämligen, att af dem,
som under de senaste 10 åren anmält sig till inträde vid högskolan,
knappast två tredjedelar kunnat mottagas vid läroverket, och att äfven
den återstående tredjedelen utgjorts af ynglingar med betydligt högre
kunskapsbetyg än som enligt stadgarna erfordras för vinnande af inträde
och därjämte med intyg om föregående praktik af afsevärdt omfång. Då
man vidare af denna senare omständighet med all sannolikhet kan draga
den slutsatsen, att eu mängd ynglingar, som på grund af mindre höga.
betyg icke ansett det under förhandenvarande omständigheter löna mödan
att anmäla sig till inträde, under andra förhållanden äfven skulle sökt
inträde, så torde, då för närvarande endast 125 elever årligen kunna intagas
i läroverkets första årskurs, antalet af dem, som skulle önska blifva
delaktiga af högskolans undervisning, böra redan nu beräknas till minst
det dubbla, eller till 250 å 300 årligen.

Kommittén har för sin del af flera skäl ansett, att då det enligt dess
förslag nu gäller att omorganisera högskolan till att i alla afseenden, såvidt
möjligt, motsvara tidens fordringar, omorganisationen jämväl bör omfatta en
utvidgning af högskolan i sådant hänseende, att läroverket åtminstone för en
afsevärd framtid blifver i stånd att motsvara äfven fordringarna beträffande
elevfrekvensen. Huruvida våra dagars industri är i behof af så många ingenjörer
har visserligen någon gång dragits i tvifvelsmål, men kommittén delar
icke dessa tvifvel. Utvidgningen afser i allt ej den dag som i dag är, utan skulle
komma att visa sina verkningar först efter ännu ett eller annat årtionde. De

Bill. till Riksd. Prof. Pion. 1 rami. 1 Afd. 110 Raft.

o

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

utgående ingenjörerna komma nog i vårt land, som annorstädes, att skapa nya
fält för den industriella verksamheten, hvarjämte den tekniska bildningen, här
som annorstädes, måste göra sig allt mera gällande äfven inom andra
områden än de rent industriella, såsom inom handeln, jordbruket 0. s. v.
Äfven har en af kommittén verkställd undersökning rörande befogenheten
af den ofta hörda klagan, att högskolans utexaminerade elever i större
antal begifva sig utomlands för att där söka sin framtid, visat, att denna
klagan icke är berättigad.

Af nu antydda skäl har kommittén, såsom längre fram utförligare
angifves, icke ansett för vårt land starkare skäl förefinnas att hindra tillloppet
till högskolan än för andra länder, där som bekant sträfvandet
efter högre teknisk bildning på allt sätt uppmuntras och understödjes.
Och har kommittén därför icke ansett ändamålsenligt att beräkna den
nya högskolan för ett mindre antal årligen inträdande elever än omkring
300, hvilket antal, såsom ofvan påpekats, i det närmaste synes svara mot
det närvarande behofvet.

Det är gifvet, att en omorganisation af vårt högre tekniska undervisningsväsende
i samtliga nu berörda afseenden jämte en nödvändig förbättring
af lärarnas löneförhållanden, erforderliga höjningar i anslagen till
undervisningsmateriell m. in , måste kräfva högst afsevärda ekonomiska
uppoffringar från statsverkets sida, och det blifver därför nödigt att undersöka
i hvad mån de erforderliga kostnaderna må kunna nedbringas.
1 detta afseende blifver utan tvifvel den frågan af största betydelsen,
huruvida mer än en högskola bör utrustas på det sätt, som betingas af
nutida fordringar.

Den högre tekniska undervisningen i vårt land representeras för närvarande
i första rummet af tekniska högskolan och äfven, om ock med
mindre hjälpmedel och i mindre omfattning, af Chalmers tekniska läroanstalts
högre afdelning. Såsom ofvan framhållits står tekniska högskolan
med afseende på såväl lokaler och undervisningsmateriell som lärarkrafter
betydligt efter de flesta af utlandets tekniska högskolor. I ännu högre
grad gäller detta omdöme Chalmerska läroanstalten, och frågan blifver
därför närmast, huruvida den nu afsedda omorganisationen af det högre
tekniska undervisningsväsendet bör ske i den riktning, att båda de nämnda
läroverken utvecklas på sådant sätt, att landet erhölle tvenne med afseende
på studiernas planläggning och omfattning likställda högskolor, försedda
med all den utrustning, som motsvarar nutidens fordringar, eller
man för närvarande bör åtnöja sig med en dylik högskola.

Härvid är då först att märka, att för det årliga tillopp af omkring
300 nya elever, som antagits såsom grund för kommitténs förslag, således

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 135.

för sammanlagdt omkring 1,100 elever inom alla årskurserna, erfordras,
enligt erfarenheten från andra länder, i och för sig ej nödvändigt mer
än en enda högskola. För att bestyrka detta påstående må här antalet
elever vid följande utländska högskolor år 1906 meddelas:

Högskola

Ordinarie

elever

Andra

elever

Berlin (Tyskland) ..................................

........................... 2,683

924

Karlsruhe » ..................................

.......................... 1,469

207

Hannover » ..................................

........................... 1,048

346

Darmstadt » ..................................

.......................... 1,586

381

Mönchen » ..................................

.......................... 2,216

544

Zurich (Schweiz) ........................................

.......................... 1,525

879

Delft (Holland)

.......................... 1,082

94

Wien (Österrike)........................................

.......................... 2,524

250

Prag (tyska högskolan) .........................

.......................... 920

42

» .............................................................

.......................... 2,037

108

Af dessa siffror framgår att i andra länder icke mer än en fullständig
högskola ansetts behöflig för ett elevantal af den storlek, som blifvit lagd
till grund för kommitténs förslag.

Vidare är det klart, att utrustningen af två tidsenligt inrättade
mindre högskolor skulle medföra väsentligt större kostnader än utrustningen
af en enda större högskola. Visserligen kunde en del lokaler,
särskildt hör- och ritsalar, om eleverna fördelades på tvenne högskolor,
göras ej obetydligt mindre på hvartdera stället, än om alla elever samlades
i en enda högskola. Men laboratorierna med deras tillbehör samt den
öfriga undervisningsmateriellen äro vida mindre beroende af elevernas antal
och skulle, i händelse af två högskolor, medföra nära dubbla kostnaden.
Dessutom skulle jämväl lärarpersonalen i sådant fall blifva ungefär
lika stor på båda hållen, och de årliga kostnaderna för statsverket såväl
därigenom som i öfrig! blifva i det närmaste lika stora för båda högskolorna.
Ej heller synes den utvägen vara för handen, att fördela de
olika fackriktningarna mellan de båda högskolorna, så att på hvartdera
stället endast vissa af de fackskolor, som eljest i allmänhet ansetts böra
vara representerade vid en och samma högskola, skulle förefinnas. Det
visar sig nämligen vid en undersökning af denna fråga, att äfven om
man bortser från olämpligheten i och för sig af att sålunda hafva,
så att säga, en half högskola på hvartdera stället, kostnaderna jämväl i
sådant fall skulle blifva icke obetydligt större, än om allenast en högskola
inrättades, alldenstund undervisningen inom flertalet af de grund -

Kungl. Majds Nåd. Proposition No. 155.

Ofi
O t)

läggande ämnena och äfven för en del af fackämnena, trots inskränkningens
af fackskolornas antal, måste anordnas särskildt på båda ställen.

Till nu antydda omständigheter kommer därjämte det förhållandet,,
att den Chalmerska läroanstalten, med sina lägre inträdesfordringar och
sina i allmänhet treåriga kurser samt med sin i följd häraf mindre specialiserade
undervisning, visat sig motsvara ett verkligt behof för beredande
af högre teknisk bildning åt dem, som ej önskat eller haft tillfälle
till att genomgå en mera fullständig högskolekurs. Och denna anstaltens
ställning inom det tekniska undervisningsområdet har varit af den vikt
och betydelse, att, om man nu skulle vilja utveckla denna anstalt till
större likhet med tekniska högskolan, behofvet af en ny teknisk läroanstalt
sådan som den Chalmerska utan tvifvel skulle ånyo göra sig
kännbart, och kostnaderna för det hela således komma att ytterligare ökas.

Under sina öfverläggningar har kommittén af nu antydda skäl kommit
till det resultat, att det skulle kräfva större ekonomiska uppoffringar
än som påkallas af landets närvarande behof, att på fullt tidsenligt sätt
utrusta mer än en teknisk högskola, och att den Chalmerska läroanstalten
fortfarande bör bibehållas vid sin nuvarande ställning och uppgift, dock,,
såsom längre fram mera i detalj angifves, med den förbättring i afseende
å lärarkrafter och materiell utrustning, som för fyllandet af denna uppgift
numera måste anses nödig.

I enlighet med hvad sålunda anförts, har kommittén vid uppgörandet
af sitt förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen i riket
ansett såsom sin hufvuduppgift att angifva de åtgärder, som erfordras
för tekniska högskolans utvidgning och omorganisation. Dessa åtgärder
måste blifva särdeles genomgripande och enligt kommitténs mening icke
allenast omfatta undervisningens planläggning och omfång, utan äfven
läroverkets lokaler och materiella utrustning i öfrigt jämte lärarnas aflöningsförhållanden
m. m. De viktigaste förslagen afse upprättandet af
tidsenliga laboratorier för de olika tekniska läroområdena och därmed sammanhängande
förändringar i undervisningen. För detta ändamål, äfvensom
för att möjliggöra mottagandet af flera elever än hittills, föreslås
upprättande af fullständigt nya byggnader för högskolan på eu annan
tomt än den nuvarande och af tillräcklig utsträckning för tillgodoseende
af framtida behof af utvidgning». I

I en särskild afdelning af betänkandet med rubrik behofvet af utvidgning
(sid. 59—70) ingår kommittén närmare på två af förut berörda
frågor, nämligen dels frågan om det antal elever, som bör läggas till
grund för beräkningen af erforderliga lärarkrafter och undervisningslo -

Kungl. Maj ds Säd. Proposition N:o 155. 37

kaler, dels frågan om nödiga byggnader. Och anför kommittén härvid
följande:

»Beträffande den ifrågasatta utvidgningens omfattning med afseende
å elevantalet utgingo högskolemyndigheterna i 1904 års förslag från den
förutsättningen, att tillfälle till ernående af fullständig högskolebildning
borde beredas så många som möjligt af dem, som kunde antagas allvarligen
sträfva efter att erhålla en sådan bildning, och som tillika ägde
de nödiga förkunskaperna.

Angående denna fråga anföres i nämnda förslag bland annat följande:

»En af de väsentligaste anledningarna till de i det föregående omförmälda
utredningar och förslag har varit den under senare år alltmera
tilltagande frekvensen af inträdessökande vid högskolan och häraf Uppkommande
svårigheter i fråga om lokaler och lärarekrafter».

»För att åskådliggöra tilloppet af inträdessökande till högskolan under
de senaste 27 åren, under hvilken tid läroverket haft sin nuvarande
år 1877 genomförda organisation, meddelas här en kort tabell, som angifver
de siffror, som för denna frågas belysning äro af närmaste intresse1).
I denna tabell uppgifves:

I jförsta kolumnen, antalet under året kompetente inträdessökande till
första årskursen;

i andra kolumnen, antalet af dem, som intogos i nämnda årskurs;

i tredje kolumnen, antalet antagna elever i procent af de kompetente
inträdessökandes antal;

i fjärde kolumnen, antalet af dem bland de antagna eleverna, som
före inträdet haft praktisk verksamhet;

i femte kolumnen, sistnämnda antal i procent af de antagna elevernas
antal.

Å r

Kompe-

tente

Antagne

Procent

Praktik

Procent

1878 .................................

5(1

50

100

12

21

1879 ................................

42

42

100

9

21

1880 .................................

40

46

100

10

22

1881 ................................

37

37

100

5

14

1982 ................................

44

44

100

4

9

1883 .................................

52

52

100

3

6-

1884 .................................

53

53

100

13

25

Elevantalet.

’) Ang. den föregående tiden se 1890 års kommittés betänkande.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition i\T:o 155.

A r

Kompe-

tente

Antagne

Procent

Praktik

Procent

1885 ................................

68

68

100

8

12

1886 .................................

53

53

100

13

25

1887 .................................

64

64

100

13

20

1888 .................................

66

66

100

14

21

1889 .................................

95

95

100

22

23

1890 .................................

73

73

100

41

56

1891 .................................

100

76

76

42

55

1892 .................................

100

97

97

60

62

1893 .................................

115

98

85

60

61

1894 .................................

98

96

98

58

60

1895 .................................

102

96

94

62

65

1896 ..............................

99

96

97

60

63

1897 .................................

141

97

62

60

62

189S .................................

169

101

60

81

SO

1899 .................................

191

124

64

112

90

1900 .................................

232

127

55

124

98

1901 .................................

217

119

55

117

98

1902 .................................

176

124

70

120

97

1903 .................................

150

118

79

116

98

1904 ................................

176

118

G7

116

98

1905 i) ..............................

190

124

65

122

98

1906 ..................................

185

124

67

122

93

1907 .................................

191

122

64

120

98

»Man finner af denna tabell, att läroverket ända till och med år 1896
var i stånd att mottaga alla eller åtminstone de allra flesta inträdessökande,
som uppfyllt fordringarna för inträde, men att detta under de därpå följande
åren icke längre varit fallet. Under de 8 åren 1897—1904 kunde
nämligen, oaktadt med tillhjälp af ofvan omförmälda provisoriska anordningar
elevantalet i första afdelningen från och med år 1899 höjdes från
100 till 125, af sammanlagdt 1,455 kompetenta inträdessökande endast
928, det vill säga 64 procent intagas i läroverket.

»Såsom redan i ''Förslag 1903’, pag. 4, framhållits äro likväl missförhållandena
i verkligheten ännu större än som framgår af ofvan angifna
siffror. Det har nämligen visat sig, att af dem, som under de senaste åren

]) Tabellen har af kommittén kompletterats för åren 1905—1907.

39

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

sökt inträde vid läroverket, ej mindre än 93 a 94 procent i de för undervisningen
grundläggande läroämnena matematik, fysik, kemi och teckning,
i mogenhetsexamen haft minst ett hälft betyg högre än det betyg ''godkänd’,
som enligt stadgarne erfordras för inträde. För att, vid den starka konkurrensen,
ytterligare öka sina utsikter, hafva därjämte de flesta inträdessökandena
skaffat sig någon tids praktik. Under det att således, enligt
förestående tabell, under perioden 1879—89 knappt en femtedel och under
perioden 1890—97 endast omkring 60 procent af de antagna eleverna
haft föregående praktisk verksamhet, så hafva under de senaste åren 98
procent, det vill säga nästan allesammans, haft betyg öfver dylik praktik
och i de allra flesta fallen för en tid af 3 månader eller däröfver.»

»Betänker man nu, att enligt stadgarne endast betyget ''gpdkänd'' i de
ofvannämnda läroämnena är tillräckligt för vinnande af inträde, äfvensom
att praktisk verksamhet icke för ändamålet fordras, så finner man att numera
i regel inga andra söka inträde vid högskolan än sådana som genom
höga betyg och intyg öfver föregående praktik hafva särskild förhoppning
om att blifva antagna, och med ganska stor säkerhet torde man därför
kunna draga den slutsatsen, att om inträdet, såsom före år 1897 i hufvudsak
var fallet, jämväl under de senaste åren varit beroende allenast på de
stadgade kompetensvillkorens uppfyllande, så skulle antalet kompetenta
inträdessökande under samma tid antagligen hafva uppgått till omkring
dubbla det antal, som nu årligen intages i läroverkets första afdelning.»

»Såsom i ''Förslag 1903’, pag. 4, vidare påpekas, bestyrkes detta antagande
äfven vid en jämförelse med förhållandena i andra med vårt land
jämförbara länder. Sålunda intagas i de polytekniska läroanstalterna i
Danmark1) och Finland årligen något flera och vid Polyteknikum i Schweiz
omkring 50 procent flera infödda elever än vid vår högskola, oaktadt
dessa länders befolkning endast uppgår till omkring hälften af Sveriges,
och oaktadt dessa länder väl svårligen med afseende å möjligheterna för
en framtida industriell utveckling kunna jämföras med vårt land. Jämväl
i Norge är den för en blifvande teknisk högskola uppgjorda planen anlagd
på eu mera storartad basis än vår högskola. Vill man härtill lägga
en jämförelse med Tyskland med sin till omkring 59 millioner uppgående
befolkning, så finner man, att hela antalet ordinarie elever vid detta lands
tekniska högskolor år 1902 uppgick till 13,282, motsvarande 225 elever

J) Under höstterminen 1903 var antalet ordinarie elever vid Köpenhamns polytekniska anstalt 564
under det att motsvarande antal vid tekniska högskolan år 1903 var endast 404, oaktadt vid den förra;
anstalten ingen bergskola finnes; om jämväl de 207 eleverna i högre afdelningen af den Cbalmerska anstalten
medräknas, erhåller man för Sverige med sin jämt dubbelt så stora befolkning ändock ej mer än
611 elever.

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

för hvarje million invånare, under det att hos oss för närvarande, motsvarande
vår högskolas 400 ordinarie elever, endast omkring 77 elever,
det vill säga endast omkring en tredjedel så många, komma på hvarje
million invånare.»

»Vid de föregående tillfällen, då frågan om utvidgning af tekniska
högskolan varit föremål för behandling, har man understundom hört den
invändningen att landets närvarande industriella utveckling icke kräfde
utbildning af flere vetenskapligt bildade ingenjörer, än som för tillfället
motsvarade högskolans omfång, och att därför någon mera vidtgående utvidgning
af läroverket icke vore erforderlig eller önskvärd.»

»Med afseende å befogenheten af en dylik invändning torde man väl
dock först böra erinra därom, att de elever, som vid en viss tidpunkt intagas
i läroverket, icke genast medföra en tillökning af de vetenskapligt
bildade ingenjörernas antal, utan att verkan af en utvidgning af läroverket
i sagda hänseende först efter hand och i en mer eller mindre aflägsen
framtid skulle komina att göra sig gällande. Att på den grund, att landets
industri för närvarande icke synes erfordra ett större antal vetenskapligt
bildade tekniker än högskolan nu är i stånd att utbilda, vilja
hindra en stor de! unga män med håg och fallenhet för de tekniska
yrkena — det behöfver väl knappast framhållas, att dylik fallenhet icke
alltid förefinnes allenast hos dem, som erhålla höga betyg i mogenhetsexamen
— att skaffa sig den bästa härför erforderliga utbildning, synes
därför knappast låta försvara sig, då man ju icke af närvarande betryckta
förhållanden på det industriella området är berättigad att bedöma framtiden.
Tvärtom synes för vårt land framtiden i detta hänseende kunna
antagas komma att medföra eu allt rikare utveckling, om man å ena sidan
tager hänsyn till att vår närvarande industri ej på långt när är i stånd
att täcka landets egna behof och i följd häraf fältet för nya anläggningar
och företag är synnerligen vidsträckt, och om man å andra sidan besinnar
landets tillgångar på råmaterial och naturkraft, hvilka tillgångar med afseende
på möjligheten af eu framtida industri äro större än i fråga om
de flesta andra europeiska länder. Då dessa landets ännu till så st or del
obegagnade tillgångar icke utan teknisk bildning kunna göras verkligt
fruktbärande, och denna bildning, på grund af vetenskapens allt större
betydelse för det tekniska arbetet, numera hos de ledande ingenjörerna
måste vara så grundlig som möjligt, så kan man svårligen förstå, hvarför
just i vårt land utbredningen af den högre tekniska bildningen skulle hämmas,
då man i andra civiliserade länder på allt sätt söker att främja densamma.
»

41

Kunjl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 155.

»Den allt sedan 1897 så väsentligt ökade tillströmningen till den
tekniska högskolan torde, liksom motsvarande företeelse i utlandet, finna
sin förklaring i helt naturliga omständigheter. Dels har industriens allt
starkare uppsving verkat lockande, äfvensom öfvertygelsen om, att landets
rikliga tillgångar på material och kraftkällor samt dess behof af en mera
utvecklad industri måste leda till öppnandet af allt flera verksamhetsfält
för den tillräckligt utbildade teknikern. Dels visar det sig redan nu tydligt,
hurusom teknisk kunskap och skicklighet göra sig gällande inom andra
områden än det rent industriella, i det att äfven inom vårt land jordbruket
och handeln alltmera tillgodogöra sig teknikens framsteg. Efter hand
börjar den tekniska bildningen därjämte att i allt flere afseenden komplettera
den hittills allenast på humanistiskt vetande grundade s. k. allmänbildningen.
Ej heller får man vid förklaringen af ingenjörsbanans lockande
kraft glömma de möjligheter, som erbjuda sig för ingenjören därigenom,
att hans bildning är af internationell natur, i följd hvaraf hans arbete
äfven kan göra sig gällande utom det egna landets gränser.»

»I denna sista omständighet, nämligen att en del af våra ingenjörer
söka sitt arbete utomlands i stället för att egna sina krafter åt den inhemska
industrien, har man jämväl sökt ett motiv för obehöfligheten af
någon starkare utveckling af högskolans verksamhet. Härvidlag synes
dock kunna framhållas, dels att det måste för de unga från högskolan
nyss utgångna ingenjörerna vara af största vikt, att genom någon tids
arbete inom utlandets mera utvecklade industrier komplettera sin utbildning,
och dels att, såsom erfarenheten visat, af dem som sålunda begifvit
sig utomlands, det stora flertalet förr eller senare återvändt till fosterlandet
för att ägna detsamma sin genom den rikare erfarenheten ännu
värdefullare arbetskraft. Och i fråga om dem, som icke återvända, torde
man väl knappast kunna tala om en för landet förlorad arbetskraft
i samma mening, som t. ex. i fråga om våra utvandrande unga arbetare,
då ju dessa ingenjörer åtminstone gagna vårt land därigenom, att
de bidraga till att utbreda kännedom om svensk industri och handel och
till att direkt eller indirekt förmedla och öka afsättningen af våra produkter
i utlandet, äfvensom därigenom att de kunna med råd och dåd
bistå de yjjgre svenska ingenjörer, som i utlandet söka fullända sin utbildning.
Åtminstone betraktar man det t, ex. i Danmark, Schweiz
eller Tyskland icke såsom någon nationalförlust, att infödda ingenjörer
finna användning så godt som öfver hela världen, utan torde denna omständighet
tvärtom hafva mäktigt bidragit till utvecklingen af dessa länders
nuvarande höga ståndpunkt i industriellt och kommersiellt hänseende.»

Bill, till llilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 110 11 afl. 6

42

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

För att i någon man belysa fragan om de unga högskoleingenjörernas
utvandring till främmande länder, har kommittén återupptagit och fortsatt
en för ett tjugutal år sedan vid högskolan utförd undersökning, och har
resultatet blifvit följande.

Af de under åren 1881—95 utexaminerade 702 eleverna hafva 511
anställning inom landet och 103 i utlandet; af de öfriga hafva 53 aflidit
och om 35 har upplysning ej kunnat erhållas. Med visshet känner man
således, att af 614 icke mindre än 511, d. v. s. 83 % eller omkring 5/6
ägnat sig åt verksamhet inom Sverige. Inskränker man sig till de 8
senaste aren 1888 95 erhalles ett i förevarande afseende ännu gynnsam mare

resultat, nämligen att af 328 elever, hvilkas lefnadsöden varit kända,
181 eller nära 86 % stannat i hemlandet eller återvändt efter vidare studier
i utlandet.

Fördelas eleverna efter de olika hufvudfackriktningarna, visar sig för
de 15 åren 1881—95 följande resultat:

Fack

i Sverige

i utlandet

% i Sverge

Maskinbyggnad...............................

........... 218

64

77 %

Kemi...........................................

........... 71

11

87 »

Bergsvetenskap................................

....... 58

5

92 »

Väg- och vattenbyggnad.............

........... 123

16

88 »

Arkitektur...................................

........... 41

7

85 »

Till jämförelse må äfven anföras resultaten af en liknande undersökning
beträffande »den polytekniske Lmreanstalt» i Köpenhamn, hvilken
visade, att år 1901 af de från anstalten dittills utexaminerade eleverna
följande antal i % ägnat ffg åt verksamhet af olika slag, nämligen:

Lärarverksamhet ......................................................... 1,0 %

Inländsk privatindustri ............................................ 38,7 »

Stats- eller kommunal tjänst.................................... 45,8 »

Verksamhet i utlandet................................................ 14,5 »

och att således sammanlagdt 85,5 % af eleverna stannat inom landet, ett
resultat, som nära öfverensstämmer med det, som ofvan erhållits för
Sverige.

Häraf framgår, att den understundom hörda klagan, att våra högskoleingenjörer
i större antal begifva sig utomlands, ej endast för att
ytterligare fullkomna sina studier utan för att där kvarstanna och söka
sitt arbetsfält för framtiden, icke är grundad på verkliga förhållandet, och

43

Kung!. $laj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

att en dylik klagan ej heller i fråga om Danmark äger berättigande,
oaktadt antalet högskoleelever i detta land, i förhållande till folkmängden,
är ungefär dubbelt så stort som i Sverige, och oaktadt den egentliga industrien
därstädes ej synes erbjuda på långt när så många arbetstillfällen
som i vårt fosterland.

I anslutning till hvad ofvan från 1904 års förslag anförts vill jämväl
kommittén för sin del framhålla, att för ett land med Sveriges speciella
förutsättningar för industriell förkofran den tekniska högskolebildningen
torde fa anses fullt lika betydelsefull som den akademiska. Och äfven
om en kunskapssökande ung man efter slutade tekniska högskolestudier
icke skulle komma att bedrifva sitt samhälleliga arbete inom visst speciellt
tekniskt fack, lärer det dock kunna med fog påstås, att den inhämtade
tekniska kunskapen i många fall ute i lifvet blifver för honom och för
land et ° icke mindre värdefull än den, han skulle hafva kunnat förvärfva
vid något af de allmänna universiteten, och ur denna synpunkt torde en
tillströmning till tekniska högskolan — äfven om den i sin mån skulle
minska studentantalet vid akademierna, och äfven om en eller annan af
högskolans elever sedermera icke komme att praktisera som ingenjör —
få anses såsom en för vårt land lycklig omständighet.

Pa grund af de ofvan antydda skälen anser jämväl kommittén, att
vid den nu ifrågasatta utvidgningen af den tekniska högskoleundervisningen
en af de ledande synpunkterna bör vara, att bereda möjlighet till
ernående af högskolebildning för så många, som enligt senaste tidens erfarenhet
kunna antagas äga både vilja och förmåga att tillgodogöra sig
undervisningen. Och med hänsyn till att under den senaste 10-årsperioden
1898—1907 årligen inemot 200 kompetenta sökande anmält sig till
inträde vid högskolan, och att så godt som alla dessa inträdessökande
företett väsentligt bättre vitsord om teoretiska insikter och föregående
praktisk verksamhet*), än som enligt stadgarna erfordras för att vinna inträde,
under det att veterligen många, som i betygsväg varit mindre meriterade,
under närvarande omständigheter ej ansett det löna mödan att
anmäla sig såsom sökande, kan kommittén ej heller finna den i 1904 års

*) Till belysande af denna fråga må här anföras hvad högskolans styrelse i underdåniga skrifvelsen
de_n 26 september 1904 yttrat, nämligen, att af 58 sökande till fackskolan för maskinbyggnadskonst ej
mindre än 20 företedde intyg om minst 12 månaders god praktik och därför på grund af § 18 i stadgarna
intogos i läroverket, samt att för dessa 20 sökande medellängden af praktiktiden uppgick till 15 l/2
månader och medelbetyget i ämnena matematik, fysik, kemi och teckning låg mellan betygen Ba och AB;
af de ofri ga 38 sökande kunde ej flera än 14 intagas, och hade dessa 14 högre medelbetyg än AB och längre
praktik än 8 månader; för de 24 sökande, som måste afvisas, uppgick medelbetyget till nära AB och
praktiktiden till 4 J/2 månad i medeltal; 6 sökande måste afvisas, ehuru de hade A B i medelbetyg och
51/2 månaders god praktik. I fråga om de öfriga fackskolorna voro missförhållandena något mindre skarpt
f ram trädande.

Nybyggnader.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

förslag antagna siffran af 240 för det årliga tilloppet af elever vara för
högt tilltagen, utan anser kommittén siffran böra antagas till åtminstone
300, så mycket hellre som hänsyn äfven måste tagas till att, förutom de
ordinarie eleverna, många andra personer i egenskap af s. k. tillfälliga
elever, önska deltaga i undervisningen i något eller några speciella ämnen,
som kunna vara af vikt för deras praktiska verksamhet.

Beträffande laboratorier och öfriga undervisningslokaler har det ofvan
framhållits, att tekniska högskolan knappast i fråga om något annat vetenskapligt
område än det kemiska äger de resurser, som numera äro nödvändiga
förutsättningar för åstadkommande af en verklig och fruktbringande
högskoleundervisning, och frågan blifver då i hvilken omfattning
den nödvändiga utvidgningen och förbättringen bör tänkas äga rum.
Ett ganska vidtomfattande förslag till sådan utvidgning föreligger redan i
det ofvan omförmälda af styrelsen afgifna 1904 års förslag, som utgår
från den förutsättningen, att för de erforderliga till- och nybyggnaderna
den nuvarande tomten skulle utnyttjas. Och har man i detta förslag,
som i fråga om byggnaderna och deras inredning slutar på en kostnadssumma
af omkring 21/i millioner kronor, utan tvifvel på ett förtjänstfullt
sätt sökt lösa frågan, så godt den under nämnda förutsättning synes kunna
lösas.

Vid granskning af 1904 års förslag samt efter att dessutom under en
företagen resa hafva tagit ingående kännedom om utrustningen af särskildt
sådana utländska högskolor, som med afseende å elevantalet eller eljest
synts vara jämförbara med hvad som skulle motsvara vårt eget lands behof,
har kommittén emellertid kommit till det resultat, att förslaget i fråga
icke är ägnadt att afhjälpa högskolans svårigheter, då detsamma närmast
måste betraktas såsom ett försök att med minsta möjliga ekonomiska uppoffringar
från det allmännas sida råda bot allenast för den närmaste framtiden,
utan att erbjuda möjlighet för tillgodoseende af de ytterligare behof,
som helt säkert mycket snart skulle komma att göra sig gällande.
Såsom ofvan vid redogörelsen för föregående utvidgningsförslag anförts,
hafva ej heller läroverkets myndigheter varit blinda för detta förhållande,
men hafva uppenbarligen ej tilltrott sig kunna ställa högre fordringar på
statens mellankomst.

Ehuru nämnda förslag var beräknadt för endast 240 nya elever årligen
och under förutsättning af parallellkursers anordnande inom vissa
läroämnen, kan det dock ej ens i fråga om utrymmet i rit- och hörsalar
anses vara fullt tillfredsställande. Antalet rum för samlingar af olika slag
var äfvenledes mycket knappt tilltaget, och utrymmet för biblioteket ej
tillräckligt med hänsyn till de ständigt växande krafven på ökade bok -

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

inköp, o. s. v. Framför allt framträda dock förslagets brister i fråga om
de olika laboratorierna. De föreslagna fysiska och elektrotekniska laboratorierna
kunna icke anses tillräckliga, och på grund af den disponibla
tomtens beskaffenhet måste därjämte de båda institutionernas särskilda
lokaler i deras läge i förhållande till hvarandra anordnas på ett konstladt
och i flera afseenden olämpligt sätt. För det föreslagna maskinlaboratoriet
var äfvenledes den disponibla tomtarealen alltför begränsad, i följd hvaraf
denna institution icke kunde erhålla den storlek, som varit erforderlig.
Det föreslagna hydrauliska laboratoriet kan knappast anses öfverträffa den
provisoriska anordning, som redan nu förefinnes. Det elektrokemiska
laboratoriets storlek var äfvenledes otillräcklig, och lokalernas belägenhet
ogynnsam. Samtliga de föreslagna bergsvetenskapliga laboratorierna måste
åtnöja sig med relativt ringa utrymmen och kunna icke mäta sig med
motsvarande institutioner i andra länder. Ej heller kunde nödigt utrymme
beredas den viktiga geologisk-mineralogiska institutionen, och ett väg- och
vattenbyggnadslaboratorium saknades alldeles i förslaget.

Enligt kommitténs mening, och denna mening har, såsom flerstädes i
det nämnda förslagets motivering tydligt framhålles, uppenbarligen äfven
delats af förslagets framställare, måste 1904 års förslag, ehuru vida fullständigare
än föregående förslag i liknande syfte, anses närmast visa omöjligheten
af att på allenast den nuvarande tomten uppföra alla de nybyggnader,
som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose de
länge befintliga, numera oafvisliga krafven på tidsenliga hjälpmedel för
undervisningen. Kommittén har därför ansett sig böra söka lösa fragorna
på ett mera fullständigt sätt, öfvertygad som kommittén är, att de med
en sådan fullständig och för framtiden tillfredsställande lösning förbundna
stol re kostnader bättre kunna motiveras än de visserligen afsevärdt mindre
kostnaderna för en lösning, som i allt fall måste anses provisorisk och
som inom en nära framtid skulle nödvändiggöra nya och då ännu kostsammare
byggnadsföretag.

Härvidlag har kommittén haft att välja mellan tvenne utvägar. Den
ena skulle bestå däri, att den nuvarande tomten bibehölles och bebyggdes
så långt dess utrymme kunde medgifva, medan för de institutioner, som
ej kunde få plats därstädes, nybyggnader uppfördes på andra tomter. Den
andra utvägen skulle åter bestå däri, att, med uppgifvande af den nuvarande
tomten med därå uppförda byggnader, alla högskolans lokaler förlädes
till en ny och tillräckligt stor tomt.

Utgår man från den förra af nu antydda möjligheter, så skulle den
nuvarande tomten i bästa fall nödtorftligen räcka till för den s. k.
hufvudbyggnaden med hör- och ritsalar, kanslilokaler, bibliotek, rum för

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

samlingar af olika slag, m. m. samt för den fysiska och den dels med afseende
å elektrokemiens behof och dels med hänsyn till elevantalets ökning
ganska betydligt utvidgade kemiska institutionen. De öfriga institutionerna,
nämligen de bergsvetenskapliga lokalerna, den geologiska institutionen,
det elektrotekniska laboratoriet, maskinlaboratoriet samt väg- och
vattenbyggnadslaboratorierna, måste i alla händelser förläggas på en särskild
tomt.

Emellertid är det tydligt, att de sistnämnda institutionerna icke kunna
förläggas i högskolans närhet, alldenstund kostnaderna, på grund af de
höga tomtpriserna, i sådant fall skulle blifva alltför stora. I afsikt att
under nu nämnda förutsättning erhålla ett möjligast billigt förslag har
kommittén bland annat äfven tänkt sig möjligheten af att för ändamålet
kunde disponeras den i högskolans omedelbara närhet belägna s. k.
observatorietomten, men har tanken härpå efter närmare undersökning
af förhållandena måst öfvergifvas. Läggas åter dessa institutioner vid
utkanten af eller utanför staden, uppstå tydligen afsevärda svårigheter
med afseende på undervisningen, som ju då skulle bedrifvas på två olika
ställen, hvilka läge alltför aflägsna från hvarandra.

Då nu härtill kommer att, såsom kommittén vid en ungefärlig kostnadsberäkning
funnit, någon afsevärd besparing ej heller genom sistnämnda
utväg skulle kunna ernås, så har kommittén för sin del kommit
till det resultat, att för frågan om högskolans utvidgning den ur alla
synpunkter bästa lösningen skulle vara, att högskolans samtliga byggnader
förlädes på ett och samma ställe, och att den tomt, som för ändamålet
erfordras, erhölle en sådan storlek, att äfven nödiga utvecklingsmöjligheter
för framtida behof förefunnes.

I enlighet med hvad sålunda anförts har kommittén, vid utarbetandet
af sitt förslag till utvidgning af tekniska högskolan, utgått från följande
allmänna förutsättningar:

1) att högskolan, för att fylla sin för vårt lands
industri viktiga uppgift, måste erhålla en fullt tidsenlig
utrustning, och att för sådant ändamål fullständigt
nya vetenskapliga institutioner och öfriga nödvändiga
lokaler uppföras å en tomt af den storlek, att
jämväl utvecklingsmöjligheter för en afsevärd framtid
förefinnas; samt

2) att dessa institutioner och lokaler måste erhålla
en sådan storlek, att tillfälle till undervisning vid högskolan
kan beredas alla dem, som under en afsevärd

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

framtid kunna antagas önska komma i åtnjutande däraf
samt hafva de härför nödiga förutsättningarna; kommittén
har med afseende på det sannolika elevantalet
trott sig böra utgå från det antagandet, att omkring
300 nya elever årligen skulle kunna intagas i läroverket.»

Härefter

gående

öfvergår jag till en redogörelse för kommitténs förslag an Fackskolor,

studietid, elever m. m.

och torde jag därvid kunna inskränka mig till sådana delar af förslaget,
som beröra kostnadsfrågan eller som i öfrigt äro af allmännare intresse
(betänkandet sid. 70—157).

I fråga om de olika hufvudfackriktningar, som borde vara representerade
vid högskolan, hade, yttrar kommittén, bland dem, som uttalat
sig i frågan några väsentliga meningsskilj aktigheter icke gjort sig gällande,
och ansåge Jämväl kommittén, att de nu befintliga hufvudafdelningarna
borde bibehållas. Beträffande benämningen fackskola eller underafdelning,
hade det synts kommittén riktigast, att skeppsbyggnadsafdelningen S erhölle
benämningen fackskola, då ju denna afdelning i förhållande till fackskolan
för . maskinbyggnadskonst M, under hvilken den förut hört såsom
underafdelning, i de senare årskurserna vore för ändamålet tillräckligt
specialiserad; bestämmelsen om, att en afdelning med egen läroplan skulle
utgöra särskild fackskola innebure knappast annat än, att den erhölle
egen s._ k. fackskoleföreståndare, och den föreslagna ändringen skulle således
ej heller medföra några kostnader.

Med iakttagande af, att benämningen byggnadskonst i dess olika
sammansättningar utbyttes mot den kortare benämningen byggnad, och
a-tt i fråga om afdelningen för metallurgi och hyttkonst II den öfverflödiga
tilläggsbenämningen hyttkonst utelämnades, skulle således enligt kommitténs
mening fackskolorna vid högskolan, dock med den specialisering under
sista studieåret, som längre fram angåfves, vara följande:

för maskinbyggnad och mekanisk teknologi (M),

» skeppsbyggnad (S),

» elektroteknik (E),

» kemisk teknologi (K),

» bergsvetenskap, med två underafdelningar, nämligen,

a) för grufvetensknp (O),

b) för metallurgi (H),

48

Kursernas

längd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

för väg- och vattenbyggnad (V),

» arkitektur (A).

Rörande studietidens längd anför kommittén följande:

»Beträffande kursernas längd inom dessa fackskolor hafva något olika
åsikter gjort sig gällande, särskildt i fråga om de båda fackskolorna för
maskinbyggnad (M) och för elektroteknik (E1), hvilkas obligatoriska lärokurser
vid högskolan alltifrån början varit treåriga, medan det fjärde
studieåret varit frivilligt. Redan 181)0 års kommitté framhåller, att dessa
kurser visat sig alldeles otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid varit så
upptagen, att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit.
Kurserna hade därför måst inskränkas och förkortas vida mer
än som varit lämpligt, och detta oaktadt hade föga tid blifvit för eleverna
öfrig för mera själfständiga och djupgående studier. Och dessa
olägenheter, hvilka numera ännu skarpare framträda, hafva föranledt
upprepade framställningar från lärarnas sida om lärotidens förlängning.
Liknande framställningar hafva tid efter annan äfven gjorts från forna
elevers sida, såsom t. ex. i uttalandena vid teknologmötet 1886 och äfven
senare genom Svenska teknologföreningen och dess sektioner för ifrågavarande
fackriktningar. I enlighet härmed gick äfven den nämnda kommittéens
förslag i denna punkt ut på förlängning af samtliga treåriga
kurser till fyraåriga.

Emellertid gjorde sig dessa åsikter icke gällande i 1894 års statsverksproposition;
ej heller vunno desamma statsutskottets gillande. Därjämte
hafva flera af de tekniska föreningar, som af närvarande kommitté
i denna fråga åtsports (se Bil. Litt. A), ansett det vara ändamålsenligt
att bibehålla den treåriga obligatoriska studietiden, ja till och med
ifrågasatt, att med en eller två terminer förkorta studietiden för vissa af de
fackskolor, som för närvarande redan äro fyraåriga, Från andra föreningar
åter har dock bestämdt framhållits vikten af att lärokurserna för de nu
treåriga fackskolorna förlängdes till fyraåriga. I 1904 års förslag gick
man en medelväg, i det att M och E där förutsatts blifva 372-åriga.

I denna fråga ställer sig kommittén obetingadt på deras sida, som
yrka på en förlängning af de nu treåriga kurserna för M och E med ett
helt år. Kommittén har nämligen, efter grundlig pröfning och allvarliga
försök att sammantränga kurserna inom kortare tid än fyra år. i likhet
med 1890 års kommitté, kommit till det resultat, att det icke skulle blifva
möjligt, att på kortare tid, utan öfveransträngning för eleverna och utan

1) Enligt kung!, brefvet den 3 april 1908 skall dock den obligatoriska kursen för fackskolan E från
och med höstterminen 1908 och tills vidare utsträckas till att vara Skårig.

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

att i allt för hög grad förminska kursernas omfång eller inskränka antalet
läroämnen, medhinna den undervisning i förevarande fack, som motsvarar
högskolans ändamål. Denna kommitténs åsikt har ock under de senaste
tjugu åren vid olika tillfällen kraftigt häfdats af högskolans lärare, och har
äfven sedan lång tid tillbaka giort sig gällande vid nästan alla de utländska
högskolor, hvilkas förhållanden i öfrigt äro närmast jämförbara med våra.
Sålunda äro kurserna för M och E vid Tysklands samtliga högskolor
4-åriga, och enahanda är förhållandet i Helsingfors. Vid den pylotekniske
Lasreanstalt i Köpensamn äro lärokurserna för M och E sedan några år
tillbaka 4V2-åriga. I Delft (Holland) äro M och E 5-åriga. Hvad Norge
beträffar, så hafva i fråga om den nya högskola, som där förberedes, såväl
vederbörande kommitté som regering och storting anslutit sig till
samma åsikt, nämligen att lärokurserna böra vara minst 4-åriga. Äfven
vid flera af de högsta tekniska läroanstalterna i Nordamerikas Förenta
stater, såsom Cornell University, University of Pennsylvania, Massachusettsinstitutet
i Boston, m. fl. äro läroplanerna för M och E byggda på
förutsättningen af en studietid af 4 år, hvarvid dock bör märkas, att inträdesfordringarna
där äro något lägre än t. ex. i Sverige, Danmark eller
Tyskland, hvarför också undervisningen under det första året är mera
elementär. För vinnande af högre ingenjörsgrad fordras dock å vissa
ställen ytterligare ett eller två års studier. Jämväl i England har man
börjat med 4-åriga kurser med två års specialstudier derutöfver för högre
grad, såsom vid Birminghamuniversitetet. Vid Zurichs Polyteknikum äro
lärokurserna visserligen sedan gammalt formellt afpassade för endast 3V2
år, men äro i realiteten 4-åriga, enär ytterligare ett hälft år ägnas åt s. k.
diplomarbeten, hvilka jämväl fordras för erhållande af fullständigt afgångsbetyg.

Emellertid torde äfven hos de tekniska föreningar, som förordat
3-åriga obligatoriska kurser, meningarna i själfva verket icke skilja sig så
skarpt, som det vid första påseende förefaller, från deras åsikter, hvilka
hålla på nödvändigheten af längre studietid. Samtliga dessa föreningar,
som påyrka en tre-årig kurs, framhålla nämligen därjämte uttryckligen nödvändigheten
af en frivillig minst ett-årig fortsättningskurs för dem, som
vilja bedrifva mera djupgående och själfständiga specialstudier, och särskild!
inom Svenska teknologföreningen har man gifvit uttryck åt den förhoppning,
att begagnandet af en dylik fortsättningskurs icke borde förekomma
endast undantagsvis utan komma att höra till regeln.

Huruvida en dylik frivillig fortsättningskurs verkligen skulle i någon
vidsträcktare mån komma att af eleverna begagnas, torde dock vara tvifvelaktigt,
åtminstone att döma efter den hittills vunna erfarenheten. Inom

Bih. tiU Rikad. Broi. 1.909. 1 Sand. 1 Afd. 110 Eäft. 7

50

Kungl. Mnj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

de frivilliga fjärde årskurserna af M och E. som redan nu finnas vid högskolan,
och inom hvilka i verkligheten en afsevärd frihet i fråga om valet
af läroämnen råder, hafva nämligen ytterst få elever deltagit i undervisningen,
vanligen en eller två elever bland de omkring 30, som i hvardera
fackskolan genomgått de tre stadgade läroåren. Något bättre skulle måhända
förhållandena komma att gestalta sig, därest högskolan erhåller
tidsenliga laboratorier och tillräckliga lärarkrafter, men fortfarande, såsom
hittills torde nog regeln blifva den, att, efter de tre årens studietid, flertalet
elever, med sin bristfälliga utbildning och med sitt afgångsbetyg såsom
»högskoleingenjörer» på fickan, fortast möjligt söka sig ut i praktiken.
Och följden skulle blifva den, att högskolan i fråga om de förevarande
viktiga fackskolorna i hufvudsak stannade på sin hittillsvarande nivå.

Visserligen är det af största vikt, att studietiden i allmänhet icke
blifver för lång, utan att den unge ingenjören möjligast tidigt må kunna
gå ut i det praktiska lifvet. Men å andra sidan bör en dylik fördel ej
köpas med uppoffringen af den grundlighet och omfattning i studierna,
hvilka i allmänhet äro en nödvändig betingelse för ett framgångsrikt arbete
på de verksamhetsområden, som företrädesvis tillhöra de högskolemässigt
utbildade ingenjörerna.

Till skillnad från de lägre läroverken måste undervisningen vid högskolan
vara af mera vetenskaplig art, så att den utgående eleven erhåller
de nödiga förutsättningarna för att kunna följa med litteraturen och utvecklingen
i öfrigt inom sitt område, och så att därjämte de mest framstående
eleverna icke sakna de kunskaper, som numera i allt högre grad
erfordras, för att själfva kunna bidraga till de tekniska vetenskapernas
och metodernas fullkomnande. Och härvidlag måste man betänka att
fordringarna i dessa afseenden oupphörligt stegras, och att högskoleundervisningen
måste taga hänsyn härtill. Den omständigheten, att under den gångna
tiden många ingenjörer kunnat reda sig godt med den utbildning, som
hittills kunnat meddelas, ja till och med i rätt många fall utan annan
förbildning än den, som de tekniska elementarläroverken lämna, kan naturligtvis
icke äga någon allmänt gällande beviskraft.

Det är äfven tydligt, att man med afseende på denna högskolans
uppgift att bibringa de framtida ledande ingenjörerna den tekniskt-teoretiska
utbildning, som skall utgöra grundvalen för deras arbete, måste
tillse, att undervisningens resultat icke blifva mindre goda än hvad förhållandet
är inom andra länder, som hafva en fullgod undervisning, och
med hvilka vårt land i allt fall måste konkurrera.

Vid öfvervägande af samtliga med denna fråga sammanhängande omständiaheter
och vid jämförelse med motsvarande förhållanden i andra

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:a 155.

länder har kommittén, såsom redan antydts, icke funnit det vara möjligt
att anordna undervisningen vid högskolan så, att den därmed afsedda utbildningen
skulle kunna meddelas under en studietid af allenast tre år,
utan måste denna tid ökas med ännu ett år. Ej heller har kommittén
kunnat ansluta sig till den meningen, enligt hvilken högskolans kurser
skulle blifva af tvenne slag, af hvilka den ena och hufvudsakliga, afsedd
för en studietid af tre år, skulle meddela en lägre utbildning, medan
den andra, såsom fortsättning till den förra, skulle lämna en mera vetenskaplig
och djupgående undervisning. En dylik tudelning skulle, äfven
om det vore möjligt att afpassa undervisningen så, att den förberedande
delen däraf lämpade sig för båda ändamålen, utan tvifvel väsentligen
förrycka högskolans egentliga uppgift och sänka läroverkets nivå, till afgjord
skada för teknikens utveckling och ställning i vårt land.

Då kommittén således är af den åsikten, att de båda fackskolorna
M och E måste göras 4-åriga, så gäller naturligtvis detta äfven om fackskolorna
S, V och A. som alltsedan de inrättades vid högskolan varit
grundade på förutsättningen af 4-åriga lärokurser. I fråga om fackskolan
A torde dock fortfarande, såsom hittills, undervisningen böra ordnas så,
att äfven efter genomgående af allenast de tre första årens kurs inträde
vid fria konsternas akademi kan vinnas.

Beträffande fackskolan för kemisk teknologi (K) har kommittén däremot
icke funnit tillräcklig anledning föreligga, att frångå den nuvarande
ordningen, enligt hvilken kursen är obligatoriskt 3-årig med ett frivilligt
fjärde år. För denna fackskola gälla nämligen i så måtto andra förhållanden
än för de öfriga, att kemien med dess tillämpningar under hela lärotiden
är det centrala läroämnet, och kurserna i öfriga däroämnen äro jämförelsevis
fåtaliga och mindre omfångsrika. I följd häraf kan kursen
högskolemässigt fullbordas på 3 år, och en fortsättningskurs utan svårighet
anordnas.

Hvad slutligen de bergsvetenskapliga fackafdelningarna G och H beträffar,
så äro lärokurserna för dem under nuvarande förhållanden dels
3V2-, dels 4V2-åriga. Enligt kommitténs åsikt torde dessa kurser i hvarje
fall kunna förändras till 4-åriga. Genom den af lärarna förordade minskningen
af de nu väl stora kurserna i de matematiska och maskintekniska
läroämnena, blifver tiden under de sista två studieåren fullt tillräcklig för
specialämnena, och genom att anordna de praktiska resorna under sommaren
mellan tredje och fjärde läroåret, i stället för, såsom för närvarande,
under sommaren efter sista årskursen, kan kursen för de 4’/2-åriga
afdelningarna minskas till 4-årig. Däremot kunna de hittillsvarande 3''/2-åriga afdelningarna, som för öfrigt på senaste tiden vant föga frekvente -

Speoiafoertn

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

rade, då ej längre bibehållas, alldenstund undervisningen i de bergsvetenskapliga
ämnena måste vara gemensam med motsvarande undervisning för
de 4-åriga afdelningarna, och i sådant fall, om kursen bibehölles 3''/Varig,
tillräcklig tid ej blefve öfver för de andra läroämnena. Under sålunda
ändrade förhållanden i fråga om de 4-åriga afdelningarna torde ej heller
behof af särskilda 372-åriga kurser längre förefinnas.

