Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

1

N:o 151.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa till
afskedadt manskap utgående underhållsbelopp m. in.;
gifven Stockholms slott den 19 mars 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
dels medgifva,

att afsked må meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår
med rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas
tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års åldei'',
att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,
enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) må ökas
med 25 kronor årligen under villkor, att sådant tillägg icke må åtnjutas
af annan än den, som uppnått 50 års ålder; dock att underhållstagare,
som på grund af kroppsskada eller liknande anledning fått sig
tillerkändt underhåll från nämnda kassa, må äfven före 50 års ålder,
enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande, komma i åtnjutande af
ifrågavarande underhållsförhöjning, samt

att till bestridande af kostnaden härför må till Vadstena krigsmanshuskassa
utgå ett årligt bidrag från Invalidhusfonden af 84,300 kronor;

dels ock öka anslaget till förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt
manskap,

nu ..........................................

....................................... kronor

83,000: —

med......................................

...................................... »

211,000: —

till.........................................

...................................... kronor

294,000: —

samt i riksstaten uppföra detta anslag under benämning: »förhöjning i
gratialen åt afskedadt manskap».

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Malm.

Bih. till Biksd. Prof. 19011. 1 Samt. 1 AJil. 106 Höft. (N:o 151.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 mars 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Departementschefen, statsrådet Malm anförde härefter:

Vid 1907 års Riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion
(n:r 79), hvari hemställdes, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till förbättrad pensionering af såväl
hädanefter afgående pensionsberättigadt som ock redan pensioneradt
indelt manskap.

Till stöd för denna framställning anförde motionären, att från alla
håll gjorts eller gjordes framställningar om förbättrade löne- och pensionsförhållanden
på grund af alltjämt stegrade lefnadsomkostnader. Riksdagen
hade ock i berömvärd grad antingen redan behjärtat dessa fram -

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

ställningar eller ock vidtagit åtgärder för åstadkommande af förbättringar
härutinnan. Några åtgärder för en förbättrad pensionering af
det indelta manskapet vid armén hade dock, oaktadt äfven där omförmälda
skäl i icke mindre grad förefunnes, icke vidtagits, om man undantoge
den måttliga förhöjning i gratialerna, som delvis ägde rum från
och med år 1901. Emellertid hade Andra kammaren vid 1905 års lagtima
Riksdag uttalat sina sympatier för en dylik förbättring genom att
bifalla en då väckt motion, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, »att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag dels till förbättrad pensionering af det indelta manskapet
vid armén, dels ock till förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd,
som enligt nu tillämpade grunder utginge till redan afskedadt
manskap, och i samband därmed utreda hvad. utöfver för sådant
ändamål redan befintliga tillgångar, i såväl de under statskontorets som
under de olika regementsförvaltningarnas vård stående kassor och fonder,
kräfdes af statsmedel för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga
genomförande.»

De nu utgående pensionsbeloppen vore enligt motionärens förmenande
allt för små och otillräckliga.

''i u-jljjStatsutskottet anförde i sitt häröfver afgifna utlåtande (n:o 11, punkt
64), ’ att utskottet, som ej saknat medkänsla för den i motionen uttalade
önskan särskildt i fråga om beredande åt redan pensioneradt, äldre
indelt manskap vid armén af förbättrade pensionsvillkor, sökt utreda, om
medel ur redan befintliga, för hithörande ändamål afsedda kassor möjligen
vore att tillgå, och hade utskottet i anledning däraf tagit kännedom om
kassornas ställning inom såväl »Vadstena krigsmanshusfond» som »Invalidhusfonden»
och »Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond»,
den sistnämnda på grund af samhörigheten med Vadstena krigsmanshusfond.

Kassornas behållning vid slutet af åren 1902—1905 framginge af
följande jämförande öfversikt:

Vadstena krigsmanshusfond.

Behållning vid 1901 års slut

» » 1902 » » ..

» » 1903 » » ..

» » 1904 » » ..

» » 1905 » » ..

kronor 4,411,314: 79
» 4,419,622: 91

» 4,398,223:59

» 4,387,225:07

» 4,375,705: 14

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Invalidhus/onden.

Behållning vid 1901 års slut
» 1902 » »

» » 1903 » »

» » 1904 » »

)) » 1905 » »

kronor 2,952,040: 43

» 3,002,936: 43

» 3,051,435: 21

)) 3,102,533: 09

» 3,157,785: 77

Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.

Behållning vid 1901 års slut ....................................... kronor 1,764,843: 40

d » 1902 » » 3) 1,892,870: 33

3> )> 1903 3) 3> 3) 2,019,134: 33

» » 1904 3> 3> » 2,154,245: 97

» » 1905 33 3> » 2,291,279: 69

De båda förstnämnda fondernas afkastning — fortsätter statsutskottet

— syntes sålunda redan vara tagen i anspråk. Detta torde visserligen icke
vara fallet med beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, hvilken på
grund af inflytande räntor och l)ötesmedel visat en ökning af omkring
130,000 kronor årligen i medeltal under de fyra sist angifna åren; men då
denna fond vore afsedd »för dem af beväringsmanskapet, som under
tjänstgöring erhållit sådan skada, att de därigenom blifvit i mer eller
mindre mån oförmögna att sig med arbete försörja, samt för i krig
aflidna beväringskarlars änkor och barn», så hade utskottet icke ansett, att
dess tillgångar kunde för det af motionären åsyftade ändamålet användas.
Och då andra medel för sagda ändamål icke, efter hvad utskottet
hade sig bekant, funnes tillgängliga, hade utskottet icke ansett sig böra
tillstyrka ifrågavarande motion.

Vid frågans behandling i Riksdagen stannade dess kamrar vid olika
beslut, i anledning hvaraf frågan för den Riksdagen ansågs förfallen.

Enligt det vid innevarande års statsverksproposition under tionde
hufvudtiteln fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den
11 december 1908 (sid. 25) har jag redan anmält, att utredning blifvit
genom tillkallade sakkunniga inom departementet verkställd angående
förbättrad pensionering af allt hären och marinen nu och förut tillhörande
manskap, som redan är eller framdeles enligt gällande bestämmelser
kan blifva berättigad! till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
eller flottans pensionskassa.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

5

Jag redogjorde därvid för den hufvudsakliga innebörden af de sakkunnigas
förslag i ämnet samt för det af dem ifrågasatta sättet för
gäldandet af de med en förhöjning i de till ifrågavarande manskap nu
utgående underkållsbelopp förenade kostnader. Som emellertid yttranden
då ännu ej inkommit från alla de myndigheter, som därom skulle
höras, kunde redogörelse för frågan i dess helhet ej lämnas, men enär
förslagets genomförande kräfde ökadt anslag af Riksdagen, ansåg jag
mig böra redan då göra underdånig hemställan angående framställning
till Riksdagen om beviljande af de för dess genomförande erforderliga
medlen.

Sedan numera samtliga infordrade yttranden i ärendet inkommit,
anhåller jag att få redogöra för såväl de sakkunnigas betänkande och
förslag som de afgifna yttrandena. Därvid torde jag dock endast behöfva
yttra mig om den del af frågan, som afser manskap från armén.

För att vara tillgängliga vid fullgörandet af de sakkunnigas uppdrag
hafva till dem varit öfverlämnade dels ett af särskild person utarbetadt
utlåtande öfver Vadstena krigsmanshuskassas ställning, dels år
1907 från samtliga truppförband inkomna uppgifter angående underhållstagare
och i tjänst varande indelt manskap, hvilka uppgifter legat till
grund för betänkandet, dels ock förteckning öfver de gratialister, som
i arméförvaltningens kassa uppbära dem tillförsäkradt underhåll från
nämnda kassa.

Vidare hafva de sakkunniga fått emottaga uppgifter och utlåtanden,
som till landtförsvarsdepartementet inkommit i anledning af väckta förslag
om beredande af rätt för ännu i tjänst varande indelt manskap,
som erhållit afsked efter 20 tjänstår, att vid uppnådda 45 lefnadsår
tillträda pension från Vadstena krigsmanshuskassa, hvarjämte från pensionera^
och i tjänst varande manskap vid särskilda truppförband till
dem inkommit åtskilliga skrivelser, hvari, bland annat, gjorts gällande
behofvet af förbättrad pensionering särskildt med anledning af nu
rådande stegring i priset å lifsförnödenheter.

De sakkunniga hafva till eu början redogjort för de kassor, från
hvilka understöd utgå till afskedadt manskap, som tillhört armén, samt
för de bestämmelser, hvilka äro gällande i fråga om erhållande af sådant
understöd. Beträffande först

Vadstena krigsmanshuskassa

framgår af de sakkunnigas utredning samt af gällande föreskrifter
i hufvudsak följande.

6

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition No 151.

År 1622 beslöt konung Gustaf II Adolf, att uti Birgittinerklostret
i Vadstena skulle inrättas ett invalid- och. krigsmanshus. Till dettas
upprätthållande anvisades tid efter annan heromansräntor och åtskilliga
andra inkomster, hvarjemte gåfvor tillföllo detsamma. År 1647 intogos
där de första gratialisterna, krigare af alla grader. Genom kungi.
förordningen den 10 januari 1757 bestämdes emellertid, att tre femtedelar
af krigsmanshusets dåvarande inkomster skulle årligen genom
krigskollegii försorg aflämnas till arméns pensionskassa, som därefter
ägde bestrida afskedade officerares och underofficerares jämte vederlikars
underhåll. De återstående två femtedelarna af krigsmanshusets
årsinkomster .skulle däremot fortfarande användas till korpralers och
soldaters jämte deras vederlikars underhåll. År 1783 beslöts likväl, att
krigsmanshuset skulle indragas, samt att dess medel skulle, sedan förutnämnda
årliga afdrag ägt rum, bilda en fond, som uteslutande borde
användas till pensionering för afskedadt manskap.

Senare bestämdes genom kungl. kungörelsen den 23 januari 1811,
att i likviden med arméns pensionskassa icke skulle ingå de afgifter
och tillökningar i kassans inkomster, som då fastställdes, eller de
så kallade nyare medlen. Fondens medel hafva således varit af två
slag, de äldre medlen, som tillkommit före, och de nyare, som tillkommit
efter år 1811. Dessa inkomster hafva tid efter annan mot vederlag
indragits till statsverket och reglerats samt slutligen alla ersatts
med ett numera å tionde hufvudtiteln uppfördt årligt anslag till belopp
af 243,640 kronor, hvaraf enligt förutnämnda föreskrift årligen till
arméns pensionskassa öfverföres ett belopp af omkring 106,000 kronor,
motsvarande enligt beräkning tre femtedelar af de äldre medlen.

Den 5 december 1815 utfärdades af Kungl. Maj:t förnyadt nådigt
underhållsreglemente för Vadstena krigsmanshus gratialister. På sätt
jämväl förut varit stadgadt, skulle den pensionsstat, hvarefter gratialisterna
åtnjöte underhåll, fortfarande vara indelad i fyra klasser.

Detta reglemente var med vissa medgifvanden i fråga om uppflyttning
i högre klass gällande intill 1881 års utgång. Genom kungl. bref
den 6 maj 1881 (Svensk författningssamling år 1881 n:o 35) meddelade
Kungl. Maj:t förändrade bestämmelser om underhåll från Vadstena
krigsmansliuskassa, hvarigenom förordnades,

l:o) att underhållstagare i fjärde klassen af Vadstena krigsmanshuskassa
skola, i likhet med hvad redan då fanns stadgadt, om de vid
afskedets erhållande tillhört värfvade armén, vid upphunnen sextio års
ålder, men då de afskedats från indelta armén, vid uppnådda sextiofem
lefnadsår uppflyttas i tredje underhållsklassen;

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

2: o) att underhållstagare i tredje klassen af förenämnda kassa
skola, då de hunnit en ålder af sjuttiotvå år, uppflyttas i andra underhållsklassen; 3:o)

att alla underhållstagare, som uppnå åttio års ålder, skola vid
nämnda ålder uppflyttas i första underhållsklassen;

4:o) att korpraler af infanteriet och deras vederlikar af arméns
öfriga truppslag, hvilka i berörda egenskap berömligt tjänstgjort minst
två år före afskedet, skola erhålla en tillökning af 24 kronor utöfver
det vanliga för afskedade soldater bestämda underhållsbeloppet; och
5:o) att vicekorpraler, hvilka undfått afsked efter 1878 års ingång
och i sådan egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före afskedet,
skola erhålla en förhöjning af 12 kronor utöfver det vanliga soldatunderhållet; hvarjämte

arméförvaltningen bemyndigades att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om sådana speciella undantag från den allmänna underhållsklassifikationen,
som af särskilda omständigheter kunde föranledas.

I sammanhang härmed bestämdes, att till åtnjutande af underhåll
från nämnda kassa finge uppföras:

i första klassen, med årligt gratial af 72 kronor, a) den, som i
fält mot rikets fiender eller vid annat tillfälle i kronans tjänst förlorat
arm eller ben; och b) den, som vid något af berörda tillfällen ådragit
sig kroppsskada af sådan beskaffenhet, att skadan haft till påföljd vare
sig sinnesrubbning eller förlust af syn eller obotlig sjukdom med däraf
föranledd oförmåga att i någon mån genom arbete bidraga till sin utkomst;
skolande arméförvaltningen äga att, när särdeles bevekande
omständigheter förekomma, hos Kungl. Maj:t anmäla personer i denna
klass till ännu högre underhåll, intill 100 kronor årligen;

i andra klassen, med årligt gratial af 48 kronor, den, som uti något
af omförmälda fall antingen förlorat bruket af en eller flera lemmar
eller på annat sätt blifvit så svårt skadad eller ock ådragit sig sådan
sjuklighet, att han till följd däraf endast i ringa mån kan med arbete
bidraga till sin utkomst;

i tredje klassen, med årligt gratial af 24 kronor, den, som under
tjänstgöring ådragit sig antingen mindre skada, hvilken vid arbete är
honom till hinder, eller sådan sjukdomsåkomma, som kan hafva menlig
inverkan på hans arbetsförmåga, äfvensom den, hvilken med utmärkt
välförhållande deltagit i krig mot rikets fiender eller varit i kronans
tjänst fulla trettio år eller därutöfver; och

i fjärde klassen, med årligt gratial af 15 kronor, a) den af manskapet
vid värfvade armén, med undanlag för Värmlands fältjägarkår,

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

eller den vid optiska telegrafstaten anställde telegrafist, som vid afskedstagandet
fyllt 40 år och tjänat i minst 20 år; b) den af manskapet
vid arméns jägarkårer, hvilken uppnått 45 lefnads- och 25 tjänstår;
samt c) manskap vid indelta kavalleriet och infanteriet, som enligt
grunderna i kungl. brefven den 10 september 1831 och den 30 december
1835, kungjorda genom krigskollegii kungörelser den 18 november
1831 och den 27 januari 1836, erhållit afsked med anmälan till underhåll
på expektans, så snart den afskedade uppnått en ålder af 50 år
och 30 år från hans antagande i tjänst förflutit.

Genom samma kungl. bref den 6 maj 1881 förklarades tillika, att
genom hvad sålunda blifvit föreskrifvet ändring icke skett uti föreskriften
dels i kungl. brefvet den 11 september 1837, att manskap af gardesregementena,
som vid generalmönstringstillfället uppnått 19 tjänstår,
kunna afskedas, med rättighet att vid afgång ur krigstjänsten undfå
underhåll, så framt karlen då tjänat i fulla 20 år och uppnått eller så
snart han uppnår 40 lefnadsår, dels ock i kungl. kungörelsen den 3
april 1821 därom att, när pensionär genom döden afgår, begrafningshjälp
med 4 kronor 50 öre må till den aflidnes anhöriga eller rättsinnehafvare
från krigsmanshuskassan utbetalas, hvilka stadganden sålunda
fortfarande skulle lända till efterrättelse.

