Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
1
. N:o 152.
Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen, angående upphörande
af Landeryds pastorats prebendeegenskap; gifven
Stockholms slott den 19 mars 1909.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels medgifva, att Landeryds församlings pastorat må upphöra att
vara prebende åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping,
dels ock för beredande af lönefyllnad åt bemälde lektor, efter det
nämnda pastorats prebendenatur upphört, höja reservationsanslaget till de
allmänna läroverken med 1,507 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl Kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Oih. till Kilad. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 107 Häft. (N:o 163.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.
Utdrag
af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Ma:jt
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm,
Lindström, h
Nyländer.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld yttrade:
Upphörande »Landeryds pastorat, som består af en församling'', är prebende till teo
af
Landeryds , . . . J . -. . , . T . . °. r _
pastorat! pre-iogie lektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping. 1 pastoratet är
bendeegemhap utom kyrkoherden anställd komminister, men enligt nådig resolution den
9 april 1869 angående lönereglering för prästerskapet i pastoratet skall
komministerstjänsten indragas, därest pastoratet upphör att vara prebende.
Prästlöneregleringskommittén har beträffande pastoratet i fråga — under
förutsättning att Landeryd upphörde att vara prebende — föreslagit att,
med indragning af kyrkoherdebeställningen i Vårdsbergs pastorat, Landeryds
pastorat och Vårdsbergs pastorat skola sammanslås till ett pastorat,
hvars kyrkoherde bör bo i Landeryd. Detta förslag har Kungl. Maj:t en
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.
ligt nådigt bref den 3 februari 1905 funnit för det dåvarande icke föranleda
annan åtgärd, än att domkapitlet i Linköping ägde att, så snart
kyrkoherdetjänsten i Vårdsbergs pastorat blefve ledig och i alla händelser
före den 1 maj 1913 hos Kungl. Maj:t göra den förnyade framställning i
ämnet, hvartill förhållandena då kunde föranleda.
Då kyrkoherdebeställningen i Landeryds pastorat genom innehafvarens
befordran till annan tjänst kommer att blifva ledig den 1 maj 1909, har
församlingen i enlighet med sitt vid extra kyrkostämma den 10 augusti
1908 därom fattade beslut hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit, att
pastoratets egenskap af prebende måtte få upphöra, när kyrkoherdebeställningen
blefve ledig. Församlingen uttalade härvid sin lifliga önskan att
själ! få välja sin kyrkoherde samt hafva honom boende i församlingen och
blifva betjänad af honom — en önskan som uppenbarligen icke kunde
uppfyllas, om beställningen skulle innehafvas af teologie lektorn, som
måste hafva sitt hufvudsakliga arbete utom församlingen. I händelse af
bifall till sin begäran har församlingen vidare hemställt, att den i pastoratet
nu tjänstgörande komministern måtte såsom ständigt tjänstgörande
vice pastor från den 1 maj 1909 få åtnjuta utom komministerslönen samtliga
löneförmåner, som nu utgå till kyrkoherden, samt att efter komministerns
afgång kyrkoherden måtte få tillsättas i den för konsistoriella
pastorat gällande ordning, komministerstjänsten indragas och kyrkoherden
erhålla aflöning enligt de grunder, som i nådiga resolutionen den 9 april
1869 angående lönereglering för prästerskapet i pastoratet stadgats för det
fall, att komministerstjänsten indrages.
På grund af nådig remiss har kammarkollegium i ärendet låtit höra
församlingens kyrkoråd, vederbörande kontraktsprost och kronofogden i
orten samt infordrat underdåniga yttranden af domkapitlet i Linköping
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län, hvarefter
kammarkollegium med de sålunda afgifna yttrandena och eget underdånigt
utlåtande af den 15 februari 1909 inkommit tiil Kungl. Maj:t.