Med afseende å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna får
kommittén således föreslå

att lärokurserna blifva fyraåriga inom samtliga
fackskolor utom för fackskolan för kemisk teknologi,
där undervisningen ordnas med obligatorisk treårig kurs
med en frivillig fortsättningskurs af ett år, samt att inom
fackskolan för arkitektur läroplanen uppgöres så, att
äfven efter genomgången treårig kurs inträde i akademien
för de fria konsterna kan vinnas.

Med allt större styrka har från såväl lärare som ingenjörer framhållits,
att industriens utveckling numera kräfver en längre gående specialisering
af undervisningen än som hittills varit fallet vid högskolan. Att
dessa kraf icke kunnat tillgodoses vid högskoleundervisningen har utan
tvifvel haft sin egentliga orsak i bristen på erforderliga lärarkrafter
och i den synnerligen ofullständiga utrustningen i fråga om laboratorier
och öfriga hjälpmedel för undervisningen. Med afseende å de två stora
fackskolorna M och E har därjämte den hittillsvarande korta studietiden
af allenast tre år ej varit tillräcklig för meddelande af annan undervisning
än den, som motsvarat de närmaste behofven för elever tillhörande
dessa fackskolors områden.

I den mån nu antydda brister blifvit afhjälpta, bör man också vara
betänkt på att i vissa afseenden specialisera kurserna, så att eleverna få
tillfälle att mera ägna sin tid åt sådana läroämnen inom en särskild fackskola,
som närmast äro af vikt för deras framtida verksamhet. Emellertid
är det tydligt, att man åtminstone tillsvidare i detta hänseende bör förfara
med försiktighet, så att ej allt för stort intrång göres på den allmänt
tekniska utbildningen inom facket, enär man eljest löper fara att skapa
ensidigt utbildade specialister, som sakna erforderlig känning med de närmast
besläktade områdena. För öfrigt är, såsom ofvan framhållits, studietiden
ej tillräckligt lång för att möjliggöra en verklig specialisering, och
bör ej heller göras längre än som är oundgängligen nödigt, för att ej alltför
mycket framskjuta tiden för den unge ingenjörselevens utträde i det

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 155. 53

praktiska lifvets där dock i hvarje fall den egentliga specialiseringen först
kan börja.

Hvad då närmast förhållandet mellan de särskilda fackafdelningarna
sinsemellan angår, så har kommittén icke ansett specialiseringen i allmänhet
böra inträda tidigare än hvad som för närvarande är fallet. I första
rummet har kommittén därvid låtit leda sig af den öfver tygels eu, att
specialisering redan under det första eller de två första studieåren ej i
och för sig är nödig, enär denna tid i allmänhet ägnas åt grundläggande
för flera fackskolor gemensamma ämnen, men i andra rummet jämväl af
den alltjämt gjorda erfarenheten, att eleven under den första delen af sin
studietid icke sällan är oviss om, hvilken särskild fackskola han slutligen
bör välja och först efter att hafva tillbragt någon tid vid läroverket vinner
klarhet härom.

Kommittén har sålunda ansett, att fortfarande såsom hittills de två
första årens studieplaner böra vara lika för fackskolorna M, S och E —
dock med en ringa modifikation för E — hvilka fackskolor representera
de olika områdena af hela maskinbyggnadsfacket, och att först därefter
fördelningen efter de egentliga hufvudämnena bör vidtaga. Likaså böra
läroplanerna under första året vara gemensamma för K, G och FL och
under andra året i hufvudsak jämväl för G och Fl sinsemellan.

Hvad åter specialiseringen under de senare studieåren inom de särskilda
fackskolorna angår, i hvilket afseende hittills intet väsentligt varit
åtgjordt vid högskolan, anser kommittén, att densamma lämpligen bör inträda
först under sista läroåret, och att i vissa fall, såsom synes af de
längre fram meddelade förslagen till läroplaner, föreläsningarna böra vara
gemensamma och skillnaden mellan de särskilda fackriktningarna inskränkas
till olikhet med afseende å omfånget af konstruktions- och laborationskurserna,
under det i andra fall, såsom i fråga om underafdelningarna till
M, specialiseringen utan tvifvel bör drifvas längre. Därjämte må erinras
att § 21 af nu gällande stadgar innehåller en bestämmelse om, att lärarkollegiet
må kunna medgifva elev att vinna förändring i den för honom
gällande läroplanen, eu bestämmelse, hvilken, om den rätt tillämpas, är
af stor betydelse för undanröjande af missförhållanden i förevarande afseende.
För att i särskilda fall möjliggöra ytterligare specialstudier har
kommittén därjämte föreslagit ett tillägg till bestämmelserna i nämnda
paragraf, för hvilket tillägg nedan redogöres.

Beträffande de särskilda fackskolorna har kommittén sålunda, utan
att förbise, att framdeles ännu flera specialriktningar kunna finnas erforderliga,
nu velat föreslå följande underafdelningar såsom de för närvarande
viktigaste:

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

inom fackskolan M:

Ma: för de elever, hvilka företrädesvis vilja ägna
sig åt den del af maskintekniken, som omfattar värmemotorer; Mv:

för de elever, som vilja ägna sig åt teorien
och konstruktionen af vattenmotorer:

Mt: för de elever, som vilja ägna sig åt den mekaniska
fabriksindustrien och därför välja den mekaniska
teknologien till specialstudium;

Mb: (motsvarande nuvarande B) för de elever, som
vilja ägna sig åt bergsmekaniken såsom hufvudfack;
inom fackskolan S:

Sb: för elever, som företrädesvis vilja ägna sig åt
det egentliga skeppsbyggeriet;

Sm: för elever, som hafva för afsikt att ägna sig
åt konstruktion af sjömaskiner:
inom fackskolan V:

Vb: med väg- och brobyggnadslära såsom hufvudämne: Vj:

med järnbyggnadslära såsom hufvudämne;

Vv: » vattenbyggnadslära » »

Inom fackskolan E:s sista termin har kommittén, på sätt å sid. 151
angifves, jämväl tänkt sig tre i någon mån från hvarandra afvikande
studieriktningar, hvaremot inom fackskolorna K, G, H och A särskildt
markerade specialriktningar icke ansetts erforderliga. Med afseende å K
torde, såsom för närvarande är fallet, det fjärde (frivilliga) läsåret få användas
till studium af de specialgrenar, som finnas ändamålsenliga.

Emellertid är det tydligt, att behofvet af specialisering icke blifver
fullt tillgodosedt allenast genom de af kommittén förordade underafdelningarna
till de egentliga fackskolorna. Bestämmelsen i § 21 af nuvarande
stadgar, att elev, som till följd af särskildt bildningsmål eller af
andra giltiga skäl önskar befrielse från vissa läroämnen eller dessas utbytande
mot andra, äger att med lärarkollegiets medgifvande vinna förändring
i eljest för honom gällande läroplan, lämnar visserligen möjlighet
för ytterligare frihet vid val af studieriktning, men synes, åtminstone efter
ordalydelsen, ej vara fullt tillräcklig för att möjliggöra mera väsentliga
afvikelser från de reguljära läroplanerna. Sålunda låta mycket väl sådana
fall tänka sig, att någon elev önskar drifva t. ex. studiet af hiss- och
transportanordningar eller af hygien m. m. såsom specialstudium efter en

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

för sådant ändamål anordnad läroplan, eller att någon önskar bedrifva
studiet af något redan representeradt hufvudfack efter andra grunder än
de föreslagna, såsom t. ex. studiet af bergsmekanik efter en läroplan af
mera bergsvetenskaplig karaktär än som af kommittén förordats, o. s. v.

För att möjliggöra för styrelsen och lärarkollegiet, att i lämplig utsträckning
kunna tillmötesgå elever, som önska drifva dylika speeialstudier,
torde den omnämnda § 21 af stadgarne böra erhålla ett tillägg af
ungefär följande lydelse:

önskar elev att inom sin fackskola bedrifva studierna
efter väsentligen annan läroplan än den gällande
eller att erhålla undervisning inom någon fackriktning,
som icke representeras genom befintliga fackskolor och
underafdelningar, ankomme på styrelsen att, efter lärarkollegiets
hörande och i den mån tillgängliga medel
och lärarkrafter sådant medgifva, för dylikt fall bestämma
särskild och fullständig läroplan.»

Beträffande slutligen specialstudier efter genomgången fackskola, eller
af personer utom högskolan hänvisar kommittén till hvad å sidd. 96 och
102 i betänkandet anföres angående specialelever.

Beträffande läroårets längd, examina m. m. föreslår kommittén, bland Läroårets
annat, exami%a

att vid tekniska högskolan höstterminen tager sin böljan den 1 september
och vårterminen slutar den 31 maj; samt

att tiden för eu föreläsning hädanefter må bestämmas till tre kvarts
timme.

Vidare föreslår kommittén följande bestämmelser:

»Vid vårterminens slut skall en tid af tre veckor och vid höstterminens
slut en tid af en vecka bestämmas för afhållande af examina öfver
de genomgångna kurserna, i enlighet med en af rektor uppgjord examensordning;
därjämte bör vid början af höstterminen en tid af två eller tre
dagar anslås för de i nästa punkt omförmälda ompröfningar.

Elev, som i examen ej erhållit erforderliga vitsord, äger att vid nästföljande
hösttermins början undergå ompröfning i de läroämnen, i hvilka
han ej erhållit betyg. Blifver elev äfven vid denna ompröfning underkänd,
skall han från läroverket skiljas, därest ej lärarkollegiet finner anledning
att tillåta honom kvarstå ännu ett år i sin förra årsafdelning.

Dock må elev icke tillhöra någon årsafdelning mer än två år».

56

Studiefrihet.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition iY:o 155.

Angående den ofta debatterade frågan om elevernas studiefrihet yttrar
kommittén:

»Den ofta af handlade frågan om beredande af större studiefrihet vid
högskolan än som för närvarande kan anses vara gällande, innefattar
tvenne olika moment, nämligen dels frågan om valfrihet med afseende å
de i läroplanerna upptagna läroämnena, och dels frågan om lindring i
eller fullständigt upphörande af det nu gällande tvånget för eleverna att
bevista föreläsningar och öfningar.

Beträffande den första frågan eller den om valfrihet mellan läroämnena
innehåller, såsom redan å sid. 78 framhållits, § 21 af nu gällande
stadgar en bestämmelse, att lärarkollegiet i vissa fall må kunna medgifva
elev befrielse från vissa läroämnen eller dessas utbytande mot andra.
Denna bestämmelse, kompletterad på sätt af kommittén å sid. 80 föreslagits,
torde vara för ändamålet fullt tillräcklig, och lärarkollegiet har
äfven, såvidt kommittén har sig bekant, tillämpat bestämmelsen i rätt
riktning, där förhål landen a sådant påfordrat. Kommittén anser sig därför
ej hafva anledning att, utöfver hvad som redan föreslagits, påyrka någon
ytterligare förändring af eller tillägg till denna bestämmelse, utan vill här
endast framhålla, att de uppgjorda undervisningsplanerna visserligen böra
vara för eleverna vägledande, huru en fullständigt ordnad kurs skall kunna
genomgås på den anslagna lärotiden, men icke lägga hinder i vägen för
elev att, efter inhämtande af hufvudlärarnas råd och styrelsens eller lärarkollegiets
bifall, ordna sina studier på annat sätt, som för honom med
afseende på hans framtida verksamhet kan vara mera ändamålsenligt.

Hvad åter angår skyldigheten att bevista föreläsningarna, så hafva mycket
olika meningar gjort sig gällande. Tills för några år tillbaka existerade
vid högskolan ännu det gamla pliktsystemet, enligt hvilket eleven
hade att erlägga en krona i plikt till stipendiekassan för hvarje förfallolöst
försummad lektion. Efter flera därom af eleverna gjorda ansökningar
har dock denna anordning numera afskaffats, — se sid. 43 — men
den obligatoriska skyldigheten att bevista lektionerna kvarstår fortfarande,
och kontrollen utöfvas, där elevantalets storlek sådant påfordrar, genom
namnupprop vid lektionens början eller vid dess slut. Uti lärarkollegiets
ofvan omförmälda yttrande den 13 april 1905 uttalade sig dock kollegiets
majoritet för att denna skyldighet skulle bibehållas allenast för eleverna
i de två första årsafdelningarna, men upphöra i fråga om de högre afdelningarnas
elever, under det att én minoritet inom kollegiet ansåg den
akademiska friheten» höra komma samtliga elever till godo. De tekniska
föreningarna (se Bil. Litt. A.) hafva i allmänhet hållit på den obligatoriska
skyldigheten att bevista lektionerna, åtminstone i de grundläggande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 57

läroämnena. Eleverna själfva åter hålla i regeln på frihet i förevarande
afseende.

Rörande denna fråga framhålles å ena sidan, att den stränga skyldigheten
att bevista lektionerna hindrar en afsevärd del af eleverna från
att allt för mycket försumma sina studier, hvilket bekräftas genom det
förhållandet, att antalet af dem, som aflägga fullständig afgångsexamen,
i förhållande till antalet årligen nyinträdande, är vid högskolan icke obetydligt
större än vid de läroverk, där större frihet råder. Äfven anses att
eleven genom detta system uppfostras till den punktlighet och noggrannhet,
som är så nödvändig för hans kommande uppgift. A andra sidan
hänvisas till, att vid andra högskolor både i vårt land och i andra länder
ett dylikt tvång i regeln icke förefinnes, att det dessutom vid ett större
elevantal är så godt som omöjligt att utöfva den erforderliga kontrollen,
att det vidare icke torde vara lämpligt, att till bevistande af en lektion
tvinga någon, som antingen saknar intresse för ämnet och därför ändock
icke med uppmärksamhet följer undervisningen, eller som på grund af
framstående begåfning eller föregående studier både fortare och med större
framgång skulle inhämta det föredragna genom själfstudium o. s. v.

För sin del har kommittén efter många öfverläggningar kommit till
den öfvertygelsen, att efter den föreslagna omorganisationens genomförande
föreläsningstvånget vid högskolan icke bör bibehållas, och har kommittén
därvid förnämligast låtit bestämma sig af den omständigheten, att redan
vid det elevantal, som högskolan för närvarande uppvisar, kontrollen befunnits
i flera fall vara ofullkomlig, och att därför vid det mer än dubbelt
så stora antal elever, — i vissa fall uppgående ända till 250 ä 300
— som efter högskolans utvidgning komme att bevista lektionerna i en
del ämnen, kontrollen öfver elevernas närvaro antagligen skulle blifva i
det närmaste illusorisk. Kommittén har ej heller ansett sig böra förorda
tvångets bibehållande i fråga om de första årsafdelningarna. _ Det är nämligen
å ena sidan just inom dessa afdelningar som de talrikast besökta
lektionerna förekomma och där således kontrollen ötver elevernas närvaro
skulle stöta på de största svårigheterna, medan det å. andra sidan om de
till dessa afdelningar hörande s. k. grundläggande läroämnena i vida Högre
grad än om de på ett senare stadium föredragna tillämpningsämnena
gäller, att elevens närvaro vid lektionerna ej alltid är nödvändig, utan
att i flera fall de erforderliga kunskaperna kunna inhämtas på egen hand
genom själfstudium.

Kommittén föreslår därför,

att det för närvarande eleverna åliggande tvånget
att närvara vid föreläsningarna må upphöra.

Bih. till Riksd. Prat. UX>9. 1 ti ond. 1 Afd. 110 Häjt.

s

53

Olika slag-i
elever.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Däremot förefinnes, enligt kommitténs mening, intet skäl att befria
eleverna från skyldigheten att deltaga i och närvara vid de olika ritoch
laborationsöfningarna, enär det i dessa fall tydligen handlar om utförande
af arbeten, som böra försiggå under lärarens tillsyn, och äfven
antalet elever i hvarje fall icke är större än att den nödiga kontrollen
blifver möjlig.

I fråga om eleverna vid högskolan yttrar kommittén:

»Enligt. § 14 af högskolans stadgar äro eleverna af tre slag, nämligen:

a) ordinarie elever, hvilka följa undervisningen till den omfattning,
som erfordras för att erhålla afgångsbetyg;

b) extra ordinarie elever, hvilka åtnjuta undervisning i ett mindre
antal läroämnen samt öfver sina kunskaper kunna erhålla betyg;

c) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna undervisningen men
icke äro berättigade att erhålla betyg.

Hvad nu först de s. k. extraordinarie eleverna beträffar, må erinras
därom, att denna benämning tillkommit genom de nya stadgarna i enlighet
med 1890 års kommittéförslag och att den äldre benämningen var
»specialelever». Därjämte har i och med den nya benämningens införande
äfven den förändring vidtagits, att medan de förra »specialeleverna»,
under förutsättning af tillräckliga förkunskaper, ägde rätt att begränsa
sina studier till allenast ett enda eller ett fåtal läroämnen, så äro för de
nuvarande »extra ordinarie» eleverna, liksom för de ordinarie, bestämda
inträdesfordringar och fullständiga läroplaner fastställda. Då nu dessa
läroplaner endast därutinnan skilja sig från dem, som gälla de ordinarie
eleverna, att ett och annat af de mindre läroämnena uteslutits, och då
redan nu enligt ofvan omförmälda §1*1 af stadgarna befrielse från dylika
ämnen äfven af ordinarie elever kan vinnas, finner kommittén det redan
af denna anledning icke vara nödigt, att genom särskilda benämningar
göra åtskillnad mellan de båda slagen af elever.

Härtill kommer dock ännu ett skäl för att låta den omnämnda skillnaden
bortfalla. De extraordinarie eleverna äro nämligen ofta ynglingar,
som tidigt ägnat sig åt praktisk verksamhet på de tekniska områdena
och sedermera finna sig behöfva grundliga teoretiska kunskaper. Enligt
nu gällande föreskrifter måste dessa elever, för att vinna inträde, förete
intyg om minst två års väl vitsordad praktisk verksamhet samt om insikter
i matematik, fysik, kemi, teckning, modersmålet och tyska språket
samt antingen i engelska eller franska språket, motsvarande fordringarna
i studentexamen å reala linjen. I fråga om de för tillgodogörande af
högskoleundervisningen erforderliga teoretiska förutsättningar äro de så -

59

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ledes i hufvudsak jämgoda med de ordinarie eleverna, och livad som brister
i allmänbildning torde uppvägas af den genom den långa praktiska verksamheten
vunna mogenheten. Också har erfarenheten visat, att dessa elever
i fråga om ifver och förmåga att följa undervisningen icke äro kamraterna
underlägsna. Då det uppenbarligen är af stor betydelse att jämna vägen
för dem, som på nu angifvet sätt söka tillägna sig högre teknisk bildning,
och då utan tvifvel den omständigheten, att dessa elever efter afslutad
kurs icke erhålla afgångsbetyg af samma slag som de öfriga eleverna,
i viss mån hallstämplar deras studier såsom mindervärda, så har kommittén
velat förorda, att benämningen extraordinarie elev icke längre må bibehållas
om ifrågavarande elever, utan att de i allt böra likställas med och
räknas såsom ordinarie elever.

Antalet af dem, som sökt inträde vid högskolan såsom extraordinarie
elever, har varit ganska ringa. Sålunda inlämnades år 1905 inalles 13,
år 1906 12 samt år 1907 8 dylika inträdesansökningar till högskolan,
och af dessa resp. 10, 9 och 4 till första årskursen. Af de sökande till
första årskursen hade resp. 7, 8 och 2 ynglingar uppfyllt fordringarna för
inträde och blefvo såsom elever antagna. Man finner således, att det här
gäller undantagsfall, och så torde nog äfven framgent blifva fallet; vid
omformuleringen af stadgarna bör därför äfven lämpligen gifvas uttryck
åt detta förhållande, men torde i stället punkt 2 i § 17 af stadgarna, som
begränsar antalet dylika elever till 10 procent af hela antalet, kunna utgå.

Beträffande öfriga personer, som kunna antagas vilja begagna, undervisningen
vid högskolan och därtill böra uppmuntras, har kommittén i
första rummet tänkt sig en kategori af elever, hvilka visserligen icke
hafva för afsikt att genomgå någon fullständig lärokurs i enlighet med
fastställda läroplaner, men hvilka, sedan de afslutat sin kurs vid högskolan
eller annan högskolekurs eller ock under eu föregående verksamhet
såsom praktiska ingenjörer förvärfvat sig tillräckliga förutsättningar för
grundligare studier, önska att vid högskolan deltaga i undervisningen
inom ett mindre antal tekniska ämnen för att förvärfva sig särskilda
specialinsikter eller för att utföra specialarbeten. För dylika elever, hvilka
inom praktiken finna icke obetydlig användning, eller hvilka hafva för
afsikt att ägna sig åt teknisk lärarverksamhet, har kommittén ansett den
gamla, före tillkomsten af de nuvarande stadgarna — år 190! — använda
benämningen »specialelever» särdeles betecknande och lämplig, och torde
jämväl föi- dessa elever öfver de inom deras specialämnen inhämtade kunskaper
eller öfver de af dem utförda arbeten kunna utfärdas betyg, hvilka
dock naturligtvis ej böra hafva karaktären af afgångsbetyg.

Härigenom torde jämväl vara tillgodosedt det af lärarkollegiet i ytt -

Inträdesfordringar.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

randet den 13 april 1905 framhållna behofvet af att, med hänsyn till
högskolans uppgift att främja utvecklingen af de tekniska vetenskaperna
äfvensom till de växande fordringarna på de tekniska lärarnas kompetens,
möjlighet utöfver de föreskrifna lärokurserna bereddes för ernående af en
fullständigare vetenskapligt teknisk utbildning genom bedrifvande af specialstudier
eller genom utförande af ven-kapliga arbeten, samt att öfver
dylika studier eller arbeten kunna erhålla särskilda intyg.

1 fråga om den kategori af elever, som för närvarande kallas »tillfälliga
elever4, en benämning, som äfvenledes tillkommit genom de nuvarande
stadgarna, skulle kommittén för sin del vilja förorda en återgång
till den äldre häfdvunna benämningen »extra elever».

Vid högskolan mottagas enligt stadgarna på grund af utrymmesskäl
i allmänhet endast manliga elever, och endast såsom extraordinarie eller
tillfällig, elev har hittills kunnat beredas tillfälle för kvinnor att deltaga
i undervisningen. Efter den utvidgning af högskolan, som nu afses, torde
jämväl kvinnor böra kunna antagas till elever af alla slag på samma
villkor som de manliga eleverna. Äfven utländingar böra, enligt kommitténs
mening, kunna, i den mån utrymmet medgifver, antagas till elever
vid läroverket, om de förete intyg om kunskaper, som enligt styrelsens
pröfning äro jämgoda med de inhemska elevernas.

Med afseende å villkoren för inträde såsom ordinarie elev vid högskolan
gäller för närvarande enligt § 17 af stadgarna, att befogenhet att
vinna inträde i första årskursen tillkommer den, som antingen aflagt studentexamen
å reala linjen med godkända betyg i matematik, fysik, kemi
och teckning, eller studentexamen å latmlinjen med komplettering i nyssnämnda
ämnen, eller ock afgångsexamen från teknisk elementarskola med
komplettering i modersmålet, lefvande språk, historia och geografi. Någon
fordran på föregående praktisk verksamhet är icke föreskrifven; dock stadgar
§ 18 att den som haft 12 månaders dylik verksamhet skall äga företräde
framför öfriga sökande, äfvensom att i hvarje fall föregående praktik
skall vid sökande af inträde räknas såsom merit i likhet med betyg i de
reala ämnena.

éåsom kommittén ofvan vid tal om de s. k. extraordinarie eleverna
framhållit, synes det önskvärdt, att jämväl andra än sådana, som uppfylla
dessa inträdesfordringar, kunna erhålla undervisning såsom ordinarie elever,
och har kommittén, såsom redan antydts, i sådant afseende såsom inträdesfordringar
tänkt sig två års praktik samt kunskaper motsvarande studentexamen
å reallinjen i matematik, fysik, kemi och teckning samt i modersmålet,
två af de tre förnämsta kulturspråken, historia och geografi.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. Öl

Beträffande afgångsexamen från teknisk elementarskola såsom kornpetensvillkor
för inträde, så har erfarenheten visat, att ytterst få elever från
dylika skolor, oaktadt de vid bedömande af inträdesansökningarna faktiskt
ansetts böra hafva ett visst företräde framför öfriga sökande, anmält sig
till inträde vid högskolan. Sålunda antogs år 1904 2, år 1905 4, år 1906
7 samt år 1907 2 dylika elever till ordinarie eller extraordinarie elevplatser,
hvarjämte åren 1905 och 1907 3 resp. 2 extra ordinarie elever
antogos, som genomgått ännu lägre tekniska läroverk.

Under dylika förhållanden, hvilka för öfrigt, i betraktande af dessa
skolors själfständiga uppgift att lämna eu för sig fullt afslutad kurs med
elementära förutsättningar i de grundläggande ämnena, äro helt naturliga,
har det synts kommittén lämpligast, att icke upptaga andra inträdesvillkor
för dessa skolors elever än som i hufvudsak redan nu äro gällande.

Rörande sättet för erhållande af de för inträde erforderliga betyg i
de ofvan angifna läroämnena, har kommittén ansett lämpligast att befria
högskolan från befattningen med alla inträdespröfningar, och därför tänkt
sig, att dessa betyg skulle kunna erhållas genom pröfning vid allmänt
läroverk efter grunder, som vore analoga med den i § 117 af nu gällande
läroverksstadga omförmälda »fy lin adspr öfning -•>, och hvilka af Kung! Maj:t
närmare bestämmas, dock att afgångsbetyg från teknisk elementarskola
skulle medföra befrielse från särskild pröfning i matematik, fysik, kemi och
teckning.

Med afseende å beskaffenheten af de studier i ett begränsadt antal
ämnen, som i fråga om specialeleverna förutsättas, synas fordringarna för
antagande af dylika elever kunna bestämmas till antingen aflagd examen,
såsom filosofie kandidatexamen m. m. vid någon af högskolorna i riket,
eller ock längre tids praktisk verksamhet — minst två år — jämte ett
för tillgodogörande af undervisningen erforderligt kunskapsmått.

I fråga om extraeleverna — nu »tillfälliga» elever —■ har kommittén
icke ansett ändring nödig i nuvarande bestämmelser men vill, med afseende
därå att dessa bestämmelser för närvarande icke alltid strängt iakttagas,
dock erinra därom, att nämnda elever icke äga rätt att deltaga i
examina och således ej heller att erhålla kunskapsbetyg.

Frågan om den praktik, som bör fordras af eleverna, antingen före
inträdet i högskolan eller sedermera under loppet af och i samband med
deras studier vid läroverket, har sedan lång tid tillbaka varit synnerligen
omdebatterad.

För närvarande fordras enligt stadgarna icke någon föregående praktisk
verksamhet för vinnande af inträde vid högskolan. I § 18 föreskrifves,
såsom ofvan antydts, allenast, att inträdessökande, som kan förete af stv -

Fordran på
praktik.

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

relsen godkändt intyg om minst 12 månaders väl vitsordad praktisk verksamhet,
skall äga företräde framför öfriga sökande, äfvensom att i öfrigt
vid jämförelse mellan de inträdessökande afseende skall fästas ej mindre
å kunskapsbetygen än äfven å föregående praktik. Beträffande åter praktik
under studietiden föreskrifves i § 25, att elev, innan han kan vinna inträde
i fackskolans sista årskurs, skall styrka, att han haft minst tre må
nåders praktisk verksamhet inom området för sin studieriktning.

De synpunkter, som ligga till grund för dessa bestämmelser, framställdes
af 1890 års kommitté och framhöllos jämväl af svenska teknologföreningen
i ett af nämnda kommitté begärdt utlåtande. Hvad teknologföreningen
vid sagda tillfälle i denna fråga anförde — jämför kommitténs
af år 1890 betänkande, pag. 192 och 133 — synes vara af den betydelse
för belysande af hithörande spörsmål, att kommittén ansett sig böra här
återgifva detsamma:

»Alla äro fullt eniga rörande gagnet af en sådan föregående verksamhet
med hänsyn till dess för studiernas bedrifvande uppfostrande betydelse
och det tillfälle den gåfve, att låta den blifvande teknologen pröfva
sina. anlags och sin begåfnings allvar och riktning, som ock med afseende
å den genom en sådan verksamhet vunna, för ynglingens utveckling nyttiga
omväxling i hans sysselsättningars art, då det ju i allmänhet bör förutsättas
såsom efter sträfvan svär dt, att en afslutad, mångårig skolkurs icke
omedelbarligen efterfuljes af en annan, ytterligare själsansträngning kräfvande
sådan. Men om ock på dessa grunder önskvärdheten af en inträdet
vid högskolan föregående praktisk verksamhet synes obestridlig, så torde
en obligatorisk föreskrift om en dylik verksamhet såsom kompetensvillkor
för inträdet till högskolan icke kunna på samma grunder motiveras, och
detta så mycket mindre som en sådan verksamhetsart kan vara så väsentligen
olika, att dess värde för de afsedda ändamålen kan variera ifrån ett
ganska högt och till nästan intet. Det torde därjämte näppeligen ligga
inom möjlighetens gräns, att genom närmare föreskrifter rörande sysselsättningens
art och kvantum åvägabringa ett minimivärde hos densamma,
nog högt att motväga de obestridliga olägenheter, som för rätt mången i
öfrigt fullt kvalificerad yngling skulle blifva en följd af en dylik föregående
praktisk verksamhets införande såsom en obligatorisk inträdesfordran.
Skulle nämligen eu sådan fordran anses böra uppställas, så uppstår svårighet
att fixera någon bestämd tidslängd, under hvilken den ifrågavarande
praktiska verksamheten borde hafva pågått. Det ligger nämligen i sakens
natur, ej mindre att, å ena sidan, en allt för kort tidsbestämmelse i detta
hänseende måste blifva af i samma mån ringa effekt, än äfven att, å andra
sidan, eu till allt för lång tid utsträckt praktisk sysselsättning lätteligen

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

åt det ännu omogna sinnet kan gifva en för fortsatta studier olämplig
riktning, pa samma gång den langa tiden möjligen undergräfver eller i
ett och annat försvagar den teoretiska kunskapsgrund, på hvilken de fortsatta
studierna skola byggas. Denna fara gäller i första rummet dem.
som med stöd af förut aflagd examen äga rätt att utan förpröfning förklaras
berättigade till inträde vid högskolan. Det är förnämligast inom
de. mekaniska verkstäderna, som en föregående praktik anses väsentligen
höja en i teoretiskt. afseende fullt utrustad ingenjörs användbarhet och
kompetens, och just i fråga om verkstadspraktik torde de största svårigheterna
möta att garantera en blifvande teknolog tillfälle till en verksamhet
af den instruktiva art här förutsättes, och befintligheten af en verklig
garanti i detta hänseende synes utgöra ett villkor för, att en föregående
praktisk, verksamhet skall kunna från statens sida föreskrifvas såsom en
obligatorisk inträdesfordran till dess tekniska högskola. Nyttigare än eu
före de tekniska högskolestudiernas början bedrifven praktisk verksamhet
synes^ vara en sådan verksamhet, bedrifven i jämbredd med dessa studiers
fortgång, särskildt under sommarferierna; och önskvärdt synes, att, därest
genom det allmännas försorg tillfälle härtill kunde den tekniska studeranden
beredas,, detta då i första rummet måtte lämnas honom, sedan han påbörjat
sin tekniska högskolekurs. Ett sådant önskningsmål torde ock vara
lättare att förverkliga, än det som en obligatorisk förpraktig förutsätter.»

Ibland de tekniska föreningar, som på hemställan af förevarande
kommitté yttrat sig i fragan (se Bil. Lätt. A), hafva meningarna varit
mycket delade. Under det att några af dessa föreningar ansett de nu
gällande bestämmelserna böra i hufvudsak bibehållas, hafva åter andra
bestämdt hållit på fordran om praktik före inträdet i högskolan och i
vissa fall velat utsträcka omfånget af denna praktik ända till ett eller ett
och ett. haft år. Svenska teknologföreningen har gått en medelväg och
föreslagit tre manaders praktik såsom fordran för uppflyttning till andra
och fika lång tids praktik för uppflyttning till tredje årskursen, och såsom
skäl för en dylik bestämmelse företrädesvis framhållit olägenheten af att
genom ytterligare utsträckta fordringar nödgas med ännu ett år förlänga
tiden för hela studiekursens genomgående.

För sin del har kommittén i hufvudsak anslutit sig till det sistnämnda
förslaget. I öfverensstämmelse med svenska teknologföreningens ofvan
anförda uttalande, anser nämligen äfven kommittén, att eu obligatorisk
fordran på någon längre tids praktik före inträdet i högskolan icke utan
störa olägenheter för eleverna och deras studier vid läroverket skulle
kunna genomföras, och att i alla händelser fördelare af eu dylik längre
tids praktik icke kunna uppväga olägenheterna af studietidens förlängning.

G4

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

Däremot anser kommittén, att man strängt bur hålla på, att den tid, öfver
hvilken eleven i allmänhet kan antagas disponera under sin från studier
vid läroverket fria tid, hör af honom användas till praktisk sysselsättning,
och att det ligger särskild vikt uppå, att dylik praktik erhålles, innan
eleven flyttas till den årskurs, nämligen den tredje, i hvilken det egentliga
studiet af tillämpningsämnena i allmänhet tager sin början. I betraktande
af att enligt kommitténs ofvan angifna förslag med afseende å värnpliktens
ordnande en väsentlig del af tiden mellan andra och tredje årsafdelningarna
bäfver för ändamålet disponibel, och då därjämte i många fall sommarferierna
före första året och mellan första och andra året äro lediga, så har kommittén,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med svenska teknologföreningen,
ansett/ att man, utan att en förlängning af studietiden däraf bör föranledas,
med fullt fog kan uppställa fordran på sex månaders praktik såsom villkor
för uppflyttning till den tredje års af delningen.

Kommittén har härvidlag icke förbisett, att en praktik af sex månader
icke kan anses tillräcklig för fackskolan för skeppsbyggnad. För att så
vidt möjligt tillgodose de från många håll framhållna särskilda önskningarna
i fråga om denna fackskola, föreslår kommittén för densamma eu
tid af åtta månaders praktik, en bestämmelse, som synes kunna genomföras
utan att studietiden behöfver förlängas. För eleverna af denna fackskola
torde därjämte den omständigheten, att deras värnpliktsöfningar i
regeln försiggå i flottans tjänst under 10 månader, af hvilka tre månader
tillbringas i sjötjänstgöring, jämväl böra tagas i betraktande såsom bidragande
till deras praktiska utbildning.

Med afseende å beskaffenheten af den praktik, som i ena eller andi a
fallet skulle vara lämplig, kunna svårligen några allmängiltiga regler
uppställas, utan torde bedömandet häraf få öfverlämnas åt lärarna och

styrelsen. _ c

Deii praktik, som af komniittcn sålunda ansetts kunna uppställas»

såsom fordran för erhållande af afgångsbetyg från högskolan, är uppenbarligen
icke tillräcklig för att gorå eleven fullt duglig för fyllande af
de uppgifter, som vänta honom i lifvet. Dessa fordringar kunna nämligen
endast afse hvad som för undervisningens ändamål närmast kräfves. \ erklig
ingenjör blifver eleven naturligtvis först efter ännu ett antal läroår i det
praktiska lifvet. Dock vill kommittén redan i detta^ sammanhang framhålla,
att genom en dylik längre gående fordran på praktik i förening
med arbeten å tidsenligt utrustade laboratorier eleven vid sitt utträde ur
högskolan äfven i detta hänseende bör blifva vida bättre rustad för sin
framtida verksamhet, än som hittills varit möjligt att åstadkomma.

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hvad kommittén sålunda i fråga om olika slags elever vid läroverket
och motsvarande inträdesbestämmelser och fordringar med afseende å
praktik ansett för framtiden böra blifva gällande, sammanfattas i följande
förslag till ändring i motsvarande paragrafer i nuvarande stadgar:

§ 14. Högskolans elever äro:

a) ordinarie elever, Indika följa undervisningen till den omfattning,
som erfordras för att efter fullbordad lärokurs kunna undfå afgångsbetyg;

b) special^lever, hvilka åtnjuta undervisning endast i ett mindre antal
läroämnen samt öfver sina kunskaper i dessa ämnen kunna erhålla betyg;

c) extra elever, hvilka följa undervisningen i vissa ämnen, men icke
äro berättigade att från högskolan erhålla betyg;

Ordinarie och specialelev antagas af styrelsen, extra elev af rektor.

§ 17. Befogad att vinna inträde såsom ordinarie elev i högskolans
första afdelning är:

1) den, som med godkända kunskaper i matematik, fysik och kemi
samt med godkänd färdighet i teckning aflagt studentexamen på reala
linjen;

2) den, som aflagt studentexamen på latinlinjen och tillika efter en
i vederbörlig ordning anställd fyllnadspröfning erhållit vitsord om godkända
kunskaper i matematik, fysik och kemi samt om godkänd färdighet
i teckning, motsvarande hvad som i dessa ämnen fordras i studentexamen
på reala linjen.

Till ordinarie elev må styrelsen jämväl antaga person, som företer
intyg om väl vitsordad, under minst två år bedrifven praktisk verksamhet,
och hvilken på sätt, som af Kungl. Maj:t bestämmes, styrker sig äga nödiga
kunskaper i modersmålet, i två af de tre språken, tyska, engelska
och franska, i historia, geografi, matematik, fysik, kemi, äfvensom tillräcklig
färdighet i teckning; dock att i fråga om den, som företer betyg om
fullständig afgångsexamen från teknisk elementarskola, intyg om föregående
praktik må kunna af styrelsen eftergifvas.

Till ordinarie elev kan, i den mån utrymmet såll ant medgifver, antagas
utländing, som af styrelsen pröfvas innehafva mot ofvan uppställda
fordringar svarande kunskaper.

Till specialelev må antagas den, som aflagt filosofie kandidat- eller
licentiatexamen eller annan motsvarande examen vid någon af rikets universitet
och högskolor, eller som erhållit afgångsbetyg från högre afdelningen
af Chalmers tekniska läroanstalt, eller hvilken utöfvat minst två
års af styrelsen godkänd praktisk verksamhet och ådagalägger, att han
innehar ett af'' styrelsen godkändt kunskapsrnått.

juli, till Rikta. Vrot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 110 Höft.

9

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Till extra elev kan, i den man utrymmet sådant medgifver, antagas
den, som rektor anser kunna med fördel följa undervisningen.

Om examensbetyg skall äga gällande kraft till vinnande af inträde i
högskolan, må detsamma icke vara mera än 4 år gammalt.

§ 25. Ordinarie elev bör, så vidt möjligt är, söka att under sommarferierna
erhålla praktisk verksamhet; och skall, innan han kan vinna
inträde i fackskolans tredje årskurs, styrka, att han haft sammanlagdt
minst sex månaders dylik verksamhet, som af styrelsen godkännes.

I fråga om fackskolan för skeppsbyggnad må ofvan omförmälda
verksamhet, för att berättiga till inträde i tredje årskursen, ej omfatta
kortare tid än åtta månader.

Elevernas
rf gift er.

Såsom man i det följande vid beräkningen af kostnaderna för den
här föreslagna utvidgningen och omorganisationen af högskolan skall finna,
blifva beloppen af dessa kostnader, om också i förhållande till det därmed
vunna ändamålet fullt motiverade, dock i och för sig så afsevärda,
att man bör tillse, huruvida ej statsverkets utgifter skulle kunna minskas
genom anskaffande af någon del af de erforderliga kostnaderna på annat
sätt. Och i sådant afseende synes ingen annan utväg finnas än att om
möjligt höja de af gifter, som af eleverna erläggas såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för laborationer och andra öfningar.

Angående denna fråga anföres i 1904 års förslag bl. a. följande:

»Under tiden före höstterminen 1892 var undervisningen för läroverkets
ordinarie elever kostnadsfri. Däremot erlades af de s. k. specialoch
extra-eleverna för hvarje läroämne vissa afgifter, som af styrelsen bestämdes.
»

»Med anledning af de genom elevantalets tillväxt ökade kostnaderna
anhöll emellertid 1892 års Riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke terminsafgifter lämpligen borde åläggas eleverna
vid tekniska högskolan, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag
i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Sedan styrelsen och
lärarkollegiet i afgifna yttranden afstyrkt införande af egentliga terminsafgifter,
men förordat åläggande af mindre afgifter för öfningar, bemyndigade
Kungl. Maj:t den 29 juli 1892 styrelsen att, i öfverensstämmelse
med dess och kollegiets förslag, af de från och med läroåret 1892—93
antagna ordinarie elever uppbära afgifter sålunda, att hvarje elev skulle
för gemensamma öfningar, såsom verkstadsarbete, geodetiska mätningar,
vissa ritöfningar o. s. v. erlägga en afgift af 10 kronor för termin, och
elev, hvilken därjämte deltager i andra öfningar, såsom kemiska, kemiskt -

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

tekniska, metallurgiska och elektrotekniska laborationer, betala ytterligare
en afgift af 10 kronor för terminen, och skulle dessa öfningsafgifter användas
till bestridande af s. k. diverse utgifter.»

»Från och med höstterminen 1897 blefvo dessa afgifter för därefter
antagna elever höjda till de dubbla beloppen, så att för öfningar af mindre
omfattning en afgift af 20 och för sådana af större omfattning en afgift
af 40 kronor för terminen skulle erläggas, med rättighet för lärarkollegiet,
att för mindre bemedlade elever medgifva nedsättning till de förut gällande
beloppen.»

»Den 15 juni 1900 bestämdes genom kungl. bref, efter framställning
från styrelsen med lärarkollegiets tillstyrkande, att sagda afgifter skulle
höjas till 25 resp. 50 kronor med rätt till nedsättning till halfva beloppen
för mindre bemedlade elever. Dessa afgifter skulle erläggas af samtliga
ordinarie elever, oafsedt om de förut eller först efteråt blifvit i högskolan
intagna.»

»I de nya stadgar för läroverket, som af Kungl. Maj:t utfärdades
den 28 Juni 1901, blef, i enlighet med styrelsens hemställan, i § 20 bestämdt,
att öfningsafgiften för ordinarie elev skulle utgå med 50 kronor,
oafsedt öfningarnas beskaffenhet, dock med samma möjlighet som förut, att
för mindre bemedlade nedsätta beloppet till hälften. Styrelsen motiverade
sitt förslag dels därmed, att en förhöjning af inkomsterna vore behöflig,
dels ock därmed, att det vore mycket svårt att bestämma skillnaden mellan
öfningar af större och dem af mindre omfattning, äfvensom att det icke
vore någon afsevärd skillnad i de omkostnader, som genom de olika slagen
af öfningar förorsakades för de olika fackskolorna.»

»De belopp, som genom dylika öfningsafgifter årligen influtit, meddelas
i följande tabell, i hvilken äfven anföras de belopp, som motsvara
afgifterna från de icke ordinarie eleverna:

0 Influtna afgifter från

Är.

ordinarie elever

andra elever

1892.............

.......... 990 kronor

1,730

kronor

1893.............

........... 2,880

1,965

»

1894.............

........... 5,230

1,900

1895.............

........... 7,000

1,765

7>

1896.............

........... 7,350

1,065

1897.............

........... 8,130 »

3,105

»

1898.............

........... 10,330

3,420

1899 ............

13,620

2,470

1900.............

........... 28,962 »

3,255

»

68

Kung1. Majits Nåd. Proposition No 155.

o

År.

Influtna utgifter från
ordinarie elever

andra elever

1901 ........................ 39,262 kronor 5,310 kronor

1902 ........................ 35,500 » 5,600

1903*..................... 35,050 » 5,765

»Såsom ofvan blifvit framhållet har någon nämnvärd minskning af
de i »Förslag 1903» beräknade posterna, som afse att tillgodose ej allenast
de med den föreslagna utvidgningen förknippade ökade krafven utan.
äfven de i öfrigt med den raska utvecklingen på det tekniska området
stegrade fordringarna på undervisningens beskaffenhet och omfång samt
den för densammas rätta bedrifvande nödiga materiellen i fråga om deframtida
årliga utgifterna för högskolan, vid den nu skedda granskningen
af nämnda förslag icke kunnat åstadkommas. Den enda utvägen att minska
statsverkets årliga utgifter synes då vara att, så vidt sig göra låter, söka
täcka en del af dessa utgifter genom höjning af elevafgifterna.»

»Det är tydligt, att nu nämnda utväg icke skulle kunna ifrågasättas,
därest afgifterna efter en höjning af deras nuvarande belopp skulle finnas
komma att blifva för betungande. Huru härmed förhåller sig är
naturligtvis svårt att på förhand afgöra, men någon ledning vid frågans
bedömande kan dock erhållas genom jämförelse med förhållandena på
andra håll.»

»Man finner då först, vid en jämförelse med de allmänna läroverken,,
att genom senaste Riksdags beslut i fråga om den s. k. läroverksreformen
terminsafgifterna Hd dessa läroverk bestämts hädanefter i de högre klasserna
skola utgå med omkring 50 kronor, således med samma belopp som
de nuvarande öfningsafgifterna vid högskolan. Redan denna omständighet
tyder på, att en afgift af nämnda belopp ej heller kan anses betungande
för högskolans elever — såsom för öfrigt äfven erfarenheten synes
hafva gifvit vid handen — och att i betraktande af läroverkets högre
ställning, äfven en förhöjning af afgiftsbeloppet, åtminstone för de bemedlade,
skulle kunna ifrågasättas.»

»Hvad förhållandena vid våra universitet angår, så äro visserligen de
egentliga terminsafgifterna mycket låga, men å andra sidan åläggas de
studerande särskilda utgifter för undervisningen under annan form, såsom
ersättning för s. k. kollegier och afgifter för laborationsöfningar, hvilka
utgifter i flertalet fall sammanlagdt torde få beräknas till minst dubbelt

*) Under åren 1904—07 hafva motsvarande belopp utgjort:

1904 ..................... 34,525 kronor 8,440 kronor.

1905 ..................... 33,200 » 7,930 »

1906 ..................... 33,650 » 8,375 »

1907 ..................... 32,525 * 7,785 >

69

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

så mycket som de vid högskolan nu gällande afgifterna, och till hvilka
utgifter ingen motsvarighet i egentlig mening finnes vid detta läroverk.»

»Undersöker man förhållandena i utlandet, så finner nian först, att afgifterna
vid högskolan i Köpenhamn äro ungefär desamma som hos oss.
I Tyskland och Schweiz äro afgifterna däremot högre. Sålunda erlägges
i Zurich, utom 30 francs vid inträdet, dels 150 francs om året för föreläsningarna,
således ungefär samma afgift som vid vår högskola, och dcds
dessutom särskilda afgifter för alla slags laborationer, växlande för de
fysiska, kemiska och elektrotekniska öfningarna mellan 20 och 75 francs
i terminen, o. s. v., så att afgifterna inom de fackskolor, där dessa laborationer
speciellt fordras, blifva betydligt drygare än inom de öfriga.
Räknar man alla afgifter tillsammas, torde man i genomsnitt kunna säga,
att terminsafgiften växlar mellan 60 och 120 kronor.»

»Vid de tyska högskolorna äro bestämmelserna rörande afgifterna
icke lika för dem alla. I regeln äro särskilda afgifter bestämda för föreläsningarna,
och särskilda för öfningar och laborationer. Vid vissa högskolor
är afgiftens minimum bestämd. I Berlin beräknas årligen 300—
350 mark i genomsnitt. I Aachen och Hannover äro afgifterna för
öfningar och laborationer något lägre än i Berlin, i följd hvaraf årsafgifterna
därstädes uppgå till allenast omkring 250 mark. Vid tekniska
högskolan i Karlsruhe är årsafgiften, utom afgifterna lör laborationer,
o. d., bestämd till minst 140 mark, och i Darmstadt 1 ill minst 180 mark,
i sistnämnda fall dock äfven afgifterna för laborationer inräknade o. s. v.
I allmänhet torde i genomsnitt terminsafgifterna vid de tyska högskolorna
för de ordinarie eleverna, i de fall då studierna bedrifvas efter de angifna
studieplanerna, kunna anses växla mellan 100 och 150 mark. Obemedlade
kunna befrias från afgifterna.»

»På grund af hvad sålunda anförts vill det synas som en förhöjning
af de nuvarande öfningsafgifterna vid tekniska högskolan från 50 till
100 kronor för terminen icke skulle komma att verka särskild betungande
i jämförelse med de utgifter af motsvarande art, som åligga de
studerande vid våra universitet och de tyska tekniska högskolorna. För
att emellertid med dessa högre afgifter endast träffa de mera bemedlade,
hvilka kunna anses vara i stånd att utan större svårighet bära
den ökade utgiften, torde först och främst, såsom för närvarande, rätt
böra inrymmas åt lärarkollegiet att för samma kategorier af obemedlade
eller mindre bemedlade elever, som nu endast erlägga 25 kronor i
terminen, fortfarande bevilja samma förmån. Därjämte torde, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de för allmänna läroverken gällande föreskrifter,
böra mellan de mera bemedlade, som skulle betala den högsta

70

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 155.

termin safgiften af 100 kronor, och dem, som skulle betala allenast
fjärdedelen däraf eller 25 kronor, böra inskjutas en ny kategori af

sådana elever, för Indika visserligen den högsta, men icke den för närvarande
utgående afgiften af 50 kronor kunde anses vara för betun gande.

Genom införande af bestämmelser i nu antydd riktning skulle
den här föreslagna förhöjningen af öfningsafgifterna i hufvudsak komma
att åläggas dem, som kunna anses jämförelsevis bemedlade, under det
att afgifterna för de öfriga skulle utgå med samma belopp som för

närvarande.»