Genom kungl. bref den 28 september 1888 hafva afskedade volontärer
tillerkänts underhåll från Vadstena krigsmansliuskassa i likhet med
arméns öfriga manskap. Tillämpning af denna föreskrift torde numera
kunna förekomma endast i de fall, att volontär blifvit skadad under
tjänstgöring. Särskild!, förslag till nya bestämmelser härom är emellertid
underställdt Eiksdagens pröfning genom Eders Kungl. Maj ds
nådiga proposition den 5 i denna månad om ersättning i anledning af
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring in. m.

Genom kung], brefvet den 26 januari 1894 (Bihang till Svensk författningssamling
år 1894 n:o 19) förordnades, att innehafvare af förmansbeställning
vid intendenturkåren må vid afsked, meddeladt efter
uppnådda 60 lefnadsår, komma i åtnjutande af underhåll i första klassen
af Vadstena krigsmansliuskassa till belopp af 100 kronor årligen
jämte korpralstillägg 24 kronor, med rätt dock för honom att, om
eljest hinder därför ej möter, i tjänsten kvarstå till fyllda 65 år; att
samma pensionsförmåner må tillkomma förmän, som nödgas att vid tidigare
lefnadsålder än 60 år ur tjänsten afgå på grund af sådan genom
förmanstjänstens utöfning ådragen skada eller obotlig sjukdom, hvilken
för annat manskap medför rätt till underhåll i första klassen, men att,
där den på sådant sätt ådragna skadan eller sjukligheten är af lindri -

9

Kungi. May.ts Nåd. Proposition No 151.

gare art, än ofvan sagts, underhållet får utgå endast med det vanliga
beloppet för första klassen, nämligen 72 kronor jämte korpralstillägg,
samt att, när pensionär med döden afgår, begrafningshjälp må med
samma belopp som för annat manskap till den aflidnes anhöriga eller
rättsinnehafvare från Vadstena krigsmanshuskassa utbetalas. Fråga om
ändring i dessa förmäns (vaktmästarna vid intendenturkåren) pensionsförhållanden
i syfte att möjligen öfverföra dem till arméns pensionskassa
är numera föremål för särskild utredning.

Sedan 1900 års Riksdag bifallit i ämnet gjord framställning, har
Kungi. Maj:t genom kungl. bref den 22 juni samma år (Svensk författningssamling
år 1900 n:o 70) förordnat, att de för manskap af indelta
armén, som efter ingången af år 1901 afskedas, utgående gratial
från Vadstena krigsmanshuskassa skola höjas till 36 kronor i tredje
klassen och 24 kronor i fjärde klassen. För sådant ändamål beviljades
ett belopp af 83,000 kronor årligen, kvilket belopp, enär detsamma
skulle helt tillkomma nämnda kassa men icke delas med arméns pensionskassa,
uppfördes såsom ett särskildt anslag under tionde hufvudtiteln.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf
1905 års lagtima Riksdag, att indelt manskap, som afskedas efter minst
25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
med 36 kronor årligen, hvarjämte Riksdagen för pensionering
af dylikt manskap under tionde hufvudtiteln å extra stat för år 1906
anvisade ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning »för tidigare
pensionering af afskedadt indelt manskap att tilldelas krigsmanshuskassan».
För hvartdera af åren 1907 och 1908 har Riksdagen för
samma ändamål å extra stat beviljat enahanda anslag, hvilket, enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag, för år 1909 minskats till 40,000 kronor
att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa. Genom kungl. bref den 7 juli
1905 (Svensk författningssamling år 1905 n:o 47) är ock förordnadt, att
indelt manskap, som afskedas efter minst 25 års tjänstetid, skall åtnjuta
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 36 kronor årligen.

På grund af nu omförmälda bestämmelser utgingo uuder år 1906,
enligt uppgjorda förteckningar, understöd, korpralstilläggen inberäknade,
med följande belopp:

15 kronor till ............................. 1,286 underhållstagare

24 » » .............................. 4,966 »

Transport 6,252 underhållstagare
Bih. till liik.td. rrot. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 106 Höft,

2

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 151.

Transport 6,252 underhållstagare

27

kronor

till ...

....................

26

3)

36

33

33 ...

..... 2,164

3)

39

3>

3) ...

.. .. 217

3)

48

3>

3) ...

..... 2,595

3)

60

3>

3) ...

..... 438

33

72

»

33 ...

..... 1,020

3)

84

3)

3) ...

6

33

96

3>

3) ...

84

33

100

3)

3) ...

9

33

112

3)

3) ...

1

33

120

3)

3) ...

1

33

124

3)

33 ...

13

3)

Summa 12,826 underhållstagare,

bland hvilka 1,040 nu skulle vara från 80 till 96 år samt 2,138 från
och med 72 till och med 80 år gamla.

Då emellertid förändringar kunde inträda genom dödsfall inom de
olika underhållsklasserna och uppflyttningar från den ena till den andra
klassen, framhålla de sakkunniga, att dessa uppgifter icke kunna göra
anspråk på att vara ovillkorligt riktiga, men att ändamålet med uppgifternas
meddelande dock vore vunnet, då därigenom kunde inhämtas upplysning,
huru det afskedade manskapets understödjande från Vadstena
krigsmanshu skassa för närvarande gestaltade sig.

För det indelta manskap, som efter upprättandet af de förteckningar,
på hvilka förestående uppgifter äro grundade, redan erhållit eller därefter
kunde erhålla afsked med rätt till underhåll från krigsmanshuskassan,
skulle årliga underhållet, korpralstillägg inberäknadt, till en början utgå
med följande belopp:

36 kronor till .............................. 6,622 underhållstagare

48 » » .............................. 285 »

60 3) » .............................. 463 »

Summa 7,370 underhållstagare,

hvilken summa vore ett maximum, som icke kunde uppnås, med mindre
samtliga nu i tjänst varande skulle lefva och kvarstå i tjänsten, intill
dess villkoren för erhållande af understöd vore uppfyllda. Bland de 34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

11

yngsta af detta manskap vore 32 födda år 1884, en år 1885 och en
år 1886. Sammanräknade utgjorde summorna af nuvarande och blifvande
underhållstagare 20,196. Men det vore lätt att inse, det underhållstagarnas
antal aldrig kunde blifva så stort.

Härefter öfvergå de sakkunniga till en redogörelse för

Invalidhusfonden

och anföra därom följande.

På förslag af Kungl. Maj:t medgåfvo Rikets Ständer vid 1812 års
Riksdag, att adelsfaneregementets boställen och indelningar, hvilkas indragning
till statsverket blifvit vid 1809—1810 års riksmöte beslutad,
skulle vid inneliafvarnes afgång få användas för inrättande af ett invalidhus,
hvartill något af de kungliga lustslotten finge begagnas. Till följd
häraf förordnades genom kungl. brefvet den 28 juli 1812, att alla ledigblifvande
boställen och indelta räntor vid nämnda regemente skulle anslås
till underhåll af en invalidinrättning. Sedan härigenom tillräckliga
medel för ändamålet hunnit samlas, erhöll krigskollegium genom kungl.
brefvet den 29 maj 1821 befallning att vidtaga nödiga anstalter för invalidinrättningens
anordnande vid Ulriksdals lustslott. Inrättningen, som
ställdes under en direktion, öppnades den 28 januari 1822 för mottagande
af ålderstigna eller blesserade krigsmän af såväl öfver- och underbefäl som
manskap. Enligt det för inrättningen den 30 september 1823 utfärdade
reglemente skulle såsom invalider mottagas afskedade krigsmän från
armén och flottan, företrädesvis sådana, som blifvit blesserade eller utmärkt
sig genom tapperhet och välförhållande. Sedan emellertid Rikets
Ständer funnit kostnaderna för invalidinrättningen alltför höga i förhållande
till antalet därstädes underhållna korpraler och soldater, samt
gjort framställning om inrättningens upplösande, gaf Kungl. Maj:t
i skrifvelse den 3 december 1847 Riksdagen tillkänna, att förordning
utfärdats därom, att tillsvidare ingen invalid finge å Ulriksdal intagas;
men förbehöll sig Kungl. Maj:t, att de till inrättningen anslagna liernmansräntor
äfvensom invalidhusfondens samlade kapital fortfarande skulle
förblifva till Kungl. Maj:ts disposition, så att de af ifrågavarande räntor
och kapital inflytande årliga tillgångar måtte efter behof kunna användas
till pensioner och gratifikationer åt sådana afskedade och i behof
stadda krigsmän af såväl armén som flottan, för hvilka invalidinrättningen
vant afsedd; och ansåg Kungl. Maj:t pensionerna kunna
bestämmas till 200 riksdaler för officer, 133 riksdaler 16 skillingar för

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

underofficer och 80 riksdaler, allt banko, för korpral eller soldat, hvarj
ämte uppkommande öfverskott borde läggas till den redan befintliga
kapitalfonden. Med anledning häraf medgåfvo Ständerna enligt skrifvelse
den 2 juni 1848, att de till invalidinrättningen anslagna hemmansräntorna
och Invalidhusfondens samlade kapital fortfarande som dittills
förblefve till Kungl. Maj:ts disposition.

Sedan den slutliga upplösningen af invalidinrättningen å Ulriksdal
blifvit den 5 juni 1849 beslutad, förordnades genom kungl. brefvet den
18 december samma år, dels att direktionens förvaltning skulle med samma
års slut upphöra samt denna förvaltning och därmed sammanhang ägande
bestyr från och med år 1850 öfvertagas af krigskollegium, dels att, då
förnämsta syftemålet vore att befrämja fondens tillväxt, så att vid möjligt
utbrott af krig erforderliga tillgångar ej måtte saknas till pensioner
och understöd, som då blefve af nöden, fördenskull endast en mindre
del af fondens årliga inkomster finge under tiden användas, och att,
sedan därifrån afdragits förvaltningskostnaden samt beviljade pensioner
och understöd, hvad därefter öfverblefve skulle jämte samlade kapitalet
förräntas.

Sedermera hafva fondens hemmansräntor och arrendemedel blifvit
till statsverket indragna, och åtnjuter fonden såsom ersättning härför
ett numera å tionde hufvudtiteln uppfördt årligt anslag till belopp af
60,350 kronor.

För understöd åt afskedade personer, som tillhört armén och flottan,
afsättes å denna fond årligen ett visst belopp. Vidare har Kungl.
Maj:t den 26 juni 1850, i sammanhang med instiftande af svärdstecknet
och svärdsmedaljen till belöning åt underbefäl och manskap af armén
och flottan för ådagalagda utmärkta förtjänster, bestämt, särskildt för
underbefäl och särskildt för manskap, ett visst antal svärdspensioner,
att, efter erhållet afsked och sedan den lefnads- och tjänstålder uppnåtts,
som till gratials erhållande ur Vadstena krigsmanhuskassa eller
flottans pensionskassa berättigade, utgå af de för ändamålet anvisade
medel. Svärdsmansgraden gifves endast åt underofficerare, som tjänat
minst 16 år, däraf minst 6 år som underofficerare. Svärdsmedaljen åter
tilldelas däraf förtjänt manskap vid armén och flottan. För att kunna
föreslås till erhållande af denna medalj måste korpral, konstapel, soldat,
båtsman eller matros hafva tjänat Kungl. Maj:t och kronan minst 16
år. Svärdspensionernas antal är genom kungl. brefvet den 23 september
1892 bestämdt till 284 för svärdsmän, hvaraf 232 för armén och 50
för flottan, samt 550 för svärdsmedaljer, gemensamt för armén och
flottan. Pensionsbeloppet utgör 45 kronor för svärdsmän och 15 kronor

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

till innehafvare af svärdsmedalj ; och utdelas pensionerna, som gäldas af
Invalidhusfonden, i den tur och ordning, hvari enhvar skulle kommit i
åtnjutande af sådan pension, därest vid hans afskedstagande pensionsrum
då funnits ledigt.

Beträffande utdelningen i öfrigt af understöd från Invalidhusfonden
kunna följande uppgifter meddelas.

För officerare, underofficerare och vederlikar hafva i allmänhet
understödsbeloppen varit: i sergeantsgraden 100 kronor, i fanjunkargraden
150 kronor, i löjtnantsgraden 200 kronor och i öfriga grader
300 kronor. Dock hafva under de senare åren understöden ej alltid
begränsats till dessa belopp, då tillgången på medel ansetts medgifva
undantag och en sökandes behof af hjälp funnits vara särskild!; framträdande,
jämför dt med andra sökandes. Den, som uppbär pension enligt
bestämmelserna vid senaste löneregleringen, erhåller icke gratifikation,
ej heller den, som fått understöd af de till H. M. Konungens
disposition afsätta medel från Vadstena krigsmanshuskassa. Intyg om
medellöshet skall företes, hvilken fordran noggrann! tillämpas. Den,
som blifvit skadad i tjänsten, har företräde till gratifikation, dock alltid
under förutsättning att verkligt behof föreligger.

Bland afskedadt manskap kan den, som åtnjuter underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa, undfå årligen

15 kronor, så snart han fyllt eller under löpande kvartalet fyller
65 år, med förhöjning till

Den åter, som blifvit skadad i kronans tjänst, erhåller 15 kronor
årligen, oberoende af ålder och tjänstetid; och kan i sådant fall, då
särskilda omständigheter därtill föranleda, understödet till och med bestämmas
till afsevärdt högre belopp.

Understöd till belopp af 15 kronor årligen kan äfven tilldelas den,
6om fyllt 70 år, ehuru han icke tjänat så länge, att han kommit i åtnjutande
af underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, dock under
förutsättning att tjänstetiden ej varit allt för kort (minst 10 år) och att
afskedstagande! varit mer eller mindre ofrivilligt, såsom föranledt af
sjukdom eller annan giltig anledning. Har någon drabbats af svar
olycka, såsom blindhet, total lamhet in. m., kunna nu omförmälda villkor
modifieras.

30 » » »
35 » » »

20 kronor vid fyllda .......

25 » » »

80 år
85 »
90 »
95 »

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

Ansökningar om understöd från denna fond pröfvas fyra gånger
årligen. Under år 1907 utgingo, enligt kungl. bref ven den 31 december

1906, den 27 mars 1907, den 28 juni 1907 och den 28 september

1907, understöd för afskedadt manskap, som tillhört hären, med

15

kronor

till...

........................... 2,839

understödstagare

20

»

» ...

........................... 609

x>

25

»

» ...

........................... 198

»

30

»

» ...

........................... 36

»

35

»

» ...

........................... 2

»

40

»

» ...

.......................... 3

)>

50

»

>.» ...

......................... 1

»

100

»

» ....

........................... 3

»

125

»

» ....

........................... 1

»

250

»

» ...

.......................... 1

»

tillsammans 3,693

understödstagare

med ett sammanräknadt understödsbelopp af 61,710 kronor, eller i medeltal
16 kronor 71 öre för hvarje understödstagare. Af dessa åtnjuta det
öfvervägande flertalet jämväl underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Öfriga understödskassor.

Konungens allmänna hospitalsfond är bildad dels genom ett anslag
af Stockholms stads borgarskap och magistrat, dels af insamlade medel,
dels af en gåfva utaf konung Gustaf IV Adolf.