Kyrkorådet, kontraktsprosten och kronofogden hafva tillstyrkt bifall
till ansökningen, kyrkorådet under framhållande, utöfver hvad församlingen
åberopat, att pastoratet till följd af sin jämförelsevis ringa utsträckning
och sitt till endast omkring 1,100 personer uppgående invånarantal kunde
fullt betjänas af en enda prästman, om denne finge sitt arbete förlagdt uteslutande
inom församlingen.
Vice pastorn i församlingen, komministern N. Cnattingius har till
kyrkorådsprotokollet fogat ett särskildt yttrande, däri han under ytterligare
framhållande af de omständigheter, församlingen i sin ansökning- åbe
O
O '' O O
4
Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 152.
ropat, förklarat sig lifligt instämma i församlingens yrkande på dess prebendeegenskaps
upphörande.
Domkapitlet har i sitt den 4 november 1908 dagtecknade utlåtande
afstyrkt bifall till församlingens ansökning på de anförda skäl, att det för
en kristendomslärare, som mer än andra hade till uppgift att äfven vara
uppfostrare, vore fördelaktigt, om han genom verksamhet inom församling
förvärfvade sig den andliga mognad och erfarenhet, som endast sådant
arbete kunde gifva, och att det, så länge domkapitlen hade sin nuvarande
organisation, vore af stor vikt att teologie lektorn, som vore medlem af
domkapitlet, vore präst.
Domkapitlets utlåtande innefattar biskop Ahnfelts, rektor Johanssons
samt lektorerna, utnämnde domprosten von Engeströms, Beckmans och
Hagströms sammanstämmande mening. Biskop Ahnfelt och lektor Beckman
hafva dessutom uttalat såsom sin åsikt att, om Kungl. Maj:t likväl
skulle bifalla Landeryds församlings begäran, församlingen måtte, då den
vore till område och folkmängd ganska liten, förenas med Vårdsbergs församling
till ett pastorat i enlighet med prästlöneregleringskommitténs
förslag.
Domprosten von Engeström, som för närvarande innehar teologie lektorsbefattningen
vid Linköpings allmänna läroverk, har utom de skål, som
domkapitlet anfört för afstyrkande af församlingens ansökning, tillika framhållit
att, om koinministraturen i församlingen indroges, såsom föreslagits
om prebendeegenskapen skulle upphöra, församlingen helt och hållet
skulle förlora sin rätt att välja sin präst, enär pastoratet antagligen komme
att blifva regalt. Vidare skulle genom prebendets upphörande församlingen
få en prästerlig kraft i stället för två, hvilket enligt von Engeströms
åsikt icke skulle vara till gagn för församlingen, då prebendepastorn i regel
predikat om vintern en gång i månaden och om sommaren hvarannan
söndag, under högtiderna flera gånger, och tillika på annat sätt deltagit i
församlingsvården. Någon annan lättnad i ekonomiskt afseende skulle icke
beredas församlingen, då kyrkoherde- och komministerslönerna sainmansloges,
än att den till komministern utgående obetydliga »höstlön» icke vidare
skulle erläggas, hvaremot församlingen skulle nödgas bygga ett till vinterbostad
passande kyrkoherdeboställe hvilket skulle utgöra en betydande tunga.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande åter har anfört att, ehuru de
af domkapitlet anförda skälen för bibehållande af prebendeinstitutionen synts
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande väl värda att beaktas och de
teologie lektorerna vid Linköpings högre allmänna läroverk såsom prebendepastorer
i församlingen, så långt det varit dem möjligt, ägnat sina krafter
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.
och sitt intresse åt vården af församlingen, hvadan densamma icke syntes
hafva lidit något afsevärdt men af sin egenskap af prebendepastorat, Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande likväl, med hänsyn till önskvärdheten
att genomföra af prästlöneregleringskommittén föreslagen indragning af
den angränsande Vårdsbergs församling såsom eget pastorat och sammanslagning
af denna och Landeryds församling samt på de af församlingen
i den underdåniga ansökningen anförda skäl, tillstyrkte bifall till framställningen.
I sitt underdåniga utlåtande erinrar och meddelar kammarkollegium
följande.