»Till hvilket årligt belopp de sålunda fixerade öfningsafgifterna för
de ordinarie eleverna skulle komma att uppgå, är icke lätt att förutberäkna.
Förutsätter man det högsta antalet inträdessökande af 240 —
för hvilket antal de föreslagna assistentbefattningarna och arfvodena
äfvensom det antagna beloppet af diverse utgifter beräknats — så skulle
däremot, enligt hittills vunnen erfarenhet angående antalet af de elever,
som vid hvarje läsårs slut uppflyttas till närmast högre årskurs, svara
rundt 800 elever vid läroverket i sin helhet. Efter en terminsafgift

af 100 kronor för hvarje elev, skulle då erhållas en årsinkomst af

160.000 kronor. Då emellertid enligt nuvarande erfarenhet i regeln
omkring en fjärdedel af samtliga elever af lärarkollegiet befriats från
den högre afgiften och endast haft att erlägga 25 kronor för terminen,
och motsvarande antal elever fortfarande skulle åtnjuta samma förmån,
så minskas den anförda summan redan härigenom med 30,000 kronor.
Beträffande åter den kategori af elever, som skulle betala allenast hälften
af den högsta afgiften d. v. s. 50 kronor för terminen, så saknas hvarje
säker utgångspunkt för att bedöma deras antal. Tänker man sig detta
antal begränsadt till lika många som i föregående fall, så, skulle den
anförda maximisumman därigenom reduceras med ytterligare omkring

20.000 kronor. I enlighet med här nämnda beräkningsgrunder skulle
således det årliga beloppet af de ordinarie elevernas afgifter kunna antagas
till omkring 110,000 kronor.»

»Till en ungefär liknande siffra kommer man, om man utgår från
senaste läroverkskommittés undersökningar öfver motsvarande förhållanden
vid allmänna läroverken. Enligt denna kommittés utredning skulle nämligen,
genom de af kommittén föreslagna afgifterna och med hänsyn till
medgifna befrielser resp. nedsättningar, från lärjungarna i klasserna 6—7
vid de allmänna läroverken inflyta i afgifter ungefär 66 % af de belopp,
som skulle hafva influtit, om alla lärjungar hade erlagt den högsta afgiften.
Med hänsyn till att det vid högskolan icke skulle förekomma fullständig
befrielse från afgiften utan allenast nedsättning till lägst fjärde -

71

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

delen af beloppet, och då väl i öfrigt, i öfverensstämmelse med den af
kommittén angifna erfarenhet, motsvarande procenttal synes växa ju
högre upp i klasserna man kommer, och således för högskolans elever
ett ännu gynnsammare förhållande torde kunna förutsättas, så synes man
kunna antaga, att det inflytande afgiftsbeloppet skulle komma att uppgå
till omkring 70 % af det belopp 160,000 kronor, som skulle hafva erhållits,
om alla eleverna betalt den högsta afgiften. Enligt denna beräkningsgrund
kommer man för de inflytande elevafgifterna till ett belopp af

112,000 kronor.»

Äfven kommittén ansluter sig till den mening, som uttalats i ofvan
anförda utredning, särskildt som den ifrågasatta förhöjningen endast
skulle komma att träffa dem, för hvilka de nämnda beloppen icke kunna
anses betungande, under det att för de obemedlade och mindre bemedlade
de nu gällande afgiftsbeloppen skulle komma att förblifva oförändrade.

Kommittén föreslår därför, att den i § 20 af stadgarna bestämda
öfningsafgift af femtio kronor må höjas till ett belopp af etthundra kronor,
med rätt för lärarkollegiet att för mindre bemedlade elever nedsätta
afgiften till hälften och för obemedlade elever till fjärdedelen af
nämnda belopp. Med afseende å gränsen mellan kvalifikationerna »bemedlad»
och »mindre bemedlad» samt »obemedlad» torde de grundsatser
höra i hufvudsak följas, som i motsvarande fall tillämpas vid de allmänna
läroverken.

Beträffande storleken af den årliga inkomst, som läroverket skulle
hafva att påräkna genom dessa sålunda höjda öfningsafgifter, synes den
beräkningsgrund, som angifvits i 1904 års förslag kunna tillämpas.

Utgår man från de å sid. 79 angifna högsta antalen elever inom
första årskursen af hvarje fackskola, och antager man, att ingen afgång
under de följande studieåren äger rum, så skulle, alldenstund alla fackskolor,
utom den kemiska med 25 elever i hvarje årskurs och med treårig
kurs, föreslagits blifva fyraåriga, totalantalet ordinarie elever i högskolan
blifva 4 X 280 fl-3 X 25 = 1,195, och om för hvarje elev beräknades
högsta afgiften 200 kronor, så skulle man sålunda komma till ett
årligt belopp af 239,000 kronor. Med afseende å de föreslagna nedsättningarna
i afgiftens belopp för mindre bemedlade och obemedlade elever
kan dock af denna summa endast 70 %, d. v. s. omkring 167,300 kronor
beräknas såsom mot de gjorda antagandena svarande årsinkomst.

Den verkliga årsinkomsten motsvarande det förutsatta högsta antalet
elever i första årskursen bör emellertid beräknas till ett ännu lägre
belopp, alldenstund totalantalet elever i följd af afgång vid flyttningarna

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

från lägre till högre årskurs eller på grund af utträde ur läroanstalten
af andra anledningar väsentligen reduceras. Men då inkomsten till sitt
belopp i allt fall står i nära direkt proportion till elevernas antal, så
har kommittén i anslutning till 1904 års förslag i detta hänseende ansett,
att med dessa medel först och främst höra bestridas aflöningarna
till de erforderliga assistenterna, enär jämväl assistentbehofvet och de
däremot svarande utgifterna, åtminstone tillnärmelsevis, stå i proportion
ti.l elevernas antal. Och då behofvet af assistenter, såsom längre fram
angifves, beräknats under samma förutsättningar angående elevernas antal
i de olika fackafdelningarna som ofvan lagts till grund för det anförda
beloppet 167,300 kronor, så bör detta belopp till den del däraf, som
beräknats åtgå för assistentaflöningarna, kunna utan reduktion laggas till
grund för beräkningarna öfver de till högskolans stat hörande poster.
Beträffande den återstående delen af det nämnda beloppet bör däremot en
minskning med 25 % för säkerhetens skull beräknas.

Såsom af de å sid. 67 anförda siffrorna framgår, har högskolan
äfven haft att påräkna inkomst genom afgifter från andra elever än de
ordinarie, företrädesvis från de s. k. tillfälliga eleverna. Då emellertid
hädanefter en del af de extra ordinarie eleverna skulle komma att blifva
ordinarie, och således deras afgifter blifva inräknade i det nyss angifna
beloppet, och då de s. k. tillfälliga eleverna hittills ofta utgjorts af
sådana, som på grund af bristande utrymme icke kunnat antagas såsom
ordinarie elever, eller ock af sådana, som icke vunnit uppflyttning till
högre årskurs och därför söka att följa den högre afdelningen genom att
bevista dess lektioner för att icke behöfva försumma ett helt år, och då
båda dessa förhållanden under förutsättning af förslagets genomförande
skulle komma att förändras därhän, att de tillfälliga elevernas antal
väsentligen reduceras, så torde genom dessa elevers afgifter någon mera
afsevärd inkomst, än att den allenast kan anses utgöra ett välbehöfligt
säkerhetstillägg till det ofvan beräknade osäkra beloppet, icke vidare vara
att påräkna.

Kommittén anser af nu anförda skäl, att stadgarnas bestämmelse i
§ 20 angående de ordinarie elevernas öiningsafgifter böra ändras till följande,
nämligen

att ordinarie elev skall vid hvarje termins början
erlägga en öfningsafgift af ett hundra kronor, och att
lärarkollegiet må äga rätt att för mindre bemedlad
elev nedsätta denna afgift till hälften och för obemedlad
elev till fjärdedelen af nämnda belopp.

73

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1Ö5.

I fråga om beloppen af special- och extraelevers afgifter torde, såsom
för närvarande är fallet, bestämmanderätten lämnas åt styrelsen. För
utländing har kommittén tänkt sig en terminsafgift af 50 kronor utöfver
de eljest stadgade afgifterna samt utan rätt till nedsättning.»

Jag öfvergår nu till frågan om

Läroämnen, läroplaner och lärarkrafter.

Såsom jag förut omnämnt, utgöres för närvarande lärarpersonalen vid
tekniska högskolan af professorer, lektorer af högre och lektorer af lägre
löneklass, extra lärare, assistenter och docenter.

Enligt kommitténs förslag skulle lärarpersonalen utgöras af professorer,
speciallärare, assistenter och docenter.

Då enligt förslaget speciallärare endast är en annan benämning för
de nuvarande éxtra lärarna, innebär förslaget i förevarande afseende endast
den ändringen, att lektorsinstitutionen vid högskolan skulle afskaffas. Leklorsi„3titu.

Denna sistnämnda fråga har stått på dagordning under de två senaste tionens afårtiondena.
Redan 1890 års kommitté ansåg, att undervisningens utveck- sk"-Bandelång
kräfde lektoratens ombildning till professurer, och under den därefter
följande tiden hafva läroverkets myndigheter gjort upprepade framställningar
om berörda lärarbefattningars ombildning till extra ordinarie
eller ordinarie professurer eller, i afvaktan härpå, om aflöningsförbättring
för lektorerna.

På grund af det läge, hvari denna fråga sålunda befunnit sig, har
Kungi. Maj:t, på framställning af högskolans styrelse, under senare tider
medgifvit, att lediga lektorstjänster icke besättas med ordinarie innehafvare
utan uppehållas medelst förordnanden. För närvarande äro sålunda
icke mindre än fem af de elfva lektoraten vid högskolan lediga.

Då skälen för lektorsinstitutionens afskaffande vid flera tillfällen,
såsom i proposition till 1904 års Riksdag eller vid under de senare åren
gjorda framställningar till Riksdagen om löneförbättring åt lektorerna
redan blifvit framhållna, torde jag här kunna inskränka mig till att omnämna
hvad kommittén för sin del i frågan anfört. Kommittén yttrar
härom (sid. 174—175) följande:

»Slutligen må erinras om, att i 1904 års förslag till högskolans utvidgning
lektoraten framhöllos såsom i och för sig olämpliga, och då därjämte
undervisningens koncentrering på professurer befanns medföra mindre
kostnader för statsverket än om lektorsinstitutionen bibehölles, så ansågos
Dill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 110 Häft. 10

74

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

lektoraten, under förutsättning af utvidgad tjänstgöringsskyldighet, böra
ersättas genom ordinarie och extra ordinarie professurer.

I likhet med 1890 års kommitté samt i öfverensstämmelse med samtliga
efter den tiden gjorda framställningar i denna fråga, finner äfven
förevarande kommitté lektorsinstitutionen numera icke motsvara ändamålet.
Utan tvifvel hade lektoraten på den tid då de inrättades sitt berättigande
därigenom, att på det sättet ett antal läroämnen kunde blifva representerade,
som visserligen voro nödvändiga för undervisningen, men hvilka
då ännu icke utvecklats till den betydelse för tekniken, som numera är
fallet med så godt som alla dessa ämnen. Såsom ofvan anförts är det
tydligt, att läroämnen sådana som geodesi, skeppsbyggnadslära, husbyggnadslära,
metallurgi, bergskemi, m. fl., hvilka ämnen numera vuxit ut till
hufvudämnen och hvilkas representanter vid högskolan böra vara de förnämsta
tekniskt vetenskapliga auktoriteter på sina områden, icke längre
kunna företrädas af lärare af lägre aflöning och ställning än represetanterna
för de öfriga hufvudämnena. I flertalet fall måste undervisningen i
dessa ämnen mer eller mindre väsentligt utvidgas, så att äfven tjänstgöringsskyldigheten
blifver fullt lika omfattande som de ordinarie professorernas.
Och i de två eller tre fall bland de af kommittén föreslagna 31
ordinarie professurerna, där extra ordinarie eller mindre väl aflönade professurer
möjligen kunnat ifrågasättas, har det visat sig både ur undervisningssynpunkt
fördelaktigare och i fråga om kostnaden billigare att, genom
tjänstgöringsskyldighetens utsträckande till att utöfver hufvudämnet omfatta
jämväl en mindre kurs i samma eller i ett närbesläktadt ämne, kunna
utvidga befattningen till en ordinarie professur, än att dela undervisningen
mellan tvenne mindre väl aflönade lärare.

Såsom framgår af hvad som sålunda anförts, har kommittén funnit
det ur alla synpunkter för läroverket förmånligast, att undervisningen i
samtliga hufvudämnen anförtros åt ordinarie professorer, och hafva således
hvarken lektorat eller extraordinarie professur kunnat af kommittén
i något fall förordas. Kommittén har jämväl funnit att genom en dylik
anordning de för ändamålet nödiga årliga kostnaderna för statsverket nedbringas
till det minsta möjliga, såsom bland annat äfven framgår vid
jämförelse med 1904 års förslag, som i detta afseende gick ut på inrättandet
af 25 ordinarie och 9 extra ordinarie professurer, eller inalles 34
professurer, vid ett antal af omkring 800 ordinarie elever, under det att
kommittén i sitt förslag, för ett antal af omkring 1,100 ordinarie elever
samt med förlängda kurser för tvenne af de största fackskolorna, kommit
till ett resultat af 31 ordinarie professurer.»

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

I fråga om den öfriga lärarpersonalen anför kommittén: SpecMiärar•.

»I enlighet med nu framhållna grundsats har kommittén ansett, att „„uunter.
alla de öfriga läroämnena, i hvilka kurserna äro mindre omfattande än i
fråga om de egentliga hufvudämnena och icke kunnat förenas med något
genom en professur representeraclt läroämne, böra, såsom för närvarande
är fallet, företrädas af lärare, hvilka tillsättas genom förordnande af styrelsen
och aflönas med arfvoden. För lärare af denna kategori, hvilka i
nu gällande stadgar för högskolan benämnas extra lärare, har kommittén
funnit benämningen speciallärare mera lämplig, särskild! som det härvidlag
ofta handlar om verkliga specialämnen, i fråga om hvilka det skulle
vara af vikt för läroverket att bland praktikens män på motsvarande områden
vinna framstående krafter.

I fråga om assistenternas ställning inom undervisningen föreslås af
kommittén ingen egentlig förändring, och ej heller har kommittén något
att erinra mot bibehållandet och utvecklingen af den för högskolan ganska
nya docentinstitutionen.»

Någon utförligare redogörelse för kommitténs förslag angående de
olika lärokursernas omfattning och fördelning på de olika årsafdelningarna
torde här icke vara af nöden, utan får jag i sådant afseende hänvisa till
hvad kommittén å sid. 111—163 angående läroämnen och läroplaner m. m.
anfört. Jag inskränker mig därför här till att med ledning af kommitténs
framställning meddela tabellariska sammanställningar öfver de ämnen, som
de föreslagna professurerna skulle omfatta, samt de ämnen, som skulle
företrädas af speciallärare. I dessa tabeller har jag tillika angifvit, hvilka
kurser skulle föredragas inom de olika fackskolorna, undervisningstider
för eleverna inom hvarje kurs, det beräknade beloppet af assissenternas
arfvoden, äfvensom i den senare tabellen det beräknade beloppet af speciallärarnas
arfvoden.

76

Kung!.. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

Professurer.

N:o

Professurens
ämnesbe teckning

1

Matematik............

2

Mekanik................

3

Matematik och me-kanik ................

4

Geodesi ................

5

Beskrifvande geo-metri ................

6

Fysik ....................

7

Konstruktion af
maskinelement.

8

Beskrifvande ma-skinlära ............

9

Angmaskinlära ....

10

Läran om förbrän-ningsmotorer ....

11

Läran om vatten-motorer ............

12

Bergsmekanik ....

13

Mekanisk tekno-logi ....................

14

Skeppsbyggnads-

15

Teoretisk elektro-teknik ................

16

Elektromaskinlära

17

Elektrisk anlägg-ningsteknik ....

Till professuren hörande
lärokurser

Höstt.

Vårt.

Fackafdelningar

Assi-

stentarf-

f.

ö.

f.

ö.

voden

Matematik....................................

6

4

5

5

M, S, E, V ................

4,800

4,000

2

2

M, S, E, V ................

Mekanik........................................

3

2

5

4

M, S, E, V ................

6

4

2

1

K, G, H, A ................

1,200

4

3

K, G, H........................

Geodesi ........................................

2

4

6

2

V, G ............................

5,800

Planmätning och nivelering....

5

-3

m

9

M, S, E, H, A............

Numeriska och grafiska metoder

2

2

—

—

M, E, V........................

—

3

5

3

5

M, S, E........................

3,100

D:o d:o ................

3

5

3

5

V, A ............................

D:o d:o , m. k.....

1

4

Ii, G, K........................

—

Fysik ............................................

4

3

4

3

alla ................................

3,600

2

M, S, E.......................

Konstruktion af maskinelement

4

9

3

9

M, S, E........................

7,500

Grafostatik och hållfasthetslära

2

1

2

1

M, S, E........................

—

Beskrifvande maskinlära............

5

9

4

6

G, Ii, V (A, K) ........

5,200

Hållfasthetslära............................

2

2

K, G, H........................

_

Angmaskinlära ............................

7

10

4

15

Ma, Sm (Mv, Mt, Sb)

6,600

Läran om förbränningsmotorer

3

3

1

9

Ma, Sm (Mv, Mt, Sb)

3,000

3

3

3

E .................................

_

Läran om vatten motorer............

6

9

2

18

Mv (Ma, Mb, Mt) ....

5,100

D:o d:o , m. k.

—

—

3

6

E....................................

—

Bergsmekanik ............................

4

8

6

12

Mb (G, Ii)....................

1,200

Mekanisk teknologi....................

6

4

5

11

Mt (Ma, Mv, Mb, K)

1,500

Skeppsbyggn ad slära....................

6

18

6

21

Sb (Sm)........................

1,200

4

2

2

2

E....................................

1,800

3

3

3

E....................................

2

E....................................

5

6

15

E....................................

2,400

Elektrisk anläggningsteknik ....

4

6

4

13

E....................................

2,400

Elektrisk spår- och järn vägs-teknik ........................................

2

3

9

E....................................

_

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

77

N:o

Professurens

ämnesbeteckning

Till professuren hörande
lärokurser

Höstt.

Vårt.

Fackafdelningar

Assi-

stentarf-

f.

ö.

f.

ö.

voden

18

Oorganisk och

elektrokemi ....

j Allmän och oorganisk kemi ....
\ Elektrokemi ................................

3

6

3

6

K, G, H........................

2,600

2

3

2

3

K (G, H) ....................

19

Organisk och ana-lytisk kemi........

| Organisk och analytisk kemi....
[ Elementarkemi............................

3

12

3

12

K (G, H) ....................

6,000

4

3

3

M, S, E (Y, A) ........

20

Kemisk teknologi

Mineralogi och

geologi ............

Kemisk teknologi........................

5

20

5

20

K....................................

4,000

900

21

Mineralogi och geologi ............

7

6

3

9

G (H, K) ....................

22

Järnets metallurgi
Grufvetenskap ....
Bergskemi och me-

Järnets metallurgi........................

6

6

6

8

H....................................

900

23

Grufvetenskap ............................

6

13

5

13

G....................................

1,100

3,200

24

[ Bergskemi ....................................

2

15

4

24

H (G)............................

tailurgi ............

i

l Andra metallers metallurgi........

4

H, G ............................

[ Byggnadsstatik ............................

5

6

1

3

V (A)............................

2,400

25

Byggnadsstatik ....

< Grafostatik och hållfasthetslära

4

3

V, A ............................

[ Statik............................................

1

A................................

26

Väg- och brobygg-nad slära ............

Väg- och brobyggnadslära........

6

12

4

18

Vb (Vi Vv)................

3,000

3,000

3,000

2,400

27

Järnbyggnadslära

Vattenbyggnads-lära ....................

Järnbyggnadslära ........................

6

12

4

21

Vi (Vb, Vv)................

28

Yattenbyggnadslära ....................

4

6

6

21

Vv (Vb, Vj)................

29

Byggnadsteknik....

| Byggnadsteknik............................

5

12

3

12

A....................................

2

3

M, E, G, H, V ......

30

Husbyggnadslära .
Arkitektur............

Husbyggnadslära ........................

4

6

7

9

A....................................

600

31

Arkitektur....................................

5

21

5

21

A....................................

2,400

31

professurer.

S:a assistentarfvoden

95,900

Anm. Med afseende på beteckningarna för fackafdelningarna hänvisas till hvad förut anförts å sidd.
47 och 54; i kol. fackafdelningarna har parentes satts omkring de afdelningar, som endast skulle deltaga i en
större eller mindre del af kursen; beteckningen m. k. angifver särskild mindre kurs i ämnet; f. = föreläsnings-
och ö. = öfningstimmar.

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

Specialämnen.

N:o

Läroämne

Höstt.

Vårterm.

Fackafdelningar

Lärarens

arfvode

Assi-

stent-

arfvode

f.

ö.

f.

ö.

1

Elektroteknik, m. k.....................

3

3

M, S, K, G, H, V, A ....

3,000

1,800

2

Hiss- och transportanordningar....

—

—

3

6

M, S (E, G, H) ................

2,400

1,200

3

Tillämpad värmelära ....................

3

3

M, S, E, K, H....................

2,400

600

4

Teknisk hygien................................

1

M, S, V, K ........................

600

5

Byggnad shygien................................

3

3

A............................................

2,000

6

Hydromekanik ................................

3

S............................................

1,200

7

Varfsanläggningar............................

3

6

S...........................................

1,800

8

Materiallära och materialprofning

—

—

4

3

M, S, E, G, V, A ............

4,000

1,800

9

Järnets och andra metallers egen-

skaper samt metallografi............

2

9

2

9

H............................................

2,400

600

10

Allmän geologi................................

3

V, K, G, H........................

1,200

11

Elektrometallurei............................

3

G, H .................................

1,200

12

Järnets manufakturering................

2

2

Mb, H ................................

1,500

13

Järnets metallurgi, m. k.............

3

Mb, G....................................

1,200

14

Grufvetenskap, m. k.....................

3

Mb, H ................................

1,200

15

Arkitektonisk formlära....................

2

V............................................

900

16

Byggnadskonstens historia ............

3

3

A............................................

2,400

17

Stadsanläggningslära........................

2

A............................................

900

18

Maskinkrokiritning ........................

2

2

M, S, E, K, G, H ............

2,000

1,200

19

Bvggnadskrokiritning ....................

2

2

V............................................

900

20

Frihandsteckning............................

10

10

A............................................

1,800

600

21

Ornamentsritning............................

12

12

A............................................

1,800

600

22

Modellering ....................................

12

12

A............................................

1,800

23

Industriell ekonomi och statskun-

skap................................................

3

3

6,000

24

Skogsskötsel ....................................

3

H............................................

900

25

Jäsningsteknik ................................

1,500

26

Fotografi............................................

D:o ....................

1,500

27

Bokföring ........................................

D:o ....................

1,500

27

Specialämnen

Summa arfvoden

50,000

8,400

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Beträffande beräkningen af special lärarnas och assistenternas arfvoden
yttrar kommittén (sid. 178 —179):

»Vid bestämmandet af arfvodena till speciallärarna har vid högskolan
vanligen beräknats 20 kronor för hvarje lektion, således i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med beräkningsgrunderna för de ordinarie lärarnas aflöning,
dock naturligtvis med hänsyn i hvarje fall till läroämnets och
undervisningens beskaffenhet och elevernas antal. På senare tider har
dock, i den mån tillgångarna varit tillräckliga, en högre siffra lagts till
grund för arfvodets beräkning. Enligt kommitténs åsikt torde det äfven
i närvarande förslag blifva nödvändigt att för speciallärarna beräkna något
högre arfvoden än hittills, om man skall hafva utsikt till att för ändamålet
förvärfva tillräckligt dugliga krafter. I fråga om den ämnesgrupp,
som af kommittén benämnts »industriell ekonomi och statskunskap» (se
sid. 118), har dock ett vida större arfvode föreslagits än som motsvarar
ofvannämnda grunder, beroende på svårigheten att erhålla fullt kompetenta
föreläsare i dessa ämnen, som eljest endast äro representerade vid
universiteten. Då sammanlagda tjänstgöringstiden uppgår till 3/4 af en
universitetsprofessors, så har kommittén därför också föreslagit ett sammanlagt
arfvode motsvarande lika stor del af professorsaflöningen, eller rundt

6,000 kronor.

Jämväl i fråga om assistenterna blifver en höjning af de nu ofta
mycket blygsamma arfvodesbeloppen erforderlig, för att afhjälpa den allt
mera framträdande svårigheten att kunna förmå yngre framstående tekniker
att under några år ägna sig åt undervisningen vid högskolan, i stället
för att på annat håll söka en mera lönande anställning. Kommittén har
därvidlag i regeln tänkt sig en timaflöning af 4 kronor, med någon förhöjning
för sådana fall, där en första assistent befunnits vara af nöden.»

De i tabellerna upptagna assistentarfvodena hafva beräknats under
förutsättning af det teoretiskt högsta möjliga elevantal i hvarje särskild
kurs. I verkligheten torde utgifterna för assistentarfvoden komma att
blifva lägre, än i tabellerna angifvits. Härigenom vållas dock icke någon
rubbning i läroverkets stat, ty assistentarfvodena skulle enligt förslaget
bestridas med elevafgifter. Och i samma mån som elevantalet understiger
det vid beräkningen antagna, minskas jämväl beloppet af elevafgifterna och
behofvet af assistenter i ungefärligen samma proportion.

Härnäst har jag att redogöra för kommitténs beräkning af de för
läroverket erforderliga

Speciallärares
och
assistenters
arfvoden.

80

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

årliga kostnader.

Rektor.

\

För professorerna har kommittén (sid. 175 —178) föreslagit en årsaflöning
af 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar
samt 600 kronor ortstillägg, jämte rätt till ett ålderstillägg
å 600 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.

Då nu antalet af professorer enligt förslaget skulle blifva 31, kommer
sammanlagda beloppet af professorernas begynnelseaflöningar att uppgå
till 251,100 kronor.

Sammanlagda beloppet af speciallärarnas arfvoden skulle, såsom jag
förut omnämnt, uppgå till 50,000 kronor.

Till frågan om professorernas aflöning återkommer jag längre fram.

Angående öfriga kostnader yttrar kommittén, sid. 179—188, följande:

»Högskolans rektor, som utses bland professorerna, uppbär för närvarande
ett särskildt arfvode af 1,500 kronor, hvarjämte för uppehållande
af den del af hans undervisningsskyldighet, från hvilken han enligt stadgarna
är hefriad, ett årligt belopp af 2,000 kronor är uppfördt i staten.

Med afseende å den väsentliga ökning i arbetsbördan och ansvarigheten
för den ekonomiska förvaltningen, som blifver en följd af läroverkets
utvidgning, torde dock ett något högre arfvode än 1,500 kronor böra anslås
för rektor. Härtill kommer, att det för rektor, som förr hade boställsvåning
inom läroverket, är af största vikt att bo i dess omedelbara närhet,
och att han således är vida mera bunden i fråga om val af bostad
än de öfriga professorerna, äfvensom att med rektorsbeställningen lämpligen
synes böra följa en viss representationsskyldighet, särskildt i fråga
om besökande utländska vetenskapsmän och tekniker, för uppehållande af
nödiga förbindelser med öfriga undervisningsanstalter o. d. Slutligen bör
äfven framhållas, att det på grund af de betungande göromålen, därest
ersättningen ej ökas, ej alltid torde blifva möjligt att till rektorsbefattningen
erhålla fullt lämplig person.

På grund af dessa nu anförda omständigheter anser kommittén en
tillökning i rektorsarfvodet vara af behofvet påkalladt, och torde denna
ökning lämpligast kunna utgå under formen af ett särskildt hyresbidrag
med ett belopp, hvilket ej synes böra bestämmas lägre än till 1,000 kronor.

I.fråga om uppehållandet af den del af undervisningen, från hvilken
rektor är befriad, har det nuvarande anslaget visat sig otillräckligt, och
att man hittills kunnat reda sig utan en förhöjning har berott på särskilda
förhållanden. Enligt kommitténs förmenande kan arfvodet till den vikarierande
läraren, i betraktande af fordringarna för hans kompetens och den

81

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 155.

ifrågavarande undervisningens omfattning, ej gärna bestämmas till lägre belopp
än 4,000 kronor d. v. s. till ungefär half professorsaflöning utan
ålderstillägg.

Föreståndaren för fackskolan för bergsvetenskap har hittills uppburit
ett årligt arfvode af 600 kronor. Detta arfvode har företrädesvis varit bergsvetenafsedt
att utgöra ersättning för anordnandet och ledningen af elevernasshapl^laf^ck
inom den nämnda fackskolan resor under somrarna till bruk och järnverk,
och torde fortfarande böra utgå med enahanda belopp.

Till sekreteraren utgår för närvarande ett arfvode af 1,200 kronor. Sekreterare
Att detta arfvode redan under förhandenvarande förhållanden är alldeles
otillräckligt framhölls redan af 1890 års kommitté, som föreslog ett arfvode
till belopp af 1,800 kronor. Sekreterarbefattningens upprätthållande
har hittills endast kunnat möjliggöras därigenom, ats densamma skötts af
en bland högskolans lektorer, för hvilken det anslagna arfvodet varit ett
behöfligt och afsevärdt tillägg till den jämförelsevis låga lektorslönen.

Under de senaste åren, då elevantalet jämväl inom de högsta årskurserna
tilltagit så väsentligt, har det blifvit allt tydligare, att den nuvarande befattningen
är otillräcklig, och att man. äfven om hänsyn icke tages till
den väsentliga utvidgning af högskolan, som i förevarande förslag afses,
måste vara betänkt på en förändring.

Med afseende å de ökade göromålen för sekreteraren äfvensom å det
alltmer framträdande behofvet af att hålla kansliet öppet alla dagar i
veckan i stället för, såsom nu, endast två dagar, samt å önskvärdheten
af daglig närvaro och tjänstgöring af någon, som handhafver de löpande
expeditionsgöromålen. synes icke någon lämpligare och mindre kostsam utväg
Törefinnas, än att för ändamålet till sekreterarens hjälp anställa ett
kontor sbiträde med arfvode af 2,000 kronor. Under nämnda förutsättning
torde för sekreteraren, hvilken lämpligen kan vara någon af de med arfvoden
aflönade lärarna, ett arfvode af 2,000 kronor vara tillräckligt.

För tillsynen öfver vatten- och gasanläggningarna samt öfver den intendent.
elektriska belysningen och byggnaderna är till rektors biträde för närvarande
anställd en sakkunnig ingenjör med ett sammanlagdt arfvode af
1,600 kronor om året. Därjämte utgår till en kamrerare ett arfvode af
800 kronor, hvarjämte kamreraren äger att af högskolans donationsmedel
för arbetet med dessa medels förvaltning uppbära ett tilläggsarfvode af
200 kronor.

Det är tydligt att vid de nya förhållanden, som skulle inträda i följd
af högskolans utvidgning, de med nämnda befattningar förenade göromålen
komma, att högst betydligt ökas, och att därför den nuvarande anordningen
svårligen kan blifva lämplig för framtiden. Det ökade b-hofvet
Bill. till R’ksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 110 Käft. 11

Bibliotekarie.

Biblioteket.

82 Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N;o 155.

af tillsyn öfver den i förhållande till de nuvarande byggnaderna mycket
störa byggnadskomplexen äfvensom ökningen i arbetet med högskolans
räkenskaper kräfver utan tvifvel, att den, som skall handhafva dessa göromål,
bör kunna ägna sig vida mera åt sin befattning, än hittills varit erforderligt
eller i följd af bristande medel kunnat påräknas.

Kommittén har för sin del ansett, att om aflöningen blifver tillräcklig,
intendents- och kamrerargöromålen med fördel skulle kunna skötas
af en och samma person, som dagligen vore tillstädes, och af denna anledning
borde erhålla bostad inom läroverkets område. Såvidt kommittén
kunnat finna, skulle ej heller kostnaden för nämnda göromåls bestridande
genom en dylik anordning blifva större än om göromålen delades på
tvenne personer, hvilkas sammanlagda aflöning i sådant fall åtminstone
icke skulle kunna sättas lägre än enligt kommitténs förslag.

Kommittén föreslår därför att till de omnämnda göromålens bestridande
vid högskolan anställes en tekniskt bildad intendent, för hvilken
aflöningen borde bestämmas till 3,600 kronor i lön och 1,800 kronor i
tjänstgöringspenningar, med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. För intendenten
skulle dessutom beredas fri bostad vid läroverket jämte fritt bränsle.

Bibliotekariens arfvode föreslogs redan af 1890 års kommitté till 1,500
kronor, men bibehålies ännu vid sitt förutvarande belopp af 1,000 kronor.
Efter den förre bibliotekariens afgång vid början af år 1903 bestämdes i
fråga om den nye bibliotekariens tjänstgöring, att biblioteket hädanefter
skulle hållas öppet under 5 i stället för under 3 dagar i veckan, utan
att arfvodet för honom eller för hans biträde, hvilkens arfvode utgör
400 kronor, kunde höjas.

Samtidigt med ökningen af elevantalet och tillväxten af bokförrådet
stiger helt naturligt äfven massan af göromålen, och då det därjämte är
af vikt, att biblioteket må kunna hållas öppet alla dagar i veckan, icke
allenast såsom hittills för utlåning utan äfven å särskilda tider för läsning
ensamt, måste för bibliotekarien ett arfvode af åtminstone 2,400 och för
hans biträde ett arfvode af 1,200 kronor beräknas.

Det årliga anslaget till biblioteket, som förut utgjorde 3,500, höjdes
af 1898 års Riksdag allenast till 4,500 kronor, ehuru 1890 års kommitté
gjort framställning om ett högre belopp. Hela bokförrådet utgjorde vid
midten af år 1907 något öfver 28,000 volymer.

Sedan lång tid tillbaka har emellertid detta anslag visat sig vara för
knappt, för att det vetenskapligt-tekniska bibliotek, hvarpå högskoleundervisningen
måste stödja sig, skulle kunna tidsenligt motsvara äfven mycket
moderata anspråk. Och om det nämnda anslaget redan under närvarande

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

förhållanden är otillräckligt, blifver naturligtvis detta i ännu högre grad
fallet, då högskolan utvidgas och utvecklas. Den omfångsrika utländska
literaturen med dyrbara planschverk och tidskrifter på teknikens olika
områden har hittills icke kunnat representeras på ett sätt, som motsvarar
undervisningens kraf och behofvet af vetenskapliga hjälpmedel, och biblioteket
kan därför naturligen ej heller uthärda någon jämförelse med motsvarande
institutioner vid utländska högskolor. Vid den betydande ökning
af elevernas antal och af anspråken på en gedigen ingenjörsutbildning,
som med kommitténs förslag afses, blifver därför en ökning af
hjälpmedlen för bibliotekets tidsenliga utveckling i hög grad af behofvet
påkalladt.

Vid närmare undersökning af hithörande omständigheter och med
ledning af motsvarande förhållanden vid sådana medelstora utländska
högskolor, som hafva en med tekniska högskolan jämförbar ställning, har
kommittén kommit till det resultat, att för afhjälpande af de närmaste
behofven anslaget till biblioteket ej bör bestämmas till lägre belopp än

12,000 kronor årligen.

Beträffande de för undervisningen och vetenskapliga undersökningar
erforderliga samlingarna, äfvensom angående de olika laboratorierna, gälla
i allmänhet enahanda skäl som i fråga om biblioteket. Såsom i det föregående
flerstädes blifvit framhållet, är högskolan med afseende å flertalet
af dessa hjälpmedel för undervisningen utrustad på ett sätt, som icke
motsvarar dess ändamål, och det blifver därför nödvändigt att väsentligt
höja beloppen af de erforderliga penningmedlen, därest högskolan ej
i förevarande afseende fortfarande skall komma att arbeta under samma
tryckta förhållanden, som, enligt hvad allmänt kändt är, hittills varit
fallet.

För att gifva en föreställning om hittillsvarande förhållanden med
afseende å anslagen till samlingar och laboratorier, meddelas här en
sammanställning af de för de olika posterna under de fem åren 1903—07
utbetalda belopp. 1 sista kolumnen har medeltalet för de fem åren
angifvits.

Samlingar
och laboratorier.

84

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

Afdelning

1903

1904

1905

1906

1907

Medeltal

Geodetiska ................................................

813

806

660

380

3,990

1,332

Mekaniska ................................................

893

1,103

1,036

1,219

501

950

Fysiska....................................................

1,693

2,188

2,075

1,090

2,269

1,863

Elektrotekniska ..........................................

2,136

3,783

4,137

3,810

3,338

3,440

Kemiska, allmänna......................................

3,573

3,481

3,210

2,995

3,424

3,348

» tekniska.......................................

3,006

'' 4,008

3,646

3,998

4,364

3,804

Elektrokemiska ........................................

626

1,268

1,413

721

1,076

1,021

Mineralogiska ............................................

297

667

484

166

725

468

Metallurgiska .............................................

3,310

2,601

2,308

1,821

3,616

2,731

Grufvetenskapliga ......................................

395

167

142

267

395

273

Bergsmekaniska ...........................................

98

65

66

29

213

94

Hygien.....................................................

297

163

54

49

19

116

Väg- och vattenbyggnad .............................

189

100

304

62

216

176

Arkitektur .............................. .................

317

675

—

431

973

479

Skeppsbyggnad .......................................

Öl

60

228

133

38

102

Ritkonst ..................................................

342

124

233

263

199

232

Summa

18,039

21,259

19,996

17,444

25,416

20,429

För det nu anförda ändamålet har således i medeltal kunnat disponeras
allenast 20,429 kronor årligen. Lägges härtill anslaget 4,500 kronor
till biblioteket, erhålles ett sammanlagdt årligt belopp af 24,929 kronor
årligen för samtliga vetenskapliga institutioner och samlingar.

Till jämförelse meddelas motsvarande belopp för några medelstora
utländska högskolor af ungefär samma ställning som tekniska högskolan,
nämligen:

Delft (Holland) ................................................... kr. 103,500

Aachen (Tyskland).......................................... » 75,200

Hannover » » 58,700

Stuttgart » » 53,100

Danzig » » 62,800

Dresden » » 94,400

Härvid är att märka, att de 4 sistnämnda högskolorna sakna fackafdelning
för bergsvetenskap, men att Aachen och Delft äro fullständiga
i detta afseende, hvilket i fråga om Aachen, som är den minsta af högskolorna,
förklarar det relativt höga anslagsbeloppet.

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Om man undersöker förhållandena vid åtskilliga andra högskolor,
blifva siffrorna ännu mera aktningsbjudande. Sålunda lämnar Schweiz,
med hälften så stor befolkning som vårt land, ej mindre än 216,000 kronor
årligen för samma ändamål till sin högskola i Zlirich o. s. v.

Jämför man med nu anförda belopp för andra högskolor det ofvan
för tekniska högskolan för närvarande gällande medelheloppet af 24,929
kronor för bibliotek, laboratorier och samlingar, så blifver det uppenbart,
under hvilka svårigheter i förevarande afseende högskolan hittills haft
att arbeta.

Efter samråd med högskolans lärare och med ledning i vissa fall
af de i 1904 års förslag angifna belopp har kommittén, för de i fråga
varande utgifterna för laborationsarbetena å de olika laboratorierna äfvensom
för anskaffande af modeller, planscher och öfrig undervisningsmateriell
för lektionerna och till samlingarna, beräknat följande, efter
kommitténs mening icke för högt antagna årliga belopp för hvarje läroämne,
nämligen:

Matematik och mekanik

Geodesi...............................

Fysik ..................................

Maskinelement ..........................

Beskrifvande maskinlära ........

Angmaskinlära ..........................

Förbränningsmotorer ..............

Vattenmotorer ..........................

Bergsmekanik............................

Mekanisk teknologi .................

Skeppsbyggnad .........................

Elektroteknik .............................

Oorganisk och elektrokemi
Organisk och analytisk kemi

Kemisk teknologi......................

Mineralogi och geologi ...........

Järnets metallurgi....................

Örtvetenskap............................

Bergskemi m. m.......................

Väg- och vattenbyggnad.......

Arkitektur .............................

Hygien .....................................

200

1.500

4.500

1,200

800

2.500
1,200
2,000

900

1,100

800

6.500

2.500

5.500

5.500
1,200
2,000

1.500

4.500
2,400
1,200

600

Transport 50,100

86

Stipendier.

Allmänna utgifter.

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 155.

Transport 50,100

Materiallära m. m........................................................ 2,000

Ritning............................................................................. 800

Modellering ..................................................................... 200

Öfriga läroämnen...................................... 1.000

Summa kr. 54,100

så att för nu nämnda ändamål sammanlagdt 54,100 kronor årligen skulle
blifva erforderliga. Till jämförelse må erinras om, att motsvarande summa
i 1904 års förslag, som afsåg en vida mindre utvidgning af högskolan
än det förutvarande förslaget, beräknades till 41,700 kronor.

Det för närvarande till stipendier åt skickliga och behöfvande elever
utgående statsanslaget af 3,000 kronor årligen har icke ansetts behöfva
höjas, då man väl kan hafva förhoppning om, att fortfarande såsom
hittills enskilda donationer för ändamålet skola komma högskolan till
del. Däremot är anslaget å 1,800 kronor till resestipendier för lärarna,
med hänsyn till behofvet af ökad möjlighet för lärarnes utbildning och
till ökningen af lärarnas antal, otillräckligt och torde för framtiden böra
höjas till minst det dubbla beloppet 3,600 kronor.

Till utgifter för uppvärmning, belysning, renhållning, ventilation,
kansligöromål m. m. utgår för närvarande ett årligt statsanslag af 10,000
kronor, men då dessa utgifter uppgått till vida högre belopp, har hvad
som öfverskjuter anslaget bestridts af elevernas öfningsafgifter. Under
femårsperioden 1903—07 uppgingo dessa utgifter till

Uppvärmning och belysning ... ....................

Renhållning .............................................

Reparationer in. m.....................................

Inventarier ...........................................

Kanslikostnader .......................................

Vatten .....................................................

Diverse utgifter .................................

1903

1904

1905

1906

1907

Medeltal.

17,576

5,479

6,107

446

3,220

899

2,235

21,771

5,792

7,103

3,001

2,715

1,402

2,778

19,115

6,045

4,015

490

2,453

746

1,399

15,438

5,745

6,223

593

2,459

970

1,273

21,707

6,587

4,566

366

2,757

961

1,650

19,122

5,929

5.603

979

2,721

996

1,987

Summa

36,562 | 44,562

34,263 | 32,701 38,594

37,337

och således i medeltal till 37,337 kronor om året. Bland utgifterna för
uppvärmning och belysning är äfven arfvodet 1,600 kronor (se sida 181)
för den nuvarande intendenten inbegripet. »Diverse utgifter» bestå af

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

resekostnadsersättningar, utgifter för telefon, brandförsäkring, förvaring af
värdepapper i riksbanken, bidrag till utgifvande af lärokurser, till elevernas
gymnastiköfningar m. m.

Till hvilket belopp motsvarande utgifter skulle komma att stiga efter
den ifrågasatta utvidgningen är naturligtvis mycket svårt att med någon
noggrannhet beräkna. Enligt den utredning, som på föranstaltande af
kommittén verkställts angående byggnadernas uppvärmning, ventilation
och belysning — se Bil. Litt. U — kunna årliga utgifterna härför beräknas
till:

för elektrisk belysning .................................................................... 22,300 kronor

» utbyte af lampor, m. m. ......................................................... 3,000 >

» uppvärmning och ventilation.................................................. 41,400 »

eller tillsammans 66,700 kronor årligen.

Hvad de öfriga utggifterna beträffar, så torde man för säkerhetens
skull ej böra beräkna dem lägre än till tre gånger deras hittillsvarande
belopp, d. v. s. omkring 55,000 kronor årligen, så att alltså sammanlagdt
omkring 121,700 kronor beräknas för hela den ifrågavarande årliga
utgiften.

Till betjäningens aflöning utgår för närvarande, i enlighet med 1890
års kommittéförslag, af statsmedel ett årligt belopp af 5,100 kronor, som
enligt styrelsens pröfning fördelas mellan en vaktmästare för den allmänna
afdelningen, fyra laboratorietjänare för bergsskolan, den kemiska samt den
elektrotekniska och fysikaliska institutionen, en maskinist och två portvakter,
samtliga med bostad inom läroverket. Aflöningen utgår således
under form af arvoden, så att betjäningen vid högskolan icke är berättigad
till pension. Arfvodenas belopp äro för närvarande resp. 900, 850, 800,
750, 750, 750, 240 och 60 kronor.

Emellertid är det tydligt, att denna betjäningspersonal redan under
nuvarande förhållanden på grund af det växande elevantalet och den
däraf direkt eller indirekt ökade tjänstgöringen är otillräcklig för läroverkets
behof. Också har från betjäningens sida redan länge ett utan
tvifvel berättigadt missnöje gjort sig gällande, hvilket missnöje jämväl
och i ännu högre grad yttrat sig i fråga om aflöningens synnerligen låga
belopp samt den osäkerhet i betjäningens ställning, som är eu följd däraf,
att rätt till pension icke är tillerkänd densamma. Högskolestyrelsens underdåniga
framställning år 1907 angående en väsentligare tillfällig förbättring
af lönerna intill dess kommitténs förslag i ämnet kunde föreligga till afgörande,
har i 1908 års riksdagsproposition endast delvis vunnit afseende.

«

Betjäning„

88

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 155.

Å ena sidan kommer nu läroverkets ifrågasatta utvidgning, såväl i
fråga om elevernas antal och antalet ritsalar och auditorier som beträffande
nya laboratorier m. m., helt naturligt att kräfva en afsevärd tillökning
af betjäningspersonalen. Å andra sidan blifver det nödvändigt
att väsentligt öka löneförmånerna och att bereda pensionsrätt för denna
personal, och med afseende å den särskilda utbildning och skicklighet,
som måste kräfvas t. ex. af maskinisterna, äfvensom svårigheten för de
vid högskolan anställda betjänte, i följd af den stränga tjänstgöringen,
att, såsom för flere af de vid andra verk anställda är möjligt, skaffa
sig biförtjänster, måste dessa förmåner bestämmas efter grunder, som åtminstone
icke äro mindre förmånliga än de, som gälla för motsvarande
befattningar inom andra statens verk och inrättningar.

Kommittén har vid uppgörande af sitt förslag beräknat, att vid högskolan
böra finnas följande fast anställda betjänte med aflöning, delad i
lön och tjänstgöringspenningar och således med rätt till pension, i väsentlig
öfverensstämmelse med de nyligen reglerade lönerna vid statskontoret
nämligen:

Tjänst.

kön.

Tjänstgör.-

penningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

1

förste vaktmästare vid hufvudbyggnaden

900

450

150

_

l,500i—!

1

vaktmästare

» »

700

—

350

_

150

—

1,200-

1

»

» »

700

—

350

150

—

1,200 —

1

laboratoriet] änare

vid kemiska laboratoriet

700

—

350

—

150

—

1,200;—

1

»

» » »

700

—

350

—

150

—

1,200: —

2

»

» bergsskolan... ........

1,400

—

700

—

CO

o

O

—

2,40ol—

3

»

» elektrotekniska och

fysiska laboratorierna

2,100

—

1,050

—

450

—

3,600;—

3

»

;> maskinlaboratoriet ...

2,100

—

1,050

—

450

3,600 —

1

reparatör .........

900

-

450

—

150

1,500 —

1

1

förste maskinist

1,500

—

750

—

250

—

2,500j—

1

andre »

1,200

—

600

—

200!—

2,000|—

16

betjänte

Summa kronor

12,900|—

6,450

-

2,550

21,900 —

Älders -

2 ålderstillägg
å 100 kronor
efter 5 resp.
10 ur.

2 ålderstillägg
ä 250 kronor
efter 5 resp.
10 år.

samtliga med bostad inom motsvarande institutioner jämte bränsle.. I
motsvarande fall vid ämbetsverken stadgas vanligen att aflöningen minskas
med ortstillägget och därutöfver af lönen så mycket, att hela minskningen
uppgår till visst mot bostadsförmånen svarande belopp. Med afseende
å de ofvan framhållna särskilda förhållanden rörande betjäningen

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

vid högskolan, nämligen att tjänstgöringens beskaffenhet i regeln krafvel1
vissa särskilda förutsättningar och dels att betjäningen, på grund däraf
att dess tid, åtminstone under läsåret, tages i anspråk vid läroverket under
hela dagen, endast i undantagsfall kan komma i tillfälle att erhålla biförtjänster,
anser kommittén att man i fråga om betjäningspersonalen vid
högskolan bör göra undantag från den eljest vanliga regeln och i enlighet
härmed bestämma, att aflöningen icke skall undergå minskning motsvarande
den föreslagna förmånen af fri bostad och fritt bränsle.

Under förutsättning af ofvan angifna förslag, torde utgifterna för
erforderliga portvakter samt för eldare och öfriga behöfliga arbetare,
såsom hittills utom för portvakter varit fallet, kunna bestridas af de för
diverse allmänna utgifter afsedda medlen. »

Angående det belopp, med hvilket elevafgifterna böra i staten upp-E^>,0/si/(<,rBa
tagas, samt de utgifter, som med dem böra bestridas, anför kommittén,! nya °en''
sid. 192—194, följande:

»Vid beräkningen af de enligt kommitténs förslag erforderliga årsinkomster
har man, då högskolan för bestridande af sina utgifter, förutom
de till stipendier afsedda donationsmedlen, ej har andra inkomster att påräkna
än elevernas afgifter och statsanslagen, först och främst att tillse
huru långt elevafgifterna kunna antagas förslå för detta ändamål.

Enligt hvad kommittén å sid. 110 och 164 anfört, hafva elevafgifterna
närmast tänkts skola användas till bestridande af assistentaflöningarna,
enär beliofvet af assistenter är i hög grad beroende af elevantalet,
och den motsvarande utgiften således svårligen kan beräknas på annat
sätt än genom att bestämma den i förhållande till detta antal, och då
äfven elevafgifternas belopp är proportionellt mot samma antal och således
ej heller låter beräkna sig på annat sätt, så torde den af kommittén,
i enlighet jämväl med 1904 års förslag, i förevarande afseende föreslagna
utvägen utan tvifvel vara den lämpligaste.