Pensionerna (understöden) från fonden utgå i fyra klasser med 24
kronor i första, 36 kronor i andra, 48 kronor i tredje och 60 kronor i
fjärde klassen, allt årligen. För att kunna komma i åtnjutande af understöd
från fonden erfordras att vara berättigad till underhåll från Vadstena
krigsmanshuBkassa enligt bestämmelserna i förutnämnda kungl.
bref den 6 maj 1881. Understödstagarna i första, andra och tredje
klasserna blifva i sin tur uppflyttade i närmast högre klass, i den mån
fondens tillgångar sådant medgifva. Fondens kapital utgjorde vid 1906
års slut 335,208 kronor 48 öre.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151. 15

Från fonden ntgingo under år 1907 understöd med belopp af

24 kronor till.................................. 112 understödstagare

36 » » 195 )>

48 » » 43 D

60 » )) .................................... 6 »

således tillsammans 356 understödstagare
med understöd till sammanlagdt belopp af 12,132 kronor.

Denna fond medverkar således i sin mån till att förbättra afskedadt
manskaps lefnadsvillkor, och torde komma att enligt gällande reglemente
därmed fortfara, så länge ännu finnes afskedadt manskap, som
är berättigadt till understöd. Men som fonden tillkommit uteslutande
genom donationer utan något tillskott från statsverket, lära densammas
tillgångar icke kunna på annat sätt tagas i anspråk för det ändamål,
som nu är i fråga.

Enligt ett af Kungl. Maj:t den 30 oktober 1866 gilladt och fastställdt
reglemente för den vid marinregementet under benämning Hans
Kungl. Höghet Hertigen af Östergötland Prins Oscar Fredriks pensionsinrättning
bildade anstalt för afskedadt manskaps understödjande skulle
samma inrättnings ändamål vara att, i mån af tillgångarna, pensionera
alla från kungl. marinregementet afskedade nummerkarlar, livilka enligt
bestämda grunder borde till sådan förmån komma i åtanke. Sedan
emellertid de i reglementet stadgade bidrag från regementets rekryter
och rekapitulanter upphört till följd af manskapsstyrkans upplösning,
blef räntan å det kapital, som tillhörde denna pensionsinrättning, otillräcklig
för pensioneringen. Men för att densamma skulle upprätthållas
förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 21 mars 1873, att det
inrättningen tillhörande kapital jämte därefter tilläfventyrs inflytande
gåfvomedel och andra inkomster skulle öfverflyttas till och ingå uti
Vadstena krigsmanshuskassas kapital, med skyldighet för nämnda kassa
att framgent tillhandahålla för pensioneringen erforderliga medel.

För afskedadt manskaps understödjande finnas dessutom vid de
flesta truppförband bildade särskilda pensions- eller understöd skassor. Af
de sakkunnigas betänkande inhämtas, att alla för manskaps understödjande
befintliga kassor bildats och upprätthållas genom gåfvor af kungl.
personer och af andra hufvudsakligast förutvarande och i tjänst varande
officerare, bidrag af rust- och rotehållare samt i vissa fall äfven inträdes-
eller årliga afgifter af manskapet.

16

Kung!. 31aj:ts Nåd. Proposition No 151.

Det torde böra erinras, att Norra och Södra skånska infanteriregementenas
pensionskassor till icke oväsentlig del tillkommit genom
de öfverskott af rotejämkningsmedel, hvarmed regementenas rotehållare
bidragit. Enär dessa rotejämkningsmedel i anledning af indelningsverkets
upphörande från och med år 1904 indragits, men bidragen till
pensionsinrättningarna voro oundgängligen nödiga för att dessa inrättningar
skulle kunna fullgöra sina förbindelser, har 1907 års Riksdag
på framställning af Kungl. Maj:t medgifvit, att från Invalidhusfonden
må utbetalas dels för hvart och ett af åren 1904, 1905, 1906 och 1907
till Norra skånska infanteriregementets pensionskassa 987 kronor 87 öre
och till Södra skånska infanteriregementets pensionskassa 1,000 kronor
34 öre, dels ock för hvarje följande år, så länge pensionsberättigade
finnas, till hvardera kassan det belopp, ej öfverstigande nu nämnda,
som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan finnas böra utgå.

Då ifrågavarande inrättningars fonder eller kassor äro tillkomna
genom donationer och årliga gåfvor utan annat bidrag af statsmedel
än de här ofvan omförmälda å Invalidhusfonden anvisade tillskott till
Norra och Södra skånska infanteriregementenas pensionskassor samt
af andra skäl, hafva de sakkunniga ansett uppenbart, att någon reglering
eller sammanslagning af dessa fonder eller kassor icke kan från
statsmakternas sida ifrågasättas eller påbjudas och att desamma därför
icke kunna tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.

För att gifva en föreställning om arten och omfånget af den understödjande
verksamhet, som genom dessa inrättningar utöfvas beträffande
afskedadt manskap, hafva de sakkunniga meddelat följande uppgifter.
År 1884 funnos — förutom 9 pensionskassor för musikpersonal, 12 sådana
kassor för musikpersonal jämte änkor och barn och 5 kassor för
musikpersonals änkor och barn, samt 1 kassa för underofficerares
och manskaps änkor och barn och 9 kassor för manskaps änkor och
barn — 1 pensionskassa för officerare, underofficerare och manskap, 10
kassor för underofficerare och manskap, 3 kassor för underofficerare
och manskap jämte änkor och barn, 37 kassor för manskap och 9 kassor
för manskap jämte änkor och barn, således tillsammans 60 kassor, hvarur
afskedadt manskap kunde erhålla understöd. Bland dessa kassor voro
14 till beloppen ganska ringa och afsedda endast för visst kompani.
Antalet pensionsrum för manskap uppgick till sammanräknade 3,195.
I de flesta af dessa kassor växlade det årliga understödet från 4 kronor
till 25 kronor. Från ett fåtal utgingo understöden med högre belopp.
De år 1884 utdelade understödens belopp uppgingo sammanräknade till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151. 17

56,965 kronor 49 öre, med i medeltal 17 kronor 83 öre för hvarje
pensionsrum.

De sakkunniga hafva påpekat, att i allmänhet från de värfvade
truppförbandens pensionskassor utdelades årliga understöd till högre
belopp än från de öfriga. Detta förhållande kunde i viss mån motväga
den af Riksdagen medgifna och genom kungl. brefvet den 22 juni 1900
föreskrift^ förhöjning af underhållen från Vadstena krigsmanshuskassa
i tredje och fjärde klasserna, hvilken förhöjning gäller endast för manskap
af indelta armén.

Såsom en sammanfattning af den sålunda lämnade redogörelsen för
samtliga understödsanordningar anföra de sakkunniga, att en afskedad
soldat, som uppnått 80 års ålder och i framträdande grad vore i behof
af understöd, kunde få, om ej särskilda förhållanden föranledde förhöjning,
åtnjuta från Vadstena krigsmanshuskassa 72 kronor och från Invalidhusfonden
20 kronor, tillsammans 92 kronor, hvartill kunde komma
korpralstillägg högst 24 kronor och understöd från enskild kassa i
medeltal 17 kronor 83 öre. Vid uppnådd 95 års lefnadsålder kunde tillkomma
ytterligare 15 kronor, hvarjämte ett fåtal kunde komma i åtnjutande
af understöd från Konungens allmänna hospitalsfond.

Lägsta understödsbeloppet utgjorde däremot 15 kronor årligen och
kunde icke förr än sådan underhållstagare uppnått 60 eller 65 lefnadsår
höjas, såvida icke understöd erhölles jämväl från vederbörande truppförbands
understödskassa.

Statens skyldighet att understödja krigsmanskap efter erhållet afsked.

Beträffande statens skyldigheter i nu förevarande afseende hafva
de sakkunniga framhållit, att det förutvarande och ännu tjänande manskap
af armén och marinen, hvarom nu vore fråga, hade utan undantag
vunnit anställning i statens tjänst genom frivilligt åtagande. Rättsförhållandet
mellan dem och staten vore således att bedöma uteslutande
efter tjänsteaftalet. Med stöd af detta aftal kunde emot staten göras
gällande anspråk på uppfyllande af de förpliktelser, som staten åtagit
sig genom särskilda vid avtalet uppgifna villkor eller genom utfärdade
allmänna bestämmelser rörande aflönings-, pensions- och andra förmåner.
Till statens förpliktelser i detta hänseende måste ock räknas, beträffande
manskap vid indelt trupp samt båtsmän, skyldighet att tillse, det vederBili.
till Eiksd. Bröt, 1909. t Sand. 1 Afd. 106 Haft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

börande rust- och rotehållare behörigen utgjorde hvad dem enligt gällande
föreskrifter ålåge. Beträffande pension eller rättare ålderdomsunderstöd
vore således enhvar, som undfinge afsked och därvid uppfyllt de för hvarje
fall stadgade villkor eller förutsättningar, berättigad komma i åtnjutande
af sådan förmån enligt de allmänna bestämmelser, som gällde vid
antagandet i tjänst eller därefter blifvit före afskedstagandet utfärdade.
Men härutöfver kunde uppenbarligen inga rättsanspråk mot staten
framställas. Samtliga underhållstagare, med undantag för ett fåtal vaktmästare
vid intendenturkåren, hade fått eller kunnat få afsked vid
sådan ålder, att förmågan till själfförsörjning genom arbete ingalunda
kunde anses hafva varit uttömd. Härtill komme den beaktansvärda omständigheten,
att förutvarande och delvis äfven nuvarande manskap i
allmänhet icke varit eller vore upptaget af tjänstgöring under längre
del af hvarje år, än att de äfven kunnat ägna sig åt enskild verksamhet
och därigenom sörja för sitt underhåll vid ålderdom. Fördetvärfvade
manskap af armén, som icke åtnjutit sådan frihet från tjänstgöring,
motvägdes saknaden af denna förmån till icke oväsentlig del
genom rätten att erhålla afsked med understöd redan vid så tidig ålder
som 40 år.

Med afseende å dessa förhållanden hade det synts de sakkunniga
icke kunna skäligen ifrågasättas en pensionsreglering i egentlig mening
eller så, att enhvar underhållstagare skulle kunna endast genom det
honom tillkommande underhåll försörja sig. Kostnaden härför skulle
uppgå till sådant belopp, att densammas bestridande utan tvifvel blefve
för statsverket alltför betungande. I fråga härom hafva de sakkunniga
meddelat, att höjning af underhållsbeloppet med allenast 1 krona för
enhvar af arméns och marinens nuvarande underhållstagare, 14,771
till antalet, och blifvande underhållstagare, livilkas antal, under förutsättning
att samtliga nu i tjänst kvarstående komme att uppfylla villkoren
för understöds erhållande, skulle uppgå till 7,562, komme att
kräfva ett årligt anslag under minst 30 år till belopp af omkring 12,000
kronor. För höjning med 100 kronor skulle således erfordras under
samma tid 1,200,000 kronor årligen.

Men å andra sidan kunde visserligen icke förnekas, att med jämförelsevis
få undantag underhållsbeloppen vore synnerligen knappt tillmätta
i förhållande till nutida lefnadskostnader och att ifrågavarande
statstjänare, åtminstone i allmänhet, icke blott väl behöfde utan äfven
vore väl värda att af staten bispringas med ytterligare underhållsbidrag,
så att deras näringsbekymmer under ålderns sena dagar måtte kunna i
någon mån lättas, dock under förutsättning att sådant kunde ske med

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

anlitande af redan för ändamålet anvisade tillgångar och därutöfver ett
måttligt årligt fyllnadsanslag.

Vid bedömandet af frågan, om och i hvad mån en sådan lösning
kunde åstadkommas, ansåge de sakkuhniga, att hänsyn borde tagas
därtill, att, i den mån underhållsbidrag kunde anses vara för en hvar af
billighetshänsyn påkalladt, såvidt möjligt lika förmån borde beredas för
arméns och flottans manskap. Härvid hafva de sakkunniga emellertid
framhållit, att förhållandena inom dessa två hufvudgrupper af underhållstagare
vore i högst väsentlig mån olika såväl beträffande nu bestående
understödsbelopp och villkoren för deras tillgodonjutande, som
i fråga om åstadkommandet af de för understödjandet erforderliga penningmedel.
På grund häraf ansåge de sakkunniga sig böra först
behandla frågan om förbättring i underhållet för arméns nuvarande
och blifvande underhållstagare och sättet att bestrida härför
nödiga kostnader, samt därefter, med ledning af härvid framställda
förslag, afgifva yttrande angående flottans manskap. I bägge fallen
borde framställningen omfatta jämväl de få värnpliktiga, hvilka till följd
af skada under tjänstgöring fått sig tillerkända underhåll från Va dstena
krigsmanshuskassa eller flottans pensionskassa i enlighet med de för
pensionering från dessa kassor gällande, förut omförmälda bestämmelser.

Förbättring af underhållet åt manskap från armén.

Vid behandlingen af frågan om förbättradt underhåll åt manskap
från armén hafva de sakkunniga först lämnat en redogörelse för innehållet
af förut omnämnda, till dem inkomna eller öfverlämnade skrivelser
i ämnet.

Sålunda hade korpraler och vice korpraler af indelta manskapet
vid Lifregementets grenadjärer, Västgöta regemente, Upplands regemente,
Kronobergs regemente, Dalregementet, Hälsinge regemente,
Västmanlands regemente, Norrbottens regemente, Kalmar regemente,
Jämtlands fältjägarregemente och Norra skånska infanteriregementet
uti lika lydande skrivelser åberopat, att deras tjänstgöring blifvit i
högst väsentlig mån mera betungande, än då deras aflöning bestämdes,
samt på grund däraf hemställt, att deras lön måtte höjas till 400 kronor
årligen och pensionen efter erhållet afsked bestämmas till 80 procent
af lönen.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Korpraler och vice korpraler af Andra lifgrenadjärregementets indelta
manskap hade anfört, att den förbättring i underhållet, som medgifvits
vid 1900 och 1905 års Riksdagar, icke kunde anses motsvara
den under senare åren förlängda tjänstgöringsskyldigheten, och att, då
korpraler af de värnpliktigas klass icke kvarhölles i tjänst längre än
till uppnådda 32 lefnadsår, korpraler af det indelta manskapet icke skäligen
bordo tvingas att för erhållande af understöd underkasta sig
en tjugufemårig tjänstgöringstid, på grund hvaraf de hemställt, att
tjänstetiden måtte bestämmas till 20 år och underhållsbeloppet höjas
med 100 kronor för korpraler och vice korpraler på stat, 75 kronor
för korpraler och vice korpraler i regementet, beställningsmän och
soldater, som genomgått underbefälsskola, och 50 kronor för öfriga
soldater.

Uti särskild skrifvelse hade 69 soldater vid Dalregementet erinrat,
att de underhållsmedel, som kunde komma att till dem utgå från Vadstena
krigsmanshuskassa, delvis blifvit bestämda för lång tid sedan, då
lefnadskostnaderna icke ens närmelsevis vore så höga som nu, samt
att de senare medgifna förhöjningarna måste anses alltför obetydliga.
Efter uppnådd föreskrifven tjänstetid komme de alla att blifva
ganska gamla och orkeslösa, så att åtminstone de flesta af dem blefve
hänvisade att lefva på detta underhåll, hvilket icke ens med de lägsta
möjliga anspråk kunde räcka till fyllande af lifvets nödtorft. De hade
därför framställt såsom önskemål förhöjdt understöd för dem, som uppnått
fullt antal tjänstår, till exempelvis 75 procent af nuvarande löneförmåner
eller till omkring 150 kronor samt afkortadt underhåll för
dem, som uppnått exempelvis 20 tjänstår eller därutöfver.