Pastoratet vore enligt nådiga bref vet den 6 juli 1722 af konsistoriel!
natur. Gällande lönereglering för prästerskapet i pastoratet, hvilken, såsom
förut meddelats, fastställts genom nådig resolution den 9 april 1869, skulle
upphöra att äga tillämpning den 1 maj 1919. I nämnda nådiga resolution
hade jämväl föreskrifvits, att komministerstjänsten i pastoratet skulle, därest
detsamma upphörde att vara prebende, vid dåvarande innehafvarens afgång
indragas. För den händelse att komministerstjänsten indroges, hade i
samma resolution stadgats, att kyrkoherden skulle erhålla afkastningen af
komministersbostället, som skulle i författningsenlig ordning utarrenderas,
äfvensom samtliga från församlingen utgående afgifter med undantag af viss
komministern enligt § 1 i resolutionen tillkommande spannmålslön, hvilken
då icke vidare skulle af församlingen utgöras. Lönerna, som vid regleringen
beräknades till 2,630 kronor för kyrkoherden och 800 kronor för
komministern, uppginge enligt prästlöneregleringskommitténs tabeller för
ecklesiastikåret 1896—1897 till 3,028 kronor för flen förre och 1,133 kronor
för den senare. I sistnämnda lönebelopp för komministern ingingc ett
genom nådigt bref den 15 november 1884 beviljadt fast anslag från prästerskapets
löneregleringsfond af 200 kronor. Genom nådigt, bref den 31
december 1908 hade åt komministern för ecklesiastikåren 1908—1913 därutöfver
anvisats sådant anslag af 1,000 kronor årligen. Den nuvarande
komministern (N. Cnattingius) hade, med hänsyn därtill att han på grund
af sin skyldighet att uppföra vissa nya åbyggnader å komministersbostället
under den närmaste tiden vore nödsakad att för sådant ändamål använda
en väsentlig del af sina knappa lönemedel, genom nådigt bref den 1 maj
1908 fått sig för ecklesiastikåren 1908—1911 på vissa villkor tilldelad!
ett dylikt anslag af 600 kronor årligen. Genom nådigt bref den 1 juli
1897 hade lämnats medgifvande till kyrkoherdeboställets utarrendering
under 20 år, räknadt från den 1 maj 1898. Prebendeinnehafvarens inkomst
af prebende! vore i lönestaten upptagen med 1,566 kronor 48 öre.
6
Kung!,. Maj:In Nåd. Proposition N:o 152. ■
Folkmängden i pastoratet hade den 31 december 1907 uppgått till 1,108 personer
på en areal af 31,49 kvadratkilometer. Prästlöneregleringskommittén
hade, såsom förut omnämnts, i sitt den 20 december 1900 afgifna betänkande
rörande den kyrkliga indelningen och organisationen föreslagit, att
detta pastorat och Vårdsbergs pastorat måtte sammanslås till ett sådant
med endast kyrkoherde.
Under åberopande i nu tillämpliga delar af hvad kollegium i ett den
18 mars 1898 gemensamt med statskontoret afgifvet underdånigt utlåtande
anfört i fråga om önskvärdheten af prebendepastoratens indragning, tillstyrkte
kollegium i underdånighet vidtagande af åtgärder i syfte, att
Landeryds pastorat måtte kunna befrias från sin prebendeegenskap, och
således i främsta rummet utverkande af lönefyllnad åt förbemälde lektor.