Enligt de i tabellerna å sid. 165—169, under förutsättning af högsta
antalet ordinarie elever, beräknade arfvodesbeloppen för de behöfliga assistenterna,
uppgå dessa belopp till 95,900 + 8,400 = 104,300 kr., medan
det under enahanda förutsättning beräknade årliga beloppet af elevafgifterna
-—- se sid. 109 — kunde antagas till 167,300 kr. Då således assistentarfvodena
endast uppgå till 62 % af de beräknade elevafgifterna, äro
dessa senare uppenbarligen icke blott tillräckliga för ändamålet utan kunna
äfven delvis disponeras för andra nedan angifna utgifter.

Då emellertid nu anförda beräkning är utförd allenast under ett enda
antagande beträffande elevantalet och elevernas fördelning på de olika
Bill. till Riksd. Frat. 11)09. 1 Sand. 1 Afd. 110 11.ift. 12

90

Kung!. Maj:''* Xåd. Proposition N:o 155.

fackskolorna, så är det af vikt att genom en motsvarande beräkning
rörande de nuvarande förhållandena söka erhålla en kontroll.

Antalet ordinarie elever vid högskolan har under de senaste åren
uppgått till omkring 390. Tänker man sig då enligt de å sid. 109 följda
grunder, att de af kommittén föreslagna afgiftsbeloppen redan nu vore
gällande, så bör man, för att det högsta afgiftsbeloppet må erhållas, multiplicera
detta tal 390 med 200 och därpå taga 70 % däraf. Den summa,
som sålunda erhålles, är kr. 54,600, och det är denna summa, som motsvarar
det ofvan anförda beloppet af kr. 167,300.

A andra sidan finner man af de i Bil. Ditt. Y anförda summorna för
assistentarfvodena, att dessa arfvoden för närvarande uppgå till sammanlagdt
kr. 30,700 om året, eller till omkring 56 % af det nyss beräknade
afgiftsbeloppet, medan det på grundvalen af kommitténs förslag beräknade
motsvarande procenttalet befanns utgöra 62 °/0. Skillnaden förklaras tillräckligt
dels däraf, att assistentarfvodena i kommitténs förslag beräknas
något högre — se sid. 179 — än för närvarande är fallet, och dels däraf,
att man på laborationsöfningarna, vid hvilka assistentbehofvet är relativt
stort, i kommitténs förslag lagt vida större vikt än hittills varit möjligt
vid högskolan.

Af det ofvan anförda torde man med tillräcklig säkerhet kunna draga
den slutsatsen, att assistentarfvodenas belopp kan antagas uppgå till omkring
62 procent af de ordinarie eleVernas afgifter, bestämda enligt de af
kommittén föreslagna grunder. Äfvenledes framgår af öfverensstämmelsen
mellan de båda beräkningarna, att behofvet af assistenter i förslaget icke
blifvit för högt beräknadt, utan i hufvudsak antagits motsvara nuvarande
ganska knappt tillmätta förhållanden.

Sedan sålunda af de årligen inflytande elevafgifterna 62 °j0 beräknats
komma att täcka kostnaderna för behofvet af assistenter, återstår att undersöka,
för hvilken del af totalkostnaden den återstående delen af dessa afgifter
lämpligen bör disponeras. Af de öfriga posterna i högskolans utgiftsstat
synas härvid endast utgifterna för samlingar och laborationer
kunna komma i fråga, enär jämväl dessa utgifter, särskildt i fråga om
kostnaden för den vid föreläsningarna och öfningarna nödiga undervisningsmateriellen
m. m., åtminstone till någon del står i proportion till
elevantalet. Af enahanda skäl, som ofvan i fråga om assistentarfvodena
anförts, anser därför kommittén det vara lämpligt, att af elevafgifterna, i
den ipån de äro tillräckliga, äfven bestrida nu nämnda kostnader.

Återgår man därför till de ofvan anförda beräkningsresultaten, så
skulle af de beräknade elevafgifterna till belopp af kr. 167,300, sedan
kostnaden kr. 104,300 för assistenterna fråndragits. för ändamålet återstå

91

Kungl. Maj:ts Nål. Proposition No 155

kr. 63,000. Emellertid är det belopp, kr. 5-1,100, som å sid. 185 beräknats
för samlingarna och laborationerna, icke såsom i fråga om assistenterna,
beräknadt efter de antagna högsta elevantalen, utan har beräkningen
i detta fall, så vidt sig göra låtit, skett efter mera mot verkligheten svarande
förhållanden, och under sådana omständigheter torde det angifna
beloppet kr. 63,000, enligt hvad å sid. 110 framhållits, böra reduceras
med omkring 25 %, hvarigenom det disponibla beloppet minskas till något
öfver 47,000 kr. Då detta belopp med omkring 7,<)00 kr. understiger det
belopp af 54,100 kr., som genom detsamma skulle täckas, och då därjämte
hela denna beräkning så till vida är osäker, som det verkliga elevantalet,
åtminstone i första början af den nya högskolans verksamhet, icke
utan skäl kan antagas komma att blifva något mindre än det antal, för
hvilket byggnaderna afsetts, och i följd däraf de inflytande afgifterna
skulle mer eller mindre väsentligt komma att understiga hvad som beräknats,
så måste icke allenast det angifna beloppet af 7,000 kr. täckas af
statsmedel, utan bör äfven, åtminstone till en början, ett något högre belopp
anslås. Till ändamålets vinnande torde därför de nu å ordinarie
stat till samlingar och laborationer anslagna beloppen af 8,000 och 6,000
eller tillsammans 14,000 kr. — se ofvan sid. 190 -— fortfarande tillsvidare
böra utgå.»

Härvid bör emellertid erinras, att de poster, som skulle bestridas
genom elevafgifterna, nämligen dels assistentarfvodena och dels större
delen af utgifterna för samlingar m. in., äro beräknade under antagande
af det högsta möjliga antalet elever. 1 verkligheten torde, yttrar kommittén,
dessa belopp inom en nära framtid kunna beräknas till sammanlagdt
omkring 130,000 kronor, däraf ungefär 90,000 kronor till assistentarfvoden
och 40,000 kronor till samlingar m. m.

Högskolans stat

efter den föreslagna omorganisationens genomförande skulle alltså lyda
sålunda:

A) Ordinarie statsanslag.

3! professorer (5,000 lön, 2,500 tjänstgöringspenningar,

600 ortstillägg förutom ett ålderstillägg å 600)..... kronor 251,100: —

Speciallärare i 27 ämnen (arfvoden, varierande från

6,000 till 600) .................................................................. » 50,000: —

Arfvode åt högskolans rektor............................................... » 1,500: —

Transport kronor 302,600: —

92

K ut tgl. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

Transport

kronor

302,600: —

Hyresbidrag åt högskolans rektor .......................................

>

1,000: —

Biträde för uppehållande af en del af rektors under-

visningsskyldighet ............................................................

4,000: —

Till bergsskolans föreståndare .............................................

»

600: —

» sekreteraren .......................................................................

»

2.000: —

» kontorsbiträde.....................................................................

2,000: —

» bibliotekarie........................................................................

2,400: —

» biträde åt bibliotekarien ................................................

»

1,200: —

» intendenten (3,600 lön, 1,800 tjänstgöringspenningar

jämte fri bostad och 2 ålderstillägg å 500)...........

»

5,400: —

Vaktmästare, laboratorietjänare, maskinister (förutom

ålderstillägg) ....................................................................

5

21,900: —

Till biblioteket .........................................................................

>

12,000: —

» samlingar och laboratorier.............................................

»

14.000: —

» diverse utgifter för uppvärmning m. m...................

>

121,700: —

» stipendier åt elever .........................................................

»

3,000: —

» resestipendier åt lärare...................................................

>

3,600: —

Summa

kronor

497,400: —

B) Elevafgifter (100, 50, å 25 kr.)

Till assistenters aflöning, rundt............................................

kronor

90,000: —

» samlingar och laborationer, rundt .............................

»

40,000: —

Summa

kronor

130,000: —

Beträffande det sålunda uppgjorda förslaget till normalstat för högskolan
yttrar kommittén, sid. 198—201, följande:

»Lägger man det af elevafgifter bestridda beloppet 130,000 kr. till
statsanslagens belopp 497,400 kr., erhåller man såsom sannolika beloppet
af de årliga utgifterna för den nya högskolan en summa af 627,400 kr.

Hvad statens bidrag beträffar är vidare att märka, att anslaget icke
från början erfordras till hela det beräknade beloppet, alldenstund ej
samtliga nya lärarbefattningar genast behöfvas utan endast efter hand,
allt eftersom årskurserna efter den nya planen fyllas af elever. Först 3
å 4 år efter sedan högskolebyggnaderna blifvit färdiga för inflyttning kan
statsanslaget sägas blifva behöflig! till hela sitt belopp. Den närmare beräkningen
af den plan, efter hvilken öfvergången bör ske, torde få anförtros
åt läroverkets myndigheter.

93

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 155.

Då det helt naturligt är af intresse att jämföra den föreslagna nya^®/0™^
staten, med iakttagande af de ofvan såsom sannolika antagna posterna och iso* år,
för assistentarfvoden och utgifter för samlingar in. m., ej mindre med förtla9
den för närvarande gällande utgiftsstaten än ock med den stat, som angafs
i 1904 års förslag, och hvarom närmare är angifvet å sid. 55, så
meddelas här i sammandrag en tabell öfver de olika utgiftsposterna i
dessa stater:

till

ordinarie lärare.......................

Nuv. förhåll.

130,000 r)

1904 års förslag

190,500

Komm. förslag

251,100

»

extra (special-) lärare............

30,200

37,700

50,000

>

assistenter .................................

30,700

56,700

90,000

kansli m. in..............................

7,500

13,600

20,100

»

betjäning....................................

5,100

11,100

21,900

bibliotek'', samlingar in. m....

29,900

50,200

66,000

diverse utgifter........................

38,600

80,000

121,700

»

stipendier .................................

4,800

6,000

6,600

Summa kronor

276,800

445,800

627,400

Beträffande tillväxten af de olika hufvudposterna, så beror, i fråga
om de ordinarie lärarna, skillnaden mellan kommitténs förslag och nuvarande
förhållanden dels på lektoratens förvandling till professurer och
inrättandet af ytterligare 6 professurer och dels på den för professorerna,
i likhet med öfriga statens tjänstemän, föreslagna löneregleringen,
under det att skillnaden mellan kommitténs förslag och 1904 års förslag
väsentligen beror allenast på sistnämnda omständighet. Tillväxten i fråga
om assistentarfvodena beror naturligtvis i hufvudsak på elevantalets förutsatta
ökning och i någon mån äfven på höjningen af aflöningen. Stegringen
i »diverse utgifter» sammanhänger åter med byggnadernas betydligt
utvidgade omfång o. s. v.

Vid jämförelse af de för högskolan sålunda beräknade årliga utgifts- Jä,mf°reU.\
belopp med motsvarande belopp tör utländska högskolor stöter man i
flora afseenden på svårigheter. Dels äro de tekniska högskolorna, såsom
i Amerika, England, Italien, Belgien och Danmark ofta förenade med
universitet eller andra läroverk, och det är i sådana tall så godt som
omöjligt att afgöra, huru stor del af läroverkets hela budget bör anses
komma på den tekniska afdelningens lott. Dels sakna högskolorna äfven
i de fall, då de i hufvudsak representera tekniken, vissa af de fackskolor,
som finnas vid högskolan, eller äga de jämte de tekniska utdelningarna 1

1 Häruti inberiiknadt det tillfälliga lönetillägget för lektorerna. (Se sid. 190.)

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

dessutom afdelningar för andra undervisningsområden, såsom landtbruksvetenskap,
farmaci m. m. dylikt. I hufvudsak äro de tyska och österrikiska
högskolorna äfvensom den holländska högskolan i Delft närmast att jämföra
med tekniska högskolan, och det är därför af intresse att sammanställa
hufvudsiffrorna enligt kommitténs förslag med motsvarande siffror
för några medelstora af dessa högskolor.

Beträffande t. ex. högskolorna i Aachen och Delft, hvilka i hufvudsak
hafva samma fackskolor som tekniska högskolan, utfaller en jämförelse
mellan de för något af de senaste åren gällande siffrorna sålunda:

Högskola

Professorer

Elever

Årliga i

itgifter

Stockholm .............

............... 31

1,100

627,000

kronor

Aachen ...................

37

600

533,000

»

Delft .....................

.............. 44

1,100

780,000

»

För att anställa

eu jämförelse med

sådana tyska eller

andra

skolor, som sakna fackskolorna *S, G och H (för skeppshyggnad och
bergsvetenskap) måste siffrorna för tekniska högskolan minskas med de tal,
som motsvara nämnda fackskolor. Man finner därvid följande resultat:

Högskola

Professorer

Elever

Årliga e

itgifter

Stockholm .....................

26

1,000

550,000

kronor.

Darmstadt.....................

32

1,600

620,000

2>

Hannover .....................

37

1,000

585,000

Dresden ........................

38

1,000

709,000

»

Budapest........................

32

1,400

870,000

» O. S. V.

För vissa större högskolor, såsom t. ex. för Polyteknikum i Zurich,
ställer sig utgiftssiffran betydligt högre. Under senaste året uppgingo
därstädes de olika hufvudpostema i budgeten till:

Kansli m. m. och diverse utgifter

Lärarnas allöningar...........................

Bibliotek, samlingar m. m. ............

Öfriga utgifter....................................

kronor 161.000
607,000
» 216,000

> 25,000

Summa kronor 1,009,000

Denna högskola har 1,300 ordinarie elever, hvaraf två tredjedelar äro
schweizare.

Vid den stora högskolan i Boston, Massachusetts Institute of Technology
uppgingo år 1906 utgifterna för löner och samlingar till följande
belopp:

Löner ............................................................ kronor 1,375,000

Bibliotek, samlingar m. m..................... > 182,000

vid ett elevantal af omkring 1,400.

95

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Betänker man vid nu anställda jämförelse därjämte, att utgifterna
för värme och belysning, på grund af vårt lands klimatiska förhållanden
och nordliga läge, måste blifva betydligt högre för den svenska högskolan
än för de sydligare ländernas högskolor, så torde man, i öfverensstämmelse
med hvad å andra ställen i betänkandet framhållits, äfven af denna
jämförelse finna, att i fråga om läroverkets omfång och utrustning de af
kommittén angifna årliga kostnaderna ingalunda kunna anses för högt
beräknade i förhållande till det åsyftade ändamålet.»

Sedan jag sålunda redogjort för hufvuddragen af kommitténs förslag,
i hvad dessa afse undervisningens ordnande vid högskolan, öfvergår jag
till samma förslag i hvad de angå erforderliga byggnader med tillhörande
utrustning.

Byggnader.

Angående högskolans nuvarande byggnader torde jag först i korthet
böra erinra om följande.

Byggnaderna äro uppförda på tomterna n:o 1 och 2 i kvarteret Paris
med adressnummer 95 vid Drottninggatan. Tomterna upptaga sammanlagdt
12,306 kvadratmeter. A desamma äro uppförda tre byggnader,
nämligen hufvudbyggnaden, bergsskolan och kemiska institutionen. Hufvudbyggnaden
utgöres af ett tre våningars stenhus med två västerut gående,
likaledes tre våningar höga flyglar, af hvilka den södra utmed
Rådmansgatan liggande fortsättes af en blott en våning hög tillbyggnad,
hvilken till en början innehöll de kemiska laboratorierna. Byggnadens åt
Drottninggatan vända hufvudfasad är 72 meter lång; bredden af den del
af byggnaden, som är parallell med Drottninggatan, växlar mellan 11 meter
och 18 meter; de bägge tre våningar höga flyglarna äro 27 meter
långa och 12,7 meter breda, och den blott en våning höga laboratorieflygeln
är 29,3 meter lång och 12,7 meter bred. Hela den sålunda bebyggda
ytan utgör något mera än 2,000 kvadratmeter. Institutionen hade
för sin tid och för undervisningens dåvarande fordringar ett så pass rikligt
utrymme, att icke blott nödiga undervisningslokaler där funno plats
utan jämväl bo ställs våningar om 7 rum med kök, tambur o. s. v., såväl
för anstaltens föreståndare som för professorn i kemisk teknologi.

Bergsskolan upptager en grundyta af 385 kvadratmeter och den kemiska
institutionen en grundyta af 960 kvadratmeter.

Sammanlagda bebyggda ytan å högskolans nuvarande tomter utgör
alltså omkring 3,400 kvadratmeter.

Nuvarande
tomt och
byggnader.

96

Kungl. J\Iaj:ts Nåd. Proposition No 155.

Med afseende å erforderliga nya byggnader och för dem behöflig tomt
anför kommittén, sid. 205 — 207, bland annat följande:

»De institutioner, som af kommittén ansetts nödvändiga vid en utvidgning
af högskolan och hvilka därför i det följande föreslagits med de
i Bil. Litt. D angifna lokalerna, upptaga enligt de uppgjorda planerna
följande tomtareal:

Hufvudbyggnaden 9,150 kvadratmeter,

Byggnad för'' fysik och elektroteknik 2,460 kvadratmeter,

Maskinlaboratorium 3,170 kvadratmeter,

Byggnad för kemi 1,760 kvadratmeter,

Byggnad för bergsvetenskap 2,210 kvadratmeter,

Byggnad för centraluppvärmning 315 kvadratmeter.

Härtill komma:

ett mindre geodetiskt observatorium, en intendentbostad samt en mindre paviljong
för magnetometriska mätningar, med resp. 26, 160 och 56 kvadratmeters
grundyta.

Det sammanlagda ytinnehållet för dessa föreslagna nybyggnader utgör
således 19,307 kvadratmeter. Lägges härtill behöfligt fritt utrymme
omkring de olika byggnaderna, såväl med hänsyn till nödig dager som
till framtida utvecklingsmöjligheter, så kommer man till en erforderlig
tomtareal, hvilken högst väsentligt öfverstiger det ytinnehåll af 12,306
kvadratmeter, som högskolans och bergsskolans nuvarande tomter tillsammantagna
erbjuda.

Sedan kommitterade sålunda öfvertygat sig om, att eu ny tomt vore
för anstaltens tidsenliga utvidgning nödvändig, ställde sig såsom närmaste
uppgift att finna en lämplig sådan. De fordringar, som i främsta rummet
synas böra uppställas på en byggnadsplats för tekniska högskolans
institutioner, äro:

att den har tillräckligt utrymme, äfven med hänsyn till framtida utvidgningar;
att dess läge är hygieniskt tillfredsställande och dessutom så
fritt och öppet, att inga höga närliggande byggnader må kunna, nu eller
framdeles, inkräkta på tillgången till riklig dager i anstaltens lokaler; att
grunden är af sådan beskaffenhet, att dyrbarare grundläggningsarbete n ej
behöfva vidtagas och att, med hänsyn till vissa laboratoriearbeten, skakningar
från gatu- och annan trafik i möjligaste mån må kunna undvikas;
att den icke ligger allt för långt från stadens bebyggda delar, hvilket
skulle vålla svårigheter med hänsyn till de studerandes bostadsförhållanden,
och slutligen att statsverket icke behöfver vidkännas särskildt stora
kostnader för densamma.

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

En tomtplats, som torde uppfylla dessa fordringar, anser sig kommittén
hafva funnit uti den platå, som är belägen å norra Djurgårdens mark,
nordnordväst om Sophiahemmet, och som begränsas, i väster af Riksmarskalksvägen,
i öster af Margaretavägen och mot norr af Mellanvägen.

Enligt från riksmarskalksämbetet benäget lämnadt meddelande är
nämnda af kommittén föreslagna område ännu icke afsedt för något annat
ändamål.

På detta område, hvars höjd å den för de föreslagna större byggnaderna
begränsade platsen växlar mellan 30 och 41 meter öfver Stockholms
slusströskel, skulle de olika institutionerna anordnas. Hufvudbyggnaden,
liggande på en höjd af 38 meter öfver slusströskeln, jämte byggnaden för
bergsvetenskap i öster, byggnaden för kemi i väster och maskinlaboratoriet
i norr innesluta en större gårdsplan. Sydost om hufvudbyggnaden, på en
höjd af 39 meter öfver slusströskeln tänkes byggnaden för fysik och
elektroteknik förlagd. De mindre byggnaderna, ångpannehuset, observatoriet
och intendentbostaden ligga med hänsyn till sina särskilda ändamål
spridda på området, observatoriet på dess högsta plats, 45 meter öfver
slusströskeln, ångpannehuset på dess lägsta, 24 meter öfver slusströskeln.
Paviljongen för magnetometri har, för att erhålla en åtminstone i möjligaste
mån magnetiskt neutral plats, blifvit förlagd omkring 300 meter
östligt från byggnaden för fysik och elektroteknik.

Den hufvudsakliga uppfartsvägen till anläggningen tänkes gå från
Yalhallavägen förbi nuvarande hofjägarebostället och uppför Bergsvägen
samt mynnande ut framför hufvudbygggnadens södra fasad i en större
förgård. Därjämte tänkas mindre körvägar till byggnaderna utgå från
Riksmarskalks vägen, Margaretavägen och från skärningen mellan denna
senare och Mellanvägen.

Beträffande slutligen det belopp, som torde kunna betingas- vid försäljning
af högskolans nuvarande tomter, hafva kommitterade nhämtat
upplysningar från sakkunnigt håll, nämligen stadsingenjören Herman Ygberg
och direktören i fastighetsbolaget Drott C. O. T. Örtenblad, utaf
hvilka framgår, att närvarande värdet af båda tomterna tillsammans, oafsedt
därå befintliga byggnader, kan uppskattas till 1,940,000 kronor samt
att tomterna med därå befintliga byggnader representera ett värde af

2,200,000 kronor. Den mark, på hvilken högskolans byggnader stå, är
alltså för närvarande värd omkring trettio gånger det sammanlagda belopp,
66,000 kronor, för hvilket de båda tomterna inköptes åren 1859 och
1867. Försäljningssumman för mark och byggnader tillsammans öfverskrider
med 1 million kronor hela den summa af 1,200,000 kronor, hvilBih.
till Rilcsd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 110 Haft. 13

Hufvudbyggnaden.

98 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ken alltsedan den nuvarande högskolebyggnadens tillkomst hittills för
byggnader, utrustning och inventarier af Riksdagen anvisats.»

Med afseende å de föreslagna byggnadernas anordning å den ifrågasatta
tomtplatsen hänvisar kommittén till de betänkandet bifogade plankartorna
I och II.

Under hänvisning i öfrigt till kommitténs betänkande, sid. 207—239,
öfvergår jag nu till att lämna en summarisk redogörelse för de af kommittén
föreslagna byggnaderna.

Tekniska högskolans blifvande hufvudbyggnad, enligt kommitténs
förslag, utgör i hufvudsak en rektangel af 116 meters yttre längd och 80
meters yttre bredd. Rektangelns längdriktning är ungefär i norr till söder.
Hufvudfasaden på byggnadens södra kortsida markeras af ett 4,2 meter
framspringande 61 meter bredt midtparti, till hvars tre ingångar leda,
dels en 15 meter bred fritrappa, dels från båda sidor uppstigande apparelj
er. Byggnaden har öfver källaren, som innehåller kanaler för ledningar,
en jordvåning, hvilken på grund af terrängens sluttning endast delvis
låter sig användas till undervisnings- och dithörande lokaler, däröfver en
bottenvåning samt två öfre våningar. Enär jordvåningens fönstergluggar
på hufvudfasaden äro anbragta i sockelmuren, så visar byggnaden på
denna sida endast tre våningar öfver sockeln, men på motsatta norra sidan
fyra våningar. Våningarnas invändiga höjd från golf till tak är 4 meter.

Hufvudbyggnaden är afsedd för att inrymma erforderliga rit- och
hörsalar, tentamensrum, lärarrum, rum för samlingar af olika slag, museirum,
lokaler för biblioteket, hygieniskt laboratorium, lokaler för geodesi,
en gymnastiklokal samt en frukostmatsal m. m.

Dessa lokaler äro i förslaget fördelade på de särskilda våningarna
på följande sätt:

De i jordvåningen befintliga lokalerna äro i sammandrag följande:

9 ritsalar med platser för tillsammans 305 elever,

1 hörsal med plats för 210 åhörare,

1 » » » » 60 »

1 geodetiskt öfningsrum,

7 rum för samlingar,

5 lärarrum,

1 tentamensrum,

3 vaktmästarbostäder samt 1 portvaktsrum,

1 gymnastik- och fäktsal jämte duschrum,

1 matsal med kök och källare,

1 rum disponibelt för bibliotekets framtida behof, samt kapprum och
toiletter.

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

Bottenvåningens lokaler äro följande:

3 expeditions- och kanslirum jämte arkiv,

1 rektorsrum,

1 styrelserum,

2 kollegie- och samtalsrum,

5 bibliotekslokaler,

1 historiskt museum,

9 ritsalar med plats för sammanlagdt 250 elever,

1 hörsal med plats för 150 åhörare,

1 » » » » 80 »

1 » » » » 60 »

1 rum för öfningar i allmän och kvartär geologi,

6 lärarrum,

2 assistentrum,

3 tentamensrum,

11 rum för samlingar,

1 portvaktslägenhet om 1 rum och kök,
toilettlokaler, tamburer, kassahvalf m. m.

Sammanfattningen af lista våningens lokaler är följande:
aula,

8 ritsalar med plats för 240 elever,

2 hörsalar med hvardera 250 åhörarplatser,

1 hörsal med plats för 120 åhörare,

1 » » » » 100 »

1 » » » » 80 »

1 » » » » 60 »

4 tentamensrum,

4 laboratorierum för hygien,

6 lärarrum,

1 assistentrum,

11 rum för samlingar,

2 smärre materialrum m. m.

2:dra våningens lokaler äro följande:

12 ritsalar med platser för tillsammans 382 elever,

1 sal för frihands- och ornamentsteckning,

1 hörsal med 180 åhörarplatser,

1 tentamensrum,

8 lärår- och assistentrum,

8 rum för samlingar,

100

Sammanfatt ning.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 155.

1 arkitekturbibliotek,
1 arkitekturmuseum,
1 rum för skulptur,

1 spännrum m. m.

Hela den nu i korthet beskrifna hufvudbyggnaden skulle således utom
öfriga omnämnda lokaler komma att inrymma:
aula,

6 ritsalar, hvardera med platser för 20 elever,

2 » » » »

18

5

4

3

20

25

30

35

40

44

eller sammanlagdt 38 ritsalar;

1 frihandsteckningssal för 40 samt
1 modelleringssal för likaledes 40 elever.

Antalet hörsalar utgör:

3 hörsalar, hvardera med platser för 60 åhörare,

2 » » » » » 80 »

1 hörsal med plats för 100 åhörare,

1 » » » » 120 »

1 » » » » 150 »

1 » » » » 180 »

1 » » » » 210 »

2 hörsalar, hvardera med plats för 250 åhörare, eller sammanlagdt
12 hörsalar.

Till jämförelse må nämnas att högskolans nuvarande hufvudbyggnad
innehåller:

1 ritsal med plats för omkr. 90 elever,

1 » » » » » 62 »

1 » » » » » 17 »

2 ritsalar med plats i hvardera för 25 elever,

3 » »

2 » »

4 » »

2 » »

» » »

» » »

» » »

s » »

» 35

»30 »

» 12 »

» 9 »

eller sammanlagdt 16 ritsalar samt 1 modelleringssal med 18 platser.

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Antalet hörsalar i den nuvarande byggnaden är:

3 hörsalar, hvardera med plats för omkr. 80 åhörare

och 1 hörsal med plats för 110 åhörare,
eller sammanlagdt 4 hörsalar.

Ur kommitténs förslag angående byggnad för fysik och elektroteknik,
sid. 214—219, tillåter jag mig göra följande utdrag:

»Den nuvarande fysiska och elektrotekniska institutionen är i hufvudsak
inrymd pa nedra botten i hufvudbyggnadens södra flygel. Till den
fysiska institutionen hör en del af de rum, som förut tillhört den kemiska
institutionen, och hvilka rum blefvo disponibla när den kemiska fackskolan
ar 1898 fick sin egen byggnad. Det förutvarande kemilaboratoriets
lokaler omändrades då för en af Riksdagen anvisad summa af
13,200. kronor och togos våren 1899 i bruk för fysiska och elektrotekniska
institutionerna.

Sedan det här i landet, såsom i utlandet, visat sig, att elektrotekniken
vunnit en allt större betydelse, i följd hvaraf äfven antalet af dem,
som ägna sig åt studiet af detta fack väsentligen ökats, blef i stadgarna
af ar 1901 förordnadt om upprättande af en särskild fackskola för elektroteknik.
Ehuru denna fackskolas obligatoriska lärokurs hittills varit endast
3-årig, hafva laboratorielokalerna ändock visat sig vara för knappa. Det
har sålunda blifvdt nödvändigt att för maskinmätningar taga i anspråk
källarlokaler, hvilka dock icke kunna anses för ändamålet lämpliga, dels
pa grund af den otillfredsställande dagbelysningen och den rådande väggfukten
och dels, i all synnerhet, emedan utrymmet är otillräckligt, så att
endast ett fåtal laboranter kunna samtidigt sysselsättas. Äfven utrustningen
motsvarar icke det starkt ökade behofvet; strömkällorna hafva öfveransträngts,
och maskinerna äro otillräckliga. Den ordning och den öfverskadlighet,
som böra råda i ett för undervisningsändamål afl ed t laboratorium
hafva på grund af lokalernas och utrustningens bristfällighet icke
kunnat nöjaktigt iakttagas. Vissa viktiga undersökningar hafva endast
ofullständigt kunnat genomföras under det att andra, såsom exempelvis
rörande trådlös telegrafi eller rörande den för vårt land så betydelsefulla
fragan om energiöfverföring på långa afstånd, icke alls kunnat upptagas
till experimentell behandling.

Härtill kommer att en ökning af tiden för den elektrotekniska fackskolans
lärokurs till 3 1/2 år redan nu blifvit af Kungl. Maj:t på högskolans
underdåniga framställning medgifven och att dess framtida ytterligare
ökning, i enlighet med kommitténs förslag, till 4 år, icke lärer kunna
undvikas, därest våra unga utgående elektriker skola kunna inhämta de

Byggnad för
fysik och
elektroteknik.

Botten våningen.

102 Kung!. MajUs Nåd. Proposition N:o 155.

förberedande kunskaper, som äro nödvändiga för deras kommande verksamhet.
Häraf uppstår ytterligare ökadt lokalbehof. Slutligen bar för
vissa andra fackskolor, företrädesvis den mekaniska och fackskolan för
bergsvetenskap, i följd af elektricitetens ökade insteg såsom hjälpmedel på
nästan alla områden af tekniken, behofvet af undervisningens kompletterande
med tillhörande laboratoriearbeten, speciellt i fråga om de elektriska
maskinerna, efterhand gjort sig allt mera gällande.

Äfven de nuvarande lokalerna för den fysiska institutionen hafva
visat sig otillräckliga. Laboratoriet är redan nu för trångt — detsamma
är afsedt för 20 laboranter, men måste under senare åren rymma 28 —
och särskilt är dess vetenskapliga utrustning allt för knapphändig.»

Kommittén har tänkt sig den fysiska och elektrotekniska institutionen
inrymda i en särskild, fristående byggnad. Härigenom kunde nämligen
i möjligaste män ernås den isolering och den vibrationsfrihet, hvilka vore
viktiga önskemål och ofta oundgängliga villkor vid utförandet af fysiska
och elektriska mätningar, undersökningar och experiment.

Den föreslagna byggnaden för fysik och elektroteknik utgöres af ett
rektangulärt, 50,5 meter långt, 36,5 meter bredt midtparti, hvilket på båda
sidor flankeras af 18,5 meter långa, 14,7 meter breda flygelbyggnader.
Densamma har tre våningar om 4 meters höjd.

Den ofvan omnämnda isoleringen mellan den elektrotekniska och den
fysiska institutionen är ernådd genom att den senare är förlagd till vänster
om hufvudingången och medelst dubbla murar skild från den öfriga
delen af byggnaden.

Till bottenvåningen äro alla sådana lokaler förlagda, i hvilka precisionsarbeten
skola företagas, och där således vibrationer i möjligaste mån böra
undvikas. De för den fysiska institutionen afsedda rummen äro, jämte
tre laboratorierum, ett ackumulatorrum, ett maskinrum, ett assistentrum
och en verkstad. Till den elektrotekniska institutionen höra: ett precisionsrum,
ett ackumulatorrum, ett kopplings- och omformningsrum, ett packrum,
en grofverkstad, en finverkstad, ett rum för kabelmätning, ett högspänningsrum,
ett mindre, kemiskt laboratorium, två assistentrum, ett
mörkrum samt tre mindre rum för själfständiga studier och vetenskapliga
specialarbeten.

Till byggnadens östra kortsida är den 19,3 meter långa, 15,3 meter
breda maskinsalen förlagd, hvilken upptager två våningars höjd och i
hvilken motorer, generatorer och transformatorer m. m. skola uppställas.

Utom dessa lokaler samt kapprum och toiletter innehåller bottenvåningen
tre bostadslägenheter för institutionernas tre laboratorietjänare.
Dessa lägenheter utgöras hvardera af två rum med kök och tambur.

103

Kungl. Maj-Js Nåd. Proposition N:o 155.

Första våningen innehåller de för allmänna öfningar afsedda labora- Första
torielokalerna. Det fysiska laboratoriet är fördeladt på tre rum, hvar- våninsen
jämte här finnas tre förrådsrum, ett mörkrum och ett assistentrum. Den
elektrotekniska institutionen har ett laboratorium fördeladt på sex rum.

I öfrigt innehaller vaningen laboratorier för de båda professorerna, assistentrum,
två biblioteksrum, två rum för undervisningsmateriell, samlingar
och planscher, en mindre ritsal för institutionens särskilda behof — fackskolans
egentliga ritsalar äro förlagda till hufvudbyggnaden — samt kappoch
toilettrum.

Till andra våningen äro nödiga hörsalar jämte tillhörande prepara- /nära
tionsrum förlagda. I norra flygelbyggnaden ligger hörsalen för fysik, våninsen
afsedd att. rymma hela första årskursen, i södra flygeln hörsalen för
elektroteknik, hufvudsakligen afsedd för de elever, som icke tillhöra den
elektrotekniska fackskolan. I dessa salar skola jämväl hållas föreläsningar
för ett större antal åhörare i åtskilliga andra ämnen såsom industriell
ekonomi och statskunskap, materiallära m. m. Två andra mindre hörsalar
jämte preparationsrum äro afsedda för den elektrotekniska fackskolans
andra, tredje och fjärde årskurser. Vidare upptager våningen ett rum
för fotometriska arbeten, två ledningslaboratorier, ett lärarrum, ett tentamensrum,
ett assistentrum, sju rum för samlingar samt nödiga kappoch
toilettrum.

Da uppförandet och en någorlunda fullständig utrustning af ett tids- Maskin -enligt maskinlaboratorium äro förknippade med betydande kostnader, ochlaboratorium
då för närvarande endast mycket primitiva anordningar i detta hänseende
finnas vid högskolan, har kommittén ansett en närmare motivering och
redogörelse för hithörande förhållanden vara påkallad. Kommittén yttrar
härvid följande:

»Redan 1868 inrättades vid Miinchens tekniska högskola ett mekanisk-tekniskt
laboratorium, hvilket genom sina hållfasthetsundersökningar
blef. epokgörande och föranledde upprättandet af liknande anstalter vid
åtskilliga andra högskolor. Men först genom senare impulser från Amerika
blef intresset för maskinlaboratorier och förståelsen af deras betydelse
för undervisningen mera allmän i Europa. Allt sedan Chicagoutställningen
1893, då de vid amerikanska tekniska högskolor vunna, i så väl
praktiskt som teoretiskt hänseende synnerligen beaktansvärda resultaten af
arbeten inom de vid dem i stor stil upprättade omfattande maskinlaboratorierna
blefvo bekanta, har vid utlandets tekniska högskolor en oafbruten
och intensiv sträfvan gjort sig gällande, att tillägna sig de betydande fördelar
dylika laboratorier erbjuda den tekniska undervisningen.

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hvad vårt eget land beträffar, hafva de experimentella undersökningarna
inom det mekaniska området gamla och ärorika anor. Redan
för två hundra år sedan intog Sverige på detta område en så framskjuten
ställning genom Christoffer Polhems ingripande och fruktbärande verksamhet,
att ett motstycke vid denna tid knappast gafs i något annat land.
År 1697 upprättade Polhem den anstalt, som erhöll namnet »Laboratorium
mechanicum», och som i viss mån kan betecknas såsom det egentliga
ursprunget till våH tekniska undervisningsväsende. Den år 1798 inrättade
»mekaniska skolan» (se sid. 25) fick nämligen under sin vård den
Polhemska samlingen, hvilken hölls för allmänheten tillgänglig vissa dagar
i veckan, då föreståndaren jämte stipendiater visade och förklarade dess
modeller.

Äfven långt efter nämnda tidpunkt hafva de mekaniska undersökningarna,
t. ex. af K. Styffe m. fl., gifvit såväl vetenskapliga som praktiska
resultat, hvilka varit hedrande för vårt land och väckt berättigad
uppmärksamhet långt utom Sveriges gränser.

Emellertid har vår tekniska högskola under senare årtionden på grund
af bristande medel kommit att i detta hänseende stå tillbaka i jämförelse
med högskolorna, äfven i länder, hvilka icke äga större ekonomiska resurser
än vårt, eller för hvilka de experimentella undersökningarna icke
äro af större betydelse än för oss. Kommittén vill i afseende härpå hänvisa
till åtskilliga nedan anförda exempel å sid. 243.

Till belysande af några bland de många olika områden, på hvilka
ett vid vår tekniska högskola inrättadt laboratorium skulle kunna framgångsrikt
verka, må följande framhållas.

Den rikedom på vattenfall, som förefinnes i vårt land, torde icke
kunna komma till en tillräckligt fördelaktig användning med mindre än
att möjlighet beredes till utförande af vetenskapligt ordnade experimentella
undersökningar öfver en hel del detaljer, som utöfva afsevärdt inflytande
på tillgodogörandet af fallande vattens energi. Den praktiska
betydelsen af dessa utredningar är så stor, att redan vinnandet af visshet
om några få hithörande detaljer kan vid planerandet af nya vattenmotoranläggningar
gifva anledning till förbättringar af den vikt, att kostnaden
för den del af maskinlaboratoriet, inom hvilken dylika undersökningar utföras,
genom dem blifver inom kort till fullo, om än indirekt, ersatt.
Och lika väl som det för ett mera fullständigt utnyttjande af landets
vattenfall är nödvändigt, att å de respektive orterna vidtaga ganska omfattande
regleringsarbeten, lika angeläget är det att genom experimentella
undersökningar vinna nödig kontroll på de data, som måste läggas till

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

grund för förbättringar i ett eller annat afseende beträffande vattenmotorers
konstruktion.

Storleken af de kvantiteter bränsle, som årligen förbrukas inom vårt
land för driften af värmemotorer och för en mängd andra ändamål är så
betydande, och nödvändigheten att bland tekniker utbreda vidgad kunskap
om en ekonomisk bränsleförbrukning så stor, att de härvid ifrågakommande
experimenten på ett värmetekniskt laboratorium skulle mera än
väl uppväga kostnaden för den hithörande afdelningen af laboratoriet.

Viktiga för vår maskinindustri äro äfven experimentella undersökningar
beträffande den mekaniska energiomsättningen i maskiner, såsom
biåsmaskiner, kompressorer, smidesmaskiner m. fl. samt i uppfordringsmaskiner
för fasta och flytande ämnen, verktygsmaskiner, transmissioner och
andra mekaniska anordningar. Sammalunda är förhållandet med undersökningar
beträffande materialiers hållfasthet, smörjmedels beskaffenhet
samt kontroll och justering af mätningsinstrument och apparater m. m.

1 väg- och vattenbyggnadslaboratoriet, för hvithet förebilder finnas
uti Berlin, Dre-den, Karlsruhe, Stuttgart m. fl. städer, skola undersökningar
företagas rörande jordtryck, stödjemurar, sten- och betonghvalf, stångsystem,
lageranordningar, nitförband samt rörande de viktiga frågorna om
vattnets strömning i kanaler och lucköppningar m. m.

Om sålunda inrättandet af ett väl utrustadt maskinlaboratorium vid
tekniska högskolan enligt kommitténs mening torde blifva af eminent
praktisk-vetenskaplig nytta för den svenska industrien, så är dess omedelbara
värde icke mindre med hänsyn till de studerande och till den tekniska
undervisningen. Fördelen för de studerande, att red;m vid högskolan
erhålla undervisning om och själfva få utföra hithörande praktiska
och teknisk-vetenskapliga undersökningar ligger dels däri, att de redan
under studietiden få en praktisk syn på tingen vid granskningen af de
färdiga maskinerna, såväl i deras minsta detaljer som ihopsatta och i gång,
dels däri, att deras förmåga att iakttaga och bedöma färdiga maskiner
uppöfvas och utvecklas, enär försöksmaskinerna äro så inrättade, att felaktigheter
af olika slag, som ~ å mindre väl konstruerade maskiner ofta
förekomma, å dem kunna med konst åstadkommas och deras verkan studeras.
För den blifvande maskiningenjören är det icke nog, att kunna
nöjaktigt konstruera en maskin; han måste äfven kunna undersöka i hvad
mån densamma motsvarar de fordringar, som med fog kunna därpå ställas.
Endast genom väl genomtänkta och noggrant utförda teknisk-vetenskapliga
försök blifver detta möjligt, och först på grund af de därvid vunna
resultaten kunna de förändringar vidtagas, som skola bringa maskinen till
större fullkomlighet.

Uih. till Rilcsd. Prof. 1509. 1 Samt. 1 Afd. 110 Ilä/t.

U

106

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hvad beträffar undervisningen i mekanisk teknologi, så torde ligga i
öppen dag, att enbart bokliga studier i ett sådant rent praktiskt ämne
hvarken kunna i tillräcklig grad intressera eleverna eller medföra åsyftadt
gagn; endast genom åtföljande laboratoriearbeten kan detta mål vinnas.
Samtliga studerande tillhörande grupperna M3, K3 och M, böra därför deltaga
uti laborationsöfningar, såväl inom metallbearbetningens som pappersoch
textilindustriens område. Särskildt böra de studerande tillhörande
gruppen M„ hvilka speciellt skola ägna sig åt mekanisk fabriksindustri, få
tillfälle att företaga mera omfattande öfningar genom anstå!lande af smides-
och pressningsförsök, undersökning och profning af verktygsstål på
mekanisk väg, härd långs- och anlöpningsprof, försök rörande skärningsmotstånd
in. m.

Af det ofvanstående framgår, att, om än det föreslagna maskinlaboratoriet
i första rummet kommer den mekaniska facksknlan till godo, äfven
eleverna inom öfriua fack-kolor komma att åtnjuta fördelarna af arbetet
på laboratoriets olika afdelningar.

Kommittén öfvergår nu till en redogörelse öfver plananordningen af
den byggnad, hvilken enligt föreliggande förslag skall rymma högskolans
maskinla1 oratorium.

Jordvåningen upptager fundamenten för de i liufvudvåningen uppställda
ångmaskinerna och förbränningsmotorerna m. m. Däriämte innehåller
våningen en reparationsverkstad, ett häjarrum, en smedja med kölrum,
rum för gasanalvsers verkställande och ett rum för maskinisten. I
byggnadens midt ligger ångpannerummet, som upptager två våningars
höjd och hvars rökkanaler inmynna i en utanför byggnaden uppförd skorsten.
En sal för hällfasthetsprof genomgår likaledes såväl jordvåningen
som hufvudvåningen. Vidare finnas här fyra förrådsrum, fyra lärarrum
samt kapprum. I byggnadens ena hörn är plats anordnad för ett mindre
gasverk.

Vid byggnadens östra sida är det hydrauliska laboratoriet beläget med
dess 35 meter långa vattenränna och dess hela byggnadens höjd genomgående
vattentorn, samt på motsatta västra sidan väg- och vattenbyggnadslaboratoriet
med dess 50 meter långa, 3 meter breda och 1,5 meter djupa
vattenränna. För att denna ränna skall kunna användas med större eller
mindre vattendjup, utan att vatten behöfver bortspillas, är vid dess sida
anordnad en större vat''en cistern. Därjämte finnes här rum för det till
åstadkommande af strömning nödvändiga pumpverket. Den egentliga
laboratorielokalen för väg- och vattenb\ggnadsöfningarna utgöres af ett
vid rännans ena ända be äget rum, å hvars golf skola anbringas vederlag
och pelare för försök med hvalf- och bjälkbärverk, lager m. m.

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Hufvudvåningen upptager, utom öfre delarna af ångpannerummet och
rummet för hållfasthetsprof, de tre salarna lör ångmaskiner, för maskinelement
och transmissioner samt för förbränningsmotorer, hvilkas fundament
genomgå jordvåningen. Dessutom äro här belägna salen för vattenmotorer
och pumpar, rum för kompressorer och ventilatorer, för verktygsmaskiner, för
pyrometer och indikatorer, en mindre ritsal, lärarrum, kapprum m. m.

Till våningen två trappor upp äro förlagda ett rum för cementprofningar,
en ritsal samt byggnadens enda hörsal. Därjämte finnas här lärarrum
och kapprum.

1 omedelbar närhet af maskinlaboratoriet föres''ås en mindre byggnad
om 19,5 meters längd och 11,8 meters bredd för tjänstepersonalens bostadslägenheter.
I jordvåningen skulle inrymmas två boställen, hvardera om
två rum och kök för en vaktmästare och en reparatör; i hufvudvåningen
två bostäder, hvardera om två rum och kök för två vaktmästare. Slutligen
skulle öfverstå våningen innehålla likaledes två hosta! lsl;igenheter,
den ena med tre rum och kök för förste maskinisten, den andra med två
rum och kök för andre maskinisten.

Angående den föreslagna byggnaden för kemi anför kommittén, sid.
224—227, bland annat följande.

»Den nuvarande kemiska byggnaden vid tekniska högskolan är, såsom
redan å sid. 204 blifvit nämndt, för icke länge sedan uppförd, i det
densamma togs i användning höstterminen 1898. Denna byggnad var, då
planerna för densamma uppgjordes, afsedd att inrymma:

laboratorium för allmän kemi för andra årskursens kemister samt
andra och tredje årskursens bergselever;

kemiskt-tekniskt laboratorium för K3;

zymotekniskt laboratorium;

mineralogisk-geologiska samlings- och öfningsrum;

en hörsal för 120 elever med tillhörande preparationsrum och rum
för kemisk-tekniska samlingar;

laboratorietjänare- och eldarebostäder, källare- och förrådsrum.

Dessutom har i byggnaden inrymts ett provisoriskt elektrokemiskt
laboratorium i tvenne rum, som egentligen voro afsedda att tillhöra det
kemisk-tekniska laboratoriet; ett mindre rum i laboratoriet för allmän kemi
har upplåtits till samlingar i teknisk hygien. Ett af rummen för de mineralogiska
samlingarna har äfven använda för föreläsningar.

Denna byggnad, som uppfördes efter om-orgsfullt utarbetade och
genomtänkta planer, torde visserligen vara mindre dyrbar än motsvarande
institutioner vid flere utländska högskolor, men har dock visat sig sär -

Byggnad
för kemi.

108

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

delcs ändamålsenlig och torde kunna sägas uppfylla rimliga anspråk, både
med afseende på inredning och utrymme, för de ändamål, för hvilka den
ursprungligen var afsedd.

Kommittén har med hänsyn härtill ansett det önskligt att äfven den
nya byggnaden i tillämpliga delar anordnas efter mönster af den nuvarande.

De lokaler, som skola inrymmas i den föreslagna nybyggnaden, hafva
samtliga sin motsvarighet i den nuvarande byggnaden, med undantag af
ett laboratorium för första årsafdelningen samt ett elektrokemisk! laboratorium,
hvilka äro nya. De mineralogisk-geologiska samlingarna, hvilka
för närvarande hafva sin plats i den kemiska fackskolans byggnad, hafva
tänkts förflyttade till byggnaden för bergsvetenskap. (Se sid. 234).

Första afdelning ens laboratorium. För l:sta årsafdelningen har man
tänkt sig laborationsöfningarna ordnade sålunda, att eleverna fördelas i
6 grupper, hvardera med omkring 50 studerande, hvarigenom endast ett
laboratorium med 50 arbetsplatser blefve tillräckligt. Hvarje elev skulle
nämligen här i medeltal arbeta endast 1 gång i veckan, och man skulle
på så sätt kunna bereda det stora antalet elever tillfälle till öfningar i ett
laboratorium af relativt inskränkt omfång.

Förbrukade utensilier af glas, porslin o. s. v. böra af eleverna ersättas,
såsom vanligt, och torde det vara af särskild vikt att å lista afdelningens
laboratorium bibehålla denna princip, då dess elever äro minst
öfvade och en ersättningsfri upplåtelse af utensilier bär säkert skulle vålla
betydande utgifter. Att åt hvar och en af de 300 eleverna upplåta ett
eget skåp, till förvaring af utensilier skulle emellertid medföra ett betydligt
ökadt utrymme enkom för detta b'' hof, och har man därför tänkt sig
att 2 ele ver tillsammans skulle kunna disponera ett förvaringsskåp.

Laboratoriet är föreslaget att bestå af en större och en mindre sal
med tillhörande syntesrum m. m. Inredning och utrustning äro beräknade
med hänsyn till beskaffenheten af de öfningar, som å laboratoriet
skola utföras.

Andra af delningens laboratorium. (Laboratorium för kvalitativ analys
och organisk kemi)

A detta laboratorium, hvilket har sin motsvarighet i den nuvarande
byggnaden, skulle bergsskoleeleverna och kemiska fackskolans elever genomgå
öfningar i kvalitativ och kvantitativ analys och, beträffande K2, äfven
i organisk kemi, under loppet af ett år. Då hvarje studerande här skulle
komma att arbeta under ett ansenligt antal veckotimmar och äfven under
annan arbetstid, än den på timplanen upptagna, så måste å detta laboratorium,
i likhet med hvad hittills varit fallet vid högskolan och väl äfven
öfverallt annorstädes, hvarje elev disponera en egen arbetsplats. Härför

109

Kungl. Majits Nåd. Proposition N;o 155.

erfordras med hänsyn till möjliga specialelever omkring 60 arbetsplatser.
Det nuvarande laboratoriet för samma ändamål (»allmänt kemiska laboratoriet»)
har 40 arbetsplatser, och det nya laboratoriet är planlagdt i
enlighet med detta, men med cirka V/2 gång så stort utrymme, motsvarande
ökningen i elevantal. Härtill komma ett par rum för specialarbeten,
något som äfven på denna institution torde böra förutses.