Fyra distinktionskorpraler af indelta manskapet vid Första lifgrenadjärregementet
hade under åberopande af underhållsbeloppens otillräcklighet
särskildt med hänsyn till penningvärdets minskning hemställt
om förhöjning utöfver nuvarande underhåll med 100 kronor för korpraler
samt 75 kronor för vice korpraler, äfvensom i sammanhang härmed
ifrågasatt, att underhållet, vare sig i sin helhet eller till någon del,
kunde få utgå till efterlefvande änka och minderåriga barn; och hade
regementschefen medelst anteckning å skrifvelsen förklarat sig anse
denna framställning mycket belijärtansvärd och därför vilja förorda
bifall till densamma.

Två korpraler och tre soldater af Jämtlands fältjägarregemente
hade å egna och kamraters vägnar anfört hufvudsakligen, att underhållsbeloppen
från Vadstena krigsmanshuskassa icke numera motsvarade

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

tidens kraf, och att tjänstgöringens beskaffenhet hide hinder i vägen
för en skridt, förvärf. På grund häraf hade de hemställt, att underhållet
hädanefter finge utgå med 100 kronor årligen samt för korpraler i förhållande
härtill, äfvensom att sådant underhåll finge utgå äfven till
dem, som till följd af sjukdom måste lämna tjänsten utan att hafva uppnått
25 tjänstår.

Bland det i tjänst varande indelta manskapet hade slutligen 33
korpraler, vice korpraler och soldater vid Värmlands regemente, under
åberopande af enahanda skäl, som uti öfriga skrivelser anförts, hemställt,
att underhållsbeloppet måtte i alla klasser höjas med 25 kronor, att
tjänstetiden för att erhålla understöd måtte bestämmas till 20 år, samt
att korpraler i regementet och menige beställningsmän måtte i fråga
om underhållsförmåner likställas med korpraler på stat.

Under åberopande af att de understöd, som erhölles från Vadstena
krigsmanshuskassa, vore alltför ringa för att kunna i nämnvärd mån
afhjälpa de anspråkslösaste lefnadsbehof, hade vidare 17 gratialister,
som tillhört Jönköpings regemente, anhållit, att äfven deras bekymmersamma
ställning måtte behjärtas; hvarjämte å 520 gratialisters inom
Östergötlands län vägnar föreslagits, att det understöd, som hvarje
gratialist erhölle från krigsmanshuskassan, måtte ökas till 100 kronor;
och hade slutligen ej namngifne »f. d. soldater» anhållit att komma i
åtnjutande af samma understöd, som hädanefter kunde blifva beviljadt
för afskedad soldat.

Af dessa nu anförda framställningar syntes de sakkunniga framgå,
att icke blott ännu tjänande manskap utan äfven de, som redan undfått
afsked med underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, allmänt närde
bekymmer till följd af underhållsbeloppens ringhet i förhållande till
nutida lefnadskostnader; och hade de sakkunniga, hvilka såsom redan
framhållits hyste den uppfattningen, att just detta förhållande utgjorde
skälet för förslag om förbättring af underhållet, icke kunnat finna
annat, än att, om sådan förbättring skulle äga rum, densamma borde
tillgodokomma icke allenast det ännu tjänande utan äfven det redan
afskedade manskapet, desto hellre som det ännu tjänande manskapet
under tiden, intill dess detsamma kunde uppflyttas i andra underhållsklassen,
komme att åtnjuta väsentligen högre underhåll än alla de, som
erhållit afsked före år 1901, åtnjutit eller ännu åtnjöte. Af den verkställda
utredningen syntes de sakkunniga således vara ådagalagdt, att
det förslag, do hade att framställa, borde, såsom ock enligt uppdraget
varit förutsatt, omfatta såväl redan afskedadt som ännu tjänando
manskap.

22

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 151.

Däremot ansåge de sakkunniga kunna ifrågasättas, att underhållsbidrag
skulle tillgodokomma allenast sådana underhållstagare, som
styrktes vara i verkligt behof däraf eller åtminstone att sådana, hvilka
kunde sägas hafva en god ekonomisk ställning, borde undantagas från
bidrags tillgodonjutande. Efter sorgfälligt öfvervägande hade emellertid
de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå bestämmelser i sådan riktning.
De underhållstagare, hvilka af antydd anledning kunde komma
att uteslutas från bidrags åtnjutande, skulle utan tvifvel utgöra ett
jämförelsevis ringa fåtal; och som bidraget under alla förhållanden
måste, såsom förut vore antydt, inskränkas till ett ganska blygsamt
belopp, skulle, enligt de sakkunnigas mening, således den besparing för
statsverket, som uppkomme genom uteslutandet, säkerligen icke närmelsevis
uppväga allt det besvär för underhållstagare och myndigheter
jämte kostnader, som skulle uppstå, om för hvarje underhållstagare
måste år efter år företes och pröfvas handlingar, som ådagalade hans
behof af bidraget. Att vid sådan pröfning i hvarje fall träffa det rätta
blefve förenadt med stor svårighet, om icke omöjligt. Och hos alla
uteslutna skulle väckas missnöje, som väl finge anses lätt förklarligt,
då de visste med sig, att de tjänat staten lika länge och lika väl som
de icke uteslutna.

Om således underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och därmed
möjligen förenadt tillägg borde anses likställdt med vanlig tjänstepension
i så måtto, att underhåll med tillägg utginge oberoende af underhållstagarens
ekonomiska ställning och försörjningsförmåga, så funnes
emellertid genom fortsatt anlitande af Invalidhusfonden och Konungens
hospitalsfond utvägar att lämna de fattigaste och mest hjälplösa bland
afskedadt manskap ytterligare bidrag. Härigenom kunde en utjämning
åstadkommas, hvilken, såvidt möjligt vore, tillfredsställde billighetens
fordringar.

Likasom de sakkunniga ansett, att beträffande understödens belopp
någon pensionsreglering i egentlig mening icke kunde ifrågakomma,
likaså hölle de före, att rubbning uti den sedan lång tid tillbaka
gällande klassindelningen inom Vadstena krigsmanshuskassa och uti
de föreskrifna villkoren för uppflyttning från lägre till högre klass
icke borde äga rum. Klassindelningen och det därigenom stadgade
förhållandet mellan understödsbeloppen i de särskilda klasserna måste
ju anses grundade på en under lång tid vunnen och pröfvad erfarenhet
rörande lämpligaste afvägandet af understödet vid olika grad af invaliditet
och olika ålder.

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Såsom en måliända följdriktig tillämpning af den utaf de sakkunniga
sålunda uttalade åsikten borde det underhållstillägg, som nu
kunde ifrågakomma, bestämmas till viss procent af hvarje från Vadstena
krigsmanshuskassa utgående underhållsbelopp, procenttalet lika
för alla. Ett sådant tillvägagående skulle emellertid leda därhän, att,
om procenttalet exempelvis bestämdes till 50, tillägget för enhvar af de
1,286 underhållstagare, hvilkas underhåll uppginge till 15 kronor årligen,
skulle utgöra endast 7 kronor 50 öre samt för enhvar af de 4,966
underhållstagare, hvilkas underhåll uppginge till 24 kronor, endast 12
kronor. De 1,134 underhållstagare, hvilkas underhåll uppginge till 72
kronor eller därutöfver, skulle åter undfå tillägg till belopp växlande
från 36 kronor till 62 kronor. Men flertalet af dessa sistnämnda underhållstagare
undfinge jämväl understöd från Invalidhusfonden med belopp
från och med 15 kronor till och med 35 kronor. Ett afsevärdt antal
bland dem torde äfven åtnjuta understöd från Konungens hospitalsfond,
hvars tillgångar uppenbarligen icke i allmänhet medgåfve utdelning åt
underhållstagare i de lägre underhållsklasserna. De, som nu åtnjöte
underhåll till belopp af 48 kronor eller därunder, utgjorde 11,254,
hvartill komme 6,907 ännu tjänande, hvilkas årliga underhåll vid afskedstagande!
skulle bestämmas till 36 kronor eller 48 kronor. Ett för
enhvar underhållstagare lika tillägg till belopp ungefärligen motsvarande
hälften af underhållsbelÖppet i andra klassen, som utgjorde 48 kronor,
skulle för 2,880 nuvarande och blifvande underhållstagare, som åtnjöte
underhåll till detta belopp, tillskynda dem samma fördel, som om
underhållet för alla höjdes med 50 procent. Men för 15,281 nuvarando
och blifvande underhållstagare skulle tilläggets bestämmande till det
antydda lika beloppet vara i väsentlig mån fördelaktigare. Endast 2,035
underhållstagare skulle hafva fördel af tilläggets bestämmande till 50
procent af underhållets belopp. Skulle tillägget utgå med viss procent,
blefve, om procenttalet bestämdes högre än 50, skillnaden mellan
det belopp, som tillfölle fåtalet, och det, som tillgodokomme flertalet,
uppenbarligen ännu större, i samma mån som procenttalet höjdes.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden hafva de sakkunniga såsom
sin mening uttalat, att det underhållstillägg, som kunde ifrågakomma,
borde bestämmas lika för enhvar underhållstagare. Skulle
någon afsevärd hjälp därigenom beredas, borde detta tilläggsbelopp
icke bestämmas lägre än enligt det af korpraler, vice korpraler och
soldater vid Värmlands regemente afgifna förslag eller till 25 kronor
för hvarje underhållstagare.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Men som kostnaden skulle i ganska afsevärd mån ökas, om tillägget
finge tillgodonjutas redan vid uppnådd 45 års eller lägre ålder, och
själfförsörjningsförmågan kunde anses i allmänhet då ännu ett antal år
vara oförminskad, ansåge de sakkunniga, att tillägget icke borde tillgodonjutas
af andra än dem, som uppnått 50 års ålder.

Kostnadsberäkning och sättet för kostnadernas bestridande.

Utgående från den förutsättning, att en åldersgräns af 50 år blefve
bestämd för rätten att tillträda det ifrågasatta underhållstillägget, hafva
de sakkunniga lämnat följande utredning i fråga om kostnaden för
den ökade underhållsutdelningen.

Enligt beräkningar, stödda på försäkringstekniska grunder och
verkställda med biträde af sakkunnig person, utgjorde skuldvärdet
för höjning med 1 krona af alla år 1906 utgående underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa i rundt tal 129,900 kronor samt skuldvärdet
för lika höjning af underhållet till alla därefter afskedstagande
i rundt tal 65,700 kronor eller tillsammans 195,600 kronor. Denna
summa utgjorde det närvarande värdet af ett årligt anslag, som utginge
under 30 år, till belopp af 10,640 kronor. Det årliga anslag, som under
samma tid skulle erfordras för höjning med

10

kronor,

utgjorde således

20

»

»

25

3)

»

30

D

D

50

»

»

»

100

1)

x>

»

106,400 kronor
212,800 d

266.000 5)

319,200 »

532.000 »

1,064,000 »

Då emellertid icke kunde antagas, att alla vid 1907 års ingång
tjänande komme att kvarstå, till dess de blefve berättigade till underhåll,
hölle de sakkunniga före, att ofvannämnda belopp borde anses vara
de högsta, som kunde för ändamålet ifrågakomma. Därför borde ock,
om det för förhöjning med 25 kronor erforderliga årliga anslag beräknades
till 266,000 kronor, denna beräkning kunna anses fullt betryggande.

Enligt redan verkställd beräkning, som omförmälts uti ett den
17 december 1907 till Eders Kungl. Maj:t afgifvet betänkande i fråga
om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militär -

25

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 151.

tjänstgöring m. m., utgjorde kapitalvärdet (skuldvärdet) af alla från
Vadstena krigsmanshuskassa redan utgående underhåll med möjligen
ifrågakommande förhöjningar genom uppflyttning i högre klass 5,491,098
kronor. Denna beräkning hade grundats endast på från truppförbanden
infordrade förteckningar, hvadan de underhållstagare, som enligt de sakkunniga
meddelad förteckning uppbure sina underhållsbelopp omedelbart
hos arméförvaltningen, icke varit medtagna i beräkningen. Kapitalvärdet
af dessas underhåll, på enahanda sätt beräknadt, utgjorde i rundt
tal 63,000 kronor. Hela kapitalvärdet af redan utgående underhåll
borde således beräknas till 5,554,098 kronor; och om härtill lades
kapitalvärdet af hädanefter ifrågakommande underhåll, 3,156,746 kronor,
utgjorde således hela det beräknade värdet 8,710,844 kronor. Denna
summa utgjorde det närvarande värdet af ett årligt anslag under 30 år
till belopp af 473,672 kronor, som dock, på grund af hvad förut anförts,
de sakkunniga ansåge såsom ett maximum och därför kunde upptagas i
rundt tal till 473,600 kronor. Nuvarande och kommande underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, ökadt med 25 kronor för hvarje
underhållstagare, skulle således kräfva ett årligt anslag under 30 år
till belopp af 473,600 + 266,000 = 739,600 kronor.

Beträffande sättet för bestridandet af kostnaden för den ökade
underhållsutdelningen erinra de sakkunniga först, att för detta ändamål
kuude anlitas Vadstena krigsmanshuskassa och Invalidhusfonden jämte
de till dessa fonder utgående på ordinarie stat uppförda anslag.
Invalidhusfondens hufvudsakliga syftemål vore emellertid, såsom förut
blifvit upplyst, att vid möjligt utbrott af krig erforderliga tillgångar
ej saknades till pensioner och understöd, som då blefve af nöden.
Hvad åter anginge Vadstena krigsmanshuskassa gåfve bestämmelserna
angående villkoren för utdelning därifrån åt afskedadt manskap vid
handen, att kassans hufvudändamål i berörda hänseende numera borde
anses vara att utdela underhåll åt det stammanskap, som under fredstid
efter långvarig tjänstgöring eller på grund af ådragen kroppsskada
afskedats, men att'' kassan likväl äfven vore afsedd för underhåll åt
dem, som »i fält mot rikets fiender» blifvit skadade, så att de icke
vidare kunde bibehållas i tjänst.

De sakkunniga ansåge sig vidare böra erinra därom, att det vid
förut omnämnda den 17 december 1907 afgifna betänkande fogade
förslag till lag om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under
värnpliktigas och stammanskaps militärtjänstgöring, vore affattadt
så, att detsamma borde vinna tillämpning å skada, ådragen icke blott
Bih. till Eilcsd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 106 Käft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

under fredsöfningar utan äfven under krig mot rikets fiender. Uti
samma betänkande hemställdes, att de enligt lagförslaget, ifrågakommande
ersättningar måtte utgå från Beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond, samt att nämnda fond måtte beredas ett för ändamålet
behöfligt årligt tillskott, hvars belopp under nuvarande förhållanden
ansetts kunna begränsas till 30,000 kronor. Enligt hvad i nämnda
betänkande funnes antydt, blefve emellertid sistnämnda fonds årliga
inkomster, tillskottet däri inberäknadt, ingalunda tillräckliga, därest
vårt land en gång skulle hemsökas af krig, utan blefve det i sådant
fall nödvändigt att anlita andra medel för utbetalandet af de till antalet
väsentligen ökade understöden. De sakkunniga ansåge därför att,
om än Invalidhusfonden kunde af sina inkomster lämna årliga bidrag
för den ifrågasatta understödstillökningen, densammas redan uppsamlade
kapital likväl borde i enlighet med uttalandet i kungl. brefvet den 18
december 1849 bibehållas orubbadt för att kunna tagas i anspråk, för
fondens ofvan angifna hufvudändamål. Behofvet af Vadstena krigsmanshuskassas
användande för dess förut angifna hufvudändamål syntes
däremot komma att upphöra, sedan nuvarande underhållstagare och
ännu tjänande manskap, som efter afskedstagande berättigades till underhåll,
gått ur tiden. Det stammanskap, som efter den allmänna värnpliktens
tillämpning och indelningsverkets fullständiga upphörande kunde
komma att fortfarande användas för landets försvar, skulle nämligen
icke såsom sådant kvarhållas i tjänst så länge, att enligt gällande bestämmelser
därigenom kunde förvärfvas rätt till underhåll ur-kassan,
och för underhåll åt sådant manskap i anledning af skada, ådragen under
militärtjänstgöring, blefve sörjdt, därest lag i ämnet utfärdades enligt
förut omförmälda förslag. Vid sådant förhållande hölle de sakkunniga
före, att icke blott kassans årliga inkomster utan äfven kapitaltillgången,
åtminstone till hufvudsaklig del, skäligen kunde tagas i anspråk^ för
fullgörande af den kassan åliggande underhållsutdelning jämte nu ifrågasatta
tillökning af underhållsbeloppen.