Då med hänsyn till pastoratets jämförelsevis ringa folkmängd och areal
det uppenbarligen skulle vai''a slöseri med krafter att, i händelse af prebendeegenskapens
upphörande, i pastoratet hafva två präster, skulle det
enligt kollegiets mening väl ligga närmast till hands att förberörda förändring
genomfördes först efter det nuvarande komministern i pastoratet
afgått från sin tjänst och denna tjänst följaktligen enligt bestämmelsen i
löneregleringsresolutionen komme att indragas. Emellertid syntes det kollegium
icke möta hinder att, såsom församlingen föreslagit, åt den nuvarande
komministern uppdraga att i egenskap af vice pastor förestå pastoratet
mot åtnjutande af kyrkoherdens löneförmåner. En dylik åtgärd syntes
kollegium vara att desto hellre tillstyrka, som den härd! anlitade löneregleringsfonden
därigenom torde kunna komma att beredas en väl behöflig
besparing. Enligt församlingens förslag skulle komministern jämväl bibehålla
hela komministerslönen; detta ansåge kollegium däremot mindre
lämpligt, enär han därigenom skulle komma i åtnjutande af större löneförmåner
än genom löneregleringen tillerkänts en i pastoratet efter prebendeindragningen
ensamt tjänstgörande kyrkoherde. Såsom förut erinrats
skulle en sådan nämligen åtnjuta — jämte kyrkoherdebostället och afkomsten
af komministersbostället — samtliga från församlingen utgående afgifter
med undantag af här nyss omförmälda, komministern tillkommande
spannmålslön. Berättigades nu komministern att, så länge han vid tjänsten
kvarstode, såsom vice pastor åtnjuta samtliga kyrkoherden tillkommande
löneförmåner, syntes det kollegium riktigt och billigt att han förpliktigades
afstå nämnda spannmålslön, likasom de komministern tillagda lönebidragen
från prästerskapets löneregleringsfond gifvetvis borde, såsom församlingen
ock torde hafva afsett, upphöra att utgå, dock att nuvarande komministern
med hänsyn till de omständigheter, under hvilka det genom nådiga brefvet
den 1 maj 1908 beviljade anslaget anvisats honom, torde böra under den
7
Kutig!,. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 152.
afsedda tiden bibehållas vid sistnämnda anslag. Besparingen för fonden
genom den föreslagna anordningen skulle alltså belöpa sig till 1,200 kronor
årligen. Om till grund för en beräkning af komministerns och vice pastorns
lön under nyssnämnda förutsättningar lädes de i förutnämnda tabeller
angifna förhållanden, i hvilken händelse komministerns förberörda spannmålslön
skulle i penningar motsvara 150 kronor, komme komministerns
löneförmåner — oberäknadt det genom nådiga brefvet den 1 maj 1908
beviljade anslaget — att uppgå till omkring 3,810 kronor, och syntes
berörda löneförmåner, som måste anses fullt tillfredsställande, icke oväsentligt
öfverstiga hvad han nu i komministers- och vice pastorslön samt anslag
från fonden uppbure och hvarför han enligt 1908 års taxeringslängd^1
bevillningstaxerats till 2,515 kronor förutom afkastningen af det till 8,000
kronor uppskattade bostället. Den af kollegium sålunda tillstyrkta förändringen
vore enligt kollegii åsikt icke af beskaffenhet att inverka hindrande
eller försvårande på lösningen af det af prästlöneregleringskommittén
väckta förslaget om detta pastorats förening med Vårdsbergs pastorat, när
denna fråga i vederbörlig ordning återupptoges.
Sedermera har på grund af särskilda nådiga remisser dels öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk i underdånigt yttrande den 12 mars
1909 dels ock statskontoret i underdånigt utlåtande den 15 mars 1909
tillstyrkt bifall till ansökningen på sätt af kammarkollegium föreslagits.
Krafvet på vederbörande prebendepastorats förvandling till vanliga nePafHemenU''
prästgäll har redan i åtskilliga fall medfört prebendenas indragning. Nu C‘vandel''
har Landeryds församling för sin del upptagit frågan härom, och jag finner
mig, med anledning af hvad i ärendet förekommit, böra tillstyrka
bifall till ansökningen.
Med undantag af domkapitlet hafva ock samtliga i ärendet hörda
myndigheter understöd! den gjorda framställningen. Hvad angår grunderna
för domkapitlets afvikande mening — denna har i allt fall långt
ifrån varit enhällig — må de ju erkännas ej sakna berättigande. De
ådagalägga dock ej och kunna ej ådagalägga, att beträffande Landeryd
särskilda förhållanden skulle råda, på grund hvaraf de skäl, som varit
bestämmande vid andra teologie-lektors-prebendens indragning, icke skulle
äga sin giltighet äfven i fråga om Landeryd.