Kemisk-tekniskt laboratorium. Detta laboratorium, hvilket har sin
motsvarighet i den nuvarande byggnaden, är afsedt för öfningar i kvantitativ
analys, öfningar och specialarbeten i kemisk teknologi m. m. med
plats för 25 elever i K3 jämte ytterligare 8 å 10 elever i K±.

Elektrokemisk laboratorium. En väsentlig nyhet i det föreliggande
förslaget är inrättandet af ett fullständigt tidsenligt elektrokemiskt laboratorium.
Vid den tidpunkt då den nuvarande kemiska byggnaden uppfördes
hade den elektrokemiska industrien ännu icke vunnit någon större
betydelse, åtminstone icke för vårt land. Början härtill inträffade nämligen
ungefär samtidigt som medlen till denna byggnad af Riksdagen beviljades,
år 1895. Något elektrokemiskt laboratorium har därför vid uppgörandet
af planerna icke förutsetts. Emellertid blef det redan vid inflyttandet
i den nya byggnaden år 1898 nödvändigt att däri inrätta ett provisoriskt
elektrokemiskt laboratorium, och inreddes för detta ändamål tvenne till
kemisk-tekniska laboratoriet hörande rum, i hvilka det elektrokemiska laboratoriet
allt sedan dess varit inrymdt.

I dessa rum hafva öfningar för kemister och bergselever, fördelade i
grupper, nödtorftligen kunnat äga rum. Dessutom hafva, i den mån förhållandena
medgifvit, tekniska och vetenskapliga undersökningar på elektrokemiens
område af olika personer utförts, men å andra sidan hafva
talrika framställningar från tillfälliga och andra elever om tillfälle till
grundligare utbildning genom öfningar i detta fack eller till specialundersökningar
måst afslås med hänsyn till laboratoriets ringa utrymme och
klena utrustning.

Nödvändigheten af att ett tillfredsställande elektrokemiskt laboratorium
inrättas vid tekniska högskolan framgår äfven af en jämförelse med
förhållandena i andra länder. I Tyskland hafva elektrokemiska laboratorier
med god utrustning inrättats vid samtliga 10 tekniska högskolor,
och i Schweiz är sedan cirka 10 år tillbaka ett väl utrustadt elektrokemiskt
laboratorium upprätta dt vid Zurichs polytek niska skola.

Det har icke heller fattats försök att tidigare söka åstadkomma ett
tidsenligt elektrokemiskt laboratorium vid högskolan, ehuru dessa försök
hittills icke ledt till något resultat, hufvudsakligen på grund af de under
tiden mellankomma planerna på en mera genomgripande utvidgning af

no

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

anstalten. Sedan redan vid nordiska teknikermötet i Stockholm 1897 en
resolution antogs, hvari inrättandet af särskilda laboratorier för elektrokemi
vid de tekniska läroanstalterna kraftigt förordas, så hafva sedermera
vederbörande lärare vid högskolan flerfaldiga gånger påyrkat inrättandet
af ett sådant laboratorium. I detta sammanhang må äfven nämnas,
att såväl i 1901 års statsverksproposition som i statsutskottets utlåtande
till 1901 års Riksdag rörande inrättandet af ett lektorat i elektrokemi
vid tekniska högskolan framhålles, att provisoriska åtgärder vidtagits för inrättandet
af ett elektrokemisk! laboratorium vid högskolan, och torde väl
detta få uppfattas som en erinran därom, att först genom inrättandet af
ett sådant laboratorium den nya lärarbefattningen kunde göras verkligt
frukt!) ringande.

I de obligatoriska öfningarna å laboratoriet skulle cirka 60 elever
deltaga, fördelade i tre grupper å 20 elever. Härför behöfvas 4 rum med
5 arbetsplatser i hvarje. Vidare föreslås rum för tekniska arbeten samt
några ytterligare laboratorierum för att kunna mottaga intill 10 elever ur
K4 och speeialelever, som önska ägna sig särskild! åt elektrokemi. För
öfrigt skulle laboratoriet innehålla rum för motståndsmätningar, biblioteksrum
och vagrum, ackumulatorrum, arbetsrum för professorn, assistentrum,
verkstads- och förrådsrum.

Beträffande inredningen torde böra erinras om den viktiga roll, som
den elektriska ugnen numera spelar inom indstrien och som gör det nödvändigt
att möjlighet till arbete därmed förefinnas i ett elektrokemiskt
laboratorium. Härför bar upptagits en motorgenerator på 24 kilowatt,
afsedd för såväl likström som växelström. Ett mindre effektbelopp bör
ej gärna förutsättas, då äfven de minsta elektriska försöksugnar kräfva en
ström af 100 amp. vid cirka 100 volts spänning, eller cirka 10 kilowatt.
Till jämförelse må meddelas att å elekrokemiska laboratoriet i Ziirichfinnes
en särskild växelströms- och en särskild likströmsgenerator om resp..
30 och 24 kilowatt.

Laboratorium för jäsning steknik. Då det nuvarande laboratoriet visat
sig vara tillräckligt för sitt ändamål, har i den nya planen förutsatts ett
dylikt af ungefär samma storlek, som det nuvarande.

Hörsalar och tentamensrum. För föreläsningar i elementarkemi m. in.
för lista af delningen kräfves en hörsal för 250 elever samt ett preparationsrum.
För föreläsningarna i alllmän och oorganisk kemi och elektrokemi
för kemister och bergselever samt i analytisk kemi, organisk kemi
och kemisk teknologi för K erfordras därjämte en hörsal för 60 elever
jämte tillhörande preparationsrum, det sistnämnda af samma storlek som
det nuvarande. Dessutom är i förslaget upptaget ett särskildt tentamens -

ill

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

rum, hvilket icke finnes i den nuvarande kemiska byggnaden, men hvaraf
behofvet ofta gjort sig synnerligen kännbart. Detta rum kan äfven användas
för föreläsningar i frivilliga specialämnen.

Kemisk-tekniska samlingar. Då det nuvarande rummet redan är tämligen
fylldt, och en ökning af dessa samlingar alltjämt är att förutse,
under det att de nuvarande samlingarna på grund af sitt historiska intresse
gifvetvis böra bevaras, så har det för de kemisk-tekniska samlingarnas
inrymmande föreslagna rummet antagits dubbelt så stort som det
nuvarande,

Vaktmästarhostäder, källare m. m. I byggnaden böra finnas lägenheter
för laboratorier ånarna, portvaktsrum samt nödigt källarutrymme
för framtida behof».

Då kommitténs förslag angående ny byggnad för bergsvetenskap af- för
ser inrättandet af åtskilliga, i jämförelse med nuvarande förhållanden {ZehZap.
väsentligen nya laboratorier för vissa grenar af denna vetenskap, torde
jag äfven i detta fall böra lämna en utförligare redogörelse för kommitténs
motivering. Kommittén yttrar, sid. 230 — 235, följande:

»Enligt kommitténs förslag skall den nya byggnaden inrymma ett
betydligt ökadt elevantal. Denna ökning härrör icke blott af det större
elevantal, som öfverhufvud blifvit lagdt till grund för kommitténs förslag,
utan äfven af den föreslagna förändringen i studieplanen och i
undervisningens anordning. Under det nämligen för närvarande endast
elever inom bergsskolans sista årskurs åtnjuta undervisning i dess lokaler,
afser kommitténs förslag, att den speciella fackundervisningen skall börja
redan i tredje årskursen, hvadan undervisningen inom byggnaden samtidigt
kommer att meddelas åt två olika årskurser. Härigenom betingas
ett ökadt antal såväl hör- och ritsalar som laboratorie- och öfningsrum.

Hvad särskildt angår uudervisningen i kvantitativ analys och bergskemi,
bör denna på grund af sitt samband med öfriga ämnen meddelas inom
byggnaden redan åt eleverna inom andra årskursen.

Därjämte har det ansetts nödvändigt, att en väsentlig del af den
mineralogisk-geologiska institutionen med dess samlingar och öfningsrum
förflyttas från dess nuvarande lokaler i den kemiska fackskolans byggnad
till den nya bergsskolebyggnaden. Undervisningen i mineralogi och
geologi vid tekniska högskolan har, förutom sin hufvuduppgift att vara
en förskola för grufvetenskapen, äfven den andra uppgiften att meddela
grunderna af mineralogien och geologien åt åtskilliga andra fackskolor
och därjämte speciellt tillgodose väg- och vattenbyggnadselevernas behof
af mineralogisk-geologiskt vetande. Därför böra till bergsskolans nya

112

Kutig!. MNåd. Proposition N:o 155.

lokaler förläggas de delar af den mineralogiska undervisningen, som
sammanhänga med de blifvande bergselevernas hufvudämne, medan undervisningen
i allmän och kvartär geologi förlägges till högskolans hufvudhyggnad.
Vid bergselevernas specialstudier, vid anrikningsöfningar, malmgeologiska
arbeten, metallurgiska och grufvetenskapliga studier, är dessutom
obehindrad tillgång till de mineralogiska samlingarna behöflig. En
följd af den mineralogisk-geologiska institutionens förflyttning blifver äfven,
att den kurs i mineralogi, som läses af den kemiska fackskolans 2: dra
årskurs, hädanefter skulle komma att öga rum i bergsskolans lokal.

Oafsedt den på det ökade elevantalet beroende utvidgningen måste
emellertid bergsskolans lokaler och hela utrustning i öfrigt anläggas efter
en helt annan måttstock än den nuvarande, hvilken på intet sätt står
i samklang med industriens behof och med de fordringar, som numera
obetingadt måste ställas på landets högsta bergsvetenskapliga undervisningsanstalt.
I den nuvarande lokalen saknas möjlighet att utföra vare
sig metallurgiska smältförsök och andra metallurgiska öfningar eller anrikningsförsök,
ej heller finnes tillfälle till praktiska studier af de vid
bergshandteringen använda maskiner, hvarjämte utrymmet för alla samlingar
är så knappt att dessa måst inskränkas till det minsta möjliga, i
följd hvaraf bl. a. upprepade tillfällen att förvärfva värdefull undervisningsmateriell
måst lämnas obegagnade1. Dessa nu antydda olägenheter
och brister måste undanröjas. På det bergsskolan, som i äldre tider
kunnat tjäna såsom mönster för utlandet, må kunna fylla sin maktpåliggande
uppgift, är bland annat nödvändigt, att densamma äfven hvad
angår undervisningslokaler och undervisningsmateriell icke står tillbaka
för utlandets därmed jämförbara anstalter. Bergshandteringen är särskilt
för vårt land af den genomgripande betydelse, att intet bör försummas
af hvad som rimligtvis kan göras för dess utveckling och höjande.
Härvidlag är en i enlighet med vetenskapens och praktikens fordringar
utrustad undervisningsanstalt af största betydelse. Det är med beaktande
af dessa synpunkter kommittén nu går att angifva, huru den föreslagna
nybyggnaden bör anordnas.

Lokalerna för den metallurgiska undervisningen äro afsedda för 3:dje
årskursens 30 elever, för de 15 eleverna i 4:de årskursen af underafdelningen
//, för de 10 eleverna i Mb äfvensom för specialelever och personer,
som önska utföra själfständiga arbeten inom metallurgien. Enär

l Exempelvis må nämnas, att efter utställningen i Stockholm år 1897 var bergsskolan i tillfälle
att erhålla största delen af den där exponerade värdefulla grufvetenskapliga samlingen, men måste afstå
härifrån på grund af bristande utrymme.

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

de metallurgiska föreläsningarna böra åtföljas och illustreras af smältningsförsök
i med koks, gas eller elektricitet upphettade ugnar, af förbränningsförsök
med olika bränslen, eldhärdighetsförsök med olika ugnsmaterial,
försök rörande olika slaggsammansättningars smältvärmebehof,
försök rörande härdningsförhållanden, smidbarhet m. m., så är ett för
dylika öfningar afsedt laboratorium ett behof, som nödvändigt måste
fyllas, därest eleverna skola draga största möjliga nytta af den muntliga
undervisningen.

Ett väl utrustadt metallurgiskt laboratorium är emellertid ej endast
för eleverna, utan äfven för lärarna och därigenom omedelbart för utvecklingen
af vårt lands industri och särskildt för dess järnhandtering af betydelse.
Ty genom laboratorieförsök blifva lärarna iståndsätta att pröfva
värdet af nya rön och att själfva bidraga till utredningen af viktigare
frågor på detta område.

Det jämförelsevis rikliga utrymme, som i den nya byggnaden anslagits
till de metallurgiska laboratorielokalema, betingas af den stora
plats, som de däri uppställda ugnarna, kapellen m. m. komma att intaga.
I dessa lokaler skola äfven de elektriska ugnarna uppställas, hvilka icke
få saknas inom bergsskolan, enär elektrometallurgien är ett af de viktigaste
ämnen för Sveriges bergsingenjörer.

Jämte metallurgiska laboratorier är äfven en rymlig och väl belägen
lokal för metallurgiska samlingar behöflig. För närvarande är en stor
del af de metallurgiska samlingarna förvarad i lådor och lärår, där de
för eleverna äro af ringa nytta. Genom inrättandet af ett rymligt metallurgiskt
museum kunna dessa samlingar blifva till omedelbart gagn
vid studierna.

Slutligen bör tillräckligt utrymme beredas för den metallografiska
undervisningen. Metallografien, som sysselsätter sig med undersökningar
rörande järns, ståls och andra metallers och legeringars mikroskopiska
struktur och sammansättning, är för den svenska bergsvetenskapliga undervisningen
ett nytt läroämne1, enär densamma infördes i bergsskolans
läroplaner först våren 1908, men metallografien har redan visat sig vara
af en betydelse, som såväl vid de utländska bergsskolorna som härstädes
betingar dess obestridliga plats inom den metallurgiska undervisningen.

1 Äfven vid de utländska högskolorna är metallografien af tämligen ungt datum. I Aachen infördes
den såsom läroämne först höstterminen 1904.

Bih. till Riksd. Frot. 1009. 1 Sami. 1 Afd. 110 Raft.

15

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Med hänsyn till hvad nu anförts föreslås för den metallurgiska undervisningen: ett

rum för större ugnar, rum för mindre ugnar, rum för metallografi,
härtill hörande ets- och sliprum, mörkrum, tvenne arbetsrum, jämte
tillhörande laboratorier och vågrum, dels för professorn och assistenten i
metallurgi, dels för extra läraren i metallografi, ett rum för metallurgiska
samlingar, en smedja samt förrådsrum.

Lokalerna för den bergskemiska undervisningen äro afsedda för den
bergsvetenskapliga fackskolans 30 elever i andra årskursen, för samma
fackskolas 30 elever i 3:dje årskursen, för de till samma fackskola hörande
elever, hvilka i fjärde årskursen behöfva utföra bergskemiska ana-''
lyser i samband med sina metallurgiska eller anrikningsstudier, för specialelever
samt för dem, som vid högskolan önska utföra själfständiga bergskemiska
utredningar. De båda för 2:dra och 3:dje årskurserna behöfliga
laboratorierna, i hvilka skola göras undersökningar rörande den kemiska
sammansättningen hos malmer, metaller och andra hyttprodukter m. m.
äro med hänsyn till specialelevema föreslagna för 40 samtidiga laboranter.
De behöfliga lokalerna äro följande:

ett laboratorium för andra årskursen, ett laboratorium för 3:dje årskursen,
ett laboratorium för 4:de årskursen och för själfständiga arbeten,
två vågrum, två assistentrum, två stinkrum, expeditionsrum och laboratorium
för professorn i bergskemi, rum för elektrolytiska bergskemiska
analyser, rum för gasanalytiska arbeten, ett rum för sådana bergskemiska
arbeten, vid hvilka smältning i smärre, därtill afsedda ugnar förekommer,
rum för förvaring af syror och vissa andra kemiska reagenser, förrådsrum
och uppackningsrum.

Lokalerna för den grufvetenskapliga undervisningen äro afsedda för
den bergsvetenskapliga fackskolans 30 elever i 3:dje årskursen, för de 15
eleverna i samma fackskolas underafdelning G i 4:de årskursen, för de
10 eleverna i Mb samt för specialelever och för dem, som vid högskolan
önska utföra teknisk-vetenskapliga undersökningar inom hithörande område.

Af särskild vikt äro här de lokaler, som ägnas åt anrikningsförsök
äfvensom åt samlingar, belysande frågor rörande anrikningstekniken,
modeller ritningar och produkter från anrikningsverk m. m. Malmanrikningen
eller sättet att af fattiga eller oartförande, alltså mindervärdiga,
malmer på mekanisk väg framställa rika och rena, för de metallurgiska
processerna lämpliga, produkter har särskildt under det senaste decenniet
kommit till mycket stor användning inom Sverige och blifvit af största

t

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

115

betydelse för den svenska järnhandteringen. Det är därför nödvändigt,
att vid omorganisation af bergsundervisningen möjlighet beredes att vid
högskolan meddela en fullt tidsenlig undervisning i denna gren af tekniken.
Härtill är erforderligt bland annat att de studerande äga tillfälle,
att i samband med den teoretiska undervisningen göra sig förtrogna med
verkningssättet hos de olika hufvudtyperna af anrikningsinaskiner samt
med dessas konstruktion och handterande, äfvensom att de kunna vid
högskolan utföra experimentella undersökningar rörande olika malmers
lämplighet för anrikning samt beträffande bästa sättet för anrikningens
utförande o. s. v. I likhet med hvad fallet är vid de flesta utländska
bergsakademier är därför en afdelning för malmanrikning anordnad i den
föreslagna nybyggnaden, och böra i de härför afsedda lokalerna inrymmas
de viktigaste typerna af anrikningsmaskiner.

Vidare bör ett rum inrättas för 3:dje årskursens öfningar i magnetometri
eller metoder att genom magnetiska mätningar upptäcka och undersöka
malmfyndigheter.

För 4:de årskursen af afdelningen G äfvensom för utförandet af själfständiga
undersökningar, i syfte att föra den för vårt land synnerligen
viktiga magnetometrien framåt, erfordras därjämte en särskild lokal, i
hvilken icke något material får ingå, som kan inverka på magnetnålen,
alltså hvarken järnbalkar eller rörledningar af järn eller dylikt. Denna
lokal måste därför inrymmas i en särskild, på magnetiskt möjligast neutralt
område uppförd paviljong utom bergsskolans byggnad.

De erforderliga lokalerna äro:

ett rum för större anrikningsförsök, preparationsrum till föregående,
krossrum, förråds- och uppackningsrum, rum för förberedande anrikningsförsök
med smärre modellapparater o. d., rum för samlingar hörande till
anrikningstekniken, rum för tredje årskursens magnetometriska öfningar,
en sal för till grufvetenskapen hörande samlingar samt för den bergsvetenskapliga
fackskolans samtliga elevers öfningar i grufmätning.

Därjämte erfordras:

ett rum för professorn i grufvetenskap, ett assistentrum och instrumentrum
och ett rum för själfständiga arbeten.

För undervisningen i bergsmekanik föreslås inom bergskolans byggnad
ett större rum, afsedt såväl för öfningar som för hithörande samlingar.

Lokalerna för undervisningen i mineralogi och geologi äro afsedda för
den kemiska fackskolans 25 elever i 2:dra årskursen, för den bergsvetenskapliga
fackskolans 30 elever i 2:dra årskursen, för 15 elever i 3:dje och
15 i 4:de årskursen af underafdelningen G samt för specialelever och dem,

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

som önska bedrifva själfständiga studier inom malmgeologien o. s. v. För
närvarande disponeras i den kemiska fackskolans byggnad följande lokaler:
ett mineralkabinett, ett mineralogiskt öfningsrum, ett rum för petrografi,
ett uppacknings- och blåsrörsrum samt ett lärarerum. Samtliga dessa rum
hafva sin motsvarighet i den nya byggnaden, fastän några på grund af
det större elevantalet blifvit dels uppdelade i flera rum, dels erhållit ökadt
utrymme. Särskildt gäller detta senare om rummet för petrografi, hvilket
har en mera än dubbelt så stor golfyta som det nuvarande. Anledningen
härtill är, att det petrografiska rummet redan under närvarande förhållanden
visat sig alldeles otillräckligt, hvadan plats för åskådningsmateriel
saknats, och de angränsande rummen måst tagas i anspråk för tredje
afdelningens öfningar i petrografisk mikroskopi. Då emellertid ifrågavarande
undervisning är särdeles viktig för de blifvande bergsingenjörerna,
bör utrymmet för densamma tagas någorlunda rikligt, i synnerhet som i
lokalen äfven skall inrymmas samlingar och demonstrationsobjekt, Indika
behöfvas vid föreläsningarna. Därjämte är afsikten att i rummet uppställa
montrer, innehållande en typsamling af vårt lands bergarter, i synnerhet
de malmförande trakternas.

Den väsentligaste tillökningen i dessa lokaler utgöres emellertid af
en större museisal för de malmgeologiska samlingarna. Det är ett bland
fackmän allmänt erkändt behof, som genom ett sådant museum skulle
fyllas, och allt sedan den geologiska afdelningens tillkomst har material
till denna samling småningom förvärfvats. Af brist på utrymme har
detta material emellertid ej kunnat uppställas utan ligger för närvarande
till största delen magasineradt i mineralskåpen.

De för den mineralogisk-geologiska undervisningen erforderliga rummen
skulle således blifva:

rum för mineralogiska samlingar, rum för mineralogiska öfningar,
rum för petrografiska öfningar, slip- och uppackningsrum, blåsrörsrum,
instrumentrum, samtidigt rum för själfständiga arbeten af utgående elever
eller andra bergsvetenskapligt intresserade personer, arbetsrum för professorn,
rum dels för assistenten, dels för skåp med mineral- och bergartspreparat,
dels såsom ritsal för utförande af föreläsningsplanscher och kartor,
rum för malmgeologiska samlingar.

Hvad slutligen angår de gemensamma hör- och ritsalarna, så gäller för
dem ett liknande förhållande som för laboratorierna, nämligen att den
samtidiga undervisningen för tredje och fjärde årskursen nödvändiggör
dubbla sådana lokaler.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

117

Angående kommitténs förslag rörande öfriga nybyggnader, nämligen
för central uppvärmning, geodetiskt observatorium, magnetometri, bostad
åt intendenten och elektriska belysnings- och kraftledningar, hänvisar jag
till hvad kommittén i dessa afseenden, sid. 237—239 anfört, och torde
jag nu endast behöfva redogöra för kommitténs motivering i afseende å
den för geodetiskt observatorium afsedda byggnaden.

Kommittén yttrar i afseende härå:

»För den geodetiska undervisningen föreslås uppförandet af ett \nt-nhstrvatorium.
tills vid högskolan saknadt, mindre observatorium, för anställande af
astronomiska, i synnerhet astronomisk- geodetiska, observationer. Ett
sådant observatorium skall otvifvelaktigt blifva af stor nytta för de
studerande, icke blott därigenom att de sättas i tillfälle inlära vissa slag
af iakttagelser, utan äfven därigenom att deras observationsförmåga i
hög grad uppöfvas, deras sinne för precionsarbeten utvecklas, deras omdöme
skarpes och deras intresse för hithörande studier stegras. På flera
ställen i utlandet hafva för de tekniska högskolornas geodetiska undervisning
inrättats sådana mindre observatorier, och man har allestädes uttalat
sin tillfredsställelse med desamma, särskildt ur de synpunkter, som
nu anförts.

Det här föreslagna observatoriet, som antages ligga på högskoleområdets
högsta punkt, 45 meter öfver slusströskeln, skall innehålla ett
meridianrum och ett torn med vridbart tak, båda försedda med luckor
att öppna i väggar och tak. Undre delen af byggnaden göres af betong,
den öfre af trä.

Observatoriets utrustning består af ett universalinstrument för tornrummet
(finnes redan i högskolans samling), ett passageinstrument för
meridianrummet, ett pendelur i förbindelse med en elektrisk registreringsapparat,
anordningar för åstadkommande af en lämplig meridianmir med
elektrisk signal, jämte några smärre tillhörande apparater.»

Det återstår nu att redogöra lör kommitténs förslag i afseende å
Kostnaderna för hela byggnadsarbetet jämte byggnadernas utrustning.

Detalj kostnaderna för ifrågavarande ändamål äro angifna i några till
betänkandet fogade bilagor. En af kommittén gjord sammanställning af
ifrågavarande kostnader lyder sålunda:

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Byggnadskost nader.

Byggnad.

Byggnads-

arbetet.

Gas,
vatten,
uppvärm-ning m. m.

Inventa-rier, inred-ning m. m.

Apparater
och maski-ner m. m.

Summa.

Hufvudbyggnaden.................................

3,502,200

219,000

280,500

4,001,700

Byggnad för fysik och elektroteknik ......

742,680

66,500

64,400

107,345

980,925

Maskinlaboratorium..............................

624,360

48,500

31,600

430,715

1,135,175

Byggnad för kemi ..............................

641,884

72,000

149,000

46,701

909,585

Byggnad för bergsvetenskap ..................

726,810

72,000

118,000

88,137

1,004,947

Byggnad för centraluppvärmning............

55,360

1,000

—

90,000

146,360

Observatorium ....................... ............

2,300

—

—

6,000

8,300

Paviljong för magnetometri .................

7,560

—

—

—

7,560

Intendentboställe ................................

24,000

1,500

—

—

25,500

Summa kronor

6,327,154

480,500

643,500

768,898

8,220,052

Härtill komma följande poster:

Elektrisk belysnings- och kraftanläggning ..........................................

Yttre ledningar............................................................................................

Vidare erfordras för byggnadsområdets planering, för terrasseringsarbeten,
kulvertar, vägars och planers ordnande m. m.

ett belopp af ......................................................................................

samt slutligen

för ritningar, arbetsledning, kontrollantarfvoden samt administrationskostnader,
c:a 8 % af kostnaderna för byggnads-,
planerings- och terrasseringsarbetena .........................................

således, sammanlagdt, hela kostnaden kronor 9,312,398

Dragés från nämnda summa det belopp, som enligt sakkunniges utlåtande
motsvarar försäljningsvärdet af högskolans nuvarande tomter, nämligen
1,940,000, så skulle skillnaden, kronor, 7,372,398, utgöra statsverkets
direkta utgifter för de af kommittén föreslagna nybyggnaderna jämte deras
fullständiga inredning och utrustning.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de infordrade

114,500

55,000

385,000

537,846

Utlåtandena öfver kommitténs förslag

Högskolans i hvad de afse tekniska högskolan.
lärår- j en till högskolans styrelse ingifven skrift den 12 september 1908

yttrar högskolans lärarkollegium, bland annat följande:

kollegium.

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

»Efter att hafva underkastat förslaget ifråga en ingående granskning
får kollegiet för sin del på det lifligaste tillstyrka detsammas antagande,
öfvertygadt som kollegiet är, icke endast att förslaget, vid hvars uppgörande
flertalet af kollegiets ledamöter jämväl varit rådfrågade eller direkt
behjälpliga, är väl ägnadt att afhjälpa de nuvarande bristerna i den högre
tekniska undervisningen, utan äfven att de för förslagets genomförande erforderliga
betydande kostnaderna icke äro för höga i förhållande till värdet af
hvad som därigenom skulle vinnas för höjandet af vårt lands industri, och att
de ej heller skulle kunna beräknas lägre utan att väsentligt försämra
förslaget.

Vid granskningen af förslaget har kollegiet visserligen funnit sig böra
framställa några smärre anmärkningar i vissa punkter, men dessa anmärkningar
beröra endast detaljer fif förslaget och därtill detaljer som icke
hafva nämnvärd inverkan på den ekonomiska sidan af frågan. De flesta
af dessa äro nämligen af den art att de icke gärna kunna blifva definitivt
afgjorda förr än vid fastställandet af nya stadgar för högskolan, men kollegiet
har ändock ansett sig böra redan i detta sammanhang framställa
dem. För öfverskådlighetens skull komma härvid samma rubriker som i
kommittébetänkandet att användas.

Fackskolor. Kollegiet har ingenting att anmärka emot den föreslagna
fördelningen i fackskolor och instämmer med kommittén i dess uppfattning,
att industriens nuvarande ståndpunkt kräfver en längre gående specialisering
i undervisningen än den, som med högskolans nuvarande resurser kan
genomföras, samt att för att denna specialisering skall kunna åstadkommas,
läroplaner för olika specialriktningar inom de flesta fackskolorna böra
upprättas. — — — — — — — — — — — — — -— — — — —

Dock vill kollegiet hafva uttalat att det finner den härför föreslagna
benämningen »underafdelning» mindre lämplig och föreslår i
stället benämningen »specialriktning med läroämnet N. N. såsom hufvudämne».

Beträffande den bergsvetenskapliga fackskolan har kommittén föreslagit
borttagandet af en af de för närvarande förefintliga underafdelningarna
af denna fackskola, nämligen den för bergsmekanik och har velat ersätta
denna med en ny underafdelning (specialriktning) för bergsmekanik under
den mekaniska fackskolan. — — — — — — — — — — — — — —

Då borttagandet af den bergsmekaniska underafdelningen af den bergsvetenskapliga
fackskolan innebär ett minskande af tillfället till specialisering
inom ifrågavarande fackskola, och då bibehållandet af densamma icke
skulle medföra någon som helst ökad kostnad för statsverket, vill kollegiet
uttala sig för densammas bibehållande.

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Beträffande studietidens längd vid högskolan instämmer kollegiet till
fullo med kommittén i dess med styrka häfdade ståndpunkt, att eu tidsenlig
högskole-ingenjörsutbridning icke kan medhinnas pa kortare tid än
fyra år. Kommitténs uppfattning att ett undantag i detta hänseende skulle
kunna göras för den kemiska fackskolan och att sålunda en treårig kurs
skulle vara tillräcklig för utbildningen inom denna fackskola kan kollegiet
icke dela. Förhållandet är nämligen att studietiden i den kemiska fackskolan
sedan flera år tillbaka faktiskt är 372-årig, enär samtliga eleverna
inom fackskolan de senaste aren pa förord af fackskolans föreståndare,
professor P. Klason, erhållit en hel termins uppskof med examens afläggande.
Att inom denna fackskola den nuvarande utbildningen icke torde
kunna anses vara tillfyllestgörande, framgar bland annat däraf att ofta
och från många håll framhållits som en brist i densamma att den nuvarande
studietiden icke medgifver tillräcklig utbildning i de mekaniska
tillämpningsämnena. Det torde också vara obestridligt att den kemiska
industrien i icke mindre grad än landets Ofri ga industrier på dess nuvarande
ståndpunkt krafvel'' specialisering i utbildningen af ingenjörer — en
specialisering, som icke kan åstadkommas, med mindre studietiden utsträckes.
Kollegiet finner således tillräckliga skäl ej föreligga att göra studietiden
inom den kemiska fackskolan kortare än inom de öfriga fackskolorna och
stödes i denna sin uppfattning af sådana omständigheter, som t. ex. att
den kungl. kommittén år 1890 föreslog samma studietid (4 ar) för denna
fackskola som för de öfriga. Då därtill kommer att de föreslagna lokalerna
äro fullt tillräckliga äfven för fyraårig kurs, och att, såsom framgår
af bilagda exempel till läroplan för fyraårig kurs i den kemiska fackskolan,
införandet af en dylik kurs icke skulle medföra annan ökning i den
för högskolan föreslagna staten än till arfvode för en speciallärare i läroämnet
»kemiska apparater m. m.» — hvilken ökning enligt kollegiets åsikt
är erforderlig äfven vid bibehållande al tre- och ett hälft arig lärokurs
så vill kollegiet uttala sig för en obligatoriskt fyraårig studietid inom den
kemiska fackskolan i likhet med inom de öfriga fackskolorna.

Kollegiet öfvergår till frågorna studietid, examina m. m., iäroämnen,
läroplaner och erforderliga lärarlcrafter och framställer i dessa afseenden
vissa önskemål. Då, såsom kollegiet själlt uttalat, dessa önskemal beröra
mindre detaljer af förslaget, hvilka icke hafva nämnvärd inverkan på den
ekonomiska sidan af frågan och därför icke nu böra upptagas till ompröfning,
torde jag vid detta tillfälle icke behöfva lämna någon redogörelse
för hvad kollegiet i berörda frågor anfört liksom ej heller för det förut

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 121

omnämnda af kollegiet uppgjorda förslaget till läroplan för en fyraårig
kemisk fackskola.

Beträffande de föreslagna byggnaderna yttrar kollegiet följande:

»Vid granskningen af hela byggnadsförslaget har kollegiet icke funnit
något att anmärka med hänsyn till lokalernas storlek och utrustning, men
kollegiet vill, med hänsyn till frågans stora vikt, framhålla betydelsen af
att det slutliga arbetet å byggnadsritningarna må komma att föregås af
en täflan mellan arkitekter, isynnerhet som kollegiet anser, att realiserandet
af kommitténs förslag härigenom icke behöfver blifva väsentligt fördröjdt».

Under det att kommittén och högskolestyrelsen varit enhälliga i sina
framställningar, har inom lärarkollegiet tvenne reservationer afgifvits, den
ena af professor P. Klason, som på anförda skäl väsentligen afstyrkt bifall
till förslaget, och den andra af professor O. E. Westin, hvars reservation
angår vissa detaljer af undervisningen.

Båda dessa reservationer torde få biläggas detta protokoll (Bil A.
och B.)

I underdåning skrifvelse den 28 september 1908 har tekniska högskolans
styrelse anfört följande:

»I likhet med lärarkollegiet vill äfven styrelsen framhålla, att tekniska
högskolan numera, såväl hvad utrymme och lärarkrafter angår som beträffande
erforderliga laboratorier och fullgod undervisningsmateriell, står
väsentligt tillbaka vid jämförelse med motsvarande institutioner i de flesta
andra civiliserade länder, samt att det nu föreliggande förslaget innebär
en verklig och fullt tillfredsställande lösning af frågan om högskolans
tidsenliga utveckling. För sin del får därför jämväl styrelsen på det lifligaste
tillstyrka förslagets genomförande; och delar styrelsen därvid såväl
kommitterades som lärarkollegiets uttalade mening, att de erforderliga
betydande kostnaderna icke äro för höga i förhållande till värdet af hvad
som därigenom skulle vinnas för främjandet af vårt lands industriella utveckling
och för höjandet af den tekniska undervisningen och bildningen
till jämnhöjd med motsvarande förhållanden i andra kulturländer.

I det styrelsen, i fråga om de förslag och utredningar, som under
föregånde tider utförts i förevarande syfte, tillåter sig hänvisa till kommitténs
framställning, får styrelsen, med afseende å de särskilda afdelningarna
af kommitténs motivering och förslag i underdånighet anföra
följande.

Bih. till Riksd. Prof. 11)09. 1 Sami. 1 Afd. 110 Raft. IG

Högskolans

styrelse.

122

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Elevantalet (pag. 59). Beträffande det antal årligen inträdande ordinarie
elever, för hvilket den nya högskolebyggnaden bör beräknas, har kommittén
utgått från ett antal af omkring 300, och får styrelsen för sin del,
i öfverensstämmelse med den motivering, som af kommittén, till stor del
i anslutning till de af styrelsen vid ett föregående tillfälle anförda skäl,
meddelats, tillstyrka, att detta antal lägges till grund för beräkningen af
erforderliga lokaler. Då kommittén, enligt styrelsens mening med rätt,
vid denna beräkning utgått från, att antalet elever är lika stort i alla
årsafdelningar, har detta tydligen berott på, att plats bör beredas icke
allenast de ordinarie eleverna utan äfven sådana ofta från praktiken
kommande personer — special- och extra elever — som vilja studera
vissa ämnen; redan under närvarande förhållanden, då ändock många
dylika sökande måste afvisas af utrymmesskäl, uppgår dessa elevers antal
till omkring 11 % af de ordinarie eleverna.

Till bekräftelse af kommitténs uppfattning rörande befogenheten af
att utgå från det anförda elevantalet för framtiden må ytterligare beträffande
elevantalet vid öfriga kulturländers tekniska högskolor följande
siffror anföras.

I fråga om Schweiz gälla t. ex. för läsåren 1904—1905 och 1907—
1908 för läroverkets första årskurs följande antal infödda ordinarie
elever:

1904—1005 1907—1908

i fackskolan för arkitektur......................................................... 21 20

» » » väg- och vattenbyggnad.............................. 56 64

» » » maskinbyggnad ............................................. 78 57

» » » kemisk teknologi............................................. 41 26

Summa 196 167

motsvarande 56 resp. 48 elever på hvarje million invånare, medan vid
tekniska högskolan nämnda år i samma fackskolor intogos allenast 100
resp. 108 ordinarie elever, motsvarande omkring 20 på en million invånare
; det relativa antalet var således i Schweiz omkring 2 V2 gånger så
stort som vid tekniska högskolan, och det absoluta antalet 96 resp. 55 %
större, medan kommittén, för att ej öfverdrifva, endast tillåtit sig framhålla,
att antalet vore minst 50 % större.

Beträffande Tyskland föreligga inga bestämda uppgifter öfver antalet
utlänningar, som studera vid de tekniska högskolorna. Till hvad kommittén
anfört vill emellertid styrelsen tillägga, att hela antalet elever inom
de rent tekniska facken vid Tysklands tekniska högskolor utgjorde vintersemestern
1906—1907 omkring 15,600 eller 250 per million invå -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

123

nare, medan det motsvarande antalet vid tekniska högskolan var 445
elever eller 83 per million invånare. Relativa antalet är således i
förra fallet jämt 3 gånger så stort som i det senare. Tyskland har ändock
ej dragit sig för att helt nyligen inrätta tvenne nya modernt utrustade
högskolor, nämligen i Danzig och i Breslau. Vill man till det ofvan
för Sverige angifna elevantalet lägga elevantalet vid Chalmerska läroanstaltens
högre afdelning, bör man för Tyskland jämväl öka antalet med
elevantalen för de båda med nämnda anstalt jämnställda läroverken i Mitweida
och Chemnitz, då resultatet af jämförelsen förblifver så godt som
oförändradt.

I Köpenhamns polytekniska läroanstalt utgjorde elevantalet år 1906
687 eller, liksom i Tyskland, 250 på en million invånare, trots att den
danska högskolan saknar fackskolor för bergsvetenskap, för arkitektur
samt väsentligen äfven för skeppsbyggnad.

Till ytterligare belysning af de i kommittébetänkandet framhållna
svårigheterna för kompetenta inträdessökande att under närvarande förhållanden
vinna inträde vid vår tekniska högskola torde här jämväl böra
i korthet redogöras för förhållandena vid början af höstterminen 1908.

Vid nämnda termins början anmälde sig 202 kompetenta sökande till
inträde i högskolans första årskurs. Af dessa kunde, enligt gällande bestämmelser,
allenast 123 antagas till ordinarie elever. Att emellertid äfven
denna gång de öfriga i regeln skaffat sig höga betyg eller längre praktik,
för att öka sina utsikter till inträde framgår däraf, att af de 79 sökande,
som icke kunnat vinna inträde, 10 sökande visade minst betyget AB i
genomsnitt i ämnena matematik, fysik, kemi och teckning samt 5 månaders
praktik, samt 51 sökande mellan Ba och AB i samma ämnen och 4
månaders praktik i medeltal; de återstående 18 hade något mindre
meriter.

Man finner således fortfarande och i ännu högre grad bekräftadt det
af kommittén — pag. 67 och not. —påpekade förhållandet, att en sökande
ej ens kan vara säker om inträde, om han kan uppvisa betyget AB, således
ett helt betyg mer än som enligt stadgarna erfordras i genomsnittsbetyg
jämte 5 å 6 månaders praktik.

Nybyggnader (pag. 67 och 203). Styrelsen instämmer äfven på det
lifligaste i kommitténs åsikt, att helt och hållet nya högskolebyggnader
böra upprättas på särskild tomt af tillräcklig storlek för att äfven kunna
motsvara framtidens ökade anspråk på ytterligare utvidgningar. Mot de
föreslagna lokalernas utrymme och beskaffenhet och mot kostnadsberäkningarna
har styrelsen intet af betydenhet att anmärka. Det är visserligen
klart, att vid ett så omfattande byggnadsföretag man i fråga om en

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

eller annan lokals användning eller läge inom byggnaden kan komma att
önska en förändring, men torde sådana mindre förändringar i byggnadsplanen
utan svårighet, i den mån de finnas erforderliga, kunna vidtagas
under byggnadsarbetets fortgång, och synas i alla händelser ej kunna
blifva af beskaffenhet att inverka på de beräknade kostnadernas storlek.

Beträffande den af prof. P. Klason i en reservation till kollegiets yttrande
uttalade farhågan för rökskador o. d. hänvisade styrelsen till dess
utlåtande bilagda yttranden dels af d:r K. Sondén och dels af prof. 0. E.
Westin m. fl.

Mot kollegiets önskan om anordnandet af en täflan mellan arkitekter,
innan arbetet definitivt påbörjas, har styrelsen ej något att invända. Dock
torde rörande lämpligheten af en dylik täflan äfven böra inhämtas öfverintendentsämbetets
mening. I alla händelser vore det önskvärdt om förslagets
genomförande härigenom ej för mycket komme att fördröjas.

Beträffande den tid, som skulle anses böra åtgå för byggnadsarbetets
utförande, äfvensom rörande fördelningen på de följande åren af de erforderliga
kostnaderna har af rektor i samråd med professor Lallerstedt
och arkitekten Ludvig Peterson följande plan uppgjorts:

under senare hälften af år 1909 samt under år 1910,
kostnaderna för arkitekttäflan, förberedande arbeten å
byggnadstomten äfvensom för anordnandet af entreprenad
......................................................................................... kr. 300,000: —

under år 1911, förskott till entreprenörerna, jämte planeringsarbeten
o. d. omkring............................................... » 1,000,000: —

under hvart och ett af de följande åren, allt eftersom
byggnadsarbetet anses böra utföras på 3, 4 eller 5 år,
resp. kr. 2,000,000, 1,500,000 eller 1,250,000, således,
om för säkerhets skull den längsta tiden antages, under

år 1912...............

........................................................................... * 1,250,000

—

under år 1913.....

........................................................................... » 1,250,000

—

» » 1914.....

........................................................................... » 1,250,000

—

» » 1915......

........................................................................... » 1,250,000

—

» » 1916.....

........................................................................... » 1,250,000

—

» * 1917......

.......................................................................... » 1,250,000

—

samt under 1918

återstoden till inredning, o. d................ » 512,398

—

Summa kr. 9,312,398

—

hvilken utgör den af kommittén beräknade totalkostnaden.

125

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

Enligt denna plan skulle alltså verksamheten i det nya läroverket
först 1919, eller i bästa fall år 1917 kunna börja, och först från nämnda
tidpunkt skulle man således kunna mottaga ett större antal elever, än för
närvarande är möjligt. Styrelsen har velat påpeka denna omständighet
äfvensom att i följd däraf den egentliga ökningen af ingenjörskåren i vårt
land först omkring 15 år härefter skulle taga sin början, för att mildra
de från ett och annat håll uttalade farhågorna för att den ifrågasatta utvidgningen
skulle kunna vara mera betydande än som motsvarade landets
behof af högskolemässigt bildade ingenjörer.

I sammanhang med denna fråga torde äfven få påpekas, att den af
kommittén föreslagna ökningen af de årliga anslagen till högskolan, väsentligen
först efter samma tid skulle blifva erforderlig. Innan högskolebyggnaden
hunnit blifva färdig komma själffallet inga andra ökningar af
högskolans stat att ifrågasättas än dels sådana, som redan under nuvarande
förhållanden kunna blifva behöfliga på grund af undervisningens
och teknikens utveckling, och dels sådana, som erfordras för genomförande
äfven för högskolan af en välbehöflig reglering af lärarnas och betjäningens
aflöningar och ställning.

Of riga af kommittén afgifna förslag. Förutom frågan om det elevantal,
för hvilket den föreslagna nya högskolan torde beräknas, äfvensom
om de erforderliga lokalerna och härför nödiga kostnader, afhandlas därjämte
i kommitténs betänkande dels frågorna om erforderliga lärarkrafter,
om anslag till samlingar m. m. dels äfven de viktigaste frågorna angående
undervisningens ordnande o. d.

Ehuru, såsom ofvan antydts, flertalet af dessa senare frågor knappast
kunna tänkas kunna komma till afgörande förr än längre fram, sedan
Riksdagens beslut angående beviljandet af de för nybyggnaderna erforderliga
medlen blifvit fattadt och byggnadsarbetet hunnit fortskrida så långt,
att uppgörandet af en fullständig plan för hela undervisningen för framtiden
blifver af behofvet. påkalladt, anser sig dock styrelsen redan nu böra
angifva sin uppfattning rörande dessa förhållanden.

Fackskolor (pag. 70). Mot kommitténs förslag angående de föreslagna
fackskolorna har styrelsen intet väsentligt att anmärka. Då lärarkollegiet
påyrkat bibehållandet af den bergsmekaniska underafdelningen af fackskolan
för bergsvetenskap, vill styrelsen påpeka, att en dylik anordning
kan genomföras enligt det af kommittén föreslagna och af styrelsen gillade
tillägget till § 21 af stadgarna, och att kostnadsfrågan däraf ej i
någon mån beröres.

Att studietiden bestämmes till att i allmänhet vara fyraårig finner
äfven styrelsen vara nödvändigt. Då emellertid kommittén i fråga om

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

deri kemiska fackskolan ansett tre års studietid tillräcklig, men kollegiet
påyrkat fyraårig kurs jämväl för denna fackskola, vill styrelsen som sin
åsikt uttala, att studietiden åtminstone bör bestämmas till tre och ett hälft
år, enär erfarenheten visat, att under de senare åren kursen faktiskt ej
kunnat medhinnas på kortare tid. För öfrigt är jämväl denna fråga en
ren stadgefråga och är äfvenledes, då de föreslagna lokalerna äro tillräckliga
jämväl för fyraårig kurs, utan betydelse för kostnadsfrågan.

I fråga om hvad kommittén föreslagit under rubrikerna studietid,
examina m. in. (pag. 83) och eleverna (pag. 94) har styrelsen ingen anmärkning
af betydelse att framställa. Beträffande förslaget om höjandet
af elevafgifterna kan styrelsen så mycket hellre tillstyrka detsamma, som
förslaget redan i »1904 års förslag» blifvit af styrelsen själf framlagdt.
Vissa af kommittén framställda ändringsförslag till stadgarna, såsom t. ex.
om föreläsningstvångets upphörande, komma längre fram, i sammanhang
med stadgarnas omarbetning att ånyo upptagas till diskussion, och torde
därför för närvarande icke erfordras särskildt yttrande häröfver, då kommittéförslaget
i öfrigt icke af dessa stadgefrågor beröres.

Ei heller har styrelsen någon invändning af vikt att framställa mot
hvad kommittén anfört beträffande läroämnen (pag. 111), läroplaner (pag.
146), erforderliga lärarkrafter (pag. 158) samt öfriga erforderliga kostnader
(pag. 179). Möjligen kunde för någon professorsbefattning, såsom
kollegiet framhållit, en förändrad benämning vara att föredraga m. m.,
men uppenbarligen äro dylika frågor utan någon betydelse i öfrigt. Beträffande
specialämnena är det tydligt att, såsom jämväl af kollegiet påpekats,
en eller annan jämkning kan blifva erforderlig, men i fråga om
det härför af kommittén beräknade anslagets storlek torde någon ändring
icke behöfva förutsättas, då väl fortfarande, såsom hittills varit fallet, styrelsen
må äga rätt att efter kollegiets hörande vidtaga dylika jämkningar,
och då, i händelse af behof, jämväl eventuellt öfverskott af elevafgifterna
fortfarande må kunna användas för anställande af behöfiiga speciallärare.

Äfven den anställda beräkningen angående anslagen till samlingar och
laboratorier är gjord under vissa förutsättningar angående elevantalen i de
särskilda fackskolorna in. m., som naturligtvis icke alltid komma att öfverensstämma
med verkligheten. Under det att den beräknade totalsumman
synes vara tillräcklig, torde därför äfven i fråga om fördelningen af beloppen
å de särskilda afdelningarna, i likhet med närvarande förhållanden,
rättighet att vidtaga de ändringar, som kunna påkallas, böra bibehållas
för styrelsen.»

dmtfoch Kommitténs förslag har äfven remitterats till öfverintendents-och riks marskalksämbetena,

hvilkas yttranden bilagts detta protokoll (Bil. C och D).

ämbetena.

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Såsom jag erfarit har den förevarande byggnad sfrågan varit föremål6''''’6"**''1 ltkno~
för öfverläggning inom svenska teknologföreningen, som därvid fattat föl.lo^årtn,n^enjande
resolution:

»Svenska teknologföreningen, samlad till årsmöte den 22 mars 1909,
har efter hållen öfverläggning med acklamation beslutat såsom sin åsikt
uttala, att en utvidgning af kungl. tekniska högskolan är oafvisligen nödvändig
för att tillgodose behofvet af ökad ingenjörsutbildning i vårt land och att
högskolans nybyggnadsfråga bör lösas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det förslag, hvilket den för frågans beredande den 13 juli 1906 tillsatta
kungl. kommittén framlagt.»

De belopp, som enligt kommitténs utredning, för hvilken jag här 0fvanD^ar<emen(*''
redogjort, skulle vara nödvändiga för ett tidsenligt ordnande af den högsta yttrande.
tekniska undervisningen i riket, äro utan tvifvel betydande.

Stora uppoffringar från det allmännas sida torde emellertid vara af
nöden för afhjälpande af de brister, som på detta undervisningsområde
ovedersägligen sedan länge varit rådande i vårt land. Under tiden före
1880-talet kunde måhända den högre tekniska undervisningen anses svara
mot de kraf, som landets dåvarande industri ställde på densamma, men
under det industrien under de årtionden, som förflutit efter nämnda tidpunkt,
vunnit en utveckling och ett omfång, hvartill öfver hufvud någon
annan näringsgren knappast kan uppvisa motstycke, och såsom en naturlig
följd däraf jämväl fordringarna på förmåga och kunskapsmått hos dess
ledande män stegrats i jämnbredd därmed, hafva, såsom kommittén framhållit,
de åtgärder, som vidtagits till höjande af den tekniska högskoleundervisningen
i vårt land, långt ifrån varit tillräckliga att lyfta denna undervisning
till jämnhöjd med den moderna teknikens fordringar och till en
ståndpunkt, svarande mot industriens växande betydelse för landets ekonomiska
utveckling. Visserligen har jämväl vårt land kraftigt bidragit till
teknikens utveckling å flera områden, och kunnat glädja sig åt en anmärkningsvärd
utveckling af sin industri, men det kan i fråga om den högsta
undervisningen inom teknikens olika grenar och särskildt beträffande den
för denna undervisning numera erforderliga materiella utrustningen i flertalet
fall icke uthärda jämförelsen med andra industriländer.