I fråga om kostnadens bestridande hafva de" sakkunniga således
såsom sin mening uttalat,

att för ändamålet borde tagas i anspråk Vadstena krigsmanshuskassas
årliga ordinarie anslag, i den mån desamma icke skulle anlitas
för andra utgifter, hufvudsakliga delen af kassans kapitaltillgång, årliga
räntan å återstoden, arrendemedel in. m., årligt bidrag från Invalidhusfonden
och anslag af statsmedel för täckande af hvad som härutöfver
erfordrades;

att återstoden af kassans kapital skulle bibehållas såsom säkerhets -

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

fond, hvilken, sedan underhållsutdelningen upphört, skulle sammanföras
med Invalidhusfonden; samt

att Invalidhusfondens nuvarande kapital borde bibehållas orubbadt,
jämte någon del af dess årliga inkomster, så att denna fond kunde, så
vidt möjligt, växa till det belopp, som med vidare upplöpande ränta
vore erforderligt för vinnande af fondens hufvudändamål.

De sakkunniga hafva härefter lämnat en närmare redogörelse för
genomförandet af den utaf dem uppställda planen och i sådant afseende
i hufvudsak anfört följande.

Enligt gifna föreskrifter skulle från Vadstena krigsmanshuskassa,
förutom gratialistunderhållen, årligen afsättas a) till Kungl. Maj:ts egen
disposition 3,000 kronor, att användas till gratifikationer och understöd
åt afskedade officerare, underofficerare och soldater samt deras
vederlikar, hvilka i rikets tjänst sig fördelaktigt utmärkt men efter afskedstagande
befunne sig i styrkt fattigdom och behof af skyndsam
hjälp, b) till Kungl. Maj:ts disposition 1,050 kronor till gamla afskedade
och nödlidande officerares underhåll, c) till arméförvaltningens disposition,
att användas till nådegåfvor åt fattiga, bräckliga och gamla
krigsmän af afskedadt manskap ett belopp, som under åren 1902 — 1906
växlat från 90 kronor lägst till 230 kronor högst, d) till understöd för
fattiga och sjuka f. d. soldater af Stockholms garnison 1,000 kronor,
som utbetalades till stadens fattigvårdsnämnd, e) bidrag till arméns
pensionskassa, motsvarande tre femtedelar af krigsmanshusets äldre medel,
hvilket bidrag under åren 1902—1906 växlat från 105,540 kronor
88 öre år 1904 till 107,160 kronor 47 öre år 1903, f) pension från
Svedenheimska fonden, hvars kapital öfverlämnats till krigsmanshuskassan,
125 kronor, som skulle tilldelas en värdig afskedad regementsofficer
eller kapten i torftiga omständigheter, helst en sådan, som hade
hustru, och med företräde för den, som på hederligt sätt blifvit i
krig illa blesserad, samt g) förut omförmälda understöd åt marinsoldater,
hvilket anslags belopp år efter år minskats och år 1906 utgjorde 368
kronor 34 öre.

Enligt ett för kassan med ledning af de för statskontoret och
arméförvaltningen tillgängliga uppgifter upprättadt bokslut utgjorde
fondens behållning vid 1907 års slut 4,424,467 kronor 38 öre, bestående
af

kronor 63,536: 57
j> 4,316,300:05
» 44,630: 76

Kontant behållning

Utlånta medel.........

Fordringar................

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Hvad anginge de till Eders Kungl. Maj ds särskilda disposition för
gratifikationer ocli pensioner afsätta medel, utvisade en från arméförvaltningen
meddelad uppgift, att af dessa medel under år 1907 utbetalts
understöd till 9 f. d. officerare med belopp, växlande från 200
kronor till 600 kronor, till 4 f. d. underofficerare och vederlikar med
belopp, växlande från 50 kronor till 100 kronor och till en gevärshandtverkare
med 100 kronor, tillsammans 3,375 kronor. Enligt hvad de
sakkunniga hade sig bekant, vore åtminstone en bland dessa understödstagare,
hvars årliga underhåll uppginge till 600 kronor, numera
afliden. De öfriga hade alla uppnått ganska hög ålder, och som en
tillfredsställande pensionering för befäl och underbefäl numera blifvit
genomförd, kunde det antagas, att understödstagarnes antal och understödens
sammanräknade belopp år efter år skulle minskas. Årliga
utgiften från dessa anslag torde därför icke behöfva beräknas till mera
än 2,500 kronor i medeltal.

Den andel af årsinkomsten, som borde öfverföras till arméns pensionskassa,
ansåge de sakkunniga böra för framtiden beräknas till i
rundt tal 106,000 kronor årligen.

Det anslag å 1,000 kronor, som Stockholms fattigvårdsnämnd årligen
uppbure till understöd för fattiga och sjuka f. d. soldater af
Stockholms garnison, skulle enligt kungl. brefvet den 14 oktober 1851
utgå i afräkning på det underhåll, nämnden för dessa personers vårdande
ägde att jämlikt gällande förordning om fattigvården af allmänna
medel utbekomma. I berörda hänseende hade numera genom den allmänna
värnpliktens införande väsentligen förändrade förhållanden inträda
och krigsmanshuskassan torde icke skäligen böra belastas med
utgift för andra än sådana f. d. soldater af Stockholms garnison, som värfvats
enligt förut gällande bestämmelser. I mån som dessa f. d. soldater
ginge bort, syntes därför anslaget kunna minskas och slutligen alldeles
upphöra samt Stockholms kommun böra likställas med andra kommuner,
inom hvilkas område truppförband funnes förlagdt.

Samtliga förut omförmälda utgifter jämte expenser, hvilka skulle
gäldas af krigsmanshuskassan utöfver därifrån utgående gratialistunderhåll,
kunde, enligt hvad de sakkunniga sålunda anfört, sammanräknade
icke komma att uppgå till mera än 110,000 kronor årligen i medeltal,
och om detta belopp afräknades från kassans egna ordinarie anslag, tillsammans
326,640 kronor, så återstode af dessa anslag årligen 216,640
kronor, som vore att påräkna för gratialistunderhållet.

Af kassans kapital, som, enligt hvad redan nämnts, den 31 december
1907 uppgick till 4,424,467 kronor 38 öre, borde enligt förut

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

29

angifva plan kunna tagas i anspråk 3,678,000 kronor, och utgjorde
denna summa det närvarande värdet af ett för ifrågavarande ändamål
under 30 år utgående årligt anslag till belopp af 200,000 kronor.

Sedan nämnda kapitalandel tagits i anspråk, återstode af kapitalet
i rundt tal 746,500 kronor såsom säkerhetsfond. Efter samma räntefot,
3,5 procent, som tillämpats vid förut nämnda på försäkringstekniska
grunder stödda beräkningar, skulle årliga ränteafkastningen å sistnämnda
belopp utgöra omkring 26,100 kronor. Då därjämte till kassan årligen
inflöte arrendemedel jämte skatte- och åborättsafgift, tillsammans omkring
1,600 kronor, syntes kassan kunna utan vidare anlitande af kapitalet
årligen använda minst 27,660 kronor.

För ifrågavarande ändamål borde kassan således kunna af egna
tillgångar årligen bestrida 444,300 kronor.

Enligt uppgifter från arméförvaltningen och statskontoret hade
Invalidbusfondens kapitalbehållning vid 1907 års slut uppgått till i rundt
tal 3,272,500 kronor. Denna fond både att årligen bestrida, förutom understöd
till afskedadt manskap af armén och flottan, jämväl gratifikationer
åt f. d. officerare och underofficerare, och i sistnämnda hänseende
hade enligt förutnämnda kungl. bref för år 1907 beviljats sammanräknade
17,610 kronor. Med. hänsyn till förut omförmälda reglering
af pensioneringen för officerare och underofficerare ansåge de sakkunniga
det med visshet kunna antagas, att detta belopp icke allenast icke
ökades utan äfven under årens lopp mer och mer minskades. Då vidare
arméns och flottans manskap efter allmänna värnpliktens fullständiga
genomförande icke kunde antagas uppfylla nu stadgade villkor
för erhållande af svärdsmedalj pensioner, torde ock det för medaljpensioner
erforderliga belopp komma att år efter år minskas. Så måste
äfven blifva förhållandet med de till Norra skånska och Södra skånska
infanteriregementenas pensionskassor beviljade bidrag.

Enligt hvad kapitalkonto till rikshufvudboken utvisade, både summan
af Invalidhusfondens inkomster af räntemedel m. m. jämte förut
omförmälda från statsverket utgående ersättningsanslag öfverskjuta
summan af fondens utgifter för gratifikationer och nådegåfvor samt
svärds- och medaljpensioner år 1902 med 80,316 kronor, år 1903 med
78,498 kronor 78 öre, år 1904 med 81,097 kronor 88 öre, år 1905
med 85,252 kronor 68 öre och år 1906 med 89,697 kronor 86 öre.
År 1907 utbetaltes alla de för åren 1904, 1905, 1906 och 1907 beviljade
bidragen till Norra och Södra skånska infanteriregementenas pensionskassor,
men detta oaktadt skulle enligt meddelade uppgifter skill -

30 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

naden mellan berörda två summor för sistnämnda år utgöra 85,070
kronor 8 öre.

Då det på grund af ofvan anförda förhållanden måste kunna med visshet
antagas, att fondens utgifter skulle år efter år i afsevärd mån
minskas, ansåge de sakkunniga, att till ifrågavarande ändamål kunde
utan äfventyr tagas i anspråk årligt bidrag från fonden till belopp af
minst 84,300 kronor, häri naturligtvis inberäknadt det belopp, 30,000
kronor, som enligt särskild föreskrift årligen från och med år 1885
öfverförts och fortfarande öfverfördes från fonden till Vadstena krigsmanshuskassa
för denna kassas förstärkande. Visserligen vore uti förut
omnämnda, den 17 december 1907 afgifna betänkande i fråga om ersättning
i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
m. m., antydt. att, därest Invalidhusfonden icke skulle hafva behof af
omförmälda årliga ersättningsanslag af statsmedel, 60,350 kronor,
(sid. 12) det kunde ifrågasättas, huruvida icke detta anslag borde fördelas
mellan Vadstena krigsmanshuskassa samt Beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond med 30,000 kronor till den förstnämnda och
30,350 kronor till den sistnämnda fonden. Men som med Invalidhusfondens
ändamål mera öfverensstämde, att dess medel användes för
understöd åt afskedadt manskap, borde, enligt de sakkunnigas mening,
Invalidhusfondens årliga öfverskott oafkortadt användas för detta ändamål
samt Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond beredas det
för denna fond erforderliga bidrag genom anvisande af särskildt årligt
anslag.

Om således till det belopp, 444,300 kronor, som Vadstena krigsmanshuskassa
borde kunna af egna tillgångar bestrida, lades ett årligt
bidrag från Invalidhusfonden till belopp af 84,300 kronor, blefve det
för ifrågavarande ändamål årligen tillgängliga belopp tillsammans

528.600 kronor. Då emellertid det årligen erforderliga beloppet för
nuvarande och kommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
ökadt med 25 kronor för hvarje underhållstagare, beräknats uppgå till

739.600 kronor (sid. 25), måste således krigsmanshuskassan för att
kunna fullgöra berörda förpliktelse komma i åtnjutande af ett årligt
tillskott från statsverket till belopp af 211,000 kronor. Statsverkets
årliga utgiftssumma skulle dock icke behöfva ökas med hela detta
belopp. För den tidigare pensionering af arméns indelta manskap,
som vore omförmäld uti kungl. brefvet den 7 juli 1905, hade nämligen,
såsom förut omförmälts (sid. 9), sistnämnda års Riksdag på extra stat
beviljat ett å tionde hufvudtiteln uppfördt förslagsanslag till belopp af
50,000 kronor. Detta anslag uppfördes i riksstaterna för åren 1907

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

och 1908 med oförändradt belopp, men vore för år 1909 beviijadt
med nedsatt belopp, 40,000 kronor. Då vid beräknandet af hela
den årliga kostnadssumman hänsyn tagits till berörda tidigare pensionering,
men däremot det för ändamålet anvisade anslaget icke
ingått bland de medel, som ansetts vara tillgängliga för kostnadssummans
bestridande, skulle, om nämnda anslag fortfarande finge utgå,
därutöfver icke erfordras mera än 171,000 kronor för att komma upp
till det erforderliga fyllnadsanslagets belopp 211,000 kronor. Budgetens
verkliga ökniug skulle således utgöra 171,000 kronor.

Visserligen kunde det inträffa, att, sedan, enligt planen för ifrågavarande
angelägenhets ordnande, af Vadstena krigsmansbuskassas kapital
förbrukats 3,678,000 kronor, flera eller färre underhållstagare ännu funnes
i lifvet och fortfarande skulle åtnjuta underhåll från kassan. Men
otvifvelaktigt blefve då kassans årliga ordinarie anslag fullt tillräckliga
för bestridande af den ännu återstående underkållsutdelningen.
Med visshet kunde således antagas, att, när en gång underhållsutdelningen
upphörde och samtidigt därmed de årliga gratifikationerna
och nådegåfvorna från Invalidhusfonden, om icke alldeles indroges, likväl
komme att tillsammans utgå med väsentligen minskadt belopp, ej
mindre återstoden af Vadstena krigsmanshuskassas kapital, 746,500
kronor, än äfven Invalidhusfondens kapital, som torde hafva vuxit till
minst 3,353,500 kronor, tillsammans 4,100,000 kronor, skulle finnas i
behåll. Detta kapital komme att blifva räntebärande, och om .de två
kassorna jämväl efter nämnda tidpunkt finge åtnjuta dem tillkommande
årliga ersättningsanslag, hölle de sakkunniga före, att det sammanräknade
kapitalet kunde växa till en ganska ansenlig fond för tillgodoseende
af de understödsbehof, som uppstode, därest vårt land skulle
blifva inveckladt i krig.

Nedsättning i den för rätt till underhåll bestämda tjänstetiden.

I sammanhang med den sålunda verkställda utredningen rörande
förbättrad underhållsutdelning af det hären nu och förut tillhörande manskap,
som redan är eller framdeles enligt gällande bestämmelser kan blifva
berättigad! till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, hafva de sakkunniga
tagit, i öfvervägande till dem öfverlämnade uppgifter och utlåtanden
i fråga om rätt för ännu i tjänst varande indelt manskap,
som erhåller afsked efter 20 tjänstår, att vid uppnådda 45 lefnadsår
tillträda pension från Vadstena krigsmanshuskassa.