Huru prästämbetet inom församlingen under närmaste tiden lämpligen
kan, i händelse prebendeegenskapen bortfaller, blifva uppehållet ocli
huru dess utöfvare må erhålla skäliga afiöningsförmäner framgår af de af
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.
mig omförmälda handlingarna i ärendet. Kaminarkollegii utlåtande innehåller
härutinnan en tillfredsställande utredning och i nyss angifna hänseenden
möter intet hinder för de nya förhållandenas inträdande. Prebendets
afskiljande från lektorstjänsten torde emellertid, för att angelägenheterna
må hinna vederbörligen ordnas, ej böra ske tidigare än vid utgången
af snart inträdande nya eeklesiastikår. Att genom prebendeindragningen
banas väg för möjlighet att sammanslå Vårdsbergs och Landeryds
prebendepastorat till ett framgår af hvad jag redan yttrat.
Här bör anmärkas, att ny prebendarie den 1 maj i år inträder, i der
att Eders Kungl. Maj:t den 26 februari 1909 utnämnde teologie licentiaten
Nils Maurits Valdemar Jacobsson att från och med den 1 maj 1909 vara
lektor i kristendom vid högre allmänna läroverket i Linköping. Härigenom
uppstår emellertid icke något hinder för förevarande frågas lösning,
då i Jacobssons fullmakt uttryckligen inryckts förbehåll i det
syfte, som redan genom nådigt cirkulär den 28 april 1882 angifvits, alltså
att lektorn skall vara skyldig att om och när Kungl. Maj:t så besluter,
afträda prebendepastoratet mot fyllnad i den med tjänsten förenade lön
till belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet finnes i lönestat upptagen.
Såsom kammarkollegium nämnt är nyssomförmälda inkomst i lönestaten
beräknad till 1,566 kronor 48 öre. För erhållande af medel till
fyllande af lektorslönen till erforderligt belopp, när prebende! indrages,
bör — i sammanhang med att Riksdagens samtycke till indragningen
påkallas — hos Riksdagen begäras ökande af anslaget till allmänna läroverken
med en motsvarande summa, för undvikande af öretal i riksstaten
afrundad till 1,567 kronor.
En fråga, som i föregående fall af teologie lektorsprebendens indragning
varit å bane, är den om behofvet af Kyrkomötets bifall vid hvaije
särskilt tillfälle. Då jag år 1908 vid underdånig anmälan af anslagsbehofven
under riksstaténs åttonde hufvudtitel föredrog frågan om indragning
af Vinköls teologie-lektors-prebende, redogjorde jag för de skäl, på
grund af hvilka numera i dylika fall Kyrkomötets samtycke ej vore af nöden.
Jao- hänvisar i afseende ‘härå till hvad i nyssnämnda ärende förekom
och vill här allenast erinra, dels att Kyrkomötet år 1898 förklarade sig
medgifva, att, bland andra, Landeryds pastorat finge upphöra att vara
prebende under villkor att för kompetens till teologie lektorsbefattningar
fordrades, att sökanden inför teologisk fakultet aflagt teologisk examen
eller teologiskt disputationsprof, dels ock att detta villkor blifvit uppfylldt
genom den ändring i läroverksstadgan §§ 177 och 180, som vidtogs genom
nådig kungörelse den 1 november 1907.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att Landeryds församlings pastorat må upphöra att
vara prebende åt teologie lektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping,
dels ock för beredande af lönefyllnad åt bemälde lektor, efter det
nämnda pastorats prebendenatur upphört, höja reservationsanslaget till de
allmänna läroverken med 1,567 kronor.»
Hvad departementschefen sålunda i underdånighet
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
nådig proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1,90,9.
1 Sami. 1 Afd. 107 Häft.
2