Vid öfvervägande af dessa förhållanden och af de ytterligare skäl, som
kommittén i berörda hänseende anfört, har jag kommit till den bestämda
öfvertygelsen, att en omdaning af den tekniska högskoleundervisningen
är oundgängligen af behofvet påkallad. Nödvändigheten af en sådan omdaning
synes mig framgå redan vid en ytlig granskning af det sätt, hvarpå

128

Kungl. May.ls Nåd. Proposition N;o 155.

den ifrågavarande undervisningen för närvarande tillgodoses, och framgår
än klarare vid jämförelse med de åtgärder, som i andra, beträffande industriella
utvecklingsmöjligheter med vårt land jämnställda, eller till och med
underlägsna, länder vidtagits.

Då, såsom jag anfört, den högre tekniska undervisningen i landet,
samtidigt med att utvecklingen på den vetenskapliga teknikens område
varit synnerligen afsevärd, under en längre tid i flera hänseenden kvarstått
på väsentligen samma ståndpunkt, är det uppenbart, att synnerligen omfattande
åtgärder nu skola vara af nöden.

Den frågan torde till en början framställa sig, huruvida mer än en
högskola bör utrustas på det sätt, som betingas af nutidens fordringar.

Härvid blifver frågan närmast den, huruvida icke blott tekniska högskolan
utan jämväl den andra af de läroanstalter i riket, som afse bibringande
af högre teknisk undervisning, nämligen Chalmers tekniska läroanstalts
högre afdelning, skulle väsentligen omorganiseras. I likhet med kommittén
anser jag dock de fördelar, som härigenom skulle vinnas, icke motsvara de
betydande ytterligare kostnader, som en dylik utvidgning af jämväl den
Chalmerska läroanstalten skulle betinga, så mycket mindre som nämnda
anstalt på grund af de särskilda förhållanden rörande inträdesfordringar
och undervisningen, som där äro rådande, visat sig motsvara ett verkligt
behof för beredande af högre teknisk bildning åt dem, som ej önska eller
hafva tillfälle att genomgå en mera fullständig högskolekurs. Och denna
anstaltens ställning inom det tekniska undervisningsområdet har varit af
den vikt och betydelse, att, om man nu skulle vilja utveckla anstalten
till större likhet med tekniska högskolan, behofvet af en ny teknisk
läroanstalt sådan som den Chalmerska utan tvifvel skulle ånyo gorå sig
kännbart, och kostnaderna för det hela således komma att ytterligare
ökas. Ej heller synes den utvägen vara för handen, att fördela de olika
fackriktningarna mellan tvänne högskolor sa, att pa hvartdera stället
endast vissa af de fackskolor, som eljest i allmänhet ansetts höra vara
representerade vid en och samma högskola, skulle förefinnas. Det visar
sig nämligen vid en undersökning af denna fråga, att, äfven om man
bortser från olämpligheten i och för sig af att sålunda hafva, så att säga,
en half högskola på hvartdera stället, kostnaderna jämväl i sådant fall
skulle blifva icke obetydligt större, än om allenast en högskola inrättades,
alldenstund undervisningen inom flertalet af de grundläggande ämnena
och äfven för en del af fack ämnena, trots inskränkningen af fackskolornas
antal, måste anordnas särskildt på båda ställena.

I likhet med kommittén har jag därför kommit till det resultat, att
det skulle kräfva större ekonomiska uppoffringar, än som påkallas af

129

Kuugl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

landets närvarande behof, att på fullt tidsenligt sätt utrusta mer än en
teknisk högskola, och att den Chalmerska läroanstalten fortfarande bör
i hufvudsak bibehållas vid sin nuvarande ställning och uppgift, dock med
den förbättring i afseende å lärarkrafter och materiell utrustning, som
numera måste anses nödig.

Beträffande de brister, som för närvarande vidlåda den högre tekniska
undervisningen i vårt land, anser jag i likhet med kommittén desamma
hufvudsakligen framträda med afseende å laborationsundervisningen
samt möjligheten af studiernas specialisering eller anpassande efter de särskilda
industigrenarnas kraf äfvensom däri, att tekniska högskolan icke
längre är i stånd att mottaga mer än en del af de unge män, som önska
komma i åtnjutande af högre teknisk bildning ock äga de härför nödiga
förutsättningarna.

Särskildt laborationsundervisningen synes mig under de nuvarande
förhållandena lämna mycket öfrigt att önska. Under det redan länge
universitet och andra högskolor, vid hvilka bland annat studiet af fysik
och kemi bedrifves, varit försedda med i de flesta fall tidsenliga laboratorier
för undersökningar och öfningar i dessa ämnen, har betydelsen
af laboratorieundervisningen vid studiet af speciellt tekniska ämnen först
på senare tiden gjort sig gällande. Intresset för denna undervisning väcktes
i de europeiska länderna till lif hufvudsakligen genom den under
Chicago-utställningen år 1893 vunna kännedomen om de amerikanska högskolornas
storartade maskinlaboratorier. Allt sedan nämnda tid hafva de
flesta utländska tekniska högskolor blifvit försedda med laboratorier för
industriens olika ändamål såsom för undersökningar, mätningar och profningar
af elektriska maskiner, apparater och ledningar, för ångmaskiner,
för undersökningar om bränslebesparing, för materialprofning och så vidare.
Vid tekniska högskolan i Stockholm tinnes för närvarande egentligen
allenast för kemi tidsenliga laboratorier, under det att de befintliga så
kallade laboratorierna för fysik, bergsvetenskap, elektroteknik och maskinlära
måste betraktas såsom rena provisorier. För flera andra områden af
tekniken saknas fullkomligt lokaler för laborationsundervisning.

Det är allmänt bekant, att laboratorier af dessa slag äro af största
betydelse för industrien genom de tekniskt vetenskapliga undersökningar
samt genom de profningar, mätningar och beräkningar rörande färdiga
maskiner m. in., som å dem med särskild noggrannhet utföras. Å andra
sidan är dessa institutioners betydelse för den tekniska undervisningen
påtaglig, enär eleven genom laborationsarbetena erhåller en instruktiv
tillämpning af de genomgångna teorierna och metoderna och blir förtrogen
med de maskiner, apparater och beräkningar, som sedermera möta

/till. till Rikad. Prof. 1909. 1 Sand. 1 Afl. 110 Höft. 17

130

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 155.

honom i det praktiska lifvet. Eleven erhåller härigenom äfven en riktig
del af den erforderliga praktiska utbildningen och blir således vid afgången
från högskolan vida bättre rustad för sitt framtida värf i industriens
tjänst än under hittillsvarande förhållanden.

En ovillkorlig förutsättning för att högskoleundervisningen skall blifva
verkligt fruktbringande är därför, att nu rådande missförhållanden vid
högskolan blifva afhjälpta, så att högskolan må erhålla nödiga laboratorier
för de viktigaste grenarna af dess undervisningsområde. Jag ansluter mig
sålunda i alla afseenden till kommittén i dess förslag angående inrättandet
af laboratorier, nämligen ett för fysik och elektroteknik, ett för kemi, ett
för bergsvetenskap samt ett maskinlaboratorium. Totalkostnaderna för
dessa laboratorier har af kommittén beräknats uppgå till i rundt tal 4
millioner kronor. Ehuru detta belopp utan tvifvel är betydande och nära
nog uppgår till hälften af hela den af kommittén beräknade kostnaden för
högskolans ombildning, synes det mig, därest det förhandenvarande önskemålet
om inrättandet af fullt tidsenliga laboratorier, med tillfyllestgörande
lokaler och undervisningmateriel, skall kunna tillgodoses, likväl icke möjligt
att nedbringa densamma.

På grund däraf, att vid uppgörande af planerna för de olika laboratorierna
liufvudvikten lagts på anordnandet af lokaler för de erforderliga
maskinerna, apparaterna, m. m. och att endast för vissa få för elevernas
öfningar afsedda lokaler utrymmet beror af elevernas antal, är det
tydligt, att kostnaderna icke stå i proportion till detta antal, utan att
äfven om dessa laboratorier byggdes och inrättades med hänsyn till ett
väsentligen mindre elevantal än det som af kommittén ansetts böra läggas
till grund, kostnaderna för desamma blott skulle kunna ganska obetydligt
nedbringas. Att i öfrigt de beräknade kostnaderna för dessa laboratorier ej
äro öfverdrifna, framgår bland annat af en jämförelse med de kostnader,
motsvarande institutioner i länder med till och med mindre resurser än
vårt land betingat. Jag åberopar härvid några af de siffror kommittén
i sin utredning anfört.

Sedan kommittén, för att kunna i fråga om den elektrotekniska institutionen
anställa en dylik jämförelse, med frånräknande af kostnaderna
för den fysikaliska institutionen, beräknat kostnaden för den elektrotekniska
institutionen till omkring 687,000 kronor anför kommittén:

»Redan för 20 år sedan erhöll högskolan i Zurich sitt fysikaliskt-elektrotekniska
institut för en kostnad af omkring 860,000 kronor för byggnaden
och 355,000 kronor för utrustning och inredning. För den motsvarande
svenska byggnaden äro — 20 år senare — 743,000 kronor beräknade för
hela byggnadsarbetet och 238,000 kronor för utrustning och inredning».

131

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 155.

»För några högskolor med särskild! elektrotekniskt institut ställer sig
jämförelsen med afseende å kostnaderna på följande sätt:

Stockholm.................................... kr. 687,000

Darmstadt (1903)..................... » 755,000

Dresden (1905)........................... » 632,000 (dessutom eget elektricitetsverk)

Karlsruhe (1899)........................ » 493,000 ( » » » )

Köpenhamn (1906).................. » 400,000 o. s. v.

»I fråga om maskinlaboratoriet må följande kostnadssiffror meddelas.

Stockholm................................. kr. 1,135,000

Zilrich (1899) ....................... » 945,000

Darmstadt (1905)..................■ » 1,200,000 (osäkert belopp)

Dresden (1905) ..................... » 1,720,000

Berlin (1905) ........................ » 1,426,000

»Rörande en del andra högskolor är en jämförelse knappast möjlig,

enär antingen en uppdelning skett i flera mindre speciallaboratorier eller
ock byggnaderna ännu blott delvis äro färdiga och således utvidgningsarbetet
fortfarande pågår».

»Äfven beträffande byggnaden för kemi är i fråga om vissa högskolor
en jämförelse svår att genomföra, enär i en del fall de olika grenarna
af kemien ej alla äro representerade och i andra fall fördelade på
olika institutioner. Följande exempel på de hittills nedlagda kostnaderna,
jämförda med kommitténs förslag, må dock anföras:

Stockholm........................ kr. 910,000

Berlin (1902).................. » 1,250,000

Zilrich (1886) ............... » 1,510,000

Aachen (1879)............... » 890,000 (dessutom byggn. för tekn. kemi)

Karlsruhe (1905) ......... » 1,000,000 (osäkert belopp)

Danzig (1905)............... » 655,000.»

Det synes mig af denna jämförelse uppenbart, att den för de nya
laboratoriebyggnaderna beräknade kostnaden icke öfverstiger, hvad tidsenliga
sådana allmänneligen betinga, och det är därvid icke att förglömma,
— hvad ock af kommittén framhållits, — att priserna på materialier och
arbetskraft för närvarande äro betydligt högre än vid den tid då flertalet
af ofvannämnda institutioner uppfördes.

I motsats med hvad fallet är med laboratoriebyggnaderna är däremot
hufvudbyggnadens storlek och det för dess uppförande nödiga an -

132

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

slaget i jämförelsevis högre grad beroende af det antal elever, som beräknas
kunna i högskolan årligen intagas. Antalet bör- och ritsalar, öfningsrum, tentamensrum
m. m. står nära nog i direkt förhållande till antalet elever.
Under sådana omständigheter framställer sig omedelbart den frågan till
bedömande, huruvida den föreslagna utvidgningen bör grundas på förutsättningen
af så stort elevantal, som kommittén lagt till grund för sina
beräkningar och hvilket svarar mot ett årligt antal inträdessökande af
omkring 300.

Af den redogörelse jag här ofvan lämnat framgår emellertid, att under
de senaste 10 åren knappast två tredjedelar af alla dem, som anmält
sig till inträde vid högskolan, vunnit inträde, oaktadt den återstående
delen jämväl utgjorts af sådana, hvilkas kunskapsbetyg högst väsentligt
öfverstiga, hvad i sådant hänseende enligt läroverkets stadgar för inträde
erfordras, och hvilka därjämte en längre tid å verkstad eller annorstädes
förvärfvat praktiska färdigheter på de till högskolans undervisningsplan
hörande områden.

Till belysning af svårigheterna för kompetenta inträdessökande att
under närvarande förhållande vinna inträde vid vår tekniska högskola
torde här jämväl böra i korthet redogöras för förhållandena vid början
af sistförflutna hösttermin.

Vid nämnda termins början anmälde sig 202 kompetenta sökande till
inträde i högskolans första årskurs. Af dessa kunde, enligt gällande bestämmelser,
allenast 123 antagas till ordinarie elever. Af de 79 sökande,
som icke kunde vinna inträde, hade 10 sökande att uppvisa minst betyget
AB i genomsnitt i ämnena matematik, fysik, kemi och teckning samt 5
månaders praktik, samt 51 sökande betyg mellan Ba och AB i samma
ämnen och 4 månaders praktik i medeltal; de återstående 18 hade något
mindre meriter.

Man finner således, att en sökande numera ej ens kan vara säker om
inträde, om han kan uppvisa betyget AB, således ett helt betyg mer än
som enligt stadgarna erfordras i genomsnittsbetyg, jämte 5 å 6 månaders
praktik.

Man torde därför äfven kunna beräkna att många, som eljest på
grund af håg och fallenhet skulle hafva sökt inträde, afhålla sig därifrån
i medvetandet om att de med sina lägre kunskapsbetyg och kortare
praktik, vid jämförelse med bättre merit.erade medsökande, icke
skulle kunna vinna inträde, ehuru de uppfyllt de i stadgarne fastställda villkoren
därför. Härtill kommer den af kommittén påpekade omständigheten,
att verkningarna af en ökning i antalet elever icke förr än i en jämförelsevis
aflägsen framtid kommer att medföra en tillökning i högskole -

133

Kiwgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

ingenjörernas antal och att, äfven om för närvarande landets industri
icke erfordrade ett väsentligen ökadt antal högskoleingenjörer, hvilket dock
långt ifrån torde vara fallet, teknikens utveckling redan i och för sig låter
förutse en framtida utveckling af afsevärdt omfång, hvilken säkerligen
kräfver utbildandet af flera vetenskapligt bildade ingenjörer.

Hvad jag nu anfört vinner bekräftelse vid en jämförelse med förhållandena
i andra länder. Utöfver hvad kommittén, till hvars motivering
jag i öfrigt torde få hänvisa, i detta afseende anfört, vill jag här särskildt
erinra om högskolestyrelsens förut omnämnda utredning i samma syfte,
genom hvilken utredning jämväl de af professor Klason i hans förut omförmälda
reservation framlagda anmärkningar mot det föreliggande förslaget
i förevarande afseende synes mig på ett öfvertygande sätt bemötta.

I den tekniska högskolan i Zilrich intogos under de senaste åren i
fackskolorna för arkitektur, väg- och vattenbyggnad, maskinbyggnad och
kemi årligen ungefär 180 infödda ordinarie elever, motsvarande omkring
52 elever på hvarje million invånare. Vid tekniska högskolan i Stockholm
däremot intogos under samma tid och i samma fackskolor allenast 104
elever i medeltal årligen, motsvarande omkring 20 på en million invånare.
Det relativa antalet var således i Ztirich mer än 2 V2 gånger så stort som
vid tekniska högskolan.

Hela antalet elever inom de rent tekniska facken vid Tysklands tekniska
högskolor utgjorde vintersemestern 1906—1907 omkring 15,600 eller
250 per million invånare, medan det motsvarande antalet vid tekniska
högskolan var 445 elever eller 83 per million invånare. Relativa antalet
är således i förra fallet jämt 3 gånger så stort som i det senare. Tyskland
har ändock ej dragit sig för att helt nyligen inrätta tvenne nya modernt
utrustade högskolor, nämligen i Danzig och i Breslau. Vill man till det
ofvan för Sverige angifna elevantalet lägga elevantalet vid Chalmersska
läroanstaltens högre afdelning, hör man för Tyskland jämväl öka antalet
med elevantalen för de båda med nämnda anstalt jämställda läroverken i
Mitweida och Chemnitz, då resultatet af jämförelsen förblifver så godt som
oförändrad.

I Köpenhamns polytekniska läroanstalt utgjorde elevantalet år 1906
687 eller, liksom i Tyskland, 250 på en million invånare, trots att den
danska högskolan saknar fackskolor för bergsvetenskap, för arkitektur
samt väsentligen äfven för skeppsbyggnad.

Häraf framgår således att i Schweiz, Tyskland och Danmark, hvilka
länder jag anför såsom exempel, redan för flera år tillbaka elevantalet i
förhållande till folkmängden varit 2 V2 å 3 gånger så stor som motsvarande
antal vid tekniska högskolan. Det bör jämväl märkas, att man i

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

dessa länder alldeles icke ansett tillströmningen till de högsta tekniska
bildningsanstalterna såsom någon olägenhet utan tvärtom på allt sätt sökt
att befrämja denna tillströmning.

Den för vårt land nu ifrågasatta nya tekniska högskolan är beräknad
för ett elevantal svarande mot ungefär 300 årligen nyinträdande under
det att i den nuvarande högskolan mottagas 125 nya elever årligen.
Ifråga om elevantalet skulle således i den nya högskolan icke fullt 2 x/2
gånger så många elever komma att intages som för närvarande. Betänker
man därjämte, att denna ökning af elevantalet, som i allt fall är
mindre än hvad jag nyss angifvit beträffande utländska förhållanden, först
sedan den nya högskolan blifvit färdig d. v. s. först efter 8 å 10 år härefter
skulle komma att göra sig gällande, torde den utgångspunkt, som
kommittén valt ifråga om elevantalets framtida begränsning kunna anses
fullt berättigad. Vid bedömandet af frågan om beredande af större eller
mindre möjlighet för ernående af högre teknisk bildning torde jämväl få
beaktas att äfven i vårt land liksom i andra länder teknisk kunskap och
skicklighet börja göra sig gällande inom andra områden än det rent industriella
såsom t. ex. inom handeln och jordbruket samt att den tekniska
bildningen äfven för den allmänna kulturen efter hand synes komma att
vinna allt större vikt och betydelse.

Det har emellertid anmärkts, att redan af nu utbildade ingenjörer en
stor del i andra länder söka sitt arbetsfält och där fruktbargöra den kunskap,
som härstädes bibringats dem. Denna anmärkning synes icke vara
grundad på verkliga förhållandet, och jag åberopar till stöd härför den
utredning, kommittén härutinnan förebragt och hvarför jag förut*) redogjort.
Största delen af de ingenjörer, som begifvit sig till utlandet, återkomma
med väsentligt större erfarenhet och ökad utbildning och de få,
som icke återkomma, kunna ändock vara af stor betydelse för landet, såsom
sakkunnige förmedlare af afsättningen af landets industriella produkter
och främjare af kunskapen om svensk industri och handel.

Angående frågan om de unga högskoleingenjörernas utvandring till
främmande länder har den af kommittén verkställda undersökningen gifvit
följande resultat:

Af de underhåren 1881—95 utexaminerade 702 eleverna hafva 511
anställning inom landet och 103 i utlandet; af de öfriga hafva 53 aflidit
och om 35 har upplysning ej kunnat erhållas. Med visshet känner
man således, att af 614 icke mindre än 511, d. v. s. 83 % eller omkring
5/6 ägnat sig åt verksamhet inom Sverige. Inskränker man sig till de
8 senaste åren 1888—95jerhålles ett i förevarande afseende ännu gynn*)
Pagg. 42 och 43.

135

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

sammare resultat, nämligen att af 328 elever, hvilkas lefnadsöden varit
kända, 281 eller nära 86 % stannat i hemlandet eller återvändt efter
vidare studier i utlandet.

Äfven beträffande Danmark har en liknande undersökning gjorts angående
de före år 1902 från detta lands högskola utexaminerade ingenjörerna,
hvilken undersökning visade, att äfven här 85,5 % af dem stannat inom
landet, ett resultat, hvilket är så godt som identiskt med det för Sverige
erhållna.

Häraf framgår, att den understundom hörda klagan, att våra högskoleingenjörer
i större antal begifva sig utomlands, ej endast för att
ytterligare fullkomna sina studier utan för att där kvarstanna och söka
sitt arbetsfält för framtiden, icke är grundad på verkliga forhållandet, och
att en dylik klagan ej heller i fråga om Danmark äger berättigande,
oaktadt antalet högskoleelever i detta land, i förhållande till folkmängden,
är ungefär tre gånger så stort som i Sverige, och oaktadt den egentliga
industrien därstädes ej synes erbjuda på långt när så många arbetstillfällen
som i vårt fosterland.

På anförda skäl anser jag mig sålunda böra tillstyrka, att högskolans
omorganisation, i enlighet med kommitténs förslag, beräknas med hänsyn
till ett elevantal, som svarar emot omkring 300 nyantagna elever om året.

Utgående från dennna förutsättning rörande elevantalet har kommittén
beräknat kostnaden för högskolans hufvudbyggnad till omkring
4 millioner kronor, däraf 372 millioner belöpa sig å byggnadsarbetet och
72 million å inredningen, inventeringar och värmeledningar m. m. Ehuru
denna kostnad ju är synnerligen betydande anser jag den samma dock
icke kunna i någon mån nedbringas, därest det eftersträfvade önskemålet,
att erhålla fullt tidsenliga och för en afsevärd framtid tillräckliga lokaler,
skall kunna uppnås. Af en jämförelse med de kostnader liknande byggnader
i andra länder betingat framgår nämligen, enligt kommitténs utredning,
jämväl att ifrågavarande belopp icke blifvit för högt beräknadt.

För öfverskådlighetens skull tillåter jag mig att här ånyo anföra den
sammanställning af byggnadskostnaderna, som af kommittén meddelats
å sid. 240 af dess betänkande och för hvilken jag förut redogjort.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Byggnad

Byggnads-

arbetet

Gas, vatten,
uppvärm-ning m. m.

Inventa-rier, inred-ning m. m.

Apparater
och maski-ner m. m.

Su mma

Hufvudbyggnaden....................................

3,502,200

219,000

280,500

—

4,001,700

Byggnad för fysik och elektroteknik .........

742,680

66,500

64,400

107,345

980,925

Maskinlaboratorium.................................

624,360

48,500

31,600

430,715

1,135,175

Byggnad för kemi .................................

641,884

72,000

149,000

46,701

909,585

Byggnad för bergvetenskap .....................

726,810

72,000

118,000

88,137

1,004,947

Byggnad för centraluppvärmning...............

55,360

1,000

—

90,000

146,360

Observatorium .......................................

2,300

—

—

6,000

8,300

Paviljong för magnetometer .....................

7,560

—

—

—

7,560

Intendentboställe ....................................

24,000

1,500

—

—

25,500

Summa kronor

6,327,154

480,500

643,500

768,898

8,220,052

Härtill komma följande poster:

Elektrisk belysnings- och kraftanläggning.......................................... 114,500

Yttre ledningar........................................................................................... 55,000

Vidare erfordras för byggnadsområdets planering, för terasseringsarbeten,
kulvertar, vägars och planers ordnande m. m.

ett belopp af....................................................................................... 385,000

samt slutligen

för ritningar, arbetsledning, kontrollantarfvoden samt administrationskostnader,
cirka 8 procent af kostnaderna för byggnads-,
planerings- och terasseringsarbetena............................. 537,846

således, sammanlagdt, hela kostnaden kronor.................................... 9,312,398

Dragés från nämnda summa det belopp, som enligt sakkunniges utlåtande
motsvarar försäljningsvärdet af högskolans nuvarande tomter, nämligen
1,940,000, så skulle skillnaden, kronor 7,372,398, utgöra statsverkets
direkta utgifter för de af kommittén föreslagna nybyggnaderna jämte deras
fullständiga inredning och utrustning.

Beträffande den plats, till hvilken de för högskolan erforderliga byggnaderna
skulle förläggas, är det gifvet att den för närvarande till högskolans
disposition upplåtna tomten af omkring 12,300 kvm. ytvidd icke
kan vara tillräcklig för ändamålet, då ju ensamt den yta, som skulle
erfordras för den nya hufvudbyggnadens lokaler, beräknats till öfver

9,000 kvm. och dessutom ytterligare minst lika stor yta skulle vara behöflig
för samtliga laboratoriebyggnaderna.

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Vid byggnadsförslagets uppgörande har man i fråga om byggnadsplats^
närmast haft att välja mellan tvenne utvägar. Den ena skulle
bestå däri, att den gamla tomten bebyggdes så långt utrymmet medgåfve
och öfriga erforderliga byggnader uppfördes å andra tomter. Vid en
sådan anordning skulle emellertid, om man t. ex. disponerade den nuvarande
tomten för hufvudbyggnaden, de öfriga institutionerna, nämligen
de bergsvetenskap liga lokalerna, det elektrotekniska laboratoriet, maskinlaboratoriet
samt de kemiska laboratorierna, förläggas å särskilda tomter.
Som emellertid tydligtvis ofvannämnda institutioner på grund af de rådande
höga tomtpriserna icke skulle kunna förläggas i högskolans närhet,
utan måste uppföras vid utkanten af eller utanför staden, skulle utan
tvifvel afsevärda olägenheter med afseende å undervisningen uppstå.

På grund af dessa af kommittén anförda skäl och då, såsom kommittén
vid en ungefärlig kostnadsberäkning funnit, någon besparing ej
heller är att vinna genom en dylik utväg, anser jag i likhet med kommittén
den för frågan om högskolans utvidgning ur alla synpunkter bästa
lösningen vara, att samtliga byggnader förläggas på en gemensam ny
tomt af den beskaffenhet, att jämväl utvecklingsmöjligheter för en afsevärd
framtid förefinnas.

Beträffande val af tomtplats har jag intet att erinra mot den af
kommittén föreslagna, nämligen den platå, som är belägen å norra Djurgårdens
mark, nordväst om Sofiahemmet, och som begränsas, i väster af
Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen och mot norr af idel] an vägen.
Densamma synes mig i hufvudsak uppfylla de fordringar, som kommittén
med Tätta ansett böra i främsta rummet uppställas på en byggnadsplats
för tekniska högskolans institutioner nämligen:

att den har tillräckligt utrymme, äfven med hänsyn till framtida utvidgningar;
att dess läge är hygieniskt tillfredsställande och dessutom så
fritt och Öppet, att inga höga närliggande byggnader må kunna, nu eller
framdeles, inkräkta på tillgången till riklig dager i anstaltens lokaler;
att grunden är af sådan beskaffenhet, att dyrbarare grundläggningsarbeten
ej behöfva vidtagas och att, med hänsyn till vissa laboratoriearbeten,
skakningar från gatu- och annan trafik i möjligaste mån må kunna undvikas;
att den icke ligger allt för långt från stadens bebyggda delar,
hvilket skulle vålla svårigheter med hänsyn till de studerandes bostadsförhållanden,
och slutligen att statsverket icke behöfver vidkännas särskilt
stora kostnader för densamma.

Emellertid har öfverintendentsämbetet i infordra^ yttrande mot den
sålunda förordade byggnadsplatsen anmärkt dels att högskolebyggnaden

Uih. till Riktd. Prut. 1509. 1 Samt. 1 Afd. 110 Håft. 18

138

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No. 155.

sådan densamma enligt kommitténs förslag vore afsedd att uppföras skulle
komma i en högeligen skef ställning i förhållande till de för det tillämnade
nya barnbördshuset föreslagna byggnaderna, som enligt uppgiorda ritningar
tänkts skola ligga på ett intill den för tekniska högskolan afsedda
gränsande tomt å ett sex meter högre beläget plan än ingången till högskolans
blifvande hufvudbyggnad, dels ock att den föreslagna tomten icke
vore belägen å ett regleradt stadsområde.

Beträffande den förra af dessa anmärkningar, torde densamma numera
hafva förfallit, då annan tomtplats för det ifrågavarande nya barnbördshuset
anskaffats, en fråga till hvilken jag torde få återkomma i sammanhang
med framläggande af nådig proposition angående denna institution.
Hvad åter angår den omständigheten att byggnaderna icke komme att
ligga å ett regleradt stadsområde, synes mig densamma icke böra tillerkännas
någon afsevärd betydelse. Enligt hvad jag erfarit omfattar riksmarskalksämbetet
den meningen, att det icke i och för sig är behöfligt eller ens lämpligt
att ett område af den parkartade beskaffenhet och det betydande omfång,
hvarom här är fråga, indrages i stadsplanen. Vidare är att märka, att
de närliggande stadsgatorna redan äro till sina riktlinjer så bestämda, att
man äfven utan uppgörandet af en reglering bör kunna vid byggnadsplanernas
utarbetande taga tillbörlig hänsyn till nödiga förhållanden i
förevarande afseende, särskildt om man, såsom jag längre fram kommer
att anföra, erhåller medgifvande, att det slutliga arbetet å byggnadsritningarna
må komma att. föregås af en täflan mellan arkitekter, enär i
sådant fall vid täflingsvillkorens bestämmande nödig uppmärksamhet bör
ägnas åt ifrågavarande förhållande. I alla händelser torde den erinran,
som gjorts angående behofvet af uppgörandet af en stadsplan för det
föreslagna högskoleområdet icke vara af den betydelse, att hela det viktiga
högskoleförslagets förverkligande af sådan anledning ytterligare ett
antal år skulle behöfva uppskjutas.

De villkor för en upplåtelse af det föreslagna området till tekniska
högskolan, som riksmarskalksämbetet i sitt underdåniga yttrande ansett
böra föreskrifvas till skyddande af Djurgårdens intressen i dess egenskap
af allmän park, in. in. synas mig vara af beskaffenhet att böra af Eders
Kung! Maj:t fastställas.

Det har emellertid vidare från åtskilliga håll framställts en del mindre
detaljanmärkningar gentemot de föreslagna byggnaderna, såsom mot deras
inbördes läge, höjd och ornamentik, behöfligheten af ytterligare ett eller annat
rum eller något rums anpassande för visst ändamål, mot planens terrassering
o. s. v., men samtliga dessa anmärkningar äro af oväsentlig art, och bygg -

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

nadernas och tomtens förändringar med hänsyn till dem torde icke inverka
på den af kommittén för byggnaderna beräknade totalkostnaden.
Då det likväl är af vikt att vid utförandet af ett byggnadsarbete af sådant
omfång och sådan betydelse som det ifrågavarande, hvilket jämväl kräfver
så pass stora uppoffringar från det allmännas sida, som jag ofvan framhållit,
hvarje äfven oväsentlig förbättring, i den män densamma icke är
ägnad att öka den totala kostnaden, iakttages, anser jag mig för min del
böra tillstyrka det af högskolans lärarkollegium först framställda och
sedermera af såväl öfverintendentsämbetet som högskolans styrelse uti
infordradt yttrande biträdda förslag, att innan byggnadsarbetet kommer
till utförande en täflan mellan arkitekter utlyses rörande uppgörandet af
därför erforderliga ritningar, och har jag för afsikt, därest Riksdagen finner
skäligt bifalla förslaget om tekniska högskolans omorganisation, att föranstalta
om en sådan täflan. Kostnaden härför torde icke blifva större
än att densamma efter någon mindre jämkning kan beräknas ingå i den
totala omkostnaden.

I detta sammanhang torde äfven böra omnämnas den af öfverintendentsämbetet
i nyssberörda yttrande gjorda erinran, att i kommitténs
förslag någon kostnad för kloaklednings framdragande från tomtgränsen
till stadens ledning i Valhallavägen icke upptagits, ett arbete, som ämbetet
anser skulle komma att draga en kostnad af omkring 30,000 kronor. Det
synes mig emellertid som om kommittén med allt skäl ansett denna kostnad
icke erforderlig, enär det ifråga om uppförandet af en byggnadskomplex
af sådan betydelse, som den föreslagna högskolebyggnaden skulle komma
att äga, torde få anses ligga i stadens eget intresse att framdraga ledningen
till tomtgränsen.

Beträffande den del af den för byggnadsarbetets utförande beräknade kostnaden,
som skulle erfordras för arbetet under senare hälften af innevarande
år samt under år 1910, anser jag densamma böra anslås till det belopp
af 300,000 kronor, som enligt den af högskolans styrelse angifna, förut
(sidorna 124 och 125) omförmälda planen, ansetts belöpa å de förberedande
arbetena å byggnadstomten, arkitekttäflan och anordnandet af
entreprenad, och hvilken plan jag anser mig böra tillstyrka, enär denna
del af byggnadsarbetet för sitt utförande torde komma att kräfva ungefär
ett och ett hälft år, och det vore högeligen önskvärd!, att nämnda
arbeten kunde taga sin början redan vid midten af innevarande år. Den
tid inom hvilken byggnadsarbetet i sin helhet bör anses vara utfördt torde
däremot icke nödvändigtvis behöfva redan nu bestämmas och kommer naturligen
vara beroende af det sätt, hvarpå de för detsammas utförande erforderliga
kostnaderna fördelas på de följande åren. I sistnämnda hänseende vill

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

jag såsom exempel framhålla ofvannämnda, af högskolans rektor i samråd
med professoren Lallerstedt och arkitekten Ludvig Peterson, uppgjorda,
plan, enligt hvilken, förutom det till en början erforderliga beloppet af

300,000 kronor, öfriga kostnadsbeloppet skulle så fördelas, att en million
kronor ansloges under år 1911, samt 2 millioner respektive
eller lVé million — allt efter som byggnadsarbetet ansåges böra
utföras på 3, 4 eller 5 år — under hvart och ett af de följande åren
samt återstoden 512,398 kronor under det därpå följande sista året. Med
denna fördelning skulle den nya högskolan kunna träda i verksamhet
respektive år 1917, 1918 eller 1919. Jag erinrar emellertid, att jag allenast
exempelvis anfört detta fördelningsförslag och att intet hinder
förefinnes för en pröfning hvarje år i hvad mån statsverkets tillgångar
kunna betinga en annan plan för arbetets fullbordande.

Förutom de .af kommittén föreslagna byggnadsarbeten, hvarom jag nu
uttalat mig, föreligger jämväl förslag till förändring af läroämnena, studietidens
längd i vissa fall, ordnandet af undervisningen, examina o. s. v.
Beträffande hvad kommittén i dessa hänseenden anfört, ansluter jag mig
i allt väsentligt därtill, äfven om en eller annan jämkning i de framställda
förslagen framdeles skulle kunna blifva erforderlig.

I den man de föreslagna förändringarna, för hvilka jag förut redogjort,
afse de för högskolan gällande stadgarne, anser jag det dock icke
erforderligt att i detta sammanhang ingå på en närmare granskning, enär de
d ls icke inverka pa beloppet åt den beräknade kostnaden för nybyggnaderna
och dels hithörande frågor framdeles komma att blifva föremål för särskild
behandling och därvid underkastas en ytterligare pröfning.

Da den af kommittén verkställda utredningen angående erforderliga
förändringar i högskolans utgiftsstat icke för närvarande kan föranleda
ann in framställning till Riksdagen än beträffande ifrågasatt lönereglering
för högskolans professorer och betjäning, till hvilka frågor jag längre fram
återkommer, inskränker jag mig här, under hänvisning i öfrigt till kommitténs
betänkande, till följande korta angifvande af min ställning till
hufvudpunkterna i denna utredning.

Hvad ila först de ordinarie lärarbefattningarna angår, hvilka för närvarande
utgöras af 14 professurer och 11 lektorat, de senare indelade i
tva olika lönekategorier, har kommittén, i likhet med hvad vid föregående
tillfällen upprepade gånger af högskolemyndigheterna föreslagits jämväl
för sin del ansett, att lektorsinstitutionen numera icke motsvarar sitt
ändamål, utan bör ersättas genom inrättandet af professurer.

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Utan tvifvel hade lektoraten på den tid då de inrättades sitt berättigande
därigenom, att på det sättet ett antal läroämnen kunde blifva
representerade, som visserligen voro nödvändiga för undervisningen, men
hvilka då ännu icke utvecklats till den betydelse för tekniken, som numera
är fallet med så godt som alla dessa ämnen. Sålunda är det tydligt,
att läroämnen sådana som geodesi, skeppsbyggnadslära, husbyggnadslära,
m. fl., hvilka ämnen numera vuxit ut till hufvudämnen och hvilkas representanter
vid högskolan böra vara de förnämsta tekniskt vetenskapliga
auktoriteter på sina områden, icke längre kunna företrädas af lärare med
lägre aflöning och ställning än representanterna för de öfriga hufvudämnen
a. I flertalet fall måste undervisningen i dessa ämnen mer eller
mindre väsentligt utvidgas, så att äfven tjänstgöringsskyldigheten blifver
fullt lika omfattande som de ordinarie professorernas. Och i de två eller
tre ölriga fallen har det visat sig både ur undervisningssynpunkt fördelaktigare
och i fråga om kostnaden billigare att, genom tjänstgöringsskyldighetens
utsträckande till att utöfver hufvudämnet omfatta jämväl
en mindre kurs i samma eller i ett närbesläktadt ämne, kunna utvidga
befattningen till en ordinarie professur, än att dela undervisningen mellan
tvänne mindre väl aflönade lärare. Af dessa skäl anser jag, i likhet med
kommittén, att de ordinarie lärarne vid högskolan böra utgöras allenast
af professorer.

Genom en sålunda förändrad anordning skulle det i högskolans stat
för de ordinarie lärarne nu uppförda beloppet af 122,000 kronor, om antalet
professurer, såsom af kommittén föreslagits, blefve 31, ökas till

186,000 kronor, motsvarande en ökning af ungefär 53 °j0. Under förutsättning
af Riksdagens bifall till den lönereglering för professorerna, som
kommittén föreslagit och hvilken jag längre fram kommer att förorda,
skulle det erforderliga beloppet komma att ökas till 251,100 kronor,
motsvarande något mer än en fördubbling af hittills gällande belopp.

Beträffande de föreslagna professurerna har jag ingen erinran af betydelse
att göra och vill jag nu endast påpeka, att samtliga dessa lärarbefattningar
endast afse en lämpligare anordning eller utvidgning af undervisningen,
men icke ä,ro beroende af elevantalet. Samtliga dessa professurer
skulle därför varit erforderliga äfven under närvarande förhållanden, men då,
på grund af otillräckliga lokaler med ett fullständigt genomförande af
denna del af den föreslagna omorganisationen tillsvidare måste anstå,
måste man inom den närmaste tiden inskränka sig till en omdaning af
vissa nu befintliga lärarbefattningar, en fråga till hvilken jag redan nästa
år torde få återkomma, och för hvars lösande några mera afsevärda kostnader
från statsverkets sida icke torde blifva erforderliga.

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

I fråga om arfvodena till de af kommittén föreslagna speciallärarne
— dylika lärare benämnas för närvarande extra lärare — kommer kommittén
vid sin utredning till en årlig kostnadssumma af 50,000 kronor,
hvilka enligt förslaget skulle bestridas af statsmedel. För närvarande
utgå för samma ändamål något öfver 30,000 kronor om året, hvilken
summa till största delen bestrides genom statsmedel och i öfrigt från
elevafgifternas medel. Rörande dessa lärare och de läroämnen, som
genom dem skulle representeras, har jag ingen anmärkning af betydelse
att göra. Dock torde, såsom bland annat af lärarkollegiet och öfverintendentsämbetet
påpekats, i ett par fall någon jämkning blifva erforderlig,
men torde härigenom någon ändring i den beräknade kostnaden för statsverket
icke behöfva förutsättas, då väl fortfarande, såsom hittills, styrelsen
bör äga rätt att efter kollegiets hörande vidtaga dylika jämkningar,
och då, i händelse af behof, jämväl eventuellt öfverskott af elevafgiftema
fortfarande må kunna användas för anställande af behöfliga speciallärare.

I motsats till hvad förhållandet är med de ordinarie lärarne och
speciallärarne, står det erforderliga antalet assistenter i direkt proportion
till antalet elever vid högskolan. Vid ett beräknadt högre antal elever
kommer sålunda årliga kostnaden för assistenternas arfvoden jämväl att
ökas. Med anledning häraf har kommittén föreslagit, att dessa arfvoden,
som för närvarande utgå dels af statsmedel och dels af elevernas öfningsafgifter,
hädanefter skulle bestridas allenast af dessa afgifter. Indika sålunda
hufvudsakligen skulle användas till detta ändamål. Härvid har kommittén,
såsom jag förut anfört, återupptagit ett år 1904 af högskolans
styrelse afgifvet förslag om förhöjning af de mera bemedlade elevernas
öfningsafgifter, och för sin del föreslagit, att ordinarie elev vid
hvarje termins början erlägger en sådan afgift af 100 kronor, dock
att lärarekollegiet må äga rätt att för mindre bemedlad elev nedsätta
denna afgift till hälften och för obemedlad till fjärdedelen
af nämnda belopp. Såsom jag förut uppgifvit utgår ifrågavarande afgift
för närvarande med ett belopp af 50 kronor i terminen med rätt för
lärarkollegiet att nedsätta densamma till 25 kronor för mindre bemedlade
elever. Genom den sålunda föreslagna förhöjningen, hvaremot jag icke
har något att invända, har kommittén beräknat, att erforderliga medel
skulle vinnas icke blott till bestridande af assistentarfvodena utan därjämte
i likhet med närvarande förhållanden till bestridande af eu del af
utgifterna för samlingar och laboratorier.

Statsanslaget till biblioteket utgår för närvarande med 4,500 kronor

143

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

och har af kommittén föreslagits att höjas till 12,000 kronor, under det
att anslaget till samlingar och laboratorier å 14,000 kronor skulle blifva
oförändradt. Hela det årliga behofvet af medel till samlingar och laboratorier
har för framtiden beräknats att uppgå till 54,000 kronor och skulle
däraf 40,000 kronor bestridas genom elevafgifterna. Mot dessa beräkningar
har jag ej heller någon erinran att göra.

Till diverse utgifter för uppvärmning, ventilation, renhållning m. m. utgå
för närvarande 10,000 kronor å ordinarie stat, ett belopp, som naturligtvis
äfven under nuvarande förhållande icke på långt när är tillräckligt för
ändamålet, utan fylles det återstående behofvet genom elevafgifterna. Då.
såsom jag förut omnämnt elevafgifterna enligt förslaget beräknats för bestridande
af assistentarfvodena och större delen af utgifterna för samlingar
och laboratorier, så måste enligt den föreslagna nya staten dessa
s. k. diverse utgifter uteslutande bestridas genom allmänna medel, och har
kommittén för ändamålet i sitt förslag till framtida stat för högskolan
upptagit ett belopp af 121,700 kronor. Mot beräknandet af denna summa,
hvars höga belopp sammanhänger med de nya byggnadernas betydligt
utvidgade omfång, och som för öfrigt af påtagliga skäl är synnerligen
osäker, har jag för närvarande ingen anmärkning att göra.

Det ordinarie anslaget till betjäningen skulle enligt kommittéförslaget
ökas från 5,100, till 21,900 kronor, anslagen till rektor, kansli m. m.
från 7,500 kronor till 20,100 kronor oeh sammanlagda anslagen till elevstipendier
och resestipendier för lärarne från 4,800 till 6,600 kronor.

Den ordinarie staten för läroverket, som för närvarande uppgår till

203,000 kronor — hvartill komma å extra stat anvisade medel af sammanlagdt
25,500 kronor — skulle genom de föreslagna förändringarne
komma att ökas till 497,400 kronor.

Lägger man till denna summa det belopp af 130,000 kronor, som
beräknats komma att inflyta genom elevafgifter, af hvilket belopp 90,000
kronor ansetts komma att åtgå till assistenternas aflöning och 40,000 kronor
till bestridande af utgifter för samlingar och laboratorier, så erhåller
man beträffande totalsumman af de årliga utgifterna ett sammanlagdt
belopp af 627,400 kronor, under det att för närvarande utgifterna för
högskolan enligt kommitténs beräkning för år 1907 uppgingo till sammanlagdt
omkring 276,800 kronor och enligt hvad jag förut anfört för år
1908 till 279,262 kronor. För ytterligare bedömande af i hvad mån
de för högskolan sålunda beräknade årliga utgiftsbelopp icke skulle kunna
anses för högt tilltagna, har kommittén, såsom jag förut anfört, anställt
en jämförelse med motsvarande utgifter för några utländska högskolor
af ungefär samma omfattning som den tekniska högskolan enligt förslaget

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

framdeles skulle komma att erhålla, och vill jag här ytterligare erinra
om resultaten af denna redogörelse.

Beträffande t. ex. högskolorna i Aachen och Delft, hvilka i hufvudsak
hafva samma fackskolor som tekniska högskolan, utfaller en jämförelse

mellan de för något af de

senaste åren

gällande

siffrorna sålunda:

Högskola

Professorer

Elever

o

Arliga utgifter

Stockholm ......................

31

1,100

627,000 kronor

Aachen............................

37

600

533.000

780.000 »

Delft..................................

44

1,100

För att anställa en jämförelse med sådana tyska eller andra högskolor,
som sakna fackskolorna för skeppsbyggnad och bergsvetenskap
måste siffrorna för tekniska högskolan i Stockholm minskas med de tal,
som motsvara nämnda fackskolor. Man finner därvid följande resultat:

Högskola

Professorer

Elever

o

Arliga utgifter

Stockholm .............

............. 26

1,000

550,000 kronor

Darmstadt .............

.............. 32

1,600

620,000

Hannover...............

.............. 37

1,000

585,000

Dresden..................

.............. 38

1,000

709,000

Budapest...............

.............. 32

1,400

870,000 » o. s. v.

För vissa större

högskolor, såsom

t. ex. för

Polyteknikum i Zurich

ställer sig utgiftssiffran betydligt högre. Under senaste året uppgingo
därstädes de olika hufvudposterna i budgeten till:

Kansli m. m. och diverse utgifter............... kr.

Lärarnes allöningar ........................................ »

Bibliotek, samlingar m. m............................ >

öfriga utgifter ..................................... »

161,000

607.000

216.000
25,000

Summa kr. 1,009,000

Denna högskola har 1,300 ordinarie elever, hvaraf två tredjedelar
äro schweizare.

Vid den stora högskolan i Boston, Massachussets Institute of Technology
uppgingo år 1906 utgifterna för löner och samlingar till följande
belopp:

Löner.................................................................... kr. 1,375,000

Bibliotek, samlingar m. m.......................... » 182,000

vid ett elevantal af omkring 1,400.

145

Kungl. Maj:In Karl. Proposition K:o 15~>.

I likhet med kommittén finner äfven jag på nu anförda skäl, att de
af kommittén angifna årliga kostnaderna för den nya högskolan, i förhållande
till hvad som därigenom skulle vinnas, icke i något afseende
blifvit för högt beräknade.

I sammanhang med sitt förut omnämnda yttrande öfver kommitté- Reglering af
förslaget har högskolans styrelse jämväl hemställt om aflåtande af nådigt"*®™™*
proposition till Riksdagen angående reglering af lönerna för högskolans
professorer.

Sedan nämligen föregående års Riksdag fattat beslut angående reglering
af lönerna för universitetens professorer, i enlighet hvarmed lönen
bestämts till 5,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till 2,500 kronor med
rätt till ett ålderstillägg af 600 kronor till lönen efter 5 års tjänstgöring, ville
styrelsen nu i underdånighet hemställa om motsvarande lönereglering för
högskolans 14 professorer. Då för närvarande för hvarje professors aflöning
6,000 kronor äro uppförda å ordinarie stat, och enligt nu omförmälda
förslag i stället 7,500 kronor skulle å staten uppföras, utgjorde
således den för ändamålet erforderliga höjningen af det till högskolan utgående
ordinarie statsanslaget ett belopp af sammanlagdt 21,000 kronor.

Med afseende å den synnerliga svårigheten för högskolan att vid den
starka konkurrensen med industrien och öfriga högskolor kunna vinna fullgoda
lärarkrafter, ansåge sig styrelsen, i anslutning till de af kommittén
angifna grunder, böra hemställa jämväl om beviljandet af ett ortstillägg
af 600 kronor för hvarje professor, i likhet med hvad som kommit statskomissarierna
vid statskontoret, med flera tjänstemän till del. 1 enlighet
härmed skulle den erforderliga ökningen af ordinarie anslaget böra höjas
med 8,400 kronor till 29,400 kronor.

Med afseende å behofvet af ökade löneförmåner för högskolans professorer
yttrar kommittén bland annat:

»Särskilt måste emellertid i förevarande afseende framhållas högskolans
ställning såsom den förnämsta representanten för teknisk vetenskap
och undervisning, hvilken ställning gör det till en oafvislig nödvändighet
att söka till lärare erhålla de mest framstående förmågor. Med kännedom
om de höga aflöningar, som industrien nu för tiden erbjuder sina ledande
ingenjörer, är det tydligt att lärarplatserna vid högskolan i allmänhet icke
innebära någon särskild lockelse för en framstående ingenjör, och i fråga
om de rent teoretiska läroämnena gör konkurrensen med öfriga högskolor,
vid Indika undervisa ngsskyldigheten i regeln är vida lindrigare än vid
höerskolan, det äfvenledes ofta svårt för läroverket att erhålla framstående

Bill. till liiksd. Prat 1909. 1 Sami. 1 Afil. 110 luft. 19

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

lärarkrafter. Visserligen är det sant, att flera af läroverkets lärare i egenskap
af konsulterande ingenjörer, och detta på grund just af sin ställning
och sina förutsättningar kunna förskaffa sig inkomster utöfver den aflöning,
som de erhålla af staten. I regeln äro dock dessa inkomster ej af den
betydenhet, att därigenom skillnaden mellan praktikens män och lärarna
i någon mera väsentlig mån utjämnas. Ty om det också är af största vikt, att
läraren, för att ej förlora sambandet med den industriella utvecklingen,
deltager i det praktiska arbetet inom sitt område, måste detta deltagande
å andra sidan dock inskränkas inom vissa gränser för att ej menligt inverka
på hans verksamhet såsom lärare och vetenskapsman.