Redan vid 1904 års Riksdag väcktes i Andra kammaren motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att åtgärder måtte vid -

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

tagas, så att kvarstående indelt manskap blefve berättigadt att redan efter
20 tjänstår och vid uppnådda minst 50 lefnadsår undfå underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa. Denna motion åsyftade således,
att bestämmelserna i kung!, brefven den 6 maj 1881 och den 22 juni
1900 därom, att till underhåll i fjärde klassen med årligt gratial af

24 kronor finge uppföras indelt manskap, som erhållit afsked med
anmälan till underhåll på expektans, så snart den afskedade uppnått
en ålder af 50 år och 30 år från hans antagande i tjänst förflutit,
skulle ändras i så måtto, att den afskedade finge anmälas till underhåll
på expektans efter 20 års tjänstetid. Statsutskottet hemställde
om. af slag å motionen, enär befaras kunde, att en alltför hastig afgång
af indelt manskap blefve följden af en sådan bestämmelse, hvilket icke
vore lämpligt under härordningens första öfvergångsperiod. Denna
hemställan bifölls af bägge kamrarna.

Motionen upprepades vid 1905 års Riksdag, men, enär någon tids
erfarenhet borde afvaktas beträffande verkningarna af då fattadt beslut
om rätt för indelt manskap att afgå med full pension efter uppnådda

25 tjänstår, afstyrkte statsutskottet bifall. Utskottets hemställan bifölls
af Första kammaren, hvaremot Andra kammaren biföll motionen.

1 anledning af dessa motioner afläts emellertid från landtförsvarsdepartementet
den 20 november 1905 skrifvelse till arméfördelningscheferna
med anmodan att inhämta och med eget utlåtande till Kungl.
Maj:t öfverlämna yttranden från cheferna för de till hvarje fördelning
hörande indelta truppförband i fråga om det inflytande på truppförbandets
tjänstbarhet. en bestämmelse om rätt för indelt manskap, som erhållit
afsked efter 20 tjänstår, att vid uppnådda 45 lefnadsår tillträda
pension från Vadstena krigsmanshuskassa skulle utöfva; och skulle vid
omförmälda yttranden fogas uppgift å antalet vid truppförbandet kvarstående
indelt manskap, som under år 1907 uppnådde eller redan förut
uppnått 20 men icke 25 tjänstår samt under samma år fyllt 45 lefnadsår.
För vinnande af ytterligare utredning rörande denna fråga,
hvari chefen för generalstaben den 3 februari 1906 afgifvit utlåtande,
anmodades arméfördelningscheferna genom skrifvelse den 12 i samma
månad att infordra och insända uppgifter angående antalet af indelt
manskap, som under hvart och ett af åren från och med 1908 till och
med 1912 uppnådde 20 tjänstår samt 45 lefnadsår.

Enligt de sålunda infordrade uppgifterna skulle, jämlikt de sakkunnigas
därpå grundade yttrande, det indelta manskap, som under hvart
och ett af nedannämnda år uppnått eller uppnådde 20 tjänst- och
45 lefnadsår, utgöra

år 1907
» 1909
» 1911

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

293 man,
250 »

248 »

33

339 man, år 1908

232 » » 1910

280 » » 1912

Af truppförbandscheferna hafva 24 ansett den ifrågasatta ändringen
i bestämmelserna om rätt till underhåll från krigsmanshuskassan icke
komma att utöfva något menligt inflytande på vederbörande truppförbands
tjenstbarhet, hvaremot 5 mer eller mindre bestämdt uttalat motsatt
åsikt.

Cheferna för Andra, Fjärde, Femte och Sjätte arméfördelningarna
hafva omfattat den förstnämnda åsikten och således ansett den ifrågasatta
ändrade bestämmelsen icke kunna utöfva menligt inflytande å
dem underlydande truppförbands tjänstbarhet. Bestämmelsen tillämpad
på obefordradt manskap har af chefen för Tredje arméfördelningen
ansetts icke komma att minska truppförbandens tjänstduglighet.
Utsträcktes tillämpningen åter till det befordrade manskapet, kunde
fara vara för handen, att afgången bland detta blefve så stor, att
regementena mera, än önskligt vore, hänvisades till volontärbefäl under
de för utbildningsarbetet särskildt kräfvande öfvergångsåren. Då
emellertid ett tidigare pensionerande af det indelta manskapet kunde
irr åtskilliga synpunkter vara önskvärdt, syntes den anförda olägenheten
ej böra tillmätas den betydelse, att åtgärden i fråga ej borde komma
till utförande.

Chefen för Första arméfördelningen hade i utlåtande den 23 december
1905 anfört, att den ifrågasatta bestämmelsen utan tvifvel komme
att påskynda det indelta manskapets afgång. Intill år 1911, då för första
gången tre årsklasser värnpliktiga skulle deltaga i regementsöfningarna
vid infanteriet, komme emellertid manskapsstyrkan ändock att minskas
ganska afsevärdt dels genom det indelta manskapets afgång, dels emedan
uttagningen till kavalleriet måste från och med år 1908 ökas. Det lede
ej heller något tvifvel, att redan med gällande bestämmelser manskapsstyrkan
under åren närmast före år 1911 vid infanteriets regementsöfningar
blefve så knapp, att regementena endast med svårighet kunde
indelas på tre bataljoner. Med hänsyn härtill måste därför hvarje
åtgärd, hvilken skulle ytterligare inskränka infanteriets manskapsstyrka
under de närmaste åren, betraktas såsom en afsevärd olägenhet. Innan
indelningsverket började indragas, fortplantades vid regementena traditionerna
och den häfdvunna disciplinära uppfattningen till väsentlig
del genom det indelta underbefälet. Enligt 1901 års härordning skulle
volontärbefälet träda i det indelta underbefälets ställe. Men så länge
Bill. till Eiksd. Prut. 1909. I Sami. 1 Afä. 106 Httft. 5

34

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 151.

volontärernas utbildning hufvudsakligen vore förlagd till skolor utom
regementena, kunde de med nuvarande korta tjänstetid icke blifva
bärare af regementenas traditioner. Först sedan infanteriregementena
några år varit under eget tak, kunde volontärernas uppfostran blifva
sådan, att regementena kunde utan afsaknad helt och hållet afvara det
indelta underbefälet. Då till den tjänstbarhet, som kräfdes af infanteriregementena,
måste anses höra, att de, när så fordrades, kunde lämna
en väpnad disciplinerad styrka för att upprätthålla ordningen inom
landet och för att bevaka militära förråd eller annan statens egendom,
syntes det indelta manskapet äfven ur denna synpunkt erbjuda en
ganska välbehöflig komplettering af härorganisationen. Vid kavalleriet
gjorde sig nämnda förhållanden visserligen icke lika kraftigt gällande
som vid infanteriet. Men i visst hänseende kunde äfven inom kavalleriets
truppförband det kvarstående indelta manskapet, intill dess den öfriga
manskapsstyrkan komme att ökas, blifva i hög grad nyttigt. Hvad
som utgjorde största svårigheten att uppehålla de indelta truppförbandens
tjänstbarhet vore bristen på duktigt underbefäl af manskapsklassen.
Den ifrågasatta åtgärden skulle naturligtvis öka de redan
befintliga svårigheterna att kvarhålla i tjänst just de åldersklasser af
de indelta korpralerna, som ännu innehade nöjaktig militär användbarhet.
På grund af det sålunda anförda ansåge arméfördelningschefen
den ifrågasatta ändrade bestämmelsen skola i afsevärd grad nedsätta
truppförbandens tjänstbarhet, därest densamma genomfördes före år
1911.

Chefen för generalstaben hade erinrat, att de väsentliga skiljaktigheterna
i truppmyndigheternas uppfattning tydligen hade sin grund
uti det sätt, hvarpå indelningsverkets afveckling försiggått inom olika
delar af riket. Där ett jämförelsevis obetydligt antal indelt manskap
kvarstode i rullorna, funne man den ifrågasatta förändringen icke förenad
med någon större risk. Vid de truppförband åter, där afvecklingen
försiggått långsammare och således en afsevärd indelt stam
ännu stode till förfogande, ställde man sig afvisande emot sänkning af
pensionsåldern utöfver hvad som redan vid 1905 års Riksdag beslutits.
Försiktigheten bjöde att icke påskynda det indelta manskapets afgång,
förr än den nya organisationen vunnit erforderlig stadga, så mycket
hellre som man saknade erfarenhet om verkningarna utaf den år 1905
beslutade förändringen i fråga om pensionsåldern. Skulle en ytterligare
sänkning af pensionsåldern medföra ett massafskedande af indelt manskap,
komme persontillgången intill år 1911, då ytterligare en årsklass
värnpliktiga underginge repetitionsöfning, att blifva så knapp, att ut -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

35

bildning på tre bataljoner under regementsöfningarna måhända ej kunde
äga rum. Under åberopande af hvad sålunda och i öfrigt anförts hemställde
chefen för generalstaben, att pensionsåldern för indelt manskap
»för närvarande» icke måtte ytterligare sänkas.

Vidare erinra de sakkunniga, att vid 1908 års Riksdag ånyo
inom Andra kammaren väckts en motion med hemställan, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för beredande af underhåll på
expektans från Vadstena krigsmanshuskassa åt indelt manskap efter
minst 20 tjänstår. Statsutskottet hemställde med hänvisning till det
uppdrag, som lämnats de sakkunniga, att motionen icke måtte vinna
Riksdagens bifall. Denna utskottets hemställan godkändes af Första
kammaren, hvaremot Andra kammaren med afslag å densamma biföll
motionen.

Beträffande förslaget om nedsättning af de till pension berättigande
tjänstårens antal, såvidt detta förslag hade omedelbart samband med de
sakkunnigas uppdrag beträffande förbättrad pensionering af det hären
nu och förut tillhörande manskap, som vore eller framdeles enligt
gällande bestämmelser kunde blifva berättigadt till pension (underhåll)
från Vadstena krigsmanshuskassa, hafva de sakkunniga erinrat, att vid
utarbetandet af förut omförmälda, på försäkringstekniska grunder stödda
beräkningar antagits, att allt det indelta manskap, som vid upprättande
af de till dem öfverlämnade förteckningarna ännu tjänstgjorde,
skulle kvarstå i tjänst så länge, att detsamma i sin helhet blefve berättigadt
till pension enligt gällande bestämmelser. Den beräknade
kostnadssumman för manskapets pensionering vore således ett maximum.
Vid sådant förhållande och då förslaget icke afsåge nedsättning af det
minsta antal lefnadsår, som skulle vara uppnådt, innan pensionen finge
tillträdas, kunde den ifrågasatta förändringen i villkoren, enligt de sakkunnigas
åsikt, icke i och för sig verka höjning af berörda kostnadssumma
annorledes, än att, då enligt nu gällande bestämmelse de, som vunnit
anställning vid 21 års eller högre ålder, icke kunde tillträda pension
förr än 25 år därefter, således vid något högre ålder än 45 år, däremot
efter antalet tjänstårs nedsättning till 20 pensionen alltid skulle få
tillträdas redan vid uppnådda 45 lefnadsår. Någon mera afsevärd
ökning af kostnadssumman vore emellertid icke till följd häraf att befara.
Men tydligt vore, att, om genom nedsättning af det för rätt till
pension nödiga antalet tjänstår möjligheten att blifva pensionsberättigad
i väsentlig mån underlättades, många kunde komma att för vinnande
af denna förmån afstå från afskedstagande under den tid, som kunde

36

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 151.

återstå, intill dess den förkortade tjänståldern uppnåtts, och att dymedelst
Vadstena krigsmanshuskassa kunde komma att få under en lång
följd af år utbetala pension, som eljest icke ifrågakommit. För att
motväga den ökning i utgift, hvarmed krigsmanshuskassan på nu
nämnda sätt kunde blifva betungad, ansåge de sakkunniga, att sådan
bestämmelse borde meddelas, att den, som erhölle afsked efter endast
20 tjänstår, icke finge tillträda pension förr än han uppnått 50 lefnadsår,
detta desto hellre som de, hvilka tjänat endast 20 år, icke
skäligen borde i allo likställas med dem, hvilkas tjänstetid uppginge
till 25 år. Under förutsättning af bifall till detta förslag ansåge de
sakkunniga sig kunna förorda, att äfven de, som erhölle afsked efter
endast 20 tjänstår, kuude komma i åtnjutande af pension (underhåll) i
tredje klassen med 36 kronor årligen, korpralstillägg oberäknadt.
Därutöfver skulle de vid pensionens tillträdande komma i åtnjutande
af den förbättring i pensionen, som de sakkunniga, såsom förut blifvit
nämndt, ansett sig böra förorda. Den för bestridande af kostnaden
härför beräknade årliga summan skulle icke undergå någon förändring
genom tillämpning af de ifrågasatta ändrade bestämmelserna.

Vidkommande härefter den inverkan, som dessa bestämmelser
skulle komma att utöfva å de särskilda truppförbandens tjänstbarbet,
hafva de sakkunniga ansett sig böra fästa uppmärksamhet därå, att
utlåtandena i ärendet afgifvits i slutet af år 1905 eller början af år 1906
och grundade sig å då rådande förhållanden, samt att de nya bestämmelserna
icke kunde komma att tillämpas förr än tidigast år 1910.
Under tiden hade vid Riksdagarna åren 1907 och 1908 fattats beslut
om afsevärd förbättring i aflöningsvillkoren för ej mindre volontärer
af alla grader än äfven korpraler och menige af det indelta manskapet
under viss tjänstgöring, hvarjämte åtgärd vidtagits för underlättande af
manskapsrekryteringen. Dessa anordningar torde öppna utsikt till erhållande
af bättre tillgång på lämpligt underbefäl bland volontärer samt
bereda möjlighet att i tjänst kvarhålla för öfningarna behöfligt indelt
manskap, så länge detsamma vore härför fullt användbart. Härtill
komme att, såsom redan vore antydt, de ifrågasatta nya bestämmelserna
icke kunde vinna afsevärd tillämpning förr än vid den tidpunkt, då
redan tre årsklasser af värnpliktiga komme att deltaga i regementsöfningarna
och det indelta manskapet således blefve mindre behöfligt
för uppbringande af trupp förbanden till nödig manskapsstyrka. Med
hänsyn till sålunda inträdda förändrade förhållanden hölle de sakkunniga
före, att de uttalade betänkligheterna numera icke kunde tillmätas
afgörande betydelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

37

De sakkunniga ansåge sig således kunna förorda, att kvarvarande
indelt manskap måtte kunna efter uppnådda 20 tjänstår erhålla afsked
med rätt att anmälas till underhåll på expektans i tredje klassen, så
snart den afskedade uppnått 50 års ålder.

Slutligen hafva de sakkunniga ansett sig böra fästa uppmärksamhet
därå, att, enligt de till dem öfverlämnade förteckningarna, från Vadstena
krigsmanshuskassa utbetalas underhåll till åtskilliga underhållstagare,
hvilka fått afsked eller eljest kommit i åtnjutande af underhåll
vid så unga år, att de ingalunda kunnat ens närmelsevis uppfylla stadgade
villkor i afseende å tjänstår och lefnadsålder. Underhållet måste
således hafva meddelats på grund af kroppsskada, ådragen under tjänstgöring,
och dess belopp bestämts med hänsyn till den af skadan förorsakade
grad af invaliditet. Dessa underhållstagare finge ju vänta jämförelsevis
lång tid, innan de uppnådde 50 års ålder och då komme i
åtnjutande af det ifrågasatta tillägget. Men, därest af sådan anledning
något särskildt understödsbidrag under tiden kunde vara af verkligt
behof påkalladt och behofvet icke kunde afhjälpas genom utdelning från
Invalid husfonden, syntes fråga härom böra uppå framställning blifva
föremål för undersökning och pröfning i hvarje särskildt fall.