Ehuru kommittén sålunda ansåge en afsevärd förbättring af professorernas
aflöningsförhållanden vara af behofvet påkallad, hade kommittén
dock ej tilltrott sig kunna föreslå högre aflöning än i fråga om statskommissarierna,
för hvilka lönereglering nyligen blifvit genomförd, och föresloge
därför kommittén, att för professor vid tekniska högskolan aflöningen
för år räknadt bestämdes till 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor i
tjänstgöringspenningar jämte ett ortstillägg af 600 kronor, med rätt att
efter fem års väl vitsordad tjänstgöring komma i åtnjutande af ett ålderstillägg
till lönen af 600 kronor.»

Sedan Riksdagen numera beslutat om genomförande af löneregleringför
professorerna vid universiteten och Karolinska institutet, i enlighet
hvarmed professorsaflöningen bestämts just efter nyss anförda i fråga om
statskommissarierna följda grunder, med undantag för ortstillägget, som
icke beviljades för de nämnda professorerna, detta af det skäl, att dessa
professorer ansågos just genom sin placering i hufvudstaden blifva i tillfälle
att genom enskild praktik och jämväl på annat sätt förskaffa sig
afsevärda inkomster utöfver professorsaflöningen, torde jag med afseende å den
påyrkade löneregleringen för tekniska högskolans professorer, hvilka hittills
ansetts väsentligen böra likställas med de förra, kunna inskränka mig
till att klargöra min ställning till frågan om behofvet i förevarande fall
af det föreslagna ortstillägget å 600 kronor till professorernas eljest enligt
de angifna grunderna normerade aflöningsförmåner. Det synes mig då
tydligt, att det skäl, som i detta afseende anförts i fråga om karolinska
institutets professorer, icke kan åberopas beträffande professorerna vid högskolan,
åtminstone icke med samma styrka. Härtill kommer, att professorernas
vid tekniska högskolan undervisningsskyldighet är väsentligt större
än den, som åligger professorerna vid våra andra lärda högskolor. För
öfrigt skulle den föreslagna förhöjningen af löneförmånerna för högskoleprofessorerna
sätta högskolan i bättre stånd än eljest skulle vara möjligt

147

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

att till lärare erhålla förmågor af den framstående beskaffenhet, som motsvarar
högskolans särskilda uppgift. Jag måste nämligen, oaktadt flera af
dessa lärare såsom konsulterande ingenjörer och dylikt genom verksamhet
utom läroverket kunna förskaffa sig en del biinkomster -utöfver sin aflöning
såsom lärare, gifva kommittén fullständigt rätt i dess af mig anförda
mening, att på grund af konkurrensen med industrien, som ju erbjuder
afsevärdt. högre inkomster åt framstående tekniker, äfvensom, i fråga om
de få professurerna i de rent vetenskapliga ämnena, på grund af konkurrensen
med öfriga högskolor, vid hvilka som sagdt undervisningskyldigheten
i regeln är vida mindre betungande än vid tekniska högskolan, det ofta
är synnerligen svårt för läroverket att erhålla verkligt framstående lärarkrafter.

På nu i korthet anförda skäl vill jag därför tillstyrka bifall till den
af högskolans styrelse gjorda underdåniga framställningen, i enlighet hvarmed
högskolans ordinarie stat från och med ingången af år 1910 skulle
ökas med 29,400 kronor.

Högskolans styrelse har jämväl gjort underdånig framställning om
lönereglering för den nuvarande ordinarie tjänstepersonalen och därvid
yttrat följande:

»Af skäl som styrelsen redan vid föregående tillfällen anfört och under
hänvisning jämväl till hvad kommittén — pagg. 186—188 — framhållit,
får styrelsen härmed jämväl göra underdånig framställning om reglering
af den egentliga betjäningens aflöningsförmåner. 1 hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommitténs förslag skulle för den nu tjänstgörande
betjäningen följande aflöningsstat böra beräknas:

T j ä n b t

Lön

Tjanst-görin gö-pen ni ngar

Orts-

tilliigg

Summa,

—•—-.........

Alders-

tillägg

1 förste vaktmästare ......

900

450

150

1,500

2 ålders-

1 laboratorietjänare.........

700

350

150

1,200

100 kr.

3 » .........

2,100

1,050

450

3,600

efter 5

1 maskinist .......................

700

350

• 150

1,200

år.

Summa kronor

4,400

2,200

900

7,500

samtliga med bostad inom läroverket jämte bränsle. 1 motsvarande fall
vid ämbetsverken stadgas vanligen att aflöningen minskas med ortstill1
ägget och därutöfver af lönen så mycket, att hela minskningen uppgår

Betjäningens

aflöning

148

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition 2i:o 155.

till visst mot bostadsförmånen svarande belopp. Med afseende å särskilda
förhållanden rörande betjäningen vid högskolan, nämligen dels att tjänstgöringens
beskaffenhet i regeln kräfver vissa särskilda förutsättningar och
dels att betjäningen, på grund däraf att dess tid, åtminstone under läsåret,
tages i anspråk vid läroverket under hela dagen, endast i undantagsfall
kan komma i tillfälle att erhålla biförtjänster, anser styrelsen, att
man i fråga om betjäningspersonalen vid högskolan bör göra undantag från
den eljest vanliga regeln och i enlighet härmed bestämma, att aflöningen icke
skall undergå minskning motsvarande den föreslagna förmånen af fri bostad
och fritt bränsle.

Då för närvarande å ordinarie stat är anvisadt ett belopp af 5,100
kronor, hvaraf 300 disponeras till beredande af arfvode åt 2 portvakter,
och återstoden 4,800 användes till betjäningens aflöning, och då enligt
ofvan angifna förslag för sistnämnda ändamål 7,500 kronor erfordras, så
skulle alltså det nu framställda förslaget till betjäningens aflöning erfordra
en ökning af det ordinarie statsanslaget med 2,700 kronor. Enär genom
eu dylik reglering det nu utgående af föregående års Riksdag beviljade
årliga tillfälliga lönetillägg af 607 kronor 50 öre skulle bortfalla, blifver
den verkliga ökningen af statens utgifter allenast 2,092 kronor 50 öre.»

Då kommitténs yttrande (sidd. 186—188 i dess betänkande) i allt
väsentligt öfverensgtämmer med hvad högskolans styrelse sålunda anfört,
torde jag icke behöfva lämna någon närmare redogörelse för kommittéutlåtandet
utan tillåter jag mig nu att för egen del anföra följande.

Det till betjäningens aflöning för närvarande af statsmedel utgående
beloppet 5,100 kronor fördelas enligt styrelsens pröfning mellan
en vaktmästare för den allmänna afdelningen, fyra laboratorieränare för
bergsskolan, den kemiska samt den elektrotekniska och fysikaliska institutionen,
en maskinist och två portvakter, samtliga med bostad inom läroverket.
Aflöningen utgår således under form af arfvoden, så att betjäningen
vid högskolan icke är berättigad till pension. Arfvodenas belopp
äro för närvarande resp. 900, 850, 800, 750, 750, 750, 240 och 60
kronor. Dessa arfvodesbelopp hafva emedlertid delvis blifvit något förhöjda
sedan Riksdagen på extra stat för år 1909 till förbättring af betjäningens
aflöningsvillkor anslagit 1,215 kronor att utgå med halfva beloppet
under år 1908 och med andra hälften under år 1909.

Emellertid är det ju tydligt, att betjäningspersonalen redan under
nuvarande förhållanden på grund af det växande elevantalet och den
däraf direkt eller indirekt ökade tjänstgöringen är otillräcklig för läroverkets
behof. Också har från betjäningens sida redan länge ett utan
tvifvel berättigadt missnöje gjort sig gällande, hvilket missnöje jämväl

149

Kungl. Mnj:ts Null. Proposition N:o 155.

och i ännu högre grad yttrat sig i fråga om aflöningens synnerligen låga
belopp samt den osäkerhet i betjäningens ställning, som är en följd däraf,
att rätt till pension icke är tillerkänd densamma. Högskolestyrelsens underdåniga
framställning angående en väsentligare tillfällig förbättring af
lönerna, intill dess kommitténs förslag i ämnet kunde föreligga till afgörande,
har hittills endast delvis vunnit afseende.

I likhet med styrelsen och kommittén anser äfven jag det vara nödvändigt
att öka löneförmånerna och att bereda pensionsrätt för denna person al.

Jag kan också i det hela ansluta mig till högskolestyrelsens förslag i
denna del. Hvad till en början angår förste vaktmästaren, hvilken enligt
hvad jag inhämtat under största delen af året är sysselsatt i högskolan från
tidigt på morgonen till sent på aftonen, sy-nes det mig visserligen, som
denne befattningshafvare icke borde utan vidare likställas med exempelvis
förste vaktmästaren i statskontoret, hvars tid särskildt på eftermiddagarne
lärer vara betydligt mindre upptagen. Det synes mig därför, som om
högskolestyrelsens förslag, enligt hvilket förste vaktmästaren skulle erhålla
samma löneförmåner, som i allmänhet tillerkänts förste vaktmästare i lönereglerade
centrala verk, och dessutom rätt till två ålderstillägg å 100
kronor efter respektive 5 och 10 år, hade goda skäl för sig. En liknande
anordning återfinnes exempelvis i den år 1908 fastställda staten för universitetet
i Uppsala, där vaktmästaren vid kansliet, som i tjänsteställning
torde tillnärmelsevis motsvara här ifrågavarande förste vaktmästare och
hvars sammanlagda löneförmåner uppgå till 1,550 kronor, tillerkänts två
ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 5 och 10 år. Hvad beträffar
de fyra laboratorietjänarna, hvilkas kontanta lönevillkor föreslagits lika
med motsvarande befattningshafvare vid karolinska institutet, har jag intet
att däremot erinra. Icke heller de för maskinisten föreslagna kontanta
löneförmåner synas mig gifva fog för någon anmärkning. Om jag således
i dessa delar anser mig böra tillstyrka högskolestyrelsens förslag, kan jag
dock icke förorda detsamma i hvad det rör hemställan om att nu ifrågavarande
sex befattningshafvare skulle utöfver dem tillkommande kontanta
löneförmåner tillerkännas fri bostad jämte bränsle. Detta synes mig nämligen
innebära ett allt för betänkligt afsteg från de principer, som antagits
till efterföljd vid senast genomförda löneregleringar. Det sedvanliga villkoret
om afdrag å 250 kronor för förmånen af fri bostad ocli bränsle
torde därför böra upprätthållas äfven i förevarande fall.

I högskolans stat bör följaktligen, med uteslutande af posten: »Anslag
till betjäningens aflöning — 5,100 kronor», i stället uppföras dels af högskolestyrelsen
omnämnda 1 förste vaktmästare, 4 laboratorietjänare och 1
maskinist med de för dessa befattningshafvare af styrelsen föreslagna kon -

150

Ktmgl. Maj:ts Nät!. Proposition K:o 155.

tanta aflöningsförmåner med föreskrift tillika, att för en hvar af bemälda
befattningshafvare, som i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen
afdragas 100 kronor årligen, dels ock arfvode till 2 portvakter med tillhopa
300 kronor.

För åtnjutande af de utaf mig nu föreslagna aflöningsförmåner för
omförmälda befattningar vid högskolan, nämligen dess professurer, förste
vaktmästarbefattningen, laboratorietjänarbefattningarna och maskinistbefattningen
torde böra gälla följande villkor och bestämmelser, i tilllämpliga
delar uppställda i enlighet med de villkor, som vid lönereglering
för karolinska mediko-kirurgiska institutet förlidet år fastställdes för åtnjutande
af nya aflöningar å dess stat:

att innehafvare af sådan befattning skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändring i högskolans organisation eller verksamhet
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad samt i sådant hänseende
vara pliktig att, med bibehållande af den tjänsteställning och den
aflöning han innehar, i enlighet med nya eller förändrade föreskrifter
sköta de med befattningen förenade göromål;

att icke med någon af nu ifrågavarande ordinarie befattningar vid
högskolan må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att ej med någon af nu ifrågavarande befattningar må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej
högskolans styrelse uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid högskolan, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar eller arfvode oj må uppbäras af tjänstinnehafvare
under honom beviljad tjänstledighet, utan skola för denna tid
utgå till den, som uppehåller befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen och ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller fullgörande af
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af högskolans
styrelse pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt, låta honom uppbära
något däraf;

att tidpunkten för första förhöjningen af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning inträder efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare
fem år, på samma villkor, under iakttagande hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänståldern blifvit uppnådd; börande professor därvid tillgodoräknas äfven
den tid, som före den förändrade aflöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till professur vid högskolan;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen, äfvensom ortstillägget, skall utgå till månadens
slut, utan rubbning af gällande föreskrifter om afträdande af boställsförmån;
skolande dock vederbörande befattningshafvare vara underkastad de
ändrade bestämmelser i berörda hänseenden, som kunna varda fastställda;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om
rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinneliafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder de nya aflöningsförmånerna, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

152

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Slutligen torde böra meddelas erforderliga bestämmelser för öfvergång
till de nya aflöningsförmånerna.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

A) — under medgifvande, att för uppförande af nya byggnader för
tekniska högskolan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kommittén
för den högre tekniska undervisningens ordnande framlagda förslag må,
under de närmare villkor, Eders Kungl. Maj:t bestämmer, tagas i anspråk
ett härför erforderligt område af omkring 65,000 kvadratmeter, beläget
å en nord nordväst om Sophiahemmet å norra Djurgårdens mark varande
platå, som begränsas i väster af Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen
och mot norr af Mellanvägen — till bestridande af kostnaderna för
ifrågavarande byggnader med utrustning och inredning samt för terrasseringsarbeten
med mera väsentligen i enlighet med nämnda förslag bevilja
ett anslag af 9,312,398 kronor och däraf för påbörjande af berörda
byggnadsarbeten på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 300,000
kronor;

B) dels bestämma, att i staten för tekniska högskolan skall vidtagas
sådan förändring, ej mindre att för en hvar af nuvarande fjorton professurer
vid högskolan aflöningen skall utgöra 8,100 kronor, däraf 5,000
kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg,
jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring,
än äfven att, med uteslutande ur staten af anslaget å 5,100 kronor
till betjäningens aflöning, i stället i staten uppföras aflöning till en förste
vaktmästare med 1,500 kronor, däraf 900 kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg, aflöning till eu hvar af fyra
laboratorieränare med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, aflöning till en maskinist
med 1,200 kronor, däraf 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg, jämte rätt för en hvar af sist omförmälda
sex befattningshafvare till två ålderstillägg å 100 kronor efter 5, respektive
10 år, dock att för enhvar af dessa befattningshafvare, som i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen af dragas 100 kronor årligen,
samt arfvode till två portvakter med 300 kronor;

dels medgifva, att de förenämnda befattningshafvare vid tekniska högskolan
tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

dels godkänna de af mig föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de nya löneförmånerna;

dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången af
år 1910 tillträder nu afsedd befattning vid högskolan, skall vara pliktig
att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de
förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke före viss angifven
tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den
rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock för genomförande af nu ifrågavarande förändringar i staten
för tekniska högskolan öka nämnda stat från 203,000 kronor till 235,100
kronor eller med 32,100 kronor och förty höja anslaget till de tekniska
läroverken, nu 558,275 kronor, till 590,375 kronor.

Vid bifall till hvad jag under A) hemställt lärer hinder icke möta
att redan under år 1909 af tillgängliga medel utanordna erforderlig del
af det på extra stat för år 1910 utgående beloppet.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och
skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Tollie.

Bih. lili Riksd. Prat. 1505. 1 Samt. 1 Afd. 110Haft.

20

154

Kung!. Majts Nåd. Proposition No 155.

Bil. A.

Professor P. Klasons reservation

till Tekniska högskolans lärarkollegiums utlåtande den 12 september 1908.

Efter tagen känndom om kommitterades underdåniga betänkande med
förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen i riket af den
27 maj 1908, får jag vördsamt anföra följande.

1. Elevantalet.

Hufvudprincipen i 1908 års förslag är, att högskolan i högsta möjliga
grad bör vara anordnad att emottaga alla kompetenta sökande äfven
kvinnliga.

Så länge realiserandet af denna princip ej öfverstiger rimliga kostnader
och ej heller medför andra påvisbara olägenheter, så torde ej heller
något vara att däremot invända. Men då, såsom kommittén också uttryckligen
framhåller, undervisningens tyngdpunkt vid Tekniska Högskolan
måste förläggas till de praktiska öfningarna och för dessa ostridligen ej
blott behofvet af lokaler, utan äfven af lärarekrafter står i direkt proportion
till antalet elever, så torde man finna, att saken ej blott är en kostnadsfråga
utan äfven en personfråga.

Om 300 vinna inträde i september, men innan december månads slut
en stor del har lemnat Högskolan, så måste man ju saga, att det, frånsedt
ekonomien, icke kan vara för undervisningen fördelaktigt att anordna
Högskolan för 300.

Följande tabell visar antalet elever i 1, 2 och 3 afd. från 1876—77
till 1897—98.

1 afd.

2 afd.

3 afd.

1876-

•77............

............................... 78

70

—

77-

-78............

............................... 66

52

67

78-

-79............

67

51

52

Transport 211

173

119

155

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

Transport 211 173

...................................... 46 38

40 45

47 31

52 35

51 41

74 41

1880—81
81-82

82— 83

83— 84...

84— 85...

85— 86....

86— 87....

87— 88...

88— 89....

89— 90...
1890—91....

91-92...
92 — 93...

93— 94...

94— 95...

95— 96...

96— 97....

56 59

68 40

75 53

84 55

75 82

80 67

100 71

100 81

99 96

100 77

— 81

119

51

34

38

24

27

37

34

60

37

55

49

76

57

64

79

88

75

1,404 1,165 1,076
100% 83% 76%

1

Följande tabell visar elevantalet i 1, 2 och 3 afd. från 1896 — 97
afd. till 1904—08 i tredje afd.

I.

II.

III.

1896-

-97.....................

.................... 100

—

—

97-

-98.....................

................... 102

86

—

98-

-99.....................

.................... 102

97

88

99-

-00.....................

.................... 126

104

101

1900-

-Öl.....................

.................... 125

118

82

Öl-

-02....................

.................. 126

in

121

02-

-03.....................

.................... 126

121

109

03-

-04....................

.................... 123

116

104

04-

-05....................

.................... 125

108

117

05-

-06.....................

.................... 125

114

101

06-

-07.....................

................... —

120

119

07-

-08.....................

................... —

—

106

1,178

1,095

1,048

100%

93%

90 %

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Under hela tiden tab. 1 innefattar emottogos alla kompetenta. Vi
se att under de uppåtgående tiderna 1876—1880 kvarstodo i tredje afdelningen
i medeltal 7 9 % af dem som inträdde i första, under de nedåt
gående tiderna 1880 — 89 endast 68%, hvilken siffra under de åter uppåtgående
tiderna 1889—1897 höjdes till 77 %, Efter 1897, då tillströmningen
varit större än som mottagits, kvarstodo i medeltal i 3 afd. 90 %
af dem som inträdde i första afd.

Vi finna sålunda, att det antagande kommitterade vid sina beräkningar
gått ut ifrån, att den högsta numerären i alla obligatoriska afdelningarne
är lika stor, kan tåla vid någon jämkning, ivfven om ett större
antal inträdessökande anmäla sig än som får plats, så kan man dock beräkna
3 afd. 10 % mindre än första, i motsatt fall minst 20 % mindre,
eller tvärtom öka antalet som intages med 30 resp. 60.

Under 1876 —1892 kunde 80 emottagas, men 6 gånger under denna
tid har ej mer än 50 — 60% däraf anmält sig. Med hänsyn till fluktuerande
konjukturer är det sålunda ur ekonomisk synpunkt önskvärdt, att en utjämnande
regulator finnes här likaväl som på en maskin med ojämn
belastning. En sådan bär visserligen kommittén begagnat sig af i de för
våra förhållanden ganska rundligt tilltagna elevafgifterna. Jag tror emellertid,
att elevafgifteT äro olämpliga såsom regulator i fall sådana som
dessa, därför att de aldrig kunna verka fullt rättvist, och därför att de
upphöra att vara en regulator för dem som icke erlägga afgift och för
dem. för hvilka afgifter ej spelar någon roll. Hvad däremot höga afgifter
och en lång studietid åstadkomma är en ökad skuldsättning för de unga
ingeniörema, hvilken försvårar förvärfvandet af en god eftermognad i
praktikens tjänst, utan hvilken utsigten att nå en högre ståndpunkt är
ringa, de teoretiska kunskaperna må vara huru stora som helst.

Det finnes emellertid en naturlig regulator och en mycket god sådan,
som kommitterade vilja helt och hållet lämna obegagnad, och det är praktik
före inträdet, Denna regulator är särskildt lämplig, därför att den är
för eleverna gagnande. Den tekniska undervisningen får därigenom ett i
hög grad ökadt intresse för eleven, och ur det ökade intresset kommer
ock en ökad förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Den blifvande
teknologen får därigenom ock en och annan försänkning i industrien, som
kan blifva honom till gagn. Slutligen, och detta synes vara det viktigaste,
får ynglingen därigenom klart för sig, huruvida han verkligen har
håg och fallenhet för industriell verksamhet.

Hur mången ung ingeniör har ej först efter det han genomgått Högskolan
eller under det han går där gjort den obehagliga upptäckten, att
han ej har den läggning för sitt yrke, utan hvilket, kunskaperna må vara

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

än så stora, ingen vidare framgång är att förvänta och föga gagnande
verksamhet att hoppas!

Kommitterade ha emellertid funnit, att fördelarna af någon tids
praktik före inträdet ej kunna uppväga olägenheterna af en därigenom
föranledd förlängning af studietiden.

Jag skulle för min del vilja säga, att nämnda praktik icke förlänger
studietiden, alldenstund densamma icke kan sägas vara afslutad med utgången
ur Högskolan, ifall den nödiga praktiken saknas, och jag skulle
vilja gå ändå längre och påstå, att denna praktik kan på ett för eleven
fördelaktigare sätt tillgodogöras före inträdet i Högskolan än under studietiden
därstädes eller efter Högskolans genomgång. Den praktik såsom
arbetare, som den blifvande teknikern verkligen har behof af, bör företagas
medan organen ännu äro fullt bildbara och sålunda utföras så fort de
därför nödiga krafterna finnas för handen. Det torde ej lida det minsta
tvifvel, att han i de flesta fall vinner sförre skicklighet i och sundare
omdöme af dylikt arbete före än efter utgången ur högskolan.

Jag vill visserligen biträda kommitténs uppfattning däri, att förpraktik
icke bör vara obligatorisk, ty tvång blir lätt förhatligt, men jag vill
påstå, att förpraktik är fördelaktigt för elev och bör därför anses meriterande
och det till den grad, att de, som hafva ett års praktik må gå före
andra, liksom förhållandet är nu, och jag vill slutligen påstå, att den
högre tekniska undervisningen utbildar såsom regel bättre ingeniörer för
industrien, möjliggör en säkrare utkomst för ingeniörerna själfva och är
billigare för staten, lättare att på ett tillfredsställande och effektivt sätt
organisera med intill ett års förpraktik än utan sådan. I denna sak kan
jad stödja mig på flertalet af föreliggande yttranden från våra tekniska
föreningar, hvilka ju i denna sak äro särdeles omdömesgilla.

På basis af dessa premisser är det lätt att fastställa, hvad som synes
vara statens ovillkorliga skyldighet beträffande den högre tekniska undervisningen.
Den ligger i att ordna en fullt tillfredsställande undervisning
för alla dem, som utom teoretisk kompetens dessutom ha ett års praktik.

Inskränker man nu uppgiften härtill, så har Högskolans omfång hittills
varit fullt tillräckligt. Det hör till och med till tämligen sällsynta
undantag, att inträdande elever haft så lång praktik. Det kan sålunda ej
vara fullt öfverensstämmande med verkligheten, hvad kommitterade säga,
att de teoretiskt kompetente, som ej vid första anmälningen vunnit inträde,
blifvit utestängda och hänvisade till andra lefnadsbanor.

Vi stöta emellertid härvid på en faktor, som kommittén åsatt en
mycket hög valör. Förhållandena ha visat, att de allra flesta, som sökt
inträde, ha haft minst ett hälft betyg öfver godkänd i matematik, fysik,

158 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

kemi och teckning. De, som därför endast haft godkänt, ha, säges det, ej
ansett det löna mödan att anmäla sig. De senares antal anslår kommittén
till minst lika många som dem, som faktiskt anmält sig. Vore detta atr,
taga efter bokstafven, då hade förslaget i viss mån dömt sig själf, ty då
skulle redan i den nya Högskolans begynnelse ej alla inträdessökande få
plats. Skulle dessutom också kvinnliga teoretiskt kompetenta elever erhålla
inträde, såsom kommittén föreslår, så kanske ytterligare ett hundratal
anmälningar på den grund tillkomma, så att redan i dess begynnelse
i stället för 300 anmälningar dessas tal uppginge till 400 å 500.

Jag vill ingalunda påstå, att man lätt kan uppvisa fallenhetstecken
för alla lefnadsbanor. Nota specifika för den blifvande teknikern är väl
fallenhet och med fallenhet också intresse för just ämnena matematik,
fysik och kemi. Det torde väl därför såsom regel vara lärarens fel eller
rättare den lärometods fel, som han följer, om han ej kan med sin undervisning
åstadkomma en hårsmån bättre betyg än godkänd vid förhandenvaron
af intresse, lust och flit. Att dylika fel begås i skolan är väl
möjligt, men i dess högsta klass, är jag dock öfvertygad, att procenttalet
dylika fel är mycket ringa.

Naturligtvis vill jag ej påstå, att det ej är ganska vanligt, att äfven
för nämda ämnen verkligen begåfvade ynglingar ha endast godkänd i
studentexamen, ehuru jag ingalunda tror, att antalet är på långt när lika
stort som de som hafva ett större eller mindre öfverbetyg, men jag tror,
att flertalet dylika fall beror på ett inspel af ungdomens lidelser såsom
en obetingbar frihetskänsla m. m. Och är det ej nyttigt i högsta grad
för just dylik ungdom att förhållandena tvinga dem till kroppsligt arbete,
hvaraf de just äro i behof af? Slutligen är intresset icke synnerligen stort,
om det ej förmår ynglingen till antydda ettåriga praktik, som utan vidare
bereder inträde till högskolan för honom.

Hvad kommitterade i denna sak framhålla, finner jag sålunda för min
del ingalunda hafva något reelt värde.

Kommitterade framhålla äfven såsom motiv för eu, hvad numerären
beträffar, stor Högskola, att den tekniska bildningen bär som annorstädes
måste göra sig allt mer gällande äfven inom andra områden än de rent
industriella, såsom inom handeln, jordbruket o. s. v. Hvilken yngling,
som behöfver förtjäna sitt uppehälle skulle emellertid vilja med afsikt
först taga studentexamen, sedan tillbringa fyra år i Tekniska Högskolan,
därefter ett år i jordbrukspraktik, så ett år i landtbruksinstitutet. Icke
blir han därigenom bättre jordbrukare, nej förvisso, lika litet som en
skräddare blir bättre i sitt yrke, därför att han också lär att sy stöfla!'',
och därtill skall kostnaderna för så långa studier sällan eller aldrig kunna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155. 159

förräntas i jordbrukets tjänst. Hvad som nu gäller om jordbruket, gäller
ock om handeln, om än tilläfventyrs icke i så hög grad.

Jag kan förstå, att en yngling med tillräcklig ärfd förmögenhet att
lefva ett oberoende lif använder utbildningsåren till studier vare sig i
humaniore eller inom naturen, tv kunskaper är en lätt börda och sällan
onyttiga, att en yngling inlär militäryrket utan att ha för afsikt att göra
det till sitt lefvebröd, ty det innebär en handling af nobel uppoffring att
med sin person bidraga till fäderneslandets försvar i högre grad än den
allmänna värnplikten bjuder, men hvad jag ej kan förstå är, att någon
afsiktligt skulle vilja skaffa sig fackmässig utbildning för ett yrke för att
bedrifva ett annat. Att omständigheternas tvingande makt därtill ofta
föranleder, lär den dagliga erfarenheten, men är detta ej ekonomisk förlust
för den enskilde att ombyta yrke och åtminstone ingen vinst för staten?
Staten liar sålunda väl ingen skyldighet att vidtaga dyrbara anordningar
för att främja dylikt. Må man också erinra sig härvid, att tekniska högskolan
icke såsom universiteten har en filosofisk fakultet, där vänner af
vishet kunna. efter behag nära sitt begär efter vetande, utan den består
uteslutande af fackskolor.

Beträffande alltså det antal årligen inträdande elever, för Indika högskolans
storlek bör beräknas, anser jag för min del, att man därvid bör
följa den lag, som städse för framtiden i sitt sköte, nämligen utvecklingens,
det steg för steg skeende framåtgåendet. Man har så gjort hittills och som
jag tror med fördel.

80, 100, 125 det är ett steg i utvecklingen, men från 125 till 300
det är ett jättesprång. Går man i ett steg från 125 till 175, så är det
största som hittills blifvit taget och enligt min mening det största som
bör tagas. Detta tal ligger ock emellan de först föreslagna 180 och 150,
af hvilka det första hade lärarekollegiets pluralitet för sig, det senare en
stor minoritet.

Det gifves nog fall i industrien, fast de äro mycket sällsynta, då
under en mycket kort tidsperiod tillkommer en ny mäktig faktor i det
produktiva arbetet. Ett sådant fall har också otvifvelaktigt relativt nyligen
inträffat, nämligen den elektriska kraftens engagerande i industriens
tjänst. Verkningarna däraf se vi tydligen bland annat i uppkomsten af
den elektriska fackskolan, hvilken ännu icke 15 år gammal är en af de
största.

Jag skall här anföra dels antalet elever i de olika fackskolornas
tredje afdelning dels ock antalet utexaminerade, det förra efter elevkatalogerna,
det senare efter rektorsprogrammen.

160

Kung!,. Mnjts Nåd. Proposition N:o 155.

Antalet ordinarie, special och extra ordinarie elever i tredje afdelningen
af tekniska högskolan, M = fackskola för mekanisk teknologi, E —
fackskola för elektroteknik, S = fackskola för skeppsbyggnad, K = fackskola
för kem. teknologi, B = fackskola för bergsvetenskap, V = fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst, och A = fackskola för arkitektur.

Läsår

31

E

s

K

B

v 1

1

A

Summa

1875—76.......................................

18

_

_

7

21

18

_

64

77—78.......................................

25

—

—

7

16

27

2

77

78—79.......................................

25

—

—

7

6

26

3

67

79—80.......................................

26

—

—

3

O

O

17

3

52

1880—81.......................................

20

—

—

4

5

15

7

51

81—82.......................................

15

—

—

4

2

8

5

34

82—83.......................................

15

—

—

7

4

5

7

38

83—84.......................................

12

—

—

1

2

3

6

24

84—$5.......................................

9

—

—

4

5

4

5

27

85—86.......................................

17

—

—

2

7

5

6

37

86—87.......................................

18

—

—

3

3

9

1

34

87—88.......................................

23

—

—

4

9

20

4

60 j

88—89.......................................

22

—

—

1

1

10

3

37

89—90......................................

27

—

—

10

8

7

3

55

1890—91.......................................

21

—

—

9

5

12

2

49

91—92.......................................

35

—

—

11

6

20

4

76

92—93.......................................

24

—

—

10

10

12

1

57

93—94.......................................

25

—

—

11

7

18

3

64 I

94—95.......................................

41

—

—

11

7

17

3

79

95—96.......................................

23

34

—

14

5

10

2

88 !

96—97.......................................

12

22

—

16

6

18

2

76

97—98.......................................

12

34

—

10

5

11

0

72

98—99.....................................

15

29

—■

16

10

15

3

88

99—00.......................................

8

29

5

22

12

18

7

101

1900—01.......................................

13

23

6

11

12

23

4

82

01—02.......................................

7

37

8

11

23

30

5

121

02—03.......................................

12

26

6

9

20

31

5

109

03—04.......................................

22

29

2

8

17

24

2

104

04—05.......................................

25

20

6

8

17

36

5

117

05—06.....................................

20

19

5

10

16

25

6

101

06—07.......................................

30

18

3

13

21

29

5

119

07-08.....................................

22

21

5

7

15

28

8

106

161

Kung!.. Majts Nåd. Proposition N:o 155.

Specialeleverna ha in medio varit något öfver 2 pr år i afdelningen.

Man finner af denna tabell, att elektrotekniken började få en större betydelse
för Högskolan 1892, ty intogs ett större antal elever, som ämnade
välja detta ämne till hufvudstudium. Man finner vidare, att frånsedt elektrotekniken
och skeppsbyggnadsskolan medeltalet elever 1876—1881 var
62, medeltalet åter 1900—1905 var 74. Tillökningen i elevantalet under
1890-talet berodde sålunda väsentligen på tillkomsten af två nya fackskolor.

Antalet utexaminerade elever i de olika fackskolorna från år 1872
till och med 1906.

Å r

M

E

s

K

B

v

1

Special-

elever

Summa

Summa
med från-drag af

E & S

1872.....................

8

_

_

3

4

7

2

24

_

73.....................

3

_

—

3

6

7

—

2

21

—

74....................

7

—

3

11

6

—

4

31

—

75.....................

6

—

5

9

12

—

8

40

—

76...................:.

17

—

—

2

14

19

—

4

56

77.....................

18

—

—

6

20

18

—

4

66

_ i

78....................

20

—

—

5

16

18

—

3

62

_

79.....................

24

—

—

7

5

13

2

4

55

_

1880 ...................

25

—

—

2

2

24

3

1

57

—

81....................

21

—

—

3

4

19

1

1

49

—

82....................

15

—

—

3

2

12

6

2

40

—

83.....................

15

—

—

6

2

8

3

5

39

84.....................

12

—

—

1

2

4

5

4

28

—

85.....................

8

—

•—

4

5

3

5

7

32

—

86.....................

19

—

—

2

7

5

3

1

37

87.....................

15

—

—

3

2

5

4

—

29

—

88.....................

22

—

—

4

7

6

1

3

43

—

89....................

24

—

—

1

1

19

4

2

51

—

1890..................

28

—

—

10

4

11

3

3

59

—

91.....................

21

—

—

9

5

6

2

1

44

—

92.....................

34

—

—

11

6

11

2

1

65

—

93.....................

19

—

—

10

7

20

4

1

61

—

94.....................

28

—

—

11

7

12

1

—

59

—

95

27

—

—

11

8

17

3

2

68

—

96....................

26

38

—

14

6

18

3

2

107

69

Bih. till Rikad. Prot. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 110 Raft.

21

162 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Å r

M

E

s

K

B

V

A

Special-

elever

Summa

Summa
med från-drag af

E & S

1897.....................

14

19

16

4

10

2

2

67

48

98....................

13

31

—

10

5

16

2

2

79

48

99.....................

26

28

—

15

4

11

—

4

88

60

1900.....................

11

26

—

21

13

14

—

2

87

61

01.....................

18

22

3

11

7

18

8

2

89

64

02.....................

9

33

4

10

15

21

4

—

96

59

03....................

15

27

8

10

5

27

3

1

95

60

04.....................

24

30

5

9

22

32

4

—

126

91

05.....................

26

20

2

3

13

24

2

—

90

68

06.....................

20

17

7

9

10

31

4

1

99

75

Man finner af denna tabell, att medeltalet utexaminerade 5-årsperioden
1876—1880 var 59, medeltalet åter utexaminerade 5-årsperioden 1890—
1894 med frånräkning af fackskolorna för elektroteknik och skeppsbyggeri
var 61, samt att från 1876—1904 i medeltal 5,7 % mindre utexaminerats än
som funnits i 3 afdelningar.

Se vi åter på de särskilda fackskolorna, var medeltalet utexaminerade:

Mekaniska fackskolan.......................................

1876—80

.......... 20

1390-94

21

1900-04

15

Elektrotekniska > ...................................

—

—

'' 28

Skeppsbyggeri > .........................................

.......... —

—

5

Kemiska » .........................................

.......... 4

11

12

Bergs » .........................................

.......... 18

8

12

Väg- och Vattenbyggnadsfackskolan

......... 18

. 16

22

Arkitekt » ...........

.......... 2

2

4

Jämför man nu medeltalet 1900—04 med de föreslagna elevmaximitalen,
så ter den sig på följande sätt:

Utexaminerade elever i Utexaminerade maximital elever

medeltal 1900—04 enligt förslaget

M.................................

15

90

E.................................

............ 28

60

S.................................

............ 5

20

K..............................

............ 12

25

B..........•.....................

............ 12

30

V..............................

............ 22

60

A.................................

............ 4

20

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.

Mekaniska fackskolan skulle sålunda sexdubblas, arkitekturskolan femdubblas,
skeppsbyggeiäskolan fyrdubblas, väg- och vattenbyggnads- samt
bergsskolan nära tredubblas samt kemiska och elektrotekniska fackskolorna
fördubblas.

Att planera på basis af dylika framtidsvyer är väl emellertid att väl
mycket lämna den historiska utvecklingens och bestående förhållandens
fasta mark, att se bort ifrån att ett lands industriella verksamhet är en
resultant af många krafter, af hvilka man ofta är alltför böjd att underskatta
de ekonomiska. Kommittén har själf anmärkt, att industrien rör
sig med ekonomiska värden. Tydligt är väl därför, att om vår industri
skall mångdubblas, så måste dessa ekonomiska värden d. v. s. de allmänna
lefnadskostnaderna och räntefoten väsentligen nedsättas icke blott absolut
taget utan i förhållande till motsvarande värden i andra länder,

I kommitterades förslag finnes en jämförelse hvad elevantalet beträffar
med andra länder. Så sägs det, att i Danmark och Finland intagas i dervarande
polytekniska läroanstalter årligen något flera än vid vår högskola,
oaktadt dessa länders befolkning endast uppgår till omkring hälften af
Sveriges. Det är ju emellertid ej det antal elever, som ingår i högskolan,
som har betydelse för tekniken, utan det som utgår. Jag har för Danmark
och Finland af lärare därstädes skaffat mig autentiska uppgifter
därom. I Köpenhamns polyteknikum utexaminerades i medeltal 1901—
1903 71 elever och i Helsingfors i medeltal 1900—1903 56 elever. Vid
tekniska högskolan utexaminerades 1892-—1904 i medeltal 97 elever.^ I
Chalmers institut i medeltal 1901—1904 50 elever eller in summa vid båda
dessa skolor 147 elever, d. v. s. ungefär samma mängd i förhållande till
innevånareantalet som i Danmark och beträffande Finland ett vida större
antal. Härtill kan läggas, att hvarken Danmark eller Finland ha några
skolor, som motsvara våra tekniska elementarskolor. Danmax-k har endast
aftonskolor för handtverkare och Finlands tekniska skolor äro visserligen
något mei-a omfattande men dock endast 2-åriga. Att i Köpenhamn och
Finland numrären intagna är stöi*re ligger helt eixkelt däri, att i dessa
städer också finnas universitet och att intagningen endast är en inskrifningsfråga.
För Finland har dessutom temporärt inverkat politiska förhållanden,
som för eu tid syntes gorå statstjänst oviss.

Likaledes framhålles polyteknikum i Schweiz, där omkring 50 % flera
infödda elever intogos än i vår högskola. Denna jämförelse haltar emellertid,
ty polyteknikum i Schweiz innehåller ock den undervisning, som
hos oss är förlagd till farmaceutiska institutet, till skogsinstitutet och våra
landtbruksinstitut, hvarförutom det innehåller älven eu allmänt filosofisk
och statsvetenskaplig afdelning. Hvad Tyskland beträffar anföres, att elev -

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 155.

antalet vid detta lands tekniska högskolor år 1902 uppgick till 13,282
motsvarande 225 elever för hvarje million invånare, under det hos oss
endast omkring en tredjedel så många komma på hvarje million invånare.

Enligt kalendern Minerva utgiorde immatrikulerade studerande vid
Tysklands högskolor i nära öfverensstämmelse härmed bergsakademien år
1907 vintersemestern 12,850 (sommarsemestern 12,034) eller 217 pr million
invånare. Af dessa äro emellertid 20—30% utlänningar. Antalet
infödda öfverstiger sålunda ej 174 pr million. Detta antal jämfördt med
våra förhållanden sänkes ytterligare därigenom, att en del undervisning
och speciellt ofta den farmaceutiska är förlagd i Tyskland till tekniska
högskolor. Tar man slutligen hänsyn till den omständigheten, att i Tyskland
liksom i Danmark är ett vida större antal af då inträdande, som ej
utexamineras, så finner man, att redan med vårt nuvarande antal studerande
i tekniska högskolan och Chalmers institut tillsammans vi ha lika
eller mycket nära lika många teknologi’ i förhållande till invånareantalet
som Tyskland.

Slutligen säges om Norge, att den där uppgjorda planen är anlagd
på en mera storartad basis är vår högskola. Ett faktum är emellertid
enligt uppgift af en dess lärare, att den är uppförd med den plan, att 50
elever årligen emottagas.

För min del har jag på grund af hvad sålunda blifvit anfördt kommit
till det resultat, att en ökning af antalet inträdande elever med ungefär
50 eller till 175 bör ske. Tekniska högskolan och Chalmers institut
skulle då få tillsammans närmare 1,000 ordinarie elever eller 200 pr
million invånare, ett som jag förut visat väsentligen större antal än till
och med i Tyskland. Detta antal motsvarar nära professor Dahlanders
förslag af 19()1, som då hade pluraliteten af lärarkollegiet för sig och
ligger ej heller långt från förslaget af 1902, som var minoritetens förslag.
Skulle emellei’tid teknisk undervisning böra beredas ett större antal, tror
jag för min del att det bästa vore upprättandet af en teknisk fakultet
vid Lunds universitet för de två största fackskolorna, den mekaniska och
elektriska. En sådan skulle blifva relativt billig, då man där redan har
lärarkrafter i de allmänna ämnena, Skåne har en rik industri och närheten
till Köpenhamn och till och med Berlin möjliggör särdeles väl tekniska
impulser.

2. Lärare.

Vore undervisningens kvalitet oberoende af elevernas antal, så vore
frågan om elevantalet en rent ekonomisk fråga, och man hade såsom lä -

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;a 155.

rare jämförelsevis ringa anledning att däröfver yttra sig. Men så förhåller
sig saken ingalunda. Kommitterade synes nästan ha varit af den uppfattningen.
att utom yttre resurser det behöfves endast ordnandet af kurser
och fortsättningskurser, så kan man komma till ett så högt och lysande
resultat som helst. Men detta vore helt visst att alltför mycket negligera
lärarens betydelse af personlig rapport med eleverna. Men hur skall denna
kunna åstadkommas, då det gäller praktiska öfningar med stora elevantal.
Man må ej tro, att Tysklands högskolor äro idealet, där flertalet elever
lämna högskolan utan att knappt någonsin talat vid professorn. I sitt
yttrande har Svenska teknologföreningen fästat uppmärksamhet på denna sak.

Klart synes vara, att i den tänkta stora högskolan kommer den personliga
undervisningen äfvensom pröfningarna till största delen att verkställas
af assistenter. Assistentfrågan synes mig vara den svaga punkten
i den föreslagna högskolan. I ett ämne fordras ända till ett tiotal. Redan
nu är det svårt att erhålla dugliga sådana. Man må erinra sig att under
det de ordinarie lärarna få en väsentligt bättre ställning, blir denna hvad
assistenterna beträffar på 0 grund af det stora elevantalet utan ökning i
lönen snarare försämrad. A andra sidan kommer förslaget att lägga den
ojämförligt största delen af undervisningen i assistenternas händer. Detta
synes ej vara prognos för ett godt resultat. Rommel'' härtill de fria studierna
och klen kontroll vid examina, så blir det hela kanske en regress
i stället för en progress. Professor West.in har i ett särskildt yttrande
utförligt belyst denna sak och säkert torde vara, att snarare som regel
än som undantag kommer på 4 år ej att medhinnas mera än nu på tre.
Kommittén har åberopat sig på Tysklands stora högskolor. Men kommittén
synes ej erinrat sig, att vi ej arbeta under liknande förhållanden.
Liksom Tyskland har ett stort antal universitet, har det ock flera tekniska
högskolor. Denna omständighet underlättar som hvar och en väl känner
i hög grad möjligheten af utbildningen af framstående lärare. Af samma
skäl är det lättare att få assistenter i Tyskland, ehuru äfven där denna
sak medför stora svårigheter, oaktadt ett betydligt antal i Tyskland studerande
utlänningar tjänstgöra därstädes under ett eller annat år som
assistenter. En institution som bevisligen i hög grad främjat lärarutbildningen
nämligen docenturen har visserligen kommittén tolererat, men ej
mer än sä. I förslaget af 1303 voro i enlighet med lärarkollegii förslag
docentstipendier upptagna. I 1904 års reviderade förslag voro de strukna.
Anyo föreslog kollegiet enhälligt sådana, hvilket allt är förbigått i 1908
års förslag med tystnad, och dock är det ju tydligt, att om docentinstitution
skall lefva, måste den hafva något att lefva af, ty den privata
undervisningen kan naturligtvis såsom regel ej inbringa nämnv ärda in -

166

Kling!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

komster. Och dock går i de allra flesta fall vägen till ordinarie lärostolen
genom docenturen. Det torde tryggt kunna påstås, att utan denna skulle
vetenskapligheten icke kunnat hållas på den nivå den nu står. Att docenturen
i själfva verket är lika behöflig vid tekniska högskolan som vid
universiteten visa fakta.

Så fanns 1904 t. ex. vid tekniska högskolan i

Aachen......

................................. 8 privatdocenter

Berlin........

........................ 65

Hannover.

................. 11

Karlsruhe ..

.......... 10

»

Munchen ...

............. 11

Neapel .......

............... 12

Prag............

4

»

Stuttgart ...

........................... 20

Wien

................................ 22,

»

Zurich.........

. 27

3. Venia promovendi.

Både utom och inom lärarkollegiet har fråga väckts om åtgärder
för att höja det vetenskapliga intresset inom de tekniska vetenskaperna.
Man har tänkt sig en högre examen med eller utan efterföljande graduering.
I min reservation öfver 1904 års utvidgningsförslag sökte jag gifva
uttryck för den uppfattningen, att högskolan skulle få venia promovendi
liksom universiteten, att alltså en elev som med 4-årig kurs utexaminerats
såsom ingenjör från högskolan skulle efter att halva af trycket utgifvit
och offentligt försvarat en godkänd afhandling få titeln tilosofie doktor
Naturfilosofi är obestridligt den äldsta af alla vetenskaper, hvarför ock
hos Aristoteles fysiken går före metafysiken. Hvad sålunda själfva ordalydelsen
af titeln beträffar, torde filosofie doktor vara den enda riktiga.

Man kan hvarken öfverskatta eller underskatta betydelsen af en dylik
åtgärd. Det är visserligen absolut omöjligt, knappast önskvärdt, att en
större del af eleverna bedrifva sina studier så långt. Flera tekniska
discipliner äro därtill af den art, att de icke eller i mycket ringa grad
lämpa sig för doktorsarbeten. Det är för att taga ett exempel från ett annat
område endast få medicine licentiater som afsluta sina studier med en
gradualafhandling eller sedermera utarbeta en sådan. Icke desto mindre
har väl själfva institutionen tilldelandet af medicine doktorstiteln för utgifvandet
af en afhandling, haft ej ringa betydelse för de medicinska
vetenskapernas utveckling. Så ock inom teologi, juridik, humaniora och

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

naturvetenskap. Det torde med fullt fog kunna sägas, att utan doktorsinstitutionen
hade naturforskningen knappast på något område hunnit så
långt som nu. Det har dessutom otvifvelaktigt en gynnsam inverkan på
kompetensen hos lärarkrafterna. Redan på 1700-talet insåg man att all
mänsklig bildning ej vore företrädd vid universitetet, att detta ej fullt
motsvarade detta »universitas rerum» som namnet innebär. Vid frihetstidens
riksdagar var frågan mycket diskuterad. Trozelius utnämndes till
professor i ekonomi vid Lunds universitet 1758. Där skrefs då doktorsafhandlingar
öfver sådana ämnen som »Nyttiga inrättningar vid Kjeflinge
Molla», »Tankar om socker och sirap af inhemska växter» m. m. Det
var flera år innan Margraf kom fram med samma sak, så viktig, att ännu
den dag i dag räknas Margraf som en af Tysklands bemärktaste forskare.
År 1758 föreläste professorn i philosophia experimental^ vid samma universitet
öfver jordens fruktbarhet och grunden till åkerbruket, och hans
lärjunge prof. Gottschalk Vallerius inspirerade den första handbok i världen
i landtbrukskemi, som förut utkom i form af gr adual af h an dlin ga r. Ett så
att säga Darwinistiskt organ, som utbildades vid denna tid, ha vi ännu
däri, att professorn i botanik vid Lunds universitet äfven bär titeln professor
i ekonomi och att professorn i kemi vid det andra ända tills för
ett par år sedan var också professor i åkerbrukskemi. Jag har anfört
detta för att visa, att införandet af teknikens studium i och för gradualafhandlingar
ingalunda är något nytt och att därigenom har kommit fram
till och med högst förträffliga saker, ja lysande punkter i vetenskapens
historia. Då säkerligen deras antal, som önska förvärfva denna grad i
förhållandet till elevantalet blir mycket ringa, kommer institutionen ej att
medföra nämnvärda kostnader. Ätt däremot inrätta en högre examen
utan denna titel anser jag för min del tämligen ändamålslöst.

4. Lokal för högskolan.

Hvad beträffar frågan om flyttandet af hela högskolan, såsom kommittén
föreslår, så är detta väsentligen en rent ekonomisk fråga, som man
i egenskap af lärare ej kan ha någon närmare anledning att yttra sig om.
Klart är att helt och hållet nya lokaler på alla områden har sina fördelar.
Den nuvarande högskolan har emellertid det behaget att ligga i
en tyst och sund stadsdel och ändå relativt centralt oeh äger en af hufvudstadens
mest representativa byggnader. Stockholms högskola är förlagd i
dess omedelbara närhet, hvilket kanske till bådas fromma förr eller senare
kunde föranleda en samverkan dem emellan. Dess kemiska laboratorium
är för få år sedan med betydande kostnad uppfördt. Tomten äger därtill

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

betydande utvecklingsmöjligheter. Tillgodogöres det nuvarande tomtutrymmet
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1902 ars utvidgningsförslag,
torde de flesta behof kunna fyllas. Emellertid är det tydligt att sär.skridt
för den yngst tillkomna institutionen, den elektriska, bör en tomt förvärfvas
å öfre Norrmalm eller vid Sveavägen, ifall ej obser vatorietomten
kan erhållas. Statsmakterna torde ej finna det oskäligt att inköpa eu
tomt härför, då det ju ej kan sättas i fråga att eu i tämligen litet omfång
tilltagen tomt, förvärfvad i början af 1860-talet, skall räcka äfven för en
gren al tekniken, som då ej ens fanns i sin linda. Ja, om staten vill
undgå tomtinköp, vore intet hinder att förlägga institutionen, där kommitterade
nu ha föreslagit att hela högskolan skulle ligga. Man kan på
Yrtimme gå en kilometer och med spårvagn komma ändå längre. I de
stora städerna ligga institutionerna ofta på vida större afstånd från hvarandra.
Fördelaktigt vore ju äfven att mekaniska fackskolans laboratorier
utflyttades.

Genom dylika åtgärder skulle till och med afsevärda tomtutrymmen
blifva disponibla för framtida behof.

Slutligen anser jag mig böra, beträffande den för högskolan föreslagna
tomten påpeka att röken från den stora förbränning af stenkol och koks,
alstrad vid uppvärmning af dessa ofantliga lokaler, skulle utförd i en
central skorsten med all säkerhet alstra betydande rökskador å Djurgårdsskogen,
och får jag rörande dylika rökskador hänvisa till ingenjör B.
Carlssons anförande vid senaste kemistmötet, refereradt i Teknisk tidskrilt.
Äfven har jag själf gjort ingående undersökningar rörande detta tema
vid en af våra fabriker och kan af erfarenhet intyga den stora känslighet
barrträden visa mot svafvelsyrligheten i stenkolsrök.

Studietiden inom kemiska fackskolan.

Man har inom lärarkollegiet ibland uttalat sig för en obligatoriskt
fyraårig kurs, ibland åter för 3’Y år, det första mest för likformighetens
skull med andra fackskolor. När frågan i början af 1890-talet var före,
afgaf jag bär bifogade yttrande af den 5 april 1892 (bil. A). Det frivilliga
fjärde året har visat sig motsvara sitt ändamål, i det eleven kan
efter tillgång på förmåga och intresse utsträcka sina studier efter behag
från tre till fyra år, dock så att han icke kan utexamineras förrän hösten
efter afslutandet af de tre studieåren. Härigenom får han tid att under
sommarmånaderna specialisera sig i någon särskild bransch, öfver hvilken
han under hösten skall skrifva en redogörelse med tillhörande ritningar.
Detta har visat sig särdeles ändamålsenligt äfven af eleverna själfva, så -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

169

som man kan finna af Sv. teknologföreningens till högskolekommittén
afgifna yttrande. Jag erinrar ock om att alla tekniska föreningar, som
yttrat sig i frågan, varit af samma mening utom den i Norrköping, som
anser det önskvärdt att den obligatoriska studietiden för alla fackskolor
fastställes till fyra år i och för ernåendet af specialisering. Föreningen har
emellertid därvid ej erinrat sig, att inom den kemiska fackskolan förhållandena
ligga så, att denna specialisering såsom jag antydt ernås hufvudsakligen
genom studier utanför högskolan. I öfrigt ber jag få bilägga
förre föreståndaren prof. Dahlanders enligt min mening utmärkt sakkunniga
anförande rörande studietidens längd (bil. B).

Kollegiet har föreslagit en extra lärare i apparatkännedom och kemiska
fabriksanläggningar. Då emellertid dessa saker hos oss liksom såvidt jag
vet vid alla andra högskolor föredragas dels af läraren i kemisk teknologi,
dels af läraren i mekanisk teknologi, dels ock beröras af läraren i beskrifvande
maskinlära, så kan jag ej finna att här behöfves någon särskild
lärare i ett så obestämdt ämne, hvilket skulle upptaga elevernas tid ytterligare
utan någon särdeles valuta. Momenter däraf ingå ock i det föreslagna
ämnet teknisk ekonomisk organisationslära.

Däremot behöfves ostridligen undervisning inom kemiska fackskolan i
näringsmedelskemi för dem, som vilja ägna sig åt kontrollen af näringsoch
njutningsmedel. Till äfventyra kunde ock därigenom beredas en kurs
för blifvande tulltjänstemän. Såsom man finner af bil. A har jag redan
1892 erinrat om detta behof. Ett årsanslag af 1,500 kronor till en speciallärare
i ämnet torde vara tillräckligt. Ämnet bör vara frivilligt och
undervisningen kunde förläggas till zymotekniska laboratoriet. De allra
flesta tekniska högskolor i utlandet meddela undervisning i detta ämne.

Den kemiska byggnaden.

Svårigheten att ernå ändamålsenlighet vid hopandet af så många
laboratorier inom en byggnad är naturligtvis betydlig. Några rum blifva
större än som behöfs, andra mindre för att icke tala om att lokalernas
anordning däraf lider. I medvetande härom föreslog jag för kommittén
att den kemisk-tekniska delen af laboratoriet skulle få en egen byggnad,
alldenstund det kunde väntas att det vore den som kunde motse af framtiden
de största förändringar i behofven. Då kommittén emellertid ej för
sin del tillmötesgått detta förslag, lär det ej vara utsikt till att planerna
i den vägen nu kunna realiseras. Jag ber emellertid att få påpeka att
Bih. ttll Rilcsd. Prof 1909. 1 Samt. 1 Afl. 110 Höft. 22

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

utvecklingen i utlandet gått i antydda riktning, i det både i Berlin och i
Aachen särskilda laboratorier uppförts för teknisk kemi.

Hvad byggnadens form beträffar kan densamma icke sägas vara särdeles
lyckligt funnen. Antingen bör det vara en enda aflångt fyrkantig
byggnad så som den nuvarande eller ock en dylik försedd med tvenne
flyglar såsom i Uppsala. En sådan utbyggnad, som här förefinnes, är svår
att ändamålsenligt tillgodogöras särskildt också därför att dragförhållandena
i densamma blifva dåliga. Anmärkas kan ock med skäl att det finnes
alltför litet källarrum för en så stor byggnad, nämligen ett enda rum,
och ej ens såsom i den nuvarande byggnaden en särskild källare för syror
och andra mera farliga kemikalier. Dessutom behöfs det nödvändigt ett
rum för konstant temperatur i och för kalorimetriska bestämningar m. m.

Hvad det kemisk-tekniska laboratoriet beträffar har ett absolut nödvändigt
rum vid omarbetningen af första ritningsförslaget uteglömts, nämligen
material- och skölj rum, ett rum lika nödvändigt för ett dylikt laboratorium
som ett kök för ett större hushåll. Därtill behöfs två särskilda
rum såsom laboratorier för experiment er med pappersmassa och papperstillverkning
m. m. Detta är vår största kemiska industri och behöfver
därför vara på ett särskildt sätt representerad i byggnaden, och kan jag
i denna sak stödja mig på t. ex. polytekniska föreningens i Norrköping
uttalande.

Om byggnaden sålunda öfver hufvud skall kunna vara brukbar måste
de tre rummen i elektrokemiska institutionen, som betecknas såsom laboratorier
för preparationsarbeten och assistenter, tilldelas det kemisk-tekniska
laboratoriet. Härigenom kunde en förskjutning af rummen ske, så att en
del af vågrummet blefve sköljrum.

Hvad slutligen beträffar ämnet elementarkemi är detta en särskild
uppfinning af kommittén, som saknar motsvarighet vid någon annan högskola.
De af kommittén anförda motiverna äro att undervisningen i kemi
vid våra elementarläroverk skulle i betydande omfattning sakna tillgång
till ett laboratorium. Så är emellertid ingalunda fallet enligt hvad chefen
för läroverksöfverstyrelsen meddelat. Innan högskolans laboratorium blir
uppfördt finnes det säkert intet elementarläroverk, som ej äger ett laboratorium,
i hvilket just de arbeten utföras, som afses med ämnet elementarkemi.
De, som redan ha genomgått dylika öfningar, kan man väl ej tvinga
att sedan vid högskolan ånyo genomgå dem.

Därtill kommer att materialkännedom, som enligt kommittén skulle
afses med dessa öfningar, kan endast i mycket ofullständig grad därmed
ernås. Slutligen synes kommittén icke haft blicken öppen för att man
ej kan meddela undervisningen i kemiska öfningar så att 50 komma mån -

171

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

dagen, nya 50 tisdagen o. s. v. hela veckan igenom. Ingen lärare torde
därvid kunna uppehålla nödig ordning och snygghet, öfningarna böra
därför vara frivilliga och komma säkerligen att begagnas af ett ytterst
ringa fåtal. Slutligen blifva kostnaderna för gas högst väsentliga, och
den rök, som därvid kommer att alstras, skulle sprida sig i omgifningen.
Med förestående anförande har jag sålunda velat motivera
l:o) att det icke innebär någon fördel, snarare tvärtom, att planera
för större antal än 175 nya elever om året,

2:o) att de nuvarande lokalerna för högskolan kunna fördelaktigt användas
äfven vid högskolans utvidgning,

3:o) att högskolan bör tilldelas venia promovendi,

4:o) att studietiden inom kemiska fackskolan må fortfarande blifva
såsom nu,

5:o) att det af lärarkollegiet föreslagna läroämnet rörande kemiska
apparater och anläggningar må ersättas med ämnet lifsmedelskontroll, hvari
en speciallärare med 1,500 kronor årlig lön föreslås,

6:o) att ämnet elementarkemi må utgå,

7:o) att ritningen å de kemiska byggnaderna må undergå en behöflig
revision.

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Bil. B.

Professor 0. E. Westins reservation

till tekniska högskolans lärarkollegiums utlåtande den 12 september 1908.

Med anledning däraf, att tekniska högskolans lärarkollegium vid behandlingen
af det förslag, den kungliga kommittén för den högre tekniska
undervisningens ordnande uppgjort och hvilket blifvit remitteradt till tekniska
högskolan för afgifvande af underdånigt utlåtande, dels fattat vissa
beslut, som jag icke kunnat biträda, och dels underlåtit att till ompröfning
upptaga vissa frågor af för förslagets genomförande synnerlig vikt, får jag
härmed anmäla min reservation.

Uti ett vid kollegiets sammanträde den 31 sistlidne augusti af mig
föredraget utlåtande angående bemälda förslag har jag beträffande några
af de viktigaste delarna af förslaget angifvit min ståndpunkt. Med hänvisning
till det, som i detta utlåtande blifvit anfördt, och särskildt de
delar af detsamma, som gå i annan riktning än den i kollegiets svarsskrifvelse
angifna, vill jag här i allra största korthet framhålla de hufvudpunkter,
i hvilka jag anser, att besluten bort vara andra än de kollegiet
fattat.

Den kungl. kommittén har föreslagit, att skyldigheten för högskolans
elever att bevista föreläsningarna skulle upphöra. Enligt min öfvertygelse
skulle ett fastställande af detta beslut dels medföra en sådan försämring
af resultatet af högskolans verksamhet, att en stor del af de uppoffringar,
som äro erforderliga för läroverkets utvidgning och omorganisation, vore
att anse såsom bortkastad och dels verka i flera afseenden skadligt å högskolans
elever. Den hittills genom upprop brukliga kontrollen af elevernas
närvaro vid föreläsningarna kan lätt ersättas af annan bättre kontroll,
t. ex. den jag i mitt ofvan nämnda utlåtande angifvit.

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

Kollegiets underlåtenhet att motsätta sig den kungl. kommitténs förslag
att reducera undervisningen i teoretisk mekanik — ett ämne, som är
ett af de viktigaste vid högskolan föredragna — nödgas jag opponera mig
emot. Att ersätta en del af den teoretiska mekaniken med en viss kurs
i matematik hjälper icke upp saken. Den erforderliga förstärkningen af
lärarkrafterna i matematik kan utan svårighet erhållas på annat bättre
sätt än kommittén föreslagit, t. ex. så som jag i mitt utlåtande antydt.

De läroplaner, förslaget innehåller, synas mig, särskildt beträffande
den fackskola — den mekaniska — hvars intresse det åligger mig att i
egenskap af fackskoleföreståndare bevaka, icke tillfredsställande. Ett fastställande
af dem skulle enligt min öfvertygelse i vissa afseenden försämra
i stället för att förbättra förhållandena; de äro nämligen i vissa delar icke
på lämpligt sätt afpassade för vårt lands behof, utan snarare för förhållandena
i Amerika. Ätt vidtaga omfattande och dyrbara anordningar för att
ännu bättre än hittills förse det landet med ingenjörer, det finnes det ingen
giltig anledning att inlåta sig på. Jag anser mig emellertid till förebyggande
af missförstånd böra tillägga, att jag icke är ogynnsamt stämd mot att
unga svenska ingenjörer resa till Amerika för att förskaffa sig erforderlig
praktisk erfarenhet, men jag anser det oundgängligen nödvändigt att undervisningen
vid tekniska högskolan i första rummet afpassas för vårt eget
lands behof.

De af kommittén föreslagna benämningarna å läroämnen och fackskolor
synas mig i flera fall mindre lämpliga; jag finner dem inkorrekta
och missvisande och anser mig särskildt böra påpeka detta, emedan sådana
fall kunna förekomma, att införandet af i berörda afseende olämpliga benämningar
kunna komma att utöfva väsentligt inflytande på utgången af
besättandet af lärarbefattningar vid högskolan.

I fråga om de kunskapspröfningar, som skulle ifrågakomma vid högskolan
efter det att den föreslagna utvidgningen blifvit genomförd, har
kollegiet icke inlåtit sig på någon som helst granskning af kommitténs
förslag, ehuru en sådan varit i högsta måtto af behofvet påkallad. Vid
de tre sammanträdena i juni blef denna ytterst viktiga sak icke nöjaktigt
utredd, och vid den nu på hösten förekommande fortsatta behandlingen
af förslaget har, oaktadt jag i mitt utlåtande starkt betonat nödvändigheten
af att ingå på denna detalj, icke heller någon behandling af saken
förekommit inom kollegiet. Jag finner detta betänkligt särskildt därför,
att frågan om kunskapspröfningarna står i nära samband med frågan om
erforderliga lärarkrafter och sålunda ock med frågan om kostnaden för
förslagets genomförande. Och jag anser mig äfven nu skyldig att på det

174

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 155.

bestämdaste betona nödvändigheten af, att denna sak blir behörigen utredd,
innan förslag om högskolans utvidgning definitivt fastställes.

För utgifvande af för högskolans behof erforderliga läroböcker anser
lag ett årligt mindre anslag oundgängligen nödvändigt, och jag är så mycket
hellre af den åsikten, som enligt min fasta öfvertygelse få af de ifrågasatta
nya anslagen bli så fruktbärande som detta.

Fördelningen af utrustningsanslagen synes mig i vissa fall gifva anledning
till berättigade anmärkningar. Ojämnheterna äro eftet mitt förmenande
så stora, att det knappast kan vara lämpligt att utan närmare
undersökning fastställa de föreslagna beloppen.

Förnämligast på grund af de nu gjorda anmärkningarna anser jag,
att den kungl. kommitténs förslag till ordnande af undervisningen vid
tekniska högskolan är i behof af en väsentlig omarbetning.

Stockholm den 2 september 1908.

O. E. Westin.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

175

Bil. C.

öfverintendentsämbetet har i infordradt utlåtande anfört följande:

»Då öfverintendentsämbetet nu går att fullgöra denna befallning,
torde ämbetet, som med hänsyn till arten af dess verksamhetsområde är
hänvisadt att hufvudsakligen rekrytera sin ordinarie och extra ordinarie
tjänstemannapersonal bland landets arkitekter, hafva att sig yttra beträffande
kommitterades förslag till ordnande af den högre tekniska undervisningen
allenast i hvad rörer denna undervisning i arkitekturskolorna
samt angående de till organisationsförslagen hörande byggnadsförslag; och
får öfverintendentsämbetet i nämnda hänseenden, med remissaktens återställande,
i underdånighet anföra följande.

Hvad då först angår organisationen af arkitekturskolorna må framhållas,
att det vid fullgörandet af de uppdrag i byggnadsväg, som till
ämbetet för utförande öfverlämnas, och vid handläggning af de ärenden,
som hit hänskjutas i och för granskning, yttrande eller afgörande, visat
sig synnerligen önskvärd!, att den hos ämbetet anställde arkitektentjänstemannen
redan under sin studietid hade varit i tillfälle att mer, än
hvad nu är händelsen, dels göra sig förtrogen ej mindre med de tekniska,
ekonomiska och sociala frågor, som stå i samband med själfva utförandet
på byggnadsplatsen af arkitekters ritningar, än äfven med principerna för
vården och underhållet af våra byggnadsminnen, dels ock att hafva inhämtat
en ingående kännedom om vårt lands byggnadshistoria samt erhållit
en mera omfattande och grundlig undervisning än den för närvarande
meddelade i stadsbyggnadskonst och därmed sammanhängande rättsliga,
kommunala, sociala och hygieniska spörsmål.

1 dessa afseenden har i det föreliggande förslaget ett mycket betydande
framsteg gjorts beträffande ämnet »byggnadsteknik» vid tekniska
högskolan, i det att nu, sent omsider, en ordnad högskoleundervisning i
detta betydelsefulla ämne föreslagits. Emellertid vinner undervisningen i
detta ämne icke åsyftad kraft och verkan, om den icke kombineras med
ett i anslutning till undervisningen i skolan ordnadt praktiskt deltagande
under någon längre tid, helst ett år eller mer, i arbeten på byggnadsplats,
hvarvid elevens i praktiken inhöstade erfarenheter böra genom pröfning
af vederbörande lärare kontrolleras.

Öfverinten dentsämbetet.

176

Kungl. Moj.is Nåd. Proposition N:o 155.

Då man säkert torde kunna påräkna, att staten allt framgent kommer
att hafva tillräckligt många husbyggnadsarbeten i gång för att tillfälle till
sådan praktik som den ofvannämnda vid dem utan svårighet skall kunna
beredas arkitekteleverna, synes det vara lämpligt att i kontrakten angående
uppförande af byggnader för statens räkning införes föreskrift om
skyldighet för vederbörande entreprenör att emottaga ett för hvarje fall
lämpadt antal dylika elever.

Beträffande undervisningen i läran om vården och underhållet af
konstnärligt eller kulturhistoriskt värdefulla byggnader torde densamma
måhända med största fördel förläggas till ett senare stadium eller, med
andra ord, till den under akademien för de fria konsterna ställda konsthögskolan,
liksom ock undervisningen i svenska byggnadskonstens historia,
äfven om den senare i korta drag kan komma att meddelas i samband
med den vid tekniska högskolan förekommande undervisningen i arkitekturens
historia i allmänhet. Ämbetet anser sig i detta sammanhang böra
kraftigt framhålla den synnerligen stora vikten däraf, att arkitekturunderundervisningen
vid de olika skolorna organiseras såsom en enhet, så att
det nu må blifva och framdeles komma att bestå ett väl ordnadt samarbete
efter en gemensam plan och mot ett gemensamt mål mellan byggnadsskolorna
vid Chalmers tekniska läroanstalt, tekniska högskolan och
konsthögskolan.

Undervisningen i »stadsbyggnadslära» hafva af kommitterade föreslagits
skola pågå med två föreläsningar i veckan under tredje årets vårtermin
samt bestridas af en speciallärare med ett arfvode af 900 kronor. Anspråken
på dem, som skola uppgöra och på dem, som hafva att granska
de stadsplaner, hvilka underställas Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning,
hafva emellertid under den senare tiden i hög grad stegrats. Allmänhetetens
uppmärksamhet har blifvit väckt på den afgörande betydelse,
stadsplanen har för ett samhälles bekvämlighet, trefnad och hälsa, ja, till
och med för dess ekonomiska framåtskridande, hvartill kommer att ett
nyvaknadt intresse för omhuldandet af en stads egendomligheter dag för
dag ökas. Det vill därför synas öfverintendentsämbetet som om det vore
af allra största vikt, att undervisningen i »stadsbyggnadslära» bringas i
jämnhöjd med tidens fordringar och att därtill anslås så mycken tid, att
ämnets samtliga olika partier kunna hinna högskolemässigt icke blott
föredragas, utan ock öfvas, hvadan, efter ämbetets mening, det af kommitterade
föreslagna timantalet lärer böra högst väsentligt ökas.

I fråga om undervisningen vid Chalmers tekniska läroanstalt har
öfverintendentsämbetet fäst sin uppmärksamhet vid att undervisningen i
tillämpad värmelära för byggnadstekniker är särdeles inskränkt samt att

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

undervisning i byggnadshygien helt och hållet saknas. Det är ju möjligt
att kurserna i husbyggnadslära också omfatta byggnadshygien, installering
af värme- och ventilationsledningar samt gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m.. men, då sådant icke framgår af handlingarna i ämnet, har ämbetet
funnit sig böra här påpeka önskvärdheten af att ett icke alltför obetydligt
utrymme i undervisningsprogrammet för elever i husbyggnadsteknik
beredes ämnet »byggnadshygien».

öfvergår öfverintendentsämbetet härefter till hithörande byggnadsfrågor,
kommer naturligen först i betraktande den afsedda nyanläggningen
för tekniska högskolan.

Den af kommitterade föreslagna byggnadsplatsen härför utgöres af
ett på norra Djurgården nordväst om »Sofiahemmet» beläget område, som
icke, enligt hvad riksmarskalksämbetet meddelat kommitterade och efter
hvad ämbetet har sig bekant, är ämnadt för något annat byggnadsändamål.
Byggnadsgrunden är god, ty fast berg torde å hela området möta
i dagen eller på ringa djup under marken.

Området är vidare skogsbeväxt och torde erbjuda tillräckligt utrymme
äfven för framtida utvidgningar. Den för själfva byggnadskomplexen
föreslagna platsen befinner sig 10 å 13 meter högre än Valhallavägen
vid Lilljansplan och på ett medelafstånd därifrån af omkring 550
meter, hvadan aflopp till stadens kloaknät ur teknisk synpunkt icke erbjuder
några svårigheter utom för ångpannehuset, hvilket är förlagdt till
ett lägre plan och hvarifrån afloppsdike kan ledas ned öfver den nordost
om området belägna dalsänkan eller spillvattnet pumpas upp till den förutnämnda
afloppsledningen; någon kostnad för dessa ledningar är dock i
förslaget ej upptagen.

Äfven om sålunda den ifrågaställda byggnadsplatsen ur flera synpunkter
förvisso erbjuder stora fördelar, anser öfverintendentsämbetet sig
likväl böra fästa Eders Kungl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på följande
omständigheter.

En sådan anstalt, som en teknisk högskola med ett beräknadt antal
af 1,200 elever och omkring 100 lärare har en stark tendens att omkring
sig skapa bostadskvarter. Området i fråga ligger, efter hvad af
det ofvan sagda redan lärer framgå, emellertid en half kilometer från
närmaste bostadskvarter på en en genom Rimbobanan mycket isolerad del
af norra Djurgården, i hvars närhet, enligt hittills framkomna förslag, man
icke haft för afsikt att upplåta mark till bostadskvarter.

Då nu staten har att utstå en ganska hård konkurrens från såväl
enskilda företag som från Stockholms stad vid afyttrande af stora om Bih.

till Iliked. Prot. 150!). 1 Sami. 1 Afd. 110 Häft.. 23

178

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 155.

råden mark för bostadshus, synas omständigheterna mana till undersökning
dels huruvida möjligen någon annan plats för högskolans byggnader
skulle kunna befrämja en snabbare försäljning af tomtmark å någon annan
del af Djurgården, dels om området omkring den föreslagna tomten ägnar
sig för anläggning af stadskvarter och, i så fall, huru en sådan stadsplan
bör ordnas med hänsyn till terrängen och till högskoleanläggningen. Den
tanken torde icke heller i detta sammanhang böra undertryckas, att man
ej bör låta gå sig ur händerna detta högeligen gynnsamma tillfälle att
genom en klokt och konstnärligt riktigt beräknad anläggning låta den
betydande byggnadskomplexen bilda ett imponerande centrum i en med
hänsyn till densamma planlagd stadsdel och på så sätt draga dubbel
fördel af de betydande byggnadskostnaderna.

Det föreliggande förslaget är ett mycket belysande exempel på olägenheten
af att planera ett byggnadsföretag på oreglerade stadsområden.

På en intill det för tekniska högskolan nu föreslagna området gränsande
tomt har direktionen för allmänna barnbördshuset härstädes erhållit
tillstånd att uppföra ett nytt barnbördshus. Ritningarna till denna
byggnad föreligga redan färdiga och äro för närvarande på Eders Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning beroende. Sagda byggnad är med hänsyn till dess
ändamål och tomtens beskaffenhet fullkomligt rätt inlagd i terrängen och
ansluter sig till riktningen af närmaste planlagda gata, Valhalla vägen.

På bilagda kartblad, tillhörande här omhandlade betänkande, hafva
de för det nya barnbördshuset föreslagna byggnaderna blifvit inlagda med
röd färg. Häraf synes, att dessa skulle komma i en högeligen skef ställning
gent emot högskoleanläggningen, så mycket mera störande som barnbördshusets
byggnader komma att resa sig på ett sex meter högre beläget
plan än den stora förgården framför ingången till högskolans hufvudbyggnad.
Det torde alltså få anses tydligt, att de båda institutionernas
byggnader icke kunna förläggas så som å ömse sidor nu föreslagits. Måhända
måste endera vika, då det äfven ur andra synpunkter kan anses
mindre lämpligt att förlägga ett barnbördshus alldeles inpå en anstalt af
den natur som tekniska högskolan.

Men, äfven oafsedt barnbördshusets byggnader, torde berättigade anmärkningar
kunna göras mot anläggande af ofvannämnda förgård till
högskolan. Den i öfrig! strängt symmetriska anläggning af högskolekomplexen
är nämligen, vidkommande berörda förgård, till hela anläggningen
osymmetrisk, i det att hufvugbyggnaden flankeras af endast en flygel, byggnaden
för fysik och elektroteknik, hvarförutom entrén till hela anläggningen
är förlagd till ena hörnet af förgården. Nu skulle man gärna
vilja tänka sig en eventuell framtida utvidgning i form af en pendent till

Kungl. Maj:ts Nåd. Propotition N:o 155. 179

nyssnämnda flygel, men detta fordrar bortsprängandet af en icke obetydlig
bergkulle.

På den fjärde sidan midt emot hufvudingången till hufvudbyggnaden,
dit själfva hufvudentrén till hela anläggningen borde vara förlagd, där
stå hindrande i vägen barnbördshustomtens högplatå. I betraktande af
nu nämnda omständigheter har det velat förefalla öfverintendentsämbetet
som om byggnadernas fördelning och gruppering icke skulle vara den
med hänsyn till terrängen och de lokala förhållandena i öfrigt riktiga och
att, i hvarje fall, en stadsplan för området i fråga måste uppgöras, innan
byggnadernas läge slutligen fastslås.

Hvad de olika byggnadernas yttre rörer, synes fasadernas arkitektur
vara af en monumental och sitt ändamål värdig karaktär utan några
onödiga eller dyrdara utsirningar, ehuru det lärer få anses mindre lyckligt,
att en af byggnaderna, bergshögskolan, såväl beträffande fasad som takanordning
helt skiljer sig från de öfriga. Planerna äro ur ekonomisk,
praktisk och pedagogisk synpunkt i allmänhet tillfredsställande lösta och
öfverintendentsämbetet finner sig endast i några principiella spörsmål i
afseende å plananläggningen äga anledning framställa vissa här nedan
närmare angifna erinringar.

Vid byggnader af här ifrågakomna slag är det naturligen af mycken
vikt, att lokalerna placeras utefter ett sammanhängande korridorsystem,
äfven om förhållandena för närvarande icke skulle påkalla tillämpandet af
ett sådant och detta icke blott för att bekvämt och utan passage genom
andra rum förmedla trafiken mellan de olika rummen, utan i all synnerhet
för att underlätta och möjliggöra framtida omläggningar af lokalernas
användning; det finnes nämligen icke något som så befordrar ett lätt anpassande
af en byggnad efter förändrade behof som ett strängt genomfördt
korridorsystem. I hufvudbyggnaden finnes ett sådant, men däremot
icke i byggnaden för fysik och elektroteknik och ej heller i byggnaden
för kemi. Den erfarenhet man i detta afseende fått af tekniska högskolans
nuvarande byggnader manar icke till efterföljd.

I de olika byggnaderna finnas inrymda åtskilliga vaktmästarbostäder.
Dessa äro i allmänhet förlagda vid ingångar, förmodligen för att på så
sätt få dessa bevakade. Sålunda har hufvudbyggnaden fem ingångar och
bostäder vid fyra af dem. Enligt af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk i ämnet utfärdadt cirkulär tillåtas vid våra allmänna läroverk
vaktmästarbostäders inrymmande i skolhusen allenast under den förutsättningen,
att sagda bostäder äro med ogenombrutna murar afskilda från
flyggna(len i öfrigt. Ur hygienisk synpunk torde det vara i hög grad viktikt
att tillämpa denna princip äfven hvad angår högskolebyggnaderna,

180

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 155.

åtminstone så långt sig göra later. Någon bevakning af de inom området
belägna byggnadernas olika ingångar torde väl i allt fall näppeligen kunna
praktiskt organiseras, hvaremot det lärer kunna ifrågasättas, huruvida icke
vid hufvudingången till området bör förläggas en portvakt.

I hufvudbyggnadens midtaxel en trappa upp är anordnad en stor
samlingssal, hvilken dock, inberäknadt läktare, icke torde kunna rymma
mer än 800 sittplatser. För att emellertid öka salens utrymmesförmåga
hafva tvenne, såsom korsarmar i förhållande till densamma belägna, föreläsningssalar
tänkts afskillda från det stora midtrummet medelst hydrauliska
ridåer, hvarigenom ytterligare omkring 700 personer torde kunna
blifva i tillfälle att närvara, åhöra och åse hvad som försiggår på och
i närheten af samlingssalens talarstol. Ett dylikt uppdelande af publiken
uti tre för hvarandra till stor del osynliga grupper torde dock komma
att förtaga mycket af den »festivitas», som man väl önskar skola hvila
öfver de stunder, då denna större aulaanordning behöfver tagas i anspråk
Det torde ock kunna starkt ifrågasättas, om de hydrauliska ridåerna kunna
utföras så, att de i längden blifva fullt lämpliga för sitt hvardagsändamål,
eller att utgöra fondväggar i föreläsningssalar, hvarvid tillika är att
märka, att öppningarna mot midtrummet äro så höga, att ridåerna måste
göras åtminstone i två lameller, om de icke vid nedsänkningen skola nå
tre meter under källargolfvet. Vidare torde erinras, att det i akustiskt
hänseseende måste anses särdeles betänkligt att anordna hörsalar och aula,
såsom här skett, öfverhvälfda med tunnhvalf, äfvensom att det torde få
betraktas såsom ett djärft akustiskt experiment att i hörsalarna inom
byggnaden för fysik och elektroteknik anbringa stora hålkälar.

Hvad rörer hörsalarna i allmänhet — och de sistnämnda uti den
fysiska lärobyggnaden i synnerhet — torde vara att bemärka, att de
knappast, utan att berättigade kraf på ordning och bekvämlighet måste
åsidosättas, kunna rymma fullt det antal åhörare, som å planerna angifvits.
Högskolans elever skola icke blott åhöra föreläsningarna, utan
också därunder göra skriftliga anteckningar. Härför bör beräknas en
platsbredd af minst 0,60 meter och, om man nu, så som det vill synas,
antagit åhörarantalet efter en platsbredd af blott, 0,50 meter, bör enligt
ämbetets förmenande det angifna åhörarantalet minskas med 20 procent.

I fråga särskildt om de båda ofvannämnda hörsalarna i byggnaden
för fysik och elektroteknik är deras bredd, 13,5 meter, så stor, att bänkraderna
icke lämpligen böra vara raka, utan lära få böjas koncentriskt
omkring föreläsarplatsen samt afdelas medelst midtgång, hvaraf följden
blifver, att för dessa salar ytterligare reduktion af elevantalet måste äga
rum.

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155

De uppgifna kostnadssummorna grunda sig på olika enhetspris för de
skilda byggnaderna samt massberäkningar. Vid granskning af dessa
siffror har öfverintendentsämbetet icke funnit orsak till annan erinran, än
att, såsom ofvan förmäles, någon kostnad för kloakledningens framdragande
från tomtgränsen till stadens ledning i Valhallavägen icke upptagits, ett
arbete, som emellertid torde komma att draga en kostnad af cirka 30,000
kronor.

Ehuru de af kommitterade framlagda förslagen till nybyggnader för
tekniska högskolan äro uppgjorda med mycken omtanke, sakkunskap och
arkitektonisk skicklighet och äga sitt stora värde såsom en god och öfverskådlig
utredning af institutionens olika utrymmesbehof, anser öfverintendentsämbetet
sig dock böra underdånigst betona önskvärdheten af att,
innan ett så viktigt byggnadsföretag som det ifrågavarande — där enbart
kostnaden för själfva byggnaderna uppgår till omkring 7,000,000 kronor
och där sammanlagdt betydligt större byggnadsmassa än exempelvis Riksdags-
och riksbankshusens eller det härstädes projektera rådhusets är afsedd
att utföras och inom hvilka byggnader under långliga tider framåt
ingenjörer och arkitekter skola erhålla sin utbildning — kommer till utförande,
en täflan mellan svenska arkitekter rörande uppgörandet af ritningar
må utlysas; genom ett sådant förfaringssätt torde största möjliga
garantier gifvas för att byggnaderna komma att blifva för sina ändamål
i olika afseenden tillfredsställande och därjämte i möjligast bästa grad
bära vittne om vår tids byggnadskonst.

På grund af hvad öfverintendentsämbetet sålunda tillåtit sig anföra,
finner ämbetet sig böra i underdånighet hemställa,
l:o) beträffande arkitekturundervisningen,

att, då planer för undervisningen inom byggnadsskolorna vid tekniska
högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt fastställas, de ordnas icke
blott i organiskt samband i förhållande till hvarandra, utan äfven i förhållande
till undervisningen vid konsthögskolans byggnadsskola, så att full
enhetlighet och kontinuitet i arkitekturundervisningen i riket må vinnas;

att i undervisningsplanen vid tekniska högskolan må införas föreskrift
att, för erhållande af afgångsbetyg, skall företes intyg om minst ett års
praktik å byggnadsplats, samt att hafva nöjaktigt bestått den pröfning af
elevens under praktiken förvärfvade kunskaper och erfarenheter, som
vederbörande lärare vid högskolan äger anställa;

att tillfälle må beredas arkitekteleven vid tekniska högskolan — liksom
ock vid konsthögskolan — att inhämta grundlig kännedom i läran
om vård och underhåll af värdefulla byggnadsminnen — restaureringsteknik
— samt i svenska byggnadskonstens historia; och

182

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

att undervisningen i »stadsbyggnadslära» vid tekniska högskolan må
väsentligt utvidgas utöfver hvad kommitterade föreslagit; samt

2:o) beträffande förslaget till nya byggnader vid tekniska högskolan:
att, innan platsen för dessa bestämmes, en stadsplan må uppgöras,
som visar högskoleområdets lämpligaste reglering och anslutning till närmast
bebyggda eller reglerade stadsdelar, äfvensom

att, i händelse Eders Kungl. Maj:t därefter skulle finna en mera betydande
omarbetning af ritningarna vara af nöden, medel må anslås för
infordrande af nya förslag genom allmän eller begränsad täflan mellan
svenska arkitekter.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

183

Bil. D.

Riksmarskalksämbetet har på grund af nådig remiss afgifvit underdånigt
utlåtande öfver kommittérades förslag, därvid ämbetet anfört följande: »Kommitterade

hafva (sid. 205 i betänkandet) uppställt följande fordringar,
hvilka i främsta rummet synts kommitterade böra fyllas vid bestämmande
af en byggnadsplats för tekniska högskolan, nämligen: att den
har tillräckligt utrymme, äfven med hänsyn till framtida utvidgningar; att
dess läge är hygieniskt tillfredsställande och dessutom tillräckligt fritt och
öppet för medgifvande af riklig dager i anstaltens lokaler; att grunden är
af sådan beskaffenhet, att dyrbarare grundläggningsarbeten ej behöfva vidtagas;
och att, med hänsyn till vissa laboratoriearbeten, skakningar från
gatu- och annan trafik i möjligaste mån må kunna undvikas; att den icke
ligger allt för långt från stadens bebyggda delar; och slutligen att statsverket
icke behöfver vidkännas särskildt stora kostnader för densamma.

En tomtplats, som torde uppfylla dessa fordringar, anser sig kommittén
hafva funnit uti den platå, som är belägen å norra Djurgårdens
mark, nordnordväst om Sophiahemmet, och som begränsas, i väster af
Riksmarskalksvägen, i öster af Margaretavägen och mot norr af Mellanvägen.
I söder gränsar området delvis till den plats, som föreslagits för
det nya allmänna barnbördshuset, och gränslinjen mellan dessa områden
hafva kommitterade tänkt sig omreglerad på sätt, som å två vid det underdåniga
betänkandet fogade planritningar med streckade linjer närmare angifvits,
enär eljest en förskjutning af högskolans föreslagna nybyggnader
mot norr blefve behöflig, hvilken skulle öka kostnaderna för erforderliga
planerings- och sprängningsarbeten på den af berg bestående grunden.

På detta område, hvars höjd å den för de föreslagna byggnaderna
begränsade platsen växlar mellan 30 och 41 meter öfver Stockholms slusströskel,
skulle de olika institutionerna anordnas på sätt å ofvannämnda
planritningar och i arkitektens byggnadsbeskrifning närmare angifvits.

Den hufvudsakliga uppfartsvägen till anläggningen hafva kommitterade
tänkt sig gå från Valhallavägen förbi nuvarande hofjägarbostället
och uppför Bergsvägen samt mynnande ut framför hufvudbyggnadens södra
fasad. Därjämte skulle mindre körvägar till byggnaderna utgå från Riks -

184 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

marskalks vägen, Margaretavägen och från skärningen mellan denna och
Mellanvägen.

I detta ärende har riksmarskalksämhetet infordrat här bilagda yttranden
från intendenten för Kungl. Djurgården äfvensom från den s. k.
djurgårdskommittén.

I sitt afgifna yttrande har djurgårdsintendenten, med öfverlämnande
af jämväl närslutna kartor öfver det tillämnade området för tekniska högskolans
institutioner, framhållit, bland annat, att högskolans föreslagna
byggnader samtliga äro afsedda att förläggas till ett område af norra
Djurgården, som, i den mån hufvudstadens utvidgning ägt rum, efter hand
fått karaktären af park, och att denna park mycket flitigt besökes af hufvudstadens
befolkning, till följd hvaraf det syntes önskligt, att för nu
ifrågakomna ändamål ej större område toges i anspråk än nödigt vore.

Enligt af djurgårdsintendenten verkställd beräkning utgör ytvidden af
själfva byggnadsplatsen med terrasser omkring 65,000 kvadratmeter.
Däraf skulle enligt kommitterades förslag 19,065 kvadratmeter upptagas
af själfva byggnaderna.

I förstberörda areal ingå omkring 1,600 kvadratmeter af ett område,
som jämlikt nådig resolution den 7 juli 1904 på vissa villkor upplåtits
till direktionen för allmänna barnbördshuset i Stockholm för uppförande
af ett barnbördshus därstädes, och å hvilket område direktionen jäpilikt
riksmarskalksämbetets resolution den 7 juni 1906 fått tillstånd att uppföra
jämväl en asylafdelning. Beträffande ifrågavarande del af det till
barnbördshusets direktion upplåtna området har djurgårdsintendenten anfört,
att, därest vid ett förläggande till nu föreslagen plats af högskolans
byggnader, öfverenskommelse kan träffas med nämnda direktion om afstående
af den för högskolan behöfliga del af tomten, djurgårdsförvaltningen
intet har att däremot invända, under förutsättning att det fastställda
årliga tomtarrendet af 7 öre för kvadratmeter fortfarande komme
att utgå jämväl för denna del.

Vidkommande det område utöfver förenämnda 65,000 kvadratmeter,
som skulle erfordras för uppförande af bostad för intendent och för framtida
utvidgningar, har djurgårdsintendenten ansett detsamma kunna begränsas
till ett område, å kartan betecknadt med röd färg, af omkring

25,000 kvadratmeters ytvidd. Såsom skäl härför har djurgårdsintendenten
anfört, att hela det kringliggande pai’kområdet icke torde komma att på
annat sätt disponeras, hvadan en framtida utvidgning, därest en sådan
blefve behöflig, kunde låta sig göra, utan att en ytterligare inskränkning
nu behöfde vidtagas i det för allmänheten upplåtna parkområdet, och

185

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

titan att allt för stora svårigheter framdeles behöfde uppstå vid genomförande
af en blifvande tidsenlig stadsplan för norra Djurgården.

Med afseende å de upprättade byggnadsplanerna har djurgårdsförvaltningen
framhållit det betänkliga uti att till föreslagen plats i närheten
af Ugglevikskällan förlägga maskinhuset för centraluppvärmning, enär röken
från ångskorstenen snart skulle döda all barrträdsvegetation i omgifningen,
där nu en ståtlig tall- och granskog utgör en prydnad för hufvudstaden
och en af dess mest uppskattade tillflyktsorter, åsynen af en dylik
skorsten på föga afstånd från Ugglevikskällan skulle dessutom betaga
platsen dess nuvarande behag. En annan olägenhet af denna byggnads
förläggande till den föreslagna platsen bestode däri, att enligt de uppgjorda
planerna aflopp från denna byggnad syntes skola beredas ut till
Djurgårdens omgifvande, af dåliga lutningsförhållanden lidande mark, i
därstädes befintliga öppna diken, hvilka på sådant sätt komme att ytterligare
förorenas.

Med anledning af de sålunda framställda anmärkningarna har djurgårdsintendenten
hemställt, att förberörda byggnad måtte flyttas till annat
lämpligare ställe, och därtill föreslagit någon plats mot områdets gräns
bakom barnbördshuset.

Vidare har den föreslagna platsen för byggnaden för magnetometri
— i vinkeln mellan Harvägen och Sophiavägen — synts djurgårdsintendenten
mindre tilltalande, och har intendenten ansett att öfverenskommelse
lätteligen borde kunna träffas om upplåtelse af mark för en
dylik byggnad på annan lämpligare och mindre bemärkt plats.

Därest med anledning af kommitterades afgifna underdåniga utlåtande
och förslag beslut skulle komma att fattas om tekniska högskolans förflyttande
till den ifrågasatta platsen å Ivungl. Djurgården, har djurgårdsintendenten
slutligen hemställt, att därvid måtte dels fastställas vissa angifna
villkor till skyddande af Djurgårdens intressen såsom allmän park
och till minskande af de utgifter för den omgifvande traktens underhåll,
som blefve en direkt följd af högsholans förläggande till denna plats,
dels ock bestämmas att för det område, som skulle för ändamålet från
Djurgården upplåtas, skulle till djurgårdskassan från och med det år,
under hvilket platsen toges i anspråk, erläggas ett tomtarrende af 2 öre
för kvadratmeter och år.

Djurgårdskommittén har i sitt till riksmarskalksämbetet afgifna yttrande
såsom sin mening framhållit, att för den händelse Eders Kungl.
Maj:t bestämde, att den nya tekniska högskolan skulle förläggas till Kungl.
Djurgården, markupplåtelsen borde begränsas till det område, som af tekniska
högskolekommittén föreslagits att för ändamålet terrasseras, och som

Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. ‘J Afl. 110 Raft. 24

186

Kmigl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 155.

å en handlingarna bifogad terrängkarta blifvit med blå färg omslutet, samt
att detta område borde utan någon afgäld till djurgårdskassan för all framtid
upplåtas. I anslutning till sitt berörda förslag rörande gränserna för
området har kommittén vidare hemställt, att bostaden för intendenten måtte
inflyttas på det terrasserade området, där nödigt utrymme därför syntes
kommitterade förefinnas; hvarjämte kommittén slutligen i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med djurgårdsintendenten föreslagit vissa ytterligare
villkor för markupplåtelsen.

För egen del får riksmarskalksämbetet i underdånighet anföra följande: Riksmarskalksämbetet

har intet att erinra mot tekniska högskolans
förläggande till den föreslagna platsen å norra Djurgården, men tillåter
sig därvid i likhet med djurgårdskommittén underdånigst föreslå, att det
område, som skulle för ändamålet upplåtas, måtte begränsas till en areal,
som enligt de uppgjorda förslagen skulle terrasseras, och som å ofvan
åberopade handlingarna bilagda terrängkarta blifvit af djurgårdskommitterade
med blå färg utmärkt. Under förutsättning att den tillämnade bostaden
för intendenten, på sätt djurgårdskommittén hemställt, inflyttas på
det område, som är afsedt att terrasseras, samt att för observatoriet upplåtes
allenast den för själfva byggnaden erforderliga platsen, synes det
riksmarskalksämbetet, att ofvan angifna, med blå gräns utmärkta område
torde fullt motsvara tekniska högskolans behof; och därest framdeles stadsplan
kommer att uppgöras för norra Djurgården, torde därvid nödig hänsyn
kunna tagas till ett eventuellt behof af utvidgning af högskolans område.

Beträffande den omreglering af gränsen mot barnbördshusets tomt,
som tekniska högskolekommittén anser nödvändig, har riksmarskalksämbetet
ej något att invända mot att en sådan gränsreglering sker, naturligtvis
under förutsättning att öfverenskommelse träffas med direktionen
för allmänna barnbördshuset rörande den eventuella markafträdelsen och
den godtgörelse, som därför skulle tillkomma direktionen.

Riksmarskalksämbetet tillåter sig för sin del i likhet med djurgårdskommittén
föreslå, att denna godtgörelse ordnas sålunda, att direktionen
antingen erhåller nedsättning i tomtarrendet med belopp, motsvarande 7
öre för kvadratmeter af den areal direktionen skulle komma att afstå,
eller ock att direktionen får motsvarande markområde på annat ställe sig
tilldelad mot nuvarande afgäld.

Med anledning af de utaf djurgårdsintendenten framställda anmärkningar
mot de af kommitterade uppgjorda byggnadsplanerna, får riksmarskalksämbetet
i underdånighet hemställa att, därest tekniska högskolans
institutioner komma att förläggas till ifrågavarande plats, sådan ändring i

187

[Fungit Maj:ts Nåd. Proposition N:o 155.

de uppgjorda förslagen måtte vidtagas, att maskinhuset för centraluppvärmning
förlägges i närheten af områdets södra gräns bakom bambördshuset
samt byggnaden för magnetometri på lämpligare, mindre bemärkt plats,
som riksmarskalksämbetet i sådan händelse torde erhålla nådig befallning
att i samråd med vederbörande föreslå.

Då i förevarande fall fråga är om upplåtande till en statsinstitution
af mark å Kungl. Djurgården, hvaraf Kungl. Djurgården för närvarande
— med undantag af förberörda areal af omkring 1,600 kvadratmeter af
den till barnbördshusets direktion upplåtna tomt — icke njuter någon
direkt inkomst, har riksmarskalksämbetet icke ansett sig böra föreslå, att
något tomtarrende skall till Kungl. Djurgården erläggas för det område
af norra Djurgårdens odisponerade mark, som kan komma att af tekniska
högskolan för ändamålet tagas i anspråk.

I fråga om öfriga villkor för en eventuell upplåtelse af ifrågavarande
område till tekniska högskolan får riksmarskalksämbetet, i likhet med
djurgårdsintendenten, i underdånighet hemställa, att för nu ifrågaställa
upplåtelse må, till skyddande af Djurgårdens intressen i dess egenskap af
allmän park, och till minskande af de särskilda omkostnader Djurgården
på grund af högskolans förläggande till denna plats skulle komma att få
vidkännas för underhåll af vägar m. m., i nåder föreskrifvas följande
villkor:

byggnadsplatsen skall, förr än öfrigt arbete påbörjas, inhägnas, hvarefter
byggnadsmaterial ej må uppläggas utanför hägnaden eller arbetsstyrkan
uppehålla sig på området utanför denna hägnad;

den ståndskog, som å området behöfver fällas, skall afverkas enligt
djurgårdsförvaltningens anvisningar och forslas sill Djurgårdens upplagsplats
i närheten; kvarvarande skog å området förblifver Djurgårdens tillhörighet; de

vägar, som för tekniska högskolans behof torde komma att tagas
i bruk, nämligen Drottning Kristinas väg, Bergvägen och Riksmarskalkens
väg, skola väl underhållas och renhållas samt belysas utan kostnad för
djurgårdsförvaltningen;

Sophiavägen, Margaretavägen, Källvägen och Mellanvägen få icke användas
för byggnadskörslor;

den tillämnade uppfartsvägen från Drottning Kristinas väg anlägges
enligt djurgårdsförvaltningens anvisning på tekniska högskolans bekostnad,
liksom äfven de vägar, som från byggnadsplatsen enligt den uppgjorda
planen skola anläggas till Djurgårdens nuvarande trafikleder i trakten;
och skola dessa nya vägar för framtiden underhållas, renhållas och belysas
utan kostnad för djurgårdsförvaltningen;

188

Kungl. Naj:ts Nåd. Proposition N:o 155•

samtliga för tekniska högskolans ändamål behöfliga vatten-, aflopps-,
elektriska m. fl. ledningar nedläggas i förenämnda, från Drottning Kristinas
väg ledande uppfartsväg till byggnadsplatsen;

det till tekniska högskolan upplåtna tomtområdet må icke i framtiden
i vidsträcktare mån inhägnas, än att gården mellan de å planritningarna
med III, Yl, Y och VII betecknade byggnaderna må för allmänheten
afstängas.»

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktr. A. B., 1908.