Någon allmängiltig regel ansåge de sakkunniga icke kunna i detta
hänsende angifvas.

På grund af det anförda hemställde de sakkunniga dels om vidtagande
af erforderliga åtgärder, så att

afsked måtte meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår med
rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas
tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder samt
hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,
enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) måtte ökas
med 25 kronor årligen under villkor, att sådant tillägg icke finge åtnjutas
af annan än den, som uppnått 50 års ålder,

dels ock att till bestridande af kostnaden härför Vadstena krigsmanshuskassa
måtte tillerkännas

på ordinarie stat under tionde hufvudtiteln i stället för det nu till
belopp af 83,000 kronor uppförda anslag till »förhöjning i gratialen åt
afskedadt indelt manskap» ett till 294,000 kronor förhöjdt årligt anslag
under benämning »förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap»,
äfvensom ett årligt bidrag från Invalidhusfonden till förhöjdt belopp
af 84,300 kronor.

38

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition No 151.

Myndigheternas yttranden öfver förslaget.

På grund af nådig remiss har arméförvaltningens civila departement,
efter det arméfördelningscheferna, militärbefälhafvaren på Gottland,
kommendanten i Boden och generalintendenten blifvit hörda, den 26
september 1908 afgifvit underdånigt utlåtande öfver det af de sakkunniga
framställda förslaget.

I första punkten af detta förslag hafva de sakkunniga hemställt, att
afsked måtte meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår med
rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas
tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder.

Chefen för Tredje arméfördelningen har i detta afseende uttalat
den åsikten, att, därest det befordrade indelta manskapet alltför brådstörtadt
aflägsnades, innan volontärunderbefälet vore ägnadt att fylla
behofvet af underbefäl utaf manskapsklassen, ett nedsättande af truppförbandens
tjänstbarhet kunde inträda. Därjämte har han anfört, att
det indelta manskapet möjligen kunde blifva behöfligt för upprätthållandet
af ordningen inom landet och för bevakningen af militära förråd,
det senare intilldess alla truppförband erhållit fullständiga kasernetablissemang.

Då afgången af indelt manskap under senare åren varit större än
förut antagits, hvaremot antalet anställda volontärer ej motsvarat behofvet,
har äfven chefen för Fjärde arméfördelningen uttalat farhåga för,
att truppförbandens tjänstbarhet skulle under de närmaste åren lida
men genom ett bifall till förslaget om rätt för indelt manskap att ur
tjänsten afgå redan efter 20 tjänstår med rätt till underhåll efter uppnådda
50 lefnadsår.

Tjänstförrättande chefen för Första arméfördelningen, cheferna för
Andra, Femte och Sjätte arméfördelningarna samt kommendanten i Boden
hafva däremot icke gjort någon erinran mot förslaget i denna del.

I andra punkten hafva de sakkunniga föreslagit, bland annat, att
hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående enligt
gällande föreskrift bestämdt underhåll ^(gratial) må ökas med 25
kronor årligen, under villkor att sådant tillägg icke må åtnjutas af annan
än den, som uppnått 50 års ålder.

Den sålunda föreslagna underhållsförbättringen har af samtliga i
ärendet hörda myndigheter tillstyrkts såsom varande synnerligen välbehöflig.

39

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

Af tjänstförrättande chefen för Första arméfördelningen har framhållits,
att i första hand korpralstillägget borde höjas, enär korpralers
och vice korpralers tjänstgöring blifvit afsevärdt ökad genom 1901 års
härordning. I detta hänseende har å andra sidan chefen för Andra
arméfördelningen erinrat, att korpraler och vicekorpraler erhålla särskild
godtgörelse under den ökade tjänstgöringen, samt att, om någon ytterligare
förmån skulle anses böra dem beredas, densamma borde, enär
alla icke toges i anspråk i lika mån, utgå genom högre aflöning för
verkligt utförd tjänstgöring och ej genom en svårberäknelig underhållsförhöjning,
att utgå efter erhållet afsked.

För bestridandet af den kostnad, som skulle blifva förenad med
den föreslagna underhållsförhöjningen, hafva de sakkunniga ifrågasatt,
att, bland andra tillgångar, en hufvudsaklig del af Vadstena krigsmanshuskassas
kapitaltillgång skulle tagas i anspråk. Häremot hafva de
flesta arméfördelningscheferna äfvensom kommendanten i Boden erinrat,
att denna kassa borde åtminstone till största delen bibehållas för att
underlätta den underhållsskyldighet, som efter ett krig ålåge staten
gent emot i kriget skadadt manskap. Kommendanten i Boden har därjämte
anfört, att anspråk på pensionering af fast anställdt manskap väl
kunde i framtiden uppstå och böra i arméns intresse förverkligas.
Äfven af denna anledning borde kassan bibehållas om möjligt oförminskad.

Arméförvaltningens civila departement, som granskat de uppgjorda
beräkningarna för kostnadernas bestridande, för såvidt ske kunnat, har
tillstyrkt förslaget i alla delar; dock under uttalande, att departementet
funne de af förut omförmälda myndigheter angifna skäl för bibehållandet
af Vadstena krigsmanhuskassas kapital orubbadt särdeles beaktansvärda.

Statskontoret har enligt underdånigt yttrande af den 25 nästlidne
februari ansett sig böra biträda hvad i förevarande betänkande anförts
om behofvet af pensionsförhöjning för arméns och en del af flottans
manskap samt om angelägenheten däraf, att förbättring i sådant afseende
beredes icke blott hädanefter afgående utan äfven redan afskedadt
manskap. Icke heller hade statskontoret något att erinra mot förslaget,
att förbättringen bereddes i form af en för alla ifrågavarande pensionärer
lika stor tilläggspension; och syntes det i betänkandet framlagda
förslaget jämväl i öfrigt vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsak af
statskontoret förordas. Kostnaderna för förslagets genomförande vore
dock högst betydliga. Då statskontoret ansåge tilläggspensionens föreslagna
belopp, 25 kronor, vara det minsta, som gärna borde komma

40

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 151.

i fråga, samt alltså icke kunde finna nedsättning däraf tillrådlig, syntes
det till kostnadernas minskande kunna i stället ifrågasättas, huruvida
icke den föreslagna tidpunkten för tillträde af tilläggspension — uppnådda
50 lefnadsår — skulle kunna utan olägenhet något framflyttas.
Åtminstone intill uppnådd 55 års ålder torde nämligen arbetsförmågan
i allmänhet kunna antagas vara i det närmaste oförminskad och beliofvet
af pensionsförhöjning ännu i någon mån mindre framträdande.

Statskontoret kunde icke ingå i bedömande af de i betänkandet
angifna, på försäkringstekniska grunder stödda beräkningar rörande
kostnaderna för förslagets genomförande. I saknad af upplysningar i
betänkandet rörande den detaljerade planen och särskildt angående beräknade
antalet pensionärer under hvart år af den för anslagens utgående
föreslagna trettioårsperioden läte sig en ingående granskning icke
verkställa. Det ville emellertid förefalla statskontoret i viss mån tvifvelaktigt,
huruvida de föreslagna anslagsförhöjningarna vid hvarje tidpunkt
af perioden kunde förslå till gäldande af tilläggspensionerna. Att den
beräknade anslagsförhöjningen jämte det ökade bidraget från Invalidhusfonden
äfvensom den i betänkandet angifna delen af Vadstena krigsmanshuskassas
nuvarande kapitaltillgång skulle förslå till den föreslagna
gratialförhöjningen för arméns manskap kunde dock icke betviflas; men
därför syntes den möjligheten dock icke vara alldeles utesluten, att det
till exempel efter 20 år kunde visa sig, att kassans hela kapitaltillgång
vore uttömd samt att öfriga för ändamålet anslagna medel icke räckte
till. De sista årens öfverskott komme dock att fylla bristen. Statskontoret
både velat härå fästa uppmärksamheten särskildt med hänsyn
till de ökade anspråk på statsverket, som under sådana förhållanden
utan tvifvel måste uppstå. Statsverket finge nämligen vara beredt att
förskjuta medel till täckande af en eventuell brist för att sedermera
göra sig ersatt genom de öfverskott, som, därest beräkningarna vore
riktiga, måste uppkomma å de anslagna medlen under trettioårsperiodens
sista år.

Slutligen ville statskontoret påpeka, att de af de sakkunniga meddelade
uppgifterna rörande Vadstena krigsmanshuskassas ställning under
år 1907 (sid. 27) i sedermera verkställdt bokslut undergått vissa
jämkningar. Skilj aktigheterna, som framginge vid jämförelse med det
från trycket utgifna »kapitalkonto till rikshufvudboken för år 1907»
vore emellertid så obetydliga, att de icke syntes kunna inverka förryckande
på de i betänkandet meddelade beräkniugarna.

41

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

De _ erinringar, som från militärt håll gjorts mot ett bifall till de
sakkunnigas förslag i första punkten eller i fråga om nedsättning af den
tjänstålder, som erfordras för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
afse eventuella svårigheter under regementsöfningarna
till följd af befarad hastigare afgång af indelt manskap, möjligen uppkommande
brist på dugligt underbefäl af manskapsklassen, behofvet
af indelt manskap för bevakning af truppförbandens förråd, till dess
nya kasernetablissemang blifvit för alla trupper uppförda, samt för upprätthållandet
af den allmänna ordningen. Innan jag yttrar mig om
betydelsen af dessa erinringar, anhåller jag att få i''korthet angifva nu
gällande föreskrifter om indelt manskaps rätt att erhålla afsked.

Genom nådiga kungörelsen den 2 december 1905, angående sättet
lör afskedande af indelt manskap och kasserande af rusthållshästar vid
armén, är stadgadt i § 2 mom. 2, att afsked må beviljas åt den, som
för öfvertagande af hemmansbruk önskar afgå, eller, enligt regementschefens
bepröfvande, ådagalägger, att det för hans framtida väl är af
vikt, att han erhåller afsked från krigstjänsten, samt i mom. 3, att den,
hvilken enligt gällande bestämmelser är berättigad att efter afskedet
komma i åtnjutande af underhåll från Vadstena krigsmanhuskassa, skalf
om han det begär, erhålla afsked. Den för rätt att kvarstå i tjänst
bestämda maximiåldern är 55 år.

S^som af de sakkunnigas utredning framgår, är indelt manskap,
som nu afgår efter minst 25 års tjänst, berättigadt till underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa och alltså på grund af nu angifna bestämmelser
jämväl berättigadt att utan angifvande af särskilt skäl erhålla
afsked efter samma tjänstetid.

Företer indelt soldat sådana skäl, som afses i § 2 mom. 2 af nådiga
kungörelsen den 2 december 1905, erhåller han i regel begärdt
afsked äfven före uppnådda 25 tjänstår, men äger då ej rätt till underhåll
från krigsmanshuskassan.

Genom den af de sakkunniga föreslagna nya bestämmelsen, hvilken
alser, att indelt manskap, som tjänat 20 år, skulle blifva berättigadt att
erhålla afsked med rätt till underhåll af 36 kronor om året, att tillträdas
vid 50 års ålder, skulle alltså den ändring ske, att den, som
uppnått 20 tjänstår, skulle blifva berättigad till afsked utan uppgifvande
åt särskild! skäl och till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
ehuru underhållet ej finge tillträdas före 50 års ålder.

Mig vill det synas, som om ett bifall till de sakkunnigas förslag
i förevarande afseende icke skulle komma att föranleda till någorr afsevärdt
större afgång bland det indelta manskapet, än som i allt fall är
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afl. 106 Höft. 6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

att motse. De af detta manskap, som antagits vid 20 års ålder, äro
enligt nu gällande bestämmelser berättigade till underhåll vid uppnådda
45 lefnadsår, de, som antagits vid ännu lägre ålder, redan före 45 år
och de, som vunnit anställning efter 20 års ålder, något senare. Enligt
de sakkunnigas förslag skulle däremot understödet få tillträdas först vid
50 års ålder af dem, som toge afsked efter 20, men mindre än 25 års
tjänst. Det synes därför troligt, att större delen af dem, hvilka genom
att kvarstå i tjänsten ett eller annat år blifva berättigade att genast
vid afskedet tillträda underhåll från krigsmanshuskassan, icke skall
finna med sin fördel förenligt att, för erhållande af afsked något tidigare,
undanskjuta denna rätt till uppnådda 50 års ålder.

Härvid är äfven att märka,'' att det kvarvarande indelta manskapet,
som utan undantag torde hafva genomgått de för dess egen utbildning
afsedda kurser och skolor, måste anses hafva en ganska god ersättningför
den tjänstgöring vid regementena, som numera kräfves af detsamma.
För den del af detta manskap, som icke användes till underbefäl, instruktörer
eller beställningsmän, är denna tjänstgöring i allmänhet inskränkt till
regementsöfningarna. De förmåner, manskapet åtnjuter af rust- och rotehållarna,
hafva uppskattats till minst 150 kronor. Därtill kommer dagaflöning,
underhåll och beklädnad under tjänstgöringen. Den del åter
af ifrågavarande manskap, som användes såsom underbefäl, instruktörer
eller beställningsmän, erhåller, utöfver nu nämnda förmåner, ett tillägg
i dagaflöningen af 2 kronor för korpral, vicekorpral och menig beställningsman
samt 2 kronor 10 öre för annan menig. Detta tillägg utgår
dock icke under regementsöfningarna. Under förutsättning att den
militära tjänstgöringen icke medför allt för stort afbräck i manskapets
förvärf under mellantiderna, vill det därför synas, som om den nu föreslagna
nedsättningen i den tjänstetid, som erfordras för rätt till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, icke skulle i och för sig komma
att medföra någon afsevärd ökning i afgången bland det indelta manskapet.
I de fall däremot, då den militära tjänstgöringen är hinderlig
för den indelte soldaten att förbättra sin ekonomiska ställning, exempelvis
genom tillträdande af en befattning, som erbjudes honom, eller
dylikt, synes det mig med billigheten öfverensstämmande, att han erhåller
afsked utan att därigenom gå miste om det understöd från statens
sida, hvaraf han skäligen kan anses hafva gjort sig förtjänt.

Från och med år 1908 har den nya värnpliktslagens bestämmelse
om längre öfningstid för de värnpliktiga trädt i full tillämpning. Till följd
däraf kommer från och med år 1911 det antal värnpliktsklasser att vara
inkalladt till repetitionsöfningarna, som genom nya härordningen är afsedt,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

43

och. således jämväl manskapsnumerären vid regementena att uppgå till den
efter härordningens genomförande beräknade. Före nämnda år komma endast
två årsklasser att vara inkallade vid infanteriet under repetitionsöfningarna,
men synes mig den stegrade afgång bland det indelta manskapet,
som möjligen kan under tiden framkallas af ett bifall till de
sakkunnigas förslag, icke kunna blifva af den betydenhet, att den bör
utgöra hinder för förslagets antagande redan nu jämväl i denna del.

Äfven torde böra beaktas, att, sedan rust- och rotehållarna numera
erhålla full ersättning för det uppskattade värdet af rustnings- och
roteringsbesväret, statens kostnader för det indelta manskapet äro
ganska avsevärda.

Inträdandet af den längre tjänstgöringen för de värnpliktiga torde
i någon mån komma att bidraga till underlättandet af manskap srekryteringen
beträffande såväl antalet rekryter som deras lämplighet för
utbildning till befäl. Man torde därför kunna hoppas, att olägenheterna
af den framträdande bristen på lämpligt underbefäl af manskapsklassen
skola, med iakttagande jämväl af särskilda åtgärder i sådant syfte,
kunna undanrödjas, utan att det indelta manskapet af sådan anledning
behöfver kvarhåUas längre tid, än som eljest är nödvändigt.

Beträffande bevakningen af förråden å arméns äldre mötesplatser
torde särskilda åtgärder kunna i mån af behof vidtagas och hvad angår
det indelta manskapets användande för upprätthållande af den allmänna
ordningen lärer det vara tillräckligt erinra, att under alla omständigheter
den tidpunkt icke är aflägsen, då sådant manskap icke finnes att
tillgå för detta ändamål.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag de från militärt
håll gjorda erinringarna mot de sakkunnigas förslag i denna punkt icke
vara af den betydelse, att de böra ställa sig hindrande i vägen för förslagets
godkännande; och då jag med hänsyn till manskapets intressen
anser förslaget vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
får jag i underdånighet tillstyrka detsamma.

Beträffande den af tjänstförrättande chefen för Första arméfördelningen
mot de sakkunnigas förslag i andra punkten gjorda erinran, att
i första hand korpraler och vicekorpraler borde beredas ökade underhållsbelopp
efter erhållet afsked på grund af ökad tjänstgöringsskyldighet,
anser jag mig böra instämma uti hvad chefen för Andra arméfördelningen
i detta hänseende yttrat. Det torde nämligen, såsom
ock af de sakkunniga antydts, böra beaktas, att det »underhåll», som
utgår från Vadstena krigsmanshuskassa, mera är att anse såsom ett
understöd än som en pension, och att man därför vid underhållsboloppets

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

bestämmande mera torde böra fästa sig vid beliofvet än omfattningen
af tjänstgöringen. Till den senare omständigheten torde dock nödighänsyn
kunna tagas vid utdelning af gratifikationer från Invalidhusfonden
i de fall, då särskild! ömmande förhållanden föreligga.

Det har äfven framhållits, att sådant tillägg borde göras till andra
punkten i förslaget, att den, hvilken under krig eller tjänstgöring i
fredstid ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet, att han är oförmögen
till krigstjänst, skulle vid afskedet komma i åtnjutande af det
föreslagna underhållstillägget, äfven om han då ej uppnått 50 lefnadsår.

I detta hänseende tillåter jag mig erinra, att Eders Kungi. Maj:t
redan beslutat aflåta proposition till Riksdagen om utfärdande af en
särskild lag angående ersättning åt värnpliktiga och'' fast anställdt manskap
för skada, ådragen under militär tjänstgöring. Bifalles den däri
gjorda framställningen, torde någon ändring uti nu ifrågavarande punkt
ej påkallas med hänsyn till dem, som efter nämnda lags antagande
kunna ådraga sig skada eller sjukdom, som berättigar till särskild godtgörelse
enligt samma lag. Beträffande dem åter, som enligt nu gällande
bestämmelser erhållit eller komma att tillerkännas underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa på grund af ådragen kroppsskada eller
liknande anledning, torde bestämmelser böra meddelas, hvarigenom
möjlighet beredes dem att komma i åtnjutande af förhöjning i underhållet
redan före 50 års ålder. De sakkunniga hafva tänkt sig (sid.
37), att fråga om sådan förhöjning skulle göras till föremål för särskild
pröfning i hvarje fall, och häremot har jag intet att erinra; men
synes det mig nödigt, att uttrycklig bestämmelse därom meddelas.
Fördenskull torde ett tillägg till de sakkunnigas förslag vara erforderligt.

Beträffande storleken af det föreslagna underhållstillägget anser
jag mig böra ansluta mig till hvad de sakkunniga därom anfört. Visserligen
skulle det med hänsyn till underliållstagarna varit önskvärd! att
kunna föreslå något högre belopp, men dels är att märka, såsom redan
förut påpekats, att det icke kan vara fråga om någon pensionering i
vanlig mening, bland annat af det skälet, att det ojämförligt största
antalet af underhållstagarna uppburit den hufvudsakliga ersättningen
för sin tjänstgöring vid armén icke af staten utan af vederbörande rustoch
rotehållare och att deras anställning i statens tjänst i hufvudsak
hvilat på ett aftal mellan dem samt rust- och rotehållarna, dels torde
den ifrågasatta förbättringen i jämförelse med de underhållsbelopp, som
nu utgå, icke kunna anses oväsentlig, dels måste afseende fästas vid
storleken af kostnaderna. Å andra sidan torde dock, såsom de sakkunniga
framhållit, den föreslagna ökningen vara den lägsta, som bör ifrågakomma.

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Jag instämmer till alla delar i de sakkunnigas uppfattning, att
någon ändring icke bör äga rum vare sig i den nuvarande indelningen
af underhållstagarna i särskilda klasser eller i öfriga grunder för underhållens
bestämmande och utdelning. Föreskrifterna härom, grundade
på mångårig erfarenhet och länge tillämpade, torde nämligen icke böra
utan särskildt viktiga skäl rubbas vid en tidpunkt, då de på grund af
ändrade förhållanden i allt fall skola inom jämförelsevis kort tid upphöra
att gälla.

Af hvad jag nu anfört (sid. 25) framgår, såsom jag ock i mitt
anförande till statsrådsprotokollet den 11 december nästlidet år (Statsverkspropositionen,
tionde hufvudtiteln, punkt 3, sid. 25) angifvit, att,
enligt de sakkunnigas utredning, nuvarande och kommande underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, ökade med 25 kronor för hvarje
underhållstagare, skulle kräfva ett årligt anslag af 739,600 kronor,
hvilket anslag anses böra utgå under en tid af 30 år.

Medel till dessa utgifters bestridande skulle erhållas på följande
sätt:

Nuvarande anslag å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln:

Vadstena krigsmanshuskassa..................... kr. 243,640: —

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt

manskap.................................................. » 83,000: —

Af Vadstena krigsmanshuskassas kapital

och räntor m. m..................................... » 227,660: —

tillhopa kronor 554,300: —

Afgår enligt särskilda föreskrifter:

Bidrag till arméns pensionskassa från
Vadstena krigsmanshuskassa m. m.,

omkring .................................................... kr. 110,000:— kr. 444,300: —

Nuvarande anslaget å extra ordinarie stat under tionde

hufvudtiteln till tidigare pensionering af afskedadt

indelt manskap .....................................

............................... kr.

40,000: —

Från Invalidhusfondens inkomster..........

............................... )>

84,300: —

Nytt anslagsbehof.......................................

............................ »

171,000: —

Summa kronor

739,600: —

Det anslagsbelopp, som, utöfver hvad redan nu utgår för manskapspensioneringen
vid armén, skulle erfordras, utgör alltså 171,000
kronor. Lägges härtill förenämnda anslag å extra ordinarie stat, 40,000
kronor, hvilket anslag, i händelse af bifall till de sakkunnigas förslag,
icke vidare skulle utgå, utvisar sammanlagda beloppet, (171,000 + 40,000

46

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 151.

=) 211,000 kronor, den summa, hvarmed nuvarande anslaget å ordinarie
stat: »förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap» skulle
behöfva höjas. Detta anslag torde, såsom de sakkunniga föreslagit
och beräknat, böra under hela perioden af 30 år oafkortadt ingå till
Vadstena krigsmanshusfond.

Af Invalidhusfondens inkomster skulle för den ifrågasatta underhållsregleringens
genomförande användas ett belopp af 84,300 kronor om
året. Såsom redan förut anförts utgår nu ett årligt belopp af 30,000 kronor
af Invalidhusfondens inkomster till Vadstena krigsmanshuskassa för
denna kassas förstärkande. Detta belopp skulle alltså ökas med 54,300
kronor till 84,300 kronor. Enligt Riksdagens medgifvande står visserligen
Invalidhusfonden under Eders Kungl. Maj:ts disposition, men då
denna fonds användande under fredstid hufvudsakligen torde böra afse
gratifikationer och pensioner af mera tillfällig art, under det att förevarande
förslag afser användandet af ett betydande belopp utaf fondens
inkomster för en genom särskilda föreskrifter fastslagen underhållsutdelning,
torde frågan härom lämpligen böra underställas Riksdagens pröfning.

Såsom jag redan anfört, hafva i de öfver förslaget inhämtade
yttranden starka betänkligheter uttalats däremot, att Vadstena krigsmanshuskassas
kapital skulle tagas i anspråk för ifrågavarande utgifters
bestridande; och onekligen skulle det varit synnerligen önskvärd!, om
detsamma kunnat lämnas orubbadt såsom en reserverad tillgång för
fullgörandet af den pensioneringsskyldighet, hvilken i händelse af
krig kommer att åligga staten. Men en sådan afvikelse från de sakkunnigas
beräkning skulle gifvetvis påkalla en motsvarande höjning
i det anslag, som måste begäras af Riksdagen. Jag tillåter mig härvid
erinra, att de sakkunniga icke tänkt sig, att kassans hela kapital
skulle förbrukas, samt att den af de sakkunniga beräknade kostnadssumman
är att anse som ett maximum.

De uppgjorda beräkningarna äro baserade på uppgifter, inhämtade
år 1907. Enligt dessa utgjorde då antalet underhållstagare från A7adstena
krigsmanshuskassa 12,826 och antalet blifvande underhållstagare
7,370. Enligt nu tillgängliga uppgifter var den 1 nästlidne januari
antalet indelt manskap vid armén:

korpraler ..........................................

.......... 314

vice korpraler ..................................

......... 243

sjukvårdsmanskap.............................

.......... 156

gevärshandtverkarmanskap...........

.......... 21

hofslagarmanskap.............................

....... 15

öfriga meniga ...................................

.......... 5,046

Summa 5,795,

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

af hvilka dock icke alla torde komma att kvarstå i tjänst till den ålder, då
de blifva berättigade till underhåll från krigsmanshuskassan.

Det beräknade antalet blifvande underhållstagare har alltså minskats
från 7,370 till 5,795 eller med 1,575. Visserligen torde de flesta
af dessa hafva vid afskedet tillerkänts underhåll från kassan, men å
andra sidan har naturligen de äldre underhållstagarnas antal genom
dödsfall under tiden minskats.

Antalet underhållstagare uppgick den 1 januari innevarande år till
omkring 13,820. Lägges därtill antalet i tjänst varande indelt manskap
vid armén eller 5,795, erhålles en summa af 19,615, motsvarande det
högsta möjliga antalet af nuvarande och blifvande underhållstagare. De
sakkunniga hafva räknat med ett sammanlagdt antal af högst 20,196;
således har en minskning inträdt af 581.

Statskontoret har uttalat den farhågan, att Vadstena krigsmanshuskassas
hela kapitaltillgång vid någon viss tidpunkt under den beräknade
trettioårsperioden skulle kunna blifva alldeles uttömd, samt
påpekat, att statsverket i sådant fall finge vara beredt att under någon
tid förskjuta erforderliga medel, utöfver hvad nu beräknats. I detta
hänseende tillåter jag mig erinra, att, enligt hvad jag nyss anfört,
antalet underhållstagare för närvarande uppgår till omkring 13,820.
Då af dessa ett icke ringa antal helt visst erhållit afsked före 50 års
ålder, men det föreslagna underhållstillägget icke skulle utgå till andra
än dem, som uppnått denna ålder, torde antalet af dem, som omedelbart
komma i åtnjutande af berörda tillägg, icke öfverstiga 13,000.
Ej heller torde detta antal komma att framdeles ökas, ty i samma mån
som nya, till underhållstillägg berättigade underhållstagare tillkomma,
i samma mån torde äldre sådana genom döden afgå. En förhöjning
med 25 kronor åt en hvar af 13,000 underhållstagare motsvarar en
utgift af 325,000 kronor. För att möta denna utgift föreslås nu, bland
annat, ett nytt anslag på 171,000 kronor samt förhöjdt bidrag från
Invalidhusfonden till Vadstena krigsmanshuskassa med 54,300 kronor
eller tillhopa 225,300 kronor. Om således ytterligare omkring 100,000
kronor för ändamålet beviljades af Riksdagen, skulle Vadstena krigsmanshusfond
icke behöfva till någon del anlitas. Denna summa synes
mig icke vara så afsevärd, att allvarliga betänkligheter mot förslagets
realiserande däraf böra framkallas.

Skulle nu en såvidt möjligt exakt beräkning af det årliga kostnadsbeloppet
föreläggas Riksdagen, borde nya uppgifter insamlas och
nya beräkningar göras. Men därigenom skulle frågan i sin helhet
uppskjutas, hvilket åter med hänsyn till det behjärtansvärda syftet

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 151.

vore att beklaga. Mig s}Tnes fördenskull lämpligast att för närvarande
följa de sakkunnigas förslag; men om det skulle visa sig, att Vadstena
krigsmansliuskassas-kapital i allt för afsevärd grad måste för de höjda
underhållsbeloppens utbetalande anlitas, torde nya beräkningar då höra
uppgöras och frågan ånyo tagas under ompröfning af Eders Kungl.
Maj:t och Riksdagen. Efter några års förlopp kunna utan tvifvel kostnaderna
noggrannare beräknas än nu.

För kostnadernas nedbringande har statskontoret framkastat den
tanken, att tidpunkten för tillträdandet af det ifrågasatta underhållstillägget
skulle framskjutas till 55 års ålder. Om det än, såsom statskontoret
framhåller, kan antagas, att de flesta af manskapet intill denna ålder
bibehålla sin arbetsförmåga i det närmaste oförminskad, synes mig dock
vid bedömande af denna fråga hänsyn jämväl böra tagas därtill, att
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa hittills fått uppbäras senast
vid 50 års ålder, och då nu endast ifrågasättes ett tillägg till dessa
underhåll, torde tillräckliga skäl ej förefinnas för framskjutandet af
denna åldersgräns beträffande rätten att tillträda nämnda tillägg.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag i anslutningtill
hvad de sakkunniga föreslagit och den i årets statsverksproposition
under tionde hufvudtiteln, punkt 3, gjorda framställning i underdånighet
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels medgifva,

att afsked må meddelas indelt manskap efter uppnådda 20 tjänstår
med rätt att anmälas till underhåll på expektans i Vadstena krigsmanshuskassas
tredje klass, så snart den afskedade uppnått 50 års ålder,
att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och framdeles utgående,
enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial) må ökas
med 25 kronor årligen under villkor, att sådant tillägg icke må åtnjutas
af annan än den, som uppnått 50 års ålder; dock att underhållstagare,
som på grund af kroppsskada eller liknande anledning fått sig
tillerkändt underhåll från nämnda kassa, må äfven före 50 års ålder,
enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande, komma i åtnjutande af
ifrågavarande underhållsförhöjning, samt

att till bestridande af kostnaden härför må till Vadstena krigsmanshuskassa
utgå ett årligt bidrag från Invalidhusfonden af 84,300 kronor;
dels ock öka anslaget till förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt

manskap,

nu ............................................................................ kronor 83,000: —

med .......................................................................... )) 211,000: —

till .....................................................•.................... kronor 294,000: —

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

samt i riksstaten uppföra detta anslag under benämning: »förhöjning i
gratialen åt afskedadt manskap'').

Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Erik von Horn.

/

Bill. till lliksd. Vrot. 1909,

1 Sami. / Afl. I0(i Häjt.